Regeringens satsning Vidareutbildning av lärare

Fru talman! Marie Granlund har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att förändra utformningen av fortbildningen, vidareutbildning av lärare som saknar lärarexamen, så att fler lärare kan komma i fråga för satsningen och medlen utnyttjas bättre. Strävan att minska antalet obehöriga lärare är ett av de viktigaste inslagen i regeringens utbildningspolitik. Den satsning som regeringen gjort på vidareutbildning av lärare har inneburit att ca 450 obehöriga lärare hittills har antagits för att gå utbildningen och att ytterligare 700 lärare har sökt utbildningen till höstterminen 2008. Antalet personer som fått ta del av satsningen är lägre än beräknat, men det är min förhoppning att antalet antagna ska öka i nästa omgång. Satsningen bygger på att den enskilde lärarens behov av kompletterande utbildning för att uppfylla målen för en lärarexamen är sådant att det kan tillgodoses inom ett år. En viktig förutsättning är därför att lärosätena använder sig av bra och effektiva metoder för validering av tidigare erfarenheter och kunskaper. Det allmänna utbildningsområdet i lärarutbildningen omfattar i dag 90 högskolepoäng, varav minst 15 högskolepoäng utgörs av verksamhetsförlagd utbildning. Eftersom satsningen riktar sig till personer som har gedigen lärarerfarenhet anser regeringen att det inte är rimligt att de ska behöva läsa 90 högskolepoäng för att komplettera sin utbildning. Det är viktigt att de lärarerfarenheter som de har med sig fullt ut tillgodoräknas i samband med vidareutbildningen. Utbildningsdepartementet har i samtal med berörda lärosäten gått igenom förutsättningarna för att framgångsrikt genomföra utbildningssatsningen, bland annat gällande frågan om validering. Jag följer kontinuerligt behovet av insatser för att minska antalet obehöriga lärare och är redo att återkomma med förslag till åtgärder när så behövs.

Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, även om det är ett icke-svar eftersom det inte medför att antalet behöriga lärare blir fler. Vi socialdemokrater anser att eleverna har rätt till behöriga lärare. Det är det bästa sättet att kvalitetssäkra grund- och gymnasieskolan. När vi socialdemokrater var i regeringsställning genomförde vi en satsning för att fylla behovet av behöriga lärare. Den hette SÄL, särskild utbildning av lärare. I budgetpropositionen för 2002 gav regeringen sex lärosäten i uppdrag att anordna utbildningar för obehöriga lärare med målet att fram till 2006 utbilda 4 000 obehöriga lärare. Det målet överskreds med råge. Utbildningen utvärderades av Högskoleverket år 2007. De kom fram till att SÄL tycktes vara en ändamålsenlig lösning för att yrkesverksamma i skolan skulle kunna bli behöriga för lärartjänster. Såväl studenter som kommuner var nöjda med utfallet, och andelen studenter som avbröt SÄL var mycket låg jämfört med den reguljära lärarutbildningen. Även högskolorna, till exempel Malmö högskola, vittnar om att alla berörda parter beskrivit utbildningsprogrammet som en stor framgång. Den borgerliga regeringen avbröt denna satsning för att göra en egen satsning benämnd VAL, vidareutbildning av lärare. En viktig skillnad mot SÄL är att VAL är kortare - 60 högskolepoäng i stället för 90. Kommuner och lärosäten anstränger sig nu för att informera om utbildningen, vilket gett resultat. Söktrycket är stort även till denna utbildningssatsning. Men eftersom många sökande har alltför otillräcklig utbildning eller lärarerfarenhet för att kunna slutföra sina studier inom denna snäva ram är det få som kan antas. Endast 700 av 2 400 utbildningsplatser beräknas utnyttjas när programmet avslutas i höst. Av de 60 miljoner regeringen avsatte för satsningen under 2007 har bara drygt 5 miljoner använts. Umeå universitet, som har samordningsansvar och uppdraget att utvärdera detta, uppskattar att om man hade haft en längre utbildning hade väldigt många fler kunnat gå på den. Högskolornas uppskattning är att ca 24 procent fler studenter hade kunnat antas under höstterminen 2007 och 36 procent fler under vårterminen 2008 än vad som nu blev utfallet. Det är alltså inte vare sig pengar eller intresse som saknas, utan felet ligger i regeringens beslut om upplägg av utbildningen. De som drabbas hårdast är yrkeslärarna och hemspråkslärarna. Dessa rekryteras oftast till skolan efter ett antal år i sina respektive yrken. Med den borgerliga regeringen förändras möjligheten för en praktiker att läsa in de lärarspecifika ämnena, som pedagogik och metodik. Tiden räcker helt enkelt inte till, eftersom utbildningen nu har bantats. I Sydsvenska Dagbladet den 16 mars svarar statsrådet på en direkt fråga om det inte finns någon anledning att se över utbildningen och dess upplägg att skulden är kommunernas. De borde ha uppmuntrat fler att söka. Men det är inte det som är problemet. Det finns ett stort söktryck. Problemet är att utbildningen är för kort för att kunna erbjuda dem som vill gå den möjlighet att bli behöriga. Jag skulle vilja fråga statsrådet med anledning av det svar jag har fått: Är det inte alarmerande att det är på det här sättet? När kommer statsrådet att omvärdera denna satsning, VAL, så att vi får fler behöriga lärare, vilket eleverna har rätt till?

Fru talman! Det är ett mycket viktigt problem som Marie Granlund tar upp. Vi påmindes om det häromdagen, när Lärarutredningen kom med sitt betänkande och redovisade siffrorna för hur många obehöriga lärare som finns i den svenska skolan. Det är omkring 20 procent av lärarna som är obehöriga. Vi talar om 30 000 personer. Det är ett mycket stort problem. Regeringens uppfattning är att vi inte ska ha obehöriga lärare i skolan. De som är obehöriga ska erbjudas vidareutbildning, och kommunerna ska anställa behöriga lärare på fasta tjänster framöver. Då är ett mycket viktigt ämne hur de som nu är verksamma men obehöriga får möjlighet att nå behörighet. Vi gör en hel del olika saker. Skolministern har nyligen annonserat en satsning för att få fram fler behöriga yrkeslärare. Vi gör särskilda satsningar riktade mot invandrarlärare. Vi har ett stort projekt vi kallar Lärarlyftet. Det erbjuder fortbildning och vidareutbildning. Jag har redan tidigare här i kammaren erkänt att satsningen VAL inte har fått den omfattning som vi hade räknat med. Ser man det i relation till behovet finns det som jag säger i sista meningen i svaret anledning att följa det här och återkomma med ytterligare förslag. Situationen är sådan att vi måste se till att det finns ett fungerande system för vidareutbildning av obehöriga. De obehöriga kan delas in på olika sätt. En uppdelning är mellan dem som saknar pedagogisk utbildning och dem som saknar ämnesutbildning i de ämnen de undervisar i. Hittills har diskussionen rätt mycket gällt dem som saknar pedagogisk utbildning, som i huvudsak ges inom det så kallade allmänna utbildningsområdet. Vår uppfattning är att man i en vidareutbildningssatsning bör kunna klara det inom ramen för 60 högskolepoäng. Om det däremot är så att man har fått undervisningsuppgifter i ett antal ämnen där man saknar ämnesbehörighet kan det krävas längre tid än ett år för att få kompetensen. Jag är inför framtiden när det gäller att tillgodose behovet av ämneskompetens öppen för att överväga 60-poängsgränsen. Men nu har vi det här systemet. Det blir en antagning också nu till hösten. Vi får se hur den går. Utbildningsminister Björklund hanterar Lärarutredningens förslag, och jag får senare i år Lärarutbildningsutredningens förslag. Parallellt med de två processerna ska vi också se till att vi har bästa möjliga vidareutbildning för lärare.

Fru talman! Det är intressant att höra att Utbildningsdepartementet verkar vara väldigt delat. Skolminister Jan Björklund säger att det ska bli fler behöriga lärare. Man ska inte få lov att sätta betyg om man inte är behörig. Detta är någonting som vi socialdemokrater absolut ställer upp på. Men då måste man också se till att det blir fler behöriga lärare. Då är det ganska anmärkningsvärt att man inte gör någonting när man ser resultaten, utan säger att det kanske kommer att hända någonting i framtiden. Men det är nu man måste ta tag i det här och fortsätta att beta av detta. Satsningen är en flopp. Också Sydsvenska Dagbladet skriver att den nya utbildningen för obehöriga lärare är en flopp. Vi kan inte bara sitta ned och vänta. Söktrycket finns, men utbildningen passar inte de sökande. Det säger såväl kommunerna som Umeå universitet, som har i uppdrag att utvärdera det här. Umeå universitet säger så här: En specifik grupp lärare i yrkesämnen är ur arbetsmarknadssynpunkt särskilt intressant. Många ser VAL, den nya satsningen, som den möjlighet som av olika skäl en reguljär lärarutbildning inte kan erbjuda. Här bör emellertid påpekas att begränsningen i poängram jämfört med den satsning som vi socialdemokrater hade, SÄL, är särskilt besvärande. Dels ska yrkesbranscherfarenhet bedömas, både mot kravet på yrkeskompetens och mot kravet på högskoleutbildning, dels ska lärarerfarenheten bedömas. Sammantaget innebär detta betydande svårigheter att rymma behovet av kompletterande utbildning inom de nuvarande 60 poängen. Slutligen skriver man att de som har utvärderat det här vill framhålla att en tidsmässig förlängning av projektet, det vill säga ytterligare ansökningsomgångar utöver de tre planerade, inte efterfrågas om detta inte kopplas till utökad poängram. Kan det vara tydligare? De som regeringen själv har utsett att utvärdera denna satsning säger att den inte fungerar. Ministern säger att det kanske kommer att fungera någon gång i framtiden. Det skulle vara välkommet om ministern hade ett besked att ge i dag om att detta kommer att åtgärdas i budgeten i höst, så att man verkligen kan se att det kommer att hända någonting, att Utbildningsdepartementet talar samma språk. Nu är det en delad utbildning. Det fungerar inte i praktiken. Det är väldigt många elever som drabbas av det här under resans gång. Min fråga till ministern är: Kan vi förvänta oss att det kommer förslag om detta i budgetpropositionen i höst?

Fru talman! Jag ska svara på den frågan, men innan jag gör det skulle jag ändå vilja påminna om Marie Granlunds eget ansvar för den situation vi har. Det är trots allt en mångårig socialdemokratisk misskötsel av svensk skola som har lett fram till att var femte lärare, ännu mer i flera viktiga stadier, är obehörig. Det är den soppan som vi har fått ansvar att reda upp. Det gör vi på alla möjliga sätt. Lärarlyftet är en miljardsatsning som når många människor och ger tillfälle till forskarutbildning, fortbildning och vidareutbildning riktade till olika grupper. Vi tar detta problem som Socialdemokraterna enligt vår mening till mycket stor del är ansvariga för på mycket stort allvar. Vi kommer i budgetpropositionen att återkomma till detta ämne. Det kan Marie Granlund vara helt övertygad om. Vi är besjälade av ambitionen att vi inte får världens bästa skola om vi inte har världens bästa lärare, och världens bästa lärare bör vara behöriga. Verkligheten är den att en hel del av de obehöriga lärare som nu finns gör ett jättefint arbete. Jag hade en interpellationsdebatt i samma ämne för några dagar sedan där Miljöpartiets Mats Pertoft påpekade att de individer vi talar om är guld värda. De är så engagerade i sin läraruppgift att de är redo att ta tjänstledigt, kanske ta studielån och ägna tid åt att försöka bli behöriga. De ska naturligtvis inte från statsmakternas sida mötas med beskedet att vi inte är intresserade av det. Vi ska definitivt möta det utbildningsbehov och det intresse som finns. Uppgiften är som jag sade i mitt förra inlägg ganska gigantisk. Den socialdemokratiska skolpolitiken ledde fram till 30 000 obehöriga lärare. Behovet är stort. Vi kommer definitivt i budgetpropositionen att återkomma till ett antal frågeställningar på detta område.

Fru talman! Jag välkomnar det beskedet. Det måste också börja levereras någonting. Det går inte bara att ha en massa retoriska inlägg om att det behövs fler behöriga lärare. Man måste också göra någonting åt det för att det ska bli så. Vi gjorde en satsning som blev otroligt lyckosam. Det blev över 4 000 fler behöriga lärare av dem som varit obehöriga. Men av vanlig politisk dogmatism valde den borgerliga regeringen att det inte kunde fungera. Det kunde inte vara bra om det var Socialdemokraterna som hade kommit på det även om alla ute i verkligheten tyckte så. Det kunde inte fungera, och därför måste man hitta på något nytt. Det nya visade sig inte fungera. I ena minuten talar man om att det ska vara fler yrkeslärare, att de behöver mer kompetens, och så vidare. Det är precis de som inte kommer till därför att utbildningen är för kort. Det säger just de som har till uppgift att utvärdera den satsning som regeringen har gjort. I stället för att ta krafttag med detta, leverera en proposition snabbt som attan eller fatta ett regeringsbeslut skyller ministern på kommunerna att söktrycket är för lågt, vilket är helt felaktigt. Söktrycket är högt. Men utbildningen motsvarar inte deras behov. Det säger de som är ute i verkligheten och arbetar med detta. Det är helt obegripligt att man inte gör någonting. Lärarförbundet sade i diskussionen som var förra veckan i medierna om behöriga lärare, att behöriga lärare skulle sätta betyg och så vidare, att de ställer upp på detta. Men det är klart att samhället måste skjuta till resurser så att fler obehöriga lärare blir just behöriga. Nu finns det pengar. Men utbildningen är inte tillfyllest, och ingenting händer. Det är väldigt anmärkningsvärt. Eleverna i Sverige har rätt att ha behöriga lärare.

Fru talman! Marie Granlund kan inte gärna säga att ingenting händer. Den här regeringen har som ingen tidigare regering tagit ett antal initiativ när det gäller att lyfta läraryrkets status och lyfta lärarnas kunskaper. Jag tycker att vi har gjort väldigt mycket. När vi såg på statistiken konstaterade vi att det finns åtskilliga lärare därute som med ett års vidareutbildning skulle nå behörighet. Det är alltid en avvägning. Ju längre utbildningen är desto dyrare blir den också för individerna. Vi vill erbjuda en utbildning där man relativt snabbt skulle kunna uppnå behörighet. Nu bedömde de som validerade ansökningarna att flera av dem som sökte hade behövt gå en längre utbildning än ett år. Det är klart att vi måste dra slutsatser av det när vi utvärderar det. Vi har beställt en utvärdering som ska komma år 2010. Men Marie Granlund och andra kan vara helt lugna över att vi följer detta kontinuerligt. Jag vill egentligen inte säga att det är brist på pengar. Vi bedömer behovet av duktiga behöriga lärare som så stort att vi är redo att satsa resurser på detta. Det är en fråga om att hitta de bästa formerna. Den här satsningen har inte blivit så framgångsrik som vi hoppades. Dock har ett antal hundra personer trots allt gått igenom den utbildningen och kommer att ha gått igenom den när den är avslutad. Men den ekonomiska ramen var större. Den var ungefär dubbelt så stor. Vi följer detta kontinuerligt. Vi kommer definitivt att återkomma, till att börja med i budgetpropositionen i höst.