Sjuklönen och små företag

Herr talman! Marie Engström har frågat näringsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att begränsa mindre företags sjuklönekostnader. Arbetsfördelningen inom Regeringskansliet är så fördelad att det är jag som ska svara på Marie Engströms interpellation. Under det senaste året har en särskild utredare sett över trygghetssystemen för företagare. Utredningen har haft i uppdrag att se över företagarnas försäkringsvillkor i trygghetssystemen och lämna förslag till tydligare och bättre regler. Utredningen har också haft i uppdrag att kartlägga hur mycket företagen betalar in till trygghetssystemen i förhållande till hur mycket som betalas ut. Regeringen har särskilt angett att det ska finnas en tydlig koppling mellan den avgift som betalas in och den ersättning som erhålls från sjukförsäkringen. Utredningen har i sitt betänkande lämnat en rad förslag som syftar till att förbättra villkoren för företagare. Betänkandet (SOU 2008:89) lämnades i oktober månad förra året och är nu ute på remiss till och med den 15 januari. Beroende bland annat på de synpunkter som kommer in i samband med denna remissbehandling kommer regeringen att slutligen ta ställning till förslagen som finns med i betänkandet.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag hade ställt frågan till näringsministern, men jag debatterar lika gärna med Cristina Husmark Pehrsson. Jag tror att jag och näringsministern har diskuterat de här frågorna tidigare. De är ju nära relaterade just till småföretagarfrågorna. Jag tycker att det är viktigt att ta upp frågan om sjuklönen i mindre företag av flera olika skäl. Det handlar om att när någon eller några är sjuka i ett mindre företag är det inte bara kostnaderna som ökar, utan det blir också ett avbräck i verksamheten. Det innebär i sin tur att intäkterna minskar i det företag som det gäller. För ett mindre företag med kanske fyra anställda där två är sjuka innebär det faktiskt att 50 procent av verksamheten kan stå still. Det är ganska allvarligt. Det påverkar inte bara företagets ekonomi utan också viljan att anställa. Man är rädd för att få de effekterna. Det finns också en annan aspekt på det här, nämligen eventuella utestängningseffekter. Det finns människor som har en återkommande sjukdomsbild och så vidare som därmed också känner sig diskvalificerade på arbetsmarknaden. Vi ska också veta att det finns nya sjukförsäkringsregler nu som gör att människor ska prövas på ett annat sätt än tidigare gentemot arbetsmarknaden. Den gruppen kanske också kommer att få det ganska tufft mot bakgrund av det här. I svaret från socialförsäkringsministern hänvisas till utredningen och företagarnas försäkringsvillkor. Jag vill först säga att den utredningen tittar i allra första hand på just företagarnas försäkringsvillkor. Det jag pratar om nu är den sjuklön som företagare får betala för sina anställda. Det är en väsentlig skillnad. Men jag har tittat i utredningen. Den är på över 300 sidor. På fyra sidor tar man upp frågan om sjuklöneproblematiken och föreslår ett visst modifierat högkostnadsskydd. De små företagen som kollektiv har egentligen en lägre sjukfrånvaro om man jämför med den genomsnittliga sjukfrånvaron. Det handlar alltså inte om kollektivet småföretag, utan det är de enskilda företagen där folk är sjuka som drabbas värst. I utredningen föreslår man att de företag där sjuktalen ligger tre gånger högre än genomsnittet ska kunna få ett slags tak eller ett högkostnadsskydd. Jag vet att detta inte är något färdigt förslag ännu från regeringen, utan det är bara ett utredningsförslag. Men jag kan upprepa min fråga från interpellationen: Hur ser regeringen och socialförsäkringsministern på möjligheten att begränsa sjuklönekostnaderna för mindre företag?

Herr talman! Marie Engström och jag är helt överens i flera av de saker som tas upp i interpellationen. Det gäller inte minst utestängningseffekten för de som ska anställas eller förhoppningsvis bli anställda. Det kan hända att om de har en sjukdom eller en kronisk sjukdom, om de nyligen har varit sjuka eller till och med har haft en sjukersättning drar sig företagare för att anställa dem, särskilt om det handlar om mindre företag. De kanske inte har råd att våga riskera att personen blir sjuk igen. Då har vi sjuklönen och inte minst medfinansieringen. Det var därför regeringen tog bort just medfinansieringen - för att företagen ska vilja anställa någon person men inte stå med kostnaderna hur länge som helst också efter de 14 dagarna. När vi gjorde den förändringen fick vi omedelbart ett pressmeddelande från Sveriges Kommuner och Landsting där de gick ut och stödde regeringens beslut att ta bort medfinansieringen. De sade att medfinansieringen för Sveriges Kommuner och Landsting, som många gånger har just de här arbetsplatserna med hög sjukfrånvaro i offentlig sektor och där det många gånger handlar om kvinnor, har inneburit ett A- och ett B-lag. Så skrev den dåvarande s-ledningen i Sveriges Kommuner och Landsting. Det var bevis nog på att vi gjorde rätt när vi tog bort medfinansieringen. Det handlar om viljan att anställa. Vi har redan föreslagit nyfriskjobb, nystartsjobb och en sänkning av de sociala avgifterna för ungdomar just för att göra gången vidare och ta in fler människor - också de som har varit sjuka. Vi tar till exempel bort sjuklönen. Jag vet inte riktigt hur ni röstade här i kammaren när det gäller den; det kanske Marie Engström kan göra klart för mig. På regeringens förslag tog vi bort sjuklönen för förtidspensionerade eller för dem som har sjukersättning och kommer tillbaka till arbete igen. Det gjorde vi just för att arbetsgivare ska vilja anställa också de personer som har haft sjukersättning. Vi har alltså redan tagit bort sjuklönen för de personerna. För övrigt har vi nyfriskjobb, nystartsjobb och många andra åtgärder för att göra grinden vidare och välkomna fler in som kanske annars har haft det svårare när grindhålet har varit trångt. Det handlar om kostnader för den enskilde och för företaget. Men det handlar också om att ge möjligheter för personer som är sjuka eller har en kronisk sjukdom att komma in i arbetslivet till en företagare. De får möjlighet att få en högre lön och kanske till och med lämna både en långtidssjukskrivning och en förtidspension. Detta ger möjligheter att göra det billigare för företag och dessutom att få dem att våga vilja anställa. Det gynnar såväl företagen som den enskilde individen. Regeringen har redan föreslagit en mängd åtgärder för att uppnå detta.

Herr talman! Egentligen tangerar vi ett väldigt brett område nu - hur vi ska få in fler människor på arbetsmarknaden och få färre som står utanför. Och hur ska vi förhindra utestängningseffekter? Det är en stor och viktig diskussion, och det är en del i det som vi diskuterar. När det gäller frågan om medfinansiering ställde vi oss bakom regeringens förslag om att ta bort den likaväl som vi ställde oss bakom förslaget om att minska sjuklöneperioden till 14 dagar, som den är i dag. Jag och mitt parti tycker egentligen att mindre företag helt och hållet borde slippa betala sjuklönekostnader just därför att de i så hög grad påverkar företagens ekonomi och vilja att anställa. Det är ganska intressant att se - jag har läst de tre fyra sidor i utredningen som tog upp det området - att man instämmer i detta. Utredaren konstaterar att så är det. Det här är ett stort problem. Jag skulle vilja peka på att man ser effekten av att ha samma regelsystem för alla företag oavsett om de är stora eller små. Ofta har man inte samma problem. Det lilla företaget har helt andra problem och befinner sig i en helt annan tillvaro än vad det stora företaget gör. Syftet med den här interpellationen var också att se de skillnaderna. Hela den här utredningen och trygghetssystemen kräver kanske en egen diskussion, men detta har väl inte mottagits så väl av till exempel organisationen Företagarna, som säger att det bidde en tummetott eller något sådant. Det skrev man i ett pressmeddelande. Jag tror att det finns oerhört mycket mer att göra på det här området. Om vi ska snäva in det vill jag fråga Cristina Husmark Pehrsson om hon och regeringen är beredda att se över den här frågan en gång till när det gäller de små företagen och deras sjuklönekostnader.

Herr talman! Vi har redan gjort det. Vi har redan tagit bort sjuklönekostnaden för alla de 435 000 personer som vill försöka sig på någon form av arbete och som har sjukersättning. Det tycker jag är en väldigt stor reform. Den berör 435 000 personer. Reformen trädde i kraft den 1 januari. Då gav vi möjlighet för dem med sjukersättning att arbeta med fribelopp, studera med sjukersättning och så vidare. Det är en reform som lovar dem att vi inte ska ompröva deras rätt till sjukersättning fram till dess att de får ålderspension. Redan i dag, 13 dagar efter reformens genomförande, är det 2 000 personer med sjukersättning som har anmält till Försäkringskassan att de vill börja jobba. Om de får någon form av anställning eller kan jobba lite extra hos sin nuvarande arbetsgivare innebär det att den arbetsgivaren inte behöver betala sjuklön. Jag tycker att jag går Marie Engström till mötes när jag säger att vi på de här två åren har tagit bort medfinansieringen och tagit bort sjuklönen för 435 000 personer. Samtidigt har vi infört nystartsjobb och nyfriskjobb med sänkta arbetsgivaravgifter. Vi har sänkt de sociala avgifterna för ungdomar och så vidare. Det låter som om vi är ganska överens egentligen. Vi vill att det ska bli billigare för företag att anställa. Företagare ska våga anställa och därmed göra det möjligt för personer att få en anställning, och det gäller också dem som har varit sjuka eller arbetslösa och borta länge. Sedan nämnde Marie Engström att de som har varit sjukskrivna mer än 180 dagar nu ska prövas mot arbetsmarknaden. Jag vet inte hur mycket Marie Engström känner till de tidigare sjukförsäkringsbestämmelserna. Där hade Försäkringskassan att jobba med sju steg under det första året. Steg fem var precis detta, nämligen att prövas mot hela arbetsmarknaden, och det kunde ske redan efter tre veckor oavsett geografin. Det står i steg fem av de sju stegen. Eftersom det då inte fanns någon tidsgräns kunde man prövas redan efter tre veckor mot hela arbetsmarknaden i hela Sverige. Det tyckte vi var för tidigt. Vi sade att det är bättre att vi gör en paus efter sex månader för att fråga hur det står till, hur det är och vad vi kan göra för att hjälpa personen att komma in i arbetslivet. Samtidigt införde vi nyfriskjobb för att företagare skulle vilja anställa också de personerna. Jag vet att Socialdemokraterna, och jag tror att det gäller Vänsterpartiet och Miljöpartiet också, har sagt att det är bättre att de personer som är sjuka får stanna kvar i sjukförsäkringen nu när arbetsmarknadsläget är som det är. Det är helt orimligt för mig att tänka mig det. Har man en arbetsförmåga eller kan man med hjälp, stöd, arbetsträning, Samhall, lönebidrag eller vad helst det än är få en resurs nu så att man är rustad när högkonjunkturen kommer är det bättre än att behålla människor i en sjukförsäkring. Då kanske vi tror att alla de här är sjuka och ordinerar sjukgymnastik när de i stället skulle behöva arbetsträning. Jag hoppas att Marie Engström inte stöder det som jag har hört framföras, nämligen att vi av arbetsmarknadsskäl ska behålla personer i sjukförsäkringen i stället för att ge dem den hjälp som de kan behöva för att de ska vara rustade. Då kan de söka arbete, och samtidigt ger vi företagarna en mängd möjligheter för att de också ska vilja anställa. Vi knyter ihop den som vill bli anställd och den som vill anställa. Det är ett bra sätt i stället för att gömma undan människor i sjukförsäkringen så att de nästan inte kan komma därifrån.

Herr talman! Jag har förstått att vi trillade in i en debatt om den nya rehabiliteringskedjan. Jag vet inte vad det är för uttalande Cristina Husmark Pehrsson åsyftar när hon säger att mitt parti vill något speciellt. Mitt parti värnar naturligtvis arbetslinjen och vill att så många människor som möjligt ska komma ut i arbete. Vi vill också värna våra trygghetssystem. Vi vill att människor som är sjuka ska ha en rimlig ersättning och få vård och en god rehabilitering. Något mer har jag inte att säga i den frågan. Jag har en liten kommentar till de åtgärder som socialförsäkringsministern tar fram här, nyfriskjobb, nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter. Jag vill bara påminna om den rapport som Riksrevisionen har lämnat när det gäller effekten av sänkta arbetsgivaravgifter. Där är man oerhört tydlig och säger att det är mycket dyra åtgärder om man vill uppnå sysselsättningseffekter. I så fall vore det mycket bättre att använda pengarna till direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder och till utbildningsinsatser i stället för att sänka arbetsgivaravgifter. Jag säger detta eftersom socialförsäkringsministern själv tog upp detta som väldigt goda åtgärder. Jag vill återvända till kärnan i min interpellation. Jag känner att vi börjar debattera helt andra saker. Den handlar om regeringens vilja att vidta ytterligare åtgärder - jag kanske ska uttrycka mig så i stället - för att sänka eller ta bort sjuklönekostnaderna i mindre företag, och då inte bara för människor som riskerar utestängningseffekter som ministern pratar om, till exempel före detta förtidspensionärer, utan för alla anställda. Det är kärnan i min fråga.

Herr talman! Jag nämnde, precis som Marie Engström, utestängningseffekter och svårigheter för arbetsgivare att vilja, kunna och våga anställa och dessutom nämnde jag sjukförsäkringen och dessa sex månader därför att i interpellationen står det att människor som tidigare har varit sjukskrivna i 180 dagar ska få sin arbetsförmåga prövad och så vidare. I interpellationen låter det som om detta var något nytt. Det var det jag ville gå emot och säga att vi har satt en gräns på sex månader. Precis samma sak fanns i den gamla sjukförsäkringen, men eftersom det inte fanns någon tidsram kunde detta ske redan efter tre veckor. Vi tyckte att det var orimligt att man skulle prövas mot hela arbetsmarknaden redan då. Bakgrunden var att jag läste vad som stod i interpellationen. Jag tror att vi är överens så till vida att vi vill minska utestängningseffekterna. Vi ska hjälpa människor till arbete. Vi ska göra grinden vidare. Vi ska se till att arbetsgivare vill, kan och vågar anställa. När det gäller sjuklönen har vi nu en 13 dagar gammal reform som berör 435 000 personer. Dessutom har vi alla nystartsjobb och nyfriskjobb. Det har visat sig att personer som har varit långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade nu också vill försöka att arbeta. Jag tror att vi kanske är lite överens där. Vi vill göra båda sakerna. Vi vill göra det lättare för personer att bli anställda, och vi vill också göra det möjligt för företag att anställa. Först då ser vi en effekt. Det är inte aktuellt att gå vidare med sjuklönen för närvarande. Sedan 13 dagar tillbaka har vi den här förändringen för dem som står allra längst bort. De kan nu få den hjälpen. De personer som har den högsta sjukfrånvaron är många gånger kvinnor i offentlig sektor som har smärtor i rörelseapparaten och lättare psykisk ohälsa. Det är de två stora diagnoserna. Vi måste naturligtvis förebygga att man blir sjuk eftersom man får sämre möjligheter på arbetsmarknaden då. Vi måste också se till att den rehabiliteringsgaranti som regeringen har satsat på nu verkligen kommer att ge utslag.