Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

statslösa palestinier

Interpellationsdebatt 12 april 2002
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Magda Ayoub (Kd)

Anf. 40 Magda Ayoub (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Jan O Karls- son för svaret. Enligt uppgifter från Migrationsverket finns det i dag ca 390 statslösa asylsökande i Sverige. Palestinier från bl.a. Saudiarabien är en sådan grupp. Om en statslös palestinier från Saudiarabien, det gäller också vissa andra länder i Mellanöstern, får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd kan denne inte skickas tillbaka till sitt hemland om hon eller han varit borta från landet i mer än sex månader. Orsaken till detta är att även om man, som t.ex. palestinier, är född och uppvuxen i Saudiarabien blir man aldrig formellt medborgare. De svenska invan- darmyndigheterna försöker visserligen ibland snabb- behandla dessa människor för att kunna avvisa dem innan de sex månaderna redan har gått ut. Men när man, av skäl som är svårförståeliga, sedan inte ens försöker verkställa avvisningarna i tid, blir dessa människor sittande här i ett vakuum. De beviljas inte heller uppehållstillstånd i Sverige, vilket medför att de tvingas leva i åratal i ovisshet på förläggningar. Herr talman! Trots att statslösa palestinier från olika länder i Mellanöstern inte tas emot av sina f.d. hemländer vid vistelse utanför landet i mer än sex månader beviljas de inte heller uppehållstillstånd i Sverige. Ett beslut om avvisning upphör att gälla om det inte har verkställts inom fyra år från det att be- slutet vunnit laga kraft. Då måste hela proceduren med ansökningar och väntan gås igenom på nytt. Fyra år en lång tid att vänta. Förutom det uppenbara mänskliga lidande som det innebär för de här perso- nerna får de inte heller läsa svenska, arbeta eller ut- bilda sig. De får således inte bidra till sin egen för- sörjning ens om de mot förmodan skulle lyckas hitta ett jobb. Många blir psykiskt sjuka och förlorar livs- gnistan. Sedan kommer vi till barnen. Jag är glad att stats- rådet tänker på barnen, men barnen i dessa familjer lider oerhört. Jag har träffat dem. Sedan, när de är spillror av sitt forna jag efter fyra, fem eller ibland upp till åtta år, kan de kanske få uppehållstillstånd av humanitära skäl. Herr talman! På en skriftlig fråga till utrikesmi- nistern om vilka åtgärder hon avsåg att vidta för att fastställa en kortare tidsgräns för beviljande av uppe- hållstillstånd för statslösa såsom palestinierna från Saudiarabien, jag tänker dock på alla statslösa som finns här i Sverige, när verkställighetshinder förelig- ger, svarade statsrådet följande: "Reglerna för verkställighet av beslut om avvis- ning eller utvisning är klara och entydiga. Utlän- ningslagen understryker att den beslutande myndig- heten redan i samband med prövningen av avlägs- nandeärendet skall ta hänsyn till eventuella verkstäl- lighetshinder. Framkommer det vid denna prövning att ett avlägsnandebeslut inte går att verkställa bör beslut om avvisning eller utvisning inte meddelas." Det bör alltså ske redan då! Sedan står det: "Efter det att ett beslut om avvis- ning eller utvisning har vunnit laga kraft, har utlän- ningen möjlighet att lämna in en ny ansökan om up- pehållstillstånd." Jag återkommer till detta i nästa inlägg.
Kia Andreasson (Mp)

Anf. 41 Kia Andreasson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar för detta, statsrådet. Jag tycker däremot inte att svaren är så tydliga. Jag tycker inte heller att, som statsrådet säger, reglerna när det gäller de frågor som vi tar upp är entydiga och klara. Men om nu statsrådet anser att de är entydiga och klara så är det ju i alla fall så att de vållar problem för människor. Är det acceptabelt att t.ex. statslösa palestinier som inte får komma tillbaka till det land som de varit bosatta i ska vänta i så lång tid som fyra år innan man kan ta upp ansökan på nytt? Under den tiden, och det är det som är huvudproblemet, vet de inte riktigt vad de ska göra. De har inskränkningar i fråga om att arbeta, studera och läsa svenska. Det är det som är huvudproblemet och det som jag skulle vilja ha svar på av statsrådet. Är det acceptabelt att vi har det på detta sätt? Sedan är det den andra frågan, om de ockuperade områdena och den för tillfället krigsliknande situatio- nen. Det kan vi väl vara eniga om, herr statsråd, att det är. Det är en krigsliknande situation. Då är det så att Migrationsverket och Utlännings- nämnden inte har riktigt klara regler för det här. Vad jag finner är det så att chefen för Migrationsverket och tjänstemännen har motsatta åsikter. Tjänstemän- nen vill ge dessa palestinier uppehållstillstånd medan det inte finns något riktigt besked från chefen, som tycker att det inte är en krigsliknande situation i om- rådet. Då borde ju statsrådet kunna ingripa och säga: Den här praxisen gäller nu. Vi beviljar uppehållstill- stånd eftersom situationen är så akut. Det är det jag också skulle vilja ha ett svar, ett tydligt svar, på. Vill inte statsrådet se situationen, anpassa reglerna efter den och ge dessa palestinier uppehållstillstånd? Det är det som är huvudfrågan. Det andra gällde ju om det är acceptabelt med de här palestinierna som har så svårt att återvända till sitt ursprungsland. Där råder det inget krig, men de har ju inga mänskliga rättigheter. Ska de då vänta här i fyra år och inte kunna göra något under tiden? Jag skulle bara vilja ha väldigt distinkta svar på de frågorna, tack.
Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 42 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska besvara de frågor jag har fått. Dels ska jag besvara dem där de sammanfaller, dels är det också några separata frågor. Jag ska försö- ka vara alldeles tydlig. Till att börja med ska vi vara klara över att de människor vi talar om inte har skyddsbehov enligt Genèvekonventionen eller utlänningslagen. Jag måste vara tydlig på den punkten. Vi diskuterar alltså män- niskor som inte i lagens mening är flyktingar. Kia Andreasson sade på slutet - på ett sätt som jag tycker var genuint oklart - att det handlade om människor som i sina länder är berövade sina mänsk- liga rättigheter. Det är en lite väl generaliserande beskrivning. Jag ska naturligtvis inte på något sätt försvara de förhållanden som råder i olika stater i Mellanöstern, men både Genèvekonventionen och den svenska utlänningslagstiftningen är väldigt tydli- ga på den här punkten. Vi hade häromdagen här i kammaren en väldigt betydelsefull debatt om migrationspolitiken. Magda Ayoub deltog i debatten. Då upplevde jag att det rådde en mycket tydlig uppslutning kring ett värnan- de av asylrätten. Kia Andreasson, först och främst måste det stå klart att vi inte diskuterar människor som förvägrats sin rätt som flyktingar. Jag vill nu vända mig till båda interpellanterna. Det är en hörnsten i vår lagstiftning - och den är mycket tydlig - att återvändandet naturligtvis i första hand ska ske självmant och frivilligt. Vi hamnar då i denna situation där vissa länder har en regel om sex månader. Men det hindrar inte att den person det gäller själv ska ordna sitt återvändande, och det borde rimligtvis kunna ske inom sex månader. Om några dagar kommer besked att lämnas om mycket kraftfulla insatser för att korta ned handlägg- ningstiderna och effektivisera handläggningen. Jag tror att vi kommer att uppnå fullständig enighet på detta område - kanske inte om hur varje enskild kro- na ska spenderas, men åtminstone om att stora insat- ser ska göras för att fullfölja arbetet med att korta ned handläggningstiderna. Det kommer att visa sig när vi behandlar tilläggsbudgeten. Det som är oklart är alltså inte reglerna utan situ- ationerna. De kan vara det. Man kan ställas inför mycket besvärliga tolkningar. Om det visar sig att lagstiftningen är oklar erford- ras naturligtvis förtydliganden. Om det har utvecklats en viss praxis som inte känns tillräckligt tydlig för Utlänningsnämnden eller Migrationsverket finns det en möjlighet att vände sig till regeringen och få ett klarläggande. Den nu aktuella situationen på Västbanken och i Gaza är kristallklar: Det råder för närvarande starkt krigsliknande förhållanden. Det innebär att ingen ska avvisas eller utvisas till detta område. Till sist, när det gäller människor som kommer från andra länder än detta område arbetar vi aktivt. Vi har den principiella inställningen att människor som kommer från ett visst land ska tillbaka till det landet. Vi försöker på olika sätt att förmå dem att acceptera det. Jag medger gärna att den typ av situation som uppstår är utomordentligt komplicerad. Som Magda Ayoub vet är jag utomordentligt engagerad i de oskyldiga offren för detta, nämligen barnen. Vi kan återkomma till detta i den fortsatta diskussionen.
Magda Ayoub (Kd)

Anf. 43 Magda Ayoub (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag vill berätta för statsrådet Jan O Karlsson vi faktiskt måste se att både Migrationsver- ket och Utlänningsnämnden i verkligheten följer den lag vi har i dag. Den är bra och den efterföljs. Jag ska ta ett exempel från en av Migrationsver- kets handläggare. Det handlar om en verklig händel- se. X kom till Sverige och ansökte om asyl den 6 feb- ruari 2001. X fick avslag på sin ansökan den 14 feb- ruari 2001 med förordnande om omedelbar verkstäl- lighet. Avslaget överklagades till Utlänningsnämnden den 20 februari 2001. Utlänningsnämnden beslutade om inhibition den 23 februari 2001. Utlänningsnämn- den avslog överklagandet den 9 mars 2001. Det gick jättesnabbt. Utlänningsnämnden beslutade att inhibi- tionen upphörde att gälla. Man skriver: I och med att avvisningsbeslutet är lagakraftvunnet ska X med undertecknads hjälp avvisas till Saudiarabien eller annat land om han kan visa att han blir mottagen där. X är statslös palestinier och har hela sitt liv varit bosatt i Saudiarabien. På hösten 2001 kontaktade X Migrationsverkets ambassadsamordnare för att få hjälp med anskaffande av resedokument hos X- landets ambassad. Efter ett flertal försök att få rese- dokument utfärdade åkte ambassadsamordnaren till ambassaden för att få svar på ansökan och besked om när resedokumenten för X kan tänkas komma. Konsuln vid X-landets ambassad meddelade den 18 mars 2002 att ambassaden tyvärr inte kan utfärda något resedokument för X. Jag vill att Jan O Karlsson lyssnar nu. Även om resedokument utfärdas är det mycket tveksamt om Saudiarabien accepterar att ta emot X efter en längre bortavaro från landet än sex månader. Nu undrar jag om statsrådet Jan O Karlsson är be- redd att ge information inom regeringens klara direk- tiv till Migrationsverket. Efter att ha läst detta vet jag inte hur länge personen X ska få stanna här i Sverige utan att han får konkret svar. Migrationsverkets generaldirektör vill inte tolka lagen utan hänskjuter det till någon annan, dvs. till regeringen eller Utlänningsnämnden. Detta gör hon tros att det torde ingå i hennes uppgifter och höra till hennes ansvarsområde. Detta är vad jag själv och många frustrerade om- bud för statslösa palestinier har fått erfara. Jag syftar på de ombud som jobbar frivilligt. Man får inte för- ordna ombud om man har fått slutgiltigt avvisnings- beslut. Ombuden jobbar alltså gratis för de här stats- lösa palestinierna. Dessa ombud har under lång tid hävdat samma sak som jag nämnde alldeles nyligen: Det är inget större fel på utlänningslagen. Felet ligger snarare i hur den tolkas av myndigheterna. Liksom Kia Andreasson vill jag få konkret svar: Kommer statsrådet att snarast ge något besked - helst i dag?
Kia Andreasson (Mp)

Anf. 44 Kia Andreasson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tyckte att statsrådet kanske gick för långt när han sade att inte de statslösa palestinier- na från andra arabländer hade mänskliga rättigheter. Vi kan väl enas om att de i alla fall inte har några medborgerliga rättigheter i dessa länder. Jag har varit på besök i bl.a. flyktinglägren i Libanon och sett deras situation, och den är ju förfärlig. Även i andra arabländer - Saudiarabien osv. - är väl de medbor- gerliga rättigheterna inte heller tillfyllest. De har kanske inte skyddsbehov enligt Genèv- konventionen, men deras situation måste uppmärk- sammas och deras väntetider måste förkortas eller på annat sätt förändras. Det är mitt budskap till statsrå- det. Regeringen behöver göra ett klarläggande när det gäller de ockuperade områdena i Palestina. Det är inte helt tydligt hur Migrationsverket ska tolka läget. Jag hörde i går morse chefen för Migrationsverket uttala sig på radio om att hon hade tänkt att praxisen skulle ändras och att de skulle få uppehållstillstånd. Det var så jag uppfattade det. Den israeliska arméns offensiv i de ockuperade områdena tvingar befolkningen att leva i ständig skräck under belägring och beskjutning med pansar- vagnar, skyttar och räder från luften av Apacheheli- koptrar. Det bör leda till att Sverige ger palestinierna rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige och även verkar för att EU-länderna gör samma sak där dessa människor flyr undan krig, förföljelse och ter- ror. Situationen är oklar. Och mitt budskap är att man ska göra den klarare och bättre för de inblandade.
Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 45 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Med all respekt för Magda Ayoub, och jag lyssnade väldigt noga på hennes inlägg, kän- ner jag ibland som relativt ny i gamet behov av att också rådgöra med mina medarbetare om hur jag rätt ska förstå utlänningslagstiftningen i de mycket grannlaga ärenden som ofta tas upp i dessa debatter. Och jag känner mig förhindrad att handlägga enskilda ärenden i underställda myndigheter och i all synner- het göra uttalanden om främmande länders diploma- tiska representation. Jag vill erinra om en sak, nämligen att Migra- tionsverket kan pröva, och om man så bedömer rik- tigt, bevilja uppehållstillstånd om det påstås föreligga verkställighetshinder trots att fyra år inte har gått. Den möjligheten finns redan i dag. Vad beträffar förhållandena inom Migrationsver- ket och gårdagens ymniga referat i radion som jag också med någon förvåning följde kan jag mycket väl föreställa mig att det där liksom på min egen arbets- plats förekommer interna meningsmotsättningar. Och jag har ingen anledning att nu lägga mig i den typen av interna debatter som säkert kan vara mycket livgi- vande. Vi har en del på min egen arbetsplats också kan jag avslöja, även om jag inte alltid får tillfälle att framträda i etern för att redogöra för dem. Men så mycket är klart som att en av de personer som uttala- de sig uttalade sig helt och hållet för egen maskin så att säga och inte för Migrationsverket. Och vederbö- rande handlägger inte denna typ av ärenden, vilket vederbörande lät sig förnimmas i Ekot. Detta är dock ingen huvudfråga. Regeringen har inte mottagit någon framställning från Migrationsverket med begäran om förändrad praxis. Jag avvaktar i så fall att så kommer att ske. Vad beträffar läget tycker jag inte att det behöver klarläggas ytterligare. Det föreligger för närvarande ingen anledning att avvisa eller utvisa någon till det berörda området. Det tycker jag verkar kristallklart. Däremot hoppas vi nog alla att det läget kraftigt ska förbättras och att vi får en politisk lösning. När det gäller de människor som systematiskt be- rövats sina medborgerliga rättigheter i Mellanöstern har Sverige alltsedan Folke Bernadottes tid mycket aktivt arbetat för att förbättra dessa människors ställ- ning. Och om det är någonting som jag om och om igen vill upprepa så är det att vår flyktingpolitik är en helhet. Den börjar där människor berövas sina mänskliga och medborgerliga rättigheter och fördrivs. Jag har tillåtit mig att säga att jag tycker att vi på den punkten har anledning att vara stolta över vårt land. Om alla länder bedrev en sådan politik som Sverige bedriver skulle faktiskt världen, och även denna del av världen, vara en lite bättre plats att leva på. Men det innebär inte att alla de 22 miljoner människor som på detta sätt har berövats sina medborgerliga rättig- heter och fördrivits från sina hem kan åka till Sverige, utan vi måste satsa på att hjälpa dem så nära den plats det gäller som möjligt. Det fruktansvärda är att vi har haft flyktingar i Mellanöstern, i Gaza, på Västbanken, i Libanon och på andra håll i närheten i över 50 år. Där är det få länder som har ansträngt sig så mycket som Sverige för att lindra dessa plågade människors situation. Och den här debatten får inte sluta utan att någon påminner om detta.
Magda Ayoub (Kd)

Anf. 46 Magda Ayoub (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag förstår vad Jan O Karlsson me- nar när han säger att vi inte kan ta emot hela världens flyktingar. Det har vi inte heller sagt. I dag tänker jag närmast på de 390 statslösa människor som befinner sig här i Sverige. Bland dem är många statslösa pa- lestinier. Jag uppmanade häromdagen statsrådet i min debatt med honom att besöka flyktingförläggningar någonstans i landet. Jag har själv besökt Gimoför- läggningen många gånger. Jag har träffat dessa per- soner som lider dagligen. De berättar att det inte går att leva på det sättet. Jag träffar barn och vuxna som lider. De har levt med denna oro under en längre tid. Jag tänker närmast på dem som under flera år har levt på detta sätt. De får inte jobba, och de kan inte söka sjukvård på samma sätt som andra människor. Barnen kan gå i skolan. Men de har det väldigt svårt. Även lärarna och personalen på förläggningen tycker att de bara ska återvända trots att de har rätt att få vara här under tiden. De är inte gömda, men de har inte alla rättigheter som andra har. T.o.m. asylsökande har något bättre skydd än de personer som lever här un- der oviss tid. Jag vill avslutningsvis påpeka vad revisorerna har sagt. Jag nämnde det häromdagen. De säger: Om det finns hinder för verkställighet kan det samtidigt vara en grund för uppehållstillstånd. Klarare än så kan jag inte se att det kan vara. Statsrådet säger i sitt svar att det i dag råder en väldigt svår situation i Mellanöstern och att vi inte kan avvisa dessa människor. Jag undrar då: Kommer dessa personer att få uppehållstillstånd just nu?
Kia Andreasson (Mp)

Anf. 47 Kia Andreasson (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! I det radioprogram som vi har refe- rerat till rapporterades det som om det skulle vara klart eller bli klart att palestinier från Gaza och Väst- banken skulle få permanent uppehållstillstånd. Jag blev väldigt förvånad när jag hörde det men samtidigt lättad och glad. Jag tänkte att vi då inte behövde orda så mycket här i dag om denna frågan. Men tyvärr är det inte på det sättet. Men jag hoppas ändå, som jag sade, att regeringen och statsrådet tar upp denna fråga och kanske kommer fram till detta beslut inom kort liksom när det gäller de statslösa palestinierna. Jag har framfört budskapet här i dag klart, och mer kan jag inte säga just nu.
Statsråd Jan O Karlsson (S)

Anf. 48 Statsråd Jan O Karlsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag kommer att besöka fler av de flyktingförläggningar som vi har i Sverige. Jag kom- mer också att tillsammans med min kollega Mona Sahlin göra en resa i sommar till flyktingläger utom- lands. Vi kommer dessutom att låta oss köras igenom en svensk flyktingmottagning, för övrigt på ett främ- mande språk med tolkning till svenska. Inom kort kommer jag dessutom att besöka en av våra större flyktingförläggningar ordentligt. Det kommer att bli mer uppgifter om det. Så på den punkten kan jag försäkra Magda Ayoub att jag kommer att ta varje tillfälle i akt att också skaffa mig en personlig förtro- genhet med de problem som vi här talar om. Det har för övrigt redan skett vid flera tillfällen. Ett betydan- de antal personer i denna situation tar dagligen kon- takt med mig. Vad beträffar ställningstaganden sade jag att Mi- grationsverket kan pröva och bevilja uppehållstill- stånd om det visar sig föreligga verkställighetshinder. Och regeringen kan ju inte ändra praxis, och jag kan inte gripa in och lämna besked i ärenden som ligger på Migrationsverkets bord om inte Migrationsverket överlämnar ett sådant ärende, och det har alltså icke skett. Sker det ska jag genast berätta vad beslutet blir. På den punkten hoppas jag att mitt förslag har va- rit alldeles klart. Om det inte är det må Gud hjälpa mig. Men tydligare än så kan jag inte vara. Men jag säger det en gång till och långsamt. Regeringen kan inte ändra praxis om inte Migra- tionsverket överlämnar ett enskilt ärende till reger- ingens prövning. Och så har alltså icke skett, oavsett vad som må sägas i Dagens Eko.

Dokument

den 7 mars

Interpellation 2001/02:308

 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Jan O Karlsson om statslösa palestinier

Enligt uppgifter från Migrationsverket finns det i dag ca 390 statslösa asylsökande i Sverige. Palestinier från bl.a. Saudiarabien är en sådan grupp. Om en statslös palestinier från Saudiarabien (eller vissa andra länder i Mellanöstern) får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd kan denne inte skickas tillbaka till sitt hemland om hon eller han varit borta från landet i mer än sex månader. Orsaken till detta är att även om man som t.ex. palestinier är född och uppvuxen i Saudiarabien blir man aldrig en formell medborgare. De svenska invandringsmyndigheterna försöker visserligen snabbehandla dessa ansökningar för att kunna avvisa dem innan de sex månaderna gått men när man @ av skäl som är svårförståeliga @ sedan inte ens försöker verkställa avvisningarna i tid, blir dessa människor sittande här i ett vakuum. De beviljas inte heller uppehållstillstånd i Sverige, vilket medför att de tvingas leva åratal i ovisshet på förläggningar.

Detta är ett exempel ur verkligheten: En 22-årig statslös palestinier, uppvuxen i Saudiarabien, sökte asyl i Sverige den 6 februari. Redan den 14 februari (samma år) hade Migrationsverket fattat beslut om avslag. Beslutet överklagades till Utlänningsnämnden som den 9 mars kom fram till samma beslut. Hela processen från det att personen i fråga kom hit till beslutet om avvisning togs gick på drygt en månad. En föredömligt kort handläggningstid.

I Migrationsverkets beslut den 14 februari står bl.a. följande:

"Migrationsverket finner inga hinder att avvisa honom till Saudiarabien. X skall därför avvisas och detta kan ske med omedelbar verkställighet."

Utlänningsnämnden fastställde sedermera avvisningen. Trots att det slutliga beslutet om avvisning således kom bara fem veckor efter ansökan om uppehållstillstånd, och att man hade nästan fem månader på sig att skaffa resedokument åt denne, skedde detta inte.

I utlänningslagen 4 kap. 12 § står följande om verkställighetshinder:

"När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 8 kap 1@4 §§ inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. "

Trots att statslösa palestinier från olika länder i Mellanöstern inte tas emot av sina f.d. hemländer, vid vistelse utanför landet i mer än sex månader, beviljas de heller inte uppehållstillstånd i Sverige i enlighet med ovannämnda paragraf. Ett beslut om avvisning upphör att gälla om det inte har verkställts inom fyra år från det att beslutet vunnit laga kraft. Då måste hela proceduren med ansökningar och väntan gås igenom på nytt. Fyra år är en lång tids väntan. Förutom det uppenbara mänskliga lidande som det innebär får dessa personer inte heller läsa svenska, arbeta eller utbilda sig. De får således inte bidra till sin egen försörjning ens om de, mot förmodan, skulle lyckas hitta ett jobb. Många blir psykiskt sjuka och förlorar livsgnistan. Barnen i dessa familjer lider oerhört. Sedan, när de är spillror av sitt forna jag efter fyra-fem år eller ibland upp till åtta år, kan de kanske få uppehållstillstånd av "humanitära skäl"!

På en skriftlig fråga till utrikesministern om vilka åtgärder hon avsåg vidta för att fastställa en kortare tidsgräns för beviljande av uppehållstillstånd för statslösa (såsom palestinierna från Saudiarabien) när verkställighetshinder föreligger, svarade statsrådet följande:

"Reglerna för verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning är klara och entydiga. Utlänningslagen understryker att den beslutande myndigheten redan i samband med prövningen av avlägsnandeärendet skall ta hänsyn till eventuella verkställighetshinder. Framkommer det vid denna prövning att ett avlägsnandebeslut inte går att verkställa bör beslut om avvisning eller utvisning inte meddelas. Efter det att ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft, har utlänningen möjlighet att lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd. En sådan ansökan kan bifallas om nya uppgifter framkommit som antingen grundar rätt till asyl eller medför att det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet. Vid denna prövning kan hänsyn även tas till verkställighetshinder av permanent karaktär."

De regler som, enligt statsrådet, är entydiga visar sig i praktiken inte vara det när det gäller statslösa palestinier!

Avser statsrådet att vidta några åtgärder med anledning av den ovan angivna problematiken med statslösa palestinier och deras situation?