Stärkande av tredjeland och kvotflyktingar

Herr talman! Ola Möller har frågat mig hur jag menar att tredjeland stärks av att Sverige tar emot färre kvotflyktingar.

Vidarebosättning är ett sätt för länder att erbjuda en varaktig lösning för särskilt utsatta flyktingar som inte har någon sådan möjlighet att tillgå där de befinner sig. Under 2021 tog Sverige emot 6 400 kvotflyktingar och var därmed den största vidarebosättningsstaten i EU. Under 2022 vidarebosattes 5 000 flyktingar, vilket innebar att Sverige fortsatt var bland de största vidarebosättningsländerna såväl i EU som globalt.

Regeringen kommer i enlighet med Tidöavtalet att begränsa vidarebosättningen till 900 kvotplatser per år med start 2023, ett antal som fortfarande kommer att göra oss till en av EU:s största mottagare. Förändringen genomförs mot bakgrund av att Sveriges asylmottagande varit mycket ansträngt under lång tid och att vi nu behöver en nivå som speglar det antal som Sverige klarar av.

Ansvaret för vidarebosättning kan inte vila på ett fåtal stater. Sverige har tagit ett stort ansvar, men för att kvotflyktingsystemet på allvar ska kunna fungera som ett verktyg att ge skydd till människor på flykt behöver fler länder bidra med årliga flyktingkvoter.

Interpellanten tycks dock ha blandat ihop frågan om kvotflyktingar med arbetet med att stärka de länder människor flyr ifrån. Regeringen har aldrig påstått att tredjeland stärks av att Sverige tar emot färre kvotflyktingar. Arbetet med att stärka tredjeland som regeringen deltar i handlar snarare om att minska antalet utsatta människor på flykt från första början eller att förbättra deras möjlighet till skydd i närområdet.

Arbetet mot grundorsakerna till irreguljär migration och tvångsfördrivning är brett och innefattar en mängd olika aspekter. Bland annat arbetar EU strategiskt med partnerskap med ursprungs- och transitländer. Regeringen driver också på för att stärka samarbetet med tredjeländer på återvändandeområdet för att minska belastningen på transitländer och kunna garantera ett ordnat återvändande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också avslutningsvis tillägga att den kanske viktigaste frågan för att förbättra situationen i transitländer är att få till stånd ett nytt och förbättrat asylsystem med minskad irreguljär migration och smuggling samt ett förbättrat återvändande. Det är ett arbete som jag deltar i och ser fram emot att fortsätta med.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Kvotflyktingsystemet och kvotflyktingarna i Sverige kan ses som en direkt förlängning av de vita bussarna. Sedan 1950 har Sverige tagit emot kvotflyktingar, och vi har upprätthållit en väldigt stolt tradition. Vi har bland annat inte ställt krav på vilka kvotflyktingar som det ska vara, utan vi har låtit FN sköta det. Det gör att Sverige har tagit emot de mest utsatta, till skillnad från många andra länder.

Det är ungefär som i sjukvården, det vill säga att de med störst behov ska ha hjälp först. Så ser kvotflyktingsystemet ut för Sveriges del.

Det här vill regeringen ändra på. Vi har hört företrädare för regeringspartierna säga här i kammaren att man ska ge FN besked om att det är de icke lika skyddsbehövande som ska plockas ut. Det handlar om folk som kan bidra till Sverige.

Det här är en väldigt tydlig klasspolitik. Det är ju inte de mest utsatta i arbetarklassen som flyr från sina hemländer först, utan det är de människor som har framför allt ekonomiska resurser - medelklass och överklass - som flyr först. Ofta är det de med utbildning som kommer via de irreguljära vägarna medan kvotflyktingsystemet på ett säkert sätt tar hit de människor som är i störst behov av hjälp. I stället för att folk köper sig förtur får de hjälp att komma hit på grund av att de har störst behov av det.

Kvar blir de mest utsatta. Det handlar om våldtäktsoffer som fått underlivet söndertrasat, den som fötts med Downs syndrom, den som förlorat båda sina föräldrar eller den som står ensam med sina småbarn. Det är dessa som regeringen väljer bort i och med det nya systemet och neddragningarna.

I ljuset av detta är frågan relevant. Kvotflyktingsystemet utgör en säker väg in i Europa. Flyktingarna får permanent uppehållstillstånd och blir motiverade att finnas här i Sverige. De får hjälp så att de kan komma in i samhället genom att de fördelas bland kommunerna.

De länder som i fortsättningen får ta den största bördan med de mest utsatta människorna kommer nu att få en större belastning. Det blir obönhörligen så. Om de mest utsatta stannar kvar och de resursstarka med pengar och socialt kapital flyr blir bördan större för dessa länder, och detta destabiliserar dem. Det gör att deras sjukvårdssystem blir mer ansträngt.

I kombination med nedskärningarna av biståndet kommer det att innebära att mindre resurser ska ta hand om en större försörjningsbörda i de länderna, och det blir destabiliserande. Jag tror att migrationsministern förstår detta.

Varför skär regeringen ned på antalet kvotflyktingar och biståndet när det får effekten att det destabiliserar de länder som regeringen i andra sammanhang, bland annat i EU, säger sig vilja stabilisera? Man måste tänka både och här. Regeringen vill ge med ena handen men tar också bort med en stor näve.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svara gärna på frågan hur länderna blir mer stabila av att de mest utsatta blir kvar och de resursstarka flyr.

(Applåder)

Herr talman! Frågan om kvotflyktingar är otroligt viktig men också en svår debatt. Precis som Ola Möller säger stämmer det att det här är väldigt utsatta personer som verkligen är i behov av skydd.

Sverige har tagit ett enormt ansvar. Som jag nämnde inledningsvis var lilla Sverige det land som tog emot enskilt flest i hela EU både 2021 och 2022. Jag kan bara beklaga att inte fler länder kliver fram och tar ett större ansvar för kvotflyktingarna.

Vid sidan av att vi har tagit ett stort ansvar jämfört med andra europeiska länder men även sett till hela världen har vi dessutom hört till de länder som har haft det allra största mottagandet av asylsökande som själva har rest till den svenska gränsen. Det har lett till en ohållbar situation i Sverige med ett integrationsmisslyckande till följd av att flera regeringar inte har tagit ansvar för invandringen eller integrationen, i synnerhet inte Ola Möllers regering som avgick i höstas.

Det finns enorma problem i det svenska samhället som vi som ansvarskännande politiker med full kraft nu ska ta itu med. Det handlar om boendesegregation. Det handlar om skolan, där alldeles för många elever inte lär sig svenska, inte får en utbildning och i många fall tyvärr döms till ett utanförskap som blir mycket långvarigt. Det handlar om kriminaliteten. Det handlar om kvinnor som aldrig får den chans som de borde få i ett fritt och demokratiskt samhälle.

Detta är vi beredda att ta ansvar för. Vi tar samtidigt fortsatt ansvar för att ta emot kvotflyktingar som är så utsatta. Med våra 900 ligger vi fortfarande bland topp tre i EU sett till per capita. Så kom inte och säg att den här regeringen inte tar ansvar!

Det finns en väldigt viktig aspekt i den här diskussionen som Ola Möller med precision missar att framhålla, nämligen att det traditionellt sett är män som kommer till Europa. Det är män som betalar flyktingsmugglarna och kommer hit. Därför prioriterar den här regeringen, vilket den förra regeringen inte klarade av, kvinnor, flickor och hbtq-personer, som är så otroligt utsatta i flyktinglägren. Är det verkligen fel, Ola Möller?

Herr talman! Det är härligt att migrationsministern visar det engagemang hon har. Det uppskattar jag. Men debatten är inte svår. Det här är inte ett dugg svårt, även om jag förstår att det är svårt för regeringen. Vad det handlar om är om vi ska ta emot 5 000 kvotflyktingar och fortsätta göra en stor insats, vilket migrationsministern framhåller som ett föredöme. Migrationsministern lyfter fram det som har gjorts och säger att det är bra. Men nu ska regeringen, som tar ansvar genom att inte ta ansvar, ta ansvar. Det är ju orwellsk retorik.

Ministern säger att man nu ska ta större ansvar för kvinnor och hbtq-personer. Men man går från 5 000 till 900. FN har fritt mandat att plocka ut dem med störst behov. Regeringspartiernas företrädare står i talarstolen och säger att det är de som kan integreras och kan göra nytta för Sverige som ska komma hit. Men då vill jag fråga ministern: Hur är ett barn med Downs syndrom ett integrationsproblem? Var snäll och beskriv det för mig! Vari ligger integrationsproblemet när vi tar hit ett föräldralöst barn med Downs syndrom? Hur är det ett problem att vår svenska sjukvård hjälper yazidiska flickor som blivit våldtagna av muslimska män att få ett liv? Hur är det ett integrationsproblem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår folkmord runt om i världen. Förra veckan sa Bundestag i Tyskland att det yazidiska folkmordet i Sinjar 2014 skulle erkännas. Vi har en annan tradition i Sverige. Här får vi inte hantera det så. Men FN, tyska Bundestag och det brittiska parlamentet har sagt att det är ett folkmord. Rohingyerna, som är muslimer borta i Sydostasien, utsätts också för ett folkmord. Barnen i Tigray är utsatta för ett systematiskt folkmord med påtvingad svältkatastrof. Det är ju de barnen och människorna det här handlar om.

Ni går från 5 000 till 900 i kvotflyktingsystemet, där FN plockar ut de mest behövande. Det innebär att det även är färre flickor, kvinnor och hbtq-personer som kan komma hit. Jag har inga problem med att man pekar på att det är de här utsatta grupperna som kan komma, men det var inte det som regeringspartiets företrädare stod i migrationsdebatten här och sa.

Hur stabiliseras de här länderna? Den frågan undviker ju migrationsministern. Man säger att det är jag som har gjort ett tankefel och liknande. Men frågan kvarstår: Hur blir krigshärjade, fattiga länder stabilare och tryggare, vilket också minskar migrationsströmmarna till Europa, av att dessa utsatta barn, kvinnor och hbtq-personer väljs bort av regeringen genom att man går från 5 000 till 900? Jag vet också att de stora partierna i regeringsunderlaget i princip vill ta bort kvotflyktingarna helt. Dessutom ska de inte ha permanenta uppehållstillstånd. Men hur blir de här länderna tryggare och rikare av den politiken?

Herr talman! Jag tror att det är lite olyckligt om man inte kan erkänna att migrationsfrågan är genuint svår och att den innehåller avvägningar som måste göras. Erkänner man inte det blir det med det resonemang som Ola Möller för svårt att inte ställa frågan varför det ska stanna vid 5 000 - varför tycker Socialdemokraterna att alla över 5 000 inte ska ha rätt att komma hit?

Jag tror också att det är viktigt att man lyfter blicken. Jag vill att Sverige ska vara ett öppet land. Jag vill att vi ska kunna fortsätta att hjälpa människor som är på flykt. Men om den svenska befolkningen upplever att invandringen och integrationen inte fungerar tror jag att det i förlängningen finns en risk att vi inte kommer att ha samma förmåga att hjälpa. Jag tänker inte bara här och nu och till nästa mandatperiod, utan jag tänker långsiktigt på Sverige och Sveriges mottagande. Jag vill som sagt att vi ska kunna hjälpa. Ska vi kunna ha en acceptans för det bland svenska folket måste vi visa att vi klarar av att få ordning på invandringen och integrationen.

Vi har ett tungt uppdrag framför oss med tanke på hur den förra regeringen och regeringen dessförinnan med Miljöpartiet skötte migrations- och integrationsfrågan. Men det är en svår uppgift som vi verkligen är beredda att ta oss an med full kraft. Det är också därför som vi ser att det stora paradigmskiftet behövs i svensk migrationspolitik. Men jag vill betona att Sverige även med den genomförda minskningen till 900 kvotflyktingar fortsätter att vara bland de största vidarebosättningsländerna såväl i EU som globalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så till Ola Möllers fråga om hur vi stärker tredjeländer! Samarbete med tredjeländer handlar om att minska grundorsakerna till att människor tvingas på flykt eller irreguljärt migrerar till EU. Det handlar även om att stötta utsatta människor som är på flykt och förbättra deras möjligheter till skydd i närområdet. Vi behöver också bygga väl fungerande migrationssystem i tredjeländer, så att människor som är i behov av skydd kan stanna kvar där, alternativt återvända om de inte har laglig rätt att vistas i landet. Regeringen arbetar aktivt för att stärka samarbetet med tredjeländer på återvändandeområdet för att minska belastningen på transitländer och kunna garantera ett ordnat återvändande.

Den långsiktiga lösningen på den irreguljära migrationen är att i EU få till stånd ett nytt och förbättrat asylsystem där ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Ett förbättrat återvändande och insatser för att minska smuggling och irreguljär migration överlag menar vi är vägen framåt. Det är därför jag är så glad att ha möjlighet att diskutera de här frågorna när vi som EU:s ordförandeland välkomnar våra migrationsministerkollegor från de europeiska länderna till Stockholm senare i veckan. Samarbetet med tredjeländer för att stärka ursprungsländerna är en prioriterad fråga under det svenska ordförandeskapet och också en fråga som alltmer diskuteras på EU-nivå, för det är så vi långsiktigt kan skapa förändring.

Herr talman! Svenska folket vill förbjuda vinster i välfärden och vill även förstatliga elnätet. Om man ställer en fråga och gör en opinionsundersökning är det inte alltid så att det i varje läge kommer att innebära att man får ett svar som vi ska bära in här i riksdagen. Jag tror att svenska folket just när det gäller flyktingar tycker att vi ska ta emot dem som verkligen behöver det, till exempel funktionsvarierade barn, våldtäktsoffer och liknande.

Jag ska göra det väldigt enkelt. Jag ska ta ett svenskt exempel. Vi har en skolklass här i Sverige som har en elev med särskilda behov. Sedan kommer det ytterligare en elev med särskilda behov till den klassen. Allt annat är lika. Det är lika många lärare och lika mycket resurser. Det kommer per definition att innebära att den klassen och den läraren får en större belastning. Det blir mer att göra. Det blir tuffare. Det blir mindre tid till alla elever, då inga ytterligare resurser skjuts till. Dessutom har man i det här landet en regering som skär ned på skolan, så resurserna till klassen har till och med minskat. Vad händer då? Jo, många av de elever i denna klass som inte har särskilda behov, kanske också någon av dem som har särskilda behov, kommer att söka sig därifrån.

Det är precis samma sak. Om många människor med stora behov finns i ett land och resurserna blir mindre kommer det att bli stökigare, och då kommer de människor som har resurser att söka sig därifrån att göra det i ökad utsträckning. Det är det som händer när regeringen inte tar hit tillräckligt många kvotflyktingar. Regeringen borde därför driva att alla länder ska öka sitt kvotflyktingmottagande, för då får vi säkra vägar och hjälper de här länderna att få bättre stöd, klara av att minska fattigdom och få stabilare institutioner. I stället för att visa på dåligt omdöme och vara ett dåligt föredöme genom att minska kvotflyktingmottagandet borde man ju jobba för att alla andra länder ska höja det. Men då kan man inte föregå med så dåligt exempel att man själv sänker det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror inte att min intellektuella kapacitet klarar det där exemplet med skolklassen. Men jag ska ta med mig det hem och fundera på det.

Jag menar som sagt att det här är en genuint svår debatt. Frågan om migrationen och mottagandet av kvotflyktingar innehåller viktiga avvägningar.

Vi föregår inte med dåligt exempel från regeringen när vi fortfarande ligger topp tre i mottagandet av kvotflyktingar. Jag tycker att fler länder borde kunna ta ansvar, men som migrationsminister i Sverige kan jag bara ta ansvar för vad den svenska regeringen väljer att göra på migrationsområdet. Vi tar nu itu med den mycket svåra uppgift som Socialdemokraterna lämnat efter sig, det vill säga att få ordning på invandringen och integrationen. Det är ett digert arbete som vi bedriver med full kraft. Vi tar ansvar.

Jag tror att det är få i Sverige eller i övriga världen som skulle säga att Sverige inte har hjälpt dem som är på flykt. Nu har vi ett enormt ansvar att också se till att de kommer in i samhället på riktigt.

Jag är stolt över att vi till skillnad från den förra regeringen klarar av att göra den prioriteringen och säga att vi särskilt vill hjälpa kvinnor, flickor och hbtq-personer. Det handlar om grupper som är otroligt utsatta i de flyktingläger som vi hjälper dem från.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.