Svenska exportorgan och politik för global utveckling

Herr talman! Valter Mutt har frågat mig vilka åtgärder jag överväger för att utveckla en motsvarighet till biståndets "transparensgaranti" inom den exportfrämjande verksamheten. Valter Mutt har även frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att exportorganen får policyer och utvärderingsinstrument så att lån, garantier och andra exportfrämjande insatser inte går till affärer och projekt där grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Valter Mutt undrar också hur jag avser att agera för att den av riksdagen beslutade oberoende utvärderingsmekanismen av PGU äntligen kommer till stånd. Frågan är ställd mot bakgrund av en rapport från Diakonia och Amnesty som granskat ett antal exportfrämjande organ, däribland Exportkreditnämnden (EKN), Exportrådet samt AB Svensk Exportkredit (SEK). Låt mig inleda med att säga att ett starkt och välfungerande exportfrämjande är viktigt för att skapa goda förutsättningar för tillväxt och arbetstillfällen i Sverige och att det därför är en prioriterad verksamhet för regeringen. Givetvis ska näringslivsfrämjandet samtidigt gå hand i hand med andra centrala inslag i svensk utrikespolitik, som främjandet av mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning. Det finns ingen motsättning i detta, snarare tvärtom. Jag är övertygad om att ett ansvarsfullt agerande såväl här hemma som runt om i världen stärker vår konkurrenskraft. Mot den bakgrunden välkomnar jag att exportfrämjandet granskas, bland annat i den rapport som Valter Mutt lyfter fram. Många av de förslag som förs fram, som vikten av en ökad transparens och värdet av mekanismer för att säkra att verksamheten bedrivs i enlighet med vad som slås fast i PGU, ligger också i linje med det arbete som regeringen bedriver. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att EKN, SEK och Exportrådet verkar inom skilda förutsättningar och ramar. Det faktum att EKN är en myndighet, SEK ett aktiebolag och Exportrådet endast delvis ägs av staten, gör att möjligheterna och verktygen för att styra verksamheterna skiljer sig åt på många sätt. Därför tror jag inte heller att det finns några enkla eller generella lösningar på de utmaningar som interpellanten tar upp. Myndigheten EKN:s uppgift är att säkerställa att svenska exportörer har tillgång till finansiering och garantier på villkor som motsvarar våra konkurrentländers. Regeringen anger i EKN:s regleringsbrev att OECD:s rekommendationer och riktlinjer ska följas i verksamheten. Regeringen ställer vidare krav på att EKN ska vidareutveckla arbetet med Corporate Social Responsibility, CSR, inklusive mänskliga rättigheter. Myndigheten ska även informera kunderna om OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s Global Compact. I EKN:s affärsbedömning ingår en analys av miljöpåverkan och mänskliga rättigheter. EKN har under år 2010 förstärkt sin kompetens genom att inrätta en specialisttjänst med ansvar för socialt ansvarstagande. AB Svensk Exportkredit är ett helägt statligt aktiebolag. Regeringen ställer i statens ägarpolicy, vilken omfattar SEK, krav på att statligt ägda bolag ska ha en genomtänkt och förankrad policy och strategi för miljöhänsyn och socialt ansvarstagande, korruption, jämställdhet och mångfald. Bolagen ska göra en hållbarhetsredovisning enligt Global Reporting Initiatives, GRI:s, riktlinjer. Bolagen ska vidare stödja och följa de riktlinjer om miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och bekämpning av korruption som finns, främst OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s Global Compact. Regeringen har i april 2011 lämnat specifika ägaranvisningar till SEK där det framgår att SEK i sin kreditgivning ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter samt att SEK ska arbeta i linje med FN:s Global Compact. Exportrådet ägs gemensamt av staten och näringslivet, som regeringen årligen ställer krav på via ett riktlinjebrev. I riktlinjebrevet anges att verksamheten ska ske i enlighet med internationell standard avseende affärsetik och CSR, inklusive Sveriges politik för global utveckling (PGU). Exportrådet ska i enlighet med riktlinjebeslutet informera företagen om OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s Global Compact inklusive MR, miljö och korruption. Regeringen anser att de förslag som framförs ligger i linje med det arbete som regeringen bedriver. Enligt riktlinjerna arbetar EKN, SEK och Exportrådet med flera av frågeställningarna, och detta arbete kommer att fortsätta framöver.

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret och noterar med tillfredsställelse att statsrådet gärna ser ökad transparens i det statliga exportfrämjandet och också framhåller behovet av mekanismer som säkerställer att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med politiken för global utveckling, PGU. Rapporten som har inspirerat mig till att ställa denna interpellation heter alltså Export till priset av mänskliga rättigheter? och publicerades i februari i år gemensamt av Amnesty och Diakonia. Också handelsministern förefaller uppskatta rapporten och menar att många av dess förslag ligger i linje med det arbete regeringen redan bedriver. Detta föranleder mig att be statsrådet ge sin syn på några av rapportens konkreta förslag. Först skulle jag vilja veta om Ewa Björling i likhet med Amnesty och Diakonia finner det önskvärt att någon form av mekanism införs där personer eller grupper som påverkas negativt av affärer som möjliggjorts tack vare exportkreditorganen kan klaga och söka ersättning för eventuellt åsamkad skada. Världsbanken, Internationella valutafonden, de regionala utvecklingsbankerna och andra betydande internationella finansieringsinstitutioner har redan sådana besvärsinstitut. Kunde det inte vidare vara en god idé att, som rapporten föreslår, ålägga våra exportkreditinstitutioner att i samband med prövning av större affärer - alltså innan beslut fattas - publicera information om miljöpåverkan, arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter och dessutom se till att denna information finns tillgänglig på lokala språk i de områden som berörs av affärerna? Borde inte exportkreditinstitutionerna också etablera en process för att följa upp kundernas efterlevnad av det de har åtagit sig att följa när det gäller mänskliga rättigheter? Och borde då inte exportkreditinstitutionerna också få effektivare sanktionsinstrument mot kunder som inte lever upp till sina åtaganden gällande mänskliga rättigheter? Exportörer som söker exportfinansiering åläggs i relevanta fall att tillhandahålla en miljökonsekvensbeskrivning. Vore det då inte också logiskt och befogat att i tillämpliga fall även kräva konsekvensanalyser avseende mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning? Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att öka transparensen i exportfrämjandet? Slutligen undrar jag om ministern avser att inrätta en oberoende utvärderingsfunktion som återkommande utvärderar genomförandet av politiken för global utveckling. Avsaknaden av en sådan utvärderingsfunktion har faktiskt OECD:s biståndskommitté DAC framhållit som en betydande svaghet i vår svenska politik för global utveckling.

Herr talman! Jag säger tack till Valter Mutt för flera intressanta frågor. Det är dessutom ett väldigt viktigt ämne Valter Mutt lyfter fram. Jag deltog i förra veckan på OECD:s ministermöte i Paris under två dagar, och där antog vi också nya riktlinjer för multinationella företag via OECD. Där har Sverige bedrivit ett väldigt tydligt arbete när det handlar om att stärka mänskliga rättigheter och frågor avseende detta. Vi var också väldigt tydliga när det handlade om friheten på nätet för människor. Jag ser i dag att svenska företag utan att överdriva - det kanske är väldigt osvenskt att säga så - faktiskt är bäst i världen på CSR. Det är många som tittar på det arbete som svenska företag bedriver och den tuffa linje som svenska företag också har ute i världen gentemot underleverantörer och gentemot kunder. Varför säger jag detta? Jo, jag blir nämligen lite orolig när Valter Mutt frågar mig om olika områden där vi borde ändra och där vi borde stärka. Det är väldigt viktigt att vi bibehåller balansen mellan företag och mellan stat. Hur ska arbetet med CSR bedrivas i stort? Jag vill vara tydlig där och säga att detta är frågor som ska vara företagsägda och drivna av företagen. Vår roll som regering handlar om att delta i OECD och i FN:s arbete och vara tydliga där, samt gå i bräschen. Det är dock fortfarande så att det är riktlinjer. Detta är frivilliga åtaganden. Det är inte så att staten går in och beslutar eller bestämmer över företagen. Där ska vi inte heller landa. Jag tror heller inte att det är det mest effektiva sättet för att förändra i verkligheten. Vi kan vända oss ut i världen och titta på hur svenska företag bedriver detta i praktiken. Svenska företag har jag sett bland annat i Turkiet på plats bedriva utomordentligt arbete, inte minst när det gäller miljöhänsyn och att jobba mot korruption. Man ställer krav på de underleverantörer man har, högre krav än vad som finns i landet i fråga. Visst, varan blir något dyrare, men vi ser att de andra företagen helt enkelt blir tvungna att följa efter. Det är stora kunder det handlar om, stora företag som sluter sig samman och ställer den här typen av krav. Det tror jag är den rätta vägen att gå. Med det inte sagt att inte regeringen ska driva frågan, och vi gör det. Vi har en specifik CSR-ambassadör på UD som ständigt jobbar med den här frågan och som är mycket engagerad i Global Compact. Vi har regelbundna möten med företag där vi diskuterar CSR-frågor för att se vad vi ytterligare kan göra, hur vi kan få fler att följa de här riktlinjerna så att det blir skillnad ute i världen. Vi anordnar konferenser om CSR. Vi har gjort det bland annat på plats i Saudiarabien, ett land som verkligen behöver mer CSR när det gäller företag. Vi ska göra det i flera andra länder. Jag ser att det här är ett otroligt viktigt instrument för att göra det bättre i verkligheten på plats i länder där mänskliga rättigheter kränks.

Herr talman! Jag vill tacka handelsministern för dessa synpunkter. Naturligtvis vill jag inte påstå att allt regeringen gör är förfelat och betydelselöst. Så skulle bara en fanatiker tala. Hur man ändå vrider och vänder på det här är det en slående kontrast mellan regeringens aktivistiska hållning på biståndsområdet och den ganska tillbakalutade hållningen när det gäller att hantera våra exportorgan. Det är lite märkligt med tanke på att biståndet omsluter ca 35 miljarder per år, medan de statliga exportorganen hanterar en portfölj på uppemot 500 miljarder. Medan biståndet har tydliga policyer och utsätts för tusentals granskningar per år och så vidare ligger det till på ett helt annat sätt när det gäller exportfrämjandet. Det är svårt att hitta en enda utvärdering av de exportfrämjande organens verksamhet med fokus på mänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning. Är det inte tid nu att lyssna på Amnesty och Diakonia som jag tror vi båda har väldigt hög värdering av? Det är inte bara vår värdering, utan hos hela Sveriges riksdag är det få organisationer som har en sådan ställning som Amnesty. De säger i en rapport som jag har blivit uppmärksammad på att nu är det dags med tydliga utvärderingsbara policyer för de här exportorganen och för de delar av UD som ägnar sig åt exportfrämjande. När man läser den här rapporten blir man lite orolig, för att inte säga lite uppskakad, över av Exportrådet och UD samarrangerade resor till länder som Demokratiska Republiken Kongo eller Kongo Kinshasa, som är ett av jordens mest problematiska länder när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Om man får tro Amnesty och Diakonia verkar det inte ha förts speciellt mycket samtal under den här resan, där stora svenska exportföretag ingick, om mänskliga rättigheter. Vad är problemet med att få tydliga policyer som vi har på biståndsområdet också för den exportfrämjande verksamheten? Det skulle jag vilja veta. Sedan upprepar jag frågan om utvärderingsorganet för att se om vi närmar oss PGU-ambitionerna eller om vi fjärmar oss från dem, som också OECD tycker att vi borde skaffa. Hur ligger vi till? Avser ministern att ta något initiativ till att vi äntligen får ett sådant utvärderingsorgan?

Herr talman! Som jag sade inledningsvis i interpellationssvaret är det inte helt enkelt att översätta biståndets transparensgaranti till exportfrämjandet beroende på att det inte heller bara är statligt, inte bara myndigheter. SEK till exempel lyder under banksekretess och har en helt annan form av redogörelse; de har en årsredovisning. Det är därför som det naturligtvis inte går att rakt överföra receptet. Där tror jag att vi är överens, men det går att sköta det på flera olika sätt. Vi har en tydlig dialog med alla tre, SEK, EKN och Exportrådet, för att hela tiden lyfta den här frågan. Vi har lagt in det i respektive riktlinjer. Vi har varit noga med att se till att man gör det här i kombination med att följa PGU. Det är någonting som för övrigt ska genomsyra hela Regeringskansliets arbete och alla våra myndigheter. Jag tycker att svenska företag, tillsammans med Exportrådet, SEK och EKN, är tydliga med att tala om mänskliga rättigheter när vi är ute i världen. Inte minst jag själv, när vi är ute på delegationsresor, tar jag alltid upp frågan om mänskliga rättigheter. Jag gör det med mina motparter, andra handelsministrar, och man gör det också på annan nivå så att säga inom SEK, EKN och Exportrådet. Till och med så tydligt att Exportrådet är med och arrangerar CSR-konferenser där man fokuserar på mänskliga rättigheter och antikorruption. Jag håller inte riktigt med om din bild, och jag håller inte med om bilden att Diakonia och Amnesty i fråga om Demokratiska Republiken Kongo menar att svenska exportföretag inte talar om mänskliga rättigheter. Jag skulle vilja säga: Tvärtom. Det är otroligt viktigt att svenska exportföretag finns i den här typen av svåra länder där mänskliga rättigheter kränks. Det är så som vi gör skillnad för människor som lever i sådana länder. Tänk på att om ett svenskt företag etablerar sig i ett land som Kongo, och det svenska företaget arbetar enligt OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact och tittar på svenska arbetsförhållanden så kommer människor som arbetar på det här företaget att få uppleva en enorm skillnad med att jobba hos ett inhemskt företag. Bara det tycker jag är ett bra sätt att visa på hur man bedriver arbetet med mänskliga rättigheter på plats. Jag har rest i över 60 länder över hela världen och sett svenska företag utomlands och ser gång på gång hur svenska företag är väldigt duktiga på den här frågan och gör skillnad för människor som lever i den här typen av länder. Sedan sprids det dessutom vidare. Vi ser nu att även i utländska företag, vi kan ta Kina som ett exempel, som exporterar och som har kontakt med omvärlden har man ögonen på sig. Det ställs mycket högre krav, och därmed är de tvungna att höja nivån på ett helt annat sätt än om man är sluten och inte har den här kontakten med omvärlden. Det är alltså otroligt viktigt att ha svenska företag i svåra länder, att svenska företag är etablerade där och att man handlar med andra länder för att visa hur våra svenska värderingar ser ut. Det är så vi gör skillnad, inte genom att bojkotta, isolera och stänga.

Herr talman! Nej, vi i Miljöpartiet vill inte bojkotta, isolera och stänga. Vi vill globalisera också solidariteten när mycket annat har globaliserats. Forskningsläget är sådant att tungt kvalificerade forskare, anslutna till tankesmedjor som alls icke är gröna utan också på den mer borgerliga kanten runt om i världen, menar att det inte bara räcker med Corporate Social Responsibility och med frivillighetens väg. Egentligen hela den ekonomiska historien visar att man måste ta till tvingande lagstiftning i vissa lägen. Vi tycker att mänskliga rättigheter är en så viktig fråga att den inte ska lämnas till något som i någon mening blir godtycke. Det finns seriöst arbetande företag, och så finns det oseriösa företag. Handelsministern återkommer till svenska företag. Men vi lever i en globaliserad världsekonomi, så de blir egentligen allt mindre nationella på det viset. Det är naturligtvis ett problem att Svensk Exportkredit är ett aktiebolag. De borde åtminstone kunna vara så pass transparenta att de talar om i vilka volymer de är engagerade i olika länder och vilken betydelse de tillmäter mänskliga rättigheter. Går inte det får man ändra bolagsformen eller den institutionella formen som också rapporten från Amnesty och Diakonia framhåller som en möjlighet. Vill vi ha en bred samhällelig debatt om hur exportfrämjandet ska skötas framöver och ytterst vad vi ska leva i för slags ekonomi måste transparensen ökas. Med risk för att bli tjatig, men jag tjatar tills jag får ett svar, vill jag gärna än en gång höra om den oberoende utvärderingsfunktionen PGU som även OECD efterlyser. Hur blir det med den?

Herr talman! Jag kan hålla med Valter Mutt om att det inte räcker med bara CSR för att göra skillnad i länder ute i världen, men det är en viktig faktor. Det är dessutom en faktor som växer i betydelse inte minst för att företagen själva ser att det är någonting som stärker deras egna varumärken. Det kommer alltmer över världen. Det är de stora företagen som har startat, och de små följer efter. Det är precis så som vi gör skillnad i längden. Jag tror mycket mer på det än att ha tvingande lagstiftning och sanktioner mot dem som inte följer den. Jag tror att marknaden är alldeles utmärkt bra på att lösa detta själv. Titta bara på flera av de länder där vi har flera stora företag som ställer krav. Annars handlar man inte. Så enkelt är det. Jag ser en annan viktig del. Det är att upplysa konsumenten om den vara eller tjänst man köper, att det finns information om att detta företag jobbar på rätt sätt med OECD:s riktlinjer och UN Global Compact så att man vet att den vara man har i sin hand är producerad på att bra sätt hos ett bra företag som står för dessa värderingar. Det är viktigt. Då sätter vi också ännu mer tryck marknaden. Det är de bra företagen som överlever. De som inte följer detta kommer inte heller att kunna vara kvar. Jag ser inte att det är ett problem att SEK är ett aktiebolag. Jag tycker tvärtom att det är väldigt bra. SEK har också gjort ett bra arbete under många år. Inte minst under finanskrisen gjorde SEK och EKN i kombination att svenska order kunde bibehållas så att de svenska företagen inte förlorade så mycket som de annars hade kunnat göra under finanskrisen när bankerna fallerade. SEK, EKN och Exportrådet gör ett mycket bra exportfrämjande arbete och är bra på CSR.