stopplagen

Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig om jag avser att tillåta hyresgäster som så önskar att köpa sina bostäder utan prövning av länsstyrelse och Boverket. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att utvärdera lagen om allmännyttiga bostadsföretag. Av detta drar Marietta de Pourbaix-Lundin slutsatsen att jag skulle ha ändrat ståndpunkt. Detta är en förhastad slutsats. Skälet till att Boverket fått detta uppdrag framgår om man läser igenom regeringens beslut. Lagen infördes 2002, och det har under den tiden kommit fram olika synpunkter när det gäller lagens utformning och tillämpning vad gäller såväl utdelning som tillståndsprövningen vid försäljning av fast egendom. Det är den senare delen av uppdraget som Marietta de Pourbaix-Lundin siktar in sig på. Av regeringens beslut framgår att Boverket bland annat ska göra en genomgång av hur reglerna om tillståndsplikt vid överlåtelse av fast egendom tillämpats i olika delar av landet och i olika kommundelar samt kartlägga vilka erfarenheter länsstyrelserna gjort vid hanteringen av tillståndsärenden. Boverket ska härvid utgå från syftet med lagstiftningen, det vill säga bruksvärdesprincipens betydelse och vikten av att det finns jämförelseobjekt på så många orter som möjligt. Boverket ska också belysa eventuella oklarheter i lagen och dess tillämpning och i sådana fall lämna förslag till kompletterande regler eller andra åtgärder. För dagen har jag svårt att se att man av detta uppdrag kan dra slutsatsen att någon prövning över huvud taget inte ska ske vid försäljning av kommunala bostadsföretags fasta egendom. Vid interpellationsdebatten den 30 mars i år poängterade jag också att syftet med lagstiftningen har varit att skydda bruksvärdessystemet. Men jag vill inte här och nu låsa mig för eller emot olika lösningar. Det vore att föregripa resultatet av den utredning som Boverket nu gör.

Herr talman! 2 669 krossade livsdrömmar. 2 669 stoppade livsdrömmar. Det är vad Socialdemokraterna med hjälp av stopplagen har åstadkommit sedan den började gälla den 1 april 2002 och fram till den 31 december 2003. Egentligen är det fler än 2 669 krossade livsdrömmar, för alla vet att det bor mer än en i varje lägenhet. Och 2 669 är det antal lägenhetsinnehavare som har fått nej av länsstyrelsen till att omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter. Alla avslag är av någon underlig anledning i Stockholmsområdet. Det mest kända fallet kanske är Östberga, där 1 003 lägenhetsinnehavare fick sina livsdrömmar krossade. Jag vill börja med att citera från Dagens Nyheter den 28 maj förra året: "Ökat boendeinflytande har varit Östbergas stora chans. Här finns engagerade boende som vill åstadkomma något, stadsdelsförvaltningen har imponerats av vår sammanhållning och vilja att öka områdets attraktionskraft, berättar Penka Kashmerova, själv invandrarkvinna från Bulgarien, som i över tre år sökt rätten att själv styra över sitt boende." Hon fortsätter: "Min vision har varit att bygga ett Östberga där socialt och etniskt utanförskap tillhörde det förgångna, som det första av Stockholms miljonprogramområden. Det som gör mig uppriktigt ledsen är att partipolitik går före den enskilda människans behov och önskemål, menar Penka Kashmerova." Den här stopplagen, som aldrig borde ha införts, bör avskaffas så fort som möjligt. När lagen skulle införas framhöll Lagrådet i sin granskning att det kriterium för vägran att ge tillstånd som finns i lagförslaget är otydligt och ger utrymme för högst subjektiva bedömningar. Verkligheten har visat att alla vi som röstade mot förslaget och Lagrådet har fått rätt. Jag kan ta några exempel. I Akalla utanför Stockholm finns det två hus som är likvärdiga: Ett får ja, och ett får nej. I Skogås är det ett radhusområde: Några får ja, och några får nej. Vad är det annat än godtycke? Sedan kan man säga att man också krossar det kommunala självstyret ganska rejält, eftersom man inte kan sälja allmännyttan om man vill. Jag läser en rubrik i tidningen Bofast: Eniga politiker vill ändra lagen om allmännyttan. Alla partier inklusive hyresgästföreningen är eniga. Det var i Liatorp man ville sälja 33 hyreslägenheter till en privat fastighetsägare, men länsstyrelsen sade nej. Så här skrev man: Vi kunde inte i vår vildaste fantasi föreställa oss att länsstyrelsen skulle fatta ett sådant beslut, säger Knut Karlsson, socialdemokrat - partikamrat till Lars-Erik Lövdén - och styrelseordförande i Älmhultsbostäder. Det är ännu ett slag mot det kommunala självstyret. Boverket håller på med en utredning, som Lars-Erik Lövdén säger. Vad jag vet skulle den utredningen ha varit färdig redan den 3 maj, och jag hade hoppats att vi skulle kunna debattera den i dag. Av någon underlig anledning är den inte färdig, men jag kanske får veta varför. Jag förstår nu att Lars-Erik Lövdén inte tänker avskaffa sin älskade stopplag. Jag hade förhoppningen att man kanske skulle hitta en öppning. Jag vore tacksam för en kommentar om det här att Boverkets beslut inte går att överklaga till domstol. Ändå håller detta på att domstolsprövas, där man säger att det här inte stämmer med Europakonventionen. Kan jag få en liten kommentar om detta från bostadsministern?

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att regeringen och oppositionen här i riksdagen har haft olika uppfattningar om behovet av lagstiftning. Vår utgångspunkt har varit den enkla, nämligen att det finns ett behov av ett stort allmännyttigt bostadsbestånd för att vi ska kunna skydda bruksvärdessystemet. Vi ska kunna ha ett hyresförhandlingssystem som är hållbart och som tillförsäkrar hyresgästerna ett väsentligt inflytande på hyressättningen. Moderaterna har i grunden en annan uppfattning och är förespråkare för fria marknadshyror. Det där är en ideologisk konflikt, en konflikt som finns där och som fanns när vi tog lagstiftningen om tillståndsplikt. Det är så, precis som Marietta de Pourbaix-Lundin säger, att de flesta avslag har kommit i Stockholmsområdet. Det beror kanske på - om jag ska göra en enkel reflexion - att det skedde en massiv utförsäljning av allmännyttiga lägenheter i Stockholm under den förra mandatperioden. Det var en massiv utförsäljning och också en utförsäljning till i flera fall rena reavinster, som i praktiken innebar en väldig kapitalöverföring från kommunkollektivet till enskilda personer. Det kanske inte är så konstigt att det är just i Stockholm som man har varit restriktiv. Man har sett att det finns ett behov av jämförelseobjekt och har därmed vägrat tillstånd till försäljningar. Boverkets utvärdering av lagstiftningen kom i dag. Jag fick ett pressmeddelande precis innan jag gick hit i dag. Jag ska inte debattera den utvärderingen nu, för jag måste själv sätta mig in i materialet och dra slutsatser av det material som Boverket har kommit med. Vi gav Boverket uppdraget därför att vi såg att det fanns ett behov av att göra en genomgång av tillämpningen av lagstiftningen för att se om lagstiftningen tillämpas på rätt sätt och tillämpas på ett likvärdigt sätt över landet. Jag ska noga gå igenom det material som Boverket har kommit in med, och sedan kommer jag att dra mina slutsatser om det finns ett behov av att ändra lagstiftningen, göra förtydliganden eller vidta andra åtgärder.

Herr talman! Det var ju synd att Boverket inte kom lite tidigare så att vi båda hade kunnat ta del av vad de har kommit fram till. De skulle, som sagt, ha varit färdiga den 3 maj. Men jag måste nu faktiskt ställa en fråga till Lars-Erik Lövdén. Låt oss säga att utgångspunkten är att man ska bevara bruksvärdessystemet. Det är därför man ska stoppa möjligheten för enskilda att omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter, och det är därför man ska stoppa kommuner som vill sälja delar av sitt allmännyttiga bostadsbestånd till en privat fastighetsägare. Hur kommer det sig då att det i lagen om allmännyttiga bostadsföretag, som lagen heter, i § 6 står: Tillstånd fordras inte om förvärvaren är en kooperativ hyresrättsförening - det finns där uppräknat ett antal fall när det inte fordras. Det är ju ofta det som man hänvisar till, bland annat när det gäller östbergaborna. Man säger: Ni behöver inte omvandla till bostadsrätter. De kan ju bli kooperativa hyresrätter. Men kooperativa hyresrätter ingår inte i bruksvärdessystemet. Om alla de som nu får nej skulle vilja bilda kooperativa hyresrättsföreningar får ni exakt samma effekt på bruksvärdessystemet som om ni hade tillåtit dem att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Därför är motivet inte ärligt. Det måste finnas ett dolt motiv till att ni har infört denna stopplag. Annars skulle inte det här undantaget finnas. Detta undantag rycker faktiskt undan mattan för Lars-Erik Lövdéns egen argumentation för att man måste hindra hyresgäster och kommuner från att göra det de vill göra. Den frågan tycker jag att vi har all anledning att få belyst i dag på ett bra sätt. Lars-Erik Lövdén kommenterade över huvud taget inte den kammarrättsdom som finns från Jönköping som säger att det faktiskt går att överklaga Boverkets beslut, att få en rättslig prövning, för det säger Europakonventionen. Ett myndighetsbeslut som berör enskild ska inte stanna hos en myndighet, utan det ska gå att överklaga i domstol, och den här lagstiftningen är inte gjord på det sättet. Jag vill ha en kommentar från Lars-Erik Lövdén. Jag vill i och för sig avskaffa lagen, men jag förstår att Lövdén vill ha den kvar. Kommer han, om den nu blir kvar i ytterligare ett par år, till 2006 när vi tar över, att skriva in att det är möjligt att överklaga så att folk ges den rättssäkerheten trots allt? Det är min andra fråga. Men jag ser med stor tillförsikt fram emot förklaringen till att undantaget finns för kooperativa hyresrättsföreningar i lagen om allmännyttiga bostadsföretag, det vill säga stopplagen.

Herr talman! Det är inte första gången vi debatterar det undantaget från lagstiftningen. Det har vi gjort tidigare. Vad lagstiftningen siktade in sig på var ju att efter erfarenheten av förra mandatperiodens massiva utförsäljning till bostadsrätter få ett stopp för utförsäljningarna så att vi inte äventyrade bruksvärdessystemet. Det är grunden för lagstiftningen. Det står tydligt i motiven i den proposition som regeringen lade fram för riksdagen. Sedan finns det ett undantag när det gäller kooperativ hyresrätt. Det är riktigt. Men det är en boende- och upplåtelseform som är väldigt begränsad i dag. Och gör man om det till den boendeformen - det är en begränsad boendeform som inte har så väldigt stort genomslag i dag - så bevaras ändå hyresrätten som en viktig beståndsdel i kommunen. Lagstiftningen förhindrar inte utförsäljningar. Det är möjligt att göra utförsäljningar av bostadsbeståndet, men lagstiftningen sätter en gräns för hur långt den utförsäljningen får drivas, nämligen gränsen att vi måste ha kvar ett hyresrättsbestånd som gör det möjligt att tillämpa bruksvärdessystemet. Jag ska inte ge mig in på att kommentera kammarrättsdomen. Jag kan ha synpunkter på den. Vi håller på att analysera vad den innebär för konsekvenser. Det finns med i arbetet nu när vi ska titta på Boverkets rapport som har kommit in till regeringen i dag och om det finns ett behov av att göra förändringar i lagstiftningen.

Herr talman! Jag noterar Lars-Erik Lövdéns språkbruk: utförsäljning. Det får det att låta som något väldigt hemskt. Det är faktiskt livsdrömmar som folk har, att få omvandla sin hyresrätt till bostadsrätt. Varför försöka få det att låta så negativt, Lars-Erik Lövdén? Och det är ju, igen, nästan självmål när man hävdar att stopplagen kom till för att värna bruksvärdessystemet och samtidigt gör ett undantag som gör att alla som nu vill omvandla till bostadsrätter skulle kunna omvandla till kooperativa hyresrätter. De skulle då inte ingå i bedömningen för bruksvärdessystemet. Då har hela argumenteringen fallit ihop som en pannkaka. Det är alltså något annat motiv. Det är helt uppenbart att det är ett helt annat motiv som gör att den här stopplagen finns. Och det är uppenbart, som jag tror att Lars-Erik Lövdén började med, att det är en tydlig ideologisk skiljelinje. Vi tror på människor och tror att människor ska kunna förverkliga sina livsdrömmar medan ni hellre hindrar, försvårar och försöker stoppa folks livsdrömmar. Och det är inte bara enskilda människors livsdrömmar. Det handlar faktiskt också om det kommunala självstyret som inte står speciellt högt i kurs. Jag har förstått nu att det är så. Både Lars-Erik Lövdén och jag vill ha kvar hyresrätten. Varför är den inte så attraktiv att den kan klara sig på sina egna meriter utan behöver lagar omkring sig för att den ska kunna bevaras? Hyresrätter är faktiskt väldigt attraktiva. Det är egentligen det lyxigaste boendet man kan ha med all service som ingår. Hyresrätterna borde faktiskt kunna klara sig på sina egna meriter. Jag kan bara konstatera att min förhoppning när jag skrev interpellationen, att Lars-Erik Lövdén möjligtvis hade ändrat sig, är krossad precis som jag förstår att massor med livsdrömmar kommer att fortsätta att bli krossade av den här stopplagen, så länge vi har den regering som vi har.

Herr talman! Det var en deklaration från Moderaterna om att hyresrätten är viktig och måste behållas. Det var inte den politiken som präglade det moderata agerandet i Stockholm under den förra mandatperioden. Där handlade det då om att sälja ut hela det allmännyttiga bostadsbeståndet. Allmännyttan har alltid varit förkastlig för Moderaterna. Det är klart att väldigt många människor i Stockholm blev oerhört upprörda under förra mandatperioden när de såg hur kommunal egendom såldes ut, ofta till reapris. Lagstiftningen är tillkommen för att skydda hyressättningssystemet, och det finns ett nationellt intresse av att skydda hyressättningssystemet.

Herr talman! Då ska jag deklarera att Moderaterna vill att det ska finnas alla upplåtelseformer. Man ska kunna hyra sin lägenhet. Man ska kunna ha bostadsrätt. Man ska till och med kunna äga en lägenhet i ett flerfamiljshus, vilket Socialdemokraterna inte vill. Det ska finnas småhus. Det ska finnas radhus. Det ska finnas alla olika upplåtelseformer. Vi som politiker ska se till att detta finns. Sedan är det upp till de enskilda människorna att välja vad som passar dem bäst i olika situationer i livet.

Herr talman! Socialdemokraterna vill också att det ska finnas alla typer av upplåtelseformer. Det vi reagerar mot är den moderata inställningen att kommunerna inte ska äga bostäder, som präglade det moderata agerandet i Stockholm under den förra mandatperioden.