Restriktioner vid verkställighetshinder

Fru talman! Ludvig Aspling har frågat mig om jag avser att verka för att våldsbejakande imamer som utgör säkerhetshot ska kunna portas från moskéer och om jag anser att en svensk version av restricted leave policy skulle vara användbar.

Lagen om särskild utlänningskontroll, ofta benämnd LSU, är ett verktyg för att hantera utlänningar som bedöms utgöra säkerhetshot mot Sverige. Potentiella terrorister kan hindras från att komma in i eller att stanna kvar i Sverige.

En utredning arbetar för närvarande med att se över bland annat LSU (Ju 2018:08). Syftet är att åstadkomma en ändamålsenlig, effektiv och överskådlig reglering som samtidigt är förenlig med ett väl fungerande skydd för grundläggande fri- och rättigheter. I vissa avseenden uppfattas lagen som svårtillämpad, och lagstiftningen är i behov av en översyn. I en hemställan till regeringen har Säkerhetspolisen efterfrågat att vissa bestämmelser i lagen förtydligas och görs mer ändamålsenliga och att luckor täpps till. De frågor som Säkerhetspolisen har tagit upp i sin hemställan är omhändertagna av utredningen. Uppdraget tar också om hand de frågor som väckts i riksdagens tillkännagivande om LSU.

Av utredningens direktiv framgår bland annat att utredaren ska överväga hur kontrollen av de personer som bedömts utgöra ett säkerhetshot, och som inte kan utvisas, ska förstärkas.

Det system som finns i Storbritannien och som i frågan benämns som restricted leave policy påminner om det kontrollsystem som LSU-utredningen nu överväger. Det är viktigt att lagstiftningen i stort ses över och särskilt att kontrollsystemet för dessa personer skärps. Eftersom utredningens arbete pågår kan jag inte i dag redogöra för vad utredningen kommer att föreslå, men jag ser fram emot att utredaren redovisar sitt uppdrag inom kort, nämligen senast den 31 mars 2020.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den 29 november i fjol hölls en särskild debatt om hur Sverige ska hantera utlänningar som utgör säkerhetshot. I samband med detta föreslog vi att personer som väntar på utvisning ska kunna beläggas med särskilda restriktioner. Exempelvis bör inte imamer, av uppenbara skäl, som utgör ett säkerhetshot kunna verka i moskéer. I en kommentar till SVT avfärdade Mikael Damberg förslaget eftersom han inte visste hur vi "har tänkt att det ska leva upp till internationella konventioner".

Fru talman! Storbritannien har brottats med samma problematik under en längre tid och införde därför 2011 något som kallas restricted leave policy. Regelverket tar sikte på personer som utgör hot mot rikets säkerhet men där utvisning inte kan verkställas och ger möjlighet att belägga dem med särskilda restriktioner vad gäller rätten att arbeta, studera, välja bostadsort och ta emot ekonomiskt bistånd.

Sverige och Storbritannien omfattas av samma internationella konventioner. Brittisk domstol, inklusive migrationsöverdomstolen, har vid ett antal tillfällen funnit att regelverket ligger i linje med internationell rätt. Varken Europadomstolen eller EU-domstolen har, såvitt jag kan se, någonsin uttalat att policyn skulle stå i strid med Europakonventionen eller Europeiska unionens rättighetsstadga.

Även om ett beslut att till exempel hindra en våldsbejakande imam från att verka i en moské potentiellt skulle kunna strida mot internationell rätt finns det inget prejudikat som pekar på detta i dag. Tvärtom har vi en tydlig praxis från en välfungerande rättsstat i vårt närområde som pekar ut en bred katalog av verktyg som Sverige potentiellt skulle kunna och får använda men som vi i dagsläget tyvärr inte använder.

Vad menar då Mikael Damberg med att förslaget inte skulle leva upp till internationella konventioner? Svaret är antagligen att den internationella rättighetslagstiftningen ibland tenderar att fungera som en bekväm bortförklaring för statsråd som inte riktigt är sugna på eller orkar ta sitt ansvar och som är för ängsliga för att fatta beslut som kan vara impopulära bland vänsterjournalister men som ändå är nödvändiga. Brukade inte regeringen säga exakt samma sak angående asylinvandringen, det vill säga att det inte fanns något de kunde göra på grund av internationella konventioner. Det är exakt samma bortförklaring som var rådande under lång tid.

Jag kan bara vädja till Mikael Damberg att ta sitt förnuft till fånga. Dessa personer ska ut, och vi behöver använda alla lagliga verktyg för att se till att de gör så lite skada som möjligt medan de väntar på flyget hem, även om detta känns jobbigt, även om Miljöpartiet sätter sig på tvären och även om Socialdemokraterna riskerar att förlora en del muslimska väljare.

Jag vill ställa en enkel fråga till statsrådet. Kan statsrådet peka på ett prejudikat från Europadomstolen eller EU-domstolen som pekar på att det som statsrådet säger är sant, det vill säga att förslaget skulle strida mot internationella konventioner?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först är det viktigt att säga att regeringen har fattat beslut om att de personer som vi talar om ska utvisas från Sverige och att vi har en LSU-lagstiftning som i vissa avseenden liknar Storbritanniens lagstiftning restricted leave men att deras lagstiftning inom området på flera punkter är lite mer komplex än vad interpellanten vill göra gällande.

Jag kan ta några exempel och ställa lite motfrågor när det gäller om man skulle vilja införa systemet. Där ges ju tillfälliga uppehållstillstånd i sex månader, men när Sverige har beslutat att en person ska utvisas har personen inte rätt att vara i Sverige. Vi har inga tillfälliga uppehållstillstånd. Med Storbritanniens policy blir det tillfälliga uppehållstillstånd, och det är ovanligt att personerna inte alls får arbeta. De får inte arbeta inom vissa yrken så som lagstiftningen är konstruerad i Storbritannien, men i Sverige är huvudregeln att personer inte får arbeta om de inte får vara i Sverige, enligt LSU-lagstiftningen.

Nu går vi vidare med en översyn av lagstiftningen, där vi har haft en del luckor. Vi vill också förbättra kontrollmöjligheterna i lagstiftningen. Jag uppfattar att det finns en bred politisk enighet om att genomföra sådana förändringar. Man måste se att i vissa avseenden är nog vår LSU-lagstiftning i Sverige, på de områden jag nämnde, kanske något skarpare än den brittiska lagstiftningen, eftersom vi till exempel inte har tillfälliga uppehållstillstånd. Egentligen har vi ett allmänt förbud mot att arbeta för personer som har hamnat i den situationen, vilket går längre än det brittiska systemet.

Frågan är var någonstans i restricted leave-policyn man ser att imamerna inte får verka som imamer i Storbritannien. Vi hittar inte riktigt detta, i alla fall inte i öppna källor i brittisk lagstiftning. Det finns kanske annan lagstiftning där Storbritannien hittar vägar framåt och försöker begränsa och så vidare, men då hamnar man i en diskussion. Jag förstår att Ludvig Aspling uttrycker sig så som han gör - att det kanske inte finns prejudikat på detta område eftersom få länder har infört och prövat denna typ av system.

Vi har både internationella konventioner och en svensk grundlag att förhålla oss till i olika sammanhang. Den är byggd på medborgerliga fri och rättigheter som innefattar religionsfrihet och annat. Då undrar jag hur Sverigedemokraterna har tänkt sig att en ny lagstiftning skulle fungera, vad syftet är och hur man skulle klara detta. Det var detta jag uttryckte mig om. När vi tillsatte LSU-utredningen fanns inte dessa förslag på bordet. Det var inte så att Säkerhetspolisen hade kommit till oss och sagt att detta var en fråga som de ville undersöka och komma vidare i. Därför tillsatte vi en utredning som i första hand tog hänsyn till tillkännagivanden som riksdagen hade gjort i sammanhanget men också till Säkerhetspolisens inrådan.

Vi har en utredning som kommer att lämna förslag om ytterligare begränsningar för dessa individers möjligheter att verka i Sverige och framför allt titta på deras möjligheter att kontrolleras på ett mer effektivt sätt. Jag tycker att detta är bra och hoppas att det kan bli en något mer fördjupad diskussion när utredningen, som kommer att vara omfattande, kommer med sitt förslag. Jag räknar med att det blir en mer omfattande diskussion då utifrån ett nytt beslutsunderlag som både Ludvig Aspling och jag kommer att få ta till oss inom kort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! De papper som statsrådet håller i är inrikesdepartementets handbok för tillämpning av restricted leave act.

(Statsrådet Mikael Damberg (S): Exakt!)

Jag läste samma själv. Hur hämtade jag då ur den att man skulle kunna förbjuda imamer att verka i moskéer? Där står det angående restriktionerna att man speciellt bör stoppa dessa personer från att inneha arbeten där de utövar auktoritet över andra, särskilt auktoritet över unga människor. Om man då lägger ihop ett plus ett är det enkelt att förstå att en imam är ett typexempel på ett sådant jobb.

När det gäller rätten att arbeta håller statsrådet på med lite juridiskt hårklyveri. Det stämmer att dessa personer inte får uppehållstillstånd i Sverige. Deras situation regleras i § 10 i LSU. Däremot får de inhibition. Inhibition innebär att man får stanna ända tills man ska ut ur landet. Detta innebär bara att man använder två olika ord för att beskriva samma sak.

I Storbritannien har de inte, vad jag känner till, någonting som heter inhibition. De nöjer sig med att kalla det för ett tillfälligt uppehållstillstånd. Men de juridiska konsekvenserna är desamma.

När det gäller arbete stämmer det som Mikael Damberg säger om att dessa personer i de allra flesta fall inte ska ha några uppehållstillstånd i Sverige utan att de ska vara föremål för inhibition, och då får de inte jobba.

Huruvida detta stämmer eller inte finns det inte någon möjlighet för Sveriges riksdag att se, eftersom denna statistik inte finns i den skrivelse som regeringen levererar. Det skulle vara trevligt om vi kunde få se en redogörelse av det nästa gång denna skrivelse kommer, det vill säga om personer som utgör säkerhetshot. Finns det någon sådan person som har fått detta tillfälliga uppehållstillstånd enligt § 10, eller har alla fått nöja sig med inhibition? Jag väntar på att få veta det.

När det gäller Säkerhetspolisens roll i det hela är naturligtvis den hemställan som kommer därifrån och de önskemål som de har viktiga. Det förstår jag också. Men man måste komma ihåg att Säkerhetspolisen inte är politiker. Jag tycker ändå att det i någon mån ska vara politiker som för i dansen och som beslutar om vilka nya verktyg som ska ses över och i vilken riktning lagstiftningen ska gå. Man kan inte lita på att en myndighet ska hålla på och mata en med förslag på detta sätt. Man måste ta initiativet.

Beträffande påståendet att den svenska lagstiftningen i vissa avseenden är skarpare än den brittiska är jag tveksam. Det finns ingen möjlighet i Sverige att till exempel anvisa en bostadsort. Det har vi ingen möjlighet att göra. Det är ett extremt effektivt verktyg för att se till att dessa personer inte gör någon skada i civilsamhället.

När man använder sig av detta i Storbritannien har jag förstått att det fungerar på det sättet att en person som till exempel tillhör en viss religiös sekt och där utgör ett hot för att han sprider en viss extrem ideologi kan placeras på en bostadsort där det inte finns några andra från denna religiösa sekt. Det kanske inte är så kul för honom, men det är ändå nödvändigt för att se till att denna typ av giftig ideologi inte sprids.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra stora skillnaden är möjligheten att ta emot ekonomiskt bistånd. Som jag har förstått saken finns det ingen möjlighet för Sverige att strypa ekonomiskt bistånd helt för dessa personer. Det är i sista hand upp till kommunerna som beslutar om dessa personer ska få någon typ av nödbistånd eller kanske till och med försörjningsstöd. Där är den brittiska lagstiftningen skarpare. Som jag har förstått det har man där möjlighet att klippa av alla typer av ekonomiskt bistånd.

Om man befinner sig i Sverige med inhibition på grund av att man utgör ett hot mot rikets säkerhet och har möjlighet att ta emot ett inbetalningskort från kommunen ser jag det nästan som stötande. Vi borde se till att dessa möjligheter klipps av, vilket inte går i dag. Men vi föreslår att det ska vara möjligt.

Fru talman! Ju mer man läser om detta och jämför systemen, desto mer ser man att det finns fler likheter än skillnader. Sedan finns det skillnader, precis som interpellanten är inne på. Bostadsorten är definitivt en sådan annorlunda reglering där man i Storbritannien går längre än vi gör enligt den svenska lagen. Å andra sidan har vi, precis som de, systemet med anmälningsplikt som också begränsar rörligheten och möjligheterna att agera över hela landet. Det gör att polisen har bättre koll på dem och även begränsar deras möjligheter att agera i Sverige.

Om jag ska tolka det som att man ska arbeta som imam har man inte rätt att arbeta som imam i Sverige heller, eftersom man inte har rätt att arbeta. När jag läser om det brittiska systemet sägs det att man inte får jobba inom vissa sektorer och att man inte får ha vissa jobb. Men man får de facto i Storbritannien ganska ofta ha vissa jobb. Så har inte vi konstruerat vårt system. Vi är därför generellt tuffare kopplat till arbete enligt LSU på detta område. När det gäller frågan om man har rätt att arbeta har man inte rätt att arbeta i Sverige enligt den svenska lagstiftningen.

Jag har tidigare sagt, och det kanske blir en sådan diskussion framöver, att LSU-skrivelsen till riksdagen kanske ska växa i omfång och så vidare. Men då måste man också vara mycket noga med att vi inte har med för mycket information, eftersom vi vill att Säkerhetspolisen i första hand bedriver ett hemligt arbete i fråga om detta och inte avslöjar sina metoder. Framför allt handlar det om att öka tryggheten för oss i samhället. Därmed är det inte säkert att allting ska redovisas och öppet diskuteras i alla sammanhang.

Men om det finns önskemål från riksdagspartierna om att denna LSU-skrivelse är felaktigt utformad har jag tidigare sagt att det måste föras en diskussion i ordnade former om skrivelsen ska utvecklas framöver.

Jag hittar inte några exakta skrivningar i mina underlag nu. Men jag kan ta upp biståndsfrågan, alltså försörjningsstödsfrågan. Den generella principen är att man inte automatiskt har rätt till försörjningsstöd i Sverige. Men det akuta försörjningsbiståndet, om man står utan någonting, har man rätt till. Det gäller även dessa individer.

Om jag läser och förstår det brittiska systemet rätt är det snarlikt. Det innebär att även om man riskerar allt har man rätt till någon form av nödbistånd i Storbritanniens system. Jag kan inte ta gift på detta, men det är så jag och mina jurister har förstått det när vi har läst om det brittiska systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag säger därför igen att det kan finnas en skillnad på marginalen. Men i första hand är syftet också på detta område att vi inte ska ha någon allmän bidragsgivning till dessa personer eftersom de inte har rätt att stanna i Sverige och inte har rätt att jobba i Sverige, och de ska ut ur Sverige när det är möjligt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för att han har satt ett par tjänstemän att läsa igenom denna skrivelse. Den är jätteintressant. Man får många idéer när man läser den. Man ser att olika länder har samma problem och tacklar det på lite olika sätt. Jag tror att det är klokt att kika på vad som görs i vårt närområde.

När det gäller arbete blev det en lite detaljerad diskussion. Men det som jag tror skulle vara bra inför den utredning som kommer är att se om det finns möjligheter att begränsa innehav av en viss roll snarare än ett formellt arbete. Ur en ren juridisk synvinkel kan jag förstå att detta är mycket krångligt. Jag har all förståelse för det. Men om jag tar en imam som exempel behöver det inte alltid handla om en anställning i lagens rätta bemärkelse, utan det kan handla om ett mer informellt uppdrag som en person innehar. Likväl är det lika olämpligt. Därför vore det lämpligt om den svenska lagstiftningen utgick från att det är vissa roller och vissa funktioner som det är olämpligt att vissa personer kan inneha och att lagen då skulle kunna utesluta dem från att inneha dessa funktioner. Detta tror jag kan vara någonting att ta med sig.

Jag skulle vilja ställa en kort fråga. I en intervju med Expressen berättade Säkerhetspolisens chef Klas Friberg lite grann om hur man hanterar detta problem. Han sa följande: "Trots att de inte kan utvisas menar jag ändå att de har ett besvärande liv att leva i Sverige. Dels riskerar de att utvisas den dag verkställighetshindrena uppstår, dels har de anmälningsplikt till polisen med olika frekvens och dels har en del av de rättigheterna som de hade av det svenska samhället innan de fick det här beslutet fråntagits dem."

Vilka rättigheter är det som han talar om här? Jag förstår inte riktigt det. Det skulle jag gärna vilja ha ett svar på.

Svar på interpellationer

Fru talman! Det är en svår fråga eftersom jag inte har sett intervjun. Jag vet inte exakt hur han tänkte, men det kan mycket väl vara de frågor vi diskuterar här - rätten att arbeta, rätten att få bostadsbidrag och rätten att vistas var man vill, det vill säga friheten att inte gå till en polisstation och anmäla sig flera gånger i veckan. I många fall där LSU tillämpas har man dessutom möjlighet att använda hemliga tvångsmedel, vilket i stor utsträckning inkräktar på den personliga friheten för de personer som vi ser utgör ett stort säkerhetshot mot Sverige.

Jag tycker fortfarande att det är lite oklart hur Sverigedemokraterna tänker kring imamfrågan och begränsningar, för precis som interpellanten säger är det ganska komplicerat. Jag tror därför att vi måste läsa utredningen i dess helhet. I den kommer systemet att beskrivas, och nya förslag om begränsningar kommer att läggas fram. Finns det ytterligare tankar om hur vi kommer framåt får vi väl diskutera det då, men då kanske man också ska tänka igenom det legala. Detta är nämligen juridik, och det måste landa i tydlig juridik. Vi kan inte ha begränsningar i frågor som har väldigt nära koppling till mänskliga fri- och rättigheter utan att det finns en tydlig juridisk ram för det.

Jag vill bara påminna om att det redan är straffbart att offentligt uppmana andra att begå terroristbrott och att finansiera terroristbrott i eller utanför en moské. Ett förbjud för imamerna att predika eller besöka moskéer skulle kunna vara problematiskt i förhållande till grundlagsstadgade rättigheter. Då måste man i så fall hitta en sådan gräns, för jag tror inte att vi är betjänta av en lagstiftning som undergräver våra mänskliga fri- och rättigheter i ett läge där vi har en lagstiftning och en säkerhetstjänst som försöker försvara våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.