Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Syrien

Interpellationsdebatt 20 november 2012
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Carl Bildt (M)

Anf. 21 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Carina Hägg har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta mot bakgrund av det hon anfört rörande konflikten i Syrien och dess regionala konsekvenser. Situationen i Syrien förvärras för var dag. Detta är mycket allvarligt, inte bara för de individer som drabbas utan även för Syrien som stat och för den regionala stabiliteten. Konflikten har nu pågått i över 20 månader och den visar i dagsläget inga tecken på att avta, snarare tvärtom. De regionala följderna blir också allt allvarligare, och risken är uppenbar att konflikten utvecklas till ett sekteristiskt krig som kan få stor påverkan på regionen i stort. Förutom trycket som flyktingströmmen medför på grannländerna har antalet incidenter av gränsöverskridande natur ökat. Sverige var tidigt engagerat i Syrienfrågan. Vårt stöd för en fredlig utveckling av Mellanöstern är av tradition stark. EU engagerade sig också tidigt. Förutom starka fördömanden och tydliga krav på att Assad måste stiga åt sidan och bana väg för en politisk övergång har EU successivt antagit allt bredare sanktioner riktade mot regimen. Sverige och EU ger sitt fulla stöd till Arabförbundet och FN:s speciella sändebud Lakhdar Brahimi i hans svåra uppgift att, med Genèvedokumentet som bas, utarbeta en väg framåt för en fredlig lösning. Men förhandlingsläget i FN är som bekant låst. Flera initiativ har tagits, men säkerhetsrådet har brustit i sitt ansvar då man inte har kommit överens. Ryssland och Kina har vid tre separata tillfällen lagt in veto mot resolutioner. Sverige var ett av de första länderna att utse en särskild representant för att utveckla kontakter med den demokratiska oppositionen. Sverige har i sin dialog med den syriska oppositionen betonat vikten av att verka för ett inkluderande och demokratiskt Syrien. Beslutet att etablera en bred sammanslutning av oppositionsgrupper, i form av the Syrian National Coalition for Opposition and Revolutionary Force, är mycket välkommet. Sverige kommer noggrant att följa koalitionens utveckling och är berett att ge den vårt politiska stöd. Tillsammans med Tyskland har Sverige tagit emot en majoritet av de asylsökande från Syrien som kommit till Europa. Det ska dock inte förglömmas att majoriteten av de syrier som drivits på flykt utanför Syriens gränser har mottagits av grannländerna. För att stötta regionen har vi tidigt engagerat oss i de humanitära frågorna och är världens femte största humanitära givare i Syrienkonflikten. Vi, tillsammans med våra kolleger i EU, uppmanar övriga nationer att fortsätta bistå de länder i regionen som drabbats. I detta arbete har kvinnors särskilt utsatta roll uppmärksammats. Via det multilaterala stödet har bidrag givits till utbyggnad av flyktingläger där särskilda delar finns för kvinnor och barn, för att på så sätt kunna minska deras sårbarhet och lidande. Genom att förbättra förhållandena i lägren kan man förebygga missförhållanden. Situationen på marken är svår, och en fredlig lösning är så länge båda parter är övertygade om att de kan vinna med våld dess värre långt borta. Sverige kommer att fortsätta stötta arbetet för att finna en politisk lösning. Vi kommer särskilt att betona vikten av att säkerhetsrådet ska ta sitt ansvar. Vi kommer också att fortsätta samverka med den demokratiska oppositionen och bygga vidare på vårt humanitära engagemang.
Carina Hägg (S)

Anf. 22 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Utrikesministern! Jag tycker att det är av särskilt värde att kunna få en debatt av detta slag när vi har en sådan allvarlig situation i Syrien, men också en konflikt och en situation som allaredan har påverkat regionen, inte minst grannländerna. Vi märker också ett engagemang och att Sverige har och tar ett allt större ansvar, både för den humanitära situationen när det gäller att ta emot flyktingar som söker skydd och genom att regeringen har ett ansvar att ta initiativ utifrån att situationen, inte minst som regeringen själv beskriver det genom utrikesministern, blir allt allvarligare. Det som var bakgrunden till min interpellation var att jag såg att människor fredligt gått ut på gatorna för att protestera och att det har utvecklats till ett grymt krig, ett krig där konstruktiva krafter riskerar att marginaliseras så att problem också byggs in i det nya Syrien som måste komma. Sedan jag skrev interpellationen har vi sett att oppositionen har bildat en ny koalition. EU har i praktiken erkänt koalitionen. Sveriges regerings förhållande till den nya koalitionen är lite mer diffus. Som medlem i EU måste ändå Sverige ha gett sitt stöd. Jag är inte lika övertygad om att alla är demokratiska krafter. Jag vet att kvinnor har protesterat, att de inte har en berättigad del i det hela, att de inte är representerade, att deras frågor inte tas upp. Vad är Sveriges politik här? Vad har vi drivit för frågor? Jag anser att utrikesministerns svar var generellt beskrivande. Jag kan instämma i vissa element i denna beskrivning. Jag kan också instämma i kritiken mot FN:s säkerhetsråd och i andra delar, men jag ser inte vad som är Sveriges politik. Vad vill regeringen? Vad har Sveriges regering och utrikesministern drivit i dessa frågor? På vilket sätt beaktar vi möjligheten att ta fram underlag så att ICC kan driva rättegångar framöver? Hur arbetar vi för att ett post-konflikt-Syrien ska etableras? Vi kan ta många initiativ och börja jobba med dessa frågor redan nu. Jag lärde mig nyligen att det finns borgensbrudar. Det är ett helt nytt begrepp för mig. Familjer pressas ekonomiskt att ge bort sina döttrar till män som borgen för att få ekonomiska medel att överleva i flyktingsituationen. Här utvecklas kriminalitet, aktiviteter, som är helt oacceptabla. Människor utnyttjar flyende människor i nya former. Här måste omvärlden visa beredskap och hjälpa till att stoppa den formen av kriminalitet. Här finns mycket att beakta. Vad är regeringens syn på den nya koalitionen? Vilka krav har Sverige ställt? Lyfter vi fram resolutionerna 1325 och 1820 om kvinnors medverkan? Driver vi krav på att kvinnokonventionen ska vara ett bärande element? Vi vet att man i Jordanien förra veckan demonstrerade på Ammans gator mot kvinnokonventionen. Det här är ingen okomplicerad fråga, men det handlar om universella överenskommelser som vi har anledning att driva på. Jag ser mycket lite av de konkreta delarna i regeringens politik. Även om Sverige ger ett bidrag måste vi också försäkra oss om vad medlen går till. Vi ska bidra, och vi ska göra detta via huvudsakligen FN-organisationerna. Men vi ska också vara klara över om det handlar om träningsläger, humanitär hjälp, avhoppade eller desertörer. Ibland går det inte att klara ut eftersom lägren, till exempel i Turkiet, har varit stängda. Turkiet har ett stort ansvar och påverkas inrikespolitiskt starkt av läget. Vi måste också kunna uppmana dem till att följa Genèvekonventionen. Öppna lägren för insyn. Låt de turkiska parlamentarikerna komma in i lägren och se situationen. Vi gör detta i bästa välmening. Vi vill hjälpa till. Då måste vi vara förvissade om förhållandena.
Carl Bildt (M)

Anf. 23 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är många frågor som ligger på bordet. Det ligger i sakens natur när vi har att göra med en så enorm konflikt. Det här har pågått i 20 månader. Över 30 000 människor har dödats. Det är miljoner som har fördrivits utanför landets gränser. Vi ska inte glömma dem som är fördrivna inne i landet. Vi står inför en allt värre humanitär situation. Vintern närmar sig i Syrien. Den kumulativa effekten av strider och - vi ska inte bortse från dem heller - delar av våra sanktioner gör att det kommer att bli ont om både värme och mat också i områden som kanske inte påverkas direkt av de strider som har så tragiska resultat. Vad gör vi? Vi får ge starkt stöd till Lakhdar Brahimi och hans ansträngningar, på samma sätt som vi stöder Kofi Annan. Vi vet begränsningarna och känner till splittringen i säkerhetsrådet. Vi har fört en dialog med inte minst Ryssland vid ett antal tillfällen. Jag har träffat och diskuterat frågan utförligt med Lakhdar Brahimi de senaste dygnen. Vi försöker att få det omfattande humanitära stödet att nå in i landet. Det är framför allt genom Internationella Rödakorskommitténs verksamhet som vi kan göra detta. Sedan är det fråga om att ge starkt stöd till en bredare och bättre organisation av den syriska oppositionen. Det är för att de ska kunna vara det demokratiska icke-sekteristiska alternativ som vi hoppas på och att de kanske i ett visst läge kan bidra till en politisk övergång så att vi slipper att allt färgas i blod in till slutskedet av denna konflikt. Är vi då nöjda med allt i denna oppositionskoalition? Det tror jag inte. Men jag ägnar mig inte åt att recensera vare sig svenska politiska partier eller utländska politiska partier i alla delar. Jag har varit angelägen om att det ska finnas kvinnor. De var för få i början. Vi är bekymrade över att den kurdiska rollen och rösten måste finnas tydligt företrädd. Vi är bekymrade över att de kristna grupperna verkligen finns med och deras trovärdighet. Vi är mycket noga med att säga att även alawiterna, som kanske stöder Assadregimen mer än andra, måste känna en hemhörighet i denna oppositionskoalition för att den ska kunna spela den roll vi vill. Kan vi påverka allt detta i varje detalj? Jag skulle önska att så var fallet. Men både Carina Hägg och jag vet att så inte är fallet. Sedan var det en fråga om hjälp. I vår dialog med den nya oppositionskoalition från EU:s sida - jag har träffat dem de senaste dygnen - har de framfört ett huvudkrav. Jag kan förstå det från deras utgångspunkt. De säger att all hjälp ska ges via dem, inte via någon annan, till exempel FN. Det är sättet för dem att bygga upp deras trovärdighet inne i Syrien. Jag kan förstå det. Men om vi skulle göra det skulle jag aldrig kunna svara på Carina Häggs fråga, det vill säga vart pengarna tar vägen. Är detta ett dilemma när vi ska utforma politiken? Ja, det är ett dilemma när vi ska utforma politiken. Om vi ger pengarna via Internationella Rödakorskommittén är jag relativt övertygad om att pengarna kommer rätt på ett eller annat sätt. Samtidigt kan jag mycket väl se det politiska skälet till att vi kanaliserar pengarna via oppositionskoalitionen, men då kommer ett antal frågor att riktas till mig i denna kammare som jag inte kommer att ha några alldeles bra svar på. Finns förutsättningarna? Låt mig säga slutgiltigt att vi försöker bibehålla viss diplomatisk närvaro inne i Syrien, framför allt i Damaskus. En del av Carina Häggs frågor förutsätter att vi finns närvarande där inne. Att stå i riksdagens talarstol är bra på sitt sätt, men det är inne i landet som man möjligtvis kan ha en god effekt. Det har sina svårigheter. Vi tillhör de länder som åtminstone intermittent fortfarande har en diplomatisk närvaro inne i Damaskus för att på så sätt kunna både observera och i enskilda fall agera och hjälpa till. Jag ska inte göra några överdrivna föreställningar om vad det kan innebära, men det innebär att vi i denna del kanske är bättre utrustade än de flesta andra länder.
Carina Hägg (S)

Anf. 24 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Utrikesministern! Socialdemokraterna har grundhållningen att man ska så långt det är säkerhetsmässigt möjligt stanna kvar i oroliga områden. Det fyller en funktion, och vi välkomnar att det så här långt har varit möjligt att upprätthålla ambassadpersonalens närvaro på plats. Sedan får vi avvakta allteftersom. Det ger möjlighet att driva frågor och bevaka situationen inne i landet. Utrikesministern säger att han inte i alla detaljer får genomslag. Jag ser inte ens vad som är de stora dragen. Med tanke på utvecklingen kan jag känna mig lite förvånad att utrikesministern inte har valt att komma till utrikesutskottet och redogöra för de synpunkter och krav som regeringen har drivit. Om han känner att det är lite svårt att öppet redovisa dem här finns den möjligheten. Jag ser dock inte de förslagen här. Jag försöker från socialdemokraternas sida att driva på och ha de kontakter i den riktningen som utrikesministern pekar på med de berörda parterna, med olika huvudstäder, genom att besöka regionen så långt det är möjligt för bilda mig en uppfattning för att driva på. Jag vet att detta är komplicerat, men regeringen har att lägga fram förslag. Så här långt finns tyvärr inte förslagen redovisade som jag tycker att det är rimligt att förvänta sig av en regering i en sådan här situation. Själv har jag tagit initiativ till att besöka gränsen mellan Turkiet och Syrien, och i förra veckan besökte jag gränsområdet mellan Jordanien upp mot Syrien. Det är alldeles uppenbart att det är en mycket svår situation som hela tiden förvärras för de flyktingar som kommer levande över gränsen. Det vi såg och fick dokumenterat är att man skjuter efter flyende civila flyktingar som försöker ta sig över gränsen. Det är dramatiska bilder, och jag vill gärna nämna detta i kammaren. Sedan har vi flyktingarna i flyktinglägren. Det finns resurser, och de är välorganiserade. Men de räcker inte till. Allt fler inströmmande flyktingar gör att barnen fryser. De har inte tillräckligt med filtar. Resurserna räcker inte. Man står snart utan tak över huvudet fast man är sju åtta i dessa små tält, som inte är vinterbonade. Man vill köpa in vagnar, men pengarna räcker inte. Det råder akut brist på resurser inför vintern. Det är bra att Sverige bidrar, men vi kan också ta fler initiativ för att också andra ska bidra på ett bättre sätt. Vi är inte ensamma, men det krävs helt andra resurser för att klara av denna vinter med de påfrestningar som sker. Framför allt: Vad är det som är regeringens förslag? Kan vi tänka oss, eller accepterar vi, att man beväpnar oppositionsgrupper med tunga vapen, vilket har varit ett krav? Var går vår gräns? Hur ser vi på risken för kemvapenspridning? Hur definierar vi en demokratisk opposition i sammanhanget? Finns det någon gräns för vilka vi kan tänka oss att samarbeta med? Vi är ändå en del av EU, som har godkänt och accepterat koalitionen. Det kan vara helt riktigt att göra det, men det är också viktigt att vi vet vilka krafter vi stöder och på vilket sätt vi samarbetar som EU-medlemmar. Egentligen har inte heller regeringen lagt några restriktioner på samarbetet - inget som vi har fått redovisat till Sveriges riksdag så här långt i alla fall. Men det skulle vara välkommet att få mer av en beskrivning av om regeringen har någon gräns för hur långt man kan sträcka sig eller i vilken mån man kan stödja ett samarbete.
Carl Bildt (M)

Anf. 25 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig säga det som jag inte hann med förra gången: Vi har en betydande tillgång i denna kammare i och med att vi har fem ledamöter av Sveriges riksdag som har sin bakgrund antingen i Syrien eller i syrianska befolkningsgrupper. Det har ett värde, för det ger oss kontaktytor och det varit av värde för regeringen när det gäller att bedöma de olika frågorna i och med de dialogmöjligheter som detta ger. Det Carina Hägg säger om den annalkande vintern vill jag bara understryka ännu tydligare. Jag tror att vi underskattar den humanitära effekten av vintern när den kommer både i flyktinglägren, som Carina Hägg säger, och inne i landet med de bristande möjligheter som människor kommer att ha att klara både värme, försörjning och övrigt. Vad kan vi göra? I samarbete med internationella humanitära hjälporganisationer försöker vi göra vad vi kan. Det handlar självfallet - låt oss vara ärliga - om att ge pengar till dem. Vi är inte operativa på marken, men vi är en av världens största finansiärer. Det är lite skryt, men man får skryta lite, och jag brukar ibland säga att Sverige numera är en humanitär supermakt med de insatser vi har möjlighet att göra för att finansiera. Jag var inte i utrikesutskottet och i EU-nämnden i förra veckan därför att jag just dessa dygn satt med Lakhdar Brahimi och hans medarbetare och diskuterade utveckling i Syrien. Jag var nere i Abu Dhabi i detta sammanhang och diskuterade även med företrädare för den syriska oppositionen för att se vad som kunde göras. Där fanns en del av de frågeställningar som jag redogjorde för och som vi har att tagit ställning till. Carina Hägg ställde frågan om huruvida vi kan beväpna och skicka vapen. Vi har ett vapenembargo från Europeiska unionen. Även om vi inte skulle ha haft det har Sverige en rätt strikt politik när det gäller att sända vapen till andra människor eller andra organisationer. Det måste passera genom svensk lagstiftning. Jag tror att jag därmed har besvarat frågan. Finns det några gränser för vilka kontakter vi kan ha? Kan vi utfärda några garantier för vilka dessa olika representanter är? När det gäller det senare är svaret nej. Finns det då några gränser? Det finns det möjligen såtillvida att vi inte har någon anledning att ta kontakt med personer som är direkt involverade i terrorism på ett eller annat sätt. Men i den politiska konfliktlösningen och ansträngningarna till det får man ha en viss öppenhet för att tala med alla dem som är aktörer i konflikten. Det har till exempel förekommit en diskussion i tidningarna om huruvida man kan ha en diplomatisk dialog med Iran angående situationen i Syrien. Jag företräder Kofi Annans ståndpunkt, och Lakhdar Brahimi har varit på samma linje: De som är problemet måste vi på ett eller annat sätt också försöka göra till en del av lösningen. Jag sätter därmed inte upp några gränser för denna typ av kontakter. Vi försöker ha en diplomatisk dialog också med dem som på djupet är en del av problemet för att försöka få dem att vara en del av lösningen. Som jag sade är Sverige ett av de första länder som utsåg en speciell ambassadör för kontakt bara med den mångfasetterade syriska oppositionen. Jag säger mångfasetterad när det gäller hela den mosaik som det syriska samhället är med sunniter, shia, alawiter eller druser, olika kristna grupperingar eller kurder. Det är viktigt att alla dessa på ett eller annat sätt finns företrädda i arbetet. Det gäller alla, också de som kanske rätt sent och till och med fortfarande känner att övergången till ett nytt Syrien är för farlig. Det gäller att vi kan nå kontakt med dem och övertyga dem om att denna väg bara leder till det som har varit Syrien förstörs, till att blodet ökar och till att lidandet ökar. Det måste till en politisk övergång, och jag kan försäkra att Sverige tillhör dem som är allra mest drivande i dialogen och i arbetet.
Carina Hägg (S)

Anf. 26 Carina Hägg (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är en allt besvärligare situation; därom är vi överens mellan oss socialdemokrater och utrikesministern. Vi ser också att de allra flesta flyktingar befinner sig inne i Syrien. De är över två och en halv miljon. Ingen vet riktigt säkert, men vi vet att många av dem lider nöd. Vi vet också att många fortfarande stöder regimen, även om Genèvedokumentet talar om transferering av makten. Det gör man kanske därför att man är mer rädd för vad som ska komma än för den egna regimen - för man är rädd för den. Det finns många anledningar till att vi har en dialog på många olika plan. Jag tror att man också måste ha en dialog med alla parter som finns i regionen för att hitta en gemensam överenskommelse så långt som möjligt eller för att kunna minimera motståndet mot de lösningar som bygger på demokratisk grund och respekt för mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter, som man kan komma fram till. Jag tror att Sverige kan vara aktivare. Utrikesministern kanske i ett annat sammanhang får redovisa tydligare vad som är regeringens ståndpunkt. Vilka konkreta förslag driver man? Vilka konkreta förslag är man beredd att satsa på och driva och få mer grupper kring och konkret stöd för? Det vi har fått redovisat så här långt är vällovligt men okonkret. Samtidigt ser vi att problemen är stora. Men vi har möjlighet att nu lägga, eller bidra till att lägga, en grund för ett framtida mer demokratiskt Syrien. Då ska vi använda tiden när människor finns i exil. Vi ska använda vår tid och våra resurser till att konstruktivt medverka till en förändring. Vi vet att regimen än så länge har ekonomiska resurser och vapenmakt. Den är inte uttröttad på det sättet. Det känns oroväckande om vi inte snart kan få slut på konflikten inne i Syrien. Det är mycket blodigt och mycket grymt. Jag har själv haft möjlighet att lyssna på flyktingar som kommer över gränsen, och jag tror att situationen kan bli ännu värre för många fler. Dessutom destabiliseras grannländerna av konflikten, eller riskerar att göra det.
Carl Bildt (M)

Anf. 27 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag har i sak mycket lite att tillägga och mycket lite att invända mot den beskrivning som Carina Hägg ger. Jag kan kanske komplettera med att säga att vi ser ett allt större antal flyktingar som kommer till Sverige också. Jag tror inte att vi från någon sida ska underskatta den utmaning som kan ligga framför oss i Sverige om detta fortsätter på det sätt som vi har sett i dag. Carina Hägg ställde en fråga i ett tidigare inlägg som jag glömde att säga någonting om, det vill säga om vi gör någonting för arbetet för Syrien efter Assad. Det gör vi inom en gruppering som heter Democratic Friends of the People of Syria. Det började som en arbetsgrupp mellan något färre regeringar, men det är nu ett större antal som under tysk ledning - det ska sägas - arbetar huvudsakligen med detta. I denna arbetsgrupp deltar Sverige. Det är lite famlande, av lätt insedda skäl, eftersom vi inte riktigt vet när och hur övergången kommer att ske. Men det är klart att vi är mycket aktiva i arbetet. För att upprepa: Vad är det vi försöker göra? Vi försöker stödja en politisk lösning. Säkerhetsrådet måste komma samman, ta sitt ansvar och ge ett stöd till Lakhdar Brahimi. Vi hade en dialog också med Arabförbundet och med honom om detta. Förutsättningarna just nu förefaller rätt mörka, men det hindrar inte att vi måste göra vad vi kan. När det gäller det humanitära stödet är Sverige den femte största givaren. Som vi har sagt har vi en tydlig beredskap att öka stödet. Det handlar om en närvaro så långt det går inne i Syrien och om att kunna ge konsulärt stöd till medborgare. Självfallet handlar det också om stödet till oppositionen som ska vara mer handfast och mer konkret. Där är vi nu inne i ett nytt skede som också kan handla om att stödja oppositionens självstyrelsegrupperingar inne i de delar av Syrien som inte längre kontrolleras av Assadregimen.

Dokument

den 1 november

Interpellation

2012/13:88 Syrien

av Carina Hägg (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Sedan konflikten i Syrien började har mer än 2,5 miljoner människor befunnit sig i en situation där de lider brist på mat, hygien och nödvändiga varor. Över 1,2 miljoner människor har fördrivits inom landet, och 294 005 personer har tagit sin tillflykt utomlands för att undvika skottlossning och bombningar samt för att rädda sig själva från attacker och våldsdåd. Situationen i flyktinglägren i Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak är mycket ansträngd. Många flyktingar lever i tält, och vintern kommer ytterligare att förvärra situationen. Det råder även akut brist på mat, förnödenheter, hygienprodukter och boende. Systematiska och grova kränkningar har dokumenterats från regimen, men även från den väpnade motståndsrörelsen. Dokumentation bör ske som underlag för rättsliga processer. Internationella brottmålsdomstolen bör ges förutsättningar att undersöka misstankar om kränkningar och brott samt för att kunna samla in bevismateriel. Krav på straffrihet för de som begått brott mot mänskligheten ska avvisas.

Europarådet har uppmanat sina medlemsstater att inte skicka tillbaka asylsökanden från Syrien, utan ge dem skydd och en fristad. Sverige är ett av de få länder som har hörsammat den uppmaningen. Samtidigt vill jag uppmana regeringen att fortsätta stöta på sina europeiska kolleger för att även dessa ska ta sitt ansvar. En handlingsplan för vidare bosättning bör upprättas.

Den parlamentariska församlingen i Europarådet har också fördömt våldsanvändningen och övergreppen mot mänskliga rättigheter i Syrien. Församlingen anser att det internationella samfundets relativa tystnad och passivitet i förhållande till flyktingströmmarna till grannländerna har varat alldeles för länge och att det är dags att reagera och vidta nödvändiga åtgärder. Församlingen rekommenderar också att medlemsstaterna i Europarådet och länder som gränsar mot Syrien, däribland Israel, öppnar alla sina gränsövergångar för flyktingar från Syrien. Omvärlden, däribland Sverige, har ett ansvar att hjälpa till i den svåra situation som uppstått. Det gäller både att ta sitt ansvar för det nationella flyktingmottagandet och för att ge hjälp till de grannländer som har fått ta emot de största flyktingströmmarna. Det är fullt rimligt att Sverige och EU bidrar till grannländernas mottagande. Fler behöver ta ansvar för de miljontals människor som drabbats. De länder som gränsar till Syrien, inklusive Israel, bör öppna sina gränser. De bör heller inte stoppa människor från att passera gränsen eller skicka tillbaka asylsökande. Tredjelandsflyktingarnas situation ska beaktas, och bland dem finns många palestinier. Det är oacceptabelt att insyn i flyktingläger stoppas, som sker i dag. I läger på den turkiska sidan har till exempel besök från humanitära organisationer och MR-organisationer stoppats, men också från landets egna parlamentariker.

De olika grupperna av inhemsk opposition behöver enas för att betraktas som ett legitimt alternativ. En politisk plattform behöver läggas fram. Alla syriska medborgare, oavsett etniskt ursprung, kultur eller religion ska rymmas i ett fredligt, demokratiskt och pluralistiskt Syrien. Det är bekymmersamt att det flyter in ekonomiskt stöd samt vapen till sekteristiska grupper. Från Europa ansluter sig tillresande jihadister. Dessa aktiviteter skapar även rädsla bland syrier om vad som kan komma efter en oundviklig transession av makten. Deltagarna i Genèvemötet om Syriens framtid enades om ett gemensamt dokument som även föreskriver en övergångsregering. Vi har att tillse att FN:s resolutioner 1325 och 1820 inte åter kommer i bakgrunden.

Man måste ha respekt för att konflikten i Syrien är komplicerad. Asad är en brutal diktator som genomför övergrepp mot den egna befolkningen, men samtidigt vet vi att länder som Saudiarabien och Iran, Qatar liksom terrorgrupper som al-Qaida har egna intressen i konflikten. Däremot är det nödvändigt att det inrättas flygförbudszoner, så kallade humanitära korridorer för de flyende som övervakas av FN. Vårdinrättningar attackeras liksom humanitära hjälparbetare. En cynisk kriminalitet har följt i krigets spår. Inbördeskriget i Syrien är en mänsklig katastrof. FN:s särskilda sändebud Lakhdar Brahimi förtjänar allt stöd. Vapenvila är en förutsättning för den fredliga övergången som låter vänta på sig. Vi beklagar veton i FN:s säkerhetsråd.

Det finns en uppenbar risk att kriget mellan Bashar al-Asads regim och rebellerna kan vara på väg in i ett ännu våldsammare skede, vilket innebär ytterligare påfrestningar för Syriens grannländer som riskerar att mer påtagligt dras in i konflikten. Inför den utvecklingen behöver fler ta ett ansvar, då duger det inte med att omvärlden recenserar utvecklingen, det krävs fler åtgärder.

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av den befarade utvecklingen av kriget i Syrien?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta för att förbereda en uppbyggnad av ett postkonflikt-Syrien?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta mot bakgrund av kriminalitet, som människohandel av flyende kvinnor och barn?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av flyktingsituationen?

Vilka initiativ är utrikesministern och regeringen beredda att ta med anledning av FN:s resolutioner 1225 och 1820?