Sveriges klimatmål

Fru talman! Jytte Guteland har ställt följande två frågor till mig:

Vad är min plan när vi nu riskerar att missa 2030-målet?

Vilken procentsiffra driver jag för EU:s klimatmål till år 2040?

Sverige bedriver en ambitiös klimatpolitik där vi tar ansvar både som enskilt land och som en del av EU. Regeringen är fast besluten att Sverige ska uppfylla sin del av EU:s klimatmål och nå hela vägen till nettonollutsläpp senast 2045. Regeringen avser därför att tillsätta en bred utredning i syfte att utforma styrmedel som kan bidra till att Sveriges EU-åtaganden nås på ett kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt, samtidigt som orimligt höga kostnader för hushåll och näringsliv undviks.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De åtgärder och styrmedel som regeringen kommer att införa för att nå EU-betingen behöver ha en bred förankring i samhället. De behöver leda till verkliga utsläppsminskningar och inte till utsläppsläckage genom nedlagd inhemsk produktion och ökad import i stället. På så sätt kan vi ge hushåll och företag rätt förutsättningar att både delta och bidra i omställningen.

Sverige ska också använda flexibilitetsmekanismerna inom EU:s regelverk, i vilket förvärv av utrymme för utsläpp och upptag från andra medlemsstater är en del, för att göra måluppfyllandet så kostnadseffektivt som möjligt. Miljömålsberedningen kommer att få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen så att de bättre överensstämmer med Sveriges åtaganden inom EU. Beredningen kommer också se över etappmålet för inrikes transporter.

Genom budgetpropositionen för 2024 har regeringen möjliggjort att medel på utgiftsområde 20, anslaget 1:12 Insatser för internationella klimatinvesteringar, kan användas för förvärv av utrymme av utsläpp och upptag från andra EU-medlemsstater inom ramen för ansvarsförordningen, ESR, respektive förordningen om utsläpp och upptag i skog och mark, LULUCF. Arbete pågår inom Regeringskansliet för att undersöka möjligheterna för Sverige att förvärva utsläppsutrymme från andra medlemsstater.

Sveriges medlemskap i EU är centralt för vårt klimatarbete och för klimatomställningen. Regeringen välkomnar ett ambitiöst klimatmål för EU 2040 som skapar förutsättningar för en samhällsekonomiskt effektiv bana mot klimatneutralitet inom vår union till 2050. Regeringen anser även att målet bör vara i linje med Parisavtalet och vara baserat på bästa tillgängliga vetenskap. Det är viktigt att alla medlemsstater bidrar till att nå klimatmålet 2040. Det är även viktigt att det nya målet bidrar till förutsägbarhet för politiska och investeringsmässiga beslut samt att det stärker EU:s och Sveriges konkurrenskraft.

Regeringen analyserar kommissionens meddelande om 2040-mål och kommer att bereda en ståndpunkt inför dessa förhandlingar. EU är och ska fortsatt vara en central aktör för att såväl påverka utsläppen inom unionen som driva på omvärlden.

Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret och för dialogen här i dag.

Det går fort nu. Isar smälter i Alperna. Det fick vi höra om i dag på nyheterna. Översvämningarna avlöser varandra också i vårt avlånga land. Förra året var det varmaste som uppmätts i modern tid.

Nyligen meddelade EU:s klimatråd att inget medlemsland gör tillräckligt för att vi ska nå 2030-målen, och Sverige är inget undantag. Sverige är tvärtom ett av de länder som kommer med nya klimatmisslyckanden till EU. Med regeringens budget ökar nu för första gången utsläppen. För tiden 2024-2030 ser vi en ökning av koldioxidutsläppen från drygt 6 till nära 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är allvarligt, ett trendbrott, och det är något som hindrar oss från att nå upp till både de viktiga 2030-målen och vårt eget transportmål. EU:s klimatråd uppmanar nu medlemsländerna att verkligen höja takten. Den svenska regeringen har fått mycket kritik för att man inte gör just detta.

Hur kommer det sig att vi inte i klimathandlingsplanen fick svaren om hur man ska lyckas med 2030-målen? Jag noterar i det skriftliga svaret och i det muntliga svaret att statsrådet hänvisar till att man kan köpa utsläppsrätter från andra länder. Det sägs på lite fikonspråk, men det är vad det handlar om. Här har beräkningar gjorts som visar att det kostar 15-37 miljarder svenska kronor. Vem är det som ska betala detta? Är det svenska folket som ska betala detta med skattehöjningar, är det välfärden, är det sjukvårdskrisen eller är det skolkrisen? Vem ska punga ut med pengarna för att vi inte väljer att investera i en effektiv klimatpolitik?

Jag undrar varför vi inte fick svaren när det gäller 2030. Vad är klimatkrisplanen för Sverige när klimathandlingsplanen inte lyckas nå målet?

Jag ställde också frågan om 2040-målet. Det gjorde jag därför att regeringen, i synnerhet klimatministern, ofta vill hänvisa till att vi ska arbeta bortom 2030. Det viktiga arbetet är att nå snabbare fram.

Nu fanns chansen att träda fram tidigt i en valrörelse till Europaparlamentet, framför allt i debatten mellan medlemsländerna om 2040-målet. Den chansen har många medlemsländer tagit. Regeringar har varit tydliga med vilken ambition de vill se. EU-kommissionen har sagt att man vill öka takten, och man pratar om 90 procents reduktion till 2040. EU:s klimatråd går också fram med nya och skärpta mål till detta år.

Varför har den svenska regeringen inte redovisat vilken ambition man vill ha till 2040 eftersom klimatministern säger att det bortom 2030 inte finns några problem?

Fru talman! Ledamoten nämner fikonspråk. Det kan låta som fikonspråk för någon som inte värderar ekonomisk effektivitet i klimatarbetet. Jag tycker att det är besynnerligt. Om vi ska lyckas med en klimatomställning på allvar handlar det inte om att pumpa in skattemedel här och var och sedan är den löst, eller att sätta upp en extremt hög reglering med en totalt orealistisk kurva. Den ska sedan leda till ett kortsiktigt klimatmål där man kan strunta i vad man har för plan för hur vi ska nå hela vägen ned till nettonoll, Sveriges klimatmål. Skälet till att jag talar om detta är helt enkelt att det är Sveriges riktiga klimatmål och inte etappmålen. Etappmålen är självklart viktiga, men det är bra om man har en plan om vart man är på väg.

Det är oroväckande att man formulerar sig så att det skulle vara fråga om fikonspråk. Det handlar inte alls om fikonspråk, utan det handlar om hur vi ser till de förändringar vi nu genomför av hela vårt ekonomiska system i Europa. Det är ingen liten petitess, utan det är vårt ekonomiska system i vår inre marknad som vi ska skifta till att stimulera minskade utsläpp. I grunden handlar det om att stimulera nollutsläpp. Det behöver ske på ett sätt som inte är konstgjort, och det behöver ske på ett kostnadseffektivt och marknadsmässigt sätt som är hållbart i längden. Det är ur mitt och den här regeringens perspektiv något som den förra regeringen totalt ignorerade, till förmån för att i stället ensidigt fokusera på att minska svenska utsläpp genom att belasta transportsektorn i Sverige med en reduktionsplikt och sedan luta sig tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag minns kritiken som framfördes under diskussionerna. Det var kritik mot att man lade alla ägg i samma korg, att man satsade hårt på en enskild åtgärd och att forskningen så tydligt visar att man behöver en bred palett av åtgärder för att vara hållbar och ändamålsenlig i sin reformpolitik, i synnerhet för att vara kostnadseffektiv och inte göra detta på ett sätt som inte är gynnsamt för ekonomin.

Därmed går jag över till det ledamoten nämner om att vi med fikonspråk vill formulera flexibilitetsmekanismerna i regelverket. Då är det intressant att reflektera över varför dessa flexibilitetsmekanismer finns i EU:s regelverk. Är det för att EU på något sätt är tam i klimatpolitiken? Det tror jag inte att ledamoten Guteland tycker som själv har varit en så stor del av att utforma det fantastiska regelverket. Flexibilitetsmekanismerna finns i EU:s klimatpaket generellt i den gröna given för att främja kostnadseffektivitet, för att främja att vår marknad gynnas av att ställa om. De finns där av en anledning, och Sverige kommer att använda dem.

Vi anser inte att det är tacksamt att genomföra klimatomställningen på ett sätt som leder till utsläppsläckage, till att vi importerar produkter från andra platser för att våra egna företag och vår egen ekonomi inte klarar av trycket. Det är ett problem som jag tycker att regeringen tar på allvar och som jag önskar att även kommande regeringar oavsett färg tar på allvar. Hur ser vi till att klimatomställningen är hållbar på riktigt, så att svenska företag står på egna ben i omställningen även efter att staten behöver investera stora resurser i annat? Det är en plats som jag är inbitet motiverad att ta mig till. Vi ska ta oss till nettonoll senast 2045.

Regeringen har ritat upp planen för hela vägen ned till noll senast 2045 och nettominus därefter med koldioxidinfångningsarbetet som vi alla ser fram emot. Det är den platsen vi ska ta oss till, och då gäller det att värna den ekonomiska effektiviteten och alla de flexibilitetsmekanismer som finns i systemet. Det ska vara det långsiktiga och det kortsiktiga tillsammans.

Fru talman! Jag tackar ännu en gång statsrådet.

Aldrig någonsin skulle jag eller mitt parti ifrågasätta klimatministerns egen önskan om att läget för Sverige skulle vara bättre. Jag är helt övertygad om att det är anledningen till att man är politiskt aktiv. Jag kan också se att klimatministern är ivrig i sin retorik och vilja att beskriva verkligheten. Viljeinriktningen verkar tydlig.

Med detta sagt är det svårt att tro på orden när vi vet att statsrådet tidigare sagt att vi ska komma till en viss plats om vi bara tålmodigt väntar tills vi får se klimathandlingsplanen, budgeten eller förhandlingarna i riksdagen. Varje gång kommer vi till en punkt efter dessa datum då besvikelsen blir desto större eftersom de visar sig vara tomma ord. Det finns inte politik bakom all vilja av retorik. Det är tvärtom. Med den här regeringen har utsläppen ökat, och det är ett trendbrott. Med den här regeringen har man presenterat en klimatplan som är en tomhylsa. Med den här regeringen får vi för första gången höra kritik om att Sverige inte lever upp till klimatmålen till 2030.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar inte alls om min bristande kunskap om hur landet ligger på EU-nivå, utan jag är mycket stolt över vad vi gjorde på EU-nivå när det gäller klimatpaketet och EU:s klimatlag. Min oro gäller just att medlemsländerna inte gör tillräckligt, och det skär i hjärtat att se att Sverige går i den riktningen.

Sedan har vi det konstanta argumentet att det inte är viktigt med 2030. Det är tvärtemot vad forskarna säger. Vi kan inte vänta till årtiondet därefter, utan vi riskerar att överskrida planetära gränser. Om vi gör det rullar det på som sjutton, och då blir det varmare och varmare även med en aktiv politik.

Vi kan redan i dag se krisen i världen, och den är jag övertygad om att klimatministern också ser.

Jag går vidare till frågan. Vad ska vi göra? Det var det jag menade med fikonspråk om att vi skulle fördärva utsläppsutrymme. Säg i stället att vi ska köpa utsläppsrätter - det är ju det som ministern hänvisar till.

Att köpa utsläppsrätter riskerar att bli fruktansvärt dyrt för svenska folket. Det finns inga ordentliga beräkningar, men man pratar om 15-37 miljarder svenska kronor. Är det skattemedel? Är det vårdkrisen? Vem ska betala detta? Är det inte bättre att investera mindre men mer effektiva klimatpengar tidigt?

Ministern vet ju att effektiv klimatpolitik är att investera tidigt, så att problemen inte ackumuleras längre fram. Det är därför vi socialdemokrater står för en effektiv klimatpolitik.

Fru talman! Det är väldigt intressant att ledamoten väljer att lyfta fram effektiviteten i den föregående regeringens klimatpolitik. Menar ledamoten alltså att den föregående regeringen bedrev effektiv klimatpolitik? Det är fascinerande med tanke på att den klimatpolitik man främst bedrev för att nå kortsiktiga mål, vilket var det enda man klarade av under sin regeringstid, var att sätta en reduktionsplikt där målet var att ha en reduktionsnivå på 60 procent för diesel år 2030 och därmed nå Sveriges kortsiktiga klimatmål. Vid 33 procent tog den socialdemokratiska regeringen paus, för då blev det för jobbigt för svenska folket att genomlida konsekvenserna av regeringens otroligt effektiva politik.

Googla valfri artikel av forskare om att det inte är klokt att förlita sig så ensidigt på reduktionsplikt för att lösa hela klimatpolitiken! Att man kallar detta effektivt är fantastiskt spännande.

Det finns skäl till att jag så ofta talar om ambitiös och effektiv klimatpolitik. Ett av skälen till detta är det som ledamoten själv nämnde, nämligen de andra regeringarnas fantastiska ambitioner. Det är väl jättebra att de andra regeringarna i EU lägger sin tid på att prata om kommissionens mål för 2040 och om ambitioner, mål, ambitioner, mål och så vidare, men de pratar så oerhört lite om vilka åtgärder de ska besluta om för att nå dessa mål och uppfylla dessa ambitioner. Jag skulle önska att även tidigare regeringar hade lagt mer tid på hur man faktiskt ska ta sig dit. Vilka är styrmedlen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt mig är utsläppsrätter, och att handla med dem, ett av dessa styrmedel. Det är ingenting jag döljer - tvärtom är det någonting jag är stolt över. Om Sverige inte bara ska se till sin egen klimatomställning och vara ett protektionistiskt och nationalistiskt land när det gäller klimatomställningen, och om man på allvar vill ha en rättvis och solidarisk klimatomställning, måste man självklart se till att hjälpa andra länder som inte är på väg i rätt riktning. Då måste man utveckla samarbeten under artikel 6 i Parisavtalet och utveckla samarbeten under de flexibilitetsmekanismer som finns tillgängliga i EU.

Vi får se vad det kostar. Jag ser dock att andra länder nyttjar dessa flexibilitetsmekanismer för att det inte ska drabba deras ekonomi på ett negativt sätt att de tar sig an klimatmålen. Jag ser också att Sverige inte har nyttjat dessa möjligheter.

Vi öppnar för att se över möjligheten att nyttja flexibilitetsmekanismerna så att svensk ekonomi, till skillnad från under den föregående regeringen, kan få fart av klimatomställningen och inte drabbas av den.

Folk kanske tänker att klimatomställningen innebär att bränslepriserna går upp, att företaget inte har råd att köpa diesel för att kunna kalka våra vattendrag, att man inte har råd att köra sina barn till skolan eller att det är dyrt att ta sig till olika platser i vårt land. Det är jättebra om vi kan ställa vår transportflotta, men det är inte bra om vi gör det på ett ineffektivt sätt.

Om detta nu var en makalös lösning, varför säger då inte Socialdemokraterna att man vill fortsätta med den plan man hade, som gjorde att 2030-målet nåddes? Hur kommer det sig att man pausade reduktionsplikten när det blev valår om detta nu var en så magisk lösning och svaret på alla våra problem?

Ledamoten nämnde också att vi inte skulle prioritera 2030-målet och att hon blir oroad över att höra att vi inte bryr oss om detta mål. Vi har mer pengar än någonsin till att återställa våtmarker. Vi har ett utvecklat klimatkliv och ett utvecklat industrikliv - båda är större än någonsin. Vi lägger över 4 miljarder de kommande åren på laddinfrastruktur, tankinfrastruktur, vätgas och tunga fordon. Vi tar ett brett tag i infrastrukturfrågan.

Koldioxidinfångning kommer att vara absolut avgörande. Det handlar både om att vi nyttjar den mark och skog som vi har för upptag och om nya innovativa lösningar.

Där har ledamoten några kortsiktiga förslag för 2030-målets uppfyllande!

Fru talman! Jag tackar ännu en gång klimatministern för redogörelsen.

Min avsikt är inte alls att reta upp klimatministern. Jag vill självklart helst att vi ska ha ett bra samarbete, och jag tror att detta skulle vara möjligt om Liberalerna lämnade regeringen och det strypgrepp som det samarbetsparti som finns här i riksdagen håller om den där effektiva klimatpolitiken. Detta hade varit det allra bästa.

Med det sagt har jag här fått rejäla angrepp från klimatministern gällande vår syn på reduktionsplikten. Där har vi reformerat vår politik med vårt Sverigebränsle, som utgör en både socialt och klimatmässigt hållbar byggsten i vår klimatpolitik. Det blir därför obegripligt att regeringen kritiserar Socialdemokraterna för att inte ha fört en effektiv klimatpolitik.

Sverige låg faktiskt främst i världen avseende klimatpolitiken när den socialdemokratiska regeringen lämnade över makten. Inget land nådde målen i Parisavtalet fullt ut, men enligt alla rankningar var Sverige det land som gjorde mest. På den tiden skedde det också en stor nyindustrialisering i Sverige tack vare den ambitiösa klimatpolitiken. Detta var ju effektivt för jobb, för tillväxt och för industrins möjlighet att komma på den nya gröna tekniken. Det vore ytterst välkommet om den regering Sverige har nu kunde förvalta och utveckla detta arv, men det är tyvärr inte det vi ser i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Socialdemokraterna tycks helt plötsligt ha ett stort intresse för breda politiska koalitioner. Man borde kanske inte ha slarvat bort den möjlighet som det rena energisystemet skapade för grön industri i Sverige och låga elräkningar för svenska hushåll. Eftersom man ägnade tiden åt att på olika sätt demontera vårt fantastiska fossilfria energisystem och såg på medan kärnkraftsreaktor efter kärnkraftsreaktor lades ned slarvade man bort sin möjlighet att samarbeta med partier som ser effekten av att lägga ned väl fungerande fossilfri energi, som är det allra första som varenda person jag träffar påpekar behövs för klimatomställningen.

Utan ren el finns det ingenting att fasa ut, för det finns inget alternativ om man inte vill lägga ned verksamheten och sinka vår ekonomi.

Apropå att sinka vår ekonomi: Den nyindustrialisering som tog fart under den föregående regeringens tid var ju inte endast en effekt av politiska beslut utan också en effekt av det ekonomiska läget. Detta har vi kommit in på ganska många gånger under denna debatt, fru talman.

Vi måste se till att vi har en stark ekonomi, så att vi kan fortsätta ställa om och så att vår nyindustrialisering kan ta fart. Skälet till att den går trögt är ju det ekonomiska läget. Allt annat vore det ju orimligt med tanke på att det finns mer pengar än någonsin för företag att söka genom exempelvis Klimatklivet och Industriklivet för arbetet med omställningen och för att satsa på de nyindustrialiseringslösningar som vår fantastiska svenska ingenjörskonst bidrar till.

Om man hade velat se breda lösningar och inte hade velat ta Sverige dit där landet tyvärr befinner sig nu, med en polariserad debatt om klimatpolitiken, borde man ha vårdat kärnkraften och den möjlighet som uppstod att reglera transportflottan genom bränslepriserna. Man borde inte ha missbrukat den som man gjorde, och man borde inte ha missbrukat den potential som kärnkraften utgör. Då hade vi säkert kunnat vara i ett annat läge i dag. Tyvärr är vi inte det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.