Skolledares arbetssituation

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra skolledares arbetssituation. Vidare har han frågat mig hur jag avser att arbeta för att skapa goda förutsättningar för skolledares pedagogiska ledarskap.

Skolledarfunktionen är central för skolverksamhetens kvalitet och utveckling. Förskolechefen och rektorn har som pedagogiska ledare det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet utvecklas och inriktas på att nå de nationella målen. Det är därför viktigt att rektorer och förskolechefer har goda förutsättningar att utveckla sitt pedagogiska ledarskap utifrån kraven i skollagen, läroplanerna och andra författningar.

Enligt skollagen ska varje huvudman se till att rektorerna går en särskild befattningsutbildning eller en utbildning som kan jämställas med denna. Utbildningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att rektorn har tillträtt sin anställning och vara genomförd inom fyra år efter tillträdesdagen. Den obligatoriska befattningsutbildningen ges i dag vid sex lärosäten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan 2011 pågår en fortbildningsinsats för rektorer som är inriktad mot styrnings- och ledarskapsfrågor. Syftet är att ge rektorerna förutsättningar att utveckla och fördjupa sitt pedagogiska ledarskap utifrån kraven i skollag och läroplaner samt utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Rektorer som deltagit i fortbildningen vittnar om att de stärkts i sin roll som pedagogiska ledare. Regeringen har därför beslutat att förlänga satsningen till och med 2018. Regeringen har också initierat en motsvarande kompetensutvecklingsinsats för förskolechefer som syftar till att utveckla förskolechefernas pedagogiska ledarskap. Utbildningen påbörjades under hösten 2015, och satsningen beräknas pågå till och med 2018.

Linus Sköld pekar i sin interpellation på att skolledares lönenivå i genomsnitt är lägre jämfört med genomsnittlig lönenivå för chefer. Regeringen beslutade nyligen om Lärarlönelyftet som innebär att ett särskilt statsbidrag införs vid halvårsskiftet 2016 i syfte att stimulera skolhuvudmännen att ge särskilt kvalificerade lärare, förskollärare eller fritidspedagoger högre lön. Inom ramen för satsningen finns det möjlighet även för lärare i ledande befattning att ta del av statsbidraget för högre lön om de uppfyller kraven på legitimation, till största delen av sin arbetstid arbetar med undervisning och uppgifter som hör till undervisningen eller andra uppgifter av pedagogisk natur samt uppfyller övriga villkor i statsbidragsförordningen.

Lärarlönelyftets fokus är dock att höja läraryrkets attraktivitet, och ansvaret för lönesättningen ligger, oberoende yrkesgrupp, på arbetsmarknadens parter. Det är av avgörande betydelse att huvudmännen tar sitt arbetsgivaransvar genom att prioritera investeringar i skolledares löner. Det är viktigt att även lönenivån för skolledare motsvarar det ansvar och den ofta komplexa uppgift som skolledare har.

Som nämns i interpellationen visar granskningar från bland annat Statens skolinspektion att många skolledare anser att de på grund av en stor mängd administrativa uppgifter inte kan avsätta tillräckligt med tid för pedagogisk ledning av verksamheten.

Utredningen om rektorernas arbetssituation inom skolväsendet konstaterar i sitt betänkande Rektorn och styrkedjan (SOU 2015:22) att många av rektorernas problem beror på svagheter i den så kallade styrkedjan. Med skolans styrkedja avses i utredningen den kedja som består av staten - huvudmannen - huvudmannens förvaltning - rektorerna - lärarna. I fråga om fristående skolor utgörs motsvarande kedja ofta av staten - huvudmannen - rektorns chef - rektor - lärare. Betänkandet har remitterats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sammantaget genomförs en rad insatser som syftar till att förbättra skolledares förutsättningar för att utveckla sitt pedagogiska ledarskap genom till exempel fortbildning. Jag delar dock Linus Skölds bedömning att mer behöver göras.

Fru talman! I sitt svar berör Gustav Fridolin nästan uteslutande utbildningsinsatser som verktyg för att förbättra skolledares förutsättningar att utöva sitt pedagogiska ledarskap. Det är också huvudinriktningen i utredningsbetänkandet, Rektorn och styrkedjan, som utbildningsministern hänvisade till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att frågan som vi nu debatterar här kan anläggas lite fler perspektiv än så. Först och främst tycks vi vara överens om att skolledare har en nyckelroll för utbildningens kvalitet och utveckling. Vi har identifierat skolledarrollen som en nyckel till framgång.

Ur ett verksamhetsperspektiv, det perspektiv som säger att skolledaren är viktig för skolans utveckling och kvalitet, tycks fortbildningsinsatser och befattningsutbildning vara rimliga verktyg för rektorn att stärka sin inre trygghet och sin kompetens för att agera inom ramen för det pedagogiska ledarskapet. Det handlar om att stärka professionen, att förstå sin roll i ett komplext system på ett mer nyanserat sätt och att bygga sig större nätverk. Det finns många fördelar rent verksamhetsmässigt.

Det andra perspektivet som jag tänker att man måste ha på den här frågan handlar mer om yttre faktorer. Det är alltså ett arbetsmiljöperspektiv. Det saknar jag helt i utbildningsministerns svar.

Vi har en skolledarkår i landet som omsätts snabbt, som överväger att lämna yrket, som har talrika enheter och som har ett komplext och svårbalanserat uppdrag. Skolledare är ofta sjukskrivna till följd av arbetsrelaterad stress, beskriver sig själva som stressade när den statliga utredaren frågar och så vidare. Det är ganska många indikationer på bristande arbetsmiljö, i ganska många olika utredningar från alltifrån facket till Arbetsmiljöverket till inspektionen till statliga utredningar.

Då tänker jag att vi behöver acceptera det som en systemfråga. Om vi accepterar det som en arbetsmiljöfråga och en systemfråga verkar det inte helt rimligt att föreslå fortbildning som den medicin som ska bota sjukan. Det är lika orimligt som att tänka att fortbildning för personalen skulle lösa det strukturella arbetsmiljöproblemet med delade turer i vård och omsorg.

Utbildningsministern säger som avslutning i sitt svar att han delar min bedömning att mer behöver göras. Min följdfråga är alltså enkel: Vad skulle det kunna vara?

Fru talman! Linus Sköld gör en beskrivning som många har gjort av den utredning som professor Olof Johansson gjorde, Rektorn och styrkedjan. Den går ut på att analysen var viktig men att förslagen om fortbildning inte räckte för att täcka upp analysen. Det är en rimlig synpunkt som har kommit in från många remissinstanser.

Men om jag ska komplicera bilden något är den argumentation som professor Olof Johansson har i utredningen, om varför fortbildning också kan vara ett svar på åtminstone en del av de strukturella problem som utredningen belyser, och det som Linus Sköld beskriver två paradoxer.

Den första paradoxen är att vi i dag har en skollag som i grunden ger rektorer möjlighet att delegera alla arbetsuppgifter utom just det pedagogiska ledarskapet. Ändå är det det pedagogiska ledarskapet som man som rektor menar att man inte har tid till. Det är klart att det finns en paradox i hur lagen ser ut och vilka förutsättningar man som rektor upplever att man har att arbeta utifrån enligt lagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra paradoxen är att Olof Johansson kan se i sina undersökningar att även rektorer som fått mer personal för avlastning, administrativ och annan personal som man kan delegera till, i flera fall upplever att de har lika lite tid kvar till det pedagogiska ledarskapet även med den personalen. Man fortsätter att ha de administrativa uppgifterna och förväntningarna på sig att genomföra dem snarare än det pedagogiska ledarskapet.

Det är de två paradoxerna som gör att mycket av Olof Johanssons svar är fortbildning. Det ska sägas att det inte bara handlar om fortbildning av rektorer utan lika mycket av politiker, förvaltningschefer och andra i styrkedjan som behöver kunna skollagen minst lika väl som en rektor.

Med det sagt och med den förklaringen till den utredning som vi nu bereder vill jag ändå svara mer konkret på Linus Skölds fråga om vad jag menar när jag säger att mer kan behöva göras. Det är precis den typen av diskussioner vi för med parterna inom den nationella samlingen för läraryrket.

När det handlar om rektorer tror jag att man samlas ganska mycket om tre delar. Det handlar om tid för rektorsuppdraget, det handlar om mandat till rektor och det handlar om stöd i rektorns uppgift.

När det gäller tiden återkommer vi till att för att rektorer ska få mer tid för sin uppgift måste det rensas i arbetsuppgifter som i dag ligger på rektorerna och säkerställas att det finns fler anställda som kan göra jobbet, att det finns tillgång till administrativ och annan personal.

I rensandet är det ungefär samma saker, som vi har makt över från statligt håll, som tynger rektorns uppgift och som tynger andra personalkategorier, framför allt lärare. Om man minskar på de nationella proven, digitaliserar dem, ökar det också rektorns tid så som arbetet är organiserat på många skolor. Om vi förbättrar reglerna för särskilt stöd och kan koppla bort rektorn från en del av de uppgifterna innebär det också att det på ett annat sätt kan ges mer tid för det pedagogiska ledarskapet.

Det är två rensningar i arbetsuppgifter som vi kan stå för från statens sida och som befriar tid för rektorn. De statliga satsningarna på fler anställda hör såklart också dit.

När det gäller mandatet tror jag - och jag skulle gärna vilja utveckla det senare - att den satsning vi gör, inom Samverkan för bästa skola, på skolor som har särskilt tuffa förutsättningar är ett gott sätt för att inom ramen för nuvarande bristande styrkedja ändå kraftigt stärka rektorerna och rektorers förutsättningar för att jobba på de tuffaste skolorna. Det görs genom att deras arbetsuppgifter samlas i en handlingsplan där staten och huvudmannen tillsammans står bakom åtgärder som man vill se genomförda och som har stöd i forskning eller erfarenhet.

När det gäller stödet ser vi att flera av de nationella skolutvecklingsprogram som regeringen har beställt och som Skolverket nu genomför riktas just till rektorn och rektorns arbetssituation.

Fru talman! Jag vill tacka för det uttömmande svaret.

Styrkedjan som begrepp ger en något förenklad bild av hur skolan styrs. Egentligen omfattar det bara de formella delar som vi kan påverka i det här huset och i förvaltningsled och så vidare. Som utbildningsministern pekar på finns det också mer svårfångade och informella styrningar, såsom kultur och förväntningar på ledarskap, som svårligen låter sig beskrivas inom begreppet styrkedjan. Men i mitt fortsatta resonemang är styrkedjan, i den betydelse som utbildningsministern använde i sitt första svar, ändå rimlig att använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skolledarens roll är komplex. Det har vi konstaterat tidigare. Det kommer sig delvis av hur styrningen av skolans uppdrag fungerar. Styrkedjan är inte rak. Skolledaren är i princip en statlig företrädare i viss mening och är direkt utförare av skollag och läroplan. Vi har också indirekta regleringar som skjuter vidare ansvaret via huvudmannen till skolledaren. Skolledaren är i många fall primär kommunal chefstjänsteman eller vd i ett privat företag. De rollerna är trixiga att balansera.

Skolledaren har, som utbildningsministern påpekat, i lagstiftning fått mandatet att forma skolans inre organisation som man själv bedömer lämpligt. Det ställs givetvis mot omgivningens förväntningar. De som dristar sig till att ha förväntningar på vad skolledaren bör göra är alltifrån föräldrar till politiker, elever, förvaltning, medier, allmänhet - i stort sett alla.

Samtidigt förfogar skolledaren inte över medlen att göra det, i alla fall oftast inte. Målen för verksamheten är också så omfattande och tolkningsbara att det är svårt att veta var uppdraget börjar och var det slutar. Samtidigt mäts verksamheten av externa aktörer på längden och tvären - inspektionen, PISA, huvudmännen, Skolverket och medier. Till och med facken ger sig på att uttala sig om skolors kvalitet utifrån mätningar som de själva gör.

Styrkedjan gynnar inte förtroendet eller tilliten. Det är en slutsats som jag vill minnas att Olof Johansson drog i sin analys. Bristande förtroende är ett problem med det här sättet att styra skolan. Jag tänker att en skolledare skulle ha rimliga förutsättningar att balansera det komplexa uppdraget om skolledaren ägde sin profession och kände sig betrodd, om styrkedjan präglades av förtroende mellan nivåerna. Det gör den inte.

Vad ämnar utbildningsministern göra åt det?

Fru talman! Jag delar verkligen bilden; när vi har en svag eller rent av bristande styrkedja i svensk skola är det ytterst eleverna som drabbas, men det finns nog ingen som är så utsatt i systemet som just rektorn, eftersom rektorn möts av så många och motstående förväntningar från olika håll.

Ska man vända det och bygga mer av tillit - Olof Johansson använde begreppet förtroende - och bygga en ansvarskultur, vilket är kännetecknande för internationella skolsystem som lyckas väl liksom skolor och huvudmän i Sverige som lyckas väl, tror jag att vi behöver göra systemförändringar i uppbyggnaden av den svenska skolan och den svenska styrkedjan. Det är anledningen till att regeringen har kallat på en skolkommission där forskningen och professionen sitter företrädda och har möjlighet och fria mandat att lägga fram förslag på de styrningsförändringar och andra förändringar som behövs för att skapa ett mer likvärdigt skolsystem och en mycket tydligare ansvarsfördelning. När alla i det svenska skolsystemet vet var deras ansvar börjar och slutar kan man bygga den ansvarskultur som behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan vi därmed inte göra någonting förrän vi inväntat Skolkommissionens betänkanden? Det första kommer senare i år, det andra nästa år. Jo, det kan vi! Det var därför jag delade upp mitt förra inlägg enligt de åtgärder vi vidtar för tidigt mandat och stöd. Jag skulle vilja utveckla en av de åtgärderna, nämligen samverkan för bästa skola, som riktar sig just till de skolor som har de tuffaste förutsättningarna och som har svårast att ge eleverna möjlighet att nå målen.

En vanlig och återkommande situation på de skolorna är att man har rektorer som sitter mycket kort tid. Man har ett väldigt snabbt utbyte av rektorer. Det är som rektor väldigt svårt att få det mandat som behövs för att kunna jobba vidare. Precis som Linus Sköld beskriver handlar det om att de har mängder av olika förväntningar på vad de ska göra i sin uppgift, vilket i slutändan gör det mycket svårt att bedriva ett fungerande skolutvecklingsarbete. Det blir en skola som inte ger det bästa till eleverna därför att den som har ansvar för att göra det hela tiden måste brottas med olika förväntningar och olika maktsfärer som styr över skolan. Det handlar om politiker, eller motsvarande inom friskolesystemet, och därtill förvaltning, föräldrar, medier, elever och statens olika organ.

Det vi såg att vi behöver göra på de här skolorna - i vårt fall i väntan på tydligare styrningsförändringar, och sannolikt även efter dem - när man har situationen att det är svårt eller hart när omöjligt att fungera som rektor är att samla staten och huvudmannen bakom en gemensam handlingsplan kretsande kring åtgärder som man ger rektorn mandat att genomföra, åtgärder som man har sett fungerar i andra delar av skolsystemet och som har stöd i empiri eller forskning. Det blir helt enkelt ett slags avtal mellan staten och huvudmannen som rektorn får möjlighet att genomföra. Förslaget utarbetades ursprungligen av bland annat Sveriges Skolledarförbund efter den kritik man haft mot hur Skolinspektionen och Skolverket fungerat mot skolor.

Det här börjar rulla ut nu. De första avtalen är tecknade. Avtalen går, med skiftande förutsättningar, ned på enskild skolnivå för huvudmannen och kompletteras med nya avtal för de skolor som tar på sig den växande uppgiften att ta emot många nyanlända på kort tid. Ett hundratal avtal kommer att slutas mellan staten och huvudmännen åren 2016 och 2017.

Jag tror att det är så här man måste jobba med de skolorna för att möta den problembild Linus Sköld ger av skiftande förväntningar. Då finns det en tydlig förväntan på rektorn att förhålla sig till och en möjlighet att sortera andras förväntningar. Det kan ge svar gentemot rektor, medier och även de egna lärarna när det behövs.

Fru talman! När jag talar om olika perspektiv menar jag inte att man ska sortera bort elevperspektivet. Det är viktigt för mig att understryka det. Men ur ett elevperspektiv är det viktigt att förutsättningarna för rektorns pedagogiska ledarskap fungerar. Då ser jag tre perspektiv som samverkar. Det handlar om styrning, verksamhetsfokus och arbetsmiljöfokus.

Jag skulle vilja be om ett förtydligande. I det inledande svaret fanns det några lite kryptiska formuleringar om Lärarlönelyftet. Jag skulle bara vilja få detta klarlagt. Ministern talade om "lärare i ledande befattning" samt om "andra uppgifter av pedagogisk natur". Betyder det att skolledare omfattas av Lärarlönelyftet? Jag tänker mig att utbildningsministern gärna vill förtydliga det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur det än är har jag egentligen inte så mycket mer att tillföra. Det handlar om styrning, arbetsmiljö och verksamhet. Låt oss skapa rimliga förutsättningar för gott pedagogiskt ledarskap!

Fru talman! Jag tackar för interpellationsdebatten. Jag ska förtydliga de kryptiska meningarna, som är direkt tagna ur förordningen om Lärarlönelyftet. Nej, man kan inte säga att skolledare per se omfattas. Däremot har man rättat till ett stort problem som vi menar finns i karriärtjänsterna, och som såklart blir mycket större när det inte handlar om nya tjänster, nämligen att lärare som tar en ledande befattning, det vill säga lärare som blir skolledare, inte ska vara utestängda. Om man är lärare och blir skolledare ska det inte vara så att de statliga medel som finns plötsligt tas bort. Det blir ett väldigt märkligt sätt att kommunicera till lärare som väljer att utvecklas i sin profession genom att bli skolledare. Detta har vi rättat till i Lärarlönelyftet.

Däremot ska det sägas - och det var det jag underströk - att Lärarlönelyftet, som i genomsnitt motsvarar 3 000 per individ i skolan som träffas av det, inte är det som kan rätta till att skolledare tjänar så mycket mindre än andra chefer. Huvudmännen måste ta ett mycket större ansvar för rekryteringen av skolledare, också vad gäller investering i lön, och det är vi väldigt tydliga med. Det finns ingen statlig satsning som kan hjälpa till, utan där måste man ta det grundläggande huvudmannaansvaret.

Linus Sköld sammanfattar med orden styrning, verksamhetsfokus och arbetsmiljöfokus. Jag upplever att det är det vi har hållit oss till. Jag kan dela upp det jag säger utifrån det. Styrning handlar om att vi måste förstärka styrkedjan. Det är ett av Skolkommissionens grundläggande uppdrag. Samverkan för bästa skola är ett sätt att göra det just nu för de skolor som har det allra tuffast. Verksamhetsfokus är något som de nationella skolutvecklingsprogrammen har, och detta fokus kommer att bli mycket tydligare för skolledare som har möjlighet att ta del av dem. Arbetsmiljöfokus handlar om att rensa i arbetsuppgifter, se till att det finns tid för det pedagogiska ledarskapet och inse att de statliga satsningar vi gör på mer personal måste kunna leda till att man utifrån skolans lokala förutsättningar anställer den personal som man ser är nödvändig för att skolan ska kunna utvecklas. Så har vi till exempel konstruerat lågstadiet.

Överläggningen var härmed avslutad.