Tidtabell för utbyggnad av E 22

Fru talman! Christer Nylander har frågat mig om jag avser att genom en tydlig tidtabell konkretisera planerna för en utbyggnad av E 22 och i så fall när. Låt mig börja med att säga att frågan om E 22:s utbyggnad har varit ett ofta återkommande ämne under mina första månader som statsråd. Jag har varit på besök i Skåne och i Kalmar och på plats fått beskrivningar av problematiken med den nuvarande vägstandarden. Jag har också fått skriftliga frågor från riksdagsledamöter och olika påstötningar om E 22. Genom detta kan jag försäkra Christer Nylander att jag är väl medveten om de starka önskemål om en utbyggnad av E 22 som finns i sydöstra Sverige. Trots denna tydliga regionala prioritering är jag inte beredd att i dag tillmötesgå Christer Nylanders önskemål om en tidtabell för den fortsatta utbyggnaden av E 22. Orsaken till det är att riksdag och regering har beslutat att ha en sammanhållen process för prioritering av väg- och järnvägsåtgärder, där beslut ska grundas på analyser av effekter och kostnader. Regeringen har nyligen tagit första steget i denna process genom att ge ett antal myndigheter i uppdrag att utarbeta ett underlag för en kommande proposition om infrastruktur. När riksdagen sedan beslutat om propositionen kommer vi att komma in i ett skede då vi mer konkret diskuterar prioritering av olika åtgärder, innan regeringen slutligen fastställer de nationella väg- och järnvägsplanerna. Regeringen har även gett Vägverket i uppdrag att revidera den nu gällande nationella väghållningsplanen för perioden 2004-2015. Vi får genom det en bättre kvalitet på kostnadsberäkningarna för olika vägprojekt. Vägverket ska inkomma med ett förslag till reviderad plan senast den 18 juni nästa år. Det är min fasta övertygelse att vi får en mer effektiv användning av statens medel genom denna sammanhållna process, jämfört med om vi hade en ordning där regeringen fattade separata beslut för varje större väg i landet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Jag bläddrade i en fotobok häromdagen, och där var fullt med flygbilder från det tidiga 1900-talet. Det blev så tydligt när jag tittade i den boken att de allra flesta hus och andra verksamheter var väldigt koncentrerade till de platser där det fanns vägar. Jag tror att den utvecklingen har blivit ännu tydligare de senaste 100 åren. Ett tydligt exempel får man om man tittar på E 6:an, längs västkusten och inte minst skånska västkusten, där samtliga städer i närheten där har stark befolkningstillväxt men också en bra ekonomisk tillväxt. Jag tror att den utvecklingen skulle kunna vara möjlig också i sydöstra Sverige, men då krävs det att man gör den infrastruktursatsning som behövs, nämligen bygga ut E 22 till motorvägsstandard av mycket hög kvalitet. Jag har i denna kammare debatterat E 22 många gånger och också ställt en del skriftliga frågor, till den gamla infrastrukturministern men också till den nya. Det känns väldigt positivt att vi nu har en ny regering, som så tydligt slår fast att det finns ett klart samband mellan infrastruktursatsningar och tillväxt och som prioriterar den typ av satsningar som ger tillväxt. Den har också en väldigt stark betoning på att alternativa finansieringsformer är någonting som man är beredd att pröva. Jag är mycket glad för att vi har den regeringen nu. Jag är också mycket tacksam för att statsrådet tidigt under sin tid i den nya regeringen gjorde en resa till både Skåne och andra delar där E 22:an är viktig. E 22 är väldigt viktig, för nordöstra Skåne, för hela Skåne, för sydöstra Sverige och för hela Sverige. Vi pratar om en region som har en fantastisk tillväxtpotential, och jag tror att det är viktigt för hela Sverige att vi tar vara på alla starka regioners chanser att bidra till den svenska tillväxten och till den tillväxt av nya jobb som Sverige verkligen behöver. Därför tror jag att det är särskilt brådskande att göra satsningarna på att bygga ut E 22:an just nu. Vi har en situation där Öresundsregionen håller på att ta form och där det hela tiden finns en risk att den danska sidan går starkare än den svenska. Därför är det ett starkt svenskt intresse att se till att E 22:an byggs ut, att vi tar vara på Öresundstillväxten och att den också till stor del landar i den svenska delen av regionen. Det finns också ett starkt regionalt tryck på att E 22:an ska byggas ut snabbt, och vi är många som är väldigt bekymrade över att vi har ett antal förlorade år bakom oss, där många löften har getts men samtliga har svikits. I svaret hänvisar statsrådet till regeringens beredning. Ja, det är klart att man måste ha den här viktiga processen, och jag har all förståelse för att beredning måste ske. Men det finns också en rimlig anledning att begära att E 22 får en gräddfil i den här beredningen. Jag ska ge tre skäl till att E 22 är speciell och därför också borde behandlas i en speciell regeringsberedning. För det första har pengar redan varit avsatta för utbyggnad av E 22:an till motorvägsstandard, men den gamla socialdemokratiska regeringen drog bort de pengarna och gav dem till det så kallade Trollhättepaketet. Därför finns det ett statligt ansvar för att tillrättalägga detta. För det andra finns det i regionen en stark beredskap för att omvandla varje liten positiv signal från regeringen till konkret utveckling av en motorväg. Redan finns det ett bolag, E 22 AB, som är berett att utföra förarbetet väldigt snabbt och se till att vi kan få en snabb byggstart. För det tredje är det utvecklingen av Öresundsregionen, där den svenska sidan måste stärkas. Därför är det, fru talman, många i sydöstra Sverige som väntar på och längtar efter ett klartecken från regeringen. Jag har full respekt för regeringens interna processer, men jag måste fråga statsrådet: Anser inte regeringen och statsrådet att det finns anledning att ge hanteringen av E 22:an en särskild gräddfil?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret och Christer Nylander för en angelägen interpellation. Men jag tycker att det är ett ganska ynkligt svar. Vi får ju inga besked. Nordöstra Skåne har goda förutsättningar för utveckling och tillväxt, och vi har sett rekordmånga nya företag startas under de senaste åren. Men för att man ska kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt krävs det att vissa viktiga fundament finns på plats. Det är förstås en sund ekonomi, låg inflation, god tillväxt. Det är högre utbildning - Högskolan i Kristianstad är extremt viktig. Men det är också infrastrukturen, och där är E 22:an otroligt viktig. Vi socialdemokrater tvingades flytta ut E 22:an ur den nationella väghållningsplanen. Det var vi inte glada över, och vi har arbetat för att återställa det. I somras kunde vi socialdemokrater, i regeringsställning, lova att flytta tillbaka E 22:an in i planen och se till att utbyggnaden prioriterades. Dessvärre är vi inte längre i regeringsställning, men vi för förstås samma politik också i opposition som vi gjorde då. Det betyder att i vårt budgetalternativ finns det pengar avsatta som möjliggör att man kan flytta tillbaka E 22:an in i väghållningsplanen. Vi ligger en dryg miljard högre än regeringen. Hade riksdagens kammare den gångna veckan röstat för vårt budgetalternativ hade det funnits resurser för att starta en utbyggnad av E 22:an redan under nästa år. Jag har naturligtvis full förståelse för att man måste göra prioriteringar. Och det akuta läget på E 6:an är naturligtvis en viktig fråga att ta hänsyn till och som måste lösas å det snaraste. Men också när man tittar på detta spelar det förstås roll hur mycket pengar som man prioriterar för vägsatsningar under de kommande åren. Och där är det inte särskilt imponerande med de få miljoner som den borgerliga regeringen har lagt till. Som Christer Nylander sade har den här frågan debatterats tidigare här i kammaren. Jag tog fram ett av de protokollen. I en av de tidigare debatterna - jag tror att det var för ett och ett halvt år sedan - sade just Christer Nylander, som företrädare för den borgerliga alliansen, så här: "Den borgerliga alliansen står samlad. Vi vill se en snabb utbyggnad av E 22." Min fråga till statsrådet Åsa Torstensson är: Stämmer det? Står den borgerliga alliansen samlad bakom en snabb utbyggnad av E 22?

Fru talman! Jag vill också tacka för att jag har fått möjlighet att vara med i den här diskussionen. Det är inte den första, och det kommer inte att vara den sista. Det vet jag redan eftersom jag också har interpellerat, men mitt svar får jag någon gång i slutet av januari. Deltagarna här är, om de har möjlighet, välkomna vid det tillfället också, om de tycker att de kan tillföra något eller vill få lite mer information i ärendet. Jag tänker därför försöka att vara lite mer översiktlig och inte inrikta mig på en del av de frågor som jag har ställt i min interpellation. Jag tycker till att börja med att det är bra att statsrådet är ute i landet, inte minst att man åker utefter E 22:ans sträckning för att se hur behoven och önskemålen ser ut. Jag tycker att vi har haft en ganska bra politisk samstämmighet utefter E 22:an om E 22:ans behov av både upprustning och nydragningar. Tyvärr har vi många gånger haft svårt att kunna synas i den prioritering som har varit nödvändig. Jag var inte speciellt glad när vi hamnade i den situationen att vi var tvungna att ta bort en del av de investeringar som redan var planerade. Men genom ett träget arbete och bra argumentation fick vi ju tillbaka E 22:an i diskussionen och i planerna nu i somras. I den delen vill jag instämma i vad Ylva Johansson här har sagt. Jag tänker inte återupprepa de delarna. Jag kan konstatera att tonläget när det gäller den här interpellationen är lite annorlunda än det var gentemot den tidigare regeringen. Jag tycker trots det att det är mycket bra att E 22:an kommer upp till diskussion på det här sättet, så att vi kan få diskutera den. Behovet av den kan inte överskattas, och då menar jag hela dess sträckning, från Malmö upp till Norrköping. Den är en del i det stamvägnät som vi har. Jag har då en fråga. Jag ser med oro på den diskussion som nu förs. Man säger att man ska gå igenom inte bara behovet av E 22:an. Om jag har förstått det rätt ska man alltså gå igenom behovet av vägar över huvud taget i Sverige. Då vill ju inte jag att vi ska hamna i den situationen att E 22:an inte får den prioritering när det gäller de framtida satsningarna som är nödvändig. Därför är jag naturligtvis angelägen om att vi från statsrådets sida ska kunna få positiva besked där man också kommer att säga att det inte bara handlar om ord, utan man har för avsikt att också gå över till handling när det gäller att upprusta och nyinvestera i E 22:an.

Fru talman! Tack för de inledande inläggen med anledning av E 22:an! Jag tror att det är väldigt viktigt att vi nu för en öppen debatt om vägsatsningar i det här landet, som en viktig del just för att skapa tillväxt i alla dess delar, för nya jobb och bra företagarklimat. Det har ju varit en viss avsaknad av intresse från Socialdemokraterna under de år som Socialdemokraterna har haft möjlighet att just lyfta in vägar som en viktig del för att skapa bättre förutsättningar för jobb och företagande. Så jag uppskattar verkligen det här engagemanget. Christer Nylander! Jag har valt att prioritera just att åka runt till områden som har vägar som är en viktig del i regionförstoring. Där finns det också akuta situationer med tanke på nyinvesteringar. Det finns ett tryck från företag på att man ska ha bra infrastruktur. Därför är det väldigt värdefullt att också sätta in E 22:an i en nulägessituation. Och därför har jag med stort intresse tagit emot alla olika intresseorganisationer och kommunala och regionala företrädare som väldigt tydligt har lyft upp E 22:an och vikten av att den blir prioriterad. Och när vi då, som regering, väljer att göra en översyn och ger Vägverket ett uppdrag att komma med en reviderad plan till juni nästa år är det en positiv åtgärd, just för att man ska se hur aktuella planerna är, framför allt när det gäller ekonomi och tid. Ylva Johansson! Det går ju snabbt att komma i opposition och glömma bort vilka möjligheter som du har haft med budgetansvar och som statsråd att just lägga prioritet på vägar. Det är snarare så att ni har prioriterat bort vägar, prioriterat bort vägarnas roll i att skapa tillväxt i det här landet. Därför sitter vi med dubbla problem, höll jag på att säga. Regeringen visade då brist på intresse för att lägga resurser på underhåll av befintliga vägar, vilket jag också möter parallellt med uppvaktningen om E 22:an. Det handlar om behovet av att skapa bättre förutsättningar för att behålla en bra standard på de vägar som vi redan har investerat i. Så det hade kanske sett bättre ut, Ylva Johansson, om Ylva Johansson som statsråd hade lagt ett engagemang i E 22:an i stället för att göra det i ett vallöfte i valrörelsen. De vallöftena känner jag nämligen igen. Och jag har följt dem under väldigt många år när det gäller andra vägsträckningar i det här landet. Vad gäller Krister Örnfjäder tror jag att det är jätteviktigt med de möten som vi har haft med de regionala företrädarna. Det är precis som du säger. Det är en politisk samstämmighet. Man har också en samstämmighet när det gäller vikten av att möta de nya intressenterna med nyetableringar och så vidare. När man utifrån ett regionalt perspektiv får vara med och göra prioriteringar är det också en styrka när det gäller att faktiskt driva den här processen så att det återigen blir aktuellt med E 22:an och en utbyggnad. Men jag hänvisar trots detta, när Krister Örnfjäder efterfrågar ett beslut i dag, till att låta Vägverket ha sitt arbete nu. Det handlar ju om det samlade underlaget där E 22:an finns med i andras prioritering, i en tidsplan och en ekonomisk hantering. Det tråkigaste är att vi nu sitter i en situation där varken ekonomi eller tidsplan håller. Då blir det väldigt svårt för de regionala och kommunala företrädarna att skapa förutsättningar för ökad tillväxt där man också är ansvarig för den samlade näringslivskulturen. Låt översynen ha sin gång!

Fru talman! Jag är mycket glad att det är flera som deltar i den här debatten, inte minst för att Ylva Johansson citerar så kloka saker som jag har sagt i tidigare debatter. Det finns säkert många andra skatter att hitta i riksdagens protokoll. Jag är väldigt glad för att Socialdemokraterna är offensiva just nu i den här frågan. Det hade varit lite mer klädsamt att vara det några år tidigare. Man kom med ett löfte under sommaren, några veckor före valet, om att E 22:an nu skulle byggas ut. Det har vi hört så många gånger förut. Det har kommit så många löften från den gamla regeringen, och varje gång har löftena brutits. Ylva Johansson var ju själv med och fattade beslut om att E 22:an skulle lyftas ut den gången när grävskoporna i princip redan var på väg fram. När man nu höjer tonläget och kräver något av den nya regeringen ska man väl fundera på varför det inte har hänt något under alla de år man har haft på sig och varför man kräver att den nya regeringen ska ha löst allting på några veckor. I s-budgeten nämns inte E 22:an även om det framhålls här. Det är en mycket svag budget. Dessutom finns pengarna till infrastruktursatsningar bara där eftersom man säger nej till att betala ut gårdsstöd till Sveriges bönder nästa år. Inte en krona ska de få nästa år, enligt s-budgeten. Det är på det sättet som man finansierar vägutbyggnader. Det ger inte någon särskild trovärdighet i de satsningar på infrastruktur som man säger att man gör. Därför är det viktigt att vi har fått en ny regering som verkligen slår fast i sin budget att det nu är satsningar på tillväxt och infrastruktur som görs, också att man öppnar upp för PPP-lösningar. E 22:an är noga utredd. Det finns planer. Grävskoporna var som sagt nästan framme förra gången när den gamla sosseregeringen tog bort det, blåste bort allting och med ett penndrag tog pengarna till Trollhättepaketet. Det är också ett skäl att behandla E 22:an på annat sätt än alla andra väginvesteringar. Staten har ett ansvar att ställa i ordning det som förra regeringen ställde till med. Med en julklapp från ministern i dag, eller möjligen ett nyårslöfte så småningom, skulle arbetet med E 22:an kunna vara i gång redan 2008 för att det är så väl förberett. Det finns, som jag sade tidigare, ett privat och offentligt gemensamt ägt bolag som är berett att vid första beslut från regeringen göra alla de förberedelser som krävs för en snabb igångsättning av en utbyggnad till motorvägsstandard genom en PPP-lösning. Bolaget som ägs av Handelskammaren Region Skåne och många andra kommuner har de här förberedelseplanerna på gång och är beredda att sätta i gång så fort ett besked kommer från regeringen. Det gör att det 2008, om allt fungerar som det ska, skulle kunna lukta asfalt i de orter som ligger längs E 22:ans nya motorvägssträckning. Det finns också en väl motiverad anledning till att E 22:an får den här gräddfilen. Jag tog upp det i mitt förra inlägg, och jag tror också att de socialdemokrater som deltar i debatten delar den synen. E 22:an är en strykpåse. Den har strukits bort av den gamla regeringen. Det är viktigt att Sverige stärker sin sida i Öresundsregionen för att ta till vara den tillväxtkraft som finns där. Den nya regeringen betonar väldigt mycket vikten av företagsamhet, nya företag som växer och nya jobb som kommer till. Därför borde E 22:an vara mycket högt prioriterad att få en särskild gräddfil. Jag vill slutligen säga att det finns en stark optimism i de regioner i Sverige i dag som är berörda av E 22:an. Optimismen beror på skrivningarna i den nya regeringens budgetproposition. Optimismen finns tack vare den nya öppna synen på PPP-lösningar som den nya regeringen har och som den gamla inte orkade med. Optimismen stärktes ytterligare tack vare att statsrådet så tydligt markerade att de första dagarna ville hon se E 22:an och andra viktiga vägsträckningar live och se vilket behov som finns. Nu väntar vi bara på beskedet.

Fru talman! När jag var statsråd var jag med och fattade beslutet om att prioritera Trollhättepaketet. Jag tycker att det var ett riktigt beslut, men det var inte roligt att flytta ut till exempel E 22:an ur den nationella planen. Därför har vi successivt arbetat med att kunna återföra den. I den regering där jag var med hade vi en infrastrukturminister som lovade att återföra E 22:an, att prioritera E 22:an och satsa pengar på det. I den regering där jag var med hade vi en statsminister som lovade att prioritera E 22:an och påbörja en utbyggnad. Statsrådet säger att hon uppskattar vårt engagemang. Det är bra. Vi uppskattar också att statsrådet besöker verkligheten, lyssnar på de olika företrädarna och får en förståelse för hur viktig E 22:an är. Men det är klart att jag också kräver att Åsa Torstensson nu i sin roll som statsråd agerar. Nu är det ni som har regeringsmakten. Men i er första budget finns det inga nya pengar till vägsatsningar. Nu är det ni som har regeringsmakten, och nu kan inte infrastrukturministern i den borgerliga regeringen lova eller ge besked om att E 22:an är prioriterad. Jag noterar att Åsa Torstensson inte svarar på min fråga om i fall det stämmer som Christer Nylander sade före valet, att borgerligheten stod samlad bakom en satsning på E 22:an. Jag håller med Christer Nylander om att E 22:an redan är utredd och inte behöver genomgå långa nya utredningar. Den är färdig att kunna sättas tillbaka i den nationella planen, under förutsättning att man satsar pengar på det. Man måste våga göra de prioriteringarna. Man längtar efter PPP-lösningar som skulle kunna trolla fram de pengar som inte den borgerliga alliansen klarar av att prioritera i sitt eget budgetförslag. Vägen ska ju betalas, även om den betalas med en annan konstruktion. PPP kallas ibland för BBK, barnen betalar kalaset. Det är ju ett sätt att skjuta kostnaden framåt. Jag vill inte utesluta att man diskuterar andra lösningar, men vi ska inte tro att det blir billigare eller enklare med den sortens lösningar. Fru talman! Det här är en intressant debatt. Avslutningsvis vill jag önska statsrådet, interpellanterna och Krister Örnfjäder god jul och gott nytt år.

Fru talman! Statsrådet säger att det har saknats engagemang från Socialdemokraterna och att ingenting har gjorts. Det är ju inte riktigt sant. Jag kan hålla med om att det har gjorts för lite, men om man åker utefter vägens sträckning kan man se att det har gjorts saker. Men, som sagt var, det har gjorts för lite, och det är det som är problemet. Det var det som hände när man tog bort ett antal projekt för ett par år sedan. Det var felande bitar på vägens sträckning som behövde åtgärdas, och vi tycker att de verkligen ska åtgärdas för att den här vägen ska kunna motsvara de krav som man har rätt att ställa på en Europaväg. När man säger att man måste ha en genomgång för att man behöver ha med andras prioriteringar i värderingen av nödvändigheten av E 22:an blir jag lite orolig. Jag undrar då vilka de andras prioriteringar är. Man har varit ute i verkligheten. Man har träffat dem som bor utefter vägen. Det är ju där man har fått informationen, och det är den informationen som jag tycker ska ligga som grund för beslutet, inte andras prioriteringar. Då tror jag att vi kan hamna i en situation som också berördes här. Ni sade att det som sägs i valet inte är mycket värt. Ska jag bli glad eller ledsen? Ska jag bli glad med den utgångspunkten att det är väldigt många borgerliga ledamöter som var ute i samband med valet och lovade nya vägar både här och där? Ska jag bli glad för att det inte kommer att genomföras för att det inte är värt någonting? Eller ska jag bli ledsen för att man går ut och säger någonting som man inte ska tro på? Jag hoppas att de synpunkter som man har fått från regionen om regionens behov ska vara vägledande när statsrådet ska göra prioriteringen. Med det vill jag också önska dem som har varit med i diskussionen en god jul och ett gott nytt år. Vi ses på det nya året och pratar, förhoppningsvis, om E 22:an igen.

Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till Christer Nylander med anledning av de skrivningar som finns i budgetpropositionen. Jag möter ju också det här engagemanget. Jag har, också tidigare i min roll som oppositionspolitiker, mött företrädare för Sydsvenska Handelskammaren och talat om möjligheten att hitta lösningar med en offentlig-privat samverkan. Det är intressant, och jag tror att det är en bra väg att gå fram. Vi har en eftersatt infrastruktur i det här landet. Vi har ett eftersatt underhåll. Det krävs otroligt många miljarder för att komma i kapp med underhållet av både vägar och banor så att vi inte kastar bort de resurser vi tidigare har investerat i sådana. Dessutom har vi en infrastrukturplan som går väldigt långt fram i tiden. Det innebär att vi måste skapa förutsättningar att kunna identifiera den infrastruktur där det är möjligt att ha både en offentlig-privat samverkan, där det finns sådana gemensamma intressen, och en regional samverkan. Jag ser detta som en möjlighet både att tidigarelägga och att kunna komma till skott med de tunga infrastruktursatsningar som behöver göras i många delar av landet. För att det här ska bli bra, för att det ska bli en vinn-vinn-situation, är det väldigt viktigt att staten är en bra part och aktör i detta. Näringslivet har tränat på detta. Man har varit i våra grannländer och konkret genomfört sådant här i både Finland och Norge. Det är intressanta projekt som vi naturligtvis tar del av. Nu är det prioriterat att se över statens roll och att stärka staten som aktör och part i en offentlig-privat samverkan. Det är ett arbete som är på gång. Dit hör också att se på vilka projekt som framgent kan vara aktuella för en sådan samverkan. Problemet med Ylva Johanssons argument är att det är lätt att i dag agera, men jag har levt med den förra regeringens alla löften om när vägar ska vara klara, när de ska byggas och så vidare. Jag har erfarenhet av Ylva Johanssons sätt att hantera vägbyggen i det här landet, så om detta kan vi fortsätta att orda resten av dagen. Problemet är också, Ylva Johansson, att ni socialdemokrater verkligen har lagt ansvaret på kommande generationer att betala dubbelt. Först får de betala för att vi raserar det kapital vi redan har investerat i dyra vägar och järnvägar genom att vi inte har underhållit dessa. Det är väldigt akut i många sammanhang. Sedan, eftersom de viktiga infrastruktursatsningar som krävs i många delar av landet ligger så långt bort i framtiden, blir det nästa generation som får stå för de kostnaderna också. Det är alltså snarare Ylva Johansson och socialdemokratisk politik som har lagt det problemet i kommande generationers knä.

Jag vill påminna om att Ylva Johansson inte har någon möjlighet kvar att bemöta det som sägs.

Fru talman! Jag delar statsrådets syn att det finns många stora uppgifter för regeringen att ta tag i på detta område. Det finns en skuld att beta av när det gäller underhåll men också när det gäller nya satsningar. Min linje är dock att jag tycker att det finns flera anledningar att ge E 22:an en särskild gräddfil i den kommande beredningen. Jag har full förståelse för att man måste sköta en sådan beredning ordentligt, men det finns av de skäl jag angett tidigare anledning att ge E 22:an en särskild gräddfil. Sedan vill jag att de löften som den nya regeringen så småningom ger ska vara sådana löften som också hålls. Vi är många som är trötta på löften som inte hålls. Det kom massor med löften i somras, några veckor före valet, och det har dessutom kommit löften tidigare i den här typen av debatter. Gemensamt för alla dessa löften är dock att de så småningom brutits. Nu vill vi se att den nya regeringen bryter den tråkiga traditionen att bryta löften till skåningar, blekingar, Kalmarbor och andra som är beroende av E 22:an. Jag vill också säga att det finns en tilltagande optimism, inte minst i Skåne men också i andra delar av sydöstra Sverige, eftersom den nya regeringen så tydligt pekar ut att man tror på infrastruktursatsningar som tillväxtpolitik och också öppnar för nya finansieringsmöjligheter. Avslutningsvis vill jag tacka statsrådet för det engagemang hon visar i de här frågorna. Jag vill också tacka övriga debattörer och talmannen för debatten. Vi önskar naturligtvis varandra en god jul, men jag skulle dessutom å skåningarnas och andras vägnar önska att statsrådet gav oss antingen en julklapp eller ett nyårslöfte om att E 22:an av de skäl jag tidigare angett får en gräddfil i den behandling som kommer framöver. Allra sist vill jag också överräcka en lista som jag har samlat ihop över massor av skåningar, Kalmarbor och blekingar som ställer upp på kravet att E 22:an snabbt ska byggas ut till motorvägsstandard.