Tonnageskatten

Fru talman! Lars Johansson har frågat mig om jag avser att verka för ett införande av tonnageskatt samt när i tid det, enligt min bedömning, är möjligt att införa en tonnageskatt. Jag har tidigare redogjort för min inställning vid flera interpellationsdebatter i riksdagen, senast den 3 september 2009 i svar på Lars Johanssons interpellation 2008/09:589. Jag har då framfört att det är angeläget att det råder likvärdiga konkurrensvillkor mellan den svenska handelsflottan och andra handelsflottor. Men jag har också påtalat att sjöfartsnäringen redan i dag är en skattemässigt gynnad bransch. Rederinäringen erhåller ett omfattande sjöfartsstöd som innebär att branschen får tillbaka både inkomstskatt och socialavgifter trots att de ombordanställda tjänar in pension och andra sociala förmåner i Sverige. Avskrivningsreglerna har dessutom gjort att branschen har byggt upp stora latenta skatteskulder genom överavskrivningar på fartyg. Ska vi ha ett system med tonnageskatt måste en rad utestående frågor ses över. Den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfarten får inte heller innebära att andra branscher missgynnas. Jag kan därför fortfarande inte lämna något besked om när ett förslag om tonnageskatt kan komma att läggas fram.

Fru talman! Det finns frågor som går i repris. Det är inte så konstigt att tonnageskatten går i repris, Anders Borg. Frågan har behandlats i riksdagen vid ett antal tillfällen. En enig riksdag har begärt att regeringen ska lägga fram ett förslag till riksdagen om tonnageskatt. Skatteutskottet har vid ett flertal tillfällen följt upp frågan och påtalat att riksdagen lämnat ett tillkännagivande till regeringen. Ändå har finansministern vägrat att lämna ett förslag om tonnageskatt. Det intressanta, och skälet till att jag ånyo väckt en interpellation i ämnet, är att statsrådet Åsa Torstensson i Göteborgs-Posten den 13 januari talar om att hon gärna ser att det införs en tonnageskatt. Hon "delar . åsikten" att det är viktigt att en tonnageskatt införs i Sverige. Tillsammans med andra riksdagsledamöter har infrastrukturministern framfört samma åsikt. Jag kan också notera att Åsa Torstensson i riksdagen den 2 februari sade så här: "Svensk sjöfart blöder. Den ekonomiska krisen har slagit mycket hårt mot sjöfarten, och redan i dag har ett antal svenska fartyg flaggats ut och fler är på gång. Detta är ett mycket allvarligt hot inte bara mot svenska arbetstillfällen ombord utan mot hela den svenska maritima näringen och därtill kopplade näringar." Bakgrunden till min interpellation är alltså att regeringen såvitt jag kan förstå är oenig på den här punkten. Då är frågan självklart varför finansministern inte kommer med något förslag om tonnageskatt. Vi kan inte ha en situation där riksdagen har fattat ett beslut och uppdragit åt regeringen att komma med ett förslag om tonnageskatt - och regeringen avstår! Detta håller på att bli en konstitutionell fråga. När nu till och med delar av regeringen har samma uppfattning som en enig riksdag är frågan återigen: Varför kommer det inte ett förslag till riksdagen om en tonnageskatt? Det finns många argument för detta. Jag ska inte gå igenom alla just nu, men jag ska återkomma till dem senare. Jag kan dock bara notera att sedan vi hade den senaste interpellationsdebatten om tonnageskatten för ett halvår sedan har utflaggningen av svenska fartyg fortsatt. Under 2009 beräknas ca 30 fartyg ha flaggats ut från Sverige. Skälet som hela tiden anförs är att man i övriga Europa har tonnageskatt. Det är bara Sverige som sjöfartsnation i Europa som inte har tonnageskatt. Därför flaggar man ut till andra länder som har tonnageskatt. Man vill ha likvärdiga konkurrensvillkor. Det är det som är grundfrågan. Varför är det så svårt att inse att det är helt avgörande för den svenska handelsflottan att ha likvärdiga konkurrensvillkor, i synnerhet som handelsflottan har så stor betydelse för Sverige, både för svensk export och för svensk sysselsättning?

Fru talman! Jag har inte deltagit i någon av alla dessa tidigare interpellationsdebatter om tonnageskatten men väl i debatter i skatteutskottet. När den första motionen om tonnageskatt skrevs i riksdagen 2003 var vår dåvarande representant i trafikutskottet med och skrev under den. Det var en sexpartimotion, som så småningom mynnade ut i att man tillsatte en utredning om tonnageskatten. Det finns jättemånga argument för varför vi ska gå vidare med den här frågan. Flera har påtalats här, bland annat att svensk sjöfartsnäring nu har en konkurrensnackdel. Detta är en näringspolitisk fråga i allra högsta grad. I och för sig kan det vara så som Anders Borg säger och skriver, att denna näring redan är skattemässigt gynnad, men icke desto mindre är det många andra länder som redan har anslutit sig till systemet med tonnageskatt. Det är mycket möjligt att det fortfarande finns problem kvar att lösa. Vi har bland annat frågan om hur man ska hantera den latenta skatteskulden. Vad jag förstår hanterar utredningen den på det sättet att denna skatteskuld skulle kunna lösas upp utan att det får skattemässiga konsekvenser. Det bör man titta på, tycker jag, inte minst därför att det måste finnas incitament för att göra återinvesteringar i sina bolag. Det är en fråga som det kan vara viktigt att titta på. Sedan kan man se det i ett bredare näringspolitiskt perspektiv. Här är näringen och de fackliga organisationerna överens om att man till varje pris vill förhindra den utflaggning som sker i dag. Precis som Lars Johansson sade finns det också en i princip enig riksdag i den här frågan. Jag noterar att Anders Borg i svaret säger att det inte går att ge något besked om när ett förslag ska komma. Ska vi tolka det som att det kommer ett förslag och att vi bara inte vet vid vilken tidpunkt det kommer? Sedan noterar jag en sak till, och det gäller de statsfinansiella effekterna. Utredningen skriver i alla fall att sett över en konjunkturcykel skulle en tonnageskatt vara statsfinansiellt neutral.

Fru talman! Skatter är viktiga frågor, centrala och avgörande. Vi vill ha en relativt omfattande välfärdsstat i Sverige, och ska man ha det måste man ha skatteintäkter. Jag företräder en regering som vill ha låga skatter, så låga som möjligt, på de områden där de gör skada för samhällsekonomin. Det handlar också om samhällsmoral: Alla sektorer i samhället ska vara med och bidra till vårt gemensamma bästa, annars undergräver vi samhällsmoralen. Låt oss då ta tonnageskatten och diskutera den. För sjöfartsnäringen gäller nu att flottan fortsätter att växa, att läget ljusnar och att kurvorna pekar uppåt - om man får tro Svensk Sjöfarts-Tidnings beskrivning av läget just nu. Tittar man på statistiken ser man samma bild: Antalet fartyg i Sverige har gradvis ökat, från 2006 då det var 568 till 2009, som vår senaste statistik gäller, då det var 594. Nybyggnationsprogrammen är alltjämt omfattande. Låt oss sedan ta frågan om sjöfartsstöden. Jag har tidigare i diskussionen använt beskattningen av en sjöman respektive en industriarbetare som exempel. En normal industriarbetare bidrar med skatteintäkter på 10 624 kronor i månaden. En normal anställd inom sjöfartsnäringen bidrar med 0 kronor. Det sammanhänger med att vi inte har arbetsgivaravgift och inkomstskatt på sjömän. 10 624 kronor i relation till 0 kronor ger mig intrycket att det är en relativt gynnad näring vi talar om. Går vi vidare - jag har fått ny statistik som vi har tagit fram ur databasen Frida - och tittar på hur det står till med bolagsskatten kan vi konstatera att näringen under det senaste år vi har siffror för, 2007, betalade en bolagsskatt på 89 miljoner kronor på en omsättning på 37 miljarder. Det är alltså inte en direkt tung skattebelastning. Som andel av nettoomsättningen utgör bolagsskatten 0,0023 procent. Det är faktiskt den bransch som har lägst andel av alla. Tittar vi på de ackumulerade överavskrivningarna utgör de 26 procent av nettoomsättningen i branschen. Det finns några till, el och mineral, som ligger i närheten, men annars står man närmast i särklass. Tittar vi på överskotten som andel av omsättningen är de nästan de lägsta. Tittar vi på skattesatsen i förhållande till balansen är det den lägsta vi kan hitta. Vi kan notera att det finns branscher som betalar nära nog 25 procent. Det här är en bransch som, om man tittar på bolagsskatten som balans till omsättningen, betalar 0,0017. Vi talar om en bransch som betalar utomordentligt lite skatt, arbetsgivaravgift, bolagsskatt och inkomstskatt. Det är möjligt att det är ett rimligt förhållningssätt och att vi behöver ha så låg beskattning på sjöfart. Det är så det förhåller sig. Vilka svårigheter och problem finns då med tonnageskatten? Till att börja med har vi detta att om vi i dag går på utredningsförslaget och upphäver överavskrivningarna, om vi ger bort dem, får vi utflaggning. Det som håller kvar bolagen i Sverige är naturligtvis överavskrivningarna. För att rulla den här latenta skatteskulden framför sig måste man investera i fartyg i Sverige. Flaggar man ut dem upphäver man skatteskulden. Vidare har vi ett problem med att vi höjer den administrativa bördan i skattesystemet om vi går på utredningsförslaget, och därtill är det långt ifrån statsfinansiellt neutralt. Finansdepartementet reserverade sig redan i utredningen på den punkten och har tydliggjort att man inte delar bedömningen att detta är statsfinansiellt neutralt. Enligt min uppfattning är det ett rätt avgörande bekymmer att vi talar om en näring som inte betalar inkomstskatt och arbetsgivaravgift och mycket lite bolagskatt. Vi talar om en utredning som presenterade ett förslag som innebär stigande administrativ börda, en inte obetydlig statsfinansiell press och därtill kan leda till ökad utflaggning av fartyg. Därför har vi lite bekymmer i den här frågan.

Fru talman! Herr finansminister! Utflaggningen har ökat. Jag noterar att det var 354 fartyg som utflaggades föregående år - de betalar ju ingen skatt - och det ökar ännu mer. Om man är rädd om skatteintäkterna måste man försöka ha ett skattesystem som innebär att denna näring känner att den vill vara hemma i Sverige och att den känner att den har likvärdiga konkurrensvillkor. Det är märkligt att vi som enda land i Europa inte ska ha tonnageskatt. Hur förklarar finansministern att övriga sjöfartsnationer i Europa har tonnageskatt och lever med den? Varför ska inte Sverige kunna ha en tonnageskatt? Det är intressant att notera att regeringen tidigare har sagt att man ska komma med ett förslag om tonnageskatt, men ingenting har hänt ännu. Nu glider ni mer och mer. Eftersom jag har sett den senaste förteckningen över de propositioner som riksdagen ska få under våren utgår jag ifrån att det inte finns något förslag om en tonnageskatt. Under hela denna mandatperiod har ni inte gjort någonting alls i riktning mot en tonnageskatt. Det är också intressant att notera att i skatteutskottet och bland de borgerliga ledamöterna i riksdagen påstås det att det pågår ett skyndsamt arbete i Regeringskansliet. Av det interpellationssvar jag får i dag kan jag utläsa att ingenting nytt har hänt. Det pågår över huvud taget inget arbete med att försöka införa en tonnageskatt. Därmed lämnar man den här näringen åt sitt öde. Det är mycket allvarligt. Det är väldigt många människor som är sysselsatta inom sjöfartsnäringen i Sverige. Enligt en rapport från Handelshögskolan i Jönköping är 25 000 jobb i Göteborgsregionen direkt eller indirekt kopplade till sjöfarten. Totalt sysselsätter det svenska sjöfartsklustret i Sverige 200 000 personer. Det är en mycket stor näring när man ser till vad den har för betydelse i sin helhet. Att då påstå att vi inte kan införa en tonnageskatt, som man har i de övriga europeiska länderna, är ytterst märkligt. Det har inget att göra med att vi ska se till att människor betalar skatt. Den debatten tycker jag är ganska ointressant i sammanhanget. Det vet Anders Borg. Han vet att Socialdemokraterna är mycket angelägna om att vi ska bibehålla ett rättvist skattesystem i Sverige och att man ska betala skatt till vår välfärd. Här handlar det om en teknisk skattefråga. Jag tycker att det är på tiden att Anders Borg inser att den har en mycket stor betydelse för en stor näring. Det är därför som vi är så envetna. Det är uppenbarligen så att Anders Borg inte har med sig sin regering i dess helhet. Han har inte heller med sig de borgerliga partierna i riksdagen, utan de har en annan uppfattning. Eller också är det så att ni har två uppfattningar om detta, och ni använder dem där ni tycker att de passar bäst. Det tycker jag är oerhört beklagligt. Jag utgår ifrån att när man diskuterar skattepolitik ska man kunna ha en uppfattning som man sedan står för. Före valet 2006 var det väldigt många av ministrarna i den nuvarande regeringen som ansåg att man skulle ha en tonnageskatt. Det har hänt någonting på vägen, och det är oerhört beklagligt. Som göteborgare är jag oerhört angelägen om att denna näring utvecklas, men den har inte bara betydelse för Göteborgsregionen, utan den har betydelse för hela Sverige. Jag tycker att det är lite grann av en skam att vi inte kan införa en tonnageskatt när man kan ha det i alla andra sjöfartsnationer i Europa.

Fru talman! Det finns risk att man upprepar samma sak en gång till, men frågan kvarstår. Varför kan inte vi när alla andra kan? Den frågan skulle vi vilja ha svar på. Kommer det över huvud taget något i tonnageskattefrågan eller är frågan helt död? Det kan inte vara alldeles oviktigt för regeringen att allianspartierna här i riksdagen tycker att vi ska göra någonting och har tyckt så ganska länge. Anders Borg hade en genomgång av vad som undergräver samhällsmoralen eller inte. Jag tolkar det så att om vi ytterligare skulle gynna den här näringen undergräver vi samhällsmoralen. Men det finns en massa andra områden där Anders Borg gladeligen sänker skatter, till exempel för höginkomsttagare. Vi har fört de debatterna tidigare. Där rullar miljarderna. Men när vi här av enbart näringspolitiska skäl tar upp en fråga om tonnageskatt, och vi tror att även problematiken om den latenta skatteskulden skulle kunna lösas på ett bra sätt, tar man till brösttoner. Då handlar det om att undergräva samhällsmoralen. Jag förstår inte riktigt vad det handlar om. Det handlar om att lösa upp den latenta skatteskulden och skatta av någonting och inte bara betrakta den som någonting som ska få våra rederier att inte flagga ut. Anders Borg och regeringen måste väl ändå ha haft en tanke på hur man ska kunna lösa detta i stället för att bara säga att det inte går och att det är det enda som gäller. Det skulle jag gärna vilja ha ett lite mer utförligt svar på.

Fru talman! Det är svårt att föra den här debatten utan att ta upp perspektivet hur det ser ut i dag. En industriarbetare betalar 10 624 och en anställd i sjöfarten 0 kronor. Man betalar ingen inkomstskatt och inga arbetsgivaravgifter. Såvitt jag kan bedöma har sjömän, och det bör de naturligtvis ha, tillgång till svensk sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och allt det som vi erbjuder våra medborgare. Vi kan titta på bolagsskatten. För 2007 är den inbetalda bolagsskatten 89 miljoner kronor för en näring som omsätter 37 miljarder kronor. När det gäller omsättning och inbetalda bolagskatter går det helt enkelt inte att hitta någon näring jämförbar med sjöfartsnäringen. Vad beror det på? Det är här skon klämmer. Vi har i Sverige ett mycket generöst system för överavskrivning när det gäller kapitalintensiv industri. Det är mycket bra. Det är därför exempelvis gruvindustrin och fordonsindustrin inte betalar några stora belopp i bolagsskatt. Det är helt rimligt och enligt reglerna eftersom vi vill kunna ha en kapitalintensiv industri så att svenska industriarbetare och svenska industriägare kan upprätthålla en verksamhet som skapar jobb och välfärd. Problemet i detta sammanhang är att det nu kombineras med reglerna för arbetsgivaravgifter och inkomstskatt, vilket gör att den samlade skattebelastningen blir utomordentligt låg. Låt oss vara lite raka här. Om vi ska lösa frågan om överavskrivningar, de 9,9 miljarderna som vi har i överavskrivningar, utan att de så att säga försvinner ur statskassan, då tror jag att intresset för tonnageskatten sjunker som en sten till havets botten. Jag skulle tro att själva intresset för att få ut tonnageskatten är starkt förknippat med att de 9,9 miljarderna i upparbetade överavskrivningar ska försvinna. Det är naturligtvis inte okomplicerat att göra detta, för om vi gör det på fel sätt har vi därmed skapat en utomordentligt snabb grund för utflaggning av svenska fartyg, och det tror jag ingen av oss vill. Det var anledningen till att Bosse Ringholm i sin klokskap konstaterade i ett interpellationssvar att tonnageskatten skulle komma att strida mot principerna bakom vårt skattesystem. Det är den analys Finansdepartementet har gjort, och det beror på sammansättningen överavskrivningar kontra tonnageskatten. Att det skulle finnas en enkel lösning på detta har jag med förlov sagt inte sett. Jag skulle naturligtvis gärna ta del av en enkel lösning på den naturliga motsättningen mellan överavskrivningssystemen, som är relativt unika i Europa och som vi bör ha kvar i Sverige eftersom det är en unik förutsättning för att hantera vår tunga kapitalintensiva industri. Det har gjort att jag till exempel inte har velat driva på frågorna om en gemensam företagsbeskattningsbas. I övriga Europa har man nämligen ett helt annat system för avskrivningar som förmodligen skulle ställa till inte obetydliga bekymmer för vår tunga basindustri. Jag vill alltså ha kvar överavskrivningssystemen, och jag vill samtidigt givetvis hjälpa till att underlätta för sjöfarten. Där delar jag Lars Johanssons och Marie Engströms inställning. Jag har dock inte sett något vettigt förslag till lösning av denna problematik. Dessutom tror jag att om vi gör det, om vi på allvar löser ut dem så att de 9,9 miljarder vi har i ackumulerade överavskrivningar inte försvinner ur statskassan, då sjunker nog också intresset för tonnageskatten som en sten.

Fru talman! Det är just den latenta skatteskulden frågan handlar om. Antagligen måste man hitta ett sätt att successivt lösa den frågan för att komma vidare. Vi har sagt att vi inte är beredda att efterskänka den latenta skatteskulden, inte på något vis, men vi tycker att frågan måste ses i anslutning till att man är beredd att införa en tonnageskatt. Ingenting händer på detta område. Den utredning som var klar sommaren 2006 beskrev dessa frågeställningar. Man borde ha jobbat vidare med dem och kommit med förslag till hur vi ska kunna gå vidare. Det kommer dock inga förslag. Det kommer enbart nej, vi gör ingenting, det är så besvärligt, vi vill inte jobba med den här frågan. Jag tycker att det är märkligt, för i grunden handlar det om en skatt, en fast beskattning, som framför allt ersätter reavinstbeskattningen. Det har stor betydelse i synnerhet för de mindre rederierna för att de inte ska syssla med skatteplanering och liknande. I stället ska de ha en fast och tydlig beskattning. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga. Övriga länder i Europa kan ha detta medan vi i Sverige inte kan det. Kommissionen har dessutom uppmanat länderna i Europa att ha så likvärdiga skattevillkor som möjligt, alltså likvärdiga konkurrensvillkor för sjöfartsnäringen i Europa. Den angrips hela tiden av andra länder. Det finns även andra frågeställningar som behöver tas med i diskussionen. Den europeiska sjöfarten utsätts för andra länders fartyg som är sämre när det gäller miljöhänsyn, arbetsvillkor för de anställda med mera. Det är viktigt att se dessa frågor samlat. Vi har i Sverige haft möjlighet att bygga upp en handelsflotta med rimliga arbetsvillkor för de anställda. Man tar stora miljöhänsyn med dubbla bottnar och liknande. Det är viktigt att vi kan behålla den utvecklingen i Sverige. Det är därför avgörande att vi kan lösa frågan.

Fru talman! Sjöfarten är en central och avgörande bransch för en handelsnation som Sverige. Särskilt viktig är den för Västsverige och Göteborg och för dem som arbetar i näringen. Det är vi helt överens om. Vi eftersträvar självfallet så bra villkor som möjligt för denna bransch, precis som för andra branscher. Om detta är regeringen helt enig. Vi är naturligtvis eniga om det interpellationssvar som jag har givit i dag. Interpellationssvaren samordnas inom hela regeringen, och därmed ger jag ett svar från regeringen i denna fråga. När det gäller Europa vill jag påpeka att en avgörande skillnad är att vi har de relativt generösa möjligheterna till avskrivningar vid stora kapitalinvesteringar och överavskrivningar mot vinst. Det innebär att frågeställningen inte är obetydligt komplicerad. Om vi å ena sidan inte löser ut de ackumulerade överavskrivningarna har vi en stor belastning på statskassan. Om vi å andra sidan gör det på ett sådant sätt att vi inte har kvar möjligheten till framtida överavskrivningar har vi därmed öppnat för en utflaggning av svenska fartyg. Det är kombinationen av avskrivningsregler och de ackumulerade avskrivningarna som gör det förhållandevis gynnsamt att återinvestera i svenskflaggade fartyg. Till detta kommer problemet med administrativ börda, potentiella statsfinansiella effekter och risken för utflaggning, som jag pekade på. Sammantaget innebär det att frågan är komplicerad, och det besked vi kan lämna är det som jag gav i mitt första inlägg, nämligen att frågan bereds vidare och sedan får vi återkomma när vi kan föra den framåt. Det enklaste sättet vore att på något sätt hitta en lösning på det problem som jag förstår att Lars Johansson och jag är överens om föreligger. Till dags dato har jag, tyvärr, inte sett en sådan lösning.