Specialfastigheter

Herr talman! Hans Stenberg har frågat näringsministern vad hon kommer att göra för att se till att Specialfastigheter agerar så att man bidrar till att anstalten i Viskan kan finnas kvar. Interpellationen har överlämnats till mig. Jag svarade den 25 november 2008 på en interpellation i riksdagen från Hans Stenberg om Kriminalvårdsanstalten Viskan. Av det svaret framgick bland annat att Kriminalvården ser över behovet av alla öppna anstaltsplatser av den typ som finns på anstalten Viskan. Specialfastigheter är den hyresvärd som äger fastigheten anstalten Viskan. Vid nödvändiga större underhållsåtgärder planeras arbetet i samråd mellan Kriminalvården och Specialfastigheter. Den beställning som Kriminalvården sedan gör utifrån kraven på att bedriva en ändamålsenlig kriminalvård påverkar också kostnaden för projektet. Jag utgår ifrån att Kriminalvårdens fortsatta beredning av frågan om behovet av öppna anstaltsplatser ska resultera i en helhetslösning som ger förutsättningar för en bra och effektiv verksamhet i Norrland. Jag kommer noga att följa Kriminalvårdens arbete.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för svaret, även om det känns lite märkligt att få svar av henne i frågan. Jag ställde en fråga till näringsministern om Specialfastigheters roll i sammanhanget. Beatrice Ask och jag har tidigare haft en interpellationsdebatt om just Viskananstalten. Det var egentligen en principdiskussion om Specialfastigheter jag ville ha. Bakgrunden till att jag ställer interpellationen är naturligtvis att Viskan är nedläggningshotad som anstalt, trots att man har en hög kvalitet på det man gör och har visat bra resultat i verksamheten under senare år. Regionchefen har gjort en utredning över olika öppna anstalter i regionen. Han konstaterar klart och tydligt att Viskan är den anstalt som är bäst lämpad att satsa på framåt. Det är den anstalt som har de bästa förutsättningarna i regionen, ger ett bra resultat och har en verksamhet helt i enlighet med målen för verksamheten. Nu är ändå anstalten hotad. Det beror egentligen på en enda sak, nämligen att Specialfastigheter har ett märkligt sätt att räkna på. Man räknar oerhört högt på renoveringskostnaderna, nämligen nio gånger högre än vad löntagarkonsulterna har kommit fram till. Man gör en helt annan bedömning av renoveringsbehovet än vad personalen och löntagarkonsulterna gör. Man räknar lågt på investeringsbehovet vid en eventuell flytt. Det allvarligaste i sammanhanget har varit den attityd som Specialfastigheter har visat mot personalen och kommunen, som har velat ta upp en diskussion om frågan. Kommunen menar att man i kommunal regi kan göra en ombyggnation och förvalta fastigheterna på ett betydligt billigare sätt. Men Specialfastigheter vägrar att föra en seriös diskussion med kommunen. Specialfastigheter anser att om Viskan blir nedlagd kan kommunen ta över fastigheterna. Men då är det ingen större vits att ha dessa fastigheter i en liten glesbygdskommun. Det är ett oerhört arrogant agerande som inte passar ett statligt företag. Detta är anledningen till att jag ställde frågan till näringsministern. Nu har ministern överlåtit frågan till justitieministern. Därför måste jag ställa frågan till henne även om det inte är hennes specialområde: Vad kommer regeringen att göra för att ha en seriös diskussion och dialog med kommuner som vill diskutera frågor som kan vara viktiga för kommunen, även om de inte bedöms viktiga för rörelseresultatet i Specialfastigheter?

Herr talman! Det är en angelägen fråga som Hans Stenberg lyfter upp, och det är därför jag väljer att delta i interpellationsdebatten. Jag läser med glädje att justitieminister Ask säger att hon noga kommer att följa Kriminalvårdens arbete. Det känns stimulerande och bra. Då kan vi i dag passa på att tala om värdet med att denna anstalt får finnas kvar. Vi är naturligtvis måna om arbetstillfällena i en ort som har få möjligheter att skapa ny sysselsättning. Orten ligger fem mil från centralorten Sundsvall. Dessutom känns det viktigt att man inte förlorar kompetensen som de anställda har. Det handlar om 61 personer vid Viskans kriminalvårdsanstalt. Om Viskan läggs ned kommer de närmaste anstalterna att ligga i Östersund och Härnösand. Jag vet att justitieministern väl känner till avstånden i Norrland. Jag tror också att ministern, precis som jag, kan inse att det är orimligt att personalen ska dagspendla från orten runt Viskan till Östersund eller Härnösand. Jag talade strax före jul med generaldirektör Lars Nylén. Han talade då om att man eventuellt skulle lägga ned Viskananstalten eftersom man i dag följer den modell som finns i en del andra länder, nämligen stora enheter - +550, som han sade. Det blir billigare i längden, var också något han uttalade. När man pratar om stora anstalter kan jag känna att risken finns att det blir opersonligt, även om det finns små enheter inom det stora. Jag vill gärna göra en jämförelse med skolans värld, som jag själv kommer från. När man skapar dessa stora enheter och säger att det finns små enheter som gör det intimt i alla fall blir det inte riktigt så. Det är lätt att hamna i en skymundanvärld. Jag inbillar mig också att den risken finns även inom kriminalvården. Interner har med säkerhet lika stort behov av att bli sedda och ompysslade som elever. De är där för att få vård, och det är oerhört viktigt. Det är också värt att beakta att när Kriminalvårdsanstalten Viskan öppnades skedde det av regionalpolitiska skäl. Det var en satsning. Det är fortfarande viktigt att det får vara en regionalpolitisk åtgärd. I finanskrisens anda har arbetstillfällen försvunnit på så många olika ställen. På en sådan liten ort är det angeläget att bevara anstalten. Precis som Hans Stenberg sade upplever vi att man har spekulerat i alldeles för höga ombyggnadskostnader för Viskananstalten. Då är det viktigt att justitieministern har ögonen öppna för vad som händer och tänker på den fantastiskt fina vård som faktiskt bedrivs. Vården har fått stort beröm. Det är värt att av den anledningen se till att bevara anstalten.

Herr talman! Jag förstår att det är tråkigt att debattera den här frågan med mig två gånger. Nu är det ändå jag som har ansvaret för kriminalvårdsfrågorna, och man får nog hålla sig väldigt pregnant till just Specialfastigheter som förvaltningsbolag om man ska få svar från Näringsdepartementet. Det som Hans Stenberg säger om att Specialfastigheter räknar högt, använder andra kalkylmodeller och så vidare kan jag inte svara på. Däremot vill jag gärna säga att vi gör ett arbete för att granska just hur man räknar inom kriminalvården, så vi har ett öga på den typen av frågeställningar. Då kan man fråga: Vad kommer regeringen att göra för att ha en seriös diskussion med kommunen? Ja, man måste naturligtvis se en helhet när man prövar olika typer av anstalter. Vi har mycket diskussioner med kommunerna i olika frågor, också när det gäller anstaltsutbyggnaden. Däremot vill jag säga att det är Kriminalvården som har det fulla ansvaret för att anpassa verksamheten efter lokalbehov, verksamhetsbehov och allt vad det kan vara. Det finns uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen att titta utifrån vissa principer, och då ingår det här med större anstalter också. Det är inte negativt i allmänhet. Det handlar många gånger om kostnadseffektivitet, om vi ser det i ett makroperspektiv, men också om möjligheter att ha ett meningsfullt innehåll. Väldigt små enheter har sällan möjlighet att bedriva den professionella behandlingsverksamhet och annat som behövs i dag för intagna med väldigt många olika problem. Om Lars Nylén har pratat om större enheter beror det naturligtvis på det. Det finns också direktiv om att vi ska ha en organisation och en struktur som gör att det inte blir alltför långa avstånd. Det är ett uppdrag som ligger där, så hur helheten kommer att se ut när Kriminalvårdsstyrelsen så småningom landar vågar jag inte säga. Det är möjligt - jag tror att det är så - att det fanns kriminalpolitiska skäl när man startade den här anstalten. Det vi har att fundera över i dag är naturligtvis delvis kvaliteten på verksamheten. Där är det, som flera har framhållit, uppenbart att man har väldigt mycket duktig personal och att verksamheten på många sätt uppfyller högt ställda mål. Det är mycket bra. Det problem vi har, som Hans Stenberg och jag också pratade om i vår förra interpellationsdebatt, är att man under lång tid inte har sett om fastigheterna och att det finns ett eftersatt underhåll. Det gör att kostnaderna i dag blir väldigt höga, säkert också med andra kalkylmodeller. Det är den frågeställningen man har. Jag tror att man ska vara klar över att Specialfastigheter som bolag har sina principer för hyressättning och annat, och de ska samverka med uppdragsgivaren, som är Kriminalvården. Jag utgår från att de har ett gemensamt intresse av att hitta de bästa lösningarna, och sedan måste Kriminalvården sätta in det i ett helhetssammanhang. Jag medger att det utifrån ett kriminalvårdsperspektiv inte blir mycket regionalpolitik, utan det får vara någonting som man tar hänsyn till i ett bredare sammanhang. Jag ser naturligtvis problemen, och jag är väl bekant med omgivningen. Jag hoppas att man kommer att landa på lösningar som innebär att vi får en bra struktur på kriminalvården också i Norrland.

Herr talman! Jag har inte alls någonting emot att debattera den här frågan med justitieministern - det är bara trevligt. Att samla alla fastigheter inom kriminalvårdsområdet i Specialfastigheter kan nog vara klokt på många sätt, men det förutsätter ett professionellt agerande, inte bara när det gäller själva fastighetsförvaltningen utan också i bemötandet gentemot medborgarna och deras företrädare i kommunerna exempelvis. Jag ser det beteende man har visat mot Ånge kommun i det här sammanhanget som helt oacceptabelt. Beatrice Ask säger att man försöker analysera så att det blir rätt hyresnivåer, rätt investeringsnivåer och så vidare. Men det känns onekligen väldigt märkligt när Specialfastigheter slänger ur sig att det finns ett investeringsbehov på ungefär 300 miljoner. För det första tyder det på att man har eftersatt underhållet på ett skandalöst sätt under många år. För det andra blir det desto märkligare när personalen över huvud taget inte kan förstå att behovet skulle vara så stort och när den löntagarkonsult som man har anlitat, och som på ett seriöst sätt har gått igenom det här, kommer fram till ett investeringsbehov på 36 miljoner. Det blir alltså 11-12 procent av det som Specialfastigheter hade förutsatt, så där mellan tummen och pekfingret. Jag vill nog fundera lite grann över detta: Hur ser justitieministern på frågan, om man bedömer att Specialfastigheter dels gör onödigt höga investeringar, dels gör orimliga hyresförändringar i anslutning till de här investeringarna? Det är väldigt lätt att i ett stort bolag göra en generell hyresnivå per kvadratmeter över hela landet, men kostnadsläget ser ju väldigt olika ut i olika delar av landet. Värdet på fastigheterna är helt olika, och arbetskraftskostnaden i sådana sammanhang är också väldigt olika i olika delar av landet. Är det då möjligt för Kriminalvårdsstyrelsen att anlita en annan hyresvärd, om exempelvis kommunen i det här fallet skulle kunna tillhandahålla fastigheterna till ett bättre pris? Sedan har det nämnts regionalpolitiska skäl, och de är också viktiga. Man har ju visat bra resultat på Viskananstalten. Viskan är en av tre anstalter i landet som vänder sig till det klientel som nu sitter på Viskananstalten, och det är dessutom en grupp som justitieministern själv i sitt regleringsbrev har sagt att man ska prioritera åtgärder för. Då känns det väldigt märkligt om man skulle lägga ned Viskan med hänvisning till orimliga investeringskostnader.

Herr talman! Jag tror att det är nyttigt att justitieministern får höra vår positiva inställning till Viskan och att det smittar av sig. Det talas om kostnadseffektivitet, och då följer genast tanken: För vem är det viktigt att det är kostnadseffektivt? Det är naturligtvis för den enskilda människan, som man måste sätta i centrum. Hans Stenberg lyfte fram just kostnaderna väldigt mycket. Jag tror att det är viktigt att justitieministern tittar på de här upprustningskostnaderna, hur troligt det är att de ligger i den klassen. Hans Stenberg säger 300 miljoner. Jag har läst 100 miljoner. På något ställe har jag också läst att de nyligen har investerat till exempel 500 000 i nya kontorslokaler, 400 000 i köket och 3 miljoner i andra lokaler, så man har gjort viss upprustning. Sedan finns det inkomna offerter från samma entreprenörer som Specialfastigheter anlitar som tyder på att kostnaden för att rusta upp understiger 20 miljoner. Man vet inte vad man ska tro på när det är en sådan spännvidd i uppgifterna, från 20 miljoner till 300 miljoner. Jag tror att det är viktigt att justitieministern är uppdaterad på det och att hon i samband med att hon tänker kontrollera det här också verkligen tittar över vad som är sant och vad som inte är sant. Som sagt är det viktigt att uppdragen inte har alltför långa avstånd, som ministern sade. Det är ett av de skäl som vi lyfter fram, att det är så långt till de övriga kriminalvårdsanstalterna och att vi måste ta till vara den kompetens som redan finns i personal så att vi inte förlorar den, för det bästa sättet att sköta kriminalvården är att använda dem som har kunskaperna.

Herr talman! Först vill jag gärna säga att jag delar interpellantens uppfattning att man måste ha både professionell förvaltning och professionellt bemötande. Vad som försiggår i den delen kan jag inte svara på, men det måste man naturligtvis kräva. Anledningen till att Specialfastigheter i princip är den enda hyresvärd som Kriminalvården har är ju att vi ofta har mycket speciella krav på fastigheter, bland annat av säkerhetsskäl. Jag vet inte om det finns något totalförbud mot att göra annorlunda, men Specialfastigheter har en kunskap om kriminalvårdsanläggningar som är viktig att ta vara på. Den diskussion som förs gäller i mycket om de gör rätt kalkyler, är professionella och har tänkt till om att kostnadsläget är differentierat i olika delar av landet. Jag är ledsen, men jag vet inte allt detta. Men det som är viktigt för mig är naturligtvis att vi är en krävande kund som dels synar i sömmarna att de underlag man får är korrekta men också inser att om Kriminalvården ställer höga krav blir kostnaderna också höga. Grunden är att Specialfastigheter ska göra kalkyler som stämmer överens med vad Kriminalvården har kärvt. Det är där man måste mötas. På så sätt blir Kriminalvården kostnadsdrivande. Jag vet inte om man i det här fallet har haft extrema krav och att det skulle vara ett problem, men det får man naturligtvis fundera över. Dock kräver vi - det vill jag gärna säga - av Kriminalvården att man ska vara en kritisk konsument även av lokaler och ställa höga krav. Vi har också ett arbete i särskild ordning för att se över lokalförsörjning och planering framöver. Vi har ett uppdrag att se till att medborgarna får bästa och mesta kriminalvård utifrån de investeringar som görs. Det gäller också kriminalvården i Norrland. Erfarenheten av att blanda in direkta regionalpolitiska hänsyn är väl inte så väldigt goda. Jag vill nog hålla fast vid behandlingsaspekten och att man måste ha kompetent personal med mera. Jag utgår från att det är den typen av mål som kommer att styra Kriminalvården. Det är viktigt att vi ser det. Just när det gäller sexualbrottsdömda arbetar vi mer och mer med differentierade och auktoriserade behandlingsprogram som vi vet ger resultat. Det är viktigt. Men generellt kanske man inte kan säga att vi verkar ha för många anstalter. Också för den här gruppen intagna arbetar vi dock mer och mer för att hitta bättre möjligheter till utslussning och kriminalvård utanför anstalt. De intagna är ändå människor som ska leva ute i det vanliga samhället, och vi kombinerar mer och mer tankarna på behandling med att använda fotboja och annat under längre perioder. Det påverkar också den långsiktiga planeringen för lokalbehovet. Jag har lyssnat på vad ni säger. Jag vågar säga att vi tar detta på stort allvar och att detta med den framtida lokalförsörjningen och strukturen inte är någon enkel fråga. Det är naturligtvis också viktigt att se till att upprustning, renoveringsprojekt och annat synas noga i sömmarna och att vi har en professionell förvaltning och ett professionellt bemötande. Det utgår jag från.

Herr talman! Justitieministern tar upp att ett ökat användande av fotboja kan minska behovet av anstaltsplatser. Det kan nog stämma. Fotboja är ett väldigt bra instrument i många sammanhang. Men just när det gäller personer som är dömda för sexualbrott, kvinnofridskränkning och liknande är det nog på sin plats att en rätt stor del av straffet avtjänas på sluten anstalt. Brottet har ofta begåtts i hemmet, och då är det ingen bra lösning att finnas i hemmet med fotboja. Regeringen vill nu göra en särskild satsning på åtgärder som riktar sig mot just den typ av brottslingar som finns på Viskananstalten. Vi har på Viskan en verksamhet som har haft en väldigt positiv utveckling. Man har väldigt kompetent personal. Vi har bara tre anstalter i landet som är specialinriktade på den här typen av klientel. Därför känns det jättekonstigt om man nu ska lägga ned den verksamhet som regionchefen själv bedömer som den bästa regionen, och det är konstigt att denna nedläggning görs baserat på uppblåsta beräkningar av renoveringskostnaderna. Om man lägger ned Viskan ser jag en uppenbar risk dels för ett sämre resultat i verksamheten i och med att man drar på sig ökade kostnader, dels, och framför allt, för att man långsiktigt drar på sig mycket dyrare samhällskostnader. Jag tror inte att justitieministern anser att det är rimligt. Därför har jag ett stort hopp om att Viskan ska kunna leva vidare även framöver.

Herr talman! Interpellationsdebatter blir ofta en överraskning för mig. Nu blev jag nästan beskylld för att inte vara för att folk sitter i fängelse. Det är första gången på jättelänge som jag har fått en sådan argumentation mot mig. Det är väl självklart att den som begår allvarliga sexualbrott behöver sitta inne ordentligt och gärna länge. Men det jag försökte säga var att också på det här området arbetar vi för att hitta alternativa modeller. Vi har ändå en tvåtredjedelsfrigivning och en utslussningsverksamhet där vi med halvvägshus och annat jobbar för att dessa personer bättre ska anpassas i samhället. Det är alldeles riktigt som sades att en del sexualbrottsdömda, dock inte alla, har begått våld i nära relationer, och då kan man inte rimligen skicka hem dem för fort. Det är helt självklart. Det var inte detta jag argumenterade för. Men ambitionen att hitta sätt att hantera kriminalvården på ett mer modernt sätt påverkar också planeringen av anstaltsplatser långsiktigt. Det var detta jag försökte säga. Sedan ska vi inte ha vare sig uppblåsta renoveringskostnader eller överdrivna krav från verksamheten som går långt utöver vad som är nödvändigt. Det har vi inte råd med. Så enkelt är det. Det är viktigt att man synar kostnadskalkyler och annat i sömmarna. Det är också viktigt att fundera över vad som är en effektiv storlek eller volym på anstalter och så vidare. Det är naturligtvis också en fördel med en anstalt som finns jämfört med en som inte finns. Där har vi också en diskussion, naturligtvis. I det här läget kan jag inte ge något besked om vad som kommer att hända med Viskan. Men jag tycker ändå att det som har sagts här är viktigt. När det gäller verksamheten anser både regionalchefen och andra att detta är en bra verksamhet. Jag tror inte att det är någon inom Kriminalvården som har en annan uppfattning. Det är nog kalkylerna och de långsiktiga behoven som kommer att avgöra det hela i slutändan.