Satsning på förnybar energi i Sydafrika

Fru talman! Anders Ygeman har frågat om näringsministern kommer att verka för att kritiken mot kolkraftverket Medupi i Sydafrika kommer till Världsbankens kännedom samt om hon är beredd att verka för att Världsbanken i stället bidrar med lån för förnybar energi i Sydafrika. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Låt mig börja med att klargöra att Världsbankslånet till det så kallade Eskomprojektet i Sydafrika uppgår till 3,75 miljarder USD, varav ca 3 miljarder USD avser investeringen i det berörda kolkraftverket och drygt 700 miljoner USD avser investeringar i förnybar energi och energieffektivisering. Ytterligare betydande stöd till den förnybara delen av projektet planeras från Clean Technology Fund till vilken Sverige bidrar med finansiering. Lånet från Världsbanken bidrar exempelvis till den största satsningen på solkraft någonsin i ett utvecklingsland. En utomstående expertpanel har tillstyrkt Världsbankslånet efter att ha granskat projektet utifrån ett av medlemsländerna fastställt ramverk för utveckling och klimat. Ramverket innehåller bland annat kriterier för när investeringar i fossila bränslen kan godtas. Tekniken som anläggningen kommer att använda är avancerad och effektiv. Lånet, som godkändes av Världsbankens styrelse den 8 april, syftar till att säkra Sydafrikas energiförsörjning och bidra till övriga södra Afrikas energibehov samt till att främja utvecklingen av en långsiktigt klimatvänlig ekonomi. Tillgången till energi är en nyckelfråga för dessa länders ekonomiska tillväxt och förmåga att bekämpa fattigdom. I Afrika saknar tre av fyra människor tillgång till elektricitet, vilket allvarligt begränsar möjligheten till en dräglig ekonomisk och rättvis social tillvaro. Sydafrika och Världsbanken anser att nyttjandet av kolkraft i detta läge är det enda rimliga och ekonomiskt hållbara alternativet för att säkra energitillförseln inom den närmaste framtiden. Det är naturligtvis problematiskt ur miljö- och klimatperspektiv att många länder, däribland Sydafrika, fortsatt anser sig tvungna att använda kol för sin elproduktion. Det är därför angeläget att vi samtidigt kan bidra till att länderna väljer så klimatsmarta energilösningar som möjligt. Stöd till ett utvecklingsland via multilaterala institutioner innebär som regel en klimatvänligare elproduktion än vad som skulle ha varit fallet om landet sökte finansiering från andra kanaler. Världsbankens medverkan i det aktuella projektet ger ett tydligt mervärde i form av bland annat tekniskt bistånd och höga miljö- och sociala krav. Det är naturligtvis viktigt att projekt av denna typ förbereds genom en bred konsultation av bland annat det civila samhället. Vi har betonat detta i diskussionerna om lånet. Vår bedömning är att Världsbanken är väl informerad om de synpunkter som framkommit och i beredningen försökt besvara och beakta dessa. Vi har dessutom framhållit vikten av att genomförandet av projektet övervakas noggrant så att bland annat de miljörelaterade kraven efterlevs. Sydafrika har ambitioner och en plan för sitt klimatarbete. Enligt landets nationella strategi för hållbar utveckling är det långsiktiga målet att minska växthusgasutsläppen, bland annat genom förnybar energi och energieffektivitet. Utmaningen består i att kombinera ekonomisk utveckling med minskade utsläpp av växthusgaser. Genom lånet etableras nu ett långsiktigt samarbete mellan Världsbanken och Sydafrika för omställningen till en klimatvänlig ekonomi. Sverige är också berett att stödja Sydafrika i detta avseende. I samband med mötet i den binationella kommissionen för Sydafrika och Sverige i mars i år beslutades att en arbetsgrupp skulle tillsättas med uppdrag att fördjupa samarbetet inom energieffektivisering och förnybar energi.

Fru talman! Klimatkrisen accelererar. De senaste rönen tyder på att vi behöver sätta in insatser betydligt snabbare än vad forskarna hittills har trott. Samtidigt har världen drabbats av den ekonomiska krisen. Och i Sverige har regeringen stått handfallen inför jobbkrisen och låtit massarbetslösheten bita sig fast. Risken är att den ekonomiska krisen används som argument för att inget göra. De som länge argumenterat för att klimatomställningen, som vi behöver göra, kommer att bli för dyr hittar i finanskrisen nya argument. Därför behöver Sverige och andra länder driva på processen ännu hårdare och argumentera för det omvända perspektivet. Finanskrisen ger möjlighet att klara också klimatkrisen. Genom att välja att göra investeringar i ny miljövänlig teknik kan vi skapa nya gröna jobb och samtidigt kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Tyvärr går den svenska regeringen och Världsbanken i rakt motsatt riktning. Av bankens utlåning går fem gånger mer till investeringar i kol, gas och olja än vad som investeras i förnybar energi. Och även om en del lovvärda initiativ har tagits av banken går utvecklingen åt fel håll. Medan utlåningen till förnybar energi har ökat med 11 procent har utlåningen till fossil energi ökat med 165 procent. Ett exempel är det vi diskuterar här i dag, kolkraftverket Medupi i Sydafrika. När det står klart kommer det enligt uppgift att bli den tredje största utsläppskällan av koldioxid i världen. Sverige bidrar med 2 miljarder kronor till Världsbanken, som finansierar kolkraftsbygget. Maud Olofsson har i sydafrikansk press lovordat bygget och utlovat ett aktivt svenskt stöd. Så blev det också. Den svenska regeringens representant röstade för miljardsatsningen på kolkraft. Regeringen kallar Sveriges klimatmål för de ambitiösaste i världen. Regeringens mål är att minska utsläppen i Sverige med 14 miljoner ton koldioxid till år 2020. Regeringens satsningar på kolkraftverk i Sydafrika kommer att öka utsläppen med 25 miljoner ton, alltså nästan dubbelt så mycket som hela den svenska minskningen fram till år 2020. Gunilla Carlsson, är det rimligt att svenska skattebetalare ska bidra till att bygga nya enorma utsläppskällor med gammal teknik? Varför ska vi aktivt bidra med svenska skattepengar till projekt som omintetgör hela den svenska klimatansträngningen? I Sverige kämpar vi med att ställa om vårt energisystem. Vårt mål är att göra oss oberoende av fossil energi. Är det då rimligt att vi satsar miljarder av svenska skattemedel för att bygga nya kolkraftverk i andra länder?

Fru talman! Det är riktigt, som Anders Ygeman säger, att klimatkrisen accelererar och är mycket allvarlig. Men samtidigt måste man då veta hur verkligheten ser ut. Om man i Sydafrika vill ha mer elektricitet, vilket krävs om landet ska fortsätta sin utveckling - och man ska inte bara betjäna Sydafrika utan hela södra Afrika där tanken är ett kolkraftverk - då måste man ha ett alternativ. Anders Ygeman står här och talar om vind och våg, förnybar energi, men det räcker inte. Det räcker inte alls. Det som hela den här debatten lider av är att man inte förstår, eller inte vill förstå, att vind och våg och en del andra energislag, bioenergi, inte kan ersätta kolkraft i de här länderna. Det som möjligen kan göra det är mer kärnkraft, för det är sådana storleksordningar på energitillförseln som vi här diskuterar. Socialdemokraternas och oppositionens politik på detta område är flummig, kan man säga, men den är också ologisk. Det är i och för sig inte något motsatsförhållande. Ni säger nej till CCS som innebär att man renar kolkraftverk genom koldioxidavskiljning. Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger helt nej till det, och Socialdemokraterna är djupt skeptiska. Ni säger nej till kärnkraft som är ett koldioxidfritt energislag. Om nu Sydafrika sökt lån hos Världsbanken för ett kärnkraftverk hade ni också sagt nej, eller hur? Eftersom ni är emot kärnkraft i Sverige är ni väl emot kärnkraft även i Sydafrika. Ni hade sagt nej till ett stort koldioxidfritt kraftverk som hade kunnat vara ett alternativ till kolkraften. Jag vänder mig emot gottköpsresonemangen som bortser från hur verkligheten ser ut. Sydafrika behöver mycket stora energitillgångar, men ni säger inte heller ja till de alternativ man skulle kunna tänka sig, nämligen CCS och kärnkraft. Finns det ett svar på hur oppositionen hade ställt sig till en ansökan om att bygga kärnkraft eller CCS-anläggningar i anslutning till kolkraftverk i Sydafrika? Det skulle jag vilja veta. Jag tror att man får vara lite försiktig när man säger att beslutsfattare i andra demokratiska länder inte förstår sitt eget bästa. Vad Anders Ygeman indirekt säger är att sydafrikanerna inte är lika begåvade som de svenska Socialdemokraterna. De förstår inte att det vore bättre att satsa på vindkraft eller biogas, så därför ska vi utifrån hindra dem från att fullfölja sina egna planer. Sydafrika har en helt annan situation än Sverige, även beträffande önskan om en ekonomisk utveckling och att minska fattigdomen, men det är också ett demokratiskt land. Man kan tycka att andra länder fattar felaktiga beslut och kritisera dem för det, vilket vi också gör, men när det kommer till demokratier måste man vara lite försiktig. Ska man vinna någon som helst sympati för den egna ståndpunkten i ett annat demokratiskt land måste man också peka på alternativ för beslutsfattarna i detta land. Anders Ygeman och oppositionen erbjuder i detta sammanhang inget alternativ över huvud taget. Ni säger bara nej. Vad ska Sydafrika då få sin ström från? Finns det ett svar på den frågan, Anders Ygeman?

Fru talman! Jag är glad att vi har denna diskussion i dag, för det gör det möjligt att lyfta fram en fråga som är ett dilemma. Det är också viktigt att vi håller oss till fakta i debatten. Sverige bidrar inte ensamt med miljarder till att investera i kolkraft i Sydafrika. Vi är en av de stora givarna till Världsbanken där vi tillsammans med andra fattar beslut. Detta vet Anders Ygeman. Vi har i Världsbankens styrelse kommit att ställas inför om vi ska understödja sydafrikanernas strävan till hållbar utveckling både socialt och ekologiskt när de kommer till Världsbanken med förfrågan om ett lån för en gigantisk investering eller säga att de får söka finansiering någon annanstans. Vi vet att tillgången på energi är en förutsättning för att man ska kunna få fungerande tillväxt. I Sverige har vi lärt oss att det går att förena tillväxt med minskad klimatpåverkan, men vi är ett mycket välutvecklat land. Vi vet att många av de alternativ som står till buds för sydafrikanerna, som sol och vind, är uppemot två och en halv till fyra gånger så dyra och att dessa alternativ enligt noggranna undersökningar, som är kvalitetssäkrade av Världsbanken ur både ekologiskt och socialt perspektiv, inte kan tillgodose det behov som finns. Alltså hade vi att hantera en låneansökan för ett kolkraftverk. Om vi i stället hade sagt nej, och jag vet inte om det är det Anders Ygeman förespråkar, hade vi då fått möjligheten att göra den största satsningen någonsin på förnybart i ett utvecklingsland? Här går 260 miljoner US-dollar i projektet direkt till förnybart, vilket jag tror annars inte hade skett. Det kommer att betyda mycket för utvecklingen av teknik och också på sikt pressa ned kostnaderna för de alternativa energikällorna. Vi stod inför ett dilemma. Ska vi tycka att detta är bra eller inte? Vi visste att investeringen förmodligen hade gjorts i vilket fall eftersom sydafrikanerna är suveräna att fatta egna beslut. Är vi med och ger ett lån har vi möjligheter att påverka och driva på för mer förnybart samtidigt som vi inte förvägrar sydafrikanerna rätten till utveckling och fattiga människors tillgång till energi med rimlig prissättning, vilket också ingår i paketet. Det har förts diskussioner om hur man tillförsäkrar alla energi till rimliga priser, hur man energieffektiviserar och om hur energimarknaden ska kunna fungera bättre i Sydafrika. Här har Sverige nu tagit ett ansvar med detta beslut. Vi har länge påverkat banken att vara duktigare på förnybart. Den svenska regeringen har inte minst i utvecklingssamarbetet lyft fram dessa frågor. Sida och Världsbanken har etablerat en bra dialog om hur man generellt ska jobba med mer förnybart. Vi driver på. Jag tror att detta projekt är ett sätt att lyfta upp dessa dilemman, visa hur vi kan jobba med dessa frågor och framför allt öka investeringarna också till det förnybara. Det kan också skapa ett bättre politiskt beslutsfattande i utvecklingsländerna då man förstår att tillväxt och klimatansvar går att förena.

Fru talman! Låt mig först göra en reflexion över Carl B Hamiltons inlägg. Han ställde alla frågor till oppositionen och ingen fråga till statsrådet. Det är en spännande debatteknik, och man kan undra vad han gör i denna interpellationsdebatt. Jag noterar också att han for med osanning när det gäller CCS. Hade han bemödat sig att läsa den gemensamma energi- och klimatmotionen från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade han sett att vi är positiva till CCS. När det gäller Gunilla Carlsson och stödet till mångmiljardsatsningen på kolkraftverk i Sydafrika måste man ställa sig frågan: Om Sverige har målet att bli fossiloberoende och åker ned till Köpenhamn och ställer krav på u-länderna att de ska bli fossiloberoende - det gjorde Sverige, vilket bidrog till klyftan mellan de rika och fattiga länderna - varför ska då inte Sydafrika bli fossiloberoende? När vi ger lån till en satsning där fyra femtedelar är kolkraft och en femtedel är förnybart, hur hjälper det Sydafrika att bli fossiloberoende? Lite utmanande kan man ställa frågan: Med den takt av investeringar som Gunilla Carlsson vill bidra med, när kommer Sydafrika att klara att göra sig oberoende av fossil energi? Vi hjälper till att bygga fast Sydafrika för lång tid i dåtidens energislag. I sin utvärdering säger Gunilla Carlsson att Världsbanken skriver att det inte vore ekonomiskt försvarbart att satsa på annat än kolkraftverk i Sydafrika. Delar du, Gunilla Carlsson, uppfattningen att det inte är ekonomiskt försvarbart att satsa på något annat än kolkraft? Sydafrika är inte vilket utvecklingsland som helst. Det är ett relativt rikt land. Det är med all säkerhet södra Afrikas rikaste land och ett av de länder som kommer i världsekonomin. De är så rika att det har råd att köpa nya stridsflygplan, vilket uppenbarligen är ekonomiskt försvarbart, och Sverige gör stora insatser för att få dem att köpa. Om det inte är möjligt i Sydafrika, vilka u-länder kan då ha ekonomiska möjligheter att bygga förnybar energi? Finns det något utvecklingsland som skulle kunna göra sig fossiloberoende, Gunilla Carlsson? Detta är givetvis ingen kritik av Sydafrika eller den sydafrikanska regeringen, vilket Carl B Hamilton försökte insinuera. Det här är en kritik av den svenska regeringen som säger en sak i Köpenhamn men en annan på världsbanksmötena, en sak i riksdagens kammare men en annan i Världsbankens styrelserum. Låt mig berätta en historia från Dalarna, som ju ligger ganska långt från Sydafrika. Där har regeringen bidragit till ett projekt som heter Klimatpirat - med rätt att kapa koldioxiden. Det är ett samarbete mellan Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan, Borlänge kommun, Borlänge Energi, Falu kommun med flera. Deltagarna ska minska sina koldioxidutsläpp. En av de deltagande kvinnorna bloggar om hur hon försöker undvika att äta kött och allmänt dra ned på sin konsumtion - allt för miljöns och klimatets skull. Vad är insatserna i Dalarna värda om ni samtidigt bygger ny kolkraft som släpper ut nästan dubbelt så mycket som hela den svenska minskningen är tänkt att vara till 2020? Vad säger du till dem i Dalarna när ni lånar ut miljarder i världsbanksrummen till ny kolkraft?

Fru talman! Anders Ygeman är uppenbart besvärad av min medverkan i debatten. Han har svårt att värja sig och kan inte svara på frågan. Jag frågade: Skulle Anders Ygeman och hans parti - kanske oppositionen i sin helhet - säga ja eller nej till en ansökan om att få låna till ett kärnkraftverk i Sydafrika? Anders Ygeman talar flera gånger om att han vill ha ett fossiloberoende Sydafrika. Det skulle vara ett viktigt inslag i en sådan strategi. Det är egentligen det enda som skulle kunna ersätta ett stort kolkraftverk. Ett svar på den frågan är att det inte finns något svar. Därför värjer sig Anders Ygeman genom att tala om att jag är en besvärlig figur i debatten som bara ställer frågor till Anders Ygeman som han inte kan svara på. Jag kommer att bita mig fast vid frågan. Anders Ygeman, om ansökan gällde ett kärnkraftverk i Sydafrika skulle ni då ha tagit upp det i kammaren och kritiserat den svenska regeringen med samma typ av argument som ni använder när det gäller kolkraftverket? Skulle ni även kritisera Sydafrika för att de investerar i kärnkraft? Det är ett alternativ. Jag vill veta om ni talar med dubbel tunga, det vill säga har en strategi i Sydafrika och en annan i Sverige. Ni är ju helt emot kärnkraft i Sverige och vill avveckla den. Gäller det även Sydafrika? Vill ni att det inte ska bli några nya kärnkraftverk i Sydafrika? Finns det ett svar på den frågan, Anders Ygeman? Finns det ett svar på frågan hur Socialdemokraterna ställer sig till en låneansökan om den gäller kärnkraftverk i Sydafrika?

Fru talman! Det är inte Sverige som bygger kolkraftverk i Sydafrika. Det är sydafrikanerna som i demokratisk ordning har inventerat behoven och fattat beslut efter egna överväganden. Det har naturligtvis varit en stark debatt om detta i Sydafrika när det gäller miljö och annat. Man har fattat beslutet att för att tillgodose energibehoven nu vill man, som många andra länder, investera också i kolkraftverk. Afrika står för ungefär 4 procent, vill jag minnas, av världens samlade koldioxidutsläpp. Anders Ygeman argumenterar utifrån att Sydafrika som är ett relativt rikt land borde satsa enbart på förnybart. Så tolkar jag angreppen på mig. När Världsbanken gör en bedömning av vad som är ekonomiskt försvarbart väger man in att alternativen för det omedelbara behovet inte går att täcka enbart med förnybart och att det skulle bli två och en halv till fyra gånger så dyrt. Det är ett land som kämpar med djupa fattigdomsklyftor och har stora problem och ambitiösa planer när det gäller tillgång till vatten och energi. De fattiga drabbas värst av att inte ha tillgång till energi. Nu finns det ambitiösa planer i Sydafrika. De har fattat beslutet. Bedömningen är att de kommer att bygga ut kolkraften i vilket fall som helst. Var det rätt eller fel att via Världsbanken subventionera ett lån som gör att vi kan accelerera satsningarna på förnybart på ett sätt som aldrig annars hade skett i Sydafrika? Regeringens bedömning är att det var rätt. Det sänder en viktig signal om att det inte är utvecklingsländerna, där Sydafrika ingår, som är boven i dramat i koldioxidkampen. Det är de rikaste utvecklade länderna som i dag släpper ut det mesta. Hur kan vi överföra kunnande, teknik och förmåga och få de snabbväxande utvecklingsländerna att anamma vår teknik? Jag tror att det är just genom politiskt och ekonomiskt engagemang som vi kan påverka. Om vi, som Anders Ygeman tycker, hade avstått tror jag att han hade fått se att denna investering hade ägt rum ändå. Den hade antagligen finansierats på marknaden. Det hade inte blivit något förnybart. Det hade antagligen blivit den typ av teknik som många av de kinesiska kolkraftverken i dag förses med. Hade det varit bra för miljön? Nej, jag tror inte det. Hade det varit bra för utvecklingen? Nej, det tror jag inte heller. Nu kan vi väva in också sociala aspekter i en dialog. Hade det varit bra för synen på vem som har rätt att släppa ut koldioxid? Jag vill hävda sydafrikanernas rätt till utveckling. Jag tycker att vi ska ha ett tuffare klimatåtagande i Sverige. Det är vad regeringens politik går ut på för att möjliggöra en omställning i världen. De fattigaste sydafrikanerna ska inte ställas mot klimatsmarta dalmasar. I Sydafrika har 81 procent av hushållen tillgång till energi, och 20 procent har inte det. Det är de fattigaste som saknar tillgång till energi. Jag tror att vi med det engagemang som den svenska regeringen visar har möjlighet att diskutera och argumentera för att de ska ha rätt till utveckling och tillgång till energi på ett så ekologiskt, socialt och ekonomiskt försvarbart sätt som möjligt.

Fru talman! Sydafrikas regering bär naturligtvis ansvaret för Sydafrikas utveckling. Sydafrikas regering bär ansvaret för de sydafrikanska besluten. Den svenska regeringen bär ansvaret för den svenska regeringens beslut - i det här fallet beslutet att aktivt stödja en av världens största investeringar i ny kolkraft. Det är talande att Gunilla Carlsson bara ser ett alternativ för Afrika, nämligen mångmiljardsatsningar på ny kolkraft och att regeringsunderlaget Carl B Hamilton bara ser en lösning för Sydafrika, nämligen ny kärnkraft. Mycket tydligare än så kan inte regeringens klimatambitioner sammanfattas - kolkraft och kärnkraft. Det är den gamla energin som ska lösa de nya utmaningarna. Vi ska fortsätta att bygga fast oss i gårdagens teknik. Vi ska inte våga satsa på det nya och det gröna. Man kan, med förlov sagt, undra hur en satsning på 80 procent ny kolkraft kan bidra till att klara Sydafrikas klimatutmaning. Gunilla Carlsson sade att det här kolkraftverket nog hade blivit byggt ändå och att vi nu får lite förnybar energi. Om vi vill använda svenska skattebetalares pengar för att stödja förnybar energi vore det inte bättre om vi använde pengarna till lån till förnybar energi i stället för att låna ut dem till ett av världens största kolkraftprojekt? Jag tror inte att det går att skilja på Dalarna och Sydafrika; vi delar nämligen ett jordklot. Det är samma koldioxid. Det är samma klimat. Den koldioxid man släpper ut i Dalarna är precis lika farlig som den man släpper ut i Sydafrika. Man kan inte ha en politik för Sverige och en för Sydafrika. Man måste ha en politik för världen.

Fru talman! Jag sade att jag välkomnade debatten. Jag hör ingenting från Anders Ygeman om rätten till utveckling för de fattigaste sydafrikanerna. Jag hör ingenting om hur man ska se till att omedelbart få i gång en social utveckling i Sydafrika med de fattigdomsfickor som finns där. Det är att snedvrida debatten att säga att vi bara satsar på fossilanvändning i utvecklingsländerna. Härmed introduceras och utvecklas ju möjligheter för mycket mer förnybart. Efterfrågan på förnybar energi, kunnandet och tekniken har vi drivit på i Världsbanken och andra multilaterala forum. Problemet är att den befintliga tekniken tyvärr har ett försprång. Jag tycker inte att vi kan ålägga utvecklingsländerna att omedelbart gå över till de oprövade och kanske inte lika effektiva sol, vind och vatten. Mycket av det ansvaret har vi här hemma. Därför har regeringen beslutat att vi ska ha förnybart och ställa om till en klimatneutral ekonomi framöver. Det är väldigt intressant att konstatera att Socialdemokraterna tydligen har tagit ställning. Om man hade varit i regeringsställning hade det här dilemmat bedömts som att man inte ska engagera sig i Sydafrikas utveckling och att man inte inom Världsbanken ska vara delaktig i en dialog där vi introducerar mer förnybart. Man ska inte diskutera rätten till social och ekologisk utveckling och inte se sydafrikanernas perspektiv utan se detta som ett rent nationellt engagemang. Jag tycker att det är ledsamt att se att man inte har större beredskap att hantera den här typen av utvecklingsdilemman. Detta kommer som sagt att tolkas som att man har överprövat sydafrikanernas beslut, och jag är lite förvånad över att höra detta från Socialdemokraterna.