Situationen i Turkiet och Selahattin Demirtas

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Turkiet ska följa och implementera beslutet från Europadomstolen för mänskliga rättigheter gällande frigivningen av Selahattin Demirtas. Vidare har han frågat om jag och regeringen anser att Turkiet uppfyller demokratikraven för att inleda förhandlingar om eventuellt medlemskap i EU.

För fyra månader sedan svarade jag på en interpellation av en annan interpellant om stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet (interpellation 2023/24:680). Den interpellationen handlade delvis om Selahattin Demirtas, och frågeställningen var snarlik dagens.

I EU-kommissionens årliga utvärdering av de framsteg som gjorts på vägen mot EU-medlemskap för Turkiet ägnas mycket uppmärksamhet åt de frågor som interpellanten Ola Möller nämner i sin interpellation. I den utvärdering som görs av vart och ett av EU:s kandidat- och partnerländer beskrivs de uppmärksammade fallen i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna utförligt, inklusive de långa processer som pågår för att få Turkiet att frige Selahattin Demirtas. När frågan har kommit upp i Europarådets mellanstatliga format, ministerkommittén, har Sverige som medlem konsekvent ställt sig bakom uppmaningarna till Turkiet att respektera Europadomstolens domar och frige både Selahattin Demirtas och Osman Kavala. Det är allvarligt att Turkiet inte har verkställt dessa domar.

Frågan kommer att återupptas till hösten, då Turkiet väntas offentliggöra domskälen och då Europadomstolen kommer att granska domen. Sverige anser att det turkiska agerandet är helt oacceptabelt och fortsätter att driva på för en omedelbar frigivning. Det faktum att Turkiet inte har följt Europadomstolens beslut i fallen Kavala och Demirtas tas också upp i den framåtblickande rapport om Turkietrelationen som EU-kommissionen och EU:s utrikestjänst tog fram på uppdrag av Europeiska rådet i november 2023.

Vidare upprepade EU-kommissionen i den senaste utvärderingen av Turkiet från 2023 bland annat sin allvarliga oro över den fortsatta tillbakagången inom områdena demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter i Turkiet. Denna situation beskrivs även utförligt av olika icke-statliga organisationer, exempelvis Amnesty och Human Rights Watch.

Sverige delar bedömningen från såväl EU-kommissionen som EU:s utrikestjänst. Vi tillmäter situationen för de mänskliga rättigheterna stor vikt i synen på alla EU-kandidatländer, inklusive Turkiet.

Jag vill betona att Sverige kommer att fortsätta att verka för en mer demokratisk utveckling i Turkiet där mänskliga rättigheter fullt ut respekteras. Detta gäller särskilt situationen för politiker, journalister, personer som tillhör minoriteter, människorättsförsvarare och hbtqi-personer.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Situationen i Turkiet är, precis som utrikesministern tenderar att säga, alarmerande när det gäller den demokratiska utvecklingen. När världens ögon nu riktas mot Gaza är det klart att Turkiet flyttar fram sina positioner. Allt från drönare och missiler till direkt ockupation av andra länder förekommer - man tar sig rätten att gå in på andra länders territorium.

Samtidigt pågår förföljelsen av oppositionella i allmänhet och kurder i synnerhet oförtrutet - 6 000 politiska fångar sitter nu i turkiska fängelser. Totalt sitter 200 000 fångar i landets fängelser, där tortyr och grova kränkningar av mänskliga rättigheter är vardagsmat.

Många fall har rönt internationell uppmärksamhet. Ett sådant fall är Selahattin Demirtas. Europadomstolen har, precis som utrikesministern sa, varit väldigt tydlig. Även EU, Europeiska rådet och andra instanser har varit tydliga med vad som gäller. Ändå dömdes Demirtas alldeles nyligen till ytterligare 42 års fängelse. Andra fall med politiska fångar där Europarådet har varit väldigt tydligt gäller Osman Kavala och Figen Yüksekdag. Det här är bara tre välkända offer för det förtryck och den förföljelse som sker, framför allt av kurder men också av journalister, oppositionella och andra minoriteter i Turkiet.

Jag vill ta fasta på att Turkiet i dag är en av våra närmaste allierade. Sedan vi blev medlem i Nato har vi en annan arena att höja vår röst på. Även om det i den tidigare debatten om Gaza nog kunde konstateras att folkrätten har fallit sönder - den håller inte längre, och framför allt ageras det inte i enlighet med folkrätt och internationell humanitär lag, till exempel folkmordskonventionen - är det klart att Sverige som land måste fortsätta att argumentera för folkrätten, rättsstatens principer och liknande.

En av mina bevekelsegrunder för att acceptera Natomedlemskapet var att Sverige skulle vara en röst för nedrustning, fred, mänskliga rättigheter och demokrati inom organisationen. Norge har varit det och har under lång tid visat att man kan kombinera trygghet och säkerhet för sitt folk med ett oförtrutet arbete för fred och nedrustning. Tyvärr hör jag inte regeringen på den arenan. Jag hör inte heller någon speciellt stark röst gentemot Turkiet.

Min fråga till utrikesministern är hur han tänker agera utanför EU:s institutioner för att få de politiska fångarna i Turkiet frisläppta. Är alla andra arenor stängda? Finns det möjlighet att gå fram i Nato och säga att vi om vi ska vara en allierad också kommer att vara tydliga med att vi har höga krav på våra allierade? Det som sker nu är ju fullständigt oacceptabelt.

(Applåder)

Fru talman! Det är av yttersta vikt att vi i Sveriges riksdag uppmärksammar situationen i Turkiet, särskilt nu när vårt närområde och Mellanöstern går igenom svåra tider. Vi kan inte blunda för det faktum att Turkiet har stora utmaningar, särskilt när det gäller respekten för mänskliga rättigheter.

Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller Selahattin Demirtas frihetsberövande. Detta är en kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, och vi måste agera nu. Sedan 2016 har Selahattin Demirtas, en ledande kurdisk politiker, suttit fängslad. I våras dömdes han till 42 års fängelse utan en rättvis rättegång, trots att Europadomstolen för mänskliga rättigheter i två olika beslut har krävt att Demirtas ska friges omedelbart. Den turkiska fängelsedomen mot Demirtas är ett flagrant brott mot Europadomstolens beslut och bör leda till kännbara konsekvenser för Turkiet, som är kandidatland till EU.

Vilka åtgärder tänker regeringen och utrikesministern vidta för att förmå Turkiet att verkställa Europadomstolens beslut om att frige Demirtas? Stöder regeringen fortfarande Turkiets så kallade ansträngningar att bli medlem i EU, trots dessa brott mot Europadomstolens beslut?

Fru talman! Domen mot Demirtas skickar en signal till omvärlden om att Turkiets bristande respekt för rättsstatens principer grusar drömmarna om en demokratisk utveckling i Turkiet. Att hålla Demirtas och andra politiska fångar inspärrade strider mot de värderingar som EU står för, och det är upp till oss att sätta press på Turkiet att rätta till detta.

Det här är inte bara en fråga om mänskliga rättigheter. Ett frigivande av Demirtas skulle i förlängningen också ligga i Turkiets eget intresse. Ett Turkiet som respekterar mänskliga rättigheter och demokratiska principer kommer att stå starkare och säkrare. Det kommer att gynna både Turkiet och hela regionen, och det kommer att bidra till en stabilare region och värld.

Dessvärre, fru talman, råder just nu en situation i Turkiet där demokratin nedmonteras i snabb takt. Erdogans löften om normalisering efter valförlusten i vintras har visat sig vara tomma. I stället driver man en repressaliepolitik som påminner om militärjuntan i början av 1980-talet. Människor fängslas för att de dansar till kurdiska sånger, och polisen tar, med hjälp från Grå vargarna, bort allt som är på det kurdiska språket.

Våldet från gatan har nu tagit sig in i det turkiska parlamentet. Häromdagen såg vi hur oppositionella politiker blev misshandlade i det turkiska parlamentet av regeringspartiets ledamöter.

Samtidigt som förföljelsen av och förtrycket mot kurder och andra oppositionella i Turkiet intensifieras bombar den turkiska armén dagligen Rojava-administrationen i Syrien och irakiska Kurdistan.

Fru talman! Den förra socialdemokratiska regeringen har fördömt den turkiska invasionen av Rojava - till exempel Afrin - och uppmanat Turkiet att lösa konflikten via dialog. Men sedan Moderaterna tillträdde Utrikesdepartementet har vi tyvärr inte hört något konkret från utrikesministern om Turkiet eller kurdfrågan. Det är först när vi i oppositionen lyfter frågan hit till kammaren som vi hör vad regeringen tycker och tänker. Jag hoppas att utrikesministern kan kommentera mina frågor och reflektioner i denna debatt.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller det sista kan jag säga att allting kanske inte utspelar sig här i kammaren.

Sverige arbetar i flera internationella forum för att förmå Turkiet att öka sin respekt för de mänskliga rättigheterna. Jag berättade också i ett liknande interpellationssvar här i kammaren under våren att Sverige verkar i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att Turkiet ska anta en diskrimineringslagstiftning som omfattar sexuell läggning och könsidentitet som diskrimineringsgrunder. Senast i mars i år uppmanade också EU Turkiet att respektera landets skyldigheter enligt folkrätten, inklusive mänskliga rättigheter, i ett anförande som även Sverige stod bakom i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Det faktum att allting inte återfinns i kammarens protokoll - även om just det där interpellationssvaret faktiskt gör det - innebär alltså inte att det inte finns en helhetsbild i det här sammanhanget. Dessutom framför regeringen även budskapen direkt till företrädare i Turkiet samt agerar lokalt i Ankara och Istanbul. Sida, Svenska institutet och våra utlandsmyndigheter arbetar på plats i Turkiet för att stärka respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer samt för att förbättra förutsättningarna för ett mer jämställt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen utrikesministern för inlägget. Jag är införstådd med att utrikesministern jobbar väldigt mycket inom de multilaterala organisationerna, men jag hörde som sagt ingenting om Nato och att man som allierad faktiskt kan ta upp hur man förväntar sig att ens allierade beter sig.

Det är dock också så att det klingar lite falskt att regeringen agerar för demokrati i Turkiet, vilket sägs i interpellationssvaret. Vi har nämligen sett regleringsbrevet till Sida, som det har jobbats på nu under sommaren. Där avslutas programmen för just den saken; man ska inte förlänga några avtal med Turkiet gällande biståndet. Det är ju en syn på utvecklingsbistånd som går igen i regionen: Så länge en diktatur eller icke-demokrati är tillräckligt rik tänker Sverige uppenbarligen inte skicka pengar för att stötta demokratikämparnas kamp.

Det är inte riktigt så jag tycker att vi ska jobba för demokrati, för Turkiet bryr sig väldigt lite om vad man säger i diverse råd och, uppenbarligen, också i domstolar. Det man i stället måste göra är att bedriva faktisk handling på plats, och därför är det djupt beklagligt att regeringen signalerar att den inte tänker förlänga programperioderna för dessa demokratikämpar - framför allt många kurdiska demokratikämpar - i Turkiet.

En annan sak som är lite problematisk är de diskussioner som utrikesminister Billström hade i Ankara under Natoprocessen, där det sades att flaggviftande skulle förbjudas. Det var inte ordagrant formulerat på det viset, men i diskussionen med Ankara blev det tydligt att ministern var beredd att åka hem och ändra svensk lagstiftning. Vad som sedan blev av det kan man fundera på, för i samband med sommarens utredningar om att stoppa koranbränningar har det nu kommit ett förslag från regeringen - det förbereds i alla fall ett förslag - om att demonstrationer och demonstrationstillstånd ska kunna säkerhetsprövas.

Jag kan ju bara tänka mig hur glad Erdogan skulle bli om Sverige införde en lagstiftning som innebar att vi ska börja säkerhetspröva diverse demonstrationstillstånd. Då skulle vi nog få se svenska myndigheter bli översköljda med diverse fabricerade brott och bevis för hur hemska kurdiska aktivister i Sverige är, vilket därmed skulle beröva dem en arena här. Det är en farlig utveckling och inte någonting som på något sätt stöder demokratikampen i Turkiet.

En annan sak är diskussionen kring detta med utrikesministerns avståndstagande från de kurdiska frihetskämpar som bekämpade Daish, alltså IS. Tämligen omgående efter att utrikesministern tillträtt började han fördöma och ta avstånd från dessa frihetskämpar, alltså den administration som finns i Rojava - som Turkiet för övrigt bombar hej vilt. Det är klart att signalen där inte är att man stöttar dem som kämpar emot islamism och är för demokrati. Tvärtom är signalen ganska tydlig: Man har samma inställning till kurderna som regimen i Ankara har.

Min fråga blir därför varför demokratikämparna i Turkiet och kurderna i Turkiet ska få mindre stöd av regeringen. Att minska stödet är nämligen de facto det regeringen gör, oavsett vad man säger - och regeringen och ministern säger ju i sitt svar att man aktivt vill stödja kampen för demokrati och rättsstatsprinciper i Turkiet.

(Applåder)

Fru talman! Som om repressalier och förtryck mot kurder och andra minoriteter inte vore nog hotar Erdogan dagligen sina grannländer med krig. Detta gör han för att piska upp de nationalistiska känslorna i landet. Ena dagen ska Grekland ockuperas, andra dagen Armenien, och det senaste är att Erdogan hotar med krig och invasion i Israel. Men intressant nog har Erdogan aldrig någonsin hotat vare sig mullaregimen i Iran eller Ryssland med krig. Det är intressant och ett ämne som utrikesministern borde titta närmare på.

Fru talman! Det är vår plikt att stå upp för de värderingar vi håller kära. Sverige måste vara en stark röst för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Utrikesminister Tobias Billström har nu en möjlighet att visa ledarskap och göra verklig skillnad. Låt oss arbeta tillsammans för att se till att Selahattin Demirtas och andra politiska fångar i Turkiet friges omedelbart!

Jag tackar utrikesministern för debatten. Jag tackar även min riksdagskollega Ola Möller för interpellationen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att understryka att den svenska ambassaden i Ankara och generalkonsulatet i Istanbul alltså är löpande engagerade i arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet och att de samarbetar med civilsamhället. Sverige för en aktiv MR-politik gentemot Turkiet både i bilaterala kontakter och i internationella forum, och det kommer fortsatt att vara en hörnsten i vår ansats gällande landet - inte minst inom ramen för Turkiets EU-process.

En del av Ola Möllers fråga i interpellationen handlade just om EU:s relation till Turkiet. Turkiet är fortsatt ett kandidatland, och precis som andra kandidatländer granskas Turkiet av EU-kommissionen varje år. Fjolårets granskning är särskilt kritisk vad gäller just mänskliga rättigheter och det demokratiska styrelseskicket.

Som jag redan har nämnt och även påpekat i tidigare interpellationssvar här i kammaren kommer Sverige fortsatt att lyfta mänskliga rättigheter, inklusive etniska rättigheter - såsom kurdernas - och religiösa minoriteters situation. Sverige skulle stödja en återupptagen dialog mellan den turkiska staten och den kurdiska minoriteten i landet.

På Europeiska rådets möte i april i år diskuterades också Turkiet, och i fokus stod utvecklingen i landet och förutsättningarna för hur EU:s relationer med Turkiet ska se ut i framtiden. I de efterföljande slutsatserna slogs fast att EU är redo för fördjupade förbindelser med Turkiet. Framstegen är dock avhängiga Turkiets konstruktiva engagemang. Statsminister Ulf Kristersson var aktiv i rådsdiskussionen, och Sverige stod bakom rådsslutsatserna. För oss i regeringen är en positiv utveckling inom mänskliga rättigheter och demokrati i Turkiet av särskild vikt.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det är i synen på det här med ord och handling som vi skiljer oss åt. Jag vet att regeringen i ord säger att den står bakom både det ena och det andra av positiv karaktär.

Det finns en positiv sak: Det kom ett pressmeddelande i dag om att man skickar 10 miljoner för att stötta fria medier i Venezuela. Det är ett jättebra beslut - fortsätt med det! Det är ett tydligt agerande mot en regim som är avskyvärd, som vi absolut inte vill ha med att göra och som agerar helt åt helvete. Jag ber om ursäkt om det var en svordom, fru talman. Men när Turkiet kommer på tal ska vi tydligen inte skicka några extra pengar utan tvärtom minska programperioden och inte teckna nya avtal.

Det är jättebra och positivt att ambassaden är engagerad. Det vet jag om. Men när signalen i regleringsbrevet till Sida blir att vi inte ska teckna nya avtal i Turkiet så att bland annat Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet risker att få sämre möjligheter att bedriva sin verksamhet på plats med de kämpar för demokrati och frihet som finns där blir det att tala lite med kluven tunga.

Jag har svårt att förstå detta utifrån ett annat perspektiv än att vi nu plötsligt är allierade med Turkiet. Det här är illavarslande.

Jag tror inte att kurderna i Sverige upplever trygghet i regeringens ställning till deras rättigheter som utrikesministern ger uttryck för, eller snarare vet jag att de inte gör det. Det råder en stor oro.

De punkter som jag har lyft tidigare om hur vi agerar och bristen på konkret handling så att vi faktiskt gör något är oroväckande. Ord förändrar ingenting, vilket vi har sett vad gäller bland annat Gaza. Likadant gäller för Turkiet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar interpellanten för interpellationen. Jag delar Ola Möllers oro. Regeringen ser med allvar på utvecklingen i Turkiet avseende respekten för mänskliga rättigheter, och det är välkänt att det är ett område som lider av brister.

För Sverige är det grundläggande att politiska fångar inte ska förekomma. Länder som Sverige och Turkiet som är medlemmar i den människorättsbaserade organisationen Europarådet måste följa de beslut som Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter fattar. Att Turkiet inte har gjort det i de aktuella fall som ligger till grund för interpellationen är allvarligt, och det är något som Sverige tillsammans med andra medlemmar i Europarådet påtalar återkommande vid möten i Europarådet.

Sveriges regering är tydlig på denna punkt. Vi uppmanar Turkiet att omedelbart släppa både Selahattin Demirtas och Osman Kavala. Detta är nödvändigt för att leva upp till Europarådets värderingar och gemensamma regler. Att Turkiet inte uppfyllt Europarådets krav är också något som återkommande har kritiserats av EU.

Det jag kan säga här tydligt och klart är att Sverige kommer att fortsätta vara en drivande kraft för att främja mänskliga rättigheter internationellt. Sverige har en mycket tydlig hållning till stöd för allas åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.