situationen i Burma

Herr talman! Jag har använt väldigt mycket tid för att argumentera för ståndpunkten, som jag nyss redo- gjorde för. Jag är t.o.m. säker på att det finns en klar majoritet i sak i denna kammare för att avskaffa re- klamskatten. Se bara på Vänsterpartiets särskilda yttrande, på våra motioner eller på en rad olika opini- onsinlägg från ministrar och från kammarföreträdare tidigare! Det är nästan ingen som försvarar och kan förklara denna reklamskatt. Men samtidigt är det ju så - och det vet alla som har någon erfarenhet av att bära upp ett regeringsalternativ - att om det inte går att hitta en rimlig finansiering omedelbart får man acceptera att det finns en majoritet för den här stånd- punkten så länge. Det gäller inte i sak utan finansie- ringen. Jag har till nöds accepterat detta, och jag är be- redd att ta den debatten med vem som helst. Om regeringen och det regeringsalternativ som ändå gäl- ler i denna kammare inte riktigt kan finna en finansie- ring får jag acceptera det, mot min vilja och under stark protest, ska jag säga. Och jag vill säga till denna kammare att det är mot min absoluta övertygelse att i dag rösta ja just när det gäller den här frågan. Det här överensstämmer också med det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har och som är i överensstämmel- se med den opinionsbildning som vi har bedrivit i tidningarna. Som jag ser det är det bara en tidsfråga. Hur länge kan finansministern och utskottsmajorite- ten vidhålla det här?

Herr talman! Nog har man haft några år på sig att försöka hitta den här finansieringen. De här uttalan- dena har ju funnits under ett antal år. Jag vill påstå att det är bra att använda fina ord, hålla sådana här högtidstal och skriva artiklar. Det är en sak, men det räcker faktiskt inte, utan nu gäller det att handla. Då visar det sig att Kenth Högström inte har modet att trycka på den röda knappen, vilket borde kännas rätt, när vi ska votera om reservation 26. Jag kan inte förstå hur man kan stå och säga: Mot min övertygelse kommer jag att rösta. Jag trodde att vi satt här i riskdagen med en ganska stor personlig integritet och röstade efter vår övertygelse. Det gör jag i alla fall.

Herr talman! Ingen behöver betvivla min person- liga övertygelse och min personliga integritet. Jag har gått emot i andra frågor, men i den här frågan har jag förstått och accepterat att det finns en majoritet, be- stående av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialde- mokraterna, som inte har funnit bättre finansiering just nu. Det får jag acceptera. Det är faktiskt en större fråga än den personliga övertygelsen. Jag vill också säga att 1998 gick faktiskt den här kammaren reklamskatteutredaren till mötes till en del då reklamskatten på direktreklam avskaffades. För mig är det obegripligt att man gjorde det. Jag satt inte i denna kammare när detta beslut fattades, men jag kan säga att det var obegripligt. Det hade varit bättre om man hade tagit bort eller sänkt skatterna för tid- skrifter, arenareklam och idrottsföreningarnas pro- gramblad i stället för att reklambefria direktreklamen. Det här är för mig fullständigt obegripligt.

Herr talman! Jag vill använda mina minuter till att prata om drivmedel. Förnyelsebara koldioxidneutrala drivmedel koldioxidbeskattas i Sverige. Det här är ju bisarrt. Vi var överens om att koldioxidskatten skulle användas som en miljöstyrande skatt. Den används inte så. Den används för att få in pengar till statskas- san. Det här skämmer det svenska miljöskattesystem- et. Förnybara drivmedel missgynnas i mineraloljedi- rektivet och i svensk energiskattelagstiftning. Sveri- ges regering har varit passiv i den här frågan. Samma tvehågsenhet utläser jag i det här betänkandet. Det står här att en fortsatt introduktion av biobränslen för fordonsdrift av samhällsekonomiska och statsfinansi- ella skäl bör ske i den takt som är möjlig och lämplig. Vi vet att 40 % av koldioxidutsläppen i Sverige kommer från trafiken, och trafikens andel ökar dra- matiskt. Kan vi göra någonting åt det? Ja, genom att öka beskattningen för att på så sätt minska konsum- tionen. I glesbygden finns inte fungerande kollektiva transportmedel. Det är mycket svårt att minska biltra- fiken i någon större mån i glesbygden. Vi måste alltså få fram bättre drivmedel med mindre koldioxidut- släpp - och det är bråttom! Det står också i betänkandet att biobränslen till följd av den ökade miljörelateringen av skattesystem- et får en stärkt konkurrenskraft genom att beskatt- ningen av fossila bränslen ökar. Det gör den visserli- gen, men det gäller ju inte drivmedel. En ökning av beskattningen på både fossila och koldioxidneutrala drivmedel, som det ju handlar om, ökar inte de förny- bara drivmedlens konkurrenskraft. För det är ju så: Beskattningen av koldioxidneutrala drivmedel ökar lika mycket som beskattningen på de fossila. Det är ett otroligt systemfel! De nuvarande undantagen, dvs. det generella un- dantaget för biogas och projektdispenserna för etanol, befriar inte bara från koldioxidskatt utan även från energiskatt. Men de är ändå konkurrenskraftiga. Om utskottet verkligen tror att det finns möjligheter att få fram mängder av koldioxidneutrala drivmedel som klarar sig utan att också befrias från energiskatt, vil- ket ju skrivningen tyder på, är det anmärkningsvärt och borde glädja oss alla väldigt mycket. Men ut- skottet befarar alltså att det blir statsfinansiella pro- blem om koldioxidneutrala drivmedel befrias från koldioxidskatt. Marknaden kommer då att över- svämmas av förnybara drivmedel som klarar sig på marknaden utan att befrias från energiskatt. Vore det så vore det en stor nyhet och dessutom mycket gläd- jande. Tyvärr är det inte så. Det vore ofarligt men en viktig signal om utskot- tet vågade uttala att man inte ska koldioxidbeskatta koldioxidneutrala drivmedel och på så sätt hindra dem från att nå marknaden. Koldioxidbeskattningen ska inte vara en fiskal skatt; den ska vara miljösty- rande. Och när det gäller de 500 miljonerna som det står om satsas dessa i huvudsak på fordonsutveckling och icke på drivmedel, så det är också en undanflykt.

Herr talman! Höga skatter tvingar oss gamla från hus och hem. Det är dags att se över hela situationen för den lilla människan, dit de flesta pensionärer hör. Med vädjan om hjälp. Detta kommer från en insändare undertecknad Aktiva seniorer. Förmodligen är de så många att skulle alla skriva under skulle det inte få plats på tidningssidan. En annan insändare har rubriken En omoralisk be- skattning: När jag använt skattade pengar för att byg- ga ett hem och uppfostrat en familj och samtidigt ökat BNP för Sverige anser jag det helt omoraliskt av svenska staten att beskatta mig för min insats. Detta var ett litet axplock av upprörda medborgar- röster om fastighetsskatten. Jag tror aldrig jag fått så många telefonsamtal, så många brev och så mycket e-post som just när det gäller fastighetsskatten. Folk är oroliga, förbannade och ledsna, såsom framgår av mina citat - inte på oss moderater utan på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag talar naturligtvis om vad vi moderater tycker om fastighetsskatten, nämligen att den ska avskaffas. Jag beskriver också vägen dit. Sedan brukar jag säga att det är bättre att de hör av sig till Socialdemokra- terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, partierna som i höstas röstade för att frysningen av taxeringsvärdena skulle upphöra. Jag berättar om det initiativ vi bor- gerliga tillsammans tog i skatteutskottet i början av året när vi gjorde ännu ett försök att få till stånd en fortsatt frysning av taxeringsvärdena - men blev nedröstade av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag talar också om Moderaternas försök att väcka en motion med samma innebörd, vilket stoppades av en majoritet här i kammaren. Så nog har vi gjort allt vi kan. Vi kommer också att fortsätta vår kamp för att folk ska ha råd att bo kvar. Skatteutskottets betänkande 2000/01:SkU18 All- männa motioner om fastighets- och förmögenhetsbe- skattning behandlar just dessa frågor, som engagerar så många medborgare. Jag har haft flera debatter med finansministern om fastighets- och förmögenhetsskatten i år. Jag kan tyvärr bara konstatera att finansministern har ett överhetsperspektiv när det gäller fastighetsskatten. Det bekräftas av uttalanden som: Eftersom en del får sänkt skatt och andra får höjd ökar inte skatten totalt, dvs. statens intäkter. Det är hans senaste visdomsord. Med dem visar han tydligt hur han och socialdemo- kraterna ser medborgarna som ett kollektiv och inte som enskilda individer. Systemet är viktigare än människorna. Enligt Riksskatteverket kan de i många fall myck- et kraftigt höjda taxeringsvärdena på småhus ge en skattechock. Som politiskt försvar för denna skat- techock ska en s.k. begränsningsregel införas för hur hög fastighetsskatten kan tillåtas vara i förhållande till hushållets sammanlagda inkomster. Det är med denna gasa-och-bromsa-politik inte konstigt att jag vid tillfälle jämför finansministerns agerande med vad som gäller i en tortyrkammare: Först drar man åt tumskruvarna rejält, för att sedan lätta lite på trycket. Det fina i kråksången är att den plågade därigenom kan förledas att se förövaren som sin räddare i nöden - alltså först en rejäl skattechock, och sedan en liten begränsningsregel. Finansministern vill få det att framstå som om han vore oskyldig till beslutet att chockhöja fastighets- skatten. Sanningen är att finansministern, Socialde- mokraterna och de rödgröna stödpartierna först chockhöjer fastighetsskatten för de svenska hushål- len, och sedan delar samma partier ut vad som väl ska uppfattas som nådagåvor till en del av dessa drabbade hushåll i form av en begränsningsregel. För detta förväntar sig Socialdemokraterna, Bosse Ringholm och förmodligen också Vänsterpartiet och Miljöparti- et applåder och hurrarop. Jag vet inte om ni har hört några. Även om nu en begränsningsregel införs kommer finansministern att kunna ta igen det han förlorar på gungorna - begränsningsregeln - på karusellen - förmögenhetsskatten. För förmögenhetsskatten finns ingen begränsningsregel. En vanlig småhusägare kommer snabbt upp i en beskattningsbar förmögenhet med ett normalt hus och några aktier. Som parentes kan nämnas att 80 % av svenskarna äger aktier. I höstens debatt om fastighets- och förmögenhets- skatten tog jag upp mormor Agda i sitt skuldfria barndomshem i skärgården, som får en rejäl höjning av fastighetsskatten och dessutom förmodligen också tvingas betala förmögenhetsskatt. För mormor Agdas del kan det bli ännu fler obehagligheter. Nu kommer nämligen Riksskatteverket att få den mycket tvivel- aktiga uppgiften att kontrollera om mormor Agda sammanbor med fiskare Österman eller inte för att se hur det nya sambeskattningspåfundet, den s.k. be- gränsningsregeln, ska tillämpas. Jag har förstått att Riksskatteverket inte ser fram emot denna nya store- bror-ser-dig-uppgift. Den aviserade begränsningsregeln är som sagt en ny form av sambeskattning. Hushållets sammanlagda inkomster ska ligga till grund för de 5 % av inkoms- ten som hushållet ska betala i fastighetsskatt. Den föreslagna begränsningsregeln ger i högsta grad ut- rymme för godtycke. Den riskerar att leda till ytterli- gare tolkningssvårigheter och därmed ökad osäkerhet för enskilda och hushåll om vad som egentligen gäl- ler. Förmodligen leder detta snart till ännu fler un- dantag och särtolkningar. Man får t.ex. ingen lindring om man bor i ett om- råde där några eller något hus i närheten sålts dyrt och man därigenom fått ett kraftigt höjt taxeringsvärde. Den övre gränsen är ju 3 miljoner kronor. En löneök- ning kan i vissa fall göra att den s.k. lindringen av fastighetsskatten ryker, vilket kan ge stora margina- leffekter. Har man barn som har egna inkomster kan det straffa sig genom höjd fastighetsskatt. Allt detta gör att utrymmet för skatteplanering ökar. Mer rakt på sak uttryckt: - Uppmuntrar den föreslagna begränsningsregeln enskilda människor att försöka anstränga sig lite mer för att få högre lön? - Uppmuntrar detta till att jobba svart? - Uppmuntrar detta till att skenskriva sig? - Gör detta det enklare för Riksskatteverket, som redan i september 1999 sagt att man av flera skäl vill bli av med sambeskattning av förmögenhet? Det är krångligt, dyrt och man har även påpekat jämställdhetsperspektivet. Var och en får ge sina egna svar på dessa av mig ställda frågor. Mitt svar är att det enklaste och bästa för såväl individen som för samhället är att avskaffa fastighets- och förmögenhetsskatterna. Moderaterna vill som ett första steg sänka fastig- hetsskatten till 1 % för småhus. Vi vill att bara halva markvärdet ska tas upp till beskattning samt ha kvar frysningen. De husägare som vid frysningens upphö- rande skulle fått lägre taxeringsvärde kommer natur- ligtvis i vårt förslag att tillgodoräknas detta lägre värde. Vi moderater ser de enskilda människorna, inte systemen. Sedan kommer vi naturligtvis att successivt sänka nivån på fastighetsskatten tills den blir helt avskaffad. Jag kommer nu att ge en liten jämförande konsu- mentupplysning om skillnaden mellan Moderaternas förslag, som jag precis drog, och Socialdemokrater- nas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag. Och jag är generös för jag inkluderar den ännu icke beslutade femprocentsregeln. Jag har bett riksdagens utredningstjänst räkna, med min egen hemkommun som exempel. Där kom- mer fastighetsskatten att räknas upp med i genomsnitt 59 %. Det är inte de jätteextrema värdena, men 59 %. Jag utgick från en familj, Andersson kan vi kalla dem, som i dag har ett hus som är taxerat till 1,2 mil- joner, varav markvärdet är 300 000 kr. De får 59 % uppräkning. De jobbar båda två, den ena har 25 000 kr och den andra har 30 000 kr i månadslön. Vad blir skillnaden mellan Moderaternas förslag och Social- demokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag? Jo, det blir en skillnad på 18 516 kr per år för den här familjen. Jag tar samma taxeringsvärde, 1,2 miljoner, 300 000 kr i markvärde och ökningen på 59 %. Nu gäller det en ensamstående som har 18 000 kr i må- nadslön. Då blir skillnaden 13 040 kr per år. Jag kan ta exempel på exempel. Det finns inget exempel där Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag kommer ut bättre än Mode- raternas förslag. Jag vill fortsätta med ett annat träffande citat av finansministern: "Men jag tycker att fastighetsskatten är en bra beskattningsform, eftersom ingen kan kom- ma undan, alla måste betala. - - - Inkomster kan man ibland skattefuska med, men det går inte med fastig- heter. Jag tycker att fastighetsskatten är en rekorderlig skatt." Rättvisa är ett av socialister ofta använt ord. Jag kan dock för min del inte förstå rättvisan i att mormor Agda som bor i sitt färdigbetalda barndomshem i skärgården ska behöva betala förmögenhetsskatt medan de rikaste aktieägarna slipper. För mig som moderat är rättvisa att alla slipper förmögenhetsskatt och att fastighetsskatten avskaffas. Med detta kommer jag nu in på förmögenhets- skatten. I maj 1997 beslutade riksdagen att alla A- listenoterade aktier skulle förmögenhetsbeskattas. Ett undantag gjordes för aktier ägda av personer eller familjer som hade mer än 25 % av rösterna och då introduktionen gjorts 1992 eller senare. På så sätt undantogs ett tiotal familjer. För att undvika en massflykt från landet och flykt från A-listan till de skattebefriade O- och OTC- listorna kom det i slutet av 1997 nya regler som inne- bar att ägare slipper förmögenhetsskatt om de vid tiden för bolagets börsintroduktion ägt 25 % eller mer av rösterna, oavsett när bolaget introducerades. På så sätt undantogs ytterligare några. Förmögenhetsskatten är inte träffsäker i vare sig ekonomisk eller moralisk bemärkelse. Det går inte att motivera att aktieinnehav i Telia och Huvudstaden är skattepliktigt, men inte i Europolitan och Drott, att småhusinnehav för eget boende är skattepliktigt, men inte fastighetsinnehav för andras boende, att pen- sionssparande i aktiefonder i PPM:s regi är skattebe- friat, men inte individuellt pensionssparande i aktie- fonder. Snårigt? Ja. Rättvist? Nej, knappast. Vi moderater vill avskaffa förmögenhetsskatten. Vi tar det i två steg. Det första steget är att ta bort sambeskattning av förmögenhet samt höja fribeloppet till 1,5 miljoner kronor per person. Nästa steg är att slopa förmögenhetsskatten helt. Detta var vi moderater nära att lyckas med till- sammans med de övriga borgerliga partierna och med stöd av Miljöpartiet. Men Miljöpartiet visade sig säga en sak i massmedierna och göra något annat när läget blev skarpt. Om Miljöpartiet menade allvar med att man verkligen ville avskaffa sambeskattning har man enligt mig sålt sig för, ja, det brukar väl heta grynväl- ling, men jag vill säga vattvälling. Man har sålt sig för ingenting. Efter alla turer i denna fråga är resultatet mycket magert. Sambeskattningen av förmögenhet tycks bli kvar, om nu inte Miljöpartiet i elfte timmen ändrar sig. Vi får se vad som händer vid dagens votering. Undrens tid kanske ännu inte är förbi. Den sambeskattning som i dag sker av giftas och sambors förmögenhet utökas nu, som jag tidigare sagt, till att också gälla fastighetsskattens nivå, efter- som den aviserade begränsningsregeln avgörs av hushållets sammanlagda inkomster. Här räknas nu även barn under 18 år med. Detta måste uppfattas som ett stort bakåtsträvande steg på vägen mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Statsministern säger att det behövs fler barn i Sve- rige. Tror han och socialdemokraterna att sambe- skattning av förmögenhet hamnar på uppmuntrans- kontot för att skaffa fler barn? Samma dag som du skaffar barn får du om du är sambo vackert betala förmögenhetsskatt, och detta från en ur internationellt perspektiv låg nivå. Världens mest jämställda rege- ring, som bedriver en fantastisk jämställdhetspolitik - det är i vart fall vad jämställdhetsministern säger i sina högtidstal. Men verkligheten är som synes en annan. Det finns ett enkelt sätt att göra det möjligt för alla att kunna bo kvar i sina hus utan att känna att man just sluppit undan tack vare föga tillförlitliga och mycket godtyckliga undantag och begränsningsregler. Det finns ett enkelt sätt att minska politikers makt och inflytande över de boendes vardag och hushållseko- nomi. Detta enkla sätt är att en gång för alla avskaffa både fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom alla våra åtta reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar be- handlas två frågor som är mycket aktuella för många hushåll, inte minst gäller det i expansiva delar av vårt land och i mycket attraktiva områden längs våra kus- ter. Det är fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Med den upptining av fastighetstaxeringsvärdena som regeringen trots livliga protester från bl.a. små- husägare och de borgerliga partierna låter slå igenom kommer de här två skatterna att öka skatten på boen- det dramatiskt för många hushåll. I tidigare debatter har företrädare för socialdemo- kraterna hänvisat till den s.k. begränsningsregeln och menat att ingen ska behöva oroa sig. Men den som är ute och träffar villaägare i olika sammanhang kan tyvärr konstatera att oron finns kvar och den är dess- värre befogad. Jag kan bara gå till mitt eget grannskap här i Stockholm. Under en kafékväll i förra veckan på temat Aktuella frågor var fastighetsskatten en av de frågor som fick mest uppmärksamhet. En småbarnsfamilj som köpte sitt hus för tre fyra år sedan har naturligtvis fortfarande ganska stora lån på det. De har samtidigt genom ett arv ett litet kapital undanstoppat i aktier på banken. De har hittills inte betalat förmögenhetsskatt. Genom att taxeringsvärde- na höjs med närmare 100 % drabbas de av en kraftigt höjd fastighetsskatt och kommer nu också att få be- tala förmögenhetsskatt. Lågt räknat höjs boendekost- naden för den här familjen med 25 000 kr per år, dvs. närmare 2 000 kr i månaden genom ökade skatter. Eftersom båda tjänar hyggligt kommer de inte att omfattas av begränsningsregeln, så man kan ju hävda att det inte drabbar någon fattig. Man borde kanske fråga sig om de inte hade kunnat förutse den här kostnadsökningen när de köpte huset för snart fyra år sedan. Kanske - men knappast. Sålunda drabbas den här familjen av oro. Under vilka villkor har man råd att bo kvar? Vilka alternativ finns? Kan man hitta ett billigare boende i området, så att barnen kan gå kvar i skolan, osv.? Till den stress som många småbarnsfamiljer känner av hämt- ning och lämning på dagis, köer på ICA Stormarknad osv. läggs nu en ekonomisk stress som de inte själva har makten över. Ett par med fyra utflugna barn bor kvar i den villa som de köpte när barnen var små. Om de skulle sälja skulle de göra en väldigt bra affär med den prisut- veckling som varit på villor i Stockholms förorter, men de trivs, har sina vänner i området och har ork kvar för att sköta ett stort hus. Men deras boende- kostnader kommer på grund av ökade skatter t.o.m. att öka med mer än för de barnfamiljer som jag nyss redogjorde för. Taxeringsvärdet på deras hus hamnar lite över 3 miljoner, så inte heller de kommer att omfattas av den s.k. begränsningsregeln. Som egenföretagare ställer de sig nu frågan om de kan gå i pension och trappa ned så som de hade tänkt eller om de ska fortsätta ett tag till. Kunde det här paret ha förutsett utvecklingen av boendekostnader- na? Knappast. För deras granne, en gammal man som köpte sitt hus för snart 50 år sedan, kommer skatterna på boen- det att öka med 92 %. Den avbetalade villan, som för honom och för så många andra änkemän och änkor skulle vara en garanti för en trygg ålderdom, är nu i stället en källa till oro. De som kommer att omfattas av begränsningsre- geln är inte så många. Man räknar med att det är 150 000 personer. Även de känner en osäkerhet inför framtiden. Jag fick under kafékvällen många frågor som jag inte kunde svara på. Remisstiden på regeringens PM om begränsningsregeln löper till den 9 maj. Därför kan man väl inte räkna med ett slutgiltigt förslag i vårbudgeten och därmed inte heller med ett beslut i vår. Detta är högst otillfredsställande. Ingen av dem som jag talade med kunde se någon rim och reson i fastighets- och förmögenhetsbeskatt- ningen. Den upplevdes helt enkelt inte som rimlig. För att vi ska kunna upprätthålla tilltron till skatte- systemet måste beskattningen ha folklig förankring och upplevas som rimlig. En av de viktigaste princi- perna för skatt på boende är att den ska vara förutsäg- bar för den enskilde. Beskattningen av fastighet och förmögenhet får inte heller urholka äganderätten utan ska utformas enligt vedertagna principer om skatt efter bärkraft och efter likabehandlingsprincipen. Småhus och bostadsrätter är inte i första hand en kapitalplacering och ska därför inte beskattas som om de årligen genererar en löpande avkastning. Vi krist- demokrater anser att fastighetsskatten i sin nuvarande utformning snarast måste avvecklas. Vi har tillsam- mans med de andra borgerliga partierna vid åtskilliga tillfällen tagit upp frågan om fortsatta frysta taxe- ringsvärden som en start men varje gång blivit ned- röstade av majoriteten. I bostadsutskottets yttrande till skatteutskottet pe- kar man på den ökande betydelse som fastighetsbe- skattningen har kommit att få just för boendekostna- derna. Man menar där att det är av stor vikt att be- skattningen av boende inte bara vägleds av fiskala överväganden utan också av bostadspolitiska hänsyn och att det är viktigt att noga överväga beskattningens bostadspolitiska konsekvenser. Tyvärr fick de här synpunkterna inget genomslag i skatteutskottets be- handling. Herr talman! Tyvärr verkar det återigen som om majoriteten blundar för orimligheterna i dagens fas- tighetsskattesystem och för de konsekvenser som det får. Till slut vill jag lyfta fram ytterligare en aspekt av förmögenhetsbeskattningen, nämligen sambeskatt- ningen. Vi hoppades länge kunna få en majoritet för ett avskaffande av den, men vi i de partier som är för ett avskaffande av sambeskattningen fick tyvärr re- servera oss. Jag vill till slut säga att jag sedan kom- mer att yrka bifall till den reservation som handlar om ett avskaffande av sambeskattningen för att få denna fråga ordentligt prövad här i kammaren. Såsom sambeskattningen är utformad tror jag inte att det finns några argument för den, utom möjligen statsfinansiella. Konsekvenserna av en sambeskatt- ning av förmögenhet blir att sambopar utan barn med en förmögenhet om 2 miljoner kronor som gifter sig eller får barn drabbas av en skatteökning om 7 500 kr. Det uppfattas knappast som rimligt eller som fören- ligt med likabehandlingsprincipen. Ett ogift par får ingen skatt, men ett gift par eller ett par med barn får en skatt om 7 500 kr. Riksdagen bör ge regeringen till känna att sambeskattningen bör avskaffas. Kristdemokraterna står givetvis bakom samtliga sina motioner, men jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 2 under punkt 1, som handlar om fastighetstaxeringen, och till reservation 13 under punkt 11, som handlar om ett avskaffande av sambe- skattningen.