Stopp för utvinning av fossila bränslen

Herr talman! Gustav Fridolin har frågat miljöministern om han avser att verka för ett stopp av storskalig utvinning av fossilgas i Sverige, likt den det prospekteras för i Skåne om han avser att verka för en förändring av förordningen till miljöbalken på sådant sätt att uppförande av anläggning för provborrning efter fossilgas underställs en fullskalig miljökonsekvensbeskrivning samt underställs länsstyrelsen för beslut om han avser att verka för att ge kommuner och markägare ökat inflytande över prospektering eller utvinning enligt minerallagen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Gustav Fridolin kan vara övertygad om att i Centerpartiets och regeringens energipolitik ligger tyngdpunkten på förnybar energi och energieffektivisering, vilket innebär ett minskat beroende av fossila bränslen. I regeringens energiproposition (2008/09:163) är det tydligt att en storskalig utbyggnad av naturgas i Sverige inte är aktuell. Regeringen anser att styrmedel som exempelvis koldioxidskatt är det bästa sättet att styra bort från fossila bränslen. Utvinning av naturgas är tillståndspliktig, och eftersom utvinningen alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan krävs miljökonsekvensbeskrivning. Djupborrning efter naturgas, även när den sker som provborrning, är sedan 2008 anmälningspliktig enligt miljöbalken. Tillsynsmyndigheten kan, om det behövs i det enskilda fallet, kräva att en miljökonsekvensbeskrivning ges in. Tillsynsmyndigheten har också möjlighet att meddela föreläggande om de försiktighetsmått som behövs eller förbjuda verksamheten. Jag är övertygad om att tillsynsmyndigheten har de verktyg som behövs för att ta hand om borrningens miljöeffekter och att det därför inte finns anledning att se över bestämmelserna. Slutligen vill jag erinra om att riksdagen bestämt att det är ett angeläget allmänt intresse att på ett ansvarsfullt sätt ta till vara våra mineralresurser. Jag anser att det är viktigt att den lokala dialogen mellan prospekterande och utvinnande företag samt markägare och kommuner fungerar på ett tillfredsställande sätt, vilket också minerallagen föreskriver.

Herr talman! På Österlen är engagemanget för bygden stort och betydelsefullt. När världens ledare samlades i Köpenhamn för att tävla om att i högtidstalen lova att göra något samtidigt som man i de stängda rummen sköt över ansvaret på varandra samlades man bara ett par mil österut, i österlenska Ry i Sjöbo kommun, för att visa på dubbelmoralen i att man samtidigt som man säger sig vilja göra något för klimatet har tillåtit det globala oljeföretaget Shell att börja provborra efter fossilgas. Man ställde upp för sin bygd i den tydlig manifestation - en ljusmanifestation där stora delar av bygden hade samlats för att protestera mot att Shell hade fått detta tillstånd mot alla lokala intressenters vilja. Sedan dess har ännu fler slutit upp i olika sammanhang och diskuterat effekterna av den minerallag vi har i dag. Bland dem finns markägarna, som tror att Österlens framtid snarare ligger i att vara en betydelsefull del av Äppelriket i stället för att man ska bryta upp marken och ta upp fossilgas som spär på klimateffekterna. Där finns också kommunerna, som har sett problemen med att de investeringar man har gjort i att bli en bygd för ekoturism och hållbart jordbruk äventyras redan när provborrningarna sätter i gång tankar hos eventuella investerare om att denna bygd i framtiden kommer att bli ett myller av borrtorn. Där finns också folkhögskoleeleverna, som har sett Hasse och Tages gamla favoritfilm Äppelkriget , om striden om vad som ska ske med Österlen i framtiden. Jag kan i dag konstatera att detta har varit ett engagemang som inte bara varit stort, betydelsefullt och involverat många utan också varit lyckosamt. Det hör ju till god ton här i kammaren att tacka ministern för svaret. Kanske är det lite synd, för ett ständigt upprepat tack riskerar ju att bli innehållslöst. Denna gång skulle jag vilja ge näringsministern ett riktigt ärligt och djupt menat tack. I svaret säger hon nämligen att "en storskalig utbyggnad av naturgas i Sverige inte är aktuell". Jag tackar för detta tydliga besked till mig och alla som har engagerat sig och oroat sig för en annan framtid för Österlen och Sverige. Jag tackar å alla deras vägnar ute i världen som vill se att Sverige tar krafttag för att bryta det fossila beroendet snarare än att byta det mot ett beroende av fossil gas. För visst måste det väl vara så, näringsministern, att de planer som Shell har haft nere i Skåne och där man tänkte sig stå för Sveriges framtida gasförsörjning i decennier är att betrakta som "storskalig utbyggnad av naturgas"? Om svaret ska tolkas som att sådana planer nu kan skrinläggas och att regeringen inte kommer att ge tillstånd till den typen av verksamhet vill jag verkligen tacka dig. Jag vill också bjuda ned dig på en fest och ett seminarium i Äppelriket. Du är varmt välkommen efter förtydligandet i nästa replik.

Herr talman! Jag ska väl också tacka lite, men det har ju tackats så mycket att jag ändå väntar med det riktigt avgörande tacket ett tag till. Jag har nämligen en principiell utgångspunkt som inte enbart rör Österlen och den planerade utvinningen där. Jag har motionerat om en översyn av minerallagstiftningen, bland annat med utgångspunkt i den problematik vi nu diskuterar. Jag ska inte förneka att ett starkt skäl till att jag har gjort det är att jag har mina rötter på Österlen och att jag precis som många andra har oroats av de exploateringsplaner som finns för att utvinna naturgas. Samtidigt måste naturligtvis riksdagen när man lagstiftar ta generella hänsyn och väga in fler synpunkter än dem som härrör bara från ett exempel eller bara ett område. Man ska väga in behov av nya jobb, näringspolitiska intressen och naturligtvis miljöhänsyn, och man ska väga in ägarintressen med mera. Jag tror att jag gör det. Det är inte bara en kamp för mitt Österlen, även om den är nog så viktig. Det gäller både storskalig utvinning av gas och till exempel uranbrytning, som är ett annat kontroversiellt ämne. Det är förstås en poäng mot dem som invänder mot exploateringen att den inte ligger i linje med en bra energipolitik. Den stora utmaningen ligger bland annat i att göra oss oberoende av och fasa ut fossila bränslen i energisystemet. Det kan också ifrågasättas om det är särskilt klok näringspolitik och jobbpolitik. Det är säkert så - jag är övertygad om det - att det på lång sikt är mer inkomstbringande och jobbskapande politik att vårda de värden, natur- och rekreationsmöjligheter, som gör att till exempel besöksnäringen utvecklas. Det ena är ganska kortsiktig exploatering. Det andra är långsiktigt betydligt vettigare och mer hållbart. Jag vill lyfta fram den mer principiella synpunkten på minerallagstiftningen. Den växte i sina huvuddrag fram för snart ett par decennier sedan, även om man har gjort en översyn. Den är enligt min uppfattning väldigt starkt förankrad i en alltför liberal syn där storbolagsintressen ges en orimlig tyngd och orimliga möjligheter att exploatera naturen, även om också andra intressen vägs in i lagstiftningen. Då menar jag liberal i ekonomisk mening, det vill säga ekonomisk liberalism. Jag skulle emellertid vilja se en ny översyn av minerallagstiftningen som gör att allmänintressena, lokala demokratiska intressen, naturvårdsintressen och miljövårdsintressen får en starkare position än vad de har i den nuvarande lagstiftningen. Markägarintresset har nämnts här, och det är naturligtvis viktigt. Men man ska vara klar över att markägarintresset kan köpas för pengar. Det är inget konstigt med det. Därför skulle jag vilja betona att man i en sådan översyn borde se till att framför allt stärka lokala, demokratiska och gemensamma intressen. De är ofta välgrundade och kloka när det gäller att vårda sin egen omgivning och sin miljö. Det är mitt budskap innan jag tackar definitivt och hoppas på en bra respons.

Herr talman! Jag börjar med det Bo Bernhardsson sade om en mer principiell hållning. Jag tror att det är viktigt att vara principiell. Vi ska tillvarata många olika intressen som handlar om jobb och framtid. Minerallagen har verkligen tjänat oss väl. Många av de gruvjobb som nu växer fram i norra Sverige kommer av att vi stärkte minerallagen på 90-talet. Det gjorde det enklare att undersöka vilka mineraler och resurser som finns i landet. Lagstiftningen har varit generell. En del av lagstiftningen är utfärdad under den socialdemokratiska regeringens tid. Det gjordes en översyn där man stärkte dels markägarintresset, dels lokala intressen. Det är rimligt och riktigt eftersom det måste finnas en balans i det. Vi gjorde en översyn 2008 där vi stärkte miljöintressena. Det handlar om provborrning, som jag säger i mitt svar. Vi sade att när det är provborrning ska det vara anmälningspliktigt enligt miljöbalken, och man måste göra den prövningen. Det finns också tydliggjort hur man ska förankra besluten lokalt. Det är viktigt. Där får jag lite rapporter, och det gäller ännu mer uranbrytning, att man inte har en bra lokal dialog. Det är nödvändigt. Om man kommer som exploaterande företag till en bygd är den lokala dialogen väldigt viktig. Jag har bett att få in en del rapporter och haft en del diskussioner för att se om man ytterligare kan stärka den här delen och på vilket sätt man kan förstärka det. När det gäller gasens position i energipolitiken framöver är det bara att läsa energipropositionen. Där står det att vi inte ska ha någon storskalig utbyggnad av gas eftersom vi inte kommer att behöva det och inte tycker att den är miljömässigt rätt. Det står redan fastslaget i energipropositionen. Hur styr vi då så att vi slipper det? Det är med koldioxidskatten. Det är inte genom att hoppa in i olika processer och säga: Vi stoppar detta, vi hindrar detta och vi lyfter fram detta. Vi säger: Det är koldioxidskatten som styr detta. Det är så vi fasar ut alla de fossila bränslen som vi i dag har. Vad är det då som har hänt? Sanningen är att det som nu händer är att det är det förnybara som byggs. Det är vad som byggs ut. Vi har tack och lov tre och en halv terawattimme vindkraft nu när det är så mycket diskussioner om elpriser, tillgång på el och så vidare. Det är det förnybara som är det stora och som växer framöver. Det är en viktig del och ger en signal till marknaden. Det har den här regeringen mer än någon annan regering sagt. Vi behöver ett tredje ben i elförsörjningen. Vi har mycket kärnkraft och mycket vattenkraft, men vi behöver det förnybara. Elcertifikatet är det andra styrmedlet som stimulerar utbyggnad av det förnybara. Där har vi satt ett nytt mål på 25 terawattimmar. Det är en tydlig signal till marknaden vad vi efterfrågar. Vi har dessutom sagt att vi vill ha en bensinoberoende fordonsflotta. Det är också en signal. Det råder ingen tvekan om vad regeringen vill. Det är mer förnybart, mer energieffektivisering och mindre fossila bränslen. Sedan får marknaden reagera på detta precis som man gör i fordonsindustrin eller på andra områden. Det som är viktigt för mig är att när det är prospektering och annat ska man ha tydliga miljökrav och regler, och det ska finnas en bra lokal förankring och en bra lokal dialog i de här sammanhangen. I övrigt styr vi mot det gröna och det förnybara.

Herr talman! I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet minskade de svenska klimatutsläppen med i genomsnitt 2 procent per år. Målet för de kommande åren är inte en större minskning än en halv procent per år. Ändå fick vi tyvärr i regeringsförklaringen för ett par månader sedan höra regeringen göra klart att några ytterligare styrmedel inte behövs för att uppnå de alltför lågt satta målen. Maud Olofsson poängterar att det inte är någon tvekan om vad regeringen vill. Jag upplever när jag åker runt och träffar företrädare för den växande omställningsindustrin inom energisektorn och transportsektorn att det visst finns en tvekan om vad regeringen vill. Det finns en efterfrågan i att man satsar på att lägga om järnvägsnätet, rusta upp miljonprogrammens bostadsområden och ställa om energisystemen. Det handlar om att man börjar investera snarare än att administrera. Herr talman! Österlens framtida möjligheter till jobb och företagande finns i de jordbruk som växer fram i Äppelriket. Det finns i den ekoturism som växer fram och de unika naturvärdena. Det finns i de framtidsindustrier som inte minst biogasen utgör. Det finns inte i att hota dessa framväxande, spirande företagsmöjligheter genom att börja bryta upp marken och pumpa upp fossilgas. Om detta är hela bygden i stort sett enig. Om detta är kommunerna lokalt eniga från höger till vänster. Om detta trodde jag till alldeles nyss att kommunerna var eniga med regeringen. När Maud Olofsson ska förtydliga interpellationssvaret, som skulle göra klart att en storskalig utbyggnad av naturgas i Sverige inte är aktuell, pekar hon i och för sig mycket klokt på koldioxidskatter. Men regeringen har gjort klart att några skattehöjningar på det området inte är att vänta under mandatperioden. Om jag förstår dig rätt utesluter du en översyn av minerallagen eller ett ingripande i de tillståndsprocesser som kommer att följa och också falla på regeringens bord för att se till att det som nyss sades ska blir verklighet, nämligen att se till att en storskalig fossilgasutvinning i Sverige inte ska blir aktuell. Det oroar mig. Det tyder på att vi inte riktigt kan fira än. Men du är fortfarande varmt välkommen ned till Äppelriket och träffa alla dem som engagerar sig där. Herr talman! Jag nämnde tidigare Hasse och Tages klassiska film Äppelkriget . Den har blivit en symbolfilm för det engagemang som gång efter annan väckts och där man kräver en modernisering av minerallagen. Tage Danielsson har en gång sagt: För den trötta samhällskroppen vore kanske bästa boten ifall tankarna från toppen kom från roten. Det tycker jag är en klok inställning inte minst i minerallagsdiskussionerna. När Maud Olofsson skriver i sitt interpellationssvar att "det är viktigt att den lokala dialogen mellan prospekterande och utvinnande företag samt markägare och kommuner fungerar på ett tillfredsställande sätt" kan jag bara hålla med. Men, herr talman, hur ska denna dialog kunna fungera på ett tillfredsställande sätt när minerallagen ger alla rättigheter till prospektören och i stort sett väldigt lite rättigheter till kommunen och markägaren? Prospektören kan smälla upp ett provborrningstorn på ens bakgård utan att man som markägare egentligen har möjlighet att stoppa det. Kommuner kan i enighet säga att de inte vill ha någon provborrning därför att det äventyrar investeringar i den strategi som de har tagit fram för en växande grön näring i form av hållbart jordbruk, ekoturism och biogassatsningar utan att prospektören behöver lyssna. Nej, jag tror att vi ska ta Tage Danielssons ord med oss i en rejäl översyn av minerallagen där vi ger kommunerna veto mot såväl provborrning som utvinning också av fossilgas.

Herr talman! Näringsministern säger att minerallagen har tjänat oss väl. Det har den troligen också gjort i stora drag. Jag vidhåller nog ändå att man trots den översyn som har skett, och som har gjorts på rätt sätt, fortfarande i alltför hög grad spårar arvet från ett 90-tal när liberala ekonomiska teorier hade stort inflytande över lagstiftningen över huvud taget. Jag menar att de som ska exploatera och storbolagen fortfarande har alltför stort inflytande medan lokala demokratiska opinioner, kommuner och markägarintressen väger för lätt. De konflikter som vi har sett - och det gäller inte bara på Österlen - och som vi kommer att få se fler av antyder detta när man betraktar dem. Även om det inte är så länge sedan vi gjorde en översyn tycker jag att man på nytt borde titta på lagstiftningen för att få en bättre avvägning mellan storbolagsintressen och exploatörer å ena sidan, lokala demokratiska opinioner och markägarintressen å andra sidan.

Herr talman! Låt mig först säga något apropå liberalerna som styrde för att göra översynen. Jag minns diskussionen. Det var faktiskt Centerpartiet som drev på för att få fram ett stärkt lokalt inflytande, inte minst ett markägarinflytande. Det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen som egentligen försvarade detta mycket mer och tyckte att vi skulle ha det som det var. Men också då hade vi konflikter lokalt, och vi påverkade det hela i rätt riktning. Återigen: Om man behöver göra översyner eller förbättra saker och ting så att vi får en bättre lokal förankring är jag beredd att göra det. Jag tror att man hela tiden måste följa lagstiftningen och se till att den är relevant vid varje tidpunkt. Jag tror också att det är viktigt att göra en markering gentemot bolagen. Om detta ska fungera när vi har en så pass generös minerallagstiftning måste de också sköta sig visavi den lokala nivån. Det har jag signalerat till många, och många är duktiga på att sköta sig. Vi har många goda exempel. Jag vill bara att riksdagen ska vara på det klara med att det är tack vare att vi har haft den generösa lagstiftningen som vi i dag kan se stora investeringar ske i Norrbotten, i Västerbotten och i Bergslagen. Detta ser vi tack vare den liberala lagstiftningen. Gustav Fridolin säger att vi inte minskar koldioxidutsläppen. Det är precis det vi gör! Vi gör i praktiken det som andra pratar om. Vi har minskat utsläppen nu; jag tror att den senaste siffran låg på minus 17 procent jämfört med basåret 1990. En stor del av detta har skett under de senaste fyra åren. Vi höjer koldioxidskatten. Det var därför vi inte behöver höja mer. Gustav Fridolins partikamrater anklagar oss för att ha mörkat detta. Jag har stått här i kammaren och pratat om detta. Vi höjer koldioxidskatten steg för steg under mandatperioden, och vi har aviserat detta i tidigare budgetar. Vi tror att koldioxidskatten är ett bra styrmedel, och vi har använt den för att klara omställningen. Om man ska nå framgång tror jag att det är jätteviktigt, och det trodde jag att jag var överens med Miljöpartiet om, att det är dessa styrmedel - elcertifikat, koldioxidskatt och annat - som är de effektiva styrmedlen när det gäller omställningen. Det står mycket tydligt i energipropositionen att det inte ska vara någon storskalig utbyggnad av gas i Sverige. Låt mig upprepa det. Det finns ingen anledning till det eftersom vi har så många andra resurser. Men det finns en viktig del, och den skulle jag vilja bolla tillbaka till Gustav Fridolin. Jag hör nästan aldrig en miljöpartist försvara vindkraftsutbyggnaden. Det går bra att stå här i kammaren och säga: Vi måste ha mer förnybart och mer vindkraft! Men inte är det Miljöpartiet som står på barrikaderna när det blir protester mot att sätta upp vindkraftverk någonstans. Jag skulle önska att Miljöpartiet tog konsekvenserna av det man säger här i talarstolen och tydligare markerade att vi måste bygga ut vindkraften och att vi måste se till att vi får fler nät så att vi kan koppla på den förnybara energin. Jag har inte sett Gustav Fridolin över huvud taget i den debatten. Jag är beredd att ta fajten för omställningen. Den behövs dels av klimatskäl - vi måste göra någonting för detta - dels av trygghetsskäl. Om vi ska klara vår elförsörjning så att den blir trygg framöver måste det tredje benet utvecklas. Därför har jag varit beredd att ta striden för att bygga ut nät, vilket alla gånger inte är populärt. Jag har också varit beredd att ta striden för att bygga ut vindkraften på många ställen, för jag vet att det behövs. Inte heller det är alltid populärt. Jag tror att man ibland måste våga säga ifrån och våga peka med hela handen. Tyvärr har jag ingen, eller bara liten, hjälp av Miljöpartiet i sammanhanget.

Herr talman! Tänk att ett tack kan vara så provocerande! Maud Olofsson gör liksom energipropositionen, som hon citerar ur, klart att en storskalig utbyggnad av naturgas i Sverige inte är aktuell. Men jag kan inte höra att ni har några andra verktyg för att verkställa detta än redan aviserade sådana i budgeten i form av koldioxidskattehöjningar. Jag hör ingenting som handlar om tillståndsprocessen eller översyn av minerallagen. Det är detta som gör mig orolig. Koldioxidskattehöjningarna var kända för Shell när de bestämde sig för att börja prospektera för en storskalig fossilgasutvinning i Skåne. Uppenbarligen räcker inte dessa styrmedel för att stoppa Shell från att gå runt och drömma om att börja bryta upp Österlen för att borra upp fossilgas. Där behöver vi fler verktyg, och där är tillståndsprocessen och minerallagen de verktyg som vi också har för att styra framåt mot en mer förnybar energi och mot framtidsindustrier snarare än fossilgasutvinning. Herr talman! Det förvånar mig att Maud Olofsson inte har sett mitt engagemang för vindkraft. Jag vet att du var varmt välkommen till vindkraftsdagarna, som samlade uppemot 300 personer i Hässleholm i lördags, och där jag deltog. Du svarade själv så sent som häromveckan på en fråga från mig om bygget av en kabel för vindraftsexport till fastlandet från Gotland. Tyvärr sköt ni upp tidplanen med två år, vilket var synd eftersom det på Gotland finns ett stort stöd för att utöka uppbyggnadstakten av vindraft och få mer vindkraft i den svenska energimixen. När det gäller vindkraften, herr talman, finns det ett kommunalt veto. Kommuner kan stoppa vindkraftsuppbyggnader på ganska lösa boliner - det får vi väl erkänna. När det gäller prospektering för fossilgas eller till och med utvinning av fossilgas finns inte detta veto. Tycker inte näringsministern att det finns någonting märkligt i den svenska lagstiftningen här? En kommun som vill satsa på en förnybar energikälla i stället för fossilgas får inte göra detta val. Men en kommun som vill stoppa vindkraftsutbyggnaden har valet.

Herr talman! Jag tror att det står klart för alla att denna regering mer än någon annan regering tidigare är beredd att ställa om energisystemet. Vi hade önskat att vi kunde ha nått en bred överenskommelse med oppositionen, men det lyckades inte. Jag är mycket stolt över att kunna redovisa de resultat som vi har åstadkommit under mandatperioden, där vi ser att det förnybara nu tar ökad mark. Det kommer också att vara alldeles nödvändigt. Vi har i propositionen och i riksdagsbeslutet tydligt sagt att vi inte ska ha någon storskalig fossil del av vårt energisystem. Det står fast. Vi styr med generella styrmedel. Jag tror att det är den tydligaste signalen till marknaden för att man ska kunna ställa om. Jag tror inte heller att det råder någon tvekan om vad regeringen tycker visavi företagen. De vet att det är det förnybara som ska komma fram. Gustav Fridolin må ha varit i Hässleholm, men jag ser inte att Miljöpartiet tar den stora debatten om att vi behöver göra detta. Och det gör inte så många andra heller, ska sägas. Om vi vill ha denna omställning och om vi vill ha det gröna måste vi som politiker ta bladet från munnen och säga att det kommer att få en del konsekvenser. Vi bygger vindkraftverk och vi bygger elnät, och det kommer att kosta att göra det. För min del handlar det här om klimatet och den långsiktigt hållbara utvecklingen. Det är modiga politiker som vågar ta den fajten som avgör om vi kommer att klara den här gröna omställningen eller inte. Det är därför som jag säger att jag välkomnar Gustav Fridolin och många andra att delta i den debatten. Det är helt andra krafter som hörs i dag. Ser man till effektiviteten i vårt system är det förnybara, bioenergi, vindkraft och kraftvärme, det som är hållbart på lång sikt också globalt. Det är därför som vi driver på den utvecklingen. Någon tvekan om den gröna omställningen finns inte hos regeringen.