Tortyrbrottets ställning i svensk lag

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 29 november 2012

Interpellation: Tortyrbrottets ställning i svensk lag

Interpellation 2012/13:117 av Hedström, Lotta (MP)

den 13 november

Interpellation

2012/13:117 Tortyrbrottets ställning i svensk lag

av Lotta Hedström (MP)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

FN hade under 2010 en särskild rapportör, Manfred Nowak, till Rådet för mänskliga rättigheter. Han samlade material om förekomsten av tortyr i världen och resultatet var inte så uppmuntrande. Tortyr är långt ifrån ett medeltida fenomen utan påtagligt vanligt och till och med underförstått accepterat i vissa former sedan elfte september 2001.

Tortyr är inte heller vilket brott som helst. Det sker i ett maktsyfte, med någon makthavande instans goda minne eller på dess order och är i första hand inte personlig. Det är systematiserad djävulskap i syfte att bryta ned kropp, själ och ande. Ett sätt att straffa, framtvinga information, skrämma eller varna människor, familjer, grupper av etnisk eller politisk natur, hela byar och lokalsamhällen, hela partier eller oppositionella grupperingar. Krossa utan att döda och att skapa ett livslångt lidande. Dess draksådd skapar varaktiga och djupt handikappande problem hos individen och hos familjen som drabbas och i de länder där tortyr tillåts förekomma. Men också i de samhällen som tar emot de som flyr från tortyrens helvete.

Nowak och Amnesty konstaterar att tortyr förekommer så gott som överallt på jorden, i cirka hundra länder.

Tortyr är som sagt inte vilken typ av misshandel som helst. I portalparagrafen i Konventionen mot tortyr, grym, inhuman och förnedrande behandling, eller Convention Against Torture, CAT står det:

”I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner.”

Den kom 1984 och Sverige var innan dess ledande nation i att verka för framtagandet.

I dess viktiga artikel 4 slås det också fast att varje konventionsstat ska:

”säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen handling som utgör medverkan till eller deltagande i tortyr … och belägga dessa brott med adekvata straff, som beaktar deras allvarliga karaktär.”

Svenska regeringar av skilda kulörer har sedan dess menat att det är tillräckligt med att enbart straffa för de handlingar som tortyren utför. Men själva poängen är att det är motiven och kontexten för dessa handlingar som gör att det handlar om tortyr.

Med en specifik lag skulle vårt land med större kraft kunna vara med och förebygga, motverka och ta ställning emot all form av tortyr i världen. Rent praktiskt-juridiskt får man med en renodlad brottsrubricering större möjligheter att föra statistik och därigenom identifiera, upptäcka, anmäla, utreda och lagföra tortyrbrott på svensk botten.

Jag vill därför fråga minister Beatrice Ask:

Vad avser justitieministern att göra för att skapa det som stipuleras i tortyr- konventionens artikel 4 och låta inkorporera en specifik brottsrubricering för tortyrbrott i svensk lag?