Regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan

Interpellationsdebatt 13 juni 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 10

Anf. 19 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Jenny Petersson har frågat mig om jag bedömer att regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan har någon del i att kostnaderna för statlig assistansersättning uppgick till 21 511 000, vilket är 4,8 miljarder kronor eller 18,3 procent lägre än budgeterat.

Det är riktigt som Jenny Petersson pekar på att utgifterna för assistansersättningen minskade 2016 jämfört med 2015 och blev lägre än anslagna medel. Förslag på assistansersättningens anslag för 2016 lämnades redan i september 2015. Då förväntades antalet beviljade timmar fortsätta att öka på samma sätt som skett sedan reformens tillkomst, och antalet brukare förväntades ligga stabilt.

Det finns flera faktorer som påverkat kostnadsutvecklingen av assistansersättningen. Jag har i interpellationer tidigare i år pekat på att två prejudicerande domar från Högsta förvaltningsdomstolen, som berör tillsyn som grundläggande behov samt så kallad egenvård som grundläggande behov, har fått genomslag i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen under 2016.

Sannolikt som en följd av detta minskade under 2016 antalet brukare med assistansersättning i genomsnitt med ca 1 ½ procent, och ökningstakten i antalet beviljade timmar bröts och blev endast marginell. Dock ökar fortfarande antalet beviljade timmar per brukare. Den utgiftsminskning som de färre brukarna gav upphov till 2016 låg i nivå med den ökade utgift som uppstod när timschablonen höjdes. Detta är offentliga siffror.

Minskningen i utgifter mellan 2015 och 2016 beror i allt väsentligt på att Försäkringskassan från den 1 oktober infört efterskottsutbetalning av assistansersättningen. Förändringen innebär att assistansersättningen utbetalas i efterskott för mer än 90 procent av de assistansberättigade. Övriga har fortsatt förskottsutbetalning.

Vid övergången från förskotts- till efterskottsutbetalning uppstod ett utbetalningsglapp under oktober och november månad. Då utbetalades bara en bråkdel av vad som normalt utbetalas till dem som fortsatt har förskottsutbetalning.

Under det gångna året har frågan om Försäkringskassans mål för assistansersättningen debatterats flitigt. Bakgrunden till målformuleringen i Försäkringskassans regleringsbrev är att flera rapporter under senare år har pekat på kvalitetsbrister inom assistansersättningen.

Regeringens ambition med målet är att Försäkringskassans arbete med assistansersättningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att rätt person får rätt ersättning samt att besluten ska vara likvärdiga i hela landet. Det ska också vara tydligt att assistansersättningen ska användas så som det är avsett genom att Försäkringskassan har en god kontroll för att motverka överutnyttjande och brottsligt nyttjande med ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen.

I Försäkringskassans årsredovisning för 2016 konstateras att kvaliteten i handläggningen utvecklats positivt. Försäkringskassan har med anledning av målet gjort en rad insatser för att höja kvaliteten i handläggningen. Det handlar bland annat om att rättstillämpningen har förtydligats, likformigheten förbättrats samt att kvaliteten i handläggningen har ökat. Resultatet för assistansersättningen bedöms dock inte som tillfredställande av myndigheten. Den bedömningen grundas främst på brister inom området korrekt och likformig rättstillämpning.

Försäkringskassan ska följa lagen. Försäkringskassan ska också i enlighet med sitt myndighetsuppdrag ha en kvalitets- och rättssäker tillämpning av lagstiftningen och säkerställa att rätt person får rätt ersättning. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att det är domstolar och Försäkringskassan som tillämpar och tolkar lagstiftningen. Regeringens uppdrag är att säkerställa att myndigheten lever upp till sitt myndighetsuppdrag och har en kvalitets- och rättssäker tillämpning av befintlig lagstiftning.

Jag vill avslutningsvis betona att det är angeläget att värna den personliga assistansen och dess möjligheter att skapa delaktighet i samhällslivet. Just därför är det också angeläget att de skattemedel som avsätts för att finansiera assistansersättningen används som avsett och att rätt person får den ersättning de har rätt till.


Anf. 20 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Tack för svaret, Åsa Regnér!

Dock svarade du inte på min fråga. Ditt svar ger en inblick i att det finns hur mycket som helst att göra när det gäller Försäkringskassan och assistansersättningen för att det ska bli bättre.

Jag har ställt frågan huruvida förändringarna i regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan har gjort att utfallet blev 18,3 procent lägre än budgeterat när det gäller kostnaden för statlig assistansersättning.

En del i sanningen är, som ministern sa, efterskottsutbetalningar, men en annan del är effekterna av regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I regleringsbrevet för budgetåret 2016 stod det tydligt att myndigheten skulle bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.

Vi har kollat på de tidigare siffrorna, men om man även tittar på de nya siffrorna för i år ser man att Försäkringskassan har skrivit ned sin prognos även för detta år. Jag kommer till det i mitt nästa inlägg.

Det är inte första gången regeringen eller ministern inte lägger exakta fakta på bordet eller förvränger fakta när det gäller utvecklingen avseende personlig assistans. Jag tycker att fusk inom assistansen är oacceptabelt - det ska inte finnas - men omfattningen har också varit en diskussion som vi ser lite olika på. Detta blev tydligt i ett uttalande som gjordes i samband med riksdagens särskilda debatt om personlig assistans i oktober 2016. Av 30 miljarder används 10 procent till reklam och sponsring, sa ministern vid det tillfället.

När det gäller personlig assistans är det tråkigt att vi har en jämställdhetsminister som inte vill att jämlikheten ska omfatta alla. Det är en politisk fråga i allra högsta grad. Vi har regleringsbrevet som har påverkat. Vi har en LSS-utredning som har satt sina spår.

Det har gått drygt 20 år sedan reformen genomfördes. Det är beklagligt att den frihetsreform som det en gång var nu börjar urholkas. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har inneburit en jättestor ökad valfrihet, inflytande och bättre livskvalitet för många personer med funktionsnedsättningar.

Det har också för många anhöriga inneburit en frihet. Visst finns det föräldraansvar. Men många anhöriga har också kunnat gå tillbaka till arbete. Det gäller inte bara den som själv har fått stödet som brukare utan även anhöriga har kunnat gå tillbaka till sitt dagliga liv och vad det innebär med jobb och att sova, äta och så vidare. Det är beklagligt att jämlikhet inte innefattar alla.


Anf. 21 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Vi ser nu en historisk ändrad tillämpning av rättighetslagen LSS. Det är klart att många blir oroliga. Det blir också vi. Vi hör och läser om många tragiska människoöden till följd av förändringen. Det vi reagerar på är att regeringen försöker glida undan ansvaret för minskningen av antalet beslut och antalet timmar. Avslagen är många och får stora konsekvenser för många människor.

Regeringen tillsatte en utredning för ett år sedan där ett av målen var att skära ned assistansersättningen, och det är en kraftig nedskärning. Det är Försäkringskassan som beslutar och har beslutat om stöd i form av personlig assistans. Om regeringen anser att timmarna ökar för mycket och kostnaderna skenar kan man ställa sig frågan: Har regeringen för dålig koll på sin myndighet, Försäkringskassan?

I regleringsbrevet till Försäkringskassan 2016 skriver regeringen bland annat att man ska bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansen. I regleringsbrevet till Försäkringskassan 2017 har detta ändrats till att Försäkringskassan särskilt ska följa utvecklingen av antalet beviljade assistanstimmar. Den ska också göra analyser av olika slag.

Det är klart att det är ett sätt för en regering att peka med hela handen hur den vill att en myndighet ska jobba. Jag tror att det har kommit en slutredovisning i februari månad för 2016. Det är klart att det hade varit intressant att höra hur myndigheten och regeringen ser på det.

Man kan spekulera i vad socialdemokrater hade sagt om det hade varit en alliansregering som hade föreslagit de skrivningarna i sina regleringsbrev till Försäkringskassan. Vi vet betydelsen av ett regleringsbrev och hur det fungerar. Det är ett sätt att tala om hur man vill att myndigheten ska jobba.

Jag kan förstå, och jag tror att många fler kan förstå, att det med tanke på den kostnadsutveckling som har varit i många år och har fortsatt varje år kan finnas skäl att se över detta. Det kan absolut finnas skäl för Försäkringskassan att ifrågasätta om den har gjort tillräckligt grundliga undersökningar av vem som får stödet, vem som ska utföra stödet med mera, och hur assistansföretagen har varit. Där känns det som det har brustit en hel del.

Det som jag reagerar på och kanske varför jag kom in i debatten är att statsrådet endast har framhållit de domar som har kommit som skäl för neddragningarna. Hon har egentligen inte nämnt någonting om regeringens egna krav på myndigheten att dra ned på antalet timmar. Man blir lite upprörd över, och regeringen själv verkar upprörd över, resultatet. Människor har protesterat. Statsrådet har gått ut och sagt: Det här är inte bra, och vi måste se över detta. Det låter som att man talar med dubbel tunga. Det blir väldigt konstigt.

Det som också är oroande är att kommunerna nu börjar undra över hur kostnaderna ska bli. De små kommunerna börjar också undra: Kommer vi att ha kraft att klara av att ge människor rätt stöd till de behov de faktiskt har? Det får konsekvenser på många håll. Det vore intressant att kanske få någon liten reflektion på det och om regeringen har någon helhetsbild av hur det ska bli och hur det är.


Anf. 22 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! Att det blir rätt och riktigt är en fråga som ligger väldigt varmt om hjärtat för många av oss. Statsrådet och jag har förut diskuterat att vi vill ha sjysta villkor och att det ska stämma överens.

I dag har det kommit två inlägg i debatten. Det ena är från Försäkringskassan, där man tittar på hur många avslag som har skett inom assistansersättningen och hur vi ska kunna förstå den senaste tidens ökning. Man måste kanske lite grann ha det som bakgrund för att kunna se på detta med kostnader. År 2012 avslogs 59 procent av alla ansökningar, att jämföra med 79 procent 2016.

Jag vill ansluta lite grann till det Katarina Brännström sa och funderingen om vad som händer om man drar ned på ena sidan. Kommer kostnaden upp på någon annan sida? Jag hänvisar till den rapport som har kommit från Bengt Westerberg. Han skriver tydligt i rapporten att det är hans egna ord och inget annat och att det inte är någon partipolitik bakom det.

Han påstår att regeringen utan föregående politisk debatt och riksdagsbeslut har uppmuntrat ett antal administrativa beslut som riskerade att urholka LSS-insatsen och att det bland annat har gjorts i regleringsbrevet. Han har en fundering om det är en form av smygavveckling som nu sker i full öppenhet. Jag skulle vilja ha ministerns synpunkt på det.


Anf. 23 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Tack för engagemanget i den här viktiga frågan! Det vore synd att säga att något sker i smyg med tanke på alla de debatter, frågor och frågestunder vi har haft om de här frågorna. Nej, jag tycker inte att det sker i smyg. Vi har också redovisat vad vi har gjort och våra instruktioner. Det verkar bland annat vara det som är föremål för debatten, så att det sker i smyg kan jag inte hålla med om.

I den här debatten har nu alla möjliga frågor om personlig assistans kommit upp, och en del ligger ganska långt från själva interpellationen. Men jag ska göra vad jag kan för att svara.

Det gäller först frågorna om vad som hände det år när efterskottsbetalningar infördes. Det gjordes för att jämställa utbetalningarna med de flesta andra som Försäkringskassan gör och för att ha kontroll på att man använder pengarna till det som det var tänkt.

Precis som Jenny Petersson säger anslog regeringen drygt 26 miljarder kronor 2016 till detta. Men förslag för assistansersättningen för 2016 lämnades redan i september föregående år. Det finns två huvudsakliga anledningar till att de faktiska kostnaderna under 2016 blev lägre.

Först och främst inkluderade prognosen inte införandet av efterskottsbetalningar. Det faktum att man gjorde det beräknar man till ungefär 4 miljarder av skillnaden. Det andra skälet är att det vid ingången av 2016 fanns ett så kallat negativt ingående överföringsbelopp på nästan 700 miljoner.

Det här blir väldigt tekniskt. Men eftersom jag anklagas för alla möjliga saker här får jag detaljerat redogöra för vad det handlar om. Eftersom hela avvikelsen mellan de anslagna medlen och förbrukade medlen under 2016 uppgick till 4,8 miljarder är det 100 miljoner som man inte kan se.

Exakt vad de 100 miljonerna beror på vet jag inte. Jag utgår förstås från att Försäkringskassan följer regleringsbrevet när det gäller rättssäkerhet och kontroll av att pengarna går till rätt saker och rätt personer och att man håller en jämn kvalitet över hela landet. Jag kan inte redogöra för exakt varje krona av de 100 miljonerna, men jag kan redogöra för 4,7 av 4,8 miljarder.

När det gäller de andra frågorna kommer det in domar som inte har med det här att göra i någon större utsträckning eftersom rättspraxis förefaller ha ändrats, framför allt under förra året. Det beror på domar som har följt efter tvister som har uppstått, där effekten av vägledande domar förefaller ha blivit bland annat att små barn, i förhållande till begreppet egenvård i de här domarna, inte har fått personlig assistans när man har ansökt om det.

Detta är en fråga i sig, och där har den här regeringen - till skillnad från den tidigare regeringen - tagit initiativ till översyn av de här domarna för att se hur verkligheten har blivit och om det är så att domarna har fört verkligheten bort från intentionen med lagen. Jag är väldigt mån om intentionen med lagen, och jag ser fram emot att snart få olika uppdrag till mig för att se om det är så att vi behöver ändra lagen.

När det gäller Bengt Westerberg har han utfört en rad uppdrag på det här temat åt organisationen Företagarna. Jag kan gärna kommentera mer om fusk och vad vi gör för att på olika sätt se till att pengar används till det som det var tänkt.


Anf. 24 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Tack igen för svaret! Då har jag alltså fått svar på min fråga.

Min ursprungliga fråga var om statsrådet gör bedömningen att regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan har någon del i att kostnaderna för statlig assistansersättning har minskat med 18,3 procent. Den är alltså 18,3 procent lägre än budgeterat.

Nej, är svaret. Regeringens regleringsbrev har ingenting med detta att göra. Då får jag tacka för det svaret.

Men statsrådet Åsa Regnér talar mycket om domarna och bakgrunden till domarna. Jag tycker att det är beklagligt att nyfödda tvingas stanna på sjukhus för att Försäkringskassan inte anser att sondmatning eller att ta hand om syrgastuber ska ingå i beräkningsgrunden för personlig assistans. Jag tycker att det är beklagligt i en stat som Sverige.

Det finns andra exempel. Ett är Johanna, 34 år, som har levt ett fantastiskt liv tack vare sina assistenter. Hon blev sambo, och på grund av det fick hon antalet timmar nedräknat för att sambon skulle avlasta. Ett annat är Tobias, som drömmer mardrömmar om att få ett vitt kuvert med grön text på från Försäkringskassan med besked om minskade timmar eller avslag. Detta sker i Sverige i dag.

Statsrådet Åsa Regnér är ansvarig. Regeringen är ansvarig, och om regeringen anser att lagen tolkas på ett orimligt sätt borde man ta initiativ till att ändra den.

Min fråga är därför: Anser regeringen att lagen tolkas på ett orimligt sätt, och bör man ta initiativ till att ändra den - alltså inte tillsätta en massa utredningar utan ändra lagen?

Jag har fått svaret på min första fråga att regeringens brev inte har något med saken att göra, även om jag inte håller med ministern i sak.


Anf. 25 Katarina Brännström (M)

Herr talman! Man blir förundrad när man lyssnar på statsrådet. Det låter som om efterskottsbetalningarna skulle vara orsaken. Vi vet ju att antalet beslut och antalet timmar har minskat. Då kan inte bara efterskottsbetalningarna vara förklaringen till att det har minskat.

Jag kan inte förstå att regeringen inte skulle ha något ansvar för minskningen av antalet personer som har fått stöd enligt LSS och antalet timmar. Det är i så fall en väldigt klen regering, måste jag säga. Vi brukar säga att vi har en svag regering, men inte trodde jag att den var svag även på det här området.

Nu handlar den här interpellationen om själva regleringsbrevens betydelse, och jag tycker inte att statsrådet riktigt svarar på det. Om skrivningarna som jag redogjorde för i mitt förra inlägg var avsedda för fuskande bolag och kriminella hade vi ju alla tyckt att det var riktigt bra. Det är självklart att ingen ska ha pengar som inte har rätt till pengar och att rätt personer ska få stöd. Men det kunde väl ha uttryckts på ett bättre sätt än att man ska minska antalet timmar och - det står uttryckligen - "bryta utvecklingen av antalet timmar". Det känns inte som att det är de kriminella man är ute efter i just det fallet.

Man vill också ha redovisning av skälen för avslag, och man ska följa upp antalet personer. Det känns inte heller riktigt som att regeringen skriver på det sätt som man kan tycka hade varit rimligt i så fall.

Det är klart att många blir oroliga. Jag tycker att det är lite störande att man bara skyller på andra omständigheter än regeringens syfte i regleringsbreven när vi nu ser och hör allt som händer i samband med minskningarna av stödet till de här människorna, som i många fall är väldigt utsatta och hamnar i väldigt svåra situationer.


Anf. 26 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Nu är det återigen ganska många saker på en gång, men det är en stor fråga.

När det gäller timutvecklingen är det så att för dem som hade eller redan har personlig assistans har antalet timmar minskat med ungefär 1 ½ procent under det senaste året jämfört med tidigare år. Det är alltså för dem som har personlig assistans.

Det som är en väldigt stor skillnad gäller dem som inte får personlig assistans, alltså beviljanden. I den gruppen ingår i stor utsträckning barn som är under fem år eller upp till fem år som till exempel - inte bara men till exempel - behöver hjälp med sondmatning, vilket har att göra med genomförandet av en av de här domarna.

Nu är det ju så att jag är i debatt med lagstiftare, och lagstiftare måste väl ändå vilja att myndigheter använder resultatet av domar och genomför dem. Jag måste ju utgå från att det är så.

Jag måste också utgå från att lagstiftare tycker att man ska ha ett bra underlag om man ska ändra lagen. Men jag sa att jag har tagit initiativ till att se över de här domarna. Om det visar sig vara så att man behöver ändra lagen för att komma tillbaka till intentionerna i lagen kommer jag att vara beredd att göra det. Men jag behöver ett underlag för att se det. Då kan vissa säga: "Åh, ni bara håller på och utreder!" Ja, jag står för att jag behöver veta mer än medieuppgifter när det gäller domarna och effekterna av dem. Det handlar om människors liv, och det är dåligt att skriva slarviga lagförslag som kanske inte träffar målet som åtminstone jag har, det vill säga att intentionerna i lagen ska upprätthållas.

Det jag är angelägen om är att medlen för personlig assistans ska användas till de personer som har rätt till personlig assistans och att man inte använder pengar till andra saker.

När det gäller de personer som har personlig assistans, som jag talade om i början av det här inlägget, har timutvecklingen bromsats något, men antalet timmar fortsätter att öka. Jag utgår som jag tidigare sa från att Försäkringskassan använder regeringens regleringsbrev och ser till att de insatser som beslutas om verkligen går till personer som har rätt till insatserna.

Redan under den förra regeringen var detta en fråga som olika partier såg att man behövde göra något åt. Till exempel sa Maria Larsson 2011: "Det är dock ett faktum - som inte kan förbises - att kostnaderna för assistansersättningen har ökat betydligt sedan införandet." Sedan berättade hon om hur mycket de har ökat. Sedan sa hon: "Under hösten 2010 har det också framkommit exempel på fusk, oegentligheter och överutnyttjande av assistansersättningen." Vidare skriver hon vad hon vill göra åt det.

Ulf Kristersson sa 2012: "Ju mer sådan verksamhet vi ägnar oss åt ." - och här syftade han på Försäkringskassans granskningsverksamhet - ". desto färre kommer att tycka att det är värt att försöka fuska. Men jag tror att vi får räkna med att det alltid finns människor som systematiskt vill missbruka förmåner, och det ska vi gå väldigt långt för att komma åt."

Han sa så sent som 2015 att han vill samarbeta om att bromsa kostnaderna för till exempel assistansersättning. Detta är en viktig fråga att samarbeta om.


Anf. 27 Jenny Petersson (M)

Herr talman! Tack än en gång, Åsa Regnér, för svaret! Jag vet att du brinner för de här frågorna, men jag anser att det går åt fel håll när det gäller assistansersättningen. Vi har fått domar som går i fel riktning. Underlag har vi ju. Min fråga blir därför: Hur mycket underlag behöver du? Hur många domar behöver du för att agera? När är du beredd att agera?

Om regeringen tycker att lagen tolkas på ett orimligt sätt kan man ta initiativ till att ändra den, och det står jag fast vid. Frågan är alltså: När anser statsrådet Åsa Regnér att hon har underlag att agera?

Som jag sa: Jämlikhet måste omfatta alla. LSS har inneburit betydlig frihet - ökad valfrihet, inflytande och bättre livskvalitet - för personer med svåra funktionsnedsättningar, liksom för deras anhöriga.

Jag hävdar fortfarande att regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan, där det står att myndigheten ska bidra till att bryta antalet timmar, inte går att tolka som något annat än en direkt order om strängare bedömningar.


Anf. 28 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Med mina citat ville jag visa att den förra regeringen såg precis samma saker som vi och också hade intentioner att se till att medlen användes till det som de var avsedda för. Skillnaden var bara att den förra regeringen inte gjorde något. Det fick inga effekter på utvecklingen.

Jag har på olika sätt tagit tag i den här frågan: en långsiktig utredning om LSS, regleringsbrev som styr kvalitet, rätt insats till rätt personer - inte till fusk - och flera olika uppdrag, bland annat om domarna och om företagens roll, som vi inte kom in så mycket på här.

Detta med domarna ska jag ge svar på när jag tycker att jag har underlag. Den 1 september kommer jag att få ett underlag som handlar om vad som händer med de personer som får avslag eller som inte beviljas personlig assistans och hur man kan säkerställa att man talar om för kommuner att detta beslut har fattats. Detta gör Försäkringskassan redan ofta, men man behöver möjligen förstärka lagstiftningen när det gäller detta. Jag vill också veta vilka andra insatser de här personerna får.

Jag kommer under hösten också att få underlag som ger en bättre bild av effekten av domarna, till exempel när det gäller gränsen mellan lagen om stöd och service och hälso- och sjukvårdsinsatser. Till skillnad från Jenny Petersson har varken jag, departementet eller andra experter uppfattningen att vi har en fullständig bild av vad som faktiskt händer. Om personer faktiskt behöver sjukvård ska de naturligtvis få det. Personliga assistenter ska inte utföra sjukvård.

Vi måste veta vilka effekter domarna har fått och hur de olika människornas liv ser ut för att kunna förändra lagen om det behövs. I så fall är jag beredd att göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:533 Regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan

av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

I årsredovisningen för staten 2016 gällande anslag där utfallet för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg redovisas står följande: 

”Utfallet uppgick till 63 371 miljoner kronor och blev därmed 5 866 miljoner kronor (8,5 procent) lägre än vad som anvisades i statens budget. Det beror framför allt på att kostnaderna för assistansersättning blev 4 833 miljoner kronor lägre än vad som anvisats i statens budget på grund av att Försäkringskassan införde efterskottsbetalningar per den 1 oktober 2016.” 

”Utfallet för anslaget 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning uppgick till 21 511 miljoner kronor. Det är 4 833 miljoner kronor (18,3 procent) lägre än budgeterat.”

En del av sanningen är efterskottsbetalningarna, men en annan del, som regeringen inte lyfter fram, är effekterna av regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan. I regeringens regleringsbrev för budgetåret 2016 till Försäkringskassan stod det tydligt att myndigheten ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.

Det är inte första gången regeringen inte lägger fram eller förvränger fakta när det gäller utvecklingen avseende personlig assistans. Ett uttalande som tydligt belyser detta är från ansvarigt statsråd Åsa Regnér. Uttalandet gjordes i samband med riksdagens särskilda debatt om personlig assistans den 28 oktober 2016.

”Regeringen styr riket och har myndigheterna till sin hjälp att göra det. Det gäller att ta ansvar här, och det har vi gjort. Jag vill att intentionerna i lagstiftningen ska kunna upprätthållas, men det går inte om vi är passiva och inte vågar ta i de svåra sakerna. Jag vidhåller att det är ett problem att kanske 10 procent av 30 miljarder kronor används till reklam och sponsring.” 

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

 

Bedömer statsrådet att regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan har någon del i att kostnaderna för statlig assistansersättning uppgick till 21 511 miljoner kronor, 4 833 miljoner kronor (18,3 procent) lägre än budgeterat?