Skydd för franchisetagare

Herr talman! Sylvia Lindgren har frågat mig om jag tänker ta några ytterligare initiativ för att stärka franchisetagarnas ställning. Bakgrunden till Sylvia Lindgrens fråga är att hon anser att nuvarande lagstiftning inte räcker till för att förhindra missbruk av franchiseformen. Jag har som mål att det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara företagare. Jag kan se såväl fördelar som nackdelar med franchising och vill därför nyansera bilden i jämförelse med den som ges i interpellationen. Att franchising är ett attraktivt och framgångsrikt sätt att starta och driva företag vittnar de 12 000 franchisetagarna med drygt 100 000 anställda i Sverige om. Motivet till att starta och driva företag som franchisetagare är ofta den ökade trygghet det innebär att starta ett företag som redan har en beprövad och fungerande affärsidé. Det kan således vara enklare att starta företag som franchisetagare än att starta helt på egen hand. Franchisetagare erbjuds ofta utbildning och stöd i startfasen. Franchisetagaren behöver inte heller arbeta fram egna rutiner för administration och redovisning, leta leverantörer, sköta marknadsföringen med mera. Dessa uppgifter sköter franchisegivaren. Franchisetagaren kan i stället koncentrera sig på försäljningen och på att leda verksamheten och personalen. Överlevnadsgraden är också högre bland franchiseföretag. Samtidigt innebär franchising begränsningar i franchisetagarens möjligheter att driva företaget på egna villkor. Därför tycker jag att det - precis som för allt annat företagande - är viktigt att den som startar och driver franchiseföretag kan få realistisk information om vad det innebär, så att den enskilde kan göra ett medvetet och välinformerat val. Flera offentliga aktörer tillhandahåller information och råd till dem som funderar på att bli franchisetagare, exempelvis Verket för näringslivsutveckling, Nutek, som är min myndighet, och Almi Företagspartner AB. Svenska Franchiseföreningen, som består av både franchisegivare och franchisetagare, sprider också kunskap och ger råd och rekommendationer om franchising. Franchisetagare har, liksom övriga företagare, gynnats av regeringens många genomförda åtgärder för företagare, exempelvis sänkta arbetsgivaravgifter, den slopade medfinansieringen i sjukförsäkringen och den förlängda redovisningsperioden för mervärdesskatt i småföretag. Jag anser avslutningsvis att regeringens åtgärder även ökat möjligheterna för franchisetagare att driva företag framgångsrikt. Jag avser för närvarande inte att ta något initiativ för att stärka särskilt franchisetagares ställning.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Men det är klart att jag inte blir särskilt upplyft över att svaret innehåller uppgiften att inga initiativ är på väg att tas och att man inte vill se över den här frågan. Det är ingen tvekan om, precis som Maud Olofsson också sade, att franchising har en stor utbredning också i Sverige. Men vi har också sett rubriker som inte borde lugna någon av oss: Franchiseavtal blev en fälla. Franchisetagare missnöjda med 7-Eleven-avtal. Dessa rubriker beskriver en viktig del av verkligheten. Men franchisetagare är också typiska småföretagare. Det ska man inte glömma bort. De är småföretagare i en utsatt ställning. Allt fler verksamheter utövas på franchisebasis. McDonalds, 7-Eleven, Hemglass, Polarn O. Pyret och Svensk Fastighetsförmedling är bara några kända exempel. Snabbmatsrestaurangerna är så gott som till hundra procent franchiseföretag. Andra branscher där franchising ofta förekommer är till exempel detaljhandel, biluthyrning och städföretag. En fri företagare kan förhandla med olika leverantörer om leveranser och varor. Han är fri att byta leverantör, äger själv, eller åtminstone disponerar, det materiella underlaget för verksamheten. Han har rätt att fritt överlåta verksamheten till annan. Om företagaren avlider ärvs företaget av dennes familj. Bland annat dessa omständigheter är rekvisita som kännetecknar en fri företagare. Sådana friheter i rekvisitan finns inte i franchiseavtalen. Jag vill ändå säga att det finns också positiva delar i franchising som företagsform. Den har också sin givna plats hos oss. Men den kännetecknas så starkt av en ensidighet till nackdel för den svagare parten, nämligen franchisetagaren. Avtalen är också ofta direkt översatta amerikanska avtal eller i bästa fall inspirerade av dessa. Franchiseföretag bedrivs också ofta - tyvärr - under oseriösa former. Men det finns alltför många avarter och problem i de olika branscherna. Det här är frågor som är viktiga och nödvändiga att besvara. Inte minst i tidningsrubriker kan vi se hur dessa system är kränkande och hur svårt det har varit för många franchisetagare att få fungerande avtal. Ett centralt krav borde vara frågan om förhandlingsrätt för franchisetagare. Maud Olofsson nämnde i sitt svar SFF, franchisegivarnas organisation. Men Franchisetagarnas Riksorganisation, FRO, nämns över huvud taget inte. Det är just att få en likvärdig behandling i avtalsfrågor som är så oerhört viktigt att driva. Vad vi för svensk del, inte minst när det gäller arbetsgivare och arbetstagare, har verkat för länge finns inte här. Ett centralt krav är frågan om förhandlingsrätt för franchisetagare. Skiljeklausulen är en annan del i detta. Vi har sett i utvecklingen oskäliga villkor i avtal, och det har inte fungerat. Många frågor är olösta. Därför blev jag förvånad över Maud Olofssons svar. Maud Olofsson brukar säga att hon värnar företagarna. I svaret sade hon att hon inte vill ta några initiativ.

Herr talman! Hur upplever jag situationen? Överlevnadsgraden är högre bland franchiseföretag. Det visar att det är en inte så dum företagsform. Det är rätt många som klarar att verka som franchiseföretagare. Det är få av franchiseföretagen som vänder sig till mig och klagar på villkoren. De vill att jag ska skapa i grunden goda företagsvillkor så att de kan överleva och få bra lönsamhet. Det handlar ofta om enklare regler och att göra det billigare att anställa. Vi levererar. Vi ser på företagarna som grupp. Mitt uppdrag är att se till att det blir bra villkor för alla företagare, oavsett hur ägarformen ser ut. Det är till gagn för dem för att få bättre lönsamhet. Det är detta som är det tuffa för dessa företag och andra företag. Svenska Franchiseföreningen består av både franchisegivare och franchisetagare. Det är därför jag nämner föreningen. Man sprider mycket kunskap inom organisationen för att hjälpa dem som skriver avtal. Det är fritt att teckna dessa avtal. Det är fritt för alla som blir franchisetagare att skriva avtal. Det är ingen som tvingar dem att göra det. Var och en som startar sitt företag, oavsett om de gör det som franchisetagare eller på annat sätt, måste veta vad de ger sig in på. Det är ingen enkel sak att vara företagare, oavsett form. Jag ser inte att den här formen har större problem än vad som är normalt för företag. Snarare har många som startar franchiseföretag nytta av organisationen som bas. Det är därför jag inte heller ser att det finns stor anledning för mig att göra något mer på området. Om överlevnadsgraden är högre bland dessa företag är väl det en signal om att det fungerar väl. Sedan finns alltid avarter, men det måste man klara ut inom respektive organisation och företag. Det är faktiskt en företagsintern historia och inte i första hand en politisk fråga.

Herr talman! Var än avarterna förekommer måste vi jobba mot dem. Vi kan se alla dessa tidningsrubriker som har funnits om franchising. De har gällt inte minst 7-Eleven. Det är klart att vi måste titta på vad som är grunden för att det ser ut så. Då går det inte att säga att det handlar om regelförenklingar. Jag ger Maud Olofsson rätt när hon säger att det inte är enkelt att vara företagare. Jag tror inte att företagarna upplever det så heller. Därför är det inte så logiskt i sammanhanget att säga att alla ska få en F-skattsedel när de föds. Det ska vara en viss status för företagare, och man ska veta vad man ger sig in i. Det råder inget tvivel om att franchisetagare vanligen är utsatta för hård kontroll. Dagskassan ska ofta dagligen sättas in på banken. Revisorn eller kontrollanterna kan dyka upp när som helst. Lokalerna är ofta ägda eller hyrda av franchisegivaren, vilket innebär att franchisetagaren endast har ett andrahandskontrakt med den otrygghet som det innebär. Han eller hon är bunden till ett visst varusortiment, priser, leverantörer och så vidare. En franchisetagares ställning är i flera väsentliga avseenden betydligt mer fråga om en beroendeställning än vad som är brukligt för en vanlig företagare. I Sverige har därför franchisetagare valt att sammansluta sig i Franchisetagarnas Riksorganisation, FRO, för att försöka stärka sin ställning. Vi pratar om två parter, Maud Olofsson. Det är märkligt att hon inte nämnde båda parter i svaret utan nämnde bara den ena. Det är det som gör att jag blir lite fundersam. I samband med lagen om informationsplikt följde med en rad olika svårigheter som också måste ses över. Det gäller till exempel skiljeklausulen. Det är en regel i franchiseavtalet som betyder att en tvist aldrig kan gå till en vanlig domstol. En franchisetagare har, som redan har framhållits, ingen reell möjlighet att förhandla om innehållet i avtalet och allra minst om skiljeklausulen. Det är klart att i förhållande till beloppen gör detta att franchisetagaren kommer i underläge. Vi vill väl ändå att de ska mötas på samma nivå. Lagregleringar om ekonomisk kompensation finns i andra länder. Har Maud Olofsson och hennes departement tittat på förhållandena i bland annat Kanada, Frankrike, Spanien, Italien, Korea och Japan? Där finns regleringar om detta. Oskäliga villkor i avtalen måste förbjudas. Standardavtalen innehåller exempelvis regelmässiga bestämmelser som ger franchisegivaren ensidigt rätt att ändra eller lägga till moment. Här kommer inte franchisetagarens roll i samma nivå som franchisegivarens. Det är här som det råder en klar obalans. Jag förstår inte varför Maud Olofsson inte vill ta detta bekymmer på allvar, när man så ofta säger sig vilja verka för företagarna. Varför vill man inte verka för denna bransch? Företagarnas riksorganisation har också sagt att man behöver se över de här frågorna. Företagarnas riksorganisation anser att de här problemen om franchiseförhållanden har en generell räckvidd: En utredning bör tillsättas för att se över behovet av att jämka oskäliga villkor såväl i franchiseavtal som i andra avtalstyper. Det här berörs över huvud taget inte i svaret.

Herr talman! Interpellanten Sylvia Lindgren säger att det står en massa saker i tidningarna och att vi måste göra någonting åt avarterna. Men det är inte säkert att politiken alltid ska ingripa. Jag vet att Socialdemokraterna älskar att fatta politiska beslut om allting, men det är inte säkert att politiken ska ingripa i precis allting. Om det finns en franchiseorganisation där båda parterna finns med är syftet med den organisationen att själv ha en sanering. Inom SFF har man etiska regler som man tillämpar och som går ut ifrån European Franchise Federations regelverk. FRO, Franchisetagarnas Riksorganisation, jobbar mer med opinionsbildning och informationsspridning, och det är väldigt bra. Men om jag startar ett franchiseföretag måste jag själv ta reda på och läsa avtalet. Om jag inte tycker att avtalet är bra kan jag starta något annat företag. Men uppenbarligen är det rätt många som tycker att det fungerar väl, och eftersom överlevnadsgraden i de här företagen är mycket hög måste det vara något slags betyg på att det är en väl fungerande företagsform, som många väljer. Det fria valet, om jag ska starta ett franchiseföretag eller inte, gör ju den individ som startar sitt företag. Sedan måste branschen själv i första hand ha en diskussion och en sanering om man behöver ändra något förhållande i detta. Men själva idén med franchise är att de har ett liknande upplägg, och det är det som gör det enklare. Många väljer just franchise som ett sätt att driva sitt företag. De har samma sorts lokaler, samma sorts produkter, prislistor och alla de saker som underlättar för start av företag. Jag tycker att det är viktigt att säga detta: Ta inte ifrån de enskilda företagarna deras ansvar när de drar i gång! Ta inte ifrån Svenska Franchiseföreningen dess ansvar när det gäller informationsspridning och de regelverk som man har! Jag kan inte se att det i dag finns något viktigare uppdrag för mig än att se till att skapa i grunden bra företagsvillkor. Det är det som kommer att hjälpa dem. Se till att sänka kostnaden för de anställda! Se till att ta bort regelkrångel som finns i många av dessa branscher! Se till att de kan få en bättre lönsamhet! Jag tycker att det är det viktigaste uppdraget. Det håller jag på med för fullt, och det har också gett resultat.

Herr talman! Om man märker och ser att det är flera inom franchising som inte har kollektivavtal, där man har bördor av annat slag för att man är uppbunden av någon annan, att man inte har förhandlingsmöjlighet som på andra ställen - är inte det skäl nog för att intressera sig för att se över de här frågorna? Min fråga till ministern var om ministern övervägde några ytterligare initiativ för att stärka franchisetagarnas ställning, med betoning på franchisetagarna . Då svarar Maud Olofsson bara att det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att driva företag, och det ska vara attraktivt att starta och driva företag. Men inom det här området var hon inte alls beredd att göra några insatser. Gynnas då franchisetagarna av regeringens åtgärder med sänkta arbetsgivaravgifter? Åtgärderna har "ökat möjligheterna också för franchisetagare att driva företag framgångsrikt", säger Maud Olofsson. Men här kan vi också se hur man är bunden av regelverk i andra former. Därmed har jag inte sagt att franchising i företagsform inte kan ha sin givna plats om den är rätt använd. Men det är ett ensidigt system som är till nackdel för den svagare parten, nämligen franchisetagaren, och det är det som är vårt stora bekymmer. Jag har nämnt förhandlingsrätten. Enligt uppgift har till exempel franchisetagarnas egen organisation FRO förgäves försökt få förhandlingar till stånd om ett standardavtal med franchisegivarnas organisation SFF. Men man kommer inte ens till förhandlingsbordet. Man är inte en part i det sammanhanget. Det finns skiljeklausuler, och det sker uppsägning av avtalen. Man är bunden till avtal som man inte kan påverka. Det här är ett bekymmer som är väldigt olyckligt. Det finns oskäliga villkor. Standardavtalen innehåller bestämmelser som ger givaren ensidigt rätt, och det är det som vi vill att Maud Olofsson gör någonting åt.

Herr talman! Bunden av avtal - ja, det är alla som tecknar ett avtal. Man är bunden av det avtal som man har gjort i en uppgörelse. Min poäng är att människor som tecknar dessa avtal måste läsa avtalen och se vad de innebär innan de skriver på dem. Det är det som är poängen. Tycker man inte att det är bra låter man bli. Tycker man att det är okej skriver man på. Jag håller med Sylvia om att man hela tiden får jobba för att utveckla de här sakerna, men jag tycker att det i första hand är en branschfråga. Mitt uppdrag är i första hand att se till att det är enkelt, roligt och lönsamt att driva företag. Vad har jag då gjort? Jo, vi har sänkt arbetsgivaravgifterna. Och låt mig säga att i den här sektorn, som Sylvia tar upp, är sänkta arbetsgivaravgifter för unga någonting otroligt viktigt. Vi har sänkt kostnaderna rejält för de här företagen. Det tycker Socialdemokraterna inte är bra. Den andra delen handlar om regelförenklingsarbete och att minska med 25 procent. Det finns otroligt många regler i livsmedelssektorn och handelssektorn som vi kan förenkla. Det här tycker Socialdemokraterna inte heller är bra. Ni vill inte ha något regelråd som granskar alla regler som diskuteras och ska genomföras. Det haltar lite grann när ni låtsas som att ni värnar företagen så mycket men sedan inte tycker om det när man kommer med de strukturella åtgärderna, som är till för att skapa lönsamhet i alla företag, utan är emot det. Jag försöker bara hävda att generella åtgärder för företagen är mitt huvuduppdrag. Jag ser inte i dagens läge att det finns någon anledning att ändra på det som gäller just franchiseföretagen, därför att jag ser inte att det är min roll i detta skede. Det är en sak som måste ske inom branschen. Sedan ska jag se till att leverera att de här företagen får en bra lönsamhet, och det är jag på god väg att göra. Jag hoppas bara att Socialdemokraterna inser att just de generella åtgärderna är av absolut största vikt för att vi ska få ett bättre företagsklimat här i Sverige.