Störningar på webbplatsen

Anf. 14 Göran Persson (S)

Fru talman! Bo Lundgren har frågat mig: Är statsministern beredd att dra konsekvenserna av Vänsterpartiets och Miljöpartiets utrikespolitik och avbryta regeringssamverkan med dessa partier? Den socialdemokratiska regeringen, Vänsterparti- et och Miljöpartiet samarbetar för ett tryggare, rättvi- sare och grönare Sverige. Tillsammans vill våra tre partier arbeta för en tydlig politik för ett grönt, jämställt folkhem där håll- bar tillväxt, full sysselsättning och trygg välfärd drivs framåt av teknisk utveckling och modern omställning, omfattande delaktighet och minskade klyftor. På ett flertal områden har viktiga framgångar kunnat nås sedan samarbetet inleddes för drygt fyra år sedan. Bland mycket annat så har sysselsättningen ökat kraftigt och arbetslösheten minskat. Växande resurser har tillförts skolan, vården och omsorgen. Förbättringar har gjorts för barnfamiljer och pensio- närer. Biståndet har höjts, insatser för ökat bostads- byggande har vidtagits och ökade resurser tillförs nu såväl rättsväsendet som miljöområdet. Dessa förbättringar för svenska folket har kunnat genomföras samtidigt som de offentliga finanserna har värnats. Räntorna har hållits tillbaka och inflatio- nen är under kontroll. Trots en kraftig uppbromsning av världsekonomin så förblir den svenska ekonomin i gott skick i en internationell jämförelse. På denna stabila och ansvarsfulla grund ska samarbetet ut- vecklas vidare. Dock omfattar inte samarbetet mellan våra tre partier hela politikens arbetsfält. I likhet med vad som gällde under förra mandatperioden undantas utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik samt EU-politik från samarbetet i den mån det inte rör budgetrelaterade frågor eller i övrigt innefattas av det sakpolitiska samarbetet. Bakgrunden till detta är väl känd. Enligt regering- ens uppfattning finns så avgörande skiljaktigheter mellan våra respektive partier inom dessa områden att de inte kan vara föremål för ett organiserat samarbete. I stället söker regeringen största möjliga samför- stånd i riksdagen i dessa för landet så viktiga och avgörande frågor. På ett flertal områden har också viktiga överenskommelser kunnat göras och beslut fattas. De förändringar som nu genomförs inom för- svaret har parlamentariskt stöd över blockgränsen i riksdagen. En bred enighet har kunnat uppnås rörande vår säkerhetspolitik. Regeringens agerande i EU:s ministerråd förankras kontinuerligt i riksdagen. Det finns en bred samsyn i frågor som rör Sveriges in- ställning och agerande kring krisen i Irak. Det samarbete - med de fördjupningar som nu sker och de avgränsningar som den socialdemokratis- ka regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är överens om - fungerar således väl. Mitt svar på Bo Lundgrens fråga om jag är beredd att avbryta samarbetet mellan våra tre partier blir därför nej.

Anf. 15 Bo Lundgren (M)

Fru talman! Låt mig först kanske inte tacka för svaret som man åtminstone förr brukade göra i riks- dagen, för jag är inte riktigt nöjd med det, men låt mig i alla fall tacka för att statsministern har inlett en mer positiv verksamhet när det gäller att besvara interpellationer. Det tror jag är till fromma för den politiska debatten rent generellt. När det gäller sakfrågan kan man inte isolera utri- kespolitiken och det som ligger bakom i det här fallet Vänsterpartiets och Miljöpartiets syn på utrikespoli- tiska frågor. När vi hade en debatt här i kammaren som handlade om utrikespolitiken, men som kom att koncentreras på krisen i Irak, var det alldeles uppen- bart att Vänsterpartiets och Miljöpartiets starka at- tacker mot just USA är grundade på motståndet mot den fria ekonomin och det mindre politiserade sam- hället i USA. Därmed är det klart att de grundvärde- ringarna också spelar in i inrikespolitiken. Socialde- mokraterna och Göran Persson har valt att samarbeta med två partier som står för någonting som inte bara i utrikespolitiken är extremt och inte i samklang med det som vi just där kanske kan vara överens om i betydligt större omfattning. Det handlar om deras inställning när det gäller viktiga saker i människors vardag. Samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet är en av de grundläggande orsakerna till att regeringen är handlingsförlamad när det gäller att skapa förut- sättningar för att på ett bättre sätt möta dåliga kon- junkturer i ekonomin. Vi hade några goda år, delvis med grund i en ohållbar börsbubbla i IT-sektorn, men det gav i alla fall under några år en bra ekonomisk utveckling för Sverige. I sådana tider ska man ju skapa förutsättningar för att bättre kunna möta de dåliga åren. Men inte. Av varje tanke på att genomfö- ra de reformer som inte bara den politiska oppositio- nen utan också ekonomer, internationella organisatio- ner och andra talar om är nödvändiga för att Sverige i en lågkonjunktur och i en högkonjunktur ska kunna växa snabbare och få fler jobb blev det inget. Då ser vi resultatet av samarbetet som också grundas på de värderingar som handlar om hela poli- tiken - stigande öppen arbetslöshet. Varje dag är det 1 ½ miljon människor som inte går till jobbet. Det är ett av de stora problemen i Sverige, både för den som har drabbats av sjukdom och för den som saknar jobb eller har förtidspensionerats trots att man egentligen skulle kunna arbeta. Men det är också ett problem för oss alla därför att det leder till att färre och färre måste försörja fler och fler. Detta är ett grundläggan- de problem i hela ekonomin. Vi ser ett vikande nyföretagande, och vi ser hur välståndet utvecklas svagare för enskilda människor och hushåll och även hur det blir svårare att finansie- ra viktiga samhällsfunktioner. Lars Engqvist, som sitter i kammaren nu, talar om att det inte är så farligt motstånd mot skattehöjningar och att det behövs mer skattehöjningar för att klara vården i framtiden. Men det som behövs är att fler arbetar. Då krävs det re- former som syftar till att fler ska arbeta. Vad är egentligen Göran Perssons reaktion på den utveckling vi ser i dag? Jag blir faktiskt ganska för- vånad, om jag uttrycker det milt, när jag läser hans kommentar i Dagens Industri. Det viktiga för Göran Persson är den politiska makten. Den går före Sverige och människorna i Sverige. Jag tror, säger Göran Persson, att vi nog får en vändning lagom till valet. En vändning lagom till valet! För mig skulle det vik- tigaste vara att få en vändning uppåt så snabbt som möjligt. Vi kan inte styra konjunkturen, men vi kan, Göran Persson, göra något åt förutsättningarna för att i en dålig konjunktur få en bättre utveckling än annars. Där är problemet. Bryt samverkan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet! Skapa förutsättningar för en bättre politik för hela landet!

Anf. 16 Göran Persson (S)

Fru talman! Vi vet att moderatledaren är under press. Det är vi alla från tid till annan. Men man kan- ske inte ska dras med av någon panik, Bo Lundgren, bara för att det finns opinionsmässiga motgångar. Var försiktig med det och koppla lite bakåt i tiden till vad du har sagt förut så att inte varje tillfälle i riksdagens talarstol så att säga blir en ny start. Det skapar inte intryck av kontinuitet. Vad är det jag menar när jag säger detta? Jo, Bo Lundgren försöker härleda i bevis att de ekonomiska bekymmer vi har nu, de utrikespolitiska problem vi ser, delvis tycks bero på Miljöpartiets och Vänster- partiets antiamerikanism. Vi kan naturligtvis diskute- ra om det är en korrekt analys eller inte. Jag delar inte uppfattningen. Men vi kan diskutera den ändå. Om Bo Lundgren verkligen menar det han säger får vi anledning att gräva lite i arkivet och titta på vad Lundgren har sagt förut. Då går jag 156 dagar bakåt i tiden - inte mer än så - till den 1 oktober förra året efter valet. I ett TT-telegram den dagen kl. 15.32 låter Bo Lundgren meddela följande: Vi får väl se vad som händer. Det förhandlas om både det ena och det andra. Vi får se var Miljöpartiet landar rent parlamentariskt säger Lundgren, som inte utesluter en regering med både Miljöpartiet och Mo- deraterna. Det var kl. 15.32 den 1 oktober. Jag förföljdes under den tiden av moderater och folkpartister som satt i regeringsförhandlingar med dessa erbarmliga miljöpartister som Lundgren nu har kommit underfund med att de är - och andra. Jag sade vid det tillfället: Nej, de kan inte ingå i en re- gering därför att vi har en för stor skillnad i synen på utrikespolitik. Hur kunde det komma sig, Bo Lundgren, att ni tog så våldsamt fel för 156 dagar sedan? Hur kunde det komma sig att ni tog så våldsamt fel? Såg ni inte då vad det här handlade om? Vad är det som har inträffat sedan dess fram tills nu som gör att det som då Lars Leijonborg och Bo Lundgren stod för då ansågs som höjden av klokskap och nu är någonting som tydligen totalt förstör våra offentliga finanser och vårt interna- tionella anseende? Arkiv, Bo Lundgren, är inget dåligt politiskt red- skap. Ibland hittar man ett och annat där som man kanske borde titta på innan man ställer interpellatio- ner i riksdagen.

Anf. 17 Bo Lundgren (M)

Fru talman! Jag har länge tyckt att Göran Persson skulle göra sig bättre som arkivarie. Hans tillbaka- blickande när det gäller den ekonomiska utvecklingen och hans ibland glömska när det gäller de år när han satt i regeringen under 80-talets spekulationsekonomi är intressant. Det är viktigare och väsentligare att diskutera framtiden, men när den ser besvärlig ut väjer Göran Persson. Då vänder han tillbaka. Jag var inte alls särskilt positiv till de regerings- förhandlingar som mina borgerliga bröder och min borgerliga syster ägnade sig åt. Maud Olofsson drog själv slutsatsen att det inte skulle gå. Men eftersom det som ska avgöra en samverkan alltid ska vara det politiska innehållet tyckte jag inte att man på förväg kunde utesluta, säga nej till eller avstyrka samtal. Sedan får man dra slutsatser av samtalen. En av de slutsatser jag drog var att vi inte skulle kunna stödja en regering som höjer energiskatter eller på annat sätt bedriver en politik som vi inte tror är bra för Sverige. Personligen har jag svårt att tänka mig att det hade blivit en regering med det underlag som diskuterades. Men visst har man rätt att diskutera. Den rätten har Göran Persson också. Men man måste sedan se vilka slutsatser man ska dra av hur det faktiskt fungerar. Det är roligt att Göran Persson intresserar sig för den moderata partiinterna diskussionen. Men jag ser på politiken på ett annorlunda sätt, mindre personfix- erat. Det intressanta för mig är inte om det finns en press på mig eller andra. Det intressanta för mig är att se till att minska pressen på det svenska folket. Det är det väsentliga och det vi borde diskutera i kammaren. Jag grips inte av någon panik, men låt oss titta på regeringens underlåtenhetssynder. År 1997, för snart sex år sedan, såg jag hur sjukfrånvaron exploderade. Nu först börjar regeringen fundera om man ska vidta några åtgärder. Passivitet. Handlingsförlamning. Det är arkivarien snarare än den som ser framåt och vill göra något bättre för svenska folket. I ekonomin ser vi nu vad som hände med de stolta spådomarna om sju feta år efter sju magra. Göran Persson sade för några år sedan att konjunkturen viker kanske 2005. Så var det inte: Se på börskra- schen som Göran Persson inte trodde på. Det viktiga är inte att göra prognoser och spådo- mar. Det viktigaste i politiken, Göran Persson, hand- lar om att nu, här i dag, helst tidigare, men åtminstone i dag, dra slutsatser av konsekvenserna. Sverige be- höver en politik där fler får arbete. Vi kan se till att föra en politik som gör att fler arbetar även i en låg- konjunktur. Sverige behöver en politik som gör att det blir lönt att arbeta och lönt att satsa på företagan- de. Vi behöver en politik som ger oss en bättre till- växt både i lågkonjunktur och högkonjunktur. Det är det som saknas. Det finns en riksdagsmajoritet. Om regeringen faktiskt tänkte på svenska folket mer än på den poli- tiska makten - läs Dagens Industri! - skulle vi snabbt ha kunnat få förbättrade villkor för småföretagen och snabbt få en situation som gör det lönande att arbeta. Det är de frågeställningarna, Göran Persson, som är väsentliga. Jag kommer tillbaka till det jag sade innan. Om Göran Persson är beredd att bryta samarbetet med Vänstern och Miljöpartiet också när det gäller inri- kespolitiken, det som präglas av deras värderingar, det som gör att marknadsekonomin inte får tillräckligt utrymme, då går det att skapa majoriteter som gör att vi kan klara lågkonjunkturen bättre. Jag tänker inte bara, Göran Persson, på hur det går i valet 2006, jag tänker på hur det går för svenska folket just nu. Det behövs en annan politik. Det behövs över huvud taget en politik, arkivarien!

Anf. 18 Göran Persson (S)

Fru talman! Vi har förstått att Bo Lundgren inte tänker så mycket på valet 2006. Det kanske inte heller blir hans bekymmer. Vi får väl se. Jag kommer tillbaka till det som interpellationen handlade om. Du kräver att vi ska bryta samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Då skulle jag kunna fortsätta att läsa citat från dina mittenbröder och din mittensyster om hur högt de värderar Miljö- partiet, vilket förtroende de har för Miljöpartiet. Den förhandling som Lars Leijonborg genomförde förra hösten gjorde mig lite tryggare. Jag kände då att det Miljöpartiet står för i ekonomiska frågor är sådant som ligger väl i linje med en mittfåra i svensk politik. Annars hade man inte kunnat stå här och förhandla. Bo Lundgren sade ingenting negativt om de för- handlingarna. Tvärtom uteslöt han inte att sitta i samma regering som Moderaterna och Miljöpartiet skulle konstituera. Detta är bilden. Nu kommer Bo Lundgren tillbaka och säger att detta samarbeta ska rivas upp. Han tar utgångspunk- ten i Irakkriget. Jag var tydlig redan då. Vi har inte en samsyn om utrikespolitiken med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Därför sitter de heller inte i regering- en. Men Bo Lundgren skulle sitta i samma regering som Miljöpartiet! Bo Lundgrens mittenkamrater var beredda att gå fram i riksdagen med ett sådant förslag efter en förhandling, som skulle kräva Moderaternas aktiva stöd i varje votering i riksdagen. Då sade Bo Lundgren ingenting. Var det möjligen makten det handlade om, Bo Lundgren? Var det makten som då drev Bo Lundgren att till varje pris föra Socialdemokraterna ut ur kans- lihuset? Till och med så långt var Bo Lundgren be- redd att gå att han kunde tänka sig att släppa fram en regering med Miljöpartiet tillsammans med den bor- gerliga mitten. Så kommer han tillbaka nu och säger att samarbetet ska brytas. Om vi inte kan samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vi nu gör i enskilda sakfrågor i den ekonomiska politiken, kan då Moderaterna gå in i ett samarbete med Miljöpartiet i exempelvis im- migrationspolitiken? Det är ett område som är utsatt för stark press. Är det där öppet för ett samarbete mellan moderater och miljöpartister? Eller gäller Bo Lundgrens principiella uppfattning att det inte går att samarbeta med Miljöpartiet därför att ett sådant parti för med sig en antiamerikanism in i svensk politik som lägger en död hand över ekonomisk tillväxt? Bestäm dig! Det är det som interpellationen handlar om. Den handlar om de parlamentariska förutsätt- ningarna. Tänk då också högt, Bo Lundgren, om vad det finns för annat regeringsalternativ, om den social- demokratiska regeringen inte har ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. För min del, fru talman, är det här, precis som Bo Lundgren säger, en fråga om makten. Visst är det det. Vi kan fortsätta att regera i ett nära samarbete med två partier som står för samma grundsyn som vi vad gäller fördelning, vad gäller grönt folkhem och vad gäller jämställdhet. Det är de partier som Bo Lund- gren tar bestämt avstånd från, men det är inte värre än att han kunde ha tänkt sig att stötta en regering där de ingick. Det är sakläget. Beskyll mig gärna för att vara arkivarie, men ett starkt historiskt intresse är inte fel när man sysslar med politik. Nutidshistoria 156 dagar tillbaka i tiden sitter inte heller i vägen, särskilt om man råkar vara ledare för ett konservativt parti. Varsågod, Bo Lund- gren!

Anf. 19 Bo Lundgren (M)

Fru talman! Än så länge är det väl talmannen som ger ordet i kammaren, även om Göran Persson säkert skulle ha ambitionen att ta över också den funktionen. Men vi kan nu lämna just den mer personliga fråge- ställningen. Göran Persson! Det är politikens innehåll som ska styra, och det är det som skiljer oss. Jag tror inte att det hade gått att bilda en regering med ett tillräckligt bra politiskt innehåll med Miljöpartiet. Sedan kan man i enskilda frågor, där Miljöpartiet eller något annat parti visar sig tycka detsamma som vi och andra borgerliga partier, komma fram till ett beslut som blir bättre än det som hade blivit följden av att Socialdemokraterna bestämde på egen hand eller tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet. Men det är självklart att den slutsats som Maud Olofsson drog när Centern lämnade de här överlägg- ningarna var ungefär det utfall som jag hade väntat mig av de överläggningarna, men jag tycker inte att jag i förväg ska säga till andra att inte diskutera. Man får ju själv, både jag och de andra, dra slutsatser av vad som kommer ut av samtalen. Men nu gällde inte frågan detta, utan den gällde det parlamentariska läge som vi faktiskt har i Sverige i dag. Göran Persson säger, och nu än mer tydligt, att man, när det gäller allt annat än utrikespolitiken, har samma grundvärderingar, det vill säga Göran Persson och Gudrun Schymans parti, som nu leds av någon - vem vet, höll jag på att säga, vem exakt som har den makten? Men det är ju Gudrun Schyman som Göran Persson har samarbetat med under en lång tid. När jag har debatterat med henne har hennes inställning handlat om att politiken ska styra det mesta. Det går tvärs mot det som Sverige behöver. Göran Persson borde inte fly den fråga som är den viktiga här. Vad är konsekvensen av det samarbete ni har? Konsekvensen är ju att ni ingenting gör när nu konjunkturen viker. Ni använde inte de goda åren till att lägga grunden för att klara de dåliga åren bättre. Arbetslösheten stiger. Vallöftena sviks. Välståndet viker. Det är svårare att finansiera offentliga utgifter. Och regeringen gör ingenting för att hjälpa företa- gandet. Där är grundproblemet. Bryt det samarbetet, Göran Persson!

Anf. 20 Göran Persson (S)

Fru talman! Vi är i en lågkonjunktur. Det är sant. Det gäller inte bara Sverige. Det gäller också Europa i övrigt. Vi har klarat oss bättre än Europa i övrigt, och vi klarar oss fortsatt bättre än Europa i övrigt. Det beror på den politik som vi har fört, och den politiken har vi utformat i stor utsträckning tillsammans med de partier som nu Bo Lundgren kritiserar. Vi har dock inte samma syn i utrikespolitiken. Därför samarbetar vi inte där. För min del var det ett mycket tydligt besked i valrörelsen. Det har visat sig hålla också efter valet. Jag kan läsa några citat till, eftersom Bo Lund- gren, vad jag förstår, tycker att det är intressant att höra. Lyssna på Göran Hägglund, en kristdemokrat som säger så här: Om vi tittar på Miljöpartiets valma- nifest är det vår slutsats att de kan få igenom mer av sin egen politik tillsammans med oss än med Social- demokraterna. Eller lyssna på Mats Odell, kristdemo- kraten, som säger: Jag har stort förtroende för Peter Eriksson. Eller lyssna på Johan Pehrson, Folkpartiets partisekreterare, som säger att man inte kan utesluta Miljöpartiet från någon regeringspost, inte ens posten som utrikesminister. Så var det då, för 156 dagar sedan. Jag kan förstå om Bo Lundgren blir upprörd över att påminnas om detta, och jag söker inte sak mer med Lundgren om det här. Nu är positionerna klargjorda. Jag kan bara konstatera att de parlamentariska förutsättningarna för resten av mandatperioden har klarnat betydligt. Det är resultatet av Bo Lundgrens interpellation. Fram tills i dag trodde jag att man skulle kunna få se en utveckling där Moderaterna släppte fram en mit- tenregering med stöd av Miljöpartiet. Men efter da- gens inlägg är det uppenbarligen en möjlighet som Bo Lundgren har stängt. Det kan väl i så fall vara en god effekt av denna interpellationsdebatt.

Anf. 21 Bo Lundgren (M)

Fru talman! Den här interpellationen handlar självklart om den regeringssamverkan som Göran Persson och Socialdemokraterna har med Vänster- partiet och Miljöpartiet och inget annat. Allt hypote- tiskt resonemang om regeringsbildning är i det här läget betydligt mindre intressant, därför att det är hypotetiskt. Det är politikens innehåll som ska grunda en re- geringssamverkan, och jag tror att det är väldigt svårt att ha en regeringssamverkan med ett parti som ut- trycker det i utrikespolitiken som företrädare för Miljöpartiet har gjort. Jag tror inte att någon borgerlig politiker egentligen säger att det i dagsläget skulle vara möjligt. Men det intressanta är ju en annan fråga, nämligen effekterna av det samarbete som ni har. När jag i utrikesdebatten hörde just hur ideologiskt grundade attackerna mot USA var insåg jag också hur mycket detta styr alla dem som jobbar med och inom Reger- ingskansliet. Då är jag tillbaka till den grundläggande fråge- ställningen, Göran Persson. Fly inte bort från den! Är regeringen beredd att gå ifrån långbänken och passi- vitetens rum och i stället fundera kring vad vi kan göra nu för att alla de reformer som borde ha gjorts för länge sedan, för att fler ska få jobb, faktiskt genomförs? Det går att få en majoritet i riksdagen om Göran Persson vill.

Anf. 22 Göran Persson (S)