den 22
februari
Interpellation 2005/06:273 av Lars Ohly (v) till statsrådet Ibrahim
Baylan (s)
Satsningar på feministiskt
självförsvar i skolorna
Vi vet att den farligaste platsen att vistas på för
kvinnor är i det egna hemmet. Vi vet att år 2004 anmäldes närmare 23 000
fall av kvinnomisshandel, drygt 2 000 fall av grov kvinnofridskränkning,
nästan 18 000 fall av olaga hot och drygt 15 000 fall av ofredande
mot kvinnor över 18 år. Samma år anmäldes dessutom 2 631 våldtäkter,
2 009 fall av sexuellt tvång och 4 313 fall av sexuellt ofredande.
Flera
undersökningar visar också att unga tjejer utsätts för sexuella trakasserier i
skolan av såväl jämnåriga pojkar som lärare. Det hör till vanligheterna att bli
kallad för nedsättande omdömen grundade på kön.
Det
är dokumenterat att flickor och kvinnor upplever rädsla för pojkars och mäns
närmanden, trakasserier, övergrepp och våld i sin vardag och därför anpassar
sitt liv på olika sätt. Det kallas vardagsrädsla och det handlar om att inte
känna sig trygg. Det handlar om att analysera sin omgivning och att vara på sin
vakt.
Vardagsrädsla
är att vara orolig, att försöka vara osynlig eller att ta en omväg i skolans
korridorer. Vardagsrädsla är att låta bli att ta en promenad eller joggingtur
för att det är för mörkt, eller att göra det men tänka ut vilken runda som
känns ”minst hotfull”. Det är att vänta en halvtimme på en fest, ett möte eller
på vägen hem från skolan för att få sällskap, det är att vara beredd att
springa, att ha nycklarna mellan fingrarna eller mobiltelefonen nära till
hands.
Flickor
och kvinnor agerar utifrån en förståelse om våldsnärvaro och har, medvetet
eller omedvetet, olika strategier för detta. Vardagsrädslan är en vana, det är
något som ignoreras, det är ibland att vara rädd utan att veta om det.
Vi
måste motverka skeva debatter om mäns våld mot kvinnor där fokus läggs på krav
om fler poliser, där moralistiska diskussioner fokuserar på hur tjejer och
kvinnor borde begränsa sina liv ännu mer genom att inte röra sig fritt eller
där tjejer och kvinnor skuldbeläggs för att de ”måste bli mer jag-starka och
måste lära sig att sätta gränser”. Problemet är inte tjejers och kvinnors
bristande gränssättning utan mäns och pojkars sexualiserade våld.
Det
är oacceptabelt att rädslan för trakasserier och övergrepp är något som unga
kvinnor måste förhålla sig till runtom i landets skolor. Vi måste aktivt bryta
den ojämlika maktordningen, vi måste ifrågasätta pojkars och mäns sexualiserade
våld och ge tjejer styrka och beredskap att försvara sig. Vänsterpartiet vill
att alla tjejer på högstadiet och gymnasiet, som själva önskar det, ska
erbjudas möjlighet att träna feministiskt självförsvar.
Feministiskt
självförsvar är en specifik form av träning som handlar om att försvara sig mot
patriarkalt våld. Det är alltså inte i första hand en vanlig kampsportsteknik
och det handlar inte om att lära sig att slåss i allmänhet. Feministiskt
självförsvar är grundat av kvinnor, är för kvinnor och utvecklas ständigt genom
att kvinnor samlas och delar erfarenheter och utarbetar nya strategier. Det
handlar om att kvinnor och tjejer tillsammans omvandlar rädsla till styrka, det
handlar om att ge enkla verktyg för att försvara sig och skapa forum för att
diskutera. Det är ett sätt att säga: Jag vet att jag är värd att försvara.
Självförsvaret utgörs av tre delar: mentalt, som bland annat handlar om
självkänsla och självbild; verbalt, att med ord och kroppsspråk signalera var
gränsen går, och som en sista utväg fysiskt självförsvar, att med sparkar och
effektiva slag ta sig ur en hotfull situation.
Genom
ett uppdrag till Skolverket avsatte regeringen 5 miljoner kronor under en
treårsperiod för insatser ”att stärka flickors självförtroende, bl.a. genom
möjligheter till självförsvarsträning”. Att under en så kort tid som tre år
utveckla kunskap och bedriva projekt i syfte att få till stånd förändringar i
skolans vardag för att minska det sexualiserade våldet låter sig knappast
göras. Över huvud taget är frågor om pojkars och mäns våld mot flickor och kvinnor
en fråga som inte kan överlåtas till kortsiktiga projekt.
Vänsterpartiet
anser att det behövs större och mer långsiktiga satsningar på feministiskt
självförsvar i skolorna.
Med
anledning av följande vill jag fråga statsrådet:
1. Vad avser statsrådet att göra för
att ge unga kvinnor utrymme att utbyta erfarenheter och få kunskap att försvara
sig själva i hotfulla situationer?
2. Vilka
åtgärder har statsrådet för avsikt att ta för att få till stånd mer långsiktiga
projekt för feministiskt självförsvar?