Stopp för EU-bidrag till Nynäshamn

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att klargöra och informera om motiven till regeringens nej till EU-bidrag till hamnprojektet i Norvik i Nynäshamn. Låt mig först säga något om det EU-bidrag som Mikael Dambergs fråga handlar om. I det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), vilket delvis finansieras med EU-medel, ingår ett koncept som kallas sjömotorvägar - Motorways of the Sea. Genom sjömotorvägskonceptet ska transportsystemen inom EU effektiviseras genom utveckling av bland annat hamninfrastruktur, infrastruktur i anslutning till hamnar från både land- och sjösidan samt förbättringar av logistiska och intermodala lösningar. Projekten ska vara gränsöverskridande och omfatta minst två EU-länder. Sverige har varit drivande och positivt till idén med sjömotorvägar och kom i september 2006 överens om att med övriga EU-länder kring Östersjön gå ut med en utlysning för att erhålla projektförslag. Tidsfristen att inkomma med projektförslag gick ut i januari i år, och det inkom sex projekt som rör Sverige. Finland och Tyskland hade tidigare under 2006 gått ut med en liknande utlysning för att erhålla projektförslag, och i den utlysningen gavs även aktörer i andra länder möjlighet att medverka i projekten. Det var i denna tysk-finska utlysning som Stockholms Hamnar meddelade att de avsåg att vara part. Ansökningsförfarandet för att få delfinansiering till projekt går till på så sätt att berörda länder kommer överens om att de önskar stödja projekten. Därefter ska länderna inkomma med sjömotorvägsförslagen till kommissionen, som i sin tur bedömer förslagen och sedan fattar beslut om vilka projektförslag som ska stödjas. Det är alltså inte regeringen som fattar beslut om vilka projekt som ska erhålla bidrag. EU:s budget för sjömotorvägsprojekt är begränsad, och att tro, som Mikael Damberg, att Stockholms Hamn skulle kunna få 200-300 miljoner kronor är helt felaktigt och orealistiskt. I det vidare arbetet med att bestämma vilka olika projekt - alltså de som inkommit i bägge utlysningarna - regeringen önskar arbeta vidare med och ställa sig bakom har ett nationellt transportperspektiv varit nödvändigt. I denna utvärdering har regeringen funnit att andra inkomna sjömotorvägsprojekt sammantaget är mer motiverade att gå vidare med, och det är anledningen till att regeringen inte avser att stödja projektet som har Stockholms Hamnar som part.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Åsa Torstensson för att hon är med oss i dag så att vi får möjlighet att diskutera den här frågan och få svar på de frågor jag ställde i min interpellation. Men först ska jag ge lite bakgrund. Vi som bor och lever i Stockholms län möter en spännande framtid. Östersjön är i dag fredens och handelns innanhav, ett av världens ekonomiskt sett snabbast växande områden. Sjöfarten är det viktigaste kommunikationsmedlet, själva navet, länken mellan våra länder. Efter årtionden av kommunistisk diktatur och förtryck har länderna på andra sidan vårt gemensamma hav nått sin dröm om frihet och deltar nu på ett självklart sätt i handeln och utbytet mellan Östersjöländerna, Europa och världen. Det är en helt fantastisk utveckling. Och utvecklingen är bara i sin linda. Allt talar för att våra grannländer, tigerekonomierna på andra sidan vattnet, kommer att fortsätta att utvecklas och växa - och vi med dem, om vi ser möjligheterna och agerar strategiskt. I Stockholmsregionen har vi bestämt oss för att bygga en modern port mot öster och anpassa vår handelsstruktur till framtidens krav. Nynäshamn och Norviks hamn är helt centrala i detta perspektiv. Låt mig vara tydlig på en punkt: Den nya hamnen kommer att byggas. Beslut om att investera 1,7 miljarder kronor är redan fattat. Det rullar på. Gods- och containertrafiken i Frihamnen i Stockholms stad kommer att flyttas till Norvik. Det minskar fartygstrafiken genom Stockholms unika skärgård. Det frigör mark för byggande i frihamnen och Värtan. Det finns många positiva följder av byggandet av Norviks hamn. Det märkliga har nu inträffat att den svenska regeringen går in och gör det omöjligt för Stockholms Hamn att söka EU-bidrag, trots att det inte skulle kosta den svenska regeringen en enda krona. Varför är infrastrukturministern så negativ till att Stockholm söker EU-bidrag? Åsa Torstensson säger i svaret att det inte är regeringen som beslutar vilka projekt som ska få bidrag från EU. Nej, vem har påstått det? Men det är svårt att få bidrag om man inte ens en gång får söka pengar. Regeringen avslog den 29 mars Stockholms Hamnars begäran om regeringens stöd för att söka EU-pengar till projektet Nordic Triangle Sea Motorway. Vice statsminister Maud Olofsson har undertecknat beslutet. Min fråga till ministern är fortfarande varför regeringen säger nej. Normalt borde det här vara en drömsits för en svensk regering. Norvikssatsningen gynnar miljön, bostadsbyggandet och tillväxten i Stockholmsregionen. Jag tycker att regeringen nästan borde dansa ringdans på sina ministermöten och välkomna den här satsningen. Vilken minister kan vara emot? Det kan inte vara finansministern, eftersom han inte behöver betala en spänn för den här satsningen. Det kan inte vara miljöministern, som ser stora möjligheter både för skärgården och för att minska transporterna på vägnätet. Det kan inte vara infrastrukturministern, som löser upp hamnfrågan i Stockholmsregionen på det sätt regionen vill. Centerpartiet har inte alltid varit särskilt drivande när det gäller investeringar i Stockholmsregionen. Det kanske är Stockholmsfrågan som spökar. Men vad har Nynäshamn gjort för ont? Det här är inte det första och enda Stockholmsfientliga beslutet den nya regeringen har fattat vid sin korta tid vid makten, men jag vill ändå återkomma till det svar som Åsa Torstensson har gett. Jag ställde två frågor i min interpellation. Den första gällde om regeringen är beredd att ompröva sitt beslut att neka möjligheten till EU-bidrag. Jag har förstått av svaret att det inte är aktuellt. Okej. Min andra fråga handlade om vilka motiv som ligger bakom detta. Där får jag fortfarande inget svar. Statsrådet sade att det har gjorts en utvärdering. Var är den utvärderingen? Vilka motiv ligger till grund för utvärderingen? Är utvärderingen hemlig? Kan du redogöra för motiven? Jag frågar inte om regeringen har fattat ett beslut utan jag frågar om vad som ligger bakom regeringens beslut att neka Stockholms Hamn AB möjligheten att söka EU-bidrag. Det är något som skulle gynna både transporterna, tillväxten, miljön och Stockholmsregionen.

Fru talman! Frågor som rör sjöfarten är intressanta. I dagens situation där miljön sätts i centrum är sjöfarten och transporter på våra vatten en framtidsfråga. Det är därför bra att regeringen har aktualiserat en översyn av våra hamnar med tillhörande infrastruktur. Frågan är då om Norviks hamn över huvud taget behövs. Det är en av de frågor vi kommer att få svar på i utredningen. Vad Stockholms kommun gör är bra, det vill säga ambitionen att flytta den gods- och bulktrafik som i dag trafikerar Stockholms hamnar från storstadens hjärta. Som jag ser det kan det innebära att man flyttar till andra befintliga hamnar i närområdet. Så har också skett i viss mån. Frågan är om inte hela den kapacitet som krävs för att täcka det behov som finns i Mälardalen kan täckas av befintliga hamnar med redan uppbyggd infrastruktur. Ett ifrågasättande av Norviks hamn innebär inte att man är Stockholmsfientlig utan att man är Sverigevänlig. Vi måste se till att infrastruktursatsningar görs på rätt ställen. Fru talman! De signaler som jag har fått från Sjöfartsverket visar en tveksamhet inför Norvikssatsningen. Samma negativa besked gav den utredning som länsstyrelserna i Mälardalen gemensamt gjorde så sent som för fem år sedan. Behovet av hamnen kan alltså ifrågasättas. I stället kanske befintliga hamninvesteringar borde utvecklas. Att dessutom staten ska stå för delar av kostnaden för att tomtmark ska friställas för exploatering av attraktiva tomter i staden vittnar om en felsyn. Om marknaden finns för den typen av exploatering finns det också förutsättningar att bekosta en sådan satsning genom privata insatser, en form av OPS-projekt. Byggnationen av en hamn är ett primärkommunalt ansvar. Att kräva att statliga medel ska anslås för infrastruktur till och från Norvik till en summa i storleksordningen 3 miljarder kronor är knappast en prioriterad fråga i dagsläget. Den frågan ligger i förlängningen av satsningen på Norviks hamn. I Stockholm-Mälarregionen är däremot satsningar på järnvägar genom staden, genom Stockholm, prioriterade. När vi diskuterar investeringar måste vi se de ekonomiska realiteterna. Vi har inte råd med allt, och vi kan framför allt inte få allt samtidigt. I Mälardalen är 58 kommuner och 5 landsting överens om att det är satsningarna på järnvägarna genom Stockholm som ska prioriteras. Att dessutom satsa pengar på en hamn som i förlängningen kan innebära en ökad miljöbelastning i området är knappast försvarbart. En satsning på Norvik kan innebära en nedläggning av Mälarsjöfarten. Det är knappast miljömässigt försvarbart. I dag tar Mälarhamnarna i Västerås och Köping emot ett stort tonnage, och verksamheten växer. Nu finns det problem, nämligen att den flotta som för närvarande finns rangeras ut och nya fartyg köps in. Normerna är sådana att slussen i Södertälje inte kan ta emot fartygen, och med andra ord måste slussen byggas ut. Det är en fråga som har stötts och blötts i många år. Kostnaden för investeringen är i storleksordningen 700 miljoner kronor. En sådan satsning gör att man kan ta emot större fartyg, och den garanterar också vattennivåerna i Mälaren - med tanke på de klimatförändringar som trots allt finns i dag. Här behövs investeringar. Här finns en prioriterad investering, och här ser jag fram emot satsningar från samhällets sida. Det är en fråga om såväl säkerhet, miljö som aktiv näringspolitik. Fru talman! Norviks hamn kanske har ett berättigande i framtiden. Om Stockholms kommun väljer att bygga hamnen ser jag det som naturligt att man också betalar större delen av notan. Utifrån ett nationellt perspektiv kan inte en sådan bedömning prioriteras i dagsläget.

Fru talman! Tack för att jag får delta i denna debatt med statsrådet Torstensson. För ovanlighetens skull vill jag å Miljöpartiets vägnar helt hålla med statsrådet i frågan om bedömningen av Norvik. Jag kan också ansluta mig till föregående talare när det gäller prioriteringen av slussen i Södertälje. Det är för Stockholmsregionen en viktig fråga att man ur miljösynpunkt inte satsar på investeringar som riskerar att leda till betydligt högre klimatbelastningar än de som redan finns. Norvik är med dess läge trots allt en blindtarm. Det finns hamnkapacitet i regionen som utan vidare kan ta emot fartyg. Det kanske tydligaste beskedet i den riktningen har givits av den största containerkunden hos Stockholms Hamn AB i dag, Team Lines, vars vd tydligt säger att ur ekonomisk synpunkt och miljösynpunkt vill han att fartygen ska komma så nära slutkunden som möjligt. Även om de skulle tjäna några kronor på lägre hamnavgifter vinner deras kunder mer på kortare lastbilstransporter. Det är den totala kostnaden för kunden som avgör hur mycket gods som kommer att fraktas till Stockholmsregionen via båt, järnväg och lastbil. Team Lines gav ett mycket negativt besked i remissomgången när det gäller Norvik. Vi måste ta till oss av detta. Här finns också frågan om statens ansvar. Det pågår utredningar som, vad jag förstår, kommer att bli klara ganska snart. Men det finns redan två statliga utredningar som har visat på vikten av att göra prioriteringar på nationell nivå också när det gäller hamnar - även om det är en primärkommunal fråga. Jag har själv som Södertäljebo ett intresse när det gäller Södertälje Hamn. Men vi kan inte heller, som när det gäller Norvik, se att det byggs storhamnar med en sådan kapacitet att de riskerar att ta hem hela tonnaget från Norrköping till Gävle. Vi ser framför oss ett priskrig, och vi ser framför oss betydligt längre landtransporter, som inte alls är lika miljövänliga som de sjötransporter som vi egentligen ska främja. Utifrån Stockholmsregionens perspektiv undrar jag om regeringen är beredd att gå vidare för att i framtiden göra dessa prioriteringar, inte nödvändigtvis gå in på det primärkommunala området när det gäller hamnar men att ändå tydligt peka ut hur vi kan skapa en väl fungerande hamnstruktur i Sverige. Då kan sjöfarten komma så nära kunderna som möjligt, och det kan naturligtvis kopplas till miljövänliga järnvägstransporter. Det kan gärna ske inom den befintliga strukturen. En nackdel med Norvik är att det i dag inte finns en befintlig infrastruktur på järnvägssidan.

Fru talman! Även jag vill tacka för att jag får delta i denna debatt med statsrådet Torstensson. Jag instämmer i huvudsak i den beskrivning av fördelarna med Norviks hamn som Mikael Damberg ger i sin interpellation. Jag är glad över att det är så många som deltar i Stockholmsdebatten numera. Under tidigare år har jag varit nästan ensam i debatten i dessa frågor. Inte minst har Socialdemokraterna, bortsett från Börje Vestlund, lyst med sin frånvaro. Fru talman! Det finns vissa stora projekt som är viktigare än andra ur nationell synpunkt. Utbyggnaden av Göteborgs hamn är ett mycket stort nationellt intresse. Det gäller också tågtrafiken genom Göteborg. Också Haparandabanan, som i huvudstadsregionen inte står så högt i kurs, menar jag har mycket stort nationellt intresse tillsammans med LKAB-delen. Den innebär att vi får öst-västliga förbindelser i norr också. Jag noterar att vi under de senaste 15 åren har fått två stora broprojekt, nämligen Öresundsbron och den statsrådet närliggande Svinesundsbron, som har stor betydelse för våra förbindelser. Också i storstadsområdet Stockholm har vi stora eftersatta trafikprojekt. Vi har Citybanan, som hittills är underfinansierad. Jag vill gärna ge statsrådet en eloge för att hon har tagit initiativ till att hitta nya former för finansiering, delfinansiering av andra kommuner, för detta är inte bara en Stockholmsfråga. Det är en nationell fråga. Vi har kringfartsleden runt Stockholm, som behövs, precis som det behövs kringfartsleder runt andra städer. Vi behöver en kringfartsled så att vi slipper de enorma bilköerna inne i Stockholm. Vi måste också fortsätta att satsa på det nav som Arlanda är för trafiken. Så kommer vi till frågan om sjöfarten. Det är fullständigt orimligt som vi har det nu i Stockholms stad, med så mycket containertrafik och oljetrafik genom staden. Det är ett nationellt intresse att göra något åt detta. Jag menar att den satsning som Stockholms Hamnar har gjort på alternativet att bygga Norviks hamn tillsammans med Nynäshamns kommun är ett mycket lönsamt och gott projekt. Jag ser Norviks hamn inte alls som Mats Pertoft och Jörgen Johansson, som något som står i motsatsställning till hamnarna i Södertälje, Köping eller Västerås. Jag är absolut för att man också ska fixa till slussen i Södertälje. Mitt parti har under många år drivit att vi vill satsa på att större fartyg ska kunna komma in till Västerås och Köping. Tyvärr har vi inte fått något gensvar ens från Mats Pertofts parti. Jag tror att det avslag som nu har kommit från regeringen sänder en felaktig signal, inte minst genom att det inte fanns någon motivering till avslaget. Det tror jag var väldigt olyckligt. Sammantaget, Åsa Torstensson, är det en viktig signal att de sjömotorvägar vi har behöver byggas ut. Vi behöver nya kapaciteter för den väldigt omfattande öst-västliga trafik vi har från Finland med stora godsmängder som går vidare genom landet till Göteborg. Det handlar om mycket stora investeringar - ungefär 5 miljarder sammanlagt - och mycket stora godsmängder. Jag skulle vilja se att man förnyade prövningen av synen på vad som är viktigt i den här regionen. Det här beslutet har varit olyckligt i det avseendet.

Fru talman! Först och främst vill jag vara mycket tydlig: Jag tänker inte gå in i någon diskussion om kommunens val att bygga Norviks hamn. Den diskussionen får ni hantera på annat sätt. Vi har en pågående hamnutredning som tar upp detta som Mats Pertoft efterlyser. Bengt Owe Birgersson har i uppdrag att se över de nationella, strategiska hamnarna. Det är en del av det arbete som jag refererade till tidigare som jag återkommer till i höst. Jag ser fram emot underlaget från det arbete han genomför. Inom Näringsdepartementet arbetar vi ständigt för att få så mycket EU-bidrag som möjligt till olika projekt. Det gäller naturligtvis också sjömotorvägarna. Låt mig förklara. För att Sverige ska vara framgångsrikt i arbetet med att erhålla EU-medel till projekt måste projekten ha hög kvalitet och vara väl underbyggda för att bli genomlysta och bekräftade. Det är inte som Mikael Damberg verkar tro, att det bara är att skicka in projekt för att de automatiskt ska få pengar. I regeringens ställningstagande till vilka sjömotorvägsprojekt som man ska arbeta vidare med har alla inkomna projektförslag beaktats både ur ett nationellt transportperspektiv, alltså tillsammans med våra trafikverk, och med avseende på vilken kvalitet förslagen har. I utvärderingen har regeringen funnit att andra sjömotorvägsprojekt än det som har Stockholms Hamnar som part har större förutsättningar att få kommissionens godkännande för att erhålla bidrag. De projekt som regeringen avser att arbeta vidare med i den här omgången är Karlshamn-Klaipeda, Karlskrona-Gdynia, Ystad-Swinoujscie och Trelleborg-Sassnitz. Dessa projekt är att föredra ur ett sammantaget nationellt transportperspektiv då de redan i dag utgör viktiga nationella noder i det svenska godstransportsystemet som gör att de medför att redan befintlig infrastruktur används mer optimalt. Projektens infrastrukturplaner stämmer också bra överens med Banverkets och Vägverkets långtidsplaner, vilket är en viktig del av bedömningskriteriet. De aktuella hamnarna har också väl etablerade färjelinjer som går i kontinuerlig trafik till hamnar på andra sidan Östersjön. Till saken hör också, även om Mikael kanske inte är så intresserad av det, att vi har beslutat att inte stödja ett antal andra sjömotorvägsprojekt som vi anser inte heller uppfyller de krav som regeringen anser ska uppfyllas för att man ska nå framgång i kommissionen. Sjömotorvägarna är EU:s 30 prioriterade TEN-projekt. Det innebär att de finansieras av flerårsbudgeten, MIP. MIP-perioden löper fram till 2013. När det gäller sjömotorvägar har kommissionen tänkt sig att ta in projektansökningar i december varje år fram till 2012. Det första ansökningstillfället blir i år i december. Kommissionen har endast avsatt en mindre summa det första året, motsvarande 20 miljoner euro. Om man delar upp det på de fyra geografiska områdena - Medelhavet, västra Medelhavet, Atlanten och Östersjön - blir det alltså en fjärdedel av de miljonerna som kan bli aktuella i Östersjön. Det motsvarar 50 miljoner svenska kronor.

Fru talman! Jag vill tacka för något av ett svar, som jag nu fick muntligen. Man kunde ju ha skrivit något av det i det skriftliga interpellationssvar som har författats inför den här debatten. Att den borgerliga regeringen har inlett mandatperioden med en rad Stockholmsfientliga beslut är ingen hemlighet. Man kan se på bostadspolitiken, komvux, högskoleplatser, trängselskatten och uppskjutningen av och oklarheterna om Citybanan. Men jag hade faktiskt inte kunnat drömma om att regeringen nu med Miljöpartiets glada tillrop och stöd skulle säga nej till möjligheten att söka EU-bidrag för en av de största infrastruktursatsningar som Stockholmsregionen just nu genomför på hamnsidan. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man kan göra det utan att ge några rimliga motiveringar till vare sig stockholmarna, Nynäshamnsborna eller riksdagen om varför man stoppar detta. Det är väldigt allmänna formuleringar. Det sägs att det är ett nationellt perspektiv. Man kan fråga sig om det internationella perspektivet i transportpolitiken inte finns för regeringen. Jag trodde att hela poängen med hamnarna var att ha kontakter med andra länder. Jag trodde att det var själva syftet med hamnarna att öka kontakterna med våra grannländer och öka handeln och möjligheterna till tillväxt och jobb. Det perspektivet nämns inte när Åsa Torstensson säger att det finns en nationell strategi. När det här hamnprojektet ändå blir av måste man fundera på om regeringen ska sätta käppar i hjulet för projektet eller om man ska understödja det. Den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde en rad insatser för att understödja den här satsningen, skulle jag vilja säga. Motorvägen till Nynäshamn var jätteviktig. Man tittade på partiella dubbelspår som ett första steg. Man har gjort en utredning om dubbelspår till Nynäshamn. Man har haft flera överläggningar med Nynäshamns kommun om utvecklingsmöjligheterna och framtiden. Och man har haft kontinuerliga dialoger mellan Stockholms Hamnar och Näringsdepartementet hela tiden om de här frågorna. Näringsdepartementet och regeringen har sett den ansökan som våra grannländer har gjort och också godkänt de kriterier som har legat till grund för det här, allt i syfte att stärka det. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen på det här sättet sätter käppar i hjulen och försöker försvåra och förhindra en hamnsatsning som kommer att få stor betydelse för Stockholmsregionens utveckling de kommande åren. Jag kan också konstatera och förstå att Miljöpartiet med sin skepsis sedan länge är det enda partiet i Stockholmsregionen som motarbetar den här satsningen. Det är ju faktiskt så. Men däremot hade jag inte förväntat mig att Miljöpartiet skulle säga nej till EU-bidrag, särskilt inte när det inte kostar någonting för Sverige att få pengarna. Jag har inte hört Miljöpartiet tidigare framföra de argumenten. Jag vill återkomma till den principiella frågan. Ska jag tolka det här på det sättet - jag kan inte tolka det på något annat sätt - att regeringen vill motarbeta och försvåra den hamnsatsning som nu görs i Norviks hamn för att andra hamnsatsningar ska gå före? Jag är lite förvånad över den centralistiska synen på politik som innebär någon form av kommandoekonomiskt synsätt som Centerpartiet också i den här debatten har fört fram, att den här hamnen är fel. Men om marknaden nu säger att vi ska bygga den här hamnen, om Stockholms kommun går in och flyttar hamnverksamheten dit så kommer det att bli så. Då gäller det att se möjligheterna med den hamnen. Det trodde jag att den svenska regeringen faktiskt skulle undersöka, inte motarbeta. Sorgligt nog har vi fått ytterligare ett bevis för att den borgerliga regeringen fattar en rad beslut som faktiskt försvårar Stockholmsregionens utveckling, inte underlättar den. Det beklagar jag.

Fru talman! Det finns stora infrastrukturbehov i Stockholm. Det är vi helt överens om. Därför har Mälardalsrådet, alltså 58 kommuner och 5 landsting, helt enigt sagt att det vi måste satsa på är järnvägs- och spårtrafiken genom Stockholm och få någon ordning på det. En satsning på Norviks hamn kommer att innebära en ökad belastning på statskassan i form av investeringar. Ett exempel tog Mikael upp. Det gäller dubbelspåret till Nynäshamn. Det är inte ens med i den plan fram till år 2015 som i dag diskuteras. Om vi för en realistisk diskussion om investeringar och ekonomi kan vi inte fortsätta den form av fiktiv diskussion som den socialdemokratiska regeringen hade tidigare, nämligen att föra upp projekt på listan som en form av önskeprojekt och därmed också tro att de kommer att genomföras. Så fungerar inte den här regeringen, utan vi ska finansiera och ha pengar innan vi börjar att bygga. Jag återkommer till att det är en satsning primärt i storleksordningen 3 miljarder från statens sida om man gör det här. Sedan kommer ombyggnad av väg 225. För närvarande pågår en ombyggnad av väg 73 i det här området, och så vidare. Det är en mängd satsningar som måste till. Om vi tittar på Mälarhamnarna och satsningen på 700 miljoner så vet vi ju att OK Q8 som i dag är etablerat i Loudden i Stockholm vill flytta till Västerås med sin verksamhet, alltså en avlastning. Man har tidigare flyttat bulk, alltså flygbränslet från Stockholm till Gävle hamn. Det finns ett utrymme i de hamnar som finns i Mälardalen. Ingen hamn har så pass stor möjlighet att ta tunga transporter på järnväg som Oxelösund har, och så vidare. Om vi tittar på Ica så bygger man nu sitt rikslager i Västerås och för över containertrafiken från Göteborgs hamn till Västerås. Detta kräver en satsning på slussen i Södertälje för att det ska fungera.

Fru talman! Det här verkar mer eller mindre bli en debatt kring frågan för eller mot Norvik i stället. Man kan fråga sig om Stockholmsregionen består av Stockholms stads hamnar, eller finns i Stockholmsregionen också ett hänsynstagande till de andra hamnarna, inte minst Mälardalen, som jag nämnde från Gävle till Norrköping. Det här är egentligen en fråga om volym. Naturligtvis måste Södertälje sluss byggas ut. Det håller jag helt med om. När det gäller sjömotorvägarna kan jag mycket väl hålla med om att det är projekt som är väl underbyggda. När man ser på planeringen för Norvikshamnen så ska den ta emot 300 000-500 000 TEU. Det är ett mått för container. I dag har Stockholms hamn 36 000 TEU. Det är minst en tiodubbling. Var ska det komma ifrån? Det är ju därför som jag förut läste upp att Team Lines, den största kunden, klart tar ställning. Jag kan säga det ännu tydligare. De säger: På lång sikt gynnas sjöfarten av en rationell hamnstruktur, och en hamn med Norviks blindtarmsläge i förhållande till Stockholmsregionens varubehov och dominerande från syd och väst inkommande varuflöde gynnar inte sjöfarten. Det är det som näringslivet och marknaden säger. De säger totalt nej till detta. Därför vill jag uttala förhoppningen att statsrådet även i fortsättningen ser på väl underbyggda projekt och inte på enstaka hamnars vilja att egentligen slå ut konkurrensen.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att de projekt som nu ska genomföras av den här regeringen är väl finansierade. Det är alldeles uppenbart att den metod som framför allt Björn Rosengren använde, att åka omkring och lova väldigt mycket, är helt meningslös. Det är svårt att överträffa alla de löften som han gav när det gäller ofinansierade vägar. Även väg 73 till Nynäshamn når tyvärr inte ända fram längre. Tolv kilometer återstår att bygga och finansiera. Det är ett problem. Jag tycker att den nya regeringen är vällovlig i sina syften att se till att saker och ting blir finansierade fullt ut så att de kan nå ända fram innan man sätter i gång. Det är ändå olyckligt att det har blivit ett omotiverat avslag för Stockholms hamn. Det gäller också Malmö och Oskarshamn. Om jag får säga det till statsrådet så hade det varit klokt om vi hade fått klart för oss vad grunderna var för själva avslaget. Det kan man inte utläsa av regeringsbeslutet. När det gäller om man ska bygga Norviks hamn eller inte har det blivit en annan debatt här. Där måste jag säga att den planekonomiska syn som framför allt Mats Pertoft företräder är mig främmande. Det måste vara Stockholms Hamnar AB som självt beslutar om det företaget tror är en lönsam investering. Det kan ingen annan besluta. Framför allt inte jag, och jag tror ingen annan här i riksdagen som inte möjligen sitter i Stockholms Hamn AB:s styrelse. Det måste vara det företaget som gör den bedömningen.

Fru talman! Låt mig först klargöra en sak. Team Lines tar inte avstånd från Norvik. De deltar faktiskt i planeringen av Norvik. De vill fortsätta att vara kunder i Stockholms Hamn. Så kan vi få den saken bort från den här debatten i alla fall för den här gången. Jag är väldigt konfunderad över regeringens sätt att bedriva hamnpolitik. Jag trodde faktiskt, fru talman, att vi hade kommit överens om att vi skulle sätta i gång och be förhandlingsmannen som blir Birgersson att titta på vilka naven var som skulle utses från den svenska staten. Det var det man skulle göra i det sammanhanget. Han har fortfarande detta uppdrag. Varför fick inte han jobba klart? Varför har man prioriterat Karlskrona-Gdynia, Karlshamn-Klaipeda, Ystad-Swinoujscie och Trelleborg-Sassnitz? Varför ska man inte ha någon sjömotorväg mellan Ryssland och Sverige? Varför ska man inte ha någon sjömotorväg mellan Finland och Sverige? Det är frågorna man bör ställa sig i de här sammanhangen. Regeringen struntar i detta. När man hör Jörgen Johansson och Mats Pertoft kan man konstatera att detta inte handlar om något annat än en förlängning av en kommunalpolitisk debatt. Det är väldigt tydligt. Jag kan argumenten sedan min tid i trafikutskottet. Västerås hamn och Mälarhamnarna slogs hårt för detta. Detta innebär inte att jag i något sammanhang skulle säga att vi inte skulle vara för en utbyggnad av Södertälje sluss. Det har inte ett dugg med det att göra. Detta är möjligen ett hjärnspöke hos några i denna kammare. Södertälje hamn har hela tiden ansett att man kan bli den nya hamnen i Stockholm. Det är heller inget nytt. Hade det varit en östgöte här hade man pratat om Norrköpings hamn. Hade vi pratat med andra hade det varit Gävle hamn. Det här är ingenting nytt för oss som har sysslat med transportpolitik under flera år. Det är fortfarande obegripligt att regeringen inte är intresserad av detta nav mellan Stockholmsregionen - vi kan strunta i var, men det är Norvik som har planerna - och Finland respektive Ryssland. Alla de hamnar jag har nämnt här, förutom dem i södra Sverige, säger så här: Vart ska godset någonstans? Jo, godset ska i huvudsak till Stockholmsregionen. Man vill avlasta vägarna och järnvägarna genom att komma så nära Stockholmsregionen som möjligt. Då är det ju smått fantastiskt att man säger nej till det enda alternativ som verkligen kan sluka detta gods. I verkligheten är det både en miljö- och Stockholmsfientlig politik när regeringen säger att den här hamnen inte är intressant. I stället minskar man möjligheten för stockholmarna genom att säga nej till sjömotorvägarna. Sjömotorvägarna skulle ju binda samman de olika stråken för att man skulle slippa ha transporter på flyg, vägar och järnvägar. Man vill använda dem och göra sjöfarten attraktiv. På det här sättet säger man att det bara är den södra delen av Östersjön som är viktig. Den norra delen av Östersjötrafiken är oviktig. Detta är en signal som heter duga, fru talman, och det tycker jag är helt oacceptabelt från regeringens sida.

Fru talman! Jag upprepar: Jag tänker inte gå in i en diskussion om Norvik. Den debatten hör hemma på kommunal nivå. Vi har kommunalt självstyre som jag, till skillnad från Mikael Damberg, är väldigt för. Jag tycker att man ska bestämma mycket på den kommunala nivån. Den här debatten handlar om ett antal EU-miljoner och om nationella prioriteringar av vilka projekt som ska gå vidare till bedömningar från kommissionen. Det handlar i den första omgången om 20 miljoner euro. Vi tror att en fjärdedel av detta, ungefär 5 miljoner euro, kommer att beröra Östersjön. Låt oss föra diskussionerna på den nivån. Vi kom också in på den nationella synen på hamnar. Där har jag ärvt en utredning, och jag har stora förväntningar på Bengt Owe Birgerssons arbete. Han har uppsökt alla hamnar runt omkring i landet just för att se vilka nätverk av nationella strategiska hamnar som kan pekas ut på ett tydligare sätt. Detta hänger naturligtvis ihop med att vi därmed också förbinder oss till vilken infrastruktur vi måste ha ett samband med på land, annars får vi aldrig de strategiska valen med en bra transportkedja och en logistik mellan de olika transportslagen. Jag ser fram emot detta. Det är otroligt avgörande. Tillsammans med kombiterminalutredning och så vidare kan detta bli väldigt spännande. Men vi ska inte dra in detta arbete i en diskussion om vi från alliansregeringens och mitt perspektiv skulle vara för eller emot Norviks hamn. Det är ett kommunalt ställningstagande. Jag yttrar mig inte om Norvik och inte heller om de andra hamnarna, eftersom vi håller på med den här utredningen. Det är en ganska naturlig hantering att låta en utredare arbeta självständigt. Jag vill återigen upprepa detta med det nationella transportperspektivet, där våra verk har varit involverade i synen på de förslag som kommit in. Jag vill också upprepa att kvalitet underbyggd i ansökan också är en avgörande del. Det har naturligtvis visat sig att dem vi har prioriterat har haft större förutsättningar att gå vidare. Jag vill avsluta med att säga att det är lite beklagansvärt att Mikael Damberg använder ett sådant tonläge kopplat till intresset av att lösa Stockholms infrastruktur. Vi har ju haft andra debatter här om att hitta lösningar för Stockholms infrastruktur. Där har alliansregeringen tagit just det ansvar som jag tycker att Mikael Dambergs eget parti inte tagit tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern. Det gäller att hitta en långsiktig lösning för Stockholm, Stockholms kommuninvånare och Stockholmsregionen så att man även i fortsättningen kan vara en tillväxtregion och inte en propp i en alltmer spännande region där människor rör sig på ett sätt som bara för några år sedan inte var möjligt. Men detta kommer att ställa krav på en vägstandard och en vägstruktur som underlättar både för människor och för företag att fungera i området. Detta är en del av den prioriteringen.

Fru talman! Jag börjar med det sista. Den nuvarande regeringen har ju börjat med att först blåsa väljarna i Stockholm på alla sätt när det gäller trängselavgifterna. Man förbjuder att pengarna från trängselavgifterna ska kunna gå till kollektivtrafiksatsningar. De som röstade ja till trängselavgifter i Stockholm sade att man gjorde det för kollektivtrafiksatsningarna. Detta har man nu förbjudit. Det andra är att man har försenat och fördyrat Citybanan - den viktigaste järnvägsinvesteringen i Stockholmsregionen där vi fortfarande inte har fått något besked från regeringen, trots att vi före valet hade ett avtal där hela regionen ställde upp, eftersom Citybanan var av nationellt intresse och skulle byggas. EU-pengarna handlar inte bara om pengar i början utan om sammanlagt 310 miljoner euro. Det är ganska mycket pengar att slåss om för Sverige. Man talar om att Norvikssatsningen skulle kräva 3 miljarder kronor i investeringar, men där tror jag att man ska vara lite försiktig. Motorvägsbygget till Nynäshamn är ju redan på gång. Den motorvägen behövs. Väg 73 till Nynäshamn behövs. Dubbelspåret tog jag upp som ett exempel på en fråga som är viktig för Nynäshamn och utvecklingen i Stockholmsregionen men mest för pendeltågstrafiken. Det är klart att det också har en viss effekt på hamnfrågan, men hamnen behöver inte dubbelspår hela vägen till Nynäshamn för att klara sin kapacitet med den nya containertrafiken. Det klarar man nattetid, och då går det inte så många pendeltåg i Stockholmsregionen. Ministern säger att hon inte vill tala för eller emot Norvik. Men vad gör man om man säger att den ansökan som Stockholms hamn har lämnat in saknar kvalitet och är dåligt underbyggd? Vad är det man säger till Finland, till Ryssland och till de andra deltagande länderna? Den projektansökan som man gjort tillsammans är alltså dåligt underbyggd och har dålig kvalitet, men den svenska regeringen tänker inte redovisa vilka skäl och vilka argument man har för att anse detta. Jag tycker att det är svagt gjort av regeringen att behandla Stockholm på det här sättet.

Fru talman! Om man ska bygga Norvik eller inte ska inte den här debatten handla om. Där delar jag statsrådets bedömning. Hamnen ska uppenbarligen byggas. Jag delar den uppfattningen. Däremot måste detta vara en regering som har näst intill världsrekord i hyckleri, åtminstone som jag någonsin har hört talas om: Vi ska avvakta Bengt Owe Birgerssons utredning, sedan får vi se. Samtidigt, fru talman, skickar man in en ansökan som avser Karlshamn, Karlskrona, Ystad och Trelleborg. Är inte detta att faktiskt säga att man redan har fattat ett beslut om att detta är någonting som den här regeringen verkligen vill? Är inte detta ett sätt att säga att de här hamnarna i varje fall är prioriterade från regeringens sida? Man har ju redan bestämt sig för att de här fyra hamnarna är viktiga. Man har bestämt sig för att den södra delen av Östersjön är viktig. Den norra delen av Östersjön är inte viktig. Det kallar jag för ett stort hyckleri och ingenting annat. Låt mig också säga, fru talman, att det som är viktigt när det gäller sjömotorvägarna ju är att vi ska få ett nät av just snabba transporter på sjön över hela EU. På det här sättet skär man bort den norra delen av Östersjön, för man är inte intresserad från regeringens sida. Slutligen, fru talman, får vi väl se hur mycket till infrastruktursatsningar det blir från Stockholm. Hittills har jag inte sett en enda krona. Man har tillsatt förhandlingsmän, och man diskuterar och diskuterar. Jag tänker inte göra någon bedömning av det förrän jag ser resultatet, för det är väl det som räknas, fru talman, inte vad som diskuteras i några slags hemliga rum med ett antal kommunpolitiker och Carl Cederschiöld.

Fru talman! Jag tror att det är viktigt för alla parter att jag återupprepar detta: EU kräver prioriteringar när kommissionen ska fatta beslut. Återigen: Det är inte bara att skicka in ett antal projekt och tro att det är kommissionens ambition att dela ut pengar utan att det finns prioriteringar. Jag tror att de flesta av er är införstådda med hur den här typen av projekt måste hanteras på nationell nivå. Anledningen till att vi går vidare med de utpekade hamnarna i Karlstad, Ystad och Trelleborg är att de har ett godstransportsystem med en redan befintlig infrastruktur som då kan utnyttjas optimalt. Det sägs att det inte kommer att kosta något utifrån ett nationellt perspektiv. På regeringens uppdrag har Banverket naturligtvis svarat på frågan vilka järnvägsinvesteringar som krävs för att till exempel kunna möta det som ingår i utvecklingsplanen när det gäller Norviks hamn. Det innebär infrastrukturåtaganden på järnvägssidan för att kunna möta detta. Det finns naturligtvis ett samband när vi beskriver att det finns en infrastruktur på land, och de hamnarnas eget underlag bekräftar detta när det gäller den struktur som redan finns. Det är det som tjänat som underlag. Jag vill återigen säga att jag är intresserad av att följa Birgerssons arbete, för det har mycket tydligt med det nationella perspektivet att göra. Vad gäller sjömotorvägar har jag också sagt, och jag får upprepa det, att det första ansökningstillfället är i december. Sedan återkommer det varje år fram till 2012, med något mer pengar de sista åren.