Skatteutjämningen

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat finansministern dels om hon tycker att det är rimligt att stockholmare och Solnabor betalar för Malmös i jämförelse extremt höga utgifter för kultur- och fritidsverksamhet, dels om hon tycker att det är rimligt att en ensamstående tvåbarnsmamma som jobbar i hemtjänsten i Solna ska betala runt 500 kronor i månaden i extraskatt för att utöver vad som motsvarar Solnas kulturutgifter bekosta Malmös mer än tre gånger så stora motsvarighet. Fredrik Schulte har även frågat finansministern vad hon tänker göra för att ändra att skatteutjämningen kan användas för uppenbart slöseri.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att framhålla syftet med det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Det är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. För att detta ska uppnås sker en utjämning dels av skillnader i skattekraft, dels av strukturella kostnadsskillnader. I detta sammanhang är det viktigt att framhålla att kostnadsutjämningen utjämnar för kostnader som kommunen inte själv kan påverka. Med hjälp av mätbara och objektiva faktorer beräknas ett strukturellt mått på skillnaderna i förutsättningar och behov. En grundprincip är att endast utjämna för strukturella skillnader som kan uppstå i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. Kultur- och fritidsverksamhet är inte en obligatorisk uppgift för kommunerna, och kostnaderna för denna verksamhet ingår således inte i utjämningssystemet.

Det är riktigt att Stockholms kommun och Solna kommun betalar en avgift totalt sett i utjämningssystemet samt att Malmö kommun får ett bidrag. Detta beror på att Stockholm och Solna har en skattekraft som överstiger 115 procent av riksgenomsnittet medan Malmö har en skattekraft som endast uppgår till 84 procent. Stockholm och Solna har dessutom en mer gynnsam kostnadsstruktur än Malmö för de obligatoriska verksamheterna.

I Sverige finns det en bred politisk samstämmighet om att en långtgående utjämning är nödvändig för att tillgodose att alla invånare kan ges en god kommunal service. Trots detta genomförde den förra regeringen förändringar i skatteutjämningen som i praktiken medför att knappt 1 miljard kronor i huvudsak omfördelas till ett mindre antal höginkomstkommuner och ett landsting. Regeringen anser därför att det är angeläget att utjämningssystemet förändras så att en rättvisare fördelning kan åstadkommas. Den 4 juni beslutade regeringen om lagrådsremissen Ändrad inkomstutjämning för kommuner och landsting med lagförslag som föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.

Tredje vice talmannen konstaterade att interpellanten inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.