Regeringens syn på yttrandefriheten

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag kommer att ta tillbaka mitt uttalande om att yttrandefriheten i allra högsta grad är ett resultat av vad som händer utanför våra egna gränser. Rasmus Ling har också frågat om jag kommer att ta några initiativ för att stärka yttrandefriheten och om jag, inom mitt ansvarsområde, kommer att se till att även studenters yttrandefrihet och organisationsfrihet kommer att värnas framöver. Slutligen har Rasmus Ling frågat om jag kommer att verka för att yttrandefriheten ska vara intakt och finnas på samma villkor för utländska medborgare som för svenska medborgare även framgent.

Den fria åsiktsbildningen utgör en av demokratins hörnstenar. Yttrandefriheten, som har en lång tradition och en stark ställning i Sverige, är därför fastslagen i Sveriges grundlagar. Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad en frihet att meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslor i ämnen som var och en själv väljer.

Grundlagsskyddet för yttrandefriheten är på goda grunder långtgående, även om det inte är absolut. Jag kommer alltid att stå upp för och värna den fria åsiktsbildningen. I detta ingår dock även att värna rätten att föra en öppen diskussion om vad yttrandefriheten innebär och vilka målkonflikter som kan finnas. Vi måste våga prata om vad vi vill skydda och varför, och vi måste acceptera att yttrandefriheten har gränser och påverkas av andra motstående intressen.

Yttrandefriheten kan begränsas genom lag. Det har också gjorts sådana begränsningar, exempelvis genom straffrättsliga bestämmelser om hets mot folkgrupp, olaga hot och förtal. Det finns också internationella konventioner som Sverige har tillträtt, exempelvis FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, och reglering inom EU-rätten som Sverige behöver följa, till exempel Europakonventionen och EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Europakonventionen om mänskliga rättigheter gäller som lag i Sverige. Dessa regelverk ställer krav på att staterna ska tillgodose intresset av balans mellan olika motstående intressen, exempelvis mellan opinionsfriheterna och rätten till respekt för privat- och familjeliv.

Regeringen vill värna ett starkt och fritt samhälle där människor ska kunna leva, röra sig och agera fritt inom lagens råmärken. Samtidigt kan individer och grupperingar utnyttja vår långtgående yttrandefrihet för att skapa oro, sprida hat och destabilisera det svenska samhället. Att inte kunna diskutera de målkonflikter som kan uppstå och att inte kunna ha två tankar i huvudet samtidigt vore inte bara ett svek mot den befolkning som sätter sin tilltro till riksdag och regering utan också ett fattigdomsbevis för den samhällspolitiska debatten.

Mina ansvarsområden som kulturminister är bland annat medier, kultur och demokrati. Yttrandefriheten är en grundläggande faktor för de verksamheter som bedrivs inom dessa områden. Att stärka verksamheterna inom Kulturdepartementets område blir därför också att värna och stärka yttrandefriheten. Det kan exempelvis handla om att kontinuerligt se över kulturpolitikens utformning i syfte att stärka den konstnärliga friheten, att stötta nyhetsbevakning i hela landet via mediestödet eller att arbeta för en hållfast och oberoende public service.

Frågor om att stödja yttrandefrihet och organisationsfrihet som ligger inom mitt område gäller även för studenter. Mer detaljerade frågor inom ramen för området högre utbildning och forskning ställs dock bäst till statsrådet Persson.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Parisa Liljestrand för svaret. Givetvis är alla statsrådsposter i en regering viktiga, men om jag skulle rangordna dem skulle jag säga att det statsråd som har ansvar för demokrati är ett av de absolut viktigaste. Jag saknar svar på en del av de frågor jag har ställt, och jag är lite bekymrad över det. Men nu har vi ju möjlighet att bringa klarhet i detta.

Betydelsen av yttrandefrihet går inte att överskatta. Det finns tyvärr många samhällen utan yttrandefrihet runt om på jorden, och de är inga demokratiska samhällen. Att värna det fria ordet bör vara varje demokratiministers viktigaste uppgift. Det är ur detta perspektiv som jag har ställt mina frågor.

Som kulturministern säger är yttrandefriheten inte absolut. Det finns begränsningar, och det finns också målkonflikter. Men utgångspunkten bör vara att yttranden är lagliga och att det sedan kan göras inskränkningar, men det är inte en utgångspunkt att de ska godkännas.

En av de frågor jag inte fick svar på rör icke-medborgares rättigheter, och det förs diskussioner om att man ska kunna utvisa dessa om yttringar görs som på olika sätt väcker anstöt. Detta berördes inte alls i svaret, så jag ställer min fråga igen. Jag vet att migrationsansvaret ligger på ett annat statsråd. Men kulturministern är ju också ansvarig för demokratin, så kommer hon att verka för att yttrandefriheten förblir intakt även för utländska medborgare? Jag önskar svar på den frågan, fru talman.

Jag tog också upp studenters yttrandefrihet. Under hösten var det en hätsk diskussion, och på Chalmers i Göteborg beslöt man under en tid att studenterna inte skulle få affischera, bedriva opinionsyttring och så vidare. Är detta något demokratiministern kommer att motsätta sig om det blir aktuellt igen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den kanske viktigaste frågan för mig var det uttalande kulturministern gjorde i Svenska Dagbladet om att yttrandefriheten i högsta grad är ett resultat av vad som sker utanför våra gränser. Vad avsågs med detta? Jag kan gissa, men jag tror att det är bättre att Parisa Liljestrand beskriver det med egna ord.

Vi har haft uppmärksammade fall av koranbränningar, och förra vintern hängdes en docka av Turkiets president Erdogan upp. Även annat har väckt stor uppståndelse i världen. Den senaste tiden har det varit yttranden rörande terrororganisationen Hamas som med rätta har väckt avsky men samtidigt varit inom ramen för vad som är tillåtet enligt lag.

Fru talman! Jag överlåter till Parisa Liljestrand att förklara vad det var hon avsåg med sitt uttalande om att yttrandefriheten i högsta grad är ett resultat av vad som sker utanför våra gränser.

Fru talman! Yttrandefrihet är något vi alla värnar, och den är också den första av de friheter som nämns i 2 kap. regeringsformen. Yttrandefrihetens metod är den öppna debatten och det sakliga utbytet av åsikter eftersom det är så det förs vidare.

Ibland kommer man till ett läge då argumenten tryter, men innan jag går vidare på det spåret bör man nämna ytterligare en grundförutsättning: att friheterna gäller så länge de inte inskränker någon annans frihet. Väljer jag att som en förlängning av en argumentation i yttrandefrihetens namn ta till en aktion eller en åtgärd som riskerar att skada någon annan har jag överskridit en gräns där yttrandefriheten har blivit något annat. Ett exempel på det är de som blockerar vägar, och i morse blockerade man ingången till riksdagshuset i en aktion. Vidare har vi koranbränning och annat.

Det här är utlöpare av en debatt där man uppfattar att man inte har fått gehör för sina argument och då byter argumentationsmetod. Detta har en koppling till yttrandefriheten, men det är inte nödvändigt att säga att det är tillåtet att trampa på någon annans frihet med stöd av yttrandefrihetsprincipen.

Här behöver en avvägning göras, och jag tycker att det är viktigt att säga att yttrandefriheten ska vara orörd - man ska kunna diskutera och värdera allt - men det är inte säkert att varje aktion man vill göra för att väcka uppmärksamhet kan motiveras utifrån yttrandefriheten.

En annan fråga som ställs i interpellationen gäller förnekelsen av Förintelsen. Här kommer vi i skärningsgraden med en annan lagstiftning, nämligen EU:s rasismramverk, som kräver att det ska finnas en lagstiftning mot detta. Vi har tidigare tyckt att det borde räcka med den lagstiftning som finns gällande hets mot folkgrupp. Men uppenbarligen tycker inte EU det, så då får vi lägga in det. Jag är inte säker på att det inskränker yttrandefriheten för så många, för det är väldigt få som skulle argumentera utifrån att Förintelsen inte inträffade.

Fru talman! Det viktigaste med detta är att säga att yttrandefriheten ska sträcka sig långt, men yttrandefriheten ger i sig inte skydd för aktioner som inskränker på andras frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att yttrandefrihet är en grundbult i ett demokratiskt samhälle tror jag att vi är överens om, och denna frihet behöver vi värna varje dag. Det är och ska vara tillåtet att uttrycka även sådana åsikter som andra kan uppfatta som provokativa eller sårande. Men det innebär inte att allt är tillåtet. Det finns gränser för vilka yttranden som accepteras i ett demokratiskt samhälle, och ett exempel på sådana yttranden är hets mot folkgrupp.

Vi måste våga prata om vad det är vi vill skydda och varför, och vi måste acceptera att yttrandefriheten har gränser och att den också påverkas av motstående intressen. Vi måste kunna diskutera det samhälle vi har i dag och också våga diskutera yttrandefriheten i förhållande till det. Det innebär att prata om rättigheter och skyldigheter med utgångspunkt i våra grundlagar och övrig lagstiftning men också i internationella förpliktelser om mänskliga rättigheter. Det är därför svårt att diskutera just yttrandefrihet utan en kontext, för vi är del av en omvärld. Ett exempel är att Europadomstolens tolkning av Europakonventionens bestämmelser om yttrandefrihet påverkar oss. Förnekelse av Förintelsen är ett exempel, men det finns fler.

Rasmus Ling har frågat mig om jag kommer att ta tillbaka mitt uttalande. Jag har inte för avsikt att ta tillbaka det, för jag tror att om man värnar yttrandefriheten måste man kunna både se och prata om de målkonflikter som finns.

Jag uppfattar frågan om utländska medborgare som kopplad till den utredning om skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd som nyligen har tillsatts. Närmare frågor om den ställer man bäst till statsrådet Malmer Stenergard.

Fru talman! Självklart finns det målkonflikter. Självklart finns det gränser för yttrandefriheten - vi har hets mot folkgrupp, förtal, hot och så vidare. Min poäng, fru talman, är att vi ska vara oerhört varsamma med de inskränkningar vi gör av yttrandefriheten. Vi ska också stanna upp ibland och se om de inskränkningar vi har gjort fortfarande är sådana vi vill ha och inte bara tumma på detta och gå vidare till nästa inskränkning.

Nu har vi ett förslag, som har varit föremål för en utredning, om att förneka att Förintelsen och andra erkända folkmord har ägt rum. Det fanns en enighet i utredningen. Regeringen har skickat förslaget till Lagrådet, och det kommer att komma en proposition, antar jag. Då får vi ta ställning till om det är ytterligare ett exempel eller ifall det är något som vi ska fundera på. Det är ju något som riksdagen kommer att få ta ställning till så småningom. Att vi har gjort inskränkningar är dock inte i sig ett argument för att göra ytterligare inskränkningar, utan vi måste vara oerhört varsamma när vi gör det.

Fru talman! En annan lagstiftning som ses över i en utredning - den är dock på Justitiedepartementet; jag är medveten om det - är ordningslagen, där polisen eventuellt ska få möjlighet att säga nej i tillståndsgivningen till manifestationer om de hotar landets säkerhet. Det verkar inte som att det finns en majoritet i kammaren för att göra en sådan förändring, fru talman, men det får man naturligtvis se framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det finns skäl att diskutera även en sådan fråga, även om den är under utredning. Skulle man göra en sådan förändring skulle det få till konsekvens att främmande makt och andra regimer, andra länders regeringar, skulle kunna använda det som ett påtryckningsmedel. Så länge vi har ett system där medier, medborgare och andra kan göra yttringar inom den grundlagsfästa yttrandefriheten utan politisk inblandning eller myndighetsinblandning kan man hänvisa till det, men om man inför en mekanism där polisen kan säga nej kan man inte längre säga att detta har vi ingen rådighet över. Det kommer att skapa ett ökat tryck från utlandet, och då kan fler farliga situationer uppstå, eller situationer där Sverige och den svenska regeringen pressas att strypa det fria ordet och att säga nej till manifestationer. Det är en farlig utveckling, fru talman.

Jag fick svar på frågan om kultur- och demokratiministern är beredd att ta tillbaka uttalandet. Det är hon inte; det var tydligt. Jag tycker dock inte att jag fick tillräckligt svar på vad innebörden faktiskt var. Är det faktum att det finns en omvärld som pressar Sverige i sig ett argument för att vi ska förändra oss? Ska vi göra förändringar i vår yttrandefrihetslagstiftning för att gå andra länder till mötes? Jag tycker verkligen inte det. Om det var så kultur- och demokratiministern menade blir jag faktiskt orolig, fru talman.

Fru talman! Tänk om vi i stället för att bli upprörda över koranbränningarna hade kunnat säga allihop: "Oj, vad synd att ni hade slut på argumenten, att ni var tvungna att ta till den typen av överord för att ni inte längre klarade att debattera frågan!" Då tror jag att vi möjligen hade sett detta lite annorlunda.

Det är faktiskt detta det handlar om. Det är också detta som är grundbulten i vad jag säger: Yttrandefriheten, debatten, ska vara fri och öppen, men när agerandet börjar inkräkta på andra friheter är det dags att börja fundera på att reagera på själva inkräktandet i andras friheter. Om det är ordningsstörande och om det blir upplopp beroende på det - ja, då kanske det finns skäl att fundera.

För att svara Rasmus Ling här skulle jag säga att det är klart att ingen egentligen vill att vi ska genomföra åtgärder i Sverige som hotar landets säkerhet. Men den frågan behöver vi i så fall bedöma väldigt noggrant. Vad är det som hotar landets säkerhet? Det kanske inte är så många manifestationer som gör det, men om någon gör det vore det ganska oansvarigt att tillåta den, för det inskränker på alla svenskars frihet när säkerheten är hotad.

Fru talman! Jag vill tacka för min del i debatten. Jag tycker att det är ett viktigt område. Hållandet av yttrandefriheten är oerhört viktigt, men också att faktiskt kalla den för rätt saker.

Fru talman! Jag måste börja med att säga att jag kan häpna lite över att ledamotens uppfattning av vad han tror sig veta att jag tycker. Jag vänder mig emot bilden som ledamoten verkar ha av att regeringen tar lättvindigt på inskränkningar i yttrandefriheten och att jag och regeringen letar sätt att begränsa människors friheter. Det handlar verkligen inte om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min utgångspunkt är att vi ska kunna säkerställa graden av frihet och demokrati i vårt land framöver, och för att göra det kan vi inte ha en förenklad debatt. Det är inte svart eller vitt. Det finns målkonflikter, och vi måste våga prata om dem. Jag kommer alltid att stå upp för och värna yttrandefriheten, och även principen som yttrandefriheten medför i en demokrati.

Som kulturminister arbetar jag aktivt med att bland annat stärka det fria ordet. Det ingår i mina dagliga uppgifter. Yttrandefriheten är en grundläggande faktor inom medier, kultur, nationella minoriteter och demokratiarbetet. Allt det ligger på mitt bord och inom mitt område. Genom att stärka det stärker vi också och värnar yttrandefriheten ytterligare.

Det kan se olika ut. Det kan handla om, som jag nämnde tidigare, att se över kulturpolitikens utformning för att stärka konstnärlig frihet. Det kan vara att stötta oberoende och fri journalistik. Det kan vara att se till att det finns nyhetsbevakning i hela landet. Det kan vara att se till att vi har ett starkt och oberoende public service. Jag har också nyligen tagit emot en promemoria med förslag till ett tidsbegränsat digitalt utvecklingsstöd till tidskrifter som bedriver fördjupande samhälls- och nyhetsjournalistik och som syftar till att öka mediemångfalden.

Detta är bara några av de sätt som jag har arbetat, och också aktivt kommer att fortsätta arbeta, med att stärka yttrandefriheten inom mitt verksamhetsområde.

Fru talman! Alla de saker som Parisa Liljestrand tar upp tycker jag är viktiga; det kan jag absolut skicka med. Det är saker för att stärka medial närvaro, förbättra konstnärers villkor och så vidare. Det är bra saker, och jag är glad över det. Jag är glad för den här diskussionen. Frågor om yttrandefrihet och själva lagstiftningen och villkoren för den är viktiga att diskutera. Jag är glad att vi kan ha en sådan diskussion, även om jag, som jag har sagt, fru talman, oroas över en del av svaren.

När jag lyssnar på ledamoten Nilsson får jag närmast känslan av att det som väcker anstöt och någon kan bli arg över ska inskränkas. Jag tolkade inte regeringen så, vilket jag är glad över, men det ledamoten sa gick åt det hållet, och det är i så fall oroande.

Fru talman! Jag ska hinna med en avslutande fråga som gäller den lagstiftning om utlandsspioneri som riksdagen fattade beslut om för ett drygt år sedan, hösten 2022. Det var många vid det tillfället som varnade för att detta skulle få en stor påverkan på yttrandefriheten och att medier skulle komma att begränsa sig och ägna sig åt självcensur och liknande bara för att det fanns ett hot om att man skulle kunna straffas på det här sättet.

Utifrån att det nu har gått ett tag skulle jag vilja fråga, fru talman, om regeringen har någon tanke på att framöver utvärdera lagen och se om de farhågor som fanns har slagit in eller om det inte fanns någon grund för en sådan oro.

Fru talman! Jag börjar i den ände där ledamoten Ling slutade, det vill säga lagen om utlandsspioneri som antogs för drygt ett år sedan. Den lagstiftningen är ju ett exempel på att en lag införs med en mycket tydlig skrivning om att den inte är till för att påverka journalisters arbete och deras rätt att kunna utföra det. Lagen är inte menad att träffa journalister, och det har både regeringen och riksdagen varit tydliga med i framskrivningen av lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därmed är min bild också att lagstiftningen ska fungera utan att vara begränsande för medierna. Medierna behövs nämligen. De behöver vara en fri och oberoende kraft för att ett demokratiskt samhälle ska fungera.

Yttrandefriheten har en lång tradition och en stark ställning i Sverige. Den fria åsiktsbildningen är en av hörnstenarna i demokratin. Det är därför jag har sagt att yttrandefriheten på goda grunder är långtgående. Den skyddar inte bara åsikter som är behagliga och önskvärda utan också, och kanske främst, åsikter som kan väcka indignation, anstöt och ifrågasättande. Det ska den kunna göra. Det ska vi kunna tåla i ett öppet samhälle. Men vi måste också kunna acceptera att yttrandefriheten har gränser.

Som jag har sagt kommer jag alltid att stå upp för att värna yttrandefriheten. I det ingår dock också att vi måste kunna ha en öppen diskussion om vad yttrandefriheten innebär och vilka målkonflikter som finns. Jag välkomnar en sådan diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.