Stöd till avhoppare från rasistiska rörelser

Herr talman! Ursäkta kommunikationsmissen om ommöbleringen på dagordningen i dag! Veronica Palm har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att se till att Exit får stöd för att kunna fortsätta sin viktiga verksamhet med att stötta personer som vill lämna rasistiska och nazistiska grupper. Som bakgrund till sin fråga nämner Veronica Palm regeringens nya förordning för stöd till bland annat sådana verksamheter. Jag delar Veronica Palms uppfattning att det är viktigt att aktivt stödja arbetet mot rasism och andra uttryck för intolerans. Det är bland annat därför som jag har tagit initiativ till att ett samlat grepp nu har tagits när det gäller stöd för sådana verksamheter. En rad olika bidragsformer med syfte att främja integration eller att motverka rasism och främlingsfientlighet har förts samman till ett bidrag som regleras av den förordning som regeringen beslutade den 21 februari 2008, Förordningen (2008:63) om statsbidrag till verksamheter mot rasism och liknande former av intolerans. Innan den nya förordningen beslutades hämtades synpunkter in från de berörda organisationerna. Bakgrunden till sammanförandet av de olika bidragsformerna är att det tidigare har saknats en helhetssyn beträffande sådana verksamheter. Det stöd som hittills har lämnats har varit uppdelat i en rad olika bidragsformer som i flera fall har varit alldeles för snäva och i vissa fall även exkluderande. Exempelvis har en del verksamheter fått öronmärkta stöd utan någon reell prövning eller konkurrens med andra. Andra motsvarande verksamheter har uteslutits från att ens kunna söka. Små belopp har avsatts till dessa bidragsformer, ibland med mycket vitt famnande mål och syften. Detta har bland annat inneburit att när det gäller bidraget för avhopparverksamheter har endast en förening, Fryshuset, ansett sig uppfylla kraven och sökt bidrag. Detta har naturligtvis inte varit tillfredsställande. De ändamål som stöden avser är dock angelägna och bör ha möjligheter till offentligt stöd även fortsättningsvis. Ungdomsstyrelsen har fått uppdraget att fördela medel enligt den nya förordningen. Bedömningen av vilka verksamheter som ska få stöd ska främst baseras på en kvalitetsbedömning där förväntade långsiktiga effekter av de planerade insatserna ges stor tyngd. Nyordningen möjliggör också att olika verksamheter mot rasism och intolerans kan prövas mot varandra på lika villkor. De föreningar som tidigare sökt bidrag inom detta område, till exempel Fryshuset, kommer även fortsättningsvis att kunna söka stöd för sin verksamhet enligt den nya förordningen. Det är min bestämda uppfattning att regeringen genom denna nyordning har stärkt förutsättningarna för ett vitalt arbete mot rasism och intolerans, både i organisationer som arbetar med dessa frågor i dag och i organisationer som fortfarande väntar på att bildas.

Herr talman! Jag är glad att statsrådet och regeringen gör denna samlade insats. Jag vill börja med att säga detta. Det är viktigt. Jag är orolig för den intolerans och extremism som vi ser växer framför allt i våra förorter och ute i landet. Vi har en regering som driver en politik som ökar klyftorna och utsattheten. Då söker sig människor till gemenskaper som inte är positiva. Det handlar om både vitmaktkulturer och radikala islamistiska nätverk. Där måste vi vuxna ta ett stort ansvar. År 2002 tog den socialdemokratiska regeringen det initiativ som har gjort att Exits verksamhet har kunnat finansieras. De människor som tar steget att hoppa av vitmaktkulturer och rasistiska rörelser har kunnat få stöd, det vill säga en möjlighet att ta steget. Det är ett konkret och praktiskt hantverk. Det krävs lång erfarenhet. Grundaren av Exits verksamhet är själv en avhoppad nazist från vitmaktkulturen. Den dåvarande regeringen valde att lägga detta arbete vid sidan av det vanliga mycket viktiga arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Exit på Fryshuset är viktigt och etablerat. Jag kan inte låta bli att fortsätta tycka att det är ett problem att regeringen tar bort de öronmärkta pengarna. Det kan låta käckt att alla ska få söka, att begreppen ska vidgas och att fler aktörer ska in. Men den verksamhet som Exit bedriver i dag är viktig, är etablerad, och där finns en kunskapsbank som ingen annan kan konkurrera med. Jag är orolig för att de öronmärkta pengarna tas bort, att verksamheter slås samman och resurser samtidigt minskas. Min fråga till statsrådet kvarstår: Kan statsrådet garantera att Exits verksamhet fortgår?

Herr talman! Veronica Palms fråga om jag kan garantera att Exits verksamhet ska fortgå är precis kärnan i det som skiljer våra värderingar åt. Jag har på mitt departement tagit det fasta greppet att vägra vara det statsråd som ska sitta och bedöma vilka organisationer som har verksamhet som duger och vilka som inte har det, det vill säga att öronmärka pengar. Exit har en bra verksamhet. Jag är inte alls orolig för om de ska kunna konkurrera med andra organisationer om de medel som nu förs över till Ungdomsstyrelsen. Jag menar att kompetensen för att bedöma kvaliteten på projekten är bättre där än på departementen. Just för att det har varit en ordning med öronmärkta pengar och andra inte har kunnat konkurrera finns i dag inte tillräckligt många sådana organisationer som bedriver den typen av verksamhet. Min förhoppning är att Exit ska kompletteras med andra verksamheter. Men eftersom det inte finns någon konkurrens finns det inte heller någonting att oroa sig för i denna verksamhet. Pengarna ska gå till dessa verksamheter, och hittills har, som Veronica Palm säger, Exit utövat en bra verksamhet som jag är övertygad om att Exit kommer att fortsätta att få bidrag för. Jag håller med Veronica Palm om att utanförskap samt sociala och ekonomiska skillnader skapar dessa olika krafter som vi ser i samhället, det vill säga diskriminering, främlingsfientlighet, radikalisering, fundamentalism. Men det är väl inte den regering som har suttit i ett och ett halvt år som har orsakat dessa klyftor i samhället? Alliansen har ärvt en ohållbar situation. Om vi ska få social och ekonomisk rättvisa handlar det om att fler måste in i arbete. Man skapar inte social och ekonomisk rättvisa med hjälp av bidrag och ersättningar, som vi har sett de senaste åren. 160 000 personer har sedan alliansen tillträdde regeringen lämnat utanförskapet. Det är något att vara stolt över, men självklart finns fortfarande mycket kvar att göra. I det arbetet hoppas jag att både Veronica och jag ska kunna fortsätta att debattera vilka åtgärder som är nödvändiga för att komma till rätta med det utanförskap som nu finns. Jag återkommer till Exits viktiga verksamhet. Pengarna finns på Ungdomsstyrelsen. Jag är övertygad om att Exit har möjlighet att söka dessa pengar och kommer att få dessa pengar för att fortsätta sin verksamhet. Men jag vägrar att säga att det är rätt att öronmärka pengar, precis som man gjorde för Centrum mot rasism. Vad är det som säger att det inte finns andra organisationer som jobbar mot rasism på ett lika bra sätt som Centrum mot rasism? De får också söka pengar på lika villkor som alla andra.

Herr talman! Det är bra att man öppnar för fler. Jag börjar med att säga det så att det inte blir ett missförstånd i kammaren. Vi talar nu om Exits unika verksamhet med erfarenhet och sedan starten 500 ärenden. Det har handlat om avhoppare, familjer, barnfamiljer och flickvänner - eftersom det är mest grabbar som hamnar i dessa situationer. Det är en verksamhet som ökar i omfattning. Just för att Exit har erfarenheten och är en stabil organisation har man utvecklat ett väl organiserat samarbete med myndigheter, polis och andra aktörer. Dessa ungdomar hamnar i dag i miljöer där vi inte vill att de ska vara, men vi vill ge dem en andra chans. Jag ser två problem med det som regeringen väljer att göra. Det första är att man minskar mängden pengar. Förut var det ungefär 16 miljoner totalt i arbetet mot rasism och för att stärka organisationer som arbetar med avhoppare. Av dessa pengar var 8,9 miljoner riktade mot avhoppare. Det var Centrum mot rasism, Exit och Quick Response inom Röda Korsets arbete. Det var tre organisationer som arbetade mer tydligt med arbetet med avhoppare. Nu finns totalt 9 miljoner för dessa organisationer att söka. Det är för lite. Det är för lite pengar att söka när man samtidigt väljer att öppna för alla. Man väljer att inte öronmärka. I stället slår man ihop pengapåsar och säger att man satsar på en ny struktur. Men i realiteten minskar man. Det andra problemet är att det är en stramare förordning. Jag kan förstå att statsrådet inte vill vara den som sitter och bedömer vem som ska få och vem som inte ska få. Det hade inte jag heller velat göra som statsråd. Det är tveksamt om det är förenligt med grundlagen att göra så. Det är riktigt. Däremot kan man strama upp ordningen hårt för arbetet att få människor att hoppa av och stödja dem i sina beslut. Det är ett långsiktigt arbete, och det är ett arbete som enligt Ungdomsstyrelsen betraktas som ordinarie verksamhet. Det är ingenting som man gör i ett kul projekt man kommer på en vår när man sitter på en konferens med Fryshusets personal. Det är en långsiktig strategisk verksamhet. De 9 miljoner kronorna för projektmedel ska användas till att utveckla och förnya arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. Det är bra, men det är inte vad Exit behöver. Exit behöver också utvecklas och förnyas. För detta kan de söka pengarna. Men till den ordinarie verksamheten och till det strategiska och långsiktiga arbetet för att få ungdomarna att komma ur radikala vitmaktkulturer är inte dessa pengar nog. Kan statsrådet förklara hur hon ser på att Exit ska fortsätta att få ett statligt stöd?

Herr talman! På samma sätt som Veronica Palm just har beskrivit, genom att söka stödet hos den myndighet som nu har ansvar att fördela stöd till denna typ av organisationer, det vill säga Ungdomsstyrelsen. Anslaget har inte minskat, men jag förstår att Veronica Palm säger att om Exit ska konkurrera med andra blir det fråga om mindre pengar. Det är klart att det blir mindre pengar, men i dag finns det knappt någon konkurrens. Vad vi nu vill bygga upp är den konkurrens som jag efterfrågar. Jag är övertygad om att fler kan bedriva denna typ av verksamheter, men konkurrens byggs kanske inte upp första året eller ens andra året. Därför kan vi inte heller öka anslaget hur mycket som helst. Jag tänker följa förordningen. Jag tänker följa verksamheterna. Fortfarande hoppas jag att det bildas ytterligare organisationer eller att andra befintliga organisationer vill inleda den här typen av verksamhet. Ju fler det blir och ju bättre verksamheter de har, desto mer pengar kommer de antagligen att behöva. Då får man alltid göra nya bedömningar när man går igenom budgeten på de här områdena. Återigen vill jag säga att pengarna finns. Exit kan söka precis som alla andra. Det är som du säger en ordinarie verksamhet inom Fryshusets ram. Fryshuset har organisationsbidrag. Pengarna är till för just den verksamhet som Exit bedriver, och de finns att söka hos Ungdomsstyrelsen. Mer än så kan jag inte säga. Som sagt: Det är ingen som drar tillbaka pengarna, utan de ska sökas i konkurrens med andra organisationer. Eftersom du håller med om att det är precis så det ska gå till förstår jag inte riktigt varför vi för denna diskussion här i dag.

Herr talman! Jag kan hålla med om att det är viktigt att fler aktörer kommer in på den här marknaden och att fler vuxna engagerar sig, tar initiativ och bryr sig om de unga. Jag tycker att det är viktigt att det finns mer resurser än 0,1 miljon till arbetet mot främlingsfientlighet och rasism. Den ordinarie basverksamhet som Exit bedriver - den ordinarie grundverksamheten, det strategiska arbetet med sex anställda som bedriver ett slags 24-timmarsverksamhet där den som väljer att hoppa av får snabb kontakt med en coach och har möjlighet att när som helst få kontakt med någon när man känner oro, blir hotad eller behöver stöd till familjen - väljer regeringen att inte ge stöd till, och det är jag kritisk mot. Det handlar om basverksamheten - inte om sådant som gäller utveckling, roliga projekt eller om att åka på läger med ungdomarna. Exits basverksamhet är viktig. Jag är ledsen att kunna konstatera att statsrådet inte verkar tycka att den är så viktig att hon är beredd att garantera den basverksamhet som det behövs statligt stöd till. Det gör mig ledsen.

Herr talman! Det finns många viktiga verksamheter. Några av dem skulle jag till och med vilja öronmärka pengar till. Men jag tycker att det är viktigare att det finns en myndighet som är kompetent nog att göra bedömningar av vilka verksamheter som håller god kvalitet och inte. Pengarna ska alltid sökas i konkurrens. Jag vägrar utesluta andra organisationer bara för att jag råkar tycka att Exits verksamhet är bra, för jag är övertygad om att också andra organisationer kan bygga upp kunskap och bidra i kampen för att hjälpa dem som hoppar av rasistiska verksamheter. Vi ser ett väldigt starkt utanförskap i vårt land i dag. Det har skapat dessa krafter. Vad är det som säger att det räcker med bara Exit? Exit tar emot folk från hela landet. Varför skulle vi inte kunna tänka oss avdelningar i andra delar av landet? Varför måste alla åka till Stockholm? Möjligheten har inte funnits därför att man har öronmärkt pengar till en verksamhet just i Stockholm. Jag tycker att Fryshuset och Exit bedriver en bra verksamhet, och jag hoppas att den ska fortsätta. Men det är Ungdomsstyrelsen som myndighet som nu får bedöma kvaliteten på verksamheten i konkurrens och ta ställning till hur mycket pengar som Exit ska få i framtiden.