Situationen för pensionärer födda 1957

Herr talman! Janine Alm Ericson har frågat mig om jag anser att den skattemässiga behandlingen av personer födda 1957 är rimlig och, om inte, vad jag avser att göra åt detta. Frågan är ställd mot bakgrund av att åldersgränsen för att få ta del av det förhöjda grundavdraget höjdes den 1 januari 2023 så att det omfattar personer som vid beskattningsårets ingång har fyllt 66 år.

Jag beklagar att de som är födda 1957 har drabbats av de nya reglerna på det här sättet och behövt vänta ett extra år på den skattesänkning som det förhöjda grundavdraget medför. Det är olyckligt att personer födda 1957 under 2023 behandlas som pensionärer i vissa delar av våra system men inte i andra.

Höjningen av pensionsåldern till 66 år borde ha hanterats på ett annat sätt. Den förra regeringen, där både Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick, inledde den här processen hösten 2020 och föreslog då att åldersgränsen skulle höjas på ett sätt som gjorde att 57:orna kom i kläm. Riksdagsbeslutet fattades i maj 2022. Den förra regeringen borde ha uppmärksammat och tydligare informerat om att detta skulle uppstå så att personer som påverkats av reglerna hade kunnat planera för sin pension med god framförhållning.

I Tidöavtalet slår samarbetspartierna fast att förslag om hur pensionärernas ekonomi kan stärkas ska tas fram och att skatten på både arbetsinkomster och pensioner ska sänkas under mandatperioden. Det har bland annat skett genom att jobbskatteavdraget för äldre har förstärkts, vilket även gynnar personer födda 1957 då det räcker med att ha fyllt 65 vid årets ingång för att få del av det.

Regeringen driver en återhållsam ekonomisk politik för att inte riskera att bidra till en ännu högre inflation. Vi följer dock läget noga och stänger inte dörren för ytterligare åtgärder för att stötta de drabbade hushållen. Regeringen kommer att återkomma till hur pensionärernas ekonomiska situation ska förbättras.

Herr talman! Tack, Elisabeth Svantesson, för svaret! Äntligen, får jag väl också säga.

Precis som finansministern säger borde skattesituationen för personer födda 1957 ha hanterats annorlunda. Om detta är vi helt överens. Men där slutar tyvärr min och Elisabeth Svantessons samstämmighet, för en hel årskull har fått ta en kraftig ekonomisk smäll för att regeringen inte har klarat av att sköta detta på ett sätt som är rätt och riktigt.

För mig är det självklart att när något har blivit så fel är det politikens uppgift att rätta till det, inte att lite uppgivet rycka på axlarna och säga att det här var ju lite tråkigt och sedan stå helt handfallen och mer eller mindre låtsas som att det regnar. För så tolkar jag finansministerns svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker inte att beklaga att det har blivit fel. Jag är övertygad om att varenda en av de över 100 000 personer som drabbats mycket väl vet att det är fel. De vet också vilka konsekvenser det har fått. Det handlar i snitt om 2 000 kronor i månaden, och det är tusenlappar som betyder mycket för väldigt många.

Det enklaste hade varit att justera detta i den budget som finansministern lade fram i höstas. Då hade skattetabellerna ännu inte låsts, och allt hade varit betydligt enklare. Det som efterfrågas nu av dem som är födda 1957 och av alla andra som bryr sig om att det ska finnas en likhet inför lagen är att något ska göras för att kompensera dem som nu är utsatta för denna skatteorättvisa. Jag är tyvärr övertygad om att några beklagande ord från finansministern knappast räknas som en rättvis kompensation.

Elisabeth Svantesson sitter i regeringen och har ansvar för den ekonomiska politiken sedan förra året. Själv känner jag att det är dags att statsrådet slutar att agera som att Moderaterna fortfarande sitter i opposition med främsta uppgift att skylla allt som är fel på någon annan. Det har funnits många tillfällen för finansministern att reda upp detta, men viljan saknas uppenbarligen fortfarande.

Det svar som Elisabeth Svantesson i dag lämnat ger mycket i övrigt att önska. Det låter bra att regeringen framöver ska komma med förslag för att stärka pensionärernas ekonomi, men det är ju inte vad vi pratar om i denna kammare i dag. Det som både jag och de som är födda 1957 vill är att årskullen ska kompenseras för den orimliga skattesituation de försatts i.

Avslutningsvis undrar jag något. Finansministern tog upp inflationen i sitt svar. Menar ministern att det är inflationen som är orsak till att regeringen inte tar sig an skatteorättvisan? Det förefaller mycket märkligt med tanke på att regeringen vid årsskiftet sänkte skatten för Sveriges höginkomsttagare. Är det så att inflationen är ett problem när denna skatteorättvisa ska rättas till men inte när rika ska få sänkt skatt?

Herr talman! Finansministern säger helt riktigt i sitt svar till Janine Alm Ericson att den förra regeringen, där både Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick, inledde den process som ledde fram till beslutet om höjd pensionsålder.

Jag delar faktiskt finansministerns kritik av den förra regeringen som borde ha uppmärksammat och tydligare informerat om att detta skulle uppstå, så att personer som påverkas av dessa regler hade kunnat planera bättre för sin pension i den mån de hade denna möjlighet. Det är en kritik som Vänsterpartiet har fört fram många gånger. Motsvarande kritik har jag aldrig hört från något regeringsparti förrän nu när de drabbade pensionärerna har börjat agera. Då passar det bra att framföra kritik och skylla på tidigare regering, trots att processen inleddes av den pensionsgrupp som även nuvarande regeringspartier ingår i.

Partierna i den nuvarande regeringen - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - röstade tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet igenom förslaget och är därmed lika skyldiga till denna orättvisa som den förra regeringen. Finansminister Elisabeth Svantesson tillhörde till och med dem som röstade ja till att införa skatteorättvisan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Miljöpartiet har åtminstone ändrat sig och föreslår nu tillsammans med Vänsterpartiet att pensionärer födda 1957 ska ha samma skatt som övriga pensionärer. Regeringen däremot står bara och stampar.

När beslutet togs den 31 maj 2022 hade många av 57:orna redan gått i pension, sålt sina företag eller kommit överens med sin arbetsgivare om ett pensionsdatum. Därmed kan man säga att det är ett retroaktivt beslut som riksdagen tog där de som redan tagit ut sin pension helt plötsligt fick se sin skatt för 2023 höjas.

Vi får inte heller glömma alla de som inte har något val, eftersom rätten till alla andra trygghetssystem upphör. Det är cirka 100 000 personer som betalar upp till 3 000 kronor mer i månaden i skatt jämfört med sin kalkyl och vars budget inte håller.

Inför budgeten 2023 uppvaktade pensionärsorganisationerna SPF och PRO regeringen om övergångsregler. Regeringen svarade då att det inte fanns anledning att ändra reglerna eftersom jobbskatteavdraget för äldre åter kommer att vara större än det ordinarie jobbskatteavdraget. Regeringen och dess samarbetsparti Sverigedemokraterna menar alltså att pensionärer som saknar jobb och ibland även arbetsförmåga kompenseras när de jobbar och att något fel därför inte har begåtts.

Två gånger har nuvarande regering haft möjlighet att rätta till skatteorättvisan - i ordinarie budgetprocess och i vårändringsbudgeten.

I sitt svar på interpellationen hänvisar finansministern denna gång även till inflationsbekämpningen. Jag måste fråga varför just skatten för pensionärer födda 1957 är det som ska rädda inflationsmålet, medan höginkomsttagare kompenseras med lägre skatt på 1 400 kronor i månaden. Och vi riksdagsledamöter får ett högre arvode med hänvisning till inflationen. Det är en följdfråga som jag hoppas att finansministern kan svara på.

Jag undrar också varför finansministern bortser från att arbetslösa och sjuka inte har haft någon möjlighet att välja pensionsålder. Många i denna grupp har dessutom enbart en garantipension. Och även om vi i Vänsterpartiet tvingade igenom en höjning av garantipensionen är den fortfarande låg. Den 57:a som har garantipension eller den lägsta pensionen betalar nu 1 400-1 500 kronor mer i skatt per månad än övriga med låg pension. Detta är människor i låglöneyrken som har slitit på kroppen, som har varit sjukskrivna och som nu får ännu mindre pengar.

Herr talman! Detta är en fråga som föranleder väldigt mycket debatt. Tittar man tillbaka var det snart ett år sedan som denna riksdag fattade ett beslut som gjorde att vi fick denna effekt, att just denna pensionärsgrupp skulle blir högre beskattad än vad som var tänkt. Detta är också ett fel som jag tror att regeringsunderlaget och vi i samarbetspartierna ärligt vill rätta till. Men den ekonomiska situation som råder i landet, och inte minst inflationen, gör att det blir svårt. Det handlar också om att ta ansvar för den ekonomiska situation som vi har ärvt från andra partier som inte varit lika ansvarsfulla.

Vid det beslut som fattades för ett år sedan var det ett parti - mitt parti - som röstade nej till denna förändring. Vänsterpartiet avstod från att rösta till förmån för ett eget yrkande. Och det är tydligt att vi i Sverigedemokraterna ända från första början har velat ändra detta. Min kollega Oscar Sjöstedt har sagt detta i bland annat Svenska Dagbladet. Det är också en fråga som vi kommer att driva inför höstens förhandlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker ändå att det höga tonläge som man hör från de andra partierna är lite ohederligt. Miljöpartiet var ett av de partier som ingick i Pensionsgruppen och som röstade för förslaget för ett år sedan. Nu vill de ändra detta. De vill rätta till felet. Det är gott så. Men jag tycker ändå att när det gäller de beslut som man fattar i denna kammare ska man också vara insatt i vilka konsekvenser de kan få och vilka grupper som kan beröras.

När jag ändå har denna chans att ställa frågor till finansministern i dag vill jag passa på att ställa följande fråga. Om det nu finns en politisk vilja från samarbetspartierna att rätta till detta fel, när kan vi då tidigast rätta till det och också sänka skatten för denna grupp och kompensera den för detta fel? Det tror jag att dessa människor vill höra, och inte minst de som står och demonstrerar på Mynttorget i dag. Jag tycker också att de gör sin demokratiska plikt att lugnt och sansat förklara att de är emot detta, att de vill att detta rättas till och att de också vill föra en dialog med oss folkvalda.

När man tittar på budgetförslagen inför vårpropositionen finns det egentligen bara ett parti från oppositionen som har ett seriöst förslag, och det är Socialdemokraterna, med tanke på det ekonomiska läget för landet. De övriga partierna i oppositionen har ett budgetförslag som knappt går att räkna på vilka konsekvenser det skulle få för landet. Vi vet att om deras budget skulle gå igenom här kommer det att innebära en räntehöjning från Riksbanken som kommer att få oerhört stora konsekvenser för vanligt folk, inte minst med tanke på den bostadssituation och den bostadskris som vi har runt om i landet.

Jag tycker därför inte att det är hederligt att säga att man från Miljöpartiets sida i så fall lovar att rätta till detta när de också har ett budgetförslag som saknar sans och balans och inte tar ansvar för landet.

Åter till min fråga till finansministern: När kan vi rätta till detta fel och kompensera denna grupp?

Herr talman! Låt mig börja med Pensionsgruppen. Vi har sedan det nya pensionssystemet infördes för många år sedan en pensionsgrupp där vi gör överenskommelser om hur pensionerna ska hanteras. Jag vill understryka värdet och vikten av att Pensionsgruppen fungerar och att den fortsätter också framöver.

Beslutet om att höja pensionsåldern gällde en fråga som hade förhandlats just i Pensionsgruppen.

När det gäller människors rätt och möjlighet till anständiga pensioner är det viktigt att vi som politiker sätter upp regler som är lätta och tydliga, så att man vet vilka möjligheter man har att gå i pension, när man kan göra det och vilka villkor man får.

Under den senaste regeringsperioden, alltså under de senaste åtta åren med en socialdemokratisk regering, har det också skett ett flertal förändringar för att stärka pensionärernas situation. Det började med att ersättningsgraden i bostadstillägget höjdes 2015. Taket på ersättningsgraden i bostadstillägget höjdes ytterligare 2018. Garantipensionen höjdes 2020. Taket i bostadstillägget höjdes ytterligare 2020. Pensionstillägget infördes i september 2020 och innebar som mest 600 kronor i höjd pension varje månad. Bostadstillägget höjdes ytterligare 2022, och 2022 införde vi en trygghetspension. Listan kan göras ännu längre, men detta är en ögonblicksbild av vad som har gjorts för att stärka pensionerna och pensionärernas rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det måste vi fortsätta göra, men vid de tillfällen då någonting går fel och det i efterhand visar sig att det inte borde vara som det är måste politiken orka stå upp och säga: Nej, det här behöver vi nog rätta till. Till skillnad från Sverigedemokraternas ledamot Perez tycker jag inte att det är ohederligt om man ändrar uppfattning. I min värld är det precis tvärtom. Är det så att någonting har blivit fel - att något har blivit på ett sätt det inte skulle - måste politiken naturligtvis säga: Detta måste vi rätta till.

När det gäller just 57:orna finns det någonting som skaver. Riksdagen fattade ett beslut i maj 2022 som innebar att det finns människor som haft möjlighet att gå i pension i februari samma år och som inte vetat om eller förstått konsekvenserna eller vilken pension de skulle få den 1 januari 2023. Nu är det allt fler av riksdagens partier som inser att något måste göras - att det inte räcker att beklaga sig utan att vi också måste sätta oss ned och resonera och försöka rätta till detta.

Jag konstaterar att det är rätt många partier som deltar i denna diskussion i dag. Snart står ju finansministern där ensam - alldeles själv, till och med i regeringen. Kristdemokraternas ledamot i finansutskottet Hans Eklind gick så sent som i går ut i TV4-nyheterna och sa i bombastiska ordalag att han ska kämpa för detta till sista blodsdroppen. Snart står finansministern där ensam. Även Sverigedemokraterna - som avgör vilka frågor som passerar denna kammare och ser till att den möjligheten finns, som sitter i förhandlingar och gör att regeringen ens existerar och som har makten att förändra detta - säger att de vill göra det.

Jag vill säga till finansministern att vi socialdemokrater är beredda att ta ansvar. Vi är beredda att göra upp. Ta initiativet, så kommer vi till förhandlingsbordet!

(Applåder)

Herr talman! Också jag beklagar verkligen att 57:orna har kommit i kläm, men jag har en fråga till Janine Alm Ericson. Jag vänder mig dessutom emot det jag håller med om verkligen är brösttoner. Även Miljöpartiet var ju med och beslutade om detta.

Ni hade inte med detta i ert budgetförslag i höstas, Janine Alm Ericson. Nu vill ni ändra på det, när inkomståret redan har börjat. Hur ska ni göra det? Hur ska ni förändra detta? Kommer ni att göra det genom engångsbelopp, eller hur löser ni situationen?

Herr talman! Det gick som genom ett trollslag att sänka skatten för de allra rikaste när regeringen tillträdde. Värre har det varit för pensionärerna som är födda år 1957. Likaså var det enkelt att höja arvodena för politikerna.

Det nämndes tidigare i debatten att garantipensionerna har höjts, och det får man tacka Vänsterpartiet för. Det var någonting vi ställde krav på och som hände tack vare att Vänsterpartiet drev frågan så hårt. Det vill jag ta tillfället i akt att säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vänsterpartiet var emot höjningen av pensionsåldern, och vi tycker att det är oerhört slarvigt agerat att denna åldersgrupp nu drabbas på det här sättet och blir straffbeskattade. Regeringen har haft en del chanser att rätta till detta; man har haft både en höstbudget och en vårändringsbudget på sig. Ändå agerar man inte på något sätt. Vänsterpartiet har också lagt fram förslag om detta under allmänna motionstiden men inte fått något gehör.

Elisabeth Svantesson har nämnt i debatten att det vore olyckligt att spä på inflationen och att man därför inte kan åtgärda dessa problem. Men då kan man fråga sig varför regeringen i andra fall agerar för att spä på inflationen - till exempel har Konjunkturinstitutet konstaterat att regeringens elstöd spär på inflationen. Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser skulle i stället sänka inflationen med 1-2 procent. Vi har också haft förslag om att pressa matjättarna till sänkta matpriser, men även där har regeringen gjort väldigt lite. Man har druckit kaffe med matjättarna, men inte särskilt mycket mer.

Varför vill regeringen smita undan och skylla på inflationen? Det är ju ni som sitter på korten, Elisabeth Svantesson. Jag vill verkligen ha svar på den frågan.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för en viktig fråga. Jag vet att svaret kom lite för sent, men det är bra att vi har diskussionen nu och att det är många ledamöter som deltar. Jag vet att det också finns många åhörare på läktaren som är väldigt engagerade och även drabbade av denna hantering.

Låt mig bara börja med att säga att jag verkligen beklagar att den här situationen har uppstått och att vi är där vi är. Det är en orimlig hantering. I interpellationen fick jag frågan om jag ansåg att denna behandling är rimlig. Nej, vem kan tycka att detta har varit rimligt? Tvärtom har det varit en orimlig hantering av frågan under lång tid. För regeringen och för mig råder det ingen tvekan om att förändringen borde ha införts på ett mycket bättre sätt. Det är uppenbart för alla.

Jag tycker att man ska vara ärlig med att detta är en mycket komplex fråga. Jag tror att det är därför inga partier hade några andra förslag i höstas, det vill säga i budgeten inför i år. Pensionssystemet är en komplex fråga, för det handlar om beskattning, om år och om andra förmåner. Sammantaget är pensionssystemet komplext, och jag tror att det är därför inget annat parti hade något annat förslag i höstens hantering av årets budget.

Man ska också vara ärlig och säga att det inte går att ändra innevarande års skattetabell. Det vet alla i denna kammare. När man läser Miljöpartiets motion kan man därför konstatera att det verkligen inte är något annat än en servettskiss. I opposition kan man lägga fram förslag som fungerar; jag vill bara säga det. Jag har suttit i opposition i fyra år och haft stor påverkan i kammaren - och till och med fått igenom statsbudgetar. Men den här frågan är svår och komplex, och om interpellanten på allvar verkligen vill rätta till problemen är det bra om interpellanten också säger exakt hur det ska ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad är då mitt och regeringens svar i allt detta? Försöker vi bara skylla på Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som trots allt var de som påbörjade processen? Nej. Jag sitter i regeringen nu, och regeringen består av 24 statsråd. Vi tar ansvar. Vad gör vi då? Jag vet att många vill ha ett exakt besked i dag, och det kommer vi inte att ge. Men denna fråga analyseras på allvar av oss, och vi ser över den från olika håll och olika perspektiv. Vi har inte släppt den.

Flera av de tidigare deltagarna i debatten har också varit inne på detta. Min kollega från samarbetspartiet, David Perez, har varit inne på hur detta kan göras. Det är en fråga som analyseras och ses över. Men låt mig säga att det inte är någon lätt fråga. Den är komplex, och hur man än känner att det svaret landar - kanske känns det tråkigt - vill jag bara säga som det är: Just nu analyserar vi frågan. Vi har inte släppt den, och vi kommer att komma tillbaka till den på olika sätt.

Herr talman! Det är olyckligt att behöva konstatera att finansministern inte verkar vilja åtgärda denna orättvisa trots att det faktiskt går. Det går att säga att det är en orimlig hantering, och det är ju bra. Den är dock uppenbarligen inte så orimlig att finansministern kommer att göra någonting åt den, om det är så vi ska tolka svaret - även om det i slutet av ministerns inlägg faktiskt kom någonting som man kanske kan ana är en ljusning.

Som vi kan konstatera under denna debatt i kammaren är det inte bara finansministern som ska hållas ansvarig för detta. Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är också ansvariga för den ekonomiska politik som förs. Jag har, som flera andra, noterat att både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna nu har varit ute och sagt att de kommer att kämpa för att detta ska förändras, och då blir det upp till bevis. Det går ju att säga det i kammaren och att stå och kräva saker, men jag har ännu inte hört ett knyst om att detta är någonting som de har drivit i några förhandlingar.

Det är självklart oerhört välkommet om ett regeringsparti eller stödpartiet agerar. Jag hoppas bara att de då också sätter tillräcklig kraft bakom sina krav, så att vi faktiskt får se en förändring. Ingenting har ju ännu hänt.

För att vi ska värna legitimiteten i pensionssystemet och i skattesystemet måste 57:orna kompenseras för att de betalar mer i skatt än andra pensionärer. Denna orättvisa behandling måste upphöra.

Vi vet också att det inte går att ändra i skattetabellerna, precis som finansministern säger - det är ju därför det hade varit lättare att åtgärda detta tidigare. Det är också en annan form av kompensation som måste fram. Man kan tycka att detta är någon annans ansvar, men det är finansministern som har hela Finansdepartementet bakom sig. Hon borde kunna ta fram en metod som fungerar.

Jag vill understryka det som Niklas Karlsson sa: Om det finns ett förslag från finansministern är vi absolut beredda att sätta oss och titta på det. Jag är glad att även Socialdemokraterna är det.

Detta är ju människor som har blivit behandlade på ett helt oacceptabelt sätt av den svenska staten. Problemet försvinner inte genom att man inte ägnar det något större intresse. Detta är ingenting som försvinner, och orättvisan upphör inte. Det här är en grupp som kommer att behöva kompenseras på ett eller annat sätt. I stället för att skjuta frågan ifrån sig och tycka att andra ska komma med en modell borde finansministern sätta sig ned och fila på någonting själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att ställa en annan fråga när vi nu pratar om att det inte gjordes någonting innan det var för sent. I dag debatterar vi 57:orna, men vi vet ju att samma problem kommer att uppstå för dem som är födda 1959. Jag skulle vilja ta tillfället i akt och fråga finansministern hur hon ser på den grupp som är född 1959. Om ingenting görs nu kommer det att vara för sent även för dem. Avser finansministern att göra någonting? Avser hon att ändra någonting innan också den gruppen går i pension, eller är strategin även här att fortsätta stoppa huvudet i sanden?

Herr talman! Vänsterpartiet röstade nej till förslaget om höjd pension och har inte röstat för straffskatten för just 57:orna. Jag är glad över att Miljöpartiet har svängt i frågan, och jag förstår ärligt talat inte hur Sverigedemokraterna och Moderaterna kan kritisera Miljöpartiet för att man intar rätt ståndpunkt, vilket Moderaterna och Sverigedemokraterna också borde göra.

Finansministern säger att inget parti lade fram detta förslag i höstas. Jag vill vara tydlig med att straffskatten hade försvunnit om förslaget till budget från oss i Vänsterpartiet hade vunnit gehör, eftersom vi hade ett helt annat upplägg för pensionerna.

Vi hade också ett uppdrag om att skatten skulle justeras för 57:orna. Det var någonting som kammaren röstade nej till; det var bara Miljöpartiet som stödde Vänsterpartiet i detta. Vi har exakt samma förslag i vår vårändringsbudget, så jag uppmanar alla - även finansministern och hennes parti - att rösta på vårbudgeten från oss i Vänsterpartiet, där det finns ett uppdrag om att rätta till detta.

Det går ju att göra någonting. Jag skulle väldigt gärna vilja höra finansministern säga vad hon planerar att göra. Vad planerar regeringen att göra åt denna fullkomligt horribla straffbeskattning av en åldersgrupp, och ytterligare en åldersgrupp om något år? Varför gör inte regeringen något åt det? Två gånger har man haft denna möjlighet, som jag har sagt - man kände till problemet när den ordinarie budgeten antogs i höstas, och man kunde ha gjort någonting åt det i vårändringsbudgeten. Jag fick till och med intrycket att regeringen tänkte göra det, bland annat utifrån att flera partier i regeringsunderlaget hade svarat 57:orna att detta var orättfärdigt och att det måste göras någonting åt det.

Vi var många som hade hopp om att regeringen och Sverigedemokraterna skulle göra någonting i vårändringsbudgeten, men så blev det inte. Inflationsbekämpningen är viktigare. Sänkt skatt för dem som tjänar mest är viktigare. Höjda arvoden för riksdagsledamöter är också viktigare.

Herr talman! Jag tackar interpellanten och övriga för en bra diskussion och debatt.

Jag vill bara kommentera några saker, först och främst det som man har kunnat höra här om att inflationsbekämpningen är viktig. Det är den - inflationsbekämpningen är en av de saker som denna regering och detta regeringsunderlag har prioriterat högst. Det är därför vi har lagt en budget som tar ansvar för Sverige i ett väldigt svårt läge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom handlar det om att förhindra en räntehöjning som kommer att få effekt för denna grupp av pensionärer och för övriga i Sverige. Jag talar om en räntehöjning på människors lån som innebär en kostnad som vida överstiger de 3 000 kronor som man har sagt att de inte får kompensation för.

Ledamoten Karlsson säger att det är ohederligt att jag uttrycker mig på detta sätt, men faktum är ju att han tillhör ett parti som har styrt landet i åtta år och som har lämnat över en ekonomisk situation som är långt ifrån enkel att lösa. Jag vet dock att finansministern jobbar hårt för att lösa den. Vi har en rekordsvag krona och en rekordhög inflation. Detta är inga enkla saker att lösa.

Jag har också hört att ingenting har hänt, men det håller på att hända saker. Vi går in för att förhandla och för att lösa situationen för denna grupp, och jag vet att regeringsunderlaget och regeringspartierna vill göra sitt bästa för att lösa situationen så snabbt som det bara går. Det är dock en komplex fråga, vilket vi har hört från finansministern här, och det måste man ha respekt för. Detta är ingenting som man löser enkelt.

Visst - ni har med detta förslag i era budgetpropositioner, men hur ser det ut i övrigt? Man måste se en budget som en helhet och inte bara som små förslag.

Jag vill tacka finansministern för debatten. Jag ser fram emot höstens förhandlingar.

Herr talman och finansministern! Jag ska fatta mig ganska kort. Det är naturligtvis så att jag och finansministern företräder två helt olika partier och har helt olika syn på hur samhället ska utvecklas - kanske också på värdet av människor. Utifrån detta slåss vi om väljarnas gunst.

Jag vill ändå säga att jag i just denna fråga inte är ute efter att nita finansministern eller att peka finger. Jag kunde naturligtvis spetsa till många av mina kommentarer och inlägg i dagens debatt, men jag väljer att inte göra det. Denna fråga är så viktig och av sådan karaktär att det nu måste fokuseras på att rätta till de eventuella fel som har begåtts.

Även jag vet att vi inte kan ändra innevarande års skattetabell, men detta kan inte bli ett argument för att vi ska sitta still eller för att vi inte ska diskutera och leta efter möjligheter att lösa denna situation. Det är ju också så att de som i dag betalar skatt ska deklarera sin inkomst om ett år, och man kan se på möjligheten att lösa det då. Retroaktiviteten i skattepolitiken finns ju där när den är till förmån för den som har betalat skatt, men inte åt andra hållet.

Nu finns det åtminstone möjligheter att leta efter lösningar. Därför är jag inte ute efter några konkreta löften från finansministern i dagens debatt annat än att finansministern erkänner problemen och säger att hon är beredd att försöka lösa dem och att hon väldigt gärna skulle vilja göra det tillsammans med oss. Jag skulle vilja att finansministern bjuder in till förhandlingar och tar en diskussion om hur vi gemensamt kan rätta till de eventuella misstag som har begåtts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis, herr talman: Nu blir det upp till bevis för Sverigedemokraterna, som avgör varje fråga i Sveriges riksdag. De har ställt ut löften - nu får vi se om de orkar infria dem eller om det bara är läpparnas bekännelse.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag inte har fått något förslag på hur Miljöpartiet ska lösa detta när inkomståret redan har börjat. Det är lätt att ta till brösttoner och publikt klaga på regeringen i det här fallet, men problemet går mycket längre tillbaka än så.

Jag får ändå tacka för interpellationen. Detta är ett väldigt angeläget ärende, och jag hoppas att vi så småningom kommer till en lösning.

Herr talman! Elisabeth Svantesson beklagar situationen för personer som är födda -57. Det är en ganska klen tröst för personer som straffbeskattas med i genomsnitt 26 100 kronor per år att finansministern beklagar situationen. Det ger inte särskilt mycket mat på bordet - eller pengar till hyran, för den delen.

Det är en borgerlig regering vi har, som värnar låga skatter och att människor inte ska behöva straffbeskattas. Men hur kan vi då ha en regering som inte agerar i den här frågan? Jag blir väldigt nyfiken på det. I ett svårt ekonomiskt läge, som vi nu har, vill inte regeringen göra någonting utan beklagar bara situationen och låter er fortsätta betala 26 100 kronor extra i skatt det här året.

Ledamoten som talade före mig här frågade hur detta ska lösas. Regeringen hade kunnat agera före årsskiftet så att straffbeskattningen inte hade behövt ske; då hade man kunnat lösa det på ett normalt sätt i skattetabellerna. Men nu har ni valt att inte agera, och då behöver ni som regering räkna ut hur ni ska lösa detta. Det är inte något som är oppositionens uppgift. Ni sitter i regeringen. Ni behöver nu lösa detta för att pensionärerna ska ha råd med mat och råd att betala sin hyra. De ska inte behöva hamna hos kronofogden för att regeringen och den förra socialdemokratiska regeringen har gjort ett taffligt jobb. Det är ert ansvar. Jag vill gärna ha ett svar: Hur ska ni lösa detta?

Fru ålderspresident! Jag ska snart återvända till interpellantens fråga, men jag vill bara säga något som kan vara bra att veta till alla som lyssnar och tittar på detta.

I en situation där vi har den högsta inflationen på tre decennier, 30 år, och samtidigt en svag lågkonjunktur är det flera partier här i kammaren - inte bara regeringsunderlaget - som vet att inflationsbekämpning är viktigt. Det kan också vara bra att veta att både Vänsterpartiets och Miljöpartiets budgetar, där man vill låna upp ungefär 200 miljarder per parti, under de närmaste åren skulle driva inflationen vansinnigt högt och urholka betydlig köpkraft för både 57:or och alla andra årsgrupper. Jag vill bara ha detta sagt som grund.

Tillbaka till interpellationen, som är både viktig i sig och viktig att ha en diskussion om: Jag tror att vi alla är rörande överens om att det här är ett stort fel som skett och att det är en orimlig hantering. Det finns många i den här kammaren som bär ett ansvar för det. Jag ogillar egentligen att peka på den förra regeringen. Men det är bara att konstatera att detta är ett förslag som man lade fram förra året, och det var och är inte hanterat på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör då nuvarande regering? Jag påminner om vad jag sa för bara några minuter sedan. Här och nu är mitt besked att vi naturligtvis analyserar och följer frågan noga. Vi inte bara följer den, utan vi analyserar den noga och tar den på stort allvar. Låt mig betona det. Jag kommer inte att ge något annat eller något nytt besked, och jag tänker inte förlänga debatten med att säga andra saker. Jag är bara väldigt tydlig med att vi analyserar frågan och tar den på allvar.

Vid sidan av den fråga vi nu diskuterar finns det i Tidöavtalet väldigt tydliga skrivningar och målbilder om att vi ska fortsätta att stärka pensionerna för pensionärer i allmänhet. Jag kan lova att alla årskullar kommer att inkluderas i alla beslut vi fattar och i alla förslag vi kommer att lägga fram. Det är självklart.

Men även den fråga som vi nu diskuterar och behandlar är under analys, och vi tar den på största allvar.

Fru ålderspresident! Först: Det finns ingen här som inte tar den inflationssituation vi har på allvar. Det vi undrar i den här debatten är hur det kan komma sig att höginkomsttagare kan få sänkt skatt - något som för övrigt också är inflationsdrivande - när man inte kan göra någonting för att kompensera dem som är födda 1957. Det vi undrar över när vi hör finansministern hänvisa till inflationen är just denna prioritering.

Från debatten i dag väljer jag att ta med mig hoppet. Jag hoppas verkligen att regeringen inte bara inser att ett stort misstag har begåtts - som finansministern också har uttryckt här i dag - som försätter människor i svåra ekonomiska situationer där pengar helt enkelt inte räcker till mat och hyra, utan att regeringen också kommer att agera på det.

Som vi har konstaterat i dag är det vanligt folk som drabbas. De tvingas till svåra ekonomiska beslut på grund av att situationen är som den är. Det som gör det hela ännu värre är att informationen om denna orättvisa inte i tid nådde dem som nu har drabbats. Då skulle de åtminstone ha kunnat planera annorlunda.

Låt oss konstatera att de som är födda 1957 inte ska behöva hantera denna orättvisa skattesmäll. De behöver ha sina pengar. Om regeringen i det här läget kan hitta ett ekonomiskt utrymme för att sänka skatten för landets höginkomsttagare borde nog finansministern ändå ha utrymme för att hitta en lösning även för den här gruppen, som har arbetat ett helt liv.

Jag kan bara beklaga att viljan inte har funnits hittills, men jag hoppas verkligen att detta ändras framöver. Vi kommer att följa frågan noga, och vi vill också gärna vara en konstruktiv kraft för att det ska bli möjligt att kompensera den här gruppen så att den får upprättelse.

Fru ålderspresident! Tack, interpellanten, för frågan! Jag tycker att det är bra att interpellanten driver saken och ställer frågor. Dock hade jag kanske önskat att interpellanten inte bara skulle driva frågan framåt utan också tydligare visa på det ansvar som interpellantens parti och även Socialdemokraterna har för detta. Men jag är finansminister nu, och vi är regering nu, och som jag sa tar jag ansvar för den situation vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag återkommer till inflationen och varför den är så viktig att bekämpa - ett av de absolut viktigaste målen och den stora utmaningen just nu. Man trycker ned inflationen för att trycka ned kostnaderna för många hushåll. Frågan om 57:orna finns med, och vi analyserar den. Jag säger samma sak igen. Jag förstår att man kan tycka att det är tråkigt, men det är det besked som jag ger här och nu.

Jag kan också bara konstatera, fru ålderspresident, att engagemanget är stort. Det är bra. Engagemanget för pensionärer generellt är också stort i den här kammaren, vilket också är bra.

Det har sagts många gånger i denna kammaren att regeringen har fattat beslut om att sänka skatten för höginkomsttagare. Det stämmer inte, och det vet alla som har sagt det. Det handlar om att våra system funkar just så. Garantipensionärer får från den 1 januari i år 850 kronor mer till följd av prisbasbelopp. Det spelar ingen roll hur mycket vänsterpartister skakar på huvudet här i kammaren; så är det. Grundavdraget, jobbskatteavdraget och inkomstskiktgränsen förändras med prisbasbelopp. Det kan man tycka olika om, men det är någonting de flesta här i kammaren är överens om är bra. Det är ändå bra för den som har lyssnat på debatten att veta detta. Vi har system som justeras för inflation.

Med det sagt: Tack för en bra diskussion! Vi lär på olika sätt återkomma i frågan eftersom engagemanget är stort.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.