Satsning på barn i de tidiga åldrarna

Fru talman! Thomas Strand har frågat mig om jag kommer att verka för en satsning på barn i de tidiga åldrarna och när det i så fall kommer att ske. Vidare undrar Thomas Strand vad jag är beredd att göra för att de som studerar till lärare verksamma i förskola, fritidshem och förskoleklass ska ges samma möjlighet att studera på avancerad nivå som lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år. Den pedagogiska inslaget i förskolan har fått en ökad betydelse under det senaste årtiondet. Denna utveckling ska fortsätta. Regeringen har aviserat att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas, ett arbete som nu pågår i Regeringskansliet. Förskollärares kompetens har stor betydelse för förskolans kvalitet och flera åtgärder bereds för närvarande inom Regeringskansliet, bland annat direktiven till en utredning om en reformerad och kvalitetssäkrad lärarutbildning. Riksdagen tog i februari 2006 ställning till den tidigare regeringens förslag och bedömningar i propositionen Ny värld - ny högskola . Förändringarna innebär bland annat en indelning av all högre utbildning i tre nivåer och att alla examina placeras på grundnivå, avancerad nivå eller forskarnivå. I besluten ingår också reviderade examensbeskrivningar. Den nya examensstrukturen innebär en ambitionshöjning och en ökad tydlighet för högre utbildning. För tillträde till avancerad nivå krävs i många fall en examen på grundnivå. För tillträde till utbildning på forskarnivå krävs en examen på avancerad nivå eller minst fyra års studier, varav ett år på avancerad nivå. Som en konsekvens av detta följer att lärarexamen inte längre automatiskt ger behörighet till forskarutbildning. Regeringen ser det som viktigt att lärosätena tillhandahåller utbildningsalternativ som gör att studenter från kortare program enkelt kan komplettera sina studier för att få grundläggande och särskild behörighet för studier på forskarnivå. De studenter som avser att utbilda sig för verksamhet i förskola, förskoleklass och fritidshem kan ta ut en examen på avancerad nivå genom att bygga på sina studier med kurser på avancerad nivå. Detta leder i så fall inte till en lärarexamen utan till exempel till en magisterexamen, som också ger grundläggande behörighet till forskarutbildning.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, men jag kan avslöja att jag inte är helt nöjd. På knappt sju rader får jag ett ganska allmänt hållet svar om satsningar på barn i de tidiga åldrarna. Jag hade förväntat mig lite mer om när och på vilket sätt regeringens satsning på de tidiga åldrarna kommer. Jag noterar dock att statsrådet i sitt svar gav den tidigare socialdemokratiska regeringen gott betyg för en ökad satsning på det pedagogiska inslaget i förskolan och sade att den utvecklingen ska fortsätta. Jag hör också statsrådet säga att förskolans pedagogiska uppdrag ska stärkas. Men vad innebär det mer konkret? Medför det satsningar som leder till minskade barngrupper? Kommer det att anställas fler lärare i förskolor och fritidshem? Nästan hälften av svaret handlar om lärarutbildningens inplacering i Bolognaprogrammet. Efter detta svar kvarstår frågetecknet. Jag vill gärna veta varför de studenter som studerar till lärare verksamma i förskola, fritidshem och förskoleklass inte ska ges samma möjlighet att ta ut en lärarexamen på avancerad nivå som nu ges till studenter med inriktning mot grundskolans tidigare år. Det skulle vara ett sätt att satsa på de tidiga åldrarna. En ökad satsning på barn i de tidiga åldrarna är något som Allians för Sverige har poängterat, och särskilt har det parti som statsrådet tillhör fört fram de tankarna i valrörelsen. Då tycker jag att det är ganska anmärkningsvärt att det i den rapport som ni tog fram, Mer kunskap - en modern utbildningspolitik , inte finns ett enda kapitel om förskola, fritidshem och förskoleklass. Hur är denna avsaknad möjlig i ljuset av ett livslångt lärande och valrörelseutspel om tidiga insatser? Jag har också läst rapporten Agenda för de första 100 dagarna , som jag förmodar att statsrådet har skrivit. Där kan man läsa att det ska komma ett särskilt statsbidrag för att förstärka läs- och skrivundervisningen under första skolåret. Det skulle antas vid regeringssammanträde den 16 oktober 2006. Fullt ut skulle det motsvara 500 miljoner kronor per år. Nu har det gått mer än 100 dagar, faktiskt 200 dagar. Om jag inte har missat något vill jag fråga: När kommer beslutet om detta? I samma dokument finns ett löfte om en proposition till riksdagen om att förtydliga förskollärares ansvar för förskolans pedagogiska arbete. Den skulle läggas fram den 7 december 2006. Nu har det gått 250 dagar. Jag undrar: När kommer den propositionen? Mot bakgrund av detta är det anmärkningsvärt att det i regeringens vårproposition inte finns några satsningar på barn i de tidiga åldrarna. Det finns inga pengar till kvalitetssatsning i förskolan, inga insatser för att höja kvaliteten i fritids och inget kompetenslyft för lärare i förskolan och på fritids. Dessa lärarkategorier får inte ta del av regeringens lärarfortbildning. Noterbart är också att den satsning som regeringen gör på lärarfortbildningen prioriterar lärarna i årskurs 7 och uppåt, som får läsa minst en termin, medan andra lärare får läsa en halv termin. Hur rimmar detta med utlovade satsningar på de tidiga åldrarna? Därför upprepar jag på nytt frågan: När kommer regeringens satsningar på barn i de tidiga åldrarna?

Fru talman! Det är riktigt att vi i Folkpartiet presenterade ett hundradagarsprogram. Jag tror att det är ungefär 30 punkter i programmet. 28 av dem levererades, inte alla exakt på datumet men inom hundra dagar. Jag tror att Thomas Strand eller hans kolleger har identifierat de två punkter som ännu inte är levererade. Jag medger att de inte har levererats än, men de kommer att levereras under mandatperioden. Vi är ju fyra partier i regeringen. Även den förra regeringen fick ta hänsyn till andra partier, och så är det också för Folkpartiet i den här regeringen. Alla ställer inte upp på just Folkpartiets prioriteringar. Hundradagarsprogrammet var ett folkpartiprogram och inget annat. Det som är utlovat kommer att ske under perioden. Jag tror att jag har kommenterat detta för Thomas Strand redan i en tidigare interpellationsdebatt. Precis som det står i svaret bereds just nu ett stort arbete om förskolan i Regeringskansliet. Det kommer under mandatperioden, och då inte mot slutet utan under mitten av perioden, ett omfattande förslag som gäller förskolan. Innehållet och exakt tidpunkt varken kan eller vill jag i dag närmare fördjupa mig i. Men inriktningen är att förstärka förskolans pedagogiska uppdrag. Varför ska inte alla utbildningar i den pedagogiska sfären i högskoleväsendet vara minst fyra år? Om alla ska ta examen på avancerad nivå betyder det ju att utbildningarna till förskollärare, fritidspedagog och tidigarelärare måste förlängas. Detta säger inte Thomas Strand, men det är i realiteten vad det betyder. De måste förlängas. Man kan väl konstatera att något behov av förlängning av utbildningen till förskollärare och fritidspedagog är väldigt svårt att se. Vi har i Sverige världens längsta förskollärarutbildning, faktiskt. Dessutom finns det en mycket kraftig kritik från universitetskanslern och Högskoleverket mot att tempot i lärarutbildningarna generellt sett är alldeles för lågt. Därför är det faktiskt svårt att se att behovet av att förlänga förskollärarutbildningen just nu skulle vara speciellt stort. Det är därför vi inte gör det. Det finns inget behov av förlängning. Tvärtom går det att pressa in rätt mycket mer i utbildningen utan att förlänga den. Det är generellt sett för lågt tempo i princip i alla lärarutbildningar, om man ska tro Högskoleverket, och det ska vi väl. Det står inte på den här regeringens agenda att förlänga utbildningen till förskollärare och fritidspedagog just nu. Det är inte prioriterat. Ska man göra det innebär det ett stort ekonomiskt åtagande. Då måste man fundera på om det finns motiv för det. Det finns inget sådant. Inte heller den gamla regeringen var inne på spåret att förlänga dessa utbildningar. Jag tror att det råder rätt stor enighet i riksdagen om att något sådant behov inte finns. Däremot måste kvaliteten i lärarutbildningen höjas, också i förskollärarutbildningen. Det stora problemet när det gäller förskollärarutbildningen just nu är att alldeles för få vill bli förskollärare. Det är det stora problemet. Det spelar mindre roll hur vi lägger upp utbildningen om det inte är någon som söker den. Det är naturligtvis ett antal som söker, men det är för få. Jag tror att 2001 års reform, där man bakade ihop förskollärarutbildningen med grundskollärarutbildningen var olycklig. När lärarkandidaterna börjar lärarhögskolan ska de så småningom välja spår. Då har förskollärarutbildningen av olika skäl lägre status än grundskollärarutbildningen. Det har alltid haft lite högre status att utbilda äldre barn än yngre. Även här faller det ut så. Därför väljer de flesta grundskollärarspåret, och det blir alldeles för få som vill bli förskollärare. Det är nyckelfrågan - att få fler att söka förskollärarutbildningen, inte att förlänga den. Jag menar att det var ett misstag när man suddade ut förskollärarutbildningens egen identitet genom reformen och skapade en enda utbildning i en gröt av olika utbildningsinriktningar. Jag tycker att förskollärarutbildningen behöver återfå en egen identitet. Då vet man vad man söker till, och man får en utbildning som är inriktad på det yrket. Under mandatperioden kommer en förskoleproposition med den huvudinriktning som har beskrivits här. Mer i detalj vad den innehåller eller exakt när den kommer varken kan eller vill jag redogöra för.

Fru talman! Det är rätt intressant att statsrådet är med och skriver ett dokument där man i detalj utlovar saker som ska ske och till och med anger datum för dem. Man kan inte undgå att fundera över statsrådets verklighetsuppfattning. Trodde han att Folkpartiet skulle få egen majoritet? Statsrådet lovar saker, och så blir de inte av. Nu säger statsrådet att det kommer förslag. Det får vi tacksamt ta emot och notera. Men på ytterligare en punkt kvarstår det väl ändå. Satsningar på de tidiga åldrarna har varit mycket viktiga för oss socialdemokrater. All forskning visar ju att när man sätter in satsningar på de tidiga åldrarna får man igen det, och man undviker på det sättet mycket problem längre upp i åldrarna. Därför lanserade vi Hallengrenmedlen för att få fler förskollärare. Dessa pengar tog statsrådet bort. Vi lovade i valrörelsen att det skulle bli 3 000 fler lärare inom fritidsverksamheten. Det är inget som den nuvarande regeringen har bejakat. Detta är två tydliga exempel på hur man har satt in åtgärder för de tidiga åldrarna. När man reflekterar över lärarutbildningen och dess inplacering i Bolognaprocessen kan man för olika resonemang. Det jag undrade var varför studenter som läser till förskollärare, fritidshemslärare eller förskoleklasslärare inte frivilligt får välja som lärare i de tidiga åren på grundskolan får göra. Det ska inte vara ett obligatoriskt utan ett frivilligt moment. Jag tycker att det skulle vara en bra modell att man själv får välja. Ni stänger ju dörren och låser den. Med det beslut som regeringen har tagit riskerar vi att få ett A- och ett B-lag med studenter som läser på lärarhögskolans grundnivå och andra som tar ut en examen på avancerad nivå. Risken är ju att vi får svagare forskningsanknytning för de lärare som läser på grundnivå. Det vore mycket olyckligt med tanke på att om det är något vi behöver så är det ökad forskning, även om situationer i de tidiga åldrarna i förskola och skola. Jag tycker att det var ett väldigt klokt beslut när man fick en sammanhållen lärarutbildning 2001. Det lyfte statusen på förskollärare. De fick känna att de fick en bättre utbildning med kvalitet och chans till en forskningsanknytning på ett annat sätt än tidigare. Jag håller inte med statsrådet om att man har suddat ut identiteten på förskollärarlinjen. Den finns kvar. Det här var ett steg framåt. Jag hoppas att utredningen inte ska försämra situationen för förskollärare. När det gäller just lärarlyftet funderar jag på varför ni nu drar isär lärarkollektivet, i och med att förskollärare och fritidshemslärare inte får del av den här satsningen. Det rimmar illa med att man ska satsa på de tidiga åldrarna. Även dessa borde tvärtom få chans att gå vidare och ingå i en kompetensutveckling.

Fru talman! Jag har ett par anmärkningar. Grunden för detta med satsning på de tidiga åren är ju kärnan i regeringens politik. Nu är det ett väldigt fokus på lågstadiet. Det kommer att komma en förskoleproposition senare under perioden som lyfter fram de frågorna också, som jag har sagt. Men det finns ett par intressanta anmärkningar man kan göra med anledning av det som Thomas Strand säger. Först och främst klagar han på att inte ännu fler är med i lärarlyftet. Ja, men Socialdemokraterna vill ju inte ens ha lärarlyftet. Ni är ju emot lärarlyftet. Och när Ibrahim Baylan stod i talarstolen för en stund sedan sade han att den lilla lärarfortbildningssatsning som Socialdemokraterna är för är fokuserad på lågstadiet och mellanstadiet. Det talades inte alls om förskolan och fritidspedagogerna. Thomas Strand får gärna skälla på oss. Men ni har ju inte själva i er budget det som Thomas Strand skäller på oss för att vi inte har. Ni är emot lärarlyftet. Ni vill ju avskaffa lärarlyftet. Det är sanningen. Självfallet ska utbildningen till förskollärare och fritidspedagog ha forskningsanknytning. All utbildning som äger rum på våra lärosäten ska vara forskningsbaserad och ha en forskningsanknytning - självfallet. Jag hör ju att argumentationen låter exakt likadan som den från en av de lärarfackliga organisationerna. De försöker sprida bilden av att det inte är forskningsanknytning bara för att inte alla har möjlighet att bli forskare, men det är ju inte det som är forskningsanknytning. Forskningsanknytning är ju att utbildningen är forskningsbelagd och forskningsbaserad och vetenskapligt baserad. Det är det som är forskningsanknytning. Självfallet ska utbildningen till förskollärare och fritidspedagog, alla utbildningar i svenska lärosäten, ha forskningsanknytning. Då säger Thomas Strand så här: Ja, men det blir ett A- och ett B-lag. Vi har bestämt i Europa att vi har grundläggande utbildningar som är under fyra år långa. Sedan har vi avancerade utbildningar som är fyra år och längre. Kommer Thomas Strand, så fort vi har en utbildning som är kortare än fyra år, att stå och säga: Ja, men det är en B-utbildning. Det betyder att alla utbildningar nu alltid måste vara minst fyra år i Sverige på högskolan. Annars är det ju B-utbildningar. Är det följden av Bologna, att alla högskolekurser måste vara minst fyra år - annars är det ett B-lag? Det är en väldigt märklig syn på något sätt. Varför ska vi ha en grundläggande nivå om inga utbildningar ska vara på grundläggande nivå för att det då är orättvist? Så kan det väl ändå inte vara? Man måste väl utgå från en fundering: Vad är det som krävs för det här? Hur lång utbildning kräver det här yrket? Och så bestämmer man att det kräver si och så, och så anpassar man utbildningen. Sedan ser man vilken nivå det hamnar på. Enda skälet för att förlänga utbildningen skulle vara att det ger en högre status, inte att det behövs. Det resonemanget köper inte jag. Ingen hävdar, inte ens det fackförbund som allra hårdast driver att man ska förlänga förskollärarutbildningen, att det finns något stort behov av förlängningen. De hävdar detta av statusskäl. Jag köper inte det. I så fall gäller det alla utbildningar i samhället över huvud taget. Alla måste inplaceras på avancerad nivå. Annars får ju de yrkena lägre status. Men så kan ni väl inte resonera? Universitetskanslerns utvärdering visar att det inte behövs någon förlängning av lärarutbildningen i Sverige. Däremot behöver tiden användas mycket effektivare. Det är snarast för mycket tid. Men låt oss utnyttja den tiden för att fylla på med värdefull kunskap! Men börja inte med att förlänga den när det inte behövs. Sedan säger Thomas Strand att förskolläraryrkets status lyftes i och med 2001 års reform. Men hur kommer det då sig att det är färre än någonsin som vill bli förskollärare efter 2001 års reform? Hur kommer det sig? Det är ju sanningen. Före 2001 hade vi inte rekryteringsproblem till förskollärarutbildningen. Nu har vi stora rekryteringsproblem. Det enda som skiljer, som ligger däremellan, är 2001 års reform. Varför är det så att nästan ingen längre vill bli förskollärare efter denna reform som Socialdemokraterna genomförde för att höja förskolläraryrkets status?

Fru talman! Jag hävdar fortfarande att det var ett steg framåt med lärarutbildningsreformen 2001. Jag är inte säker på att det som statsrådet säger är orsaken till att det är ett minskat söktryck. Det kan vara andra orsaker, som lön och sådana saker. Jag tycker att det var en bra reform, och jag hoppas att den kommande utredningen fortsätter att utveckla förskolan. Jag har inte sagt att man ska göra detta obligatoriskt för alla. Det är frivilligt, precis som grundskolans tidigarelärare skulle få chansen att läsa på avancerad nivå. Den avancerade nivån skulle vara frivillig. Det är det jag säger. Vi är inte emot lärarlyftet. Jag vet inte var statsrådet har fått det ifrån. Vi satsar lite olika pengar. Det har ju Ibrahim Baylan redogjort för tidigare, så det behöver jag inte upprepa. Men man kan ju säga att vi dessutom vill anställa 6 000 lärare i förskolan och 3 000 fritidshemslärare. Det vill inte ni. Vi vill också ha 1 000 resurspersoner till skolor som är särskilt utsatta. Det beror alltså på vad man prioriterar, om man sätter in satsningarna och åtgärderna för att få en bra skola. Man ska vara lite varsam med de ord man för fram, hur man framställer sin motståndare. Vi socialdemokrater har gjort satsningar - det har jag sagt tidigare. Det har varit viktigt för oss. Och jag hoppas att den här debatten ändå kan leda till att statsrådet tar med sig de här tankarna. Vi ska ju ha en utredning om lärarutbildningen. Förskollärarnas situation är viktig. Och jag tror faktiskt - jag hävdar det igen - att reformen 2001 var bra. Förstör nu inte det genom att försämra för förskollärare!

Fru talman! En viktig utgångspunkt för den kommande lärarutbildningsreformen när det gäller förskollärare är att skapa en utbildning som fler söker. Det är en viktig utgångspunkt. Jag tror inte att en förlängning av utbildningen kommer att innebära att fler söker den, särskilt inte när Högskoleverket konstaterar att det inte finns behov av någon förlängning. Även den frivilliga varianten av förlängning kostar ju resurser, om man tror att några kommer att välja den här förlängda varianten. Det är väl därför man kräver det, antar jag, för att man hoppas det. Även det är ju resurskrävande. Det är mycket som statens pengar ska räcka till. Jag har haft ett antal interpellationsdebatter med socialdemokratiska skoldebattörer nu under ett par timmar. Alla kräver mer pengar till olika saker, men i de egna budgetalternativen finns sällan pengarna till detta. Det ska räcka till mycket. Vi måste prioritera hårt, och jag är inte beredd att förlänga utbildningar när Högskoleverket konstaterar att det inte behövs. Jag förstod inte riktigt vad Thomas Strand sade om lärarlyftet, men vi får väl reda ut det i nästa debatt. I den vårmotion som Socialdemokraterna lägger fram är det ju dramatiska nedskärningar på lärarfortbildningen i Sverige. Man kan säga att ni är för lärarlyftet, men ni är emot de pengar som ska betala det, så att säga. Det håller inte, för det kostar resurser att fortbilda lärare. Det går inte att säga att man är för lärarlyftet och sedan ta bort anslagen till det. Jag är medveten om att det finns vissa anslag, men de är mycket små. Och Ibrahim Baylan har berättat här att de ska gå till lågstadiet och mellanstadiet och inte till de grupper som Thomas Strand står och argumenterar för just nu. Den här regeringen kommer att satsa på de tidiga åren. Det som vi fokuserar på just nu, när det gäller de reformer som än så länge är aviserade, är ju låg- och mellanstadiet. Det är olika reformer där. Senare under perioden kommer det att komma en förskoleproposition. Inriktningen på den är att man ska stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Där uppfattar jag att vi har en gemensam inriktning, och det uppskattar jag.