Stöd till inackordering för gymnasieelever

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att inackorderingsstöden ska bli mer likvärdiga och för att stärka stödens utjämnande kapacitet.

Elever i gymnasieskolan kan under vissa förutsättningar få stöd för inackordering. Ansvaret för detta stöd är i dag uppdelat mellan kommunerna och staten, och stöden styrs av olika regelverk beroende på om en elev går i en kommunal eller en fristående skola. Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola hade bland annat i uppgift att föreslå om staten genom CSN bör ha ett samlat ansvar för stödet.

Utredningen föreslog i betänkandet Gemensamt ansvar - en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning (SOU 2020:33) att kommunernas ansvar för stöd till inackordering ska föras över till CSN, som därmed får det samlade ansvaret för stödet till inackordering. Utredningen lämnade även förslag om hur stödet till inackordering bör utformas för att bli enkelt, enhetligt och förutsebart. Vidare föreslogs att stödet ska lämnas med ett belopp som följer kostnadsutvecklingen. Den förra regeringen gick inte vidare med förslagen.

Inackorderingsstöden fyller en viktig funktion eftersom de bland annat syftar till att undanröja geografiska hinder för gymnasieutbildning. Jag avser därför att fortsatt följa frågan.

Herr talman! Skolan i Sverige är avgiftsfri och tillgänglig för alla, oberoende av föräldrarnas plånbok, från förskoleklass och hela vägen upp till högre utbildning. Det är en otrolig fördel för ett välfärdssamhälle att ha det på det sättet - att människor oberoende av familjens ekonomiska situation kan utbilda sig, förkovra sig, växa och utvecklas.

Att kunna gå en gymnasieutbildning långt ifrån föräldrahemmet borde inte heller vara en klassfråga, eller i alla fall i minsta möjliga mån. Det kan handla om att gå på ett riksidrottsgymnasium eller en nationell idrottsutbildning. Det kan handla om att söka in på Rymdgymnasiet i Kiruna eller bara gå naturbruksprogrammet när det inte finns i den egna kommunen utan man måste åka en bit för att kunna gå där.

Mer likvärdiga möjligheter att studera långt ifrån föräldrahemmet borde vara eftersträvansvärt för ett välfärdssamhälle som vårt. Därför finns inackorderingsstöd. Den som ska gå en gymnasieutbildning långt ifrån hemmet har möjlighet att få stöd till inackorderingen, det vill säga hjälp att täcka boende, fördyrat uppehälle och resor till föräldrahemmet.

Inackorderingsstödet är, som ministern sa i sitt svar, utformat på olika sätt beroende på vilken associationsform huvudmannen har för utbildningen och vilken kommun man råkar ha sitt föräldrahem i. Det är djupt problematiskt att dessa saker ska avgöra vilka förutsättningar man har att gå en utbildning långt ifrån föräldrahemmet.

Dessutom är det statliga stödet, det vill säga det stöd som ges till elever som studerar i fristående skolor, heller inte värdesäkrat, det vill säga det räknas inte upp med inflationen. Det har det inte gjort på 30 år, utan det har samma nivå nu som 1995. Detta innebär att om den utbetalning på 1 650 kronor som eleverna får i genomsnitt skulle värdesäkras utifrån vad den var värd 1995 hade den behövt uppgå till i genomsnitt 2 672 kronor.

Den uteblivna uppräkningen gör att en allt mindre andel får täckning för sina utgifter. En allt mindre andel elever har råd att efterfråga gymnasieutbildningar som ligger långt ifrån hemorten, i alla fall om de finns på fristående skolor. Det kommunala stödet räknas upp, vill jag vara tydlig med, men att välja fristående skolor är förbehållet dem som har föräldrar med ekonomisk kapacitet att kompensera för den uppräkning som har uteblivit i 30 år.

Detta är bakgrunden till att jag har frågat ministern vad han avser att göra för att stödet ska bli mer likvärdigt och för att jämna ut skillnader i elevers möjlighet att efterfråga utbildning långt ifrån föräldrahemmet. Jag hör ministern svara att han inte tänker göra någonting åt detta. Han säger att han ska följa frågan, men det är "regeringska" för att inte göra någonting.

Herr talman! Tack, Linus Sköld, för din interpellation!

Det handlar om en utredning som den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte och som kom 2020. Under de år som Socialdemokraterna satt vid makten hände ingenting i frågan, och jag är därför nyfiken på vilka överväganden den socialdemokratiska regeringen gjorde när man valde att inte gå vidare med utredningens förslag.

Herr talman! Nu är det ju Mats Persson som är ansvarig minister på Utbildningsdepartementet och som borde vara den som svarar på min fråga, alltså vad han avser att göra för att komma till rätta med de problem som jag har redogjort för när det gäller inackorderingstilläggen.

Den som vill ha en fördjupningskurs i regeringsprosa kan notera att Mats Persson försöker föra ansvaret ifrån sig till den socialdemokratiska regeringen. Han konstaterar att utredningen har gjorts och att den socialdemokratiska regeringen inte gick vidare med förslagen.

Om han avsåg att överväga och göra något åt problemet hade han svarat att förslagen bereds inom Regeringskansliet, men det svarar han inte. Han svarar att han ska följa frågan. Detta betyder att han betraktar de förslag som finns i den utredning som ligger färdig på hans bord som totalt döda. Han har slängt utredningen i papperskorgen.

Den socialdemokratiska regeringen hade fullt upp med att gå vidare med delar av de förslag som fanns i utredningen, och detta vet Mats Persson mycket väl. Det är en otroligt omfattande utredning, och de delar som handlade om dimensionering och planering av gymnasial utbildning var de som till slut blev en proposition som Mats Persson var med och röstade emot i denna riksdag.

Jag betackar mig för den typ av oppositionspolitik som ministern ägnar sig åt. Jag tycker att han ska steppa upp och ta sitt ansvar som minister och förklara om han tycker att detta är en oviktig fråga. Är det så att han inte tänker göra någonting för att komma till rätta med olikvärdigheten i stödet och den värdeminskning som sker över tid?

Om han inte tycker att det är en viktig princip att människor oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation ska kunna gå en gymnasieutbildning långt ifrån hemmet är det bättre att han säger det än att han försöker skicka tillbaka frågan till mig.

Herr talman! Tack, Linus Sköld, för ditt inlägg!

Jag tycker att det är viktigt att vara uppriktig. Den här frågan har ju hanterats av den tidigare regeringen, och min uppriktiga fråga var vilka överväganden den tidigare regeringen då gjorde. Jag vill få en förståelse för vilka för- och nackdelar den tidigare regeringen såg med förslaget. Rimligen måste nackdelarna ha övervägt eftersom man valde att inte gå vidare med förslaget. Detta tycker både jag och regeringen skulle vara intressant information för att få en ökad förståelse för hur man ska tänka och vilka för- och nackdelar som finns med förslaget.

Herr talman! Sedan tror jag att det är viktigt att vi i denna debatt är helt ärliga mot varandra: Det är inte så att Socialdemokraterna står för det goda i samhället och regeringen för det onda. Naturligtvis tycker vi, tror jag, både från regeringens och från Socialdemokraternas sida att inackorderingsstöden fyller en viktig funktion, inte minst för att kunna flytta till en utbildning långt ifrån där föräldrarna eller man själv bor, och att denna typ av stöd är väldigt viktiga.

Naturligtvis är det också en komplex materia eftersom det är olika system, olika typer av utbildningar och olika typer av aktörer, såväl statliga som kommunala, som är inblandade. Det är alltså ingen enkel fråga. Det var också i ljuset av detta som jag ställde min fråga om vilka överväganden som den tidigare regeringen gjorde. Det tycker jag skulle vara intressant att höra för att få en ökad förståelse för vilka argument för och emot förslaget som då fanns.

Herr talman! Mats Persson har nu avstått sex minuters talartid som han hade kunnat ägna åt att reda ut denna komplexa fråga om han verkligen ville det. I stället tycker han att Socialdemokraterna ska sköta regeringens politikutveckling.

Jag efterfrågade Mats Perssons uppfattning i fråga om inackorderingsstöden. Tycker han att de borde vara mer likvärdiga? Tycker han att den utjämnande effekt som stöden har potential att ha behöver förstärkas? Vad tänker han i så fall göra i den riktningen?

Vilka förslag den här regeringen vill lägga fram måste ju Mats Persson svara för. Det kan inte jag göra, såvida inte Mats Persson vill följa de förslag som jag vill att han ska lägga fram. Det hade ju varit en fenomenal ordning om oppositionen fick bestämma.

Regeringen sitter ju på initiativet här. Regeringen har färdiga utredningsförslag. Det finns ett beredningsunderlag. Om man tycker att utredningsförslagen inte är till fyllest har man utredningskapacitet att göra en förnyad utredning. Det gör man på andra områden. Till exempel modersmålsundervisning, en mycket välutredd fråga, har man ganska nyligen tillsatt en helt ny utredning om. Urval till fristående skolor, också en välutredd fråga sedan tidigare, har man också tillsatt en ny utredning om. Det finns en hel rad saker där regeringen inte är nöjd med de förslag som ligger på bordet, och då har man tillsatt en ny utredning.

Kan Mats Persson få fram en egen uppfattning i fråga om inackorderingsstöden - om de borde vara mer likvärdiga, om de borde ha en mer utjämnande kapacitet och vad han i så fall tänker göra åt det? Eller tycker han att det är bra som det är?

Herr talman! Tack, Linus Sköld, för interpellationen! Jag tycker att det har varit en klargörande diskussion så till vida att detta är en svår fråga. Det faktum att Socialdemokraterna tillsatte en utredning som föreslog en modell för detta men att den tidigare regeringen sedan valde att inte gå vidare med förslaget visar att detta inte är helt enkelt. Hade det varit enkelt att genomföra gissar jag att Linus Sköld med det engagemang som ledamoten uppvisar hade fått med sig sitt parti på att prioritera och göra detta.

Jag misstänker, herr talman, att en utmaning för den tidigare regeringen vid det tillfället var att utredningens förslag innebar en kostnadshöjning som enligt förslaget skulle finansieras genom att minska anslaget till kommunerna med motsvarande pengar. Jag gissar att den tidigare socialdemokratiska regeringen i det läget gjorde bedömningen att man inte ville minska anslaget till kommunerna för att höja ersättningen för inackorderingstillägget. Det är åtminstone min läsning och tolkning av de överväganden som den tidigare regeringen gjorde, vilket är intressant och naturligtvis någonting som regeringen tar med sig i det kommande arbetet.

Det är viktigt att man kan studera i hela landet. Det är viktigt att man kan läsa utbildningar som inte ligger på den ort där man bor. Inackorderingsstödet spelar en mycket viktig roll i det avseendet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.