Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen i Somalia

Interpellationsdebatt 18 december 2012
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 187 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Carina Hägg har frågat utrikesministern om regeringen erkänner Somalias president, regering och parlament, om utrikesministern kommer att verka för att regeringen lägger fram någon strategi för politik i förhållande till Somalia och vad i så fall en handlingsplan ska innehålla och när den kan förväntas antas, om utrikesministern kommer att verka för att regeringen stöder Amisom och om utrikesministern kommer att verka för att regeringen bidrar till uppbyggnaden av Somali National Army. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Somalia är ett land i förändring. Ett nytt, mer representativt, parlament har utsetts. Den åttaåriga övergångsperioden kunde avslutas i och med valet av Hassan Sheikh Mohamud som ny president den 10 september 2012. En ny regering har därefter utsetts. Sverige erkänner normalt endast stater, inte regeringar. Sverige har inte haft en ambassadör ackrediterad till Somalia sedan 1992. En ny regering har emellertid tillträtt i Mogadishu, och regeringen avser att inom en snar framtid inlämna en begäran om agremang för en ny ambassadör till Somalia. EU:s särskilda sändebud för Somalia har nyligen ackrediterats som ambassadör till landet. Det svenska utvecklingssamarbetet styrs för närvarande av Förhållningssätt för svenskt utvecklingssamarbete med Somalia . Regeringen har emellertid givit Sida i uppdrag att ta fram ett resultatförslag för Sveriges utvecklingssamarbete med Somalia. Resultatförslaget ska vara inriktat på millenniemål 3 - ökad jämställdhet, 4 - minskad barndödlighet och 5 - förbättrad mödrahälsa. Därutöver ska resultatförslaget fokusera på att stärka utsatta gruppers egenförsörjning liksom deras förmåga och motståndskraft att stå emot återkommande kriser. Dessutom ska förslaget inriktas på att utveckla ett författningsgrundat, demokratiskt samhällsstyre med tonvikt på mänskliga rättigheter, öppenhet och ansvarstagande. Sida ska inkomma med resultatförslaget till Utrikesdepartementet senast den 1 februari 2013, och regeringen avser därefter att fastställa den nya resultatstrategin under våren 2013. Sveriges relation med Somalia är bred och baseras såväl på vårt bilaterala utvecklingssamarbete som vårt multilaterala engagemang. Sverige bidrar till exempel med stöd också från de tematiska anslag som vi har. Vi ger även ett stort humanitärt bistånd. Flera svenska civilsamhällesorganisationer som erhåller ramanslag från biståndsbudgeten är verksamma i Somalia. Vidare kan diasporan spela en viktig roll i återuppbyggnadsarbetet. Konstruktiva utvecklings- och försoningsfrämjande insatser från den svensk-somaliska diasporan bör tillvaratas. Den somaliska regeringens första prioritet är säkerheten i landet. Den somaliska förmågan att hantera säkerhetssituationen måste byggas ut. De nationella somaliska säkerhetsstyrkorna behöver följaktligen stärkas i flera avseenden. I syfte att bidra till en stabilisering av Somalia genomför EU en utbildningsinsats i Uganda till stöd för den somaliska regeringens säkerhetsstyrkor. Sverige har under 2012 bidragit med personal till insatsen. Vidare ger EU ett stöd till Afrikanska unionens fredsbevarande styrka, Amisom, som har spelat en mycket viktig roll för att förbättra säkerheten i Somalia. Även fortsättningsvis kommer Amisoms närvaro att vara av stor betydelse. Sverige verkar aktivt för att det internationella samfundet ska avsätta tillräckliga medel för att säkerställa en fortsatt närvaro av Amisom i Somalia. Sverige ingår också i en kärngrupp av särskilt engagerade länder. Under det svenska EU-ordförandeskapet 2009 antogs slutsatser om Somalia och Afrikas horn som lade grunden för den höga ambition som vi i dag ser från EU, också i form av en särskild EU-representant för Afrikas horn. Sverige deltar även i Operation Atalanta för att skydda World food programs humanitära mattransporter till landet samt för att bemöta problematiken med sjöröveri. Sverige har också haft ledningsansvaret för operationen i fält.
Carina Hägg (S)

Anf. 188 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tyckte att det var intressant att lyssna på det svar som vi har fått från regeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson. Jag vill påpeka för eventuella åhörare att man kan återfinna själva interpellationstexten, som ligger till grund för debatten, i protokollet. Jag har haft möjligheten att själv besöka Mogadishu. Jag tycker att det är viktigt att ta vara på denna möjlighet och att peka på att trots alla stora utmaningar finns det möjlighet i dag att börja upprätta kontakter av olika slag och att besöka Mogadishu. Jag välkomnar också besök från de nu inrättade personer som finns i regering och riksdag, och även presidenten, till Sverige. Det är viktigt. Vi har en stor diaspora, och vi har många som är engagerade. Det är viktigt att detta kommer till uttryck i olika slags besök med syftet att kunna bidra till att utveckla landet. Några faktorer som har varit överordnade är bristen på fred och demokrati, ansvarsutkrävande samt regionala spänningar och konflikter. Detta ligger delvis kvar. Säkerheten är det som är det tydligaste. Det var det som man talade om för mig; alla jag träffade talade om säkerheten. Man var också angelägen om att få klargöranden av hur regeringen i Sverige ser på den nya utvecklingen och på regeringens, riksdagens och presidentens roll. Det har vi fått svar på, och det välkomnar jag. Då kommer man till nästa fråga, som gäller Sveriges representation. Man ska utse en ny ambassadör. Kommer denna att placeras i Nairobi? Finns det möjlighet till detta? Planerar man kanske att samordna sig med andra länder för att på sikt finnas placerad i Mogadishu, vilket är det naturliga? Kommer regeringen att ta initiativ till att utse en honorärkonsul eller en konsul med placering i Mogadishu i avvaktan på att man kan lösa de praktiska arrangemangen där för att själv finnas i landet? Detta är några frågor som ligger i regeringens egen hand och där man ganska snabbt kan agera. Därför hoppas jag på ett svar i nästa inlägg. Vi från Socialdemokraterna har krävt ett samlat anslag i politiken för Afrikas horn även om vi måste se till de olika delarna. Jag saknar lite tydlighet här. Vad är Sverige ambition i dag? Vad vill man? Vilka frågor driver man bilateralt? Vilka frågor driver man i EU? Vilka frågor driver man när det gäller det internationella samfundet? Vad säger man till Afrikanska unionen? Vad tar man upp i Igad? Humanitärt bistånd har vi fått redovisat. Men de övriga delarna redovisas sällan samlat. Jag saknar detta i utrikesutskottet; vi borde få de olika säkerhetsdelarna redovisade samlat. Hur hänger de ihop? Vilka bidrar? Vilka kan bidra? Hur ser Burundi på detta i dag? Hur ser Afrikanska unionen på Amisom? Kommer Uganda att fortsätta ställa upp? Det är stora åtaganden för de här länderna. Kommer man att flytta den utbildning som finns i Uganda in i Mogadishu och in i Somalia? Kommer man att fatta det beslut som vi väntar på? Vad kommer regeringen att säga - för visst går mandatet ut vid nyår? Har man fattat ett beslut nyligen från regeringens sida, eller är man på väg att fatta ett nytt beslut? Vad säger man om säkerhetsstyrkorna? Där går mandatet ut om inte regeringen under de senaste dagarna har fattat ett beslut. Och som sagt var: Hur hänger detta ihop? Hur kommer verksamheten för säkerheten, som är en förutsättning för att bedriva annat nödvändigt utvecklingsarbete i Somalia, att kunna bedrivas? Vad är regeringens ambition, och hur vill man knyta diasporan till sig? Ett av mina exempel och mina förslag går ut på att man har människor från diasporan som har möjlighet att vara experter och bidra själva till att bygga upp sitt land. Vi har mött flera som har denna ambition.
Lars Johansson (S)

Anf. 189 Lars Johansson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar för det svar som statsrådet har lämnat på Carina Häggs interpellation. Jag har tidigare i höst lämnat in en motion som handlar om möjligheterna för det nya Somalia - så skulle jag vilja kalla det - och dess möjligheter till återuppbyggnadsarbete. Jag tänker koncentrera mig på de delar av svaret som pekar på de möjligheter som finns för ett positivt utvecklingsarbete i Somalia. Det handlar om att ta vara på den kunskap som finns om det arbete som har lagts ned under ganska många år av diasporan i Sverige. Det handlar om de ca 50 000 svensk-somalier som många, men inte alla, har haft ett återkommande resande till Somalia för att medverka på olika sätt i återuppbyggnadsarbetet. Jag menar att det är oerhört viktigt att vi tar till vara på de möjligheter som nu finns. Av svaret att döma uppfattar jag att regeringen är inne på den linjen; nu gäller det att se möjligheterna och att göra olika insatser. Då tycker jag att man ska ta till vara på den möjlighet som här finns och kanske inte vara riktigt så snål som jag har sett att man har varit hitintills med de Sidainsatser som görs av olika svensk-somalier. Jag kan ta ett konkret exempel. Jag har tre vänner i Göteborg som nu åker tillbaka till Somalia. De ska genomföra olika former av studiecirklar i Galkayou, Brava och Mogadishu. Det handlar om demokratiutveckling - precis det som står i interpellationssvaret. Det är viktigt nu att Sida tar fram ett underlag för hur detta ska kunna utvecklas framöver. De har vanliga jobb här hemma, men de får ingen ersättning för förlorad arbetsinkomst. De får resan, men de får i stort sett ingenting mer. De ska medverka på olika sätt. Jag tycker inte att vi kan överutnyttja våra vänner på det viset. Om jag jämför med andra som medverkar - tjänstemän inom Sida eller de som ska delta i den särskilda insatsstyrkan, Atalanta, som ska vara med under fyra månader nästa år igen - är det helt andra pengar och helt andra ersättningar vi talar om för de människor som medverkar. Men här har vi en kulturkompetens som kan betyda mycket för återuppbyggnadsarbetet. Då måste man också skapa rimliga villkor för de människor som är beredda att lämna sin familj i Sverige för att återvända under en kortare eller en längre period för att medverka i återuppbyggnadsarbetet. När man nu tittar på möjligheterna framöver förordar jag att man samlar representanter för diasporan i någon form av kommitté som ges möjlighet att diskutera på vilket sätt man ska kunna medverka i återuppbyggnadsarbetet i Somalia och framför allt i den södra delen där det har varit mest konflikter och störst problem för människor, alltså runt Mogadishuområdet. Jag skulle vilja höra hur biståndsministern ser på möjligheterna att använda sig av diasporan i ett mer direkt och organiserat arbete och inte via olika myndigheter. Det blir så komplicerat. Jag har erfarenhet av detta sedan tio år tillbaka. Jag vet att när man ska blanda in Sida, Migrationsverket och andra - när många ska delta - blir det inte riktigt som man har tänkt sig från början. Jag skulle vilja se ett mer konkret operativt arbete där man verkligen tar vara på den kunskap som nu finns och gör någonting positivt av den. Jag väntar med spänning på vad biståndsministern har att säga.
Gunilla Carlsson (M)

Anf. 190 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar Carina Hägg för en mycket omfattande men också mycket insiktsfull interpellation. Jag tackar också för det engagemang som finns i denna kammare för det nya Somalia. Jag tror att vi just nu delar någon form av optimism för att vi i ett skede då det finns en ny regering och en ny president på ett konstruktivt sätt ska kunna bidra från svensk sida. Vi har komparativa fördelar. Vi har inte bara engagerade riksdagsledamöter och tidigare kommunalpolitiker. I kammaren har vi även ledamöter med somaliskt ursprung. Vi har också en stor diaspora. Frågan är hur vi på bästa sätt kan använda denna kompetensbas. Regeringen gav för länge sedan Sida uppdraget att återkomma och utveckla en så kallad diasporafacilitet. Jag ska medge att det har varit aningen på det sätt som beskrivs av ledamoten Lars Johansson, alltså lite byråkratiskt och lite trögt i starten för att just få fram någonting som är operativt och lättanvänt. Vi kanske skulle kunna hitta några andra möjligheter med göteborgskt engagemang kring Somalia, med mer vänortsutbyte och annat, för att hitta fler vägar till landet för att visa på vårt breda kunnande och engagemang. Jag tackar för de frågor som också har väckts i samband med interpellationen. Jag ser att engagemanget kring Somalia i första hand handlar om just säkerhet. Det hör man mycket tydligt när man är i landet. Både politiska företrädare och människor inte minst i Mogadishu säger att säkerheten först och främst måste garanteras. Men jag tror inte att vi bara kan vänta på det. Vi måste också se till att återvändande kan ske för människor som är beredda, trots svåra initiala förutsättningar för handel och företagande, att också ekonomiskt börja verka och engagera sig och bidra till att fylla de behov som finns i landet. Här tror regeringen att någon form av honorärkonsul kanske skulle vara till nytta, inte minst med tanke på att många nu tar tillfället i akt att återvända för att hälsa på släktingar och vänner och bedriva viss verksamhet. Jag tackar för frågan om detta. Då finns det en möjlighet eller en risk för att de konsulära fallen ökar, och då skulle detta kunna vara en smidig lösning. Vi ber att få återkomma i denna del. När det gäller säkerheten, Amisom, mandat och annat är det FN:s säkerhetsråd som mandaterar. Vi ska tacka grannländerna för engagemanget men inse att läget också utifrån ett regionalt perspektiv är viktigt att hantera på ett seriöst sätt. Vi kan inte bara utgå från att grannländerna med välvilja fortsatt bara kommer att ställa upp eller att det är helt friktionsfritt. Vi har en anledning att hantera Somalia utifrån Somalias egna uppfattningar och prioriteringar. I samband med hur vi väljer hur FN ska engagera sig i landet måste vi också inse och respektera att detta inte ska vara en givarledd utveckling. Vi måste se att den somaliska regering som nu finns på plats har egen kapacitet att formulera sina egna strategier för att också ta ägarskap och ansvar. Det är därför som jag i mitt arbete nu och under de kommande veckorna lägger mycket tid och arbete på att se till att vi designar våra insatser och vårt engagemang så att det passar just det somaliska ägarskapet. Jag tror att det är viktigt att göra detta redan från början. Därför finns det en hel del utmaningar kvar också i givarkretsen eftersom många nu vill vara med och spela en stor roll i ett land som är viktigt för fred och säkerhet på hela Hornet.
Carina Hägg (S)

Anf. 191 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Först vill jag tacka biståndsministern för öppningen när det gäller en honorärkonsul. Jag tror att det skulle kunna vara ett viktigt steg som är möjligt rent praktiskt att ta. Mot bakgrund av den stora grupp som kan komma att behöva någon form av konsulära kontakter tror jag att det till och med skulle kunna underlätta för helheten inom UD:s värld att ha ett stöd i en sådan funktion även för den ambassadör som har huvudansvaret. Det skulle naturligtvis ske i samverkan med andra i diplomatkåren, med EU och kanske med den nordiska kretsen. Vi får se hur detta utvecklas. Jag vill också understryka det som Lars Johansson har lyft fram. Vi diskuterar ju både biståndsdelen och den säkerhetspolitiska delen. Man måste ta vara på de idéer, de förslag, den kreativitet och det engagemang som finns i diasporan. Man har visat att man konkret kan peka på många olika vägar. Jag tror att alla också är medvetna om att säkerheten är den första prioriteten. Men det betyder inte att det inte också är möjligt att ta andra steg i takt med att säkerhetssituationen gör det möjligt att utveckla landet. Landet är totalt sönderslaget, och det är mycket svårt att i denna kammare beskriva bristen på resurser och vad som har blivit eftersatt under dessa drygt 20 år som konflikten har pågått. Samtidigt kan jag bekräfta den bild som Gunilla Carlsson här beskrev om att det i dag finns en optimism och en tilltro till de egna förmågorna. Man vill ha utvecklingen i sin egen hand, och man vill på sikt klara säkerheten. Samtidigt säger man att det inte är möjligt just nu. Men man strävar efter att själva ta ansvar. Nu behöver man Amisom och stöd till sina säkerhetsstyrkor. Men man behöver naturligtvis också hjälp med utvecklingen. Att skapa stabilitet på den politiska nivån kräver också att man kan peka på någon form av utveckling och att det händer någonting utifrån alla de drömmar och förväntningar som människor har från en mycket rimlig nivå. Regeringen måste kunna besöka valkretsar, resa i landet och kunna visa att man också kan leverera. Detta hänger ihop. Man måste alltså koppla på diasporan på ett aktivt sätt, vilket jag tyckte att Gunilla Carlsson öppnade för i dialogen med Lars Johansson, men också se till att stödja de fortsatta säkerhetsstrukturerna. Här kände jag en viss osäkerhet om vad regeringen vill och på vilket sätt regeringen driver detta. Jag skulle också, som jag sade tidigare, gärna i den samlade redovisningen till riksdagens utrikesutskott se hur man avser att satsa på detta. Jag skulle också gärna vilja se relationen mellan de ekonomiska insatser som görs på den mer militära delen och säkerheten och på den mer traditionella biståndsutvecklingsdelen för att få en bild av vilka prioriteringar som vi gör tillsammans och vad regeringen gör. Jag efterlyser i detta inlägg lite klarare besked om vad som är regeringens avsikt och hur man har tänkt stödja denna säkerhetsstrukturen framgent. Vilka medel är man beredd att satsa? Vilka träningsinsatser är man beredd att stödja om man är beredd att göra denna insats? Då handlar det om Amisom, Atalanta, de egna säkerhetsstyrkorna och försvaret i landet. I ett sådant land kan gränsdragningen mellan polisen och militären se annorlunda ut. Men det finns ett brett engagemang för detta i det här landet, vilket jag välkomnar.
Lars Johansson (S)

Anf. 192 Lars Johansson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tycker att det var ett intressant svar biståndsministern gav tidigare. Jag håller med om att det finns ett väldigt stort engagemang i frågan, framför allt från diasporan, och det är, som sagt, viktigt att ta vara på den möjligheten. Som jag pekade på tidigare finns det också erfarenheter av utbildningsfrågan, som är en av de frågor biståndsministern har bett Sida att ta fram uppgifter kring. Där är det väldigt viktigt att man jobbar med korta yrkesutbildningar. Det ska naturligtvis ske kombinerat med bekämpning av den analfabetism som finns, men de som har möjlighet ska ges korta utbildningar. Vi har erfarenhet av detta från en omfattande verksamhet i Galkayo under sju år, där vi utbildade ungefär 3 300 med hjälp av olika biståndsinsatser. Det var korta utbildningar - utbildningar i verkstadsteknik, vårdutbildningar, kontorsutbildningar och så vidare. 80 procent av deltagarna fick arbete. Det finns alltså goda möjligheter. Jag tycker även att man ska titta på möjligheterna att samverka på plats med till exempel Norsk flyktinghjälp, som också har medverkat, och Diakonia. De har funnits inne i landet under hela den tjugoårsperiod då det har varit väldigt besvärligt, med olika framgångar. Därför tycker jag att man ska ta vara på det som finns och titta på möjligheterna framöver. Jag noterar också att Försvarsmakten när det gäller Atalanta nästa år, från april till augusti, ska presentera någonting som ska komma ganska snabbt. Det vore väldigt intressant att kunna göra detta parallellt. Det är ungefär som i Afghanistanfrågan, där vi successivt går över i ett civilt engagemang. Helst skulle man också i ökad utsträckning jobba med de civila insatserna, till exempel fiskeprojekt för människor vid Somalias kust som är jättelång. Det är ett enormt fiskevatten, och det finns enorma möjligheter om man ger människor som bor där möjlighet att verka inom denna näring. Det finns förutsättningar, och jag vill verkligen medverka till att vi ska få till stånd ett konkret arbete.
Gunilla Carlsson (M)

Anf. 193 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig börja med interpellantens fråga om säkerheten. EU är en central aktör i Somalia, den största biståndsgivaren till landet och även en finansiär till AU:s fredsbevarande styrka Amisom genom den afrikanska fredsfaciliteten. Det är alltså genom EU vi bidrar till att främst bygga säkerhet och bidra till detta i landet. Vår uppfattning är att Amisoms närvaro under de kommande åren kommer att vara helt nödvändig för att upprätthålla vad jag skulle kunna kalla en relativ stabilitet i Somalia. Tidpunkten för just Amisoms tillbakadragande är avhängig de nationella säkerhetsstyrkornas utveckling. Nya lokala och regionala administrationer som har folkets stöd måste kunna etableras i de områden al-Shabab lämnar, och det är viktigt att då se att vi samlat inte bara får utveckling utan också kan se till att fred och säkerhet därigenom stärks. Sverige bidrar till Amisom, och vi bidrar till EU:s Training Mission som just nu finns i Uganda. Vi bidrar med personal, utbildare, stab och genderrådgivare samt stöder Operation Atalanta och den maritima kapacitetsuppbyggnadsinsatsen EUCAP Nestor. Fram till i somras har Sverige deltagit i en säkerhetskommitté för Somalia med deltagare från Internationella samfundet och den tidigare övergångsregeringen om den somaliska säkerhetssektorn. Nu diskuteras i Mogadishu och Nairobi hur detta ska fortsätta, men det är mycket tydligt att förväntningarna på svenskt engagemang i denna del är stora. Vi ska respektera att det nu finns en ny politisk motsvarighet i Somalia som vi ska kunna arbeta tillsammans med och som måste få ägarskapet och känslan för sin egen säkerhet. Ett sätt att se att det finns framtidshopp och möjligheter är att titta på jobb. Första gången jag var i Mogadishu träffade jag borgmästaren, som sade: Välkommen hit! Här har vi hundra procents ungdomsarbetslöshet. Det handlar om att kunna hitta möjligheter och fylla de behov som naturligt finns i ett land som har varit ödelagt av krig och våldshandlingar under drygt två decennier. Det finns mängder av behov som måste tillgodoses men också många som måste komma i arbete, inte minst de unga. Att här göra de rätta insatserna snabbt och flexibelt tror jag blir avgörande för att visa att vi verkligen bidrar på bästa sätt till somalisk återuppbyggnad. När jag senast besökte Mogadishu, den 18 september, var jag faktiskt den första europeiska ministern där efter övergångsperiodens slut. Jag mötte bland annat presidenten och talmannen och talade om dessa saker, och jag utlovade då ett ökat svenskt engagemang med tydligt fokus på väl samordnat internationellt stöd för att det ska kunna göra skillnad. Det fanns en stor uppskattning för de svenska insatserna men också, tror jag, potential att jobba tillsammans nordiskt. Det handlar inte bara om att se de rätt så omfattande behoven i Mogadishu utan också om att se att vi har kommit en bit på väg i Puntland och Somaliland, bland annat med den typ av samarbetspartner som nämndes i debatten, alltså NRK och Diakonia. Vi har anledning, fru talman, att ta det svenska samlade engagemanget för Somalia vidare. Även här, när vi nu för första gången efter att det nya parlamentet och den nya presidenten har utsetts i Somalia debatterar på djupet, tror jag dock att det är viktigt att vi utrustar oss med respekt för somaliskt ägarskap och även med tålamod med att detta kommer att ta tid. Jag tror att det svensk-somaliska engagemanget är brett, inte bara i kammaren utan runt omkring i vårt land. Om vi använder den relation vi har tack vare de många somaliska människor som bor och lever i vårt land och använder de länkar som redan finns tror jag att vi på ett väldigt effektivt och bra sätt kan ta vårt ansvar för utvecklingen i Somalia.
Carina Hägg (S)

Anf. 194 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar, för jag tycker att jag fick en bättre bild av strukturen och hur man kommer att arbeta med och se på säkerhetsfrågorna framöver. Det är klart att detta är väldigt komplicerade frågor, men bakgrunden till min fråga är att jag ser att det hänger ihop - vad man gör på ena sidan påverkar den andra delen av säkerhetsstrukturen. Detta är en så komplicerad miljö att det finns anledning att utvärdera och fundera på om detta var bra och om det fungerade bäst eller om man kan göra på ett annat sätt. Vi kommer nämligen också framdeles att befinna oss i komplicerade miljöer, och vi behöver dra dessa slutsatser. Sverige har gjort ansträngningar på flera områden, och nu ser vi att vi har nätverk, erfarenheter och kontaktnät. Vi kan bidra på ett aktivt sätt och känna att vi har ett ansvar att involvera dem vi vet är engagerade både i Somalia och här. Jag tyckte att det var spännande att höra så pass många svenska röster i Mogadishu, på samma sätt som vi tidigare har mött svenska röster när vi har kommit till Chile eller till andra länder. Man vänder tillbaka och vill göra en insats, och man söker efter förutsättningar. Man kanske kommer själv som man och försöker att ta med sig familjen när det blir möjligt och när man så småningom hittar skolor. Jag hittade även några kvinnor som hade vänt tillbaka från Sverige och som talade svenska. Det var någon från Göteborg som ville jobba med att utveckla kvinnorörelsen - skapa jobb och småföretagande för att kvinnor skulle ha en egen utkomst. Det är trots den stora utmaningen viktigt att förmedla också det positiva, och det tycker jag att vi gemensamt har gjort här i dag. Det handlar om att se resurserna och möjligheterna i somalierna själva och i det somaliska samhället, trots alla stora svårigheter. Den fråga som kanske är den viktigaste nu är att verkligen ta vara på denna kompetens och dessa nätverk så att vi kan bidra till utvecklingen. Jag ser att andra länder är där - Kina är där, och Turkiet är där. De uppges ha lovat att investera i parlamentet. Flera andra länder är alltså där; vi är inte ensamma. Jag tror dock att vi kan spela en väldigt avgörande roll, för vi har inga andra avsikter än att se till utvecklingen och säkerheten.
Gunilla Carlsson (M)

Anf. 195 Statsrådet Gunilla Carlsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera Somalia, och jag tackar för interpellationen. Jag tror att vi har viktiga månader framför oss i Somalia för att nu snabbt etablera det nya ledarskapet. När jag träffade presidenten sade han att säkerhet, säkerhet och säkerhet kommer i första hand. Sedan hade vi också ett möte med de nyutsedda kvinnliga parlamentarikerna samlade, och de sade: Jaså, sade han bara att det kommer på första, andra och tredje plats? Vi skulle vilja säga att frågan hur vi ska kunna få säkerhet i landet kommer på första till tionde plats. Det förekommer ju en mängd övergrepp, och vi vet att läget just nu för bland annat journalister och andra är mycket svårt inte minst i Mogadishu. Säkerhetsläget är ett bekymmer om vi vill ha utveckling och fred. Men jag tror att inom ramen för Europeiska unionen, med nordiskt samarbete på plats för att stötta utvecklingsinsatser och med FN som har en bra politik för landet finns det möjlighet att den optimism som vi har nämnt här i kammaren i dag kan hålla i sig. Ansvaret kommer att ligga på det somaliska ledarskapet. Just nu finns det all anledning för oss att noga kalibrera det fortsatta svenska utvecklingssamarbetet, som ju syftar till att öka säkerheten, ge en utvecklingspotential och i samverkan med andra använda våra samlade resurser så effektivt som det någonsin är möjligt. Detta blir inte möjligt att genomföra såvida vi inte har en bra dialog med grannländerna och får en gemensam syn på vikten av fred och säkerhet i Somalia för att äntligen bryta åratal, ja, decennier, av krig och konflikter och råda bot på brist på utveckling. Jag hoppas att optimismen kan leva vidare. Vi gör allt för att stödja den utvecklingen.

Dokument

den 23 november

Interpellation

2012/13:146 Situationen i Somalia

av Carina Hägg (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Somalias omvärld har att föra en aktiv politik i förhållande till Somalia. Trots framsteg är situationen i landet fortfarande skör, och därför är det extra betydelsefullt att det internationella samfundet för en aktiv politik till stöd för den demokratiska riktning som nu stakats ut av somalierna själva. Sverige och EU bör verka för att upprätthålla FN:s säkerhetsråds engagemang för Somalia.

Utvecklingen i Somalia har betydelse för hela Afrikas horn, och i dagsläget är Amisoms insats avgörande. Den AU-ledda insatsen Amisom bör få ett fortsatt starkt stöd samtidigt som en tidsplan bör anges för när säkerheten ska lämnas över till Somalias regering. I dag är det oklart vilka insatser regeringen avser att prioritera att lägga fram för riksdagen, vilka direktiv som ges till myndigheter liksom när beslut kan väntas tas för Somalia. Sverige har haft en viktig roll på Afrikas horn men tappat i engagemang och därmed inflytande. Sverige tar i dag inte vara på existerande kontaktnät och närvaro i landet.

Vilka initiativ har regeringen tagit internationellt och inom EU med bäring på Somalia? De svar Sveriges regering lämnat in till FN bör redovisas även för riksdagen. Vi socialdemokrater fortsätter hävda vikten av att se Afrikas horns svårigheter och möjligheter även i ett vidare sammanhang.

Laglöshet i Somalia har fått konsekvenser utanför landet självt i form av omfattande flyktingströmmar. Internflyktingarna utgörs huvudsakligen av kvinnor och barn. Indikatorer som hög mödra- och barnadödlighet, fistula, könsstympning, vaccination, undernäring och frånvaro av familjeplanering placerar Somalia i världens bottenskikt. Landet saknar tillgång till offentliga läkare, sjuksköterskor och lärare. Familjeplanering är inget man talar om, och preventivmedel är varken accepterade eller finns att tillgå. Satsningar behövs för att förbättra kvinnors hälsa. Flickor och kvinnor drabbas av sexuellt våld samtidigt som rättslösheten är betydande. Kvinnokonventionen Cedaw är ett användbart redskap i arbetet för att öka kvinnors möjligheter. De ekonomiska kostnaderna för krigstillståndet har varit enorma men den främsta förlusten är de människor som mist livet.

Sverige bidrar under 2012 med humanitärt stöd till Somalia. Den sammantagna humanitära hjälpen och utvecklingshjälpen till Somalia under 20 år uppskattas ha uppgått till minst 13 miljarder dollar. Under samma period har somalier utanför landet skickat in ungefär lika mycket till sina kvarvarande anhöriga. Ännu mer har militära insatser, terrorism och internationell brottslighet samt piratverksamhet kostat. Närmare en fjärdedel av somalierna är nu flyktingar inom eller utom landet. Men listan på dem som tjänat på kaoset är lång – korrupta före detta politiker, krigsherrar, pirater, vapensmugglare, droghandlare, penningtvättare, och till och med hjälporganisationer.

Om inte fler kan tjäna på fred än på kaos och konflikt kommer hungersnöd att återkomma. Torka anges nästan ryggmärgsmässigt som förklaring till svält. Uteblivna regn satte i gång den negativa spiral som följts av torka och svält. Bristen på rent vatten är stor. Men det är inte ödesbundet att torka ska leda till svält. Det är inte heller problem som biståndet ensamt kan lösa. Det handlar om människors prioriteringar och agerande. Några faktorer har varit överordnade: bristen på fred och demokrati, ansvarsutkrävande samt regionala spänningar och konflikter.

En policy för Afrikas horn antogs av EU 2009. År 2011 tillsattes en särskild EU-representant för Afrikas horn med uppdrag att i första hand inrikta sig på Somalia, konfliktens regionala dimension och piratdåd. En mekanism, joint financial management board, föreslogs hösten 2011 för att följa och övervaka både inkomster som genereras i Somalia och inkomster som härrör från utvecklingsbistånd. En särskild deklaration om detta antogs vid Londonkonferensen.

Enligt EU:s rådsslutsatser från november 2011 kommer man att fortsätta arbetet för att spåra finansiella flöden från piratdåd. Under Londonkonferensen i februari 2012 behandlades huvudsakligen frågan om hur det internationella samfundet kan öka sina ansträngningar för att på allvar ta itu med såväl de underliggande orsakerna till situationen i Somalia som dess effekter i form av svält, flyktingar, piratverksamhet och terrorism. I slutkommunikén från konferensen enades det internationella samfundet om att ge stöd till en politisk process, att fortsätta stärka Amisom och att hjälpa Somalia att utveckla sin egen säkerhetsförmåga, inklusive försvarsmakten. Likaså skulle det internationella samfundet bistå med att bygga stabilitet på lokal nivå och utöka sina ansträngningar att ta itu med pirater och terrorister. Dessutom uttrycktes förhoppningen om att en ny fas i Somalia–Mogadishu-politiken, med stöd från det internationella samfundet, ska leda till fred i Somalia. En oro finns att omgivande stater kommer att hålla sig kvar på Somalias mark- och vattenterritorium. 

EU har nyligen avsatt 412 miljoner för att stödja demokratisk utveckling i Somalia. Medel bör även öronmärkas för kvinnor, och medvetenhet om vikten av att involvera både män och kvinnor i arbetet bör säkerställas. Klansystemet, ofta omnämnt som 4.5, är en realitet men bör inte förstärkas då det skulle ske på bekostnad av demokrati och ett framväxande flerpartisystem. Partier kan stödja genom partinära bistånd i den mån budgetresurser finns tillgängliga och regelverk är anpassade till faktiska förhållanden.

Kvinnorna är de största förlorarna när maktfördelning utgår från klansystemets patriarkala struktur. Kvinnors roll i samhället och i regionen behöver stärkas och deras organisering stödjas. Kvinnoorganisationen Somalias Kvinnokommission har återinrättats och har framfört tydliga prioriteringar. Särskilda utbytesprogram, där kvinnor i regionen får möjlighet att utbilda sig i frågor kring demokrati och ledarskap kan anordnas. Kvinnornas enda möjligheter att resa utomlands i dag är genom att söka asyl, men genom ett ökat utbyte kan fler få möjlighet att skaffa sig verktyg för att öka sitt inflytande i Somalia. Behovet av att följa finansiella strömmar kvarstår. Kvinnor tillhör de fattigaste av de fattiga samtidigt som 16 procent av parlamentarikerna utgörs av kvinnor. 100 kvinnor har också genomgått polisutbildning.

En generation har förlorat sin rätt till utbildning och behöver i dag till exempel möjligheter i form av yrkesutbildning. Hela 80 procent av de unga är arbetslösa. Den privata skolundervisning som i dag ibland finns liksom betyg från universitet erkänns inte utomlands och ger därmed inte behörighet, vilket lyfts fram som ett konkret problem.

Regeringen lyfter fram behovet av att kunna utveckla småföretagandet för kvinnor och män även med handelskontakter utanför landets egna gränser. Det finns småföretagare som organiserat sig som grupp. Somalia behöver utveckla en bärkraftig ekonomisk tillväxt. Därför finns intresse av kontakter mellan företagare i Sverige och Somalias kvinnliga och manliga företagare. På sikt vill man ha tillgång till en vidare marknad inklusive EU-marknad.

Reconstruction and Development Programme (RDP) har tagits fram under ledning av FN i samarbete med den avgångna övergångsregeringen. En styrka är att ramverket utvecklades i en för förhållandena öppen process med ambition att inkludera somaliska aktörer. Målet med RDP är att stärka och utöka freden och minska fattigdomen. Men detta övergripande ramverk för internationellt bistånd till Somalia behöver utvecklas, och det kräver såväl ett internationellt som ett svenskt förnyat engagemang. Institutioner behöver återuppbyggas.

Extremisterna har styrt och terroriserat Somalia. De har uttaxerat från fattiga bönder, tvångsrekryterat till sin milis. Al-Shabab har tvingats retirera men strider och terrorattacker förekommer fortfarande, om än i minskad omfattning. Rörelsefriheten för individer och internationella organisationer är ännu begränsad på grund av säkerhetsläget. En fråga som diskuteras är om ansvariga för allvarliga brott som krigsförbrytelse i dag är möjliga att ställa inför rätta. Detta menar jag kan göras möjligt. Somaliska makthavare arbetar vidare med att befästa och utvidga säkerheten i landet. Planer på processer för försoning och utveckling av konstitutionen i syfte att involvera invånarna välkomnas men det finns även en medvetenhet om att ett sådant arbete kräver resurser.

Flygplatsen i Mogadishu hålls öppen genom Amisoms insats. Den fredsbevarande styrkan kontrollerar tillsammans med somalierna själva och armén numera Mogadishu. Strider och terrorattacker förekommer emellertid fortfarande och rörelsefriheten för internationella organisationer liksom individer är begränsad. En närvaro av Amisom är avgörande för säkerheten och därmed utvecklingen i landet. Styrkan utgörs till övervägande del av soldater från Burundi och Uganda. Totalt är nio svenskar anställda av Bancroft vars huvudsakliga uppgift är att vara mentorer för Amisom, men man tränar och stöder även Somali National Army. Detta arbete sker i nära relation med den nu utsedda regeringen.

Arbete pågår för att sätta upp en sjukvårdsstruktur inom armén. Det finns ett förslag till ombyggnad av Villa Baidoa för att skapa ett mindre militärt sjukhus med även civila avdelningar. Träning av sjukvårdspersonal och ambulansförare pågår och tre mobila kliniker drivs för SNA. Behovet av grundläggande hälso- och sjukvård men även för till exempel behandling mot skador är dokumenterat stor.

 Vidare ska nämnas Mine Actions verksamhet i Somalia. Resolutionerna 1325 och 1820 ska implementeras i insatser. Vapeninsamlingsprogram bör övervägas. EU:s rådsslutsatser från 2009 för att ta till vara diasporans eget engagemang bör följas upp. Utformningen av den civila insats som är tänkt att stärka de maritima kapaciteterna i regionen behöver redovisas. I dag kan Somalia inte skydda sina korallrev från skador och sina fiskevatten från utfiskning samtidigt som det egna närfisket behöver utvecklas.

Valet nyligen ska delvis ses som en slutpunkt på den FN-stödda övergångsprocessen i Somalia. I september hölls parlamentariskt val, och landet har nu en ny president, premiärminister och regering. Premiärministern fick stöd för en regering som inte bygger på en klankvoterad mandatfördelning. Regering består av tio ministrar varav två är kvinnor. En av kvinnorna är utrikesministern som även utsetts till vice premiärminister.

Vikten av att prioritera säkerhetsfrågor lyftes fram i alla samtal jag förde under mitt besök i Somalia nyligen. Det är viktigt dels för att befästa den säkerhet man uppnått, dels för att utvidga den inte minst geografiskt. Utan säkerhet är en politik för småföretag med arbetstillfällen inte möjlig.

Somalias regering saknar i dag, 20 år efter det att staten föll ihop, föga förvånande, kapacitet i form av resurser att genomföra sina beslut. Men trots utmaningarna var optimismen märkbart påtaglig i Mogadishu. Borgmästaren kunde peka på resultat som åstadkommits. All infrastruktur förstördes i landets 18 distrikt men mobiltelefoner fungerar numera väl i delar av landet. Att hamnen i Mogadishu är i behov av ombyggnad behöver uppmärksammas. Den väg som restaurerats och försetts med solenergibelysning har tillsammans med en rondell blivit en hoppfull symbol för invånare.

Sveriges mottagande av somaliska flyktingar har uppmärksammats positivt av Somalias president och regering. Diasporan har även en viktig roll för landets utveckling bland annat genom ett permanent återvändande men oftare genom tidsbegränsade insatser på nyckelposter. Kompetens efterfrågas för så gott som alla samhällsområden. Ett deltagande från de i diasporan som så önskar bidra till samhällsuppbygganden bör underlättas. Sverige bör inrätta ett program som genom finansiering möjliggör för svensk-somaliska experter att konkret bidra till uppbygganden av Somalia. Regeringen kan bättre ta vara på den svenska närvaro som redan finns i Somalia.

Det finns önskemål i diasporan om att Somalia upprättar en diplomatisk närvaro i Sverige genom att en konsul utses. Dock har Somalias beslutsfattare själva att hantera den frågan inom ramen för sin prioritering. Men Sveriges regering bör snarast besluta om en diplomatisk närvaro genom en konsul i Somalias huvudstad Mogadishu. Såväl de politiska som de praktiska förutsättningarna för upprättande av en diplomatisk närvaro föreligger. Den konsulära verksamheten likväl som andra kontakter kan förväntas växa.

Då behoven av uppbyggnad är omfattande i Somalia är det angeläget att regeringen tar initiativ till samordning mellan samarbetspartner och såväl regionala som internationella organisationer. En fördelning av områden för insatser utifrån de prioriteringar som läggs fram av landets regering och parlament är angelägen.

Mina frågor till utrikesministern är:

-      Erkänner regeringen Somalias president, regering och parlament?

-      Kommer utrikesministern att verka för att regeringen lägger fram någon strategi för politik i förhållande till Somalia? Vad ska i så fall en handlingsplan innehålla och när kan den förväntas antas?

-      En fortsatt närvaro av Amisom är avgörande för Somalias säkerhet och utveckling varav ett fortsatt stöd från Sverige är motiverat. Men kommer utrikesministern att verka för att regeringen stöder Amisom?

-      Kommer utrikesministern att verka för att regeringen bidrar till uppbyggnaden av Somali National Army?