Resurserna i statens missbrukar- och ungdomsvård

Fru talman! Morgan Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att undvika att de förestående neddragningarna genomförs. Morgan Johansson har också frågat vad jag avser att vidta för åtgärder för att utveckla den statliga missbrukar- och ungdomsvården så att antalet platser kan bli fler och beläggningen högre. Min utgångspunkt skiljer sig från Morgan Johanssons. Målet för den missbrukar- och ungdomsvård som Statens institutionsstyrelse, SiS, bedriver ska inte vara fler platser och högre beläggning utan att SiS har en väl differentierad vård och behandling som möter individens behov. Regeringen har ändrat SiS instruktion för att förtydliga myndighetens ansvar för att utforma sin verksamhet så att den utgår från pojkars och flickors samt kvinnors och mäns villkor och behov. Det innebär bland annat att den vård och behandling som ges hos SiS ska möta den efterfrågan som finns. Den omställningsprocess som SiS genomgår ska ses mot bakgrund av de stora variationer i efterfrågan på vårdplatser som varit under senare år. Omställningen grundar sig på myndighetens samlade bedömning av det framtida behovet av vårdplatser utifrån den demografiska utvecklingen, omvärldsanalys och trendmässig efterfrågan. Syftet med omställningen är att åstadkomma en flexibel och effektiv organisation som ger förutsättningar att möta variationer i efterfrågan med väl bibehållen kvalitet och stabilitet i verksamheten. Omställningen syftar också till att bättre utnyttja gemensamma resurser inom myndigheten, såsom lärare och psykologer. För att SiS ska kunna bedriva en missbrukar- och ungdomsvård med god kvalitet krävs också att myndigheten har goda förutsättningar för att utföra sitt uppdrag. Regeringen har därför gett Statskontoret i uppdrag att analysera om det går att identifiera och föreslå åtgärder som stärker myndighetens förutsättningar och förmåga att strategiskt och effektivt planera och styra verksamheten. Regeringen har för 2009 och 2010 givit myndigheten ökat ekonomiskt utrymme för att hantera svängningarna i efterfrågan och för att klara av att genomföra nödvändiga organisationsförändringar. Regeringen följer även fortsättningsvis noga den pågående omställningsprocessen och de behov som myndigheten har för att klara av att genomföra den med bibehållen kvalitet i vården och behandlingen. Morgan Johansson framhåller i sin interpellation att neddragningarna inom SiS leder till ett stort avbräck när det gäller kvalitets- och metodutveckling. Jag vill understryka att min målsättning för SiS verksamhet är densamma som för den sociala barn- och ungdomsvården samt missbrukarvården i stort, det vill säga att den ska vara av hög kvalitet och möta de vårdbehov som olika grupper har. Regeringen och SiS ledning har vidtagit åtgärder för att åstadkomma en ändamålsenlig organisation med goda förutsättningar för att långsiktigt planera och leda verksamheten. Målet är en effektiv verksamhet med bättre resursutnyttjande, vilket bland annat frigör resurser för kvalitetsutveckling men också innebär att placerande kommuner inte behöver betala för tomma platser. Jag tror att detta, snarare än tillfälliga subventioner, ger förutsättningar för att utveckla SiS missbrukar- och ungdomsvård.

Fru talman! Statsrådet Maria Larsson säger att vi har olika utgångspunkter. Och det får jag sannerligen säga efter att ha läst svaret. För Maria Larsson är tydligen missbrukarvård och social barn- och ungdomsvård ungefär som att sälja tandkräm. Det ska vara helt efterfrågestyrt. Finns det ingen efterfrågan ska vårdhemmen läggas ned, och så fort det finns en efterfrågan antar jag att man ska starta dem igen. Det är ungefär som att öppna och stänga av en vattenkran. Så får man inte kvalitet i vården. Det måste finnas en kontinuitet och en långsiktighet i den här vården, och det måste staten stå för. Maria Larsson gör i sitt svar det klassiska misstaget som alla marknadsinriktade politiker gör när de pratar vård. Hon blandar ihop efterfrågan och behov. Kommunerna vill inte köpa platser. Då måste missbrukarvården och den sociala barn- och ungdomsvården skäras ned, säger hon. När kommunerna har ont om pengar köper de inte vård. Det är alldeles riktigt. Men det innebär inte att behovet av vård minskat. Det är förmodligen tvärtom. När det är kärva ekonomiska tider i landet behövs det missbrukarvård och social barn- och ungdomsvård ännu mer än annars. Då ökar de sociala problemen. Det låtsas Maria Larsson inte förstå. Hon låtsas inte heller förstå att det är hon själv som har skapat en del av problemet. För att öka kontinuiteten och för att förstärka kvaliteten gick den förra, socialdemokratiska regeringen in med statliga pengar, till missbrukarvården genom det vi kallar Kontrakt för livet och till barn- och ungdomsvården genom det vi kallar för MVG-projektet. Det rörde sig om hundratals miljoner. Båda insatserna har fått mycket goda utvärderingar. Men nu är båda projekten nedlagda. Maria Larsson har dragit in alla statliga pengar. Därför är Statens institutionsstyrelse nu helt beroende av huruvida kommunerna anser sig ha råd att placera eller inte. För Maria Larsson verkar det inte vara något problem. Hon bara rycker på axlarna åt det. Om kommunerna inte vill köpa platser får man väl lägga ned. C'est la vie. Sån't är livet. Nu står Statens institutionsstyrelse inför mycket stora nedskärningar. Ett antal avdelningar ska läggas ned. 150 jobb försvinner. En av de avdelningarna är Lundens LVU-hem i Lund. Där vårdas i dag unga kvinnor i åldrarna 16-21 år med missbruksproblem, många också med självskadebeteende. Om de inte vore på Lunden skulle många i stället vara på väg ut i kriminalitet eller prostitution. Nu ska Lunden läggas ned. Vart ska de flickorna ta vägen? Det är det i dag ingen som vet, ingen som kan svara på. Ännu mer bisarrt blir det när man besöker Lunden, som jag gjorde för några veckor sedan, och man får klart för sig att när det gäller underbeläggning, dålig beläggning, var det under några månader förra året. Nu är det tvärtom. Nu är det överbeläggning. Ändå ska verksamheten läggas ned. Denna verksamhet som har fått mycket goda resultat i de utvärderingar som har gjorts ska nu läggas ned och kompetensen skingras för att beläggningen var dålig under några månader förra året. Skyll inte ifrån dig nu, Maria Larsson! Skyll inte på kommunerna, på myndigheten eller på förra regeringen som du brukar göra! Jag vet av egen erfarenhet att en minister kan ingripa i sådana här lägen, särskilt när man står inför en budgetförhandling som ni gör nu till våren. Då kan man försöka utverka medel så att den statliga missbrukarvården och den sociala barn- och ungdomsvården inte drabbas av de här nedskärningarna. Behoven är fortsatt mycket stora. Det är helt oomtvistat, menar jag. Det handlar nu om att rikta resurser till denna vård så att just dessa behov kan mötas.

Fru talman! Jag häpnar över Morgan Johanssons liknelse med att sälja tandkräm. Det här är verksamheter som så påtagligt har med människor att göra, som ges för människor som lever i en utsatt situation av människor som har kompetens och utbildning. Att jämföra det med tandkräm förefaller mig lite osmakligt. Jag sade och upprepar gärna att Sis har en fantastisk verksamhet. De har haft problem med att anpassa sin verksamhet till den efterfrågan som finns hos kommunerna. Totalt sett har missbrukarvården ökat i Sverige, ganska markant under de senaste åren. Mer verksamhet har byggts upp i kommunernas egen regi. Därmed har ibland efterfrågan minskat på platser hos Sis, men det följer inte helt detta heller. Att ha en långsiktig inriktning på verksamheten är min målsättning. De två projekt som Morgan Johansson pekar på, MVG och Kontrakt för livet, tycker jag har varit positiva som just projekt. Det är det ord som Morgan Johansson själv använder. Den typen av projekt kan man ibland behöva starta för att öka kunskapen, för att pröva en metodutveckling. Därför har vi också låtit dem fortsätta i sin fulla längd så länge som det var tänkt. Vi har inte avbrutit något i förtid. Framgången med projekten där människor i större utsträckning kan komma tillbaka till en väl fungerande skolgång och ett väl fungerande liv handlar om en sammanhållen vårdkedja som man initialt kan behöva pengar för att starta upp men som sedan kan fortlöpa. MVG har bara handlat om 15 kommuner. Det är ingen omfattande verksamhet men nog så god ur metodutvecklingssynpunkt. Den typen av metodutveckling tror jag att vi fortsatt behöver. Långsiktigheten är något annat. Det måste vara väl fungerande hela tiden. Sis styr över sin egen verksamhet och måste naturligtvis ha ett sätt att hantera upp- och nedgång i efterfrågan så att man inte står med en mängd tomma platser. Det är det som har hänt och som Sis nu försökte åtgärda genom att föra samman verksamheten till större enheter som kan minska sårbarheten i organisationen. När det gäller de tio platserna på Lundens ungdomshem som ska tas bort kommer två till tre av dem att omvandlas till akut- och utredningsplatser på närbelägna Råby. Flickors avgiftningsbehov kommer att behandlas av Lunden/Karlsviks LVM-institution för kvinnor. Det handlar om den här typen av lokal anpassning och platsreduktion som anpassas till verksamhetens omfattning. Man menar att det kan tillgodoses med hjälp av den här omorganisationen. Det är det sätt som Sis har valt att göra omorganisationen på för att minska sårbarheten, vara mer uthållig och långsiktig och kunna svara upp mot kommunernas efterfrågan som ju har varierat över tid. Det har den gjort både under Morgan Johanssons tid och under min tid. Detta är ett problem för Sis. Nu har man en akut ekonomisk situation. Det gör att vi kommer att tillföra extra medel. Vi gjorde det förra året, och vi kommer att göra det under innevarande år. Det är pengar av ganska stor omfattning. Vi kommer också att öka deras möjlighet att använda sin anslagskredit i större utsträckning. Allt är för att hjälpa Sis att lösa en akut uppkommen situation, för vi är angelägna om långsiktigheten i verksamheten.

Fru talman! Jag vet inte om Maria Larsson missförstod mig avsiktligt. Det var hennes inställning som jag jämförde med tandkrämsförsäljning. Maria Larssons inställning handlar bara om efterfrågestyrt: Om kommunerna inte vill handla avvecklar vi. När kommunerna vill placera i missbrukarvården och den sociala barn- och ungdomsvården får vi väl bygga upp något nytt. Det är det som är grundproblemet. Om man överlåter alltihop till kommunernas efterfrågan får man den här typen av svängningar. Det var det vi försökte råda bot på under den förra mandatperioden. Staten måste också ta ett ansvar. Staten måste vara beredd att gå in med pengar i vissa fall. Då sköt vi till pengar till missbrukarvården, Kontrakt för livet, 300 miljoner kronor under tre år. Det är stora pengar. Staten tog över kostnaden för § 27-placeringarna. När det gäller den sociala barn- och ungdomsvården gick staten in med över 200 miljoner kronor och tog över en del av kostnaderna från kommunerna. Det var bland annat för att se till att kontinuiteten skulle vidmakthållas. Båda dessa två insatser har Maria Larsson dragit in. Trots att de hade goda utvärderingar och bra resultat drog hon in dem. Hon hade väl inte pengar kvar, antar jag. Alla pengar har ju gått till skattesänkningar, så det fanns inga pengar kvar till missbrukarvård och social barn- och ungdomsvård. Så kan det vara med prioriteringar för den här regeringen. Nu står Statens institutionsstyrelse inför mycket stora bekymmer, 150 jobb. Det är vad man står inför nu. Man har redan lagt ned i Jämtland, Frösöverksamheten. Den lade man ned under förra året. Man har gjort sammanslagningar i Mälardalen. Nu går sparkniven fram över hela verksamheten. Det kan man inte bara skylla på Statens institutionsstyrelse. Staten och regeringen har också ett ansvar i detta för att se till att det finns resurser. Menar Maria Larsson att behovet i den sociala barn- och ungdomsvården och missbrukarvården nu har minskat så mycket? Det vore det logiska. När Maria Larsson tänker skära ned på missbrukarvården och den sociala barn- och ungdomsvården kanske hon föreställer sig att det beror på att behovet har minskat. Jag tror inte det. Jag tror att grundproblemet är att kostnaderna i en del fall kan vara för stora för kommunerna. Då måste man vara beredd att gå in med statliga pengar. Om man inte är beredd att dirigera pengar blir det på det här sättet. Det var inte jag som jämförde med tandkräm. Det var Maria Larssons inställning jag jämförde med tandkräm. Det här handlar inte bara om efterfrågan. Detta är inte en verksamhet vilken som helst. Att behandla människor, ibland i tvångsvård, mot deras vilja är något av det allra svåraste man kan göra. Det kräver kontinuitet. Det kräver att man klarar av att bygga upp en verksamhet under längre tid. Det kräver utvärderingar. Det kräver att man vet vad man gör. Då kan man inte dra in pengar den ena dagen och starta något nytt nästa. Det var Lunden som fäste min uppmärksamhet på vad som håller på att hända inom Statens institutionsstyrelse. Lunden är ett exempel där man har lyckats med LVU-placeringar - de som nu ska läggas ned. Det gjordes en femårsuppföljning förra året som visar mycket goda resultat när det gäller tvångsvården. Det är du, Maria Larsson, som har ansvar för att nedskärningarna görs och att enheter i landet kanske läggs ned.

Fru talman! Det var inte jag som valde exemplet med tandkräm. Det säger något om vilken människosyn man har om man använder den typen av jämförelse, även om Morgan Johansson försöker applicera det på mig. Jag tycker att det är osmakligt, och jag tycker att vi ska ha en debatt som handlar om det som är verkligt allvarligt i detta, nämligen om många barn och ungdomar som har behov av en väl fungerande verksamhet. Jag uppfattar ändå att både Morgan Johansson och jag är angelägna om att den finns på plats i den utsträckning som behövs. Det som bekymrar mig är att Morgan Johansson inte verkar vilja tala om hur det verkligen ligger till och var ansvaret ligger för olika saker. Staten är i allra högsta grad inblandad i finansieringen av Sis. Den verksamhet som bedrivs är anslagsfinansierad till 30 procent. Utöver det kommer det pengar från kommuner som betalar för platser. Men 30 procent är statens ansvar när det gäller anslagsfinansiering. För mig är det naturligtvis viktigt att vården är tillgänglig och att den ges med god kvalitet. Vi har skärpt tillsynsskyldigheten. Vi har lagt över den och lyft fram den. Under Morgan Johanssons tid fick institutionen tillsyna sig själv. Vi lägger över det på den nya tillsynsmyndigheten eftersom vi menar att det ska vara en extern utvärdering och tillsyn också på Sis. Jag hoppas att Morgan Johansson kan bekräfta att det är positivt och bra. Morgan Johansson säger att staten borde kunna garantera verksamheten i vilken utsträckning som helst. Då är min fråga till Morgan Johansson: Hur många tomma platser ska staten betala för och hur länge? Problemet med verksamheten är att efterfrågan varierar från tid till annan. Så var det under Morgan Johanssons tid och så har det varit under min tid. Sis hanterar sin egen verksamhet och fattar beslut om hur man ska organisera verksamheten. Deras svar på att bättre kunna möta efterfrågan och ha en mer flexibel organisation är att man behöver ha större enheter. Därför gör man den här typen av omorganisationer. Det underskott man har går vi in och hjälper till att täcka upp, både under tidigare år och under kommande år. Det handlar om ganska stora pengar. Vi har verkligen tagit vårt ansvar, Morgan Johansson. Dessutom har jag tagit ett stort ansvar för att se till att barn och ungdomar som omhändertas av samhället får möjlighet att komma till tals. Deras synpunkter och uppfattningar ska vara värda något. Vi kommer nu att tillsyna HVB-hem, familjehem, som också är en form av institutionsvård, minst två gånger per år varav ett besök ska vara oanmält. Man ska tala med barnen. Det är obligatoriskt att tala med barnen, förutsatt att barnen själva vill det. Det är väsentligt för mig att stärka barns och ungdomars roll när det handlar om institutionsvård. Jag hoppas att Morgan Johansson instämmer i detta.

Fru talman! Jag instämmer helt och fullt. Det var jag som tillsatte Tillsynsutredningen. Jag tyckte inte om den ordning som var, att man skulle tillsyna sig själv. Det är utmärkt att den nya regeringen har fullföljt linjen. När det gäller att stärka barnens roll vill jag säga att jag en gång tillsatte en utredning om den sociala barn och ungdomsvården som kom med ett betänkande som hette Källan till en chans . Maria Larsson har gått vidare med det, men det som kostade pengar i betänkandet ville hon inte gå vidare med. Så kan man beskriva Maria Larssons insatser på Socialdepartementet. Inte ett öre har satts in i missbrukarvården eller den sociala barn- och ungdomsvården. Tvärtom har ni dragit in de insatser som den förra regeringen gjorde. Vi satte av 300 miljoner kronor för Kontrakt för livet och missbrukarvård . De är borta. I MVG-projektet för att motverka våld och gäng subventionerade vi 15 kommuners placeringar och anställde 24 samordnare för att se till att verksamheten kunde komma i gång. Också de pengarna har Maria Larsson dragit in. Det är grundproblemet. När det inte finns tillräckligt med pengar i verksamheten är man helt utsatt för de här svängningarna. Om det inte finns någon efterfrågan - om man inte har råd att köpa några tjänster av Statens institutionsstyrelse - är det bara att lägga ned, säger Maria Larsson. Det är inte att ta ansvar för verksamheten. Det finns mycket stor risk att kompetens som har byggts upp under lång tid skingras. Jag hoppas, trots de svar jag får från Maria Larsson, att hon skulle vilja ta ett större statligt ansvar för den sociala barn- och ungdomsvården och för missbrukarvården i vårt land och att de stora nedskärningar som är på väg i Statens institutionsstyrelse skulle kunna undvikas.

Fru talman! Man skulle kunna tro att världen var fullkomlig under Morgan Johanssons tid som den beskrivs. Jag skulle vilja säga att det fanns stora problem också på den tiden. Min målsättning har varit tydlig, att stärka barns och ungdomars roll också när de omhändertas eller placeras av samhället. Jag vill se till att det finns en god och fungerande missbrukarvård. Det finns en del övrigt att önska kvalitetsmässigt. Jag är stolt över att vi har lyft över tillsynen och har en extern utvärderare. Dessutom har vi lagt extra stora resurser, 30 miljoner kronor extra, för att se till att tillsynen fungerar. Vi har också sett till att implementeringen av de nationella riktlinjerna för missbrukar- och beroendevården har kunnat föras ut i hela landet och har satsat resurser på det. Vi har satt i gång en missbruksutredning som tittar på huvudmannaskap för att se till att vi får en väl fungerande missbrukarvård. Det är mycket som inte har fungerat väl när det gäller missbrukarvården. Sis har haft mycket god verksamhet, men också en del verksamhet där det kan behövas förbättringar. Tillsynsuppdrag har delats ut för att titta på Sis verksamhet de kommande åren för att de ska få stöd och hjälp i ett ytterligare förbättringsarbete. Det är naturligtvis svårt att skära i antalet platser samtidigt som man bygger upp kvaliteten ytterligare. Den omstrukturering som sker inom Sis görs för att skapa ökad långsiktighet och kunna möta den variation i efterfrågetryck som vi vet finns i kommunerna. Det är glädjande att se att trots att vi har efterdyningar av en riktigt stor finansiell kris och lågkonjunktur ökar efterfrågan på platser inom Sis institutioner. Man har väldigt hög beläggningsgrad. Det tycker jag är mycket positivt.