Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen för dem som lämnat sjukförsäkringen

Interpellationsdebatt 16 mars 2010
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Sven Otto Littorin (M)

Anf. 59 Sven Otto Littorin (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att säkerställa att majoriteten av dem som lämnar sjukförsäkringen och går över till introduktionen på Arbetsförmedlingen kommer att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven. Gunvor G Ericson har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de 50 000 som lämnat sjukförsäkringen ska ges verkliga möjligheter till rehabilitering och verkliga chanser till jobb. Införandet av den särskilda schablonberäkningen, vilken togs fram i samråd med Arbetslöshetskassornas samorganisation och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, innebär att möjligheterna till en högre ersättning ökar för många av de personer som övergår från sjukförsäkringen till arbetslivsintroduktionen. Vidare syftar schablonberäkningen till att förenkla handläggningen vid arbetslöshetskassorna, vilket möjliggör en snabbare utbetalning av rätt ersättning från Försäkringskassan. Att dra slutsatser om huruvida majoriteten har fått det bättre eller sämre efter bara en månad är svårt. Regeringen kommer givetvis att följa detta noggrant och det kommer att göras en ordentlig bedömning när mer statistik blir tillgänglig. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för de personer som har varit sjukfrånvarande under mycket lång tid, två och ett halvt år eller längre. Bland annat har ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program, arbetslivsintroduktion, införts. Syftet med arbetslivsintroduktionen, som ska vara individanpassad, är att ge deltagaren stöd att identifiera sina resurser och förutsättningar för att öka möjligheterna att återgå i arbete. Regeringen har även infört en möjlighet att direkt efter avslutad arbetslivsintroduktion kvalificera sig till jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar, inom vilka deltagaren bland annat kan ta del av arbetslivsinriktad rehabilitering. Vidare har regeringen avsatt mer resurser till lönebidrag, trygghets- och utvecklingsanställningar, som Arbetsförmedlingen kan erbjuda denna grupp. Regeringen avser att noga följa och analysera huruvida redan vidtagna satsningar är tillräckliga och effektiva för att lösa behovet av insatser för denna grupp. Mot bakgrund av detta har jag för närvarande inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 60 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Tack för svaret. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sade strax före jul i ett Ekoinslag: Majoriteten av dem som nu lämnar försäkringen och går över till den här introduktionen på arbetsförmedlingen kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än om man varit sjukskriven. Ministern fokuserar i sitt svar på schablonersättning, men min fråga var: Vilka initiativ kommer arbetsmarknadsministern att ta för att säkerställa att det blir så som ministern sade före jul, nämligen att majoriteten av dem som lämnar försäkringen och går över till introduktionen på arbetsförmedlingen faktiskt kommer att få lite mer än man hade när man var sjukskriven? Schablonersättningen är ju ingen lösning. Den kom till för att människor skulle hinna få ersättning över huvud taget eftersom det var mycket kort om tid mellan beslut i riksdagen och införande av de nya regler som regeringen hade lagt fram. Vilka faktaunderlag hade ministern när påståendet att en majoritet får mer i plånboken gjordes i december? I dagens svar trycks det på att införandet av den särskilda schablonberäkningen innebär att möjligheten till högre ersättning ökar. De som har tjänat mer än 20 500 kronor i månaden blir förlorare. Det blir också de som har tjänat mycket lite eller inte är med i någon a-kassa. Kom ihåg att en genomsnittlig månadslön för en tjänsteman i privat sektor enligt SCB är 32 600 kronor i månaden, för kvinnor 28 200 kronor i månaden, alltså väsentligt mer. Det här har också fackföreningen ST tagit upp i en rapport som pekar på att de som haft högre inkomster än ca 20 500 eller mer i månaden får sänkt ersättning. ST är det fack som många av dem som jobbar som handläggare inom Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen och som har daglig erfarenhet av de nya reglerna är anslutna till. Aktivitetsstödet för dem som tjänat 27 000 kronor i månaden blir 14 960 kronor. Samma person fick tidigare 19 200 kronor per månad i sjukpenning. En del av dem som utförsäkrats från sjukförsäkringen får inte tjänstledigt för att gå arbetslivsintroduktionen. I min grannkommun, Norrköping, fick inte tre anställda på företaget Freudenberg ledigt. Kom tillbaka på heltid, eller säg upp dig var alternativen. Den ekonomiska press som sätts på människor gör att många försöker arbeta heltid med risk för bakslag och försämrad hälsa. Jag nämner också i min interpellation ett exempel som ministern inte kommenterar i svaret. Det handlar om en person som var studerande och blev sjuk. Han är en av alla dem som fått tidsbegränsad sjukersättning på garantinivå, alltså 8 500 kronor. Han hade inte hunnit jobba när han blev sjuk under sin utbildning. Han har inte en chans att kvala in till a-kasseersättning. Han mister både bostadsbidrag och sjukersättning. Det är naturligtvis mycket tuffa villkor för en person som redan har det ekonomiskt kärvt. Ändå får jag av ministern svaret att man för närvarande inte har för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder. Är ministern nöjd med dagens situation?
Sven Otto Littorin (M)

Anf. 61 Sven Otto Littorin (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Nej, jag är verkligen inte nöjd. När ni stödde det förra regeringsalternativet hade ni tolv år på er. Ni lämnade tiotusentals personer i passivitet i sjukförsäkringssystemet. Människor kunde vara långtidssjukskrivna år ut och år in utan att någon ställde frågan: Vad kan vi göra för dig? Vad kan vi göra för att se till att du ska slippa gå långtidssjukskriven och kan återinträda på arbetsmarknaden, komma tillbaka, få arbetskamrater och få en lön att leva på i stället för sjukpenning eller a-kassa? Allt det misslyckades den förra regeringen med. I stället parkerade man människor i återvändsgränden. Nu försöker vi hitta vägar tillbaka för dem som behövs på arbetsmarknaden, för dem som har möjlighet att arbeta. De som är fortsatt sjuka ska naturligtvis ha rätt till sjukpenning, precis som tidigare. Det är inga konstigheter. Rätt person ska vara i rätt system och få rätt typ av hjälp. Det är grunden för det hela. När det gäller underlagen måste vi naturligtvis utgå från den information som finns. Den bedömning jag gjorde i december gäller fortsatt, nämligen att huvuddelen av dem som kommer från sjukförsäkringen och går över till arbetsmarknadspolitiken åtminstone inte ska få det sämre än tidigare. Det är den bedömning som är gjord på den information vi vid det tillfället hade och fortfarande har från Försäkringskassan. Det går inte att på en månads statistik dra den typen av tydliga slutsatser. Vi har ett problem, nämligen att vi bedömer och räknar på olika sätt inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Det är ett problem som jag hoppas att den kommande sjukförsäkringsutredningen ska kunna titta vidare på. När det gäller sjukpenning och annat bedömer man veckodagar och i arbetslöshetsförsäkringen arbetsdagar. På det sättet ställer det till problem att jämföra dessa system. Det som vi har gjort är att vi har underlättat för alla som nu kommer över att träda in eller återinträda i a-kassan för att på det sättet kunna få en inkomstrelaterad ersättning som är högre än schablonen. Men schablonen är åtminstone ett sätt att se till att man når den nivå som finns i grunden i a-kassan. Grunden för alltihop är naturligtvis att den som har en arbetsförmåga kvar och prövas naturligtvis ska ha samma ersättning oavsett om man kommer från sjukförsäkringen eller från något annat system, det vill säga att arbetslösa på detta sätt behandlas på samma vis. Men slutsatsen är naturligtvis att ingen av oss vill - det tror jag inte heller att Gunvor G Ericson vill - att dessa personer som har en arbetsförmåga kvar och som gärna vill vara med på arbetsmarknaden ska behöva gå passiva utanför. De ska erbjudas denna hjälp med denna introduktion som så småningom kan växlas över i arbetslivsinriktad rehabilitering och annat för att de på så sätt ska ha en rejäl chans och möjlighet att komma tillbaka och få ett jobb och en lön att leva på. Det måste vara huvudsyftet.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 62 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är intressant att notera att när jag ställer frågor till ministern om han är nöjd får jag svar på vad som hände under den förra mandatperioden, inte vad som har hänt under denna mandatperiod, alltså det som ministern själv har lyckats uträtta. Det är också spännande att höra om den kommande sjukförsäkringsutredningen. Den har vi hört talas om sedan den här regeringen tillträdde, tror jag. Jag minns en debatt här i kammaren i april 2007 när sjukförsäkringsministern sade: Den kommer snart. Nu är det 2010. Att den skulle komma snart undrar jag om det verkligen kommer att inträffa. Jag ser också denna attityd om att alla ska kunna få återinträda. Återinträda i a-kassan - ja visst. Men hur hjälper det denna individ som inte ens får det som jag nämnde i mitt förra inlägg, som var studerande och som inte hann få den kvalificeringsperiod som krävs för att få ersättning från a-kassan därför att han höll på att utbilda sig när han blev sjuk? Han hade inte hunnit börja jobba. I går presenterade professor Denny Vågerö på Chess nya siffror på de ökande hälsoklyftorna i Sverige. Risken att dö är störst för dem med lägst inkomst för att sedan sjunka steg för steg för dem med högre inkomst. Effekterna av skillnader i födelseår, utbildning och civilstånd mellan inkomstgrupperna är noga kontrollerade i denna studie. Man fann liknande effekter när det gäller förmögenhet. Risken att dö avtar gradvis med ökande förmögenhet. Skillnaden i inkomst och skillnad i utbildningsstatus är ganska stor. Jag önskar också att man kunde se värdet av en breddad arbetsmarknad där också möjligheten att arbeta deltid kan värdesättas. Då slipper man pressa personer att säga upp sig från sin heltidstjänst som de kanske kan fungera på om de jobbar deltid. I stället tvingas de att säga upp sig för att gå en arbetslivsintroduktion eller att gå upp på heltid på ett jobb som de faktiskt inte klarar av. Jag ska berätta om Ingela Filipsson som blev utförsäkrad. Hon tvingades att ta ställning. Hon skulle antingen gå upp på heltid eller säga upp sig. Hon försökte verkligen. Men hon blev sjuk igen. Hennes sjukpenningdagar var slut. Hon fick alltså ingen ersättning. Vad återstår då? Jo, hon kan komma tillbaka till arbetslivsintroduktionen, men hennes arbetsförmåga är fortsatt nedsatt. Problemet med regeringens politik är att man inte värdesätter den arbetsförmåga en individ faktiskt har, utan det är svart eller vitt, noll eller hundra. Det är de enda alternativ som finns. Jag och Miljöpartiet har gjort upp med de andra i de rödgröna partierna om ett helt annat synsätt där vi inte ska ha en bortre gräns i sjukförsäkringen där man inte kan se att människor faktiskt kan bidra på arbetsmarknaden. I stället ska vi se hur vi kan definiera sjukdom och arbetsförmåga på ett bredare sätt så att vi också kan ta vara på människors arbetsförmåga även om den så bara är två timmar i veckan. Det tycker jag är ett mycket bättre synsätt än att allting måste vara svart eller vitt som tydligen är den här regeringens ambition. Jag är orolig för de 30 000 individer som nu har tidsbegränsad sjukersättning och som kommer att hänvisas till Arbetsförmedlingen. Det är nästan lika många personer som bor i min hemkommun Katrineholm där det bor 32 000. Jag tror att många av dessa människor faktiskt skulle vilja vara på arbetsmarknaden. Men med de regler som ni i den här regeringen har infört blir det svårt för dem att komma tillbaka på ett bra sätt.
Sven Otto Littorin (M)

Anf. 63 Sven Otto Littorin (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Ja, jag är nöjd med att vi äntligen har en reform som syftar till att hjälpa enskilda personer tillbaka, personer som tidigare har varit förpassade till passivitet år ut och år in utan att någon har brytt sig om dem, utan att någon har ställt någon fråga och utan att någon över huvud taget har försökt hitta olika lösningar. Sedan är naturligtvis det som Gunvor G Ericson säger om att olika ohälsotal är beroende av inkomst och annat riktigt. Det är precis så det är. Det är därför som vi kan sluta oss till att vägen till ökad förmögenhet går via arbete. Vägen till förbättrad hälsa går också via arbete. Studie efter studie visar att detta samband är starkt. Det är när man känner en delaktighet, känner sig behövd och finns med som man också har möjlighet att leva ett mer fullödigt liv och därmed också mår bättre. Därför tycker jag att det är så viktigt att vi faktiskt försöker göra någonting så att dessa människor kan känna ett hopp om att komma tillbaka. Jag noterar att Socialdemokraterna tidigare har haft ett förslag som är nästan identiskt med det som vi har lagt fram när det gäller en sjukförsäkringsreform. Men nu distanserar de sig från det och vill i stället tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lägga alltihop i en lång utredning under fyra år eller så. Det kan man naturligtvis göra. Sedan vill de införa andra stupstockar, förtidspensionsstupstocken och vad det nu kan vara. Det kan man naturligtvis göra. Men de som förlorar på det är alla som nu får möjlighet att få en arbetslivsintroduktion och få den hjälp som Arbetsförmedlingen kan erbjuda om de har en arbetsförmåga kvar. Det är det som vi vill försöka åstadkomma, att ge många människor som under åratal har svävat i ovisshet om sin framtid ett besked: Vi bryr oss om. Vi hjälper till. Vi försöker med de insatser som vi har att göra vad vi kan för att stärka enskilda människors möjligheter att komma tillbaka. Det är hela syftet med detta. Är man sjuk, blir man sjuk eller blir man sjuk när man har börjat jobba har man rätt till sin sjukpenning, och det är inga konstigheter med det. Så ska det vara, och så är också tanken med denna reform. Men har man en arbetsförmåga kvar och har man möjlighet att ta sig tillbaka måste man få den hjälp som man borde ha rätt till för att kunna göra just det som nog vi alla vill att man ska kunna göra, nämligen ha en rejäl möjlighet att hitta ett arbete att gå till. Det är syftet.
Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 64 Gunvor G Ericson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Detta är intressant. Ministern är stolt över denna reform. Samtidigt kan vi konstatera att om regeringen hade låtit utreda flera av dessa ingredienser hade det säkert blivit ett mycket klokare och bättre beslut än det som man nu har tagit. Nu har det gått fort men fel, och man har fått backa. I socialförsäkringsutskottet fick vi göra några tillägg strax före jul. Men fortfarande påstår ministern att den som är sjuk har rätt till sjukpenning, men så är inte fallet därför att det beror på hur man definierar arbetsförmågan. Syftet med er reform är att man ska kunna ta ett jobb var som helst i Sverige och när som helst även om det kanske innebär att den arbetsförmåga man har inte stämmer överens med den utbildning som man har. Man kan fundera på om det är så samhällsekonomiskt klokt att låta en läkare som har gått en lång utbildning ta ett vikariat på sex månader på halvtid någon helt annanstans. Jag tror i alla fall att man skulle kunna ge människor mycket större möjligheter att komma tillbaka om de kunde göra det i en takt som de orkar i stället för att man kräver att människor måste jobba heltid så fort de har en viss arbetsförmåga. I stället skulle man kunna ha flexiblare sjukskrivningsgrader och flexiblare möjligheter att ta vara på den arbetsförmåga som en individ har. I dag är det låst till 25, 50 och 75 procent, och det är svårt för en individ att kombinera ett arbete på deltid med en rehabiliteringsträning. Jag tycker att det är viktigt att vi ser till att människor kan känna delaktighet och inflytande. Det gör man inte genom att sätta ekonomisk stress och press på människor. Jag håller med om att delaktighet och inflytande enligt forskningen har en mycket stor effekt på hälsan. Men då är det också viktigt att man satsar på arbetsmiljöåtgärder, och det anser inte jag att denna regering har gjort.
Sven Otto Littorin (M)

Anf. 65 Sven Otto Littorin (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är väl få frågor som är så väl utredda som just den här. Anna Hedborg har under, tror jag, de senaste fem åren utrett detta och lagt fram en lång rad betänkanden som vi alla har kunnat ta del av. Jag tycker att det är bra och rätt att ett så gediget utredningsmaterial låg till grund för detta. Problemet när man talar om flexiblare sjukskrivningsgrad eller flexiblare system är att ordet "flexibel" har kommit att betyda flexibel för myndigheten att låta bli att bry sig om de här personerna. Det är det som jag reagerar på och som jag tycker är fel. Vi har pratat med många av de här personerna när vi åkt runt i landet. Själv har jag när jag rest runt i landet pratat med många som på fem år eller mer inte ens fått ett telefonsamtal från Försäkringskassan. Det är klart att det är rätt orimligt. Därför försöker vi hitta ett system som bygger på rätt person i rätt försäkringssystem. Att rätt person ska få rätt typ av hjälp för att kunna komma tillbaka är grunden för det hela. Jag är faktiskt väldigt stolt över och nöjd med att vi har satt en sådan reform i sjön. Den ska naturligtvis utvärderas och noga följas. Det är klart att detta berör en stor grupp människor - där ger jag gärna Gunvor G Ericson rätt - som från början är svaga och utsatta därför att de i åratal blivit nonchalerade. Det kan vi inte nöja oss med.

Dokument

den 22 februari

Interpellation

2009/10:266 Situationen för dem som lämnat sjukförsäkringen

av Gunvor G Ericson (mp)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Nu har Försäkringskassan kommit med statistik för januari månad. Nedanstående uppgifter är hämtade från dessa data. Vid årsskiftet hade ca 14 300 personer slut på dagar i sjukförsäkringen, de hade då varit sjukskrivna i minst två och ett halvt år eller så upphörde deras tidsbegränsade sjukersättning, allt enligt regeringens stupstockmodell i den nya sjukförsäkringen.

10 400 personer är nu inskrivna på Arbetsförmedlingen och deltar i den nya arbetslivsintroduktionen, 1 400 deltar i annan åtgärd.

Arbetsförmedlingen angav i ett pressmeddelande den 8 februari det totala antalet personer som deltar i arbetslivsintroduktion till 12 776. Där ingår även personer som nått sin maximala tid i sjukförsäkringen senare än vid årsskiftet.

I januari betalade Försäkringskassan ut aktivitetsstöd till ca 11 500 personer som hade slut på dagar i sjukförsäkringen. De hade tidigare haft förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning.

Även om den första utbetalningen av aktivitetsstöd är preliminär så är det fakta för januari månad. Att det är preliminärt är främst på grund av att de underlag som krävs (bland annat från a-kassan) för att fastställa den slutliga ersättningen för den enskilde individen inte är klara. I väntan på det görs en utbetalning på så kallad lägsta nivå, 223 kronor per dag. När alla handlingar finns i ärendet fastställs den slutliga ersättningen och tilläggsutbetalning görs.

Uppgifter för januari visar att ca 3 200 personer fick mer eller samma summa som tidigare utbetalning från sjukförsäkringen. Ca 8 300 personer fick mindre ersättning.

Det är människor som döljer sig bakom dessa siffror, människor som ska betala hyran varje månad, människor som ska köpa mat, människor som kanske också har barn som vill kunna leka som andra barn.

Ett exempel på hur hårt regeringens politik slår är en person som var studerande, men blev sjuk. Han är en av alla dem som fått tidsbegränsad sjukersättning på garantinivå à 8 500 kronor per månad plus bostadstillägg för personer med sjukersättning på 4 000 kronor. Nu mister han båda dessa ersättningar. Han kommer i stället bara att få lägsta ersättning på 3 500 kronor efter skatt – en minskning på ca 7 000 kronor per månad efter skatt. Detta sker eftersom han inte hunnit jobba så mycket bredvid sina studier att han kan uppfylla något arbetsvillkor och få rätt till a-kasseersättning. Det är mycket tuffa villkor för en person som redan har det ekonomiskt kärvt.

Han trodde på arbetsmarknadsminister Littorins löften om, som han uppfattade det, att alla ska få mer som jobbat något. Denna person fick sluta sin praktikplats för att gå över i den nya introduktionsåtgärden hos Arbetsförmedlingen (AF). Efter ett möte på AF händer ingenting och en månad har gått av kursen. Det ges ingen daglig verksamhet eller praktik.

Försäkringskassan skriver på sin hemsida:

Den bedömning som gjorts i Försäkringskassans senaste prognos för sjukförsäkringen är att sammanlagt omkring 30 000 personer, som i dag har tidsbegränsad sjukersättning, kommer att bli av med denna ersättning under 2010.

Det är nästan lika många människor som det bor i en mellanstor svensk kommun, till exempel Katrineholm som jag kommer ifrån, där det bor 32 000 invånare.

Den sjukskrivne studenten som jag nämner ovan, ska han nu leva på sin partner eller gå till socialen? Från socialen får han inget när han har en partner eller om han äger sin bostad. Så ser verkligheten ut.

Det allra bästa vore självklart om han kunde bli frisk och kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden igen. Men på vilket sätt bidrar oro och ekonomisk press till snabbare tillfrisknande?

Arbetsmarknadsminister Sven- Otto Littorin sade före jul i ett Eko-inslag:

Majoriteten av dem som nu lämnar sjukförsäkringen och går över och får den här introduktionen på Arbetsförmedlingen. De kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven.

Vilket underlag bygger det påståendet på? Vilka beräkningar ligger bakom uttalandet från ministern om att majoriteten kommer att få lite mer i plånboken?

I januari kan vi konstatera att 72 procent fick mindre ersättning utbetalt än tidigare utbetalning från sjukförsäkringen. Även om utbetalningen är preliminär och kan komma att justeras senare så ska ju räkningarna betalas även i januari. För alla de människor som haft garantiersättning i sjukförsäkringen blir det en sänkning av ersättningen. Det kalkylerade regeringen med redan i höstas.

Under 2010 kommer stora grupper att sluta få ersättning från sjukförsäkringen som en direkt effekt av de nya regelverken. Det rör sig både om personer med förlängd sjukpenning vars dagar tar slut och personer med tidsbegränsad sjukersättning enligt övergångsreglerna vars 18 månader tagit slut (de 30 000 som nämns ovan). Försäkringskassan beräknar att sammanlagt omkring 50 000 personer ur dessa båda grupper slutar få ersättning under 2010.

Mina frågor till ministern är:

Vilka initiativ kommer arbetsmarknadsministern att ta för att säkerställa att majoriteten av dem som lämnar sjukförsäkringen och går över till den här introduktionen på Arbetsförmedlingen kommer att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven?

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att de 50 000 som lämnat sjukförsäkringen ska ges verkliga möjligheter till rehabilitering och verkliga chanser till jobb?