Resurstilldelning till högskolor

Herr talman! Per Landgren har frågat mig om skillnader i resurstilldelning mellan Stockholm och Göteborg. Jag har tidigare besvarat samma frågeställning från Per Landgren i november 2005, varför mitt svar här i kammaren i princip blir detsamma som mitt tidigare svar. Jag vill använda detta tillfälle för att kort förklara hur systemet fungerar. Såväl de konstnärliga högskolorna i Stockholm som övriga lärosäten som har konstnärlig högskoleutbildning tilldelas medel för konstnärligt utvecklingsarbete och för grundutbildning, det första som en särskild anslagspost eller som en särskild del av tilldelningen för forskning och forskarutbildning, det senare som ett ersättningsbelopp och som är lika för samtliga lärosäten. Att ersättningsbeloppen är lika för hela landet innebär till exempel att oberoende av om lokalhyran är högre eller lägre på en ort, erhåller alla lärosäten samma kompensation för lokaler. Jag tycker att de konstnärliga utbildningarna är viktiga och har därför engagerat mig för att resurserna stärks till dessa utbildningar. Med anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen för 2006 har anslagen till konstnärligt utvecklingsarbete förstärkts för samtliga lärosäten som har sådana anslag. De sammantagna resurserna för konstnärligt utvecklingsarbete ligger på över 41 miljoner kronor för i år. Efter förslag från regeringen har riksdagen beslutat att Vetenskapsrådet ska använda 20 miljoner kronor för forskning och utvecklingsarbete på det konstnärliga området. Myndigheter med verksamhet inom det konstnärliga området kan hos Vetenskapsrådet och i konkurrens söka om dessa medel. Resurserna har sedan de tillfördes för fem år sedan legat på nivån 20 miljoner kronor per år. När det gäller konstnärlig högskoleutbildning vid lärosätena i Stockholm och vid Göteborgs universitet finns det såväl historiska som organisatoriska skillnader. De sju konstnärliga högskolorna i Stockholm är var och en egna myndigheter med de särskilda krav som följer av detta. De konstnärliga utbildningarna i Göteborg är organiserade inom ramen för Göteborgs universitet med bland annat andra möjligheter till prioriteringar mellan olika områden. Beroende på det sätt en verksamhet organiseras finns det både för- och nackdelar som kan förknippas med detta. Att samla sex konstnärliga utbildningsområden, som vid Göteborgs universitet, har flera fördelar. Det är normalt enklare att samarbeta när verksamheter bedrivs integrerat inom en och samma organisation. Universitetet har en större omslutning att fördela gemensamma kostnader på än ett litet lärosäte. En annan viktig aspekt är att de enskilda delarna i organisationen inte blir lika sårbara. I Stockholm är den konstnärliga högskoleutbildningen uppdelad på sju mindre högskolor som var och en är egna myndigheter. Det är givetvis mer arbetskrävande att samarbeta mellan sju olika myndigheter än inom en enda. Ett litet lärosäte har dessutom, som jag sade tidigare, ett lika stort ansvar för att klara av alla generella uppgifter som myndigheter måste fullgöra men har inte en lika stor volym att sprida kostnader på som vid ett stort universitet. Vidare blir de små lärosätena i Stockholm mer sårbara i samband med oförutsedda händelser, vilket kan innebära merkostnader som inte kan fördelas inom en lika stor omslutning som vid Göteborgs universitet. Göteborgs universitet har totalt erhållit drygt 34 miljoner kronor i förstärkning till forskning och forskarutbildning till ett forskningsanslag som för 2006 totalt uppgår till 997 miljoner kronor. Avslutningsvis är det dock viktigt för mig att alla studenter och lärare i högskolan, oavsett var i landet och inom vilket område verksamheten bedrivs, ges goda förutsättningar för utbildning och forskning av hög kvalitet.

Herr talman! Jag får börja med att tacka ministern för svaret. Mitt sammanfattande intryck är att kulturministern inte har kontroll på högskolan i just de avseenden som jag har varit inne på. Regeringen har, som jag förstår det, tillåtit en enorm expansion - det kan ju vara bra - av högskolorna, men utan att tillföra dem proportionellt rimliga resurser. Låt mig först konstatera att kärnfrågan är att vare sig det neutrala resursfördelningssystemet eller siffrorna bestrids av ministern. Han erkänner att det finns en skillnad i resursfördelningen, och nu har jag tagit upp de konstnärliga högskolorna i Göteborg och Stockholm. Som jag har skrivit är det extra lokalkostnader på över 8 miljoner i Stockholm, 23 miljoner för konstnärligt utvecklingsarbete i Stockholm och 8 miljoner i Göteborg, 16,5 miljoner med fjolårets siffror för utvecklingsbidrag till Kungl. Musikhögskolan och öronmärkta förstärkningar, som vi såg i forskningspropositionen. När jag läser såväl det tidigare svaret på den skriftliga frågan och nu svaret på interpellationen finner jag att vissa avsnitt, herr talman, inte alls är relevanta för min frågeställning utan mer är ett sätt att brodera en helhetsbild, vilket i och för sig kan vara nyttigt men vilket tar tid och också kan leda till att man inte koncentrerar sig på själva sakfrågan. Det gäller de två första styckena i interpellationssvaret, till exempel. Även om svaret på den skriftliga frågan och på interpellationen i princip är detsamma kan man också märka att argumenteringen förskjuts. Det är vissa argument som jag bemöter i min interpellation, alltså argument från svaret på den skriftliga frågan, som försvinner som argument i interpellationssvaret, och det tycker jag är spännande. Det första är återrapporteringskravet. I svaret på min skriftliga fråga fördes det fram som det främsta skälet till miljonförstärkningen, men nu är det borta. Nu finns det inte med i interpellationssvaret. Orsaken till det kanske är att återrapporteringskravet i princip är detsamma för de institutioner som finns inom ett universitet som för de fria. Skillnaden för Göteborgs del är att de måste samordnas. Det är alltså inget bra argument för att det ska ges mer pengar eller inte. Det andra argumentet som har försvunnit i interpellationssvaret - det är bara att läsa innantill och följa ren och skär logik - är att det skulle vara svårt att göra jämförelser mellan olika lärosäten. Men är inte en av orsakerna till det så kallade neutrala systemet med prislappar för studenter inom de olika kunskapsområdena att man just ska kunna göra jämförelser? Regeringen har gjort avsteg från det neutrala systemet och destinerat speciella förstärkningar till de konstnärliga högskolorna i Stockholm. Underkänner regeringen med detta sitt eget neutrala och "enkla" system? Då undrar jag: På vilka grunder tänker man då förmedla resurser till högskolor och universitet i framtiden? Man kan också misstänka att närheten till högskolorna i Stockholm - jag har i och för sig ingenting emot detta - gör att informationen kanske tränger in lite lättare, inte på Rosenbad men väl på ministerns departement, och att motsvarande information kanske inte finns om de andra högskolorna.

Herr talman! Genom att beskriva hur systemet fungerar i sin helhet och ge en bredare miljö kring svaret och frågan om hur forskningsresurserna fördelas trodde jag att jag åstadkom lite folkupplysning och pedagogik, men jag hör att jag inte har lyckats riktigt. Det verkar som om Per Landgren blandar ihop det som gäller finansiering av grundutbildning med det som gäller finansiering av forskningsverksamhet. Interpellationen handlar om forskarutbildning men jag valde att också beskriva hur fördelningen av grundutbildningsresurserna går till. Det är två skilda saker. Vi fördelar inte forskningsresurser i Sverige efter hur många studenter det finns. I så fall skulle inte nanoteknologin få någon forskning eftersom nanoteknologin inte har någon grundutbildning. En del andra ämnen som har väldigt mycket grundutbildning men väldigt lite forskning skulle på motsvarande sätt få andra möjligheter. Frågan gäller om det är en fördel eller nackdel och vilka skillnader det är mellan att bedriva verksamhet integrerat som man gör i Göteborg eller att bedriva den uppdelad på specialiserade hårt fokuserade enheter som man gör i Stockholm. Min åsikt är att vi ska behandla dem så lika det går. Vi ska ge dem lika förutsättningar, men var och en får finna de former som passar bäst. Klara fördelar med en gemensam organisation är att man kan samverka kring forskningsprojekt och doktorandutbildning och ha en akademisk miljö där man berikar varandra. Det finns också fördelar med den hårt specialiserade och fokuserade organisation som man har i Stockholm. Man bygger på en tradition på varje lärosäte som också skapar olika förutsättningar. Min ambition är att det ska vara en rättvis fördelning av forskningsresurserna. Jag försökte säga i mitt svar att vi har ungefär 40 miljoner kronor som fördelas i konkurrens och som lärosätena kan söka. Vi har ett annat belopp som fördelas på basresurser. Per Landgren har hängt upp sig på att vart och ett av lärosätena i Stockholm fick en halv miljon kronor efter förra årets forskningsproposition. Det var ingen motsvarande öronmärkning i Göteborg, utan de skulle ha en del av de 34 miljoner som hela Göteborgs universitet fick. Jag har inte hört motsvarande klagomål från institutionerna i Göteborg som jag talar med då och då. De är nöjda med den del av Göteborgs universitets samlade forskningsresurser som de får. Den bild som jag har fått är att de har en generös behandling på Göteborgs universitet. Per Landgren säger att regeringen gör si och så i de här frågorna. Jag vill påminna riksdagsledamoten Landgren om att detta är beslut som fattas i riksdagen och inte av regeringen. Regeringen lägger visserligen förslag till riksdagen och riksdagen röstar. I den behandlingen har Kristdemokraterna aldrig föreslagit att det ska ändras. Såvitt jag kan finna har Per Landgren i riksdagen stött det som han nu kritiserar regeringen för. Jag förstår inte hur Per Landgren tar ansvar för detta ställningstagande genom att nu gå ut och berätta för göteborgarna att han har en annan åsikt i dag än när han trycker på voteringsknappen i riksdagen. Per Landgren har aldrig motionerat om att riksdagen ska förbjuda Göteborg att ha den här speciella ordningen eller att man ska göra tvärtom i Stockholm. Han har inte föreslagit en ökad öronmärkning av pengarna och han har inte föreslagit något annat som går i linje med dagens interpellation. Ingen i det stora Utbildningsdepartementet har lyckats hitta ett enda korvöre mer till konstnärligt utvecklingsarbete i någon kd-motion. Det tycker jag också är viktigt att de som lyssnar på den här debatten får höra när de tar del av Per Landgrens vällovliga engagemang för de konstnärliga utbildningarna vid Göteborgs universitet.

Herr talman! Det är intressant att höra ministern. I början säger han att jag blandar ihop olika saker. Jag vet ju att herr minister har hjälp från departementet. Jag försöker naturligtvis så gott jag kan ta motsvarande hjälp från Göteborgs universitet. Det är klart att de inte blandar ihop de här sakerna. Det gör inte jag heller. Jag bemötte några argument som har förekommit i debatten oss emellan. Jag ska gå tillbaka till de argument som gäller historia och organisation. Kulturministern skriver i interpellationssvaret: "De konstnärliga utbildningarna i Göteborg är organiserade inom ramen för Göteborgs universitet med bland annat andra möjligheter till prioriteringar mellan olika områden." Herr talman! Det är ett annat sätt att säga att Göteborgs universitet ska omfördela pengar från de andra fakultetsnämnderna till det konstnärliga området. Jag undrar: Varifrån kommer ett sådant argument? Hur är förståelsen för hur det fungerar på ett universitet när man argumenterar så? Det är ju precis det man slipper i Stockholm. Minister Pagrotsky skriver: "Göteborgs universitet har totalt erhållit drygt 34 miljoner kronor i förstärkning till forskning och forskarutbildning till ett forskningsanslag som för 2006 totalt uppgår till 997 miljoner kronor." Som politiker och statsvetare, lyssna nu, herr talman! Det här är inte en större summa än vad som går till Stockholms universitet som är mindre än Göteborgs universitet. I Stockholm ingår inte en konstnärlig fakultet, inte en medicinsk fakultet och inte en lärarutbildning. Det är ju inte jämförbara storheter. Det är fler saker som ligger utanför hatten. Jag är bara ute efter en bra motivering till att de här skillnaderna finns. Jag känner också till skillnaderna mellan grundutbildning och forskarutbildning. Skillnaderna måste ju vara sakligt motiverade. Ministern säger att han inte har hört att det är några invändningar mot detta vid Göteborgs universitet. Det är helt fel. Det faller tillbaka på kontakterna mellan ministern och högskolan i Göteborg. Jag kan lova talmannen, dem som läser detta protokoll och eventuella lyssnare att kristdemokratisk utbildningspolitik inte är detsamma som socialdemokratisk utbildningspolitik. Vi är genuint positiva till högre utbildning och ser inte det som något förborgerligande av Sverige. Vi är inte rädda för det ur något klasskampsperspektiv eller liknande. Ministern menar att små självständiga högskolor är sårbara och att det finns samordningsvinster inom ramen för ett större universitet. Den logiska slutsatsen, alltså vanlig enkel logik, är ju då att de konstnärliga högskolorna i Stockholm borde flyttas in i Stockholms universitet. Då skulle man kunna spara i runda tal 50 miljoner genom att samordna. De samordningsvinster som uppenbarligen finns i Göteborg kan då göras i Stockholm. Det är ett fantastiskt tips från en oppositionspolitiker. Eller, är uppmaningen den motsatta att man ska separera de konstnärliga högskolorna från Göteborgs universitet? Är det det enda sättet att skapa en rättvis fördelning?

Herr talman! Det var roligt att höra att Kristdemokraterna inte är utbildningsfientliga. Det tyckte jag att Per Landgren sade. När jag hade påpekat att Per Landgren uppenbarligen har röstat för de ordningar och de belopp han kritiserar anstränger han sig att säga att hans politik inte är likadan som min. Just i det här avseendet, konstaterar Kristdemokraterna, har man inte någon annan åsikt. När det gäller utbildning i allmänhet kan jag berätta för alla i Göteborg som läser det här protokollet - några horder på läktarna kan jag tyvärr inte se - att Per Landgren tillsammans med sina kamrater i alliansen har beslutat att ta 117 miljoner kronor från Göteborgs universitet för att använda till att sänka skatten. Det beslutade man i den lilla orten Bankeryd utanför Jönköping i höstas. Man har åkt land och rike runt och marknadsfört glädjesidan av detta, nämligen alla gåvor som man ska dela ut till svenska folket. Man har varit ganska tyst om att finansieringen bland annat är att Göteborgs universitet ska avstå 117 miljoner kronor. Per Landgren tolkar det jag säger om att man har en gemensam organisation i Göteborg som att om man ska bedriva konstnärligt utvecklingsarbete eller forskningsarbete på det konstnärliga området måste man ta det från de andra områdena. Det är ju ett sätt att uttrycka det. Verkligheten är att Göteborgs universitet har en egen forskningsresurs som man disponerar själv på tusen miljoner kronor. I Göteborg bestämmer man hur mycket som ska gå till det ena och det andra. I någon mening innebär det att var man än ger tar man från någon annan eftersom det är en fast kaka. Jag tycker att det är en bra ordning med den decentraliseringen. Men om man i Göteborg tycker, och om Per Landgren tycker, att det är bättre med den ordning som man har i Stockholm, det vill säga att regeringen bestämmer att X miljoner ska gå till musik, att X miljoner ska gå till dans, att X miljoner ska gå till konsthantverk och industridesign och att Y miljoner ska gå till andra områden, är jag beredd att lyssna på det i så fall. Det är inte en för mig önskvärd ordning att vi ska sitta i departementet och göra den typen av finfördelning inom ramen för Göteborgs universitets olika områden. Men om man i Göteborg upplever ett missnöje med den nuvarande ordningen och att man gärna vill ha det på ett annat sätt, då är jag inte fastbunden eller fastgjuten i cement i just den här ordningen. Jag är beredd att ta på mig den i och för sig otrevliga uppgiften att göra den fördelningen. I Stockholm har man av historiska skäl och av andra skäl separata skolor, och då tvingas vi göra den fördelningen. Men det är ingen som då säger att vi tar pengarna till Konstfack från fysiken eller biologin. Det är inte heller rimligt att i Göteborg säga att när man bedriver till exempel det fantastiska orgelforskningsprojektet så tas dessa pengar från forskningen i engelska, utan detta är ett rationellt sätt att fördela de självständiga forskningsresurser som man har till förfogande i Göteborg. Men, som sagt, jag är öppen för en ökad politisering av detta i Göteborg också om det finns en bred opinion för det. Men min åsikt är nog att dagens ordning som lämnar det beslutsansvaret, den prioriteringsmöjligheten och de samarbetsmöjligheterna lokalt till lärosätet i Göteborg verkar vara mer attraktivt. Och jag ska verka för, och det menar jag på väldigt stort allvar, att det ska vara rättvisa villkor mellan de olika institutionella former som man väljer. Det ska inte styras av organisationsfrågor hur mycket resurser som man får till sin forskning, utan det ska fördelas på ett rättvisare sätt. Och huvuddelen av de pengar som går till detta och som är öronmärkta är inte geografiskt bundna utan har sökts från Vetenskapsrådet i konkurrens.

Herr talman! Om jag börjar med den rent allmänpolitiska delen så vet talmannen, och ministern bör om möjligt upplysas om det, att när vi lägger fram våra budgetförslag och när vi så att säga driver vår politik här i riksdagen så är det utifrån ett tidigare socialdemokratiskt styre under de senaste, låt oss säga, tolv åren. Och om ni har lett in oss på spår som gör att det blir knappt om resurser, så gör vi så gott vi kan i det korta perspektivet, och så lovar jag att det blir en helt annan politik i det längre perspektivet. Det innebär att de resurser som Socialdemokraterna har i budgetalternativet inte är tillräckligt stora och tillräckligt bra. De har inte varit tillräckligt bra, även om det går bra för stora delar av svensk industri nu. När det gäller detaljstyrning låter det lite grann, om jag får ta i lite grann utan att skjuta från höften, som utpressning, alltså att om Göteborg skulle vilja ha mer detaljstyrning från Stockholm och att man specificerar olika saker så är statsrådet beredd att gå med på det och så vidare. Men det är ju utifrån den orättvisa fördelningen och att det ges mer pengar på oklara grunder. Kom med en bra motivering, så lugnar sig hela Göteborg. Men se till att den är bra och att den verkligen har sin grund i kvalitet, forskningsresultat och så vidare. Det är inte så att vi längtar efter att vare sig minister Leif Pagrotsky eller någon annan ska detaljstyra vad som händer i Göteborg, tvärtom. Men nu pekar jag ut dessa orättvisor. Och det måste man ju få göra oavsett vad som händer i kammaren. Jag pekar ut dessa orättvisor. Och det betyder inte på något sätt att vi bjuder in minister Pagrotsky att bestämma hur det ska se ut och styras på Göteborgs universitet. Det vänder jag mig mot. Men orättvisan består. Och när vi hör motiveringarna, vad är det minister Pagrotsky vill? Är det att Göteborg ska splittra den konstnärliga fakulteten eller att motsvarande konstnärliga högskolor i Stockholm ska inordnas under Stockholms universitet? Beträffande orgelprojektet har man ju hört talet om råttor i bälgarna här uppe i Stockholm som gjorde att man skulle få större belopp. Hur länge ska man vänta med underhåll och skötsel i Göteborg för att man ska få loss lite pengar därifrån?

Herr talman! Det gick lite för fort med pengarna till Göteborgs universitet. Per Landgren hastade förbi det genom att säga att det är ett socialdemokratiskt initiativ och att det tar tid att ändra. Och om det blir en kd-regering ska det minsann blir annorlunda i framtiden eftersom det då blir mer pengar. Jag tror att det var så det uppfattades. (PER LANDGREN (kd): Det kanske inte är riktigt så enkelt.) Jag vill ändå påminna om att vad kd står bakom är att man ska ta bort 117 miljoner kronor från Göteborgs universitet nu , att man ska ta bort 1 600 studenter från Göteborg nu och att man ska avskeda 250 lärare från Göteborgs universitet nu . Det är alltså inte inklusive Chalmers, utan det är bara universitetet. Per Landgrens omsorg om kvaliteten i Göteborg tycker jag kommer i ett lite annat ljus när man hör vad det handlar om konkret. Och där hade Per Landgren tyvärr inget svar att ge i sina inlägg som undanröjer oron för vad detta ska innebära för kvaliteten, för framtidsmöjligheterna och annat för dessa människor i Göteborg. När det gäller politisering så vill jag ha ett minimum av politisering. Jag konstaterar att Per Landgren vill ha mindre konkurrensfördelning av forskningsresurserna och mer direkt till lärosätena. Detta framgår av alliansens gemensamma motion om högskolepolitiken. Det innebär att denna kammare bestämmer hur mycket som ska till Göteborg, hur mycket som ska till Stockholm, hur mycket som ska till Umeå och hur mycket som ska till Karlstad och så vidare och inte den vetenskapliga kvaliteten i ansökningarna till Vetenskapsrådet som i dag fördelar 20 miljoner till det konstnärliga utvecklingsområdet. Det blir mer politisering och mindre expertstyre med den fördelningsprincipen. Jag tycker att det är viktigt att också göteborgarna får veta innebörden i alliansens politik på detta område.