Sjunkande produktivitet i svenskt näringsliv

Herr talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att ändra förutsättningarna så att den negativa produktivitetsutvecklingen inom näringslivet kan brytas. Sveriges ekonomi är starkt beroende av omvärldsutvecklingen. Det internationella efterfrågebortfallet med början 2007 har medfört att företagen tvingats dra ned produktionen för att undvika onödig lageruppbyggnad. I konjunkturnedgångar är det vanligt att produktiviteten minskar beroende på att neddragningen av produktionen går snabbare att genomföra än att anpassa personalstyrkan. I denna konjunkturnedgång har produktivitetsfallet varit ovanligt utdraget. Produktivitetsfallet är orsakat av tillfälliga faktorer: ett ovanligt snabbt fall i efterfrågan och en långsam neddragning av personalstyrkan i företagen. Regeringens bedömning är att den potentiella produktivitetstillväxten på några års sikt inte påverkats eftersom efterfrågefallet inte är bestående. I takt med den nu pågående återhämtningen väntas produktiviteten stiga. Det är en bedömning som delas av bland andra OECD, EU-kommissionen och Riksbanken. Enligt regeringens senaste bedömning kommer produktiviteten i näringslivet att stiga med 5,4 procent under nästa år. Högre produktivitet ökar välståndet. Nya företag sätter press på redan etablerade företag, vilket bidrar till förnyelse, ökad produktivitet och mer effektiva produktionsmetoder. Hindren för att starta och utveckla företag bör vara så låga som möjligt. Regeringen har i detta syfte vidtagit en rad åtgärder såsom satsningar på forskning och innovation, entreprenörskap, teknikutveckling, förbättrade konkurrensregler, infrastruktur, reformer på skatteområdet och att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Det har kommit sent som vanligt. Vi har lärt oss att Anders Borg aldrig svarar på interpellationerna i tid. Det är ett ganska passivt svar. Man kan säga att detta ganska väl sammanfattar Anders Borgs ekonomiska politik. Det är ofta för sent. Det är ofta för lite och passivt. Jag har bekymrat mig över att produktivitetsutvecklingen i Sverige och inte minst i näringslivet har varit negativ tre år i rad. Jag inser - det har Anders Borg också påpekat i sitt svar - att produktivitetsutvecklingen ofta är knuten till konjunkturutvecklingen. Men 2007 var faktiskt ett brinnande högkonjunkturår i Sverige. Ändå var produktivitetsutvecklingen dålig. Detta är naturligtvis inte Anders Borgs fel till hundra procent. Det vore fel att lasta honom så mycket för det här och säga att det enbart är han som har åstadkommit detta. Inte ens med hans kraftfulla ingripanden blir resultaten som under 2007. Men det är unikt under de 20-25 senaste åren i svensk ekonomi att vi har en produktivitetsutveckling som är negativ tre år i rad. Jag tror faktiskt inte att det bara kan kopplas till konjunkturutvecklingen, utan det hänger också ihop med en rad andra saker. Inte minst hänger det ihop med arbetsorganisationen. Sverige har sedan länge varit ett föregångsland när det gäller arbetsorganisationen. Vi har haft starka parter på arbetsmarknaden som har samarbetat, fackföreningar och arbetsgivare. Och vi har haft en utvecklad forskning, inte minst när det gäller arbetsorganisationen. Vi har på så vis varit världsledande. Vi har tappat den positionen helt under senare tid. Den nuvarande regeringen har lagt ned en stor del av arbetslivsforskningen. Den nuvarande regeringen har inte på något vis underlättat för parterna att utveckla arbetet. Det har gjort att den produktivitetsförsämring som vi kunde se redan under högkonjunkturåret 2007 naturligtvis ytterligare har förstärkts. Det handlar om den negativa utvecklingen nu under lågkonjunkturåren, exempelvis i år, 2009. Jag beklagar att inte regeringen vill ägna större tid, resurser och energi åt att titta just på arbetsorganisationen som är oerhört viktig och att man inte ger parterna det stöd som skulle behövas för att utnyttja arbetsorganisationen. Där har Sverige varit världsledande men tappat sin position. Det var någonting som vi socialdemokrater varnade för när man rev ned arbetslivsforskningen för ett par år sedan, omedelbart efter regeringsskiftet hösten 2006. Jag tycker också att det finns skäl att undersöka hur det som har hänt när det gäller arbetslivet i övrigt, det vill säga socialförsäkringar och a-kassan och allt det här som har skapat en stor otrygghet ute i arbetslivet, har påverkat produktivitetsutvecklingen. Det är klart att människor som är rädda för att bli av med sina jobb, rädda för arbetslöshet, inte känner någon trygghet i sin arbetssituation. De medverkar då inte heller till att man kan utveckla arbetsorganisationen och arbetslivet på det sätt som vi hade önskat. Detta är tyvärr ytterligare ett område där den borgerliga regeringen efterlämnar ett mycket dystert facit. Det är inte nog med att den borgerliga regeringen övertog ett stort budgetöverskott som man i stort sett helt har lyckats göra sig av med och till och med skapa ett stort underskott. Man har även när det gäller produktiviteten skapat sämre förutsättningar för näringslivet och arbetsmarknaden att jobba i framtiden via de förändringar som har skett när det gäller arbetslivsforskning och arbetsorganisation och allt annat. Jag beklagar att inte Anders Borg i sitt svar har någon enda idé om hur man skulle kunna förstärka produktivitetsutvecklingen. Det är inte bara att sitta och räkna på hur kalkylerna är och om ekonomerna bedömer att det ökar si eller så mycket. Man kan faktiskt hjälpa till på egen hand. Men det saknas förslag från regeringen.

Herr talman! Jag får börja med att be Bosse Ringholm om ursäkt för min näsa och att jag stör debatten med den. Jag beklagar att svaret lämnades sent. När det gäller produktiviteten i Sverige är bedömningen från de flesta analytiker att vi får en väldigt stark produktivitetsutveckling i Sverige 2010 och 2011. Riksbanken räknar med 4 procent, OECD 4,5 procent, KI 4 procent och vi med strax under 4 procent för helheten i ekonomin, vilket för vår del ger en näringslivsproduktivitetsutveckling på väl över 5 procent för 2010. När man tittar på OECD:s senaste prognos för hela världsekonomin ser man att Sverige ligger på 4,5 procent för 2010, medan den samlade ekonomin ligger på 2,4 procent och euroområdet på 2,2 procent. Finland har en snarlik ökning med 4,8 procent och Danmark med 2,9 procent. För 2011 har Sverige den högsta produktivitetsutvecklingen av alla OECD-länderna - 3 procent. Detta sammanhänger mycket med att Sverige har väldigt goda förutsättningar för att ha en effektiv resursallokering och en effektiv användning av resurser, vilket Bosse Ringholm redogör för. Vi har jämfört med övriga Europa och andra OECD-länder en bättre fungerande arbetsmarknad med väl fungerande lönebildning och ansvarsfulla parter. Vi har jämfört med de flesta andra länder en högre utbildningsnivå på arbetskraften, och det har gynnat oss väl. Vi satsar mer än de flesta länder på forskning. Vi har under de senaste fyra fem åren legat i topp i Europa när det gäller infrastrukturinvesteringar. Vi har ett företagsklimat som för stora företag tillhör de absolut bästa. I de flesta sådana här rankningar tillhör Sverige topp 5 när det gäller företagsklimat. Det är naturligtvis väldigt glädjande, eftersom det är produktivitet som bygger långsiktigt välstånd. Det är inte det enda politiska målet. Det som har varit Sveriges problem har ju varit att vi inte har haft tillräckligt hög sysselsättning. Vi har en god produktivitet, kanske till och med bland de bästa i världen, men inte riktigt så god utveckling på sysselsättningen som vi skulle önska. Jag tillhör inte dem som tycker att produktivitetsfrågorna, som ofta används av till exempel Svenskt Näringsliv för att hävda att Sverige inte fungerar väl, ska vara en ursäkt för att göra om den svenska modellen. Jag tror att vad historien visar och de skäl som jag nu radade upp är att med de här grundläggande dragen kan vi naturligtvis diskutera utifrån olika ideologiska och politiska utgångspunkter hur vi ska förändra detta, men i grund och botten står sig Sverige starkt. Det tror jag också att vi kommer att se när vi är på väg ur lågkonjunkturen. Vad behöver då göras om vi blickar framåt? Det är alldeles uppenbart att vi till att börja med måste säkra att vi har ett utbildningssystem som gör att de som lämnar skolan har väldigt goda kunskaper också i framtiden. Det är alldeles uppenbart att vi måste fortsätta ligga i topp när det gäller forskning. Sandvik, Scania och andra svenska industriföretag kan inte kopiera någon annan; de måste hela tiden ligga i forskningsfronten. Vi måste förbättra entreprenörsklimatet i Sverige så att fler snabbväxande företag finns på den svenska marknaden. Vi måste vårda vår arbetsmarknadsmodell. Bosse Ringholm och jag har till en del olika syn på det, men för mig är det ändå uppenbart att den svenska strukturen på arbetsmarknaden fungerar bra. Vi ska ha långsiktigt uthålliga offentliga finanser. Vi vet att när man skapar osäkerhet kring offentliga finanser börjar man få osäkerhet i ekonomin, och då får man en lägre investeringsnivå. Det är därför vi ska återkomma till balans och överskott i de offentliga finanserna så småningom.

Herr talman! Min fråga är föranledd av att Sverige för första gången på 20-25 år nu tre år i rad - 2007, 2008 och 2009 - har haft en negativ produktivitetsutveckling. Jag förstår att Anders Borg inte vill tala om det. Han talar om framtiden i stället och hoppas att det ska bli bättre. Jag hoppas också att det ska bli bättre, men det vore klädsamt om Anders Borg på något vis kunde analysera varför Sverige lyckas med konststycket att under högkonjunkturåret 2007 få en så dålig eller negativ produktivitetsutveckling. Det är unikt. Jag vill påstå att det hängde ihop med att regeringen skapade osäkerhet på arbetsmarknaden, i företagen och i arbetsorganisationer genom att riva ned inte minst arbetslivsforskningen. Det talar inte Anders Borg ett dugg om. Anders Borg ärvde ett jättestort finansiellt överskott. Det har han lyckats göra sig av med och i stället skapat ett stort underskott. I Anders Borgs senaste prognos kommer det underskottet att finnas kvar hela nästa mandatperiod. Det är väl inte att bidra till att skapa förutsättningar för en produktivitetsutveckling i näringslivet. Anders Borg ärvde ett överskott, försnillade överskottet och har lyckats permanenta det fyra år framöver enligt sin egen prognos. Det är verkligen att skapa dåliga förutsättningar för en produktivitetsutveckling i näringslivet. Jag noterar att Anders Borg försöker ärva mer genom att säga att vi har en stabilitet på arbetsmarknaden som de fackliga organisationerna och arbetsgivarna svarar för. Ja, det har vi, men det är väl ingenting som Anders Borg har skapat. Det är också något som han har ärvt. Han lever liksom på ärvda tillgångar på lite olika håll. Men det Anders Borg kunde ha medverkat till är att se till att exempelvis arbetslivsforskningen inte hade rustats ned, inte hade rasat ihop på det sätt som skedde omedelbart efter regeringsskiftet. Han hade kunnat medverka till att vi hade fått en tryggare situation på arbetsmarknaden genom att vi inte hade haft en urholkad arbetslöshetsförsäkring som skapar alltmer otrygghet. Den mer än fördubbling av arbetslösheten som Anders Borgs regering har åstadkommit på kort tid skapar naturligtvis ytterligare bekymmer, eftersom människor känner sig otrygga och osäkra ute på arbetsplatsen. Om man ska summera Anders Borgs insatser blir det att han har ärvt stora överskott. Han har ärvt en rad olika positiva produktionsfaktorer som kan bidra till ökad produktivitet, men han har snabbt lyckats skapa underskott i ekonomin. Han har snabbt fått ned produktiviteten under 2007, 2008 och 2009. På slutet har han naturligtvis fått lite hjälp av lågkonjunkturen, men 2007 hade han ingen lågkonjunktur att skylla på. Där får han nog ta ett stort eget ansvar. Anders Borg säger till sist att det som är viktigt, och jag kan hålla med på den punkten, det är att vi har goda förutsättningar i form av en bra högre utbildning, exempelvis en bra forskning. Men sanningen är att ni har minskat möjligheterna för människor att skaffa sig högre utbildning. Ni har ändrat i regelsystemet så att det är färre som kan gå till högre utbildning. Inte minst gäller det dem som råkar ut för arbetslöshet, folk som kanske inte har formell kompetens och formella förutsättningar att söka nya utbildningar, inte minst på högskolenivå. Ni har minskat möjligheterna för dessa människor att kunna ställa om i framtiden. Det är en del av produktiviteten i näringslivet att man ska kunna ställa om på snabb basis och få stöd och känna trygghet också. Vi ska ha en trygg arbetslöshetsförsäkring och parter som kan ställa upp. Man ska inte jaga fackföreningsrörelsen på det sätt som den nuvarande regeringen gör på massor av områden, och där inte minst Anders Borgs allianspartier ständigt hackar på lagen om anställningsskydd. Det är klart att det inte skapar någon känsla av trygghet ute på arbetsplatserna, och det bidrar inte till någon produktivitetsutveckling. Anders Borg! Det mesta har tyvärr gått i fel riktning, och det vore intressant om Anders Borg hade någon kommentar till hur han lyckades med prestationen att sänka produktiviteten 2007, under högkonjunkturåret. (Applåder)

Herr talman! Vi behöver inte göra någon lång och omfattande analys av varför vi har haft låg produktivitet 2007, 2008 och 2009. Det vet alla som studerar frågan. Vi har haft ett mycket kraftigt fall i efterfrågan i svensk ekonomi. Vi vet att produktiviteten på kort sikt är helt dominerad av efterfrågan. Det sammanhänger naturligtvis med att om man inte kan köra maskinerna blir det väldigt dålig effektivitet per maskintimme. Det är naturligtvis så. Har man ingen orderingång och ingen produktion blir produktiviteten väldigt dålig. Det vet vi är huvudförklaringen till att produktiviteten i hela världsekonomin hamnade på väldigt låg nivå 2008 och 2009. I båda fallen föll produktiviteten totalt i OECD-området och också i euroområdet. Skulle Sverige ha ett mer fundamentalt och bekymmersamt produktivitetsläge än andra länder skulle vi naturligtvis behöva ta den frågan på stort allvar. Har vi brister i svensk ekonomi? Lönar det sig för lite att arbeta, investera och satsa på företagande eller någonting sådant? Min uppfattning är att så inte är fallet. En bra indikation på detta är till exempel att OECD räknar med att vi har dubbelt så hög produktivitet nästa år som OECD och euroområdet och att vi 2011 har den högsta produktiviteten av alla OECD-länder, alltså i nivå väl över det man upplever i de absolut mest snabbväxande ekonomierna, de allra mest effektiva ekonomierna. Det här beror naturligtvis vare sig på socialdemokratiska regeringar eller på alliansregeringen. Det beror på att vi i Sverige under lång tid har haft en samhällsmodell som har varit effektiv. Naturligtvis har Socialdemokraterna ett betydande ansvar för det eftersom man har styrt landet länge. Det vill Bosse Ringholm vara oense med mig om. Det får han gärna vilja. Jag har inget behov av att hävda att den svenska modellen fungerar dåligt. Det vi har gjort för att förstärka produktiviteten är naturligtvis en massiv satsning på infrastruktur, en av de största infrastruktursatsningarna man har genomfört i Europa och en av de största som har gjorts i Sverige. Vi har lagt fram en forskningsproposition som är så omfattande att man kan inkludera två eller tre av de senaste forskningspropositionerna i denna enda därför att det är en så kraftig höjning av nivån. Vi har byggt ut på utbildningssidan med tydliga satsningar på tidiga kunskaper för barnen i att läsa och skriva. Vi har vidgat resurserna för yrkesutbildningar och praktiska utbildningar, och vi har gett extra stora resurstillskott till högre utbildning. Under de närmaste åren, när volymerna så småningom går ned, bortåt 2011 och 2012, kommer också en del av anslagen att ligga kvar som en kvalitetssatsning. Vi har förstärkt jobbavdrag och förändrat brytpunkt så att det lönar sig mer att utbilda sig och anstränga sig. Vi har förbättrat entreprenörsklimatet med förändringar av förmögenhetsskatt och annat som gör att det är fler som vill bli företagare och att det lönar sig bättre att vara företagare. I grund och botten förstärker vi med de här olika åtgärderna den grundläggande styrkan i svensk ekonomi. När det gäller de offentliga finanserna fördubblade vi nästan överskottet sedan vi tillträdde. Det låg på 4 procent 2007 vilket var en kraftig ökning sedan 2006 då vi tog över regeringsmakten. Nu har vi gått till ett underskott. Det landar förmodligen på en bottennivå på 2 ½-3 procent nästa år, vilket är den starkaste siffran bland praktiskt taget alla industriländer och för den delen europeiska länder. Det är helt naturligt att man har ett så här kraftigt omslag i offentliga finanser. Vi tror båda på att en expansiv konjunkturpolitik är motiverad i samband med en lågkonjunktur. Sverige har kunnat bedriva en ekonomisk politik som har varit en av de mest expansiva samtidigt som vi har haft god ordning på våra offentliga finanser därför att vi har fört en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är också en viktig beståndsdel i att vi ska ha en bra produktivitetsutveckling.

Herr talman! Det är inte sant, Anders Borg, att efterfrågan var dålig i svensk ekonomi 2007. Anders Borg måste ha glömt att han stod i den här talarstolen 2007 och talade om vilken fantastisk ekonomisk utveckling vi hade 2007. Han redovisade fantastiska bnp-siffror och fantastiska efterfrågesiffror 2007. Två och ett halvt år efteråt har han plötsligt glömt alltihop. Min fråga är fortfarande obesvarad, Anders Borg: Varför lyckades Sverige med konststycket att få en negativ produktivitetsutveckling redan under högkonjunkturåret 2007 som sedan fortsätter 2008 och 2009? Det är ganska unikt i svensk ekonomisk historia att vi tre år i rad har negativ produktivitetsutveckling. Anders Borg! Man kan inte bara ärva saker och ting. Man måste också förvalta och förädla det man har ärvt. Det som har hänt är att ni har ärvt en svensk modell, inte minst på arbetsmarknaden, som ni har raserat på område efter område: a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, anställningstryggheten. Inte minst gäller det den diskussion som vi har haft i samband med det så kallade Vaxholmsmålet där regeringen inte har velat agera vare sig på hemmaplan eller i EU för att rätta till de konstigheter som finns i både svensk och europeisk lagstiftning på det området. Jag kan bara konstatera att regeringen ärvde en rad goda egenskaper som borde ha gjort det möjligt att ha en bra produktivitetsutveckling i fortsättningen. Regeringen har förött många av de goda möjligheter man fick. Om jag ska sammanfatta, Anders Borg, måste jag sluta där jag började och säga: Det mesta Anders Borg har gjort har kommit för sent och varit för lite och för passivt. När det gäller arbetslivsforskningen däremot kan man säga att han var oerhört aktiv. Där lyckades han riva ned all forskning och hela verksamheten på kort tid. Det kommer definitivt att ha långsiktiga konsekvenser för svensk arbetsmarknad och produktivitetsutveckling.

Herr talman! Jag välkomnar naturligtvis att Bosse Ringholm tar upp debatten om produktivitet. Det är genom produktivitetstillväxt vi långsiktigt bygger välstånd i ett land. Det är inte det enda målet. Naturligtvis är full sysselsättning ett minst lika viktigt och kanske till och med ett viktigare mål för den ekonomiska politiken. Det är inte en korrekt bild att Sverige har ett produktivitetsproblem. Som sagt räknar Riksbanken, EU-kommissionen, OECD och KI alla med en produktivitet nästa år på över eller kring 4 procent i ekonomin som helhet, vilket gör att produktiviteten i näringslivet förmodligen ligger väl över 5 procent. Det är en toppsiffra. Jämför vi oss med andra länder är vi som sagt under 2010 och 2011 i en alldeles särskild klass, tillsammans med de andra nordiska länderna, får jag säga. Vi ligger på dubbelt så hög produktivitetsökning som OECD-området som helhet och dubbelt så hög som euroområdet. Det här beror på att vi har en samhällsmodell som är väl förenlig med god tillväxt och god produktivitet. Den här regeringen har förvaltat det på ett utmärkt sätt. Vi har förstärkt arbetslinjen, förstärkt incitamenten för människor att vara i arbetslivet och för att arbetsmarknaden ska fungera bra. Vi har gjort breda satsningar på utbildningssystemet, inte minst genom att underlätta när det gäller att läsa och skriva tidigt i skolan. Det vet vi är viktigt för att stärka pedagogiken i förskolan. Vi har förbättrat företagsklimatet. Vi har gjort en historisk satsning på forskning och vi har utvecklat infrastrukturen. Detta har vi gjort samtidigt som vi har upprätthållit god ordning i de offentliga finanserna. Vi har näst intill fördubblat överskottet mellan 2006 och 2007 och från den styrkepositionen sedan kunnat föra en mycket expansiv ekonomisk politik. Nu är vi ensamma bland EU-länderna om att tillsammans med något ytterligare land komma tillbaka till balans och överskott inom rimlig tid.