Säkerheten i norra Sverige

Fru talman! Fredrik Lundh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera fortsatt militär säkerhet i norra Sverige. Den 30 april i år besvarade jag en riksdagsfråga av Fredrik Lundh om ungefär samma sak (fråga 2007/08:1156). Det jag svarade då gäller även nu. Försvarsmakten ska kunna hävda Sveriges territoriella integritet och genomföra militära internationella insatser. Det är en viktig skillnad mellan produktion av förband och den operativa militära förmågan. Regering och riksdag bestämmer vilken operativ förmåga Försvarsmakten ska ha. Myndigheten ska se till att förbanden har den förmåga som beslutats. Det viktiga är att förbanden ges den förmåga de ska ha. Försvarsmakten redovisade i slutet av februari i år sitt budgetunderlag för 2009. Bakgrunden till den situation som Försvarsmakten befinner sig i i dag är att myndigheten i början av året presenterade ett underskott på förbandsverksamheten om 1 ½ miljard kronor, ett underskott som accelererat under förra året och satte budgeten i obalans. Det är inte hållbart. Regeringen gav därför Försvarsmakten i uppdrag att ta fram förslag på långsiktiga och strukturella förändringar. Senast den 15 maj 2008 skulle myndigheten redovisa sina förslag för att få sin budget i balans. Det går inte att rätta till långsiktiga problem med enbart kortsiktiga lösningar. I medierna har under senare tid återgetts olika förslag till förbandsnedläggningar. Detta har varit Försvarsmaktens egna interna diskussioner med förbandschefer, och de har inte redovisats för regeringen. Den 15 maj i år redovisade Försvarsmakten den av regeringen begärda kompletteringen av budgetunderlaget för 2009. I denna föreslår Försvarsmakten i fråga om grundorganisationen att nio utbildningsgrupper och verksamheten i Arvidsjaur avvecklas. Försvarsmakten har vidare anfört att myndigheten i juni i år kommer att lämna kompletterande redovisningar om den långsiktiga inriktningen med anledning av perspektivstudiearbetet. Försvarsmaktens budgetunderlag bereds nu inom Regeringskansliet. Regeringen kommer i budgetpropositionen i september - och i vissa avseenden i inriktningspropositionen i slutet av året - att ta ställning till Försvarsmaktens förslag.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka försvarsministern för svaret kring den militära säkerheten i norr, även om jag tycker att mer finns att önska. Visst kan vi diskutera Försvarsmaktens ledningsproblem, vikten av att överbefälhavaren och försvarsministern går sida vid sida, miljardunderskottet i sig självt, mina officerskollegers krossade tilltro till såväl försvarsledning som regering, hotet mot försvarets folkliga förankring, all den kompetens som nu lämnar försvaret när det än en gång stormar, försvarsministerns orimliga krav på ÖB att på ytterst kort tid leverera något som i vanliga fall tar betydligt längre tid att arbeta fram eller enskilda förbands vara eller icke vara. Det får bli vid ett senare tillfälle, för nu hoppas jag att vi här, till skillnad från hur ni har hanterat frågan hittills, kan ta det hela i rätt ordning och börja med det säkerhetspolitiska. Ett starkt försvar i norr har sina unika fördelar. Det är en viktig aktör inom säkerhetsarbetet i Barentsområdet. Barentsregionen är högintressant för EU och de direkt inblandade länderna. Klimathotet, teknikutvecklingen, de minskade tillgångarna av råvaror och ökad konfliktrisk stärker behovet av militär närvaro i norra Sverige, anser jag och många med mig. Vi vet att det finns stora olje- och gastillgångar i området som fler länder kommer att göra anspråk på och öka instabiliteten i området. En ökad konfliktrisk stärker behovet av närhet till militära resurser, vilket man tydligt ser i de övriga länderna i Barentsregionen. Jag har bara för någon timma sedan landat efter en resa till USA, men om jag inte är helt felinformerad ska Danmark, Ryssland, Kanada, USA och Norge ha träffats på Grönland den 27-29 maj för att diskutera sina intressen i Arktis. Man kan tycka att även Island, Finland och Sverige borde varit inbjudna. Jag utgår ifrån att regeringen inte sitter still och bara väntar. Vi har all anledning att oroa oss för såväl förnyad maktkamp mellan stormakterna som växthuseffektens konsekvenser. Fru talman! Jag skulle vilja veta hur försvarsministern egentligen ser på den militära säkerheten i norra Sverige och det säkerhetspolitiska läget i Barentsregionen. I detta anförande instämde Lars U Granberg och Maria Stenberg (båda s).

Fru talman! Det är väldigt intressant att höra en socialdemokrat lista alla de problem han anser finns i försvarspolitiken och sedan sätta sig och rösta för ett budgetalternativ där man drar undan 7 miljarder ytterligare från försvaret de kommande åren. Det ska också bli intressant att höra när Socialdemokraternas besparingslista presenteras som måste bli dramatiskt mycket mer allvarlig än Försvarsmaktens, eftersom det den behöver göra är att balansera ett underskott på drygt 1 miljard på förbandsverksamheten. Det Socialdemokraterna behöver göra är att balansera bort ytterligare 7 miljarder. Det är också intressant att höra förhållningssättet gentemot Försvarsmakten. Varje annan myndighet i landet ansvarar för att nå verksamhetsmålen och ha en budget i balans, utom Försvarsmakten enligt Fredrik Lundh. För där är det oansvarigt att begära balans i ekonomin och att varje skattekrona används effektivt. Det är tydligen oansvarigt att begära att Försvarsmakten inkommer med underlag till regeringen som grund för att långsiktigt balansera ekonomin för att undvika snabbstopp och problem för förbandsverksamheten. Det är också väldigt intressant att höra hur Socialdemokraterna nu trycker på att Sverige ska ta ansvar för säkerheten i Barentsområdet, en region som Sverige inte gränsar till, och hur Socialdemokraterna nu resonerar om att vi ska delta i Natoländernas samverkan för säkerheten i Barentsområdet. Jag välkomnar detta, men det är verkligen inte exempel på konsekvent socialdemokratisk politik. Försvarets förmåga och uppfyllelse av verksamhetsmålen är god, både vad gäller internationella insatser och värnandet av landets territoriella integritet. Det är faktiskt så att den operativa förmågan ökade mellan 2006 och 2007, precis i kontrast till allt det som Fredrik Lundh här försöker hävda. Kraven som riksdagen och regeringen ställer och som även Socialdemokraterna ställer går tillbaka till det försvarspolitiska beslutet från 2004. Det lyder så här: 1. Försvarsmakten ska hävda Sveriges territoriella integritet och bidra till att förebygga och hantera kriser i vår omvärld genom att medverka i fredsfrämjande insatser. 2. Försvarsmakten ska ha förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingen och hot som kan drabba Sverige samt kunna öka förmågan till internationella insatser. 3. Försvarsmakten ska efter en allvarlig och varaktigt försämrad omvärldsutveckling och successiva beslut av regering och riksdag kunna utveckla förmågan att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och säkerhet. Det som Försvarsmakten ska kunna göra i det omedelbara perspektivet är kopplat till delförmåga 1 och avser främst att kunna hävda den territoriella integriteten. Det görs bland annat genom kontinuerlig övervakning, bland annat av radar, och flygstridskrafternas incidentberedskap. Incidentberedskapen är ibland baserad på F 21. Vid F 21 är även två Gripendivisioner baserade. Försvarsmakten ska se till att förbanden utbildas och övas så att de kan uppfylla statsmakternas krav på operativ förmåga. Det är två saker att hålla isär, Fredrik. Det ena är den operativa militära förmågan. Det andra är produktionen av den operativa militära förmågan. Det är myndigheten själv som bestämmer var och hur utbildning och övning ska genomföras, men förbanden ska kunna uppträda i olika miljöer när det gäller klimat, geografi och hydrografi som finns i Sverige. Och kompetensen ska kunna vidmakthållas och utvecklas. Var ett förband i sig är lokaliserat inom grundorganisationen är av mindre betydelse för den operativa förmågan. Det är den operativa förmågan som värnar Sverige, och det är den operativa förmågan som är mitt första ansvar som försvarsminister att värna. Det borde rimligen också vara det första som en ledamot, till exempel från norr, är angelägen om att värna. För det är det som skapar säkerhet och trygghet för Sverige.

Fru talman! Försvarsministerns norska kollega, försvarsministern Anne-Grete Ström-Erichsen har, samtidigt som debatten här på hemmaplan handlat om vem som egentligen sagt vad och om man nog inte tycker lika fast man har sagt helt olika, skrivit följande i en artikel den 31 mars 2008: Norge har stora och resursrika områden i norr, och detta är ett speciellt prioriterat område för regeringen. Vi stärker förbanden, speciellt i norr, och samlar flygvapnets helikoptrar på Bardufoss. Sjöförsvaret kommer också att vara starkt representerat i landsdelen med en av världens mest moderna flotta, med bland annat nya fregatter, nya MTB:er och en kraftigt moderniserad kustbevakning. Den viktigaste träningen av och med våra allierade ska i framtiden koncentreras till norr. Jag repeterar: Den viktiga träningen av och med våra allierade ska i framtiden koncentreras till norr. Samtidigt vet vi att Finland också riktar blickarna mot norr och den heta Barentsregionen. Jag tycker att den norska försvarsministern sammanfattar läget norr om Skandinavien bra med orden: Energi, klimatförändringar och säkerhetspolitiken är de främsta drivkrafterna som vänder Arktis skede. En ny utmanande scen växer fram framför våra ögon. Inför detta bokstavliga hav av förändring, hur ska vi skapa handlingsutrymme när vi går från något vi vet till en ny situation som vi vet är okänd? Fru talman! Vi gränsar inte till Barentsregionen, som försvarsministern sade. Vi är en del av den. Det är en ganska viktig del varför det också är viktigt att lyfta fram de säkerhetspolitiska perspektiven innan vi börjar diskutera förband och orter för att ha en grund att stå på. Jag tycker fortfarande att det är intressant som ledamot här att få höra hur försvarsministern själv ser på utvecklingen kring Arktis och Barentsregionen. Vad tycker försvarsministern? Ska Sverige minska sin närvaro och flytta sin tyngdpunkt från the Arctic stage i detta läge? Det tycker jag är helt orimligt ur säkerhetspolitisk synpunkt. Och hur viktig är militär samövning med andra nationer för avspänning och stabilitet?

Fru talman! Socialdemokraterna efterlyser först en säkerhetspolitisk rapport som bas för diskussionen. Den kom i december, presenterades i bredast möjliga enighet och kallas Försvarsberedningen. De kom i december månad med sin genomgång av situationen i vårt närområde i omvärlden, sin säkerhetspolitiska analys. Det var deras första deluppdrag. Det andra deluppdraget kommer de att presentera om bara några veckor. Då ska de dra slutsatser av den säkerhetspolitiska analysen för inriktningen och dimensioneringen av försvaret i Sverige. Precis sådan är tågordningen. I slutet av året kommer sedan regeringen att presentera sin syn på försvarets långsiktiga uppgift, långsiktiga utgift, inriktning och dimensionering. Sådan är tågordningen, Det som därutöver har hänt är att överbefälhavaren arbetar fram förslag för att balansera sin ekonomi på förbandsanslaget. Dessa förslag är till en del presenterade för oss nu. Till en del är de inte det, utan de lär inkomma under de kommande månaderna. Jag föreslår att om det är så att interpellanten har kraftfulla invändningar mot ännu ej presenterade förslag från Försvarsmakten kontaktar han Försvarsmakten. Men det finns inga politiska förslag presenterade för riksdagen som ger grund för något av det som interpellanten säger i detta skede. Det är mycket intressant att höra Socialdemokraterna prata om att man vill ha mer handlingsutrymme för försvaret. Som svar på det skär man ned med 7 miljarder mer än regeringen på tre år. Som svar på det vill man göra upp med Vänsterpartiet som vill skära ned 15 miljarder mer än regeringen på tre år och också, faktiskt, med Miljöpartiet som numera lägger ett par hundra miljoner mer på försvaret än vad Socialdemokraterna gör. Det kallar jag handlingsutrymme. Varsågod och presentera de socialdemokratiska budgetnedskärningarna på försvaret! Vilka materielprojekt ska ni lyfta ut? Jag kan ge svaret. Ni plockar bort pengar för att vidmakthålla Gripensystemet framöver. Det innebär att den incidentberedskap som är helt avgörande bland annat för säkerheten i Norrland, övervakningen av vår del av Barentsregionen, vår möjlighet att överblicka och värna territoriet i incidentberedskap försvinner därför att ni plockar bort pengarna som håller Gripensystemet konkurrenskraftigt. Tittar man i regeringens siffror ligger det någon miljard varje år framåt i tiden för att hålla Gripensystemet, som jag nämnde här som en del av incidentberedskapen, konkurrenskraftigt. Ni har inte de pengarna. Åk hem till dina väljare och förklara för dem hur du ska ta bort 7 miljarder mer och sedan prata om handlingsutrymme i försvarspolitiken! Regeringen har klart konstaterat att nordiskt samarbete är ett fundament i den framtida försvarspolitiska utvecklingen. Överbefälhavaren har gjort en möjlighetsstudie med sin norske kollega som vi nu verkställer för fördjupat samarbete med Norge. Vi gör en liknande möjlighetsstudie med Finland för att kunna gå vidare och fördjupa samarbetet med dem. Dörren står också öppen för att göra en liknande sak med Danmark. Jag vet inte om interpellanten såg att jag för en vecka sedan ungefär skrev en gemensam debattartikel med min finske kollega om det fördjupade nordiska samarbetet mellan Sverige och Finland. Där finns både säkerhetspolitiska resonemang, en gemensam analys av detta och en beskrivning av vad vi gör tillsammans för att öka säkerheten i vårt närområde, till exempel övervakning av Östersjön, men också i internationella insatser. Återigen är det intressant att konstatera att när man har en försvarspolitisk diskussion med Socialdemokraterna handlar det alltid om allt annat än militär förmåga. Ibland handlar det om materielprojekt, ibland om lokaliseringsorter men aldrig om den militära förmågan att värna Sveriges territoriella integritet eller delta i internationella insatser. Fredrik Lundh har heller inte talat om det, utan det är grundorganisation, kaserngårdar och inte den verksamhet som drivs därpå som är det viktiga för Socialdemokraterna. Det är tråkigt, och det skapar inte ökad trygghet för Sverige på något vis.

Fru talman! Försvarsministern skriver själv i sitt svar till mig att det är en viktig skillnad mellan produktion av förband och den operativa militära förmågan. Det håller jag med om. Jag har inte diskuterat förband eller förbandsorter. Jag försöker få försvarsministern att svara på hur han ser på det säkerhetspolitiska perspektivet när det handlar om Barentsregionen. Det mesta i regeringens arbete, och i svaren på våra frågor, handlar om att fokusera på förbanden, vilket är naturligt eftersom det drabbar orter, rycker upp familjer och kastar ut tusentals människor i ovisshet. Det vet vi alla att det blir verklighet vid förändringar av försvaret. Ändå behöver vi göra det. Jag delar bilden att det går att spara pengar inom försvaret, men man måste ta det i rätt ordning. Jag tror och hoppas att vi båda är överens om att vårt försvar ska vara kostnadseffektivt, ge mycket output för pengarna och vara strategiskt placerat. Vi ska hitta det unika, bli specialister på förmågor som skiljer ut oss och lyfta fram våra helt unika förutsättningar för test, utbildning och övningsverksamhet. Men svaret på min fråga tycker jag inte att försvarsministern har gett i dag. Hur ser han på säkerhetspolitiken kopplat till Barentsregionen? Jag måste avslutningsvis också fråga försvarsministern vilken säkerhetspolitisk bedömning eller analys som ska vara den offentliga. Är det Försvarsberedningens, försvarsministerns, överbefälhavarens, den militära underrättelsetjänstens eller statsministerns?

Fru talman! Vi andra har försvarat Försvarsberedningens säkerhetspolitiska analys. Det noterar jag att Fredrik Lundh nu inte gör. Statsministern, utrikesministern och jag har gjort det. Den har också överenskommits i bredast möjliga parlamentariska enighet. I beredningen finns också representation av militära och civila experter. Det är den mest ambitiösa genomgång som har skett på senare tid. Den presenterades i december. Det var första steget i tågordningen. Det andra steget kommer om ett par veckor när Försvarsberedningen drar slutsatser av sin analys för försvarets framtida inriktning och dimensionering. Det tredje steget är en proposition där regeringen presenterar den långsiktiga utvecklingen för Försvarsmakten. Om det är så att Fredrik Lundh vill diskutera en annan fråga än den han i dag har ställt i sin interpellation får han återkomma med en ny interpellation. Alla frågor i dag handlar om Arktis- och Barentsregionen, men det handlar inte interpellationen om. Det handlar om grundorganisation och Norrland. Det är därför dem jag svarar på. Men återkom gärna om det är något annat än dagens interpellation som du egentligen vill diskutera. Osäkerhet skapas av obalans. Därför är regeringen fast besluten att åtgärda obalansen. Det är obalanser på förbandsanslaget som gör att man snabbt fått vidta åtgärder för att stoppa utbildning och flygtimmar till exempel därför att det är så man snabbt kan komma till rätta med underskottet som finns just på förbandsanslaget. När det gäller balansen i helheten har ni i riksdagen beslutat om en budget på anslagsnivå för Försvarsmakten. De har inte en påse pengar att fritt disponera. Ni har beslutat om anslag. Vi försöker se till att man följer det beslutet. Ni försöker hävda att det är alldeles onödigt. Vi försöker ta ansvar. Ni försöker hävda att ni ska kunna behålla allt, fast med mycket mindre pengar. Jag vill se den socialdemokratiska besparingslistan på de 7 miljarder som ni ska spara mer än regeringen. En sak som kommer att försämras är incidentberedskapen när ni slutar vidmakthålla Gripensystemet.