Regeringens skattesänkningar och miljön

Fru talman! Jens Holm har frågat mig om jag har gjort några överväganden i frågan om att den privata konsumtionen riskerar att öka utsläppen av växthusgaser. Enligt Jens Holm leder regeringens skattesänkningar till ökad privat konsumtion och därmed till större utsläpp. Jag anser inte att det är hushållens konsumtion som är problemet utan snarare utsläppen av koldioxid. En koldioxidskatt är därför ett effektivt styrmedel för att komma åt de problemen. Sverige har en ambitiös klimatpolitik, vilket exemplifieras av att vi har världens högsta koldioxidskatter. Sverige har under perioden 2006-2009 minskat koldioxidutsläppen med ca 10 procent. Det är mer än dubbelt så mycket som under motsvarande fyraårsperiod dessförinnan. Det är bekymmersamt att vår konsumtion indirekt kan leda till ökade utsläpp någon annanstans i världen. Sverige har en ledande roll i klimatförhandlingarna och arbetar aktivt för lösningar som minskar de globala utsläppen. Vi är dock helt beroende av handel - en handel som leder till tillväxt och välfärd, inte bara för oss utan även för de länder vi handlar med. Jag vill också understryka att regeringen står bakom FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet och deras principer om ansvar för utsläpp. Sverige ansvarar fullt ut för utsläppen från svensk industri även om en del av produktionen går på export. Däremot räknas inte utsläpp utanför Sveriges gränser som orsakas av vår konsumtion till de svenska utsläppen. Detta beror på att svenska staten inte har möjlighet att genom lagstiftning ställa miljökrav på anläggningar i utlandet. Det är en fullt rimlig modell att man ansvarar för de utsläpp man har en möjlighet att påverka genom sin lagstiftning. Jens Holm frågar också om jag avser att ta fram modeller för beräkning av risker för ökade utsläpp med anledning av ekonomiska inriktningsbeslut i framtiden. Konjunkturinstitutet har modeller som bland annat visar hur utsläppen av växthusgaser påverkas av förändringar i ekonomin. Jag kan också nämna att regeringen nyligen har gett KI ett särskilt uppdrag i vilket de ska belysa effekten av ekonomisk politik på miljömål.

Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret på min interpellation. Om vi i stället för att befinna oss i Stockholm hade befunnit oss i parlamentet på ögruppen Tuvalu eller någonstans i Bangladesh, Botswana eller Grönland hade diskussionen sett annorlunda ut. Då hade diskussionen handlat om hur vi ska hantera den akuta situationen som världens växande utsläpp av växthusgaser har försatt de länderna i. Växthusgaserna kommer till den absolut största delen från den utvecklade rika i-världen. I fjol var det hetaste året någonsin sedan de globala temperaturerna började mätas. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären har gått upp till 394 miljondelar. Det är något som ökar kraftigt. Aldrig någonsin har det funnits så mycket koldioxid i atmosfären som just nu. Därför är det bra att jag har fått tillfälle att debattera frågan med finansministern. Finansministern kanske inte riktigt tänker på det, men jag tror att finansministern är den minister som har den viktigaste posten i regeringen vad gäller att bekämpa klimatförändringarna. Finansministern bestämmer över skatter, avgifter, framtida statliga investeringar, kort och gott vilken ekonomisk modell vi ska ha i landet. Finansministern har också varit med och beslutat att sänka skatterna i Sverige med ungefär 100 miljarder kronor under den senaste mandatperioden. Den största delen går till människor som redan har det gott ställt. Vad händer om man flyttar över 100 miljarder kronor från det vi har gemensamt, från den offentliga sektorn, till privat konsumtion? Det leder förstås till en ökad konsumtion. Det kan man utgå från. Det leder också till en ökad konsumtion av rena lyxvaror. Det blir en Thailandsresa, en bil till, kanske en stadsjeep, en platt-tv till att hänga på väggen och så vidare. Med en ökad privatkonsumtion ökar också utsläppen kraftigt. Om man tittar på de svenska utsläppen, de som inte redovisas i den officiella utsläppsstatistiken, kan vi se att det är privatkonsumtionen som är det stora problemet, det vill säga produkter som vi importerar från andra länder. Vi förlägger en stor del av det vi producerade tidigare i Sverige till andra länder. Det leder till stora utsläpp som inte redovisas. Jag skulle vilja veta om finansministern accepterar mitt upplägg för diskussionen, nämligen att skattesänkningar leder till en ökad privatkonsumtion och att den ökade privatkonsumtionen leder till ökade utsläpp. Om finansministern accepterar det upplägget borde också finansministern ha bättre redskap för att bekämpa de ökande utsläppen som privatkonsumtionen leder till. Finansministern säger själv att det är bekymmersamt att vår ökade konsumtion leder till utsläpp på andra platser i världen. Jag välkomnar också att finansministern särskilt tar upp koldioxidskatten som ett viktigt styrmedel för att minska våra utsläpp. Om vi ser att utsläppen från den privata konsumtionen ökar kraftigt vill jag veta om finansministern är beredd att höja koldioxidskatten - i så fall med hur mycket?

Fru talman! Klimatfrågan är oerhört central för hela vår jord. Det är därför den utgör en så stor fråga i alla politiska sammanhang när vi diskuterar internationell politik. Det gäller även finansministersamarbetet. Sverige är världsledande i detta sammanhang. Vi har den högsta koldioxidskatten av alla länder. Det är inte många som konkurrerar med oss. Vi talar om att länder som tar ut koldioxidskatt kanske har en skatt på 10-20 procent av den nivå vi har i Sverige. Vi har i särklass den mest ambitiösa koldioxidskatten. Det är bra. Det betyder att vi varje dag har en samhällsekonomiskt bra styrning bort från koldioxiden. Vi har nu efter mycket omfattande svenskt arbete fått ett direktiv på EU-nivå på energiskattesidan som öppnar för en koldioxidskatt i EU. Det vore en fantastisk förbättring av de globala klimatutsläppen om vi vid sidan av handelssystemet skulle få en EU-koldioxidskatt - även om den hamnar på 10, 20 eller 30 procent av den svenska nivån. Det är förmodligen där den så småningom landar om det blir en sådan skatt. Det är ett enormt steg framåt. Om vi ser en global koldioxidskatt på den nivån, om amerikanerna följer efter EU, skulle vi i huvudsak lösa växthusgasfrågan. De beräkningar som finns säger att det behövs en koldioxidskatt på 40-50 cent globalt för att hantera frågan. Det är halva den svenska nivån. Detta är alltså ett enormt viktigt arbete. Sverige har varit pådrivande i alla de här sammanhangen och kommer att vara det också framöver. Därför är det positiva budskapet här att Sverige minskat koldioxidutsläppen med 10 procent under åren 2006-2009 - mer än tidigare perioder, naturligtvis beroende på att bnp utvecklades svagt under år 2009. Vi har brutit det skadliga sambandet mellan tillväxt och koldioxidutsläpp, något som man i många andra länder undrar om det över huvud taget är möjligt att göra. Vi vill också gå vidare med detta. Regeringen har det mest ambitiösa koldioxidmålet av alla EU-länder. Det råder ingen tvekan om att Sverige har en beredskap för att vara ledande på området. Däremot måste jag säga att CO2-nettot inte är så där alldeles enkelt att hantera. Låt mig påpeka att Sverige med nämnda sätt att resonera skulle få frånräkna sig hela gruv- och stålindustrin. Vi skulle slippa ta ansvar för hela vår massaindustri. Enskilda verk som äter upp nästan ett kärnkraftverk i elkonsumtion per år skulle vi kunna lyfta ut från de svenska koldioxidutsläppen eftersom det gäller exportprodukter. Hela vår ekonomi skulle därmed komma ur på koldioxidsidan. Exakt vad ett koldioxidnetto för Sverige skulle landa på har jag, måste jag säga, väldigt svårt att överblicka. Låt mig ta jobbskatteavdraget. Som vi konstaterat stiger sysselsättningen nu med 100 000 personer - med 250 000 sedan år 2006 och med 400 000 sammantaget åren 2006-2014, enligt KI. En betydande del där är kopplad till jobbskatteavdrag. Det har en lång rad olika forskningsinstitutioner lagt fast. Är detta bra eller dåligt? I Grekland minskar förmodligen koldioxidutsläppen i år. Jag är rätt säker på att de minskar i Spanien. Arbetslösheten där är nu uppe på 18 procent, och bnp och konsumtionen faller kraftigt. Konsumtionen föll mycket kraftigt på Island åren 2008 och 2009. Är det bra eller dåligt? Rimligen måste vi kunna få sträva efter full sysselsättning i det här landet med en lägre arbetslöshet, en högre konsumtion samt ökad sysselsättning och ökad produktion och samtidigt få uppnå våra koldioxidmål. Om vi sätter de här två sakerna mot varandra kommer vi aldrig att få stöd hos folket för en minskning av koldioxidutsläppen. Full sysselsättning och hållbar tillväxt är det möjligt att förena!

Herr talman! Jag tackar finansministern för det svaret. Ifall man läser Statistiska centralbyråns statistik ser man att arbetslösheten nu är betydligt högre än då Anders Borg blev finansminister. Jag noterar att Anders Borg dock har ett annat sätt att räkna. Han räknar det totala antalet sysselsatta personer, och det kan man också göra. Samtidigt är det exempelvis så att många människor flyttar till Sverige. Men den saken kan vi kanske lämna därhän. Anders Borg tar upp en väldigt viktig fråga - kanske grundfrågan - nämligen om vi kan ha tillväxt och samtidigt ha en ambitiös klimatpolitik. Jag menar att det är mycket viktigt att vi frågar oss hur vi egentligen vill att ekonomin ska se ut. Jag vill gärna se mer av kultur i det här landet. Jag vill se fler lärare i skolan. Jag vill se fler förskollärare till mina barn som går i förskolan. Jag tycker att våra parker och vägar ska skötas bättre, att vi ska ha fler personer som sköter om sådant. Kort och gott tycker jag att allt som vi kallar för den offentliga sektorn ska få växa, och den ska få växa rejält. Men under de fem år då Anders Borg varit finansminister har den offentliga sektorn konstant krympt. Det blir mindre och mindre pengar eftersom man sänker skatterna och finansierar det genom att flytta bort pengar från det vi har tillsammans. Den offentliga sektorn är mycket snålare med utsläpp. Där släpps ut ungefär en fjärdedel av utsläppen från ren privatkonsumtion, så rent klimatmässigt är det mycket bättre att investera i just den offentliga sektorn. Jag skulle vilja drista mig till att korrigera finansministern när han säger att vi i Sverige har de mest ambitiösa målen i hela EU. Det har vi inte alls! En tredjedel av den svenska klimatpolitiken åstadkoms inte här i Sverige utan genom att vi köper billiga utsläppsrätter i andra länder - ett system som nyligen har kritiserats av Riksrevisionen. Vi vet inte ens om det här över huvud taget bidrar till konkreta minskningar. Beträffande den del som ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter vill jag informera finansministern om att de svenska utsläppen från området i fjol växte med drygt 5 miljoner ton koldioxid, enligt ny statistik från Naturvårdsverket. Ifall man tittar på det jag särskilt vill lyfta fram i den här debatten - konsumtionen, importen av produkter till Sverige - kan man se att det är en sektor som hela tiden ökar. Det beror ju på hur man räknar. Men om vi räknade in importen av produkter till Sverige skulle utsläppen här per person vara ungefär dubbelt så stora som de i dag är. Jag tycker inte att man ska ta fram ett koldioxidnetto, som finansministern här talade om. Däremot tycker jag att man ska redovisa vår import separat så att vi klart och tydligt ser vad konsumtionen leder till. Jag skulle också vilja passa på att ställa en fråga till finansministern. Jag vet att Finansdepartementet i dag har tagit emot namnunderskrifter från tusentals svenskar som inte vill att Sverige ska annullera våra utsläppsrätter. Sverige har utsläppsrätter avseende ungefär 70 miljoner ton koldioxid som vi kan sälja på den öppna marknaden. Kanske skulle vi få några miljarder kronor för dem. Men det skulle i ett drag förstöra svenska folkets alla klimatansträngningar. Jag vill ha ett klart besked från finansministern. Tänker du annullera de här utsläppsrätterna - alltså inte sälja dem på den öppna marknaden - eller är utsläppsrätterna någonting som regeringen kan tänka sig att sälja, vilket skulle förfela det som svenska folket under 20 års tid har gjort?

Herr talman! Jens Holm för ett resonemang om CO2-netto här. Jag måste få påpeka hur märkligt det resonemanget är. Om vi startar en aluminiumproduktion i Sverige - den mest energikrävande verksamhet man kan ägna sig åt - och sedan exporterar har det enligt det förda resonemanget ingen som helst effekt på våra koldioxidutsläpp. Det kan ju inte vara så att vi ska räkna både vår produktion och vår importerade konsumtion; det blir helt orimligt. Vi måste räkna ett netto som i så fall korrigerar för det vi exporterar. Det är väl alldeles uppenbart att resonemanget om ett CO2-netto inte är rimligt. Vi måste mäta vad vi har ansvar för, vad vi kan kontrollera. Då är det fråga om de koldioxidutsläpp som sker i Sverige. Jens Holm vill att vi ska bortse från sysselsättningseffekterna när vi diskuterar jobbskatteavdrag och att vi bara ska tala om koldioxideffekterna. Det är ett lite haltande resonemang. Vi kan inte diskutera jobbskatteavdrag utan att tala om sysselsättning. Det är ju för den fulla sysselsättningens skull som jobbskatteavdraget är så centralt. Det är den grundläggande utgångspunkten. Sysselsättningen stiger nu med 100 000 personer, och det är en ökning med 250 000 personer jämfört med den tid då Jens Holms vänsterparti var ansvarigt för politiken. Då är frågan: Ska vi eller ska vi inte ha hållbar tillväxt? Det finns bara ett enda svar på den frågan: JA. Det är självklart att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller hållbar tillväxt. Vi ska vara ledande i omställningen till grön ekonomi. Det är därför vi har världens högsta CO2-skatt. Och det var därför vi höjde CO2-skatten förra mandatperioden. Det var därför vi tog bort de mycket märkliga nedsättningar som Jens Holm slogs för, nämligen att man inom jordbruket skulle ha gratis koldioxidutsläpp avseende diesel. Vänsterpartiet stod upp och kämpade för ökade koldioxidutsläpp. Men det är den kanske allra ineffektivaste åtgärden i klimatpolitiken - en åtgärd som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet så hårt kämpade för. Detta måste väl ha varit något som ni kämpade för, för det var väl egentligen den riktigt stora förändring på det området som genomfördes. Jens Holm säger att detta med utsläppsrättigheter och flexibla mekanismer inte är viktigt. Men jag deltar på världsbanksmöten och IMF-möten där vi talar om de här frågorna, och för mig är det alldeles självklart att det är bra att det nu för många miljarder dollar görs investeringar i ren teknik. Det är bra därför att utvecklingsländer kan växa, bra därför att de som dignat under kommunismens fattigdom nu kan stiga upp och gå mot ett bättre och rikare liv, bra därför att det ökar fattiga länders möjligheter att utvecklas, bra därför att det är global solidaritet och miljöpolitik i en och samma korg. Självklart ska vi jobba för att vi verifierar, kontrollerar och säkrar att vi kan bidra till både utveckling och minskade CO2-utsläpp. Det är jättebra om Kina, Ryssland och andra länder nu, med självklar rätt, bygger upp en produktion för att ha välstånd i det egna landet. Vilken rätt skulle vi i rika länder som byggt välstånd på koldioxidutsläpp ha att förvägra fattiga länder en utveckling som är nödvändig för att de ska ta sig ur fattigdom? Det är väl självklart att vi ska hjälpa till. Kan vi få fem, tio eller tjugo gånger mer koldioxidminskningar och bidra till en global rättvisa är det för mig en självklarhet att Sverige ska hjälpa till med detta.

Herr talman! Till att börja med har Anders Borg själv etablerat begreppet CO2-netto. Det är ingenting jag pratade om. Jag sade att det vi påverkar genom vår konsumtion och vår import borde vi redovisa separat, så att vi kan hitta styrmedel för att få ned utsläppen från detta område. När det gäller koldioxidskatten slår sig Anders Borg för bröstet för den. Det är bra att den har höjts något, men jag konstaterar också att statministern i regeringsförklaringen från i fjol säger att regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker för att nå målet. Detta är på området klimatmålet. Det blir inga nya åtgärder. Så tolkar jag också Anders Borg i denna debatt: Det blir ingen höjning av koldioxidskatten. Det blir för övrigt inga åtgärder alls för att få ned utsläppen av växthusgaser. Anders Borg slår sig också för bröstet vad gäller de flexibla mekanismerna och CDM, som det brukar kallas, där Sverige förlägger den absoluta merparten av pengarna i Kina - det land som redan är störst i världen vad gäller vindkraftsinvesteringar. Där lägger Sverige en del pengar, och så får man avräkna det i en väldigt stor skala på de nationella klimatmålen. Det är detta jag har så stora problem med, att vi gör saker i andra länder för att vi själva ska slippa göra en tredjedel av våra klimatmål här på hemmaplan. Det är väl ingen solidaritet? Det är snarare Kina som är solidariskt med Sverige och hjälper oss att komma till rätta med våra utsläpp. Det är just detta som bland annat Riksrevisionen och i princip en enig europeisk miljörörelse har kritiserat. Sedan konstaterar jag också att vi inte fick något konkret svar vad gäller det stora överskottet av utsläppsrätter som Sverige har. Tänker Sverige och denna regering annullera överskottet precis som Storbritannien har bestämt sig för att göra, eller tänker ni sälja detta på den öppna marknaden?

Herr talman! Självklart ska vi vara stolta över den CO2-skatt som Carl Bildts regering införde. Självklart ska vi vara stolta, för det är det mest samhällsekonomiska instrument vi har för att minska CO2-utsläppen. Självklart ska vi vara stolta över att Sverige är pådrivande för att EU nu kommer fram med ett energiskattedirektiv som innehåller en koldioxidskatt - visserligen på en nivå som kommer att ligga kanske på 10-20 procent av den svenska, men det är ett väldigt stort steg framåt. Självklart ska vi vara stolta för att de dieselskattenedsättningar som Vänsterpartiet så hårt slogs för har tagits bort. Det är den mest effektiva klimatåtgärd vi kunde göra och som vi gjorde under förra mandatperioden. Vänsterpartiets dieselnedsättningar kanske vi fortsätter att ta ned bortom 2015, för det är där vi har lagt kontrollstationen. Men de vänsterpartistiska dieselnedsättningarna som innebär att man undkommer CO2-skatt är naturligtvis bekymmersamma, och då är det bra att vi hittar en lösning på dem. Flexibla mekanismer är för mig en självklarhet. Jag vill påpeka, och det vet jag att Jens Holm väl vet, att det finns många människor i både Indien och Kina som trots höga tillväxttal lider under en mycket hård fattigdom. Det är väl självklart att Indien, Kina och Indonesien har rätt till en hög tillväxt som gör att de kan föra upp sina människor till en levnadsstandard som motsvarar den vi har. Kan flexibla mekanismer både innebära en global solidaritet där vi bidrar till ren energi och där Kina tillgodogör sig både tillväxt och välstånd utan att det påverkar miljön i samma utsträckning är det väl en självklart bra sak vi gemensamt ska kämpa för i Sveriges riksdag.