Anf. 24 Anna Lindh (S)
Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat statsmi-
nistern om vilka slutsatser regeringen drar av den nu
inledda utvidgningen av Nato vad gäller inriktningen
av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Statsminis-
tern har överlåtit åt mig att svara på interpellationen.
De säkerhetspolitiska förändringar Europa nu ge-
nomgår måste ses i ett större sammanhang. Tillsam-
mans utgör de viktiga steg mot den alleuropeiska
freds- och säkerhetsordning som Sverige under lång
tid har strävat efter.
I dag är det tydligare än någonsin att säkerhet är
mer än avsaknad av militära konflikter och att strävan
efter säkerhet måste fokusera både på individers och
staters säkerhet. De hot vi möter i dag, fattigdom,
hiv/aids, förtryck av mänskliga rättigheter, miljöka-
tastrofer, etniska och religiösa motsättningar och
terrorism, är alla globala och kan endast avvärjas i
samverkan kring hållbar utveckling och säkerhet.
En sådan stabil och gemensam säkerhetsordning
innebär fred och frihet, demokrati och respekt för
våra gemensamma värden, frånvaro av skiljelinjer
och intressesfärer, och respekt för varje lands själv-
ständiga säkerhetspolitiska vägval. Inget land ska
kunna hota ett annat land och därigenom äventyra den
gemensamma och odelbara säkerheten.
EU står nu inför sin största och viktigaste utvidg-
ning hittills. Vid toppmötet i Köpenhamn i mitten av
december kommer vi att bjuda in tio länder att bli nya
medlemmar i EU.
I Prag, för en vecka sedan, fattade Nato beslut om
att utvidga alliansen med sju nya medlemmar. Samt-
liga var för bara ett drygt decennium sedan satellit-
stater i Warszawapakten. Våra grannländer Estland,
Lettland och Litauen utgjorde dessutom, mot sin
vilja, delrepubliker i Sovjetunionen. Berlinmuren föll
och drog med sig det kommunistiska imperiet i sitt
fall. Nu har också den gråzon av länder som på 1990-
talet ännu inte hade funnit sin säkerhetspolitiska
hemvist försvunnit.
Det politiska och ekonomiska utbytet växer
snabbt mellan EU och Ryssland som utvecklat ett
nära partnerskap. Gemensamma intressen förenar nu
öst och väst. Ryssland och Nato är inte längre fiender.
Nato och Ryssland får nya, gemensamma gränser.
Utvidgningen av alliansen genomförs i samförstånd.
Genom ett nytt samarbetsråd har Ryssland nu säte
och stämma vid Natos bord. Ett verkligt euroatlan-
tiskt partnerskap har skapats.
Herr talman! Vi står nu nära förverkligandet av
denna alleuropeiska säkerhetsordning. Hur påverkas
då Sverige av alla dessa förändringar och vilken be-
tydelse har de för vårt eget säkerhetspolitiska vägval?
Vårt säkerhetspolitiska läge är i dag bättre än nå-
gonsin tidigare i modern tid. Alla de processer som
jag just har beskrivit har starkt bidragit till detta. Vi
har ett enat och fredligt Europa. Genom vårt medlem-
skap i den europeiska unionen deltar vi i en solidarisk
gemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på
den europeiska kontinenten. Förhoppningsvis har vi
snart också en gemensam valuta och penningpolitik.
Europas förändring märks tydligast i Östersjöom-
rådet. Förtroende och samarbete skapar säkerhet och
stabilitet i vårt närområde. Vi gläds med våra grann-
länder Estland, Lettland och Litauen som nu uppnår
sina säkerhetspolitiska målsättningar - medlemskap i
EU och Nato, och goda grannrelationer. Vi gläds
också åt de ekonomiska framstegen i Ryssland och åt
det allt närmare samarbetet mellan Ryssland och de
västliga samarbetsstrukturerna.
För Sverige, med sitt geografiska läge i regionens
centrum och med den längsta kusten i Östersjön, är
dessa säkerhetspolitiska förändringar och det mycket
gynnsamma läge som härigenom uppstått givetvis av
mycket stor betydelse. Förutsättningarna för vår sä-
kerhetspolitik har förändrats till det bättre. Vi ser i
dag inget konventionellt militärt hot mot vår frihet
och vårt territorium. Sverige har inget säkerhetsun-
derskott. Vi lämnar i stället bidrag till säkerheten i
närområdet, i Europa och i den vidare världen. I nä-
rområdet utgör det säkerhetsfrämjande samarbetet en
hörnsten i vår Östersjöpolitik. Vårt stöd har underlät-
tat för Estland, Lettland och Litauen att trygga, och
vinna respekt för, sina egna säkerhetspolitiska mål-
sättningar och sina möjligheter att som EU-
medlemmar bidra till vår gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik. Deras framgång är också vår. Tryg-
ga och nöjda grannar är goda grannar.
Sverige är militärt alliansfritt. Detta ger oss bibe-
hållen handlingsfrihet i händelse av krig. Vi har en
egen självständig och trovärdig försvarsförmåga. Vi
tar vårt ansvar för den gemensamma säkerheten och
deltar i internationella fredsfrämjande insatser i sam-
verkan med andra. Vi har ett starkt engagemang i
Förenta nationerna för att skapa gemensam säkerhet.
Vi samverkar med Nato genom det euroatlantiska
partnerskapsrådet och dess Partnerskap för fred, samt
genom EU:s framväxande samarbete med Nato rö-
rande krishantering. En nära samverkan mellan EU
och Nato är en viktig förutsättning för att EU ska
kunna genomföra också mer krävande fredsfrämjande
operationer. Samarbetet inom EAPR och PFF är ock-
så grunden för att utveckla Försvarsmaktens förmåga
att samverka med andra länder i alla fredsfrämjande
insatser som Sverige deltar i, såväl de Natoledda som
de som leds av FN, EU eller OSSE.
På det globala planet är vårt stöd till Förenta na-
tionerna det främsta uttrycket för vårt bidrag till fred
och säkerhet. Vårt medlemskap i Europeiska unionen,
vår militära alliansfrihet, en stark transatlantisk länk
och ett utvecklat euroatlantiskt partnerskap kommer
även fortsättningsvis att utgöra grunden för vår egen
säkerhet. Vi vill utveckla vårt samarbete inom EU
och vårt partnerskap med Nato. Vi gör detta på den
militära alliansfrihetens grund.
De säkerhetspolitiska förändringar som jag har
beskrivit ger oss inte anledning att förändra denna vår
egen säkerhetspolitiska linje. Den har tjänat oss väl.
Den har en stark politisk förankring och åtnjuter
folkligt stöd. Den hindrar oss inte från ett aktivt och
brett säkerhetssamarbete. För framtiden är det tydli-
gare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av
konventionella militära konflikter. De nya hoten är
gränsöverskridande och ofta globala. Den internatio-
nella terrorismen och spridningen av massförstörelse-
vapen är allvarligast av dessa. Vi har anledning att
gemensamt analysera hur vi, i samverkan med andra
nationer, bäst kan möta andra typer av hot än de tra-
ditionella och hur vi kan utveckla våra internationella
insatser. Jag noterar att Moderaterna nu beslutat att
åter delta i Försvarsberedningens arbete. Det är bra.
Jag hoppas då att det bland annat blir tillfälle att klar-
göra att Moderaterna verkligen står bakom den breda
uppgörelse om säkerhetspolitikens inriktning som
träffades tidigare i år. Ett brett samförstånd ger oss
bättre förutsättningar att möta nya hot och utmaningar
mot Sveriges säkerhet.
Jag beklagar överskridandet av tiden, herr talman.