Transport av farligt gods

Herr talman! Thomas Morell har frågat försvarsministern vilka åtgärder som avses vidtas för att påskynda nödvändiga åtgärder när det gäller övervakningen av och insatser för att stoppa de farliga transporterna av begagnade litiumjonbatterier. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regler för transport av farligt gods återfinns i lagen och förordningen om transport av farligt gods samt i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter på området. I föreskriften MSBFS 2022:3 om transport av farligt gods på väg anges bland annat hur litiumjonbatterier ska klassificeras, förpackas, märkas och dokumenteras. Det är avsändarens skyldighet att försäkra sig om att det farliga godset är rätt klassificerat och tillåtet för transport, att endast godkända och lämpliga förpackningar och tankar används samt att godset är rätt märkt och etiketterat. Den som inte följer dessa bestämmelser kan bland annat dömas för brott mot lagen om transport av farligt gods till böter eller fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

MSB är så kallad transportmyndighet för transport av farligt gods på väg och järnväg. I det uppdraget ingår att skapa förutsättningar för säkra transporter av farligt gods på land. MSB utfärdar också föreskrifter inom området. Även andra myndigheter har ansvar i samband med transport av farligt gods. Polismyndigheten, Transportstyrelsen, Kustbevakningen och Strålsäkerhetsmyndigheten är alla tillsynsmyndigheter och ska se till att bestämmelserna om transport av farligt gods efterlevs.

Med en åldrande flotta av eldrivna fordon kommer mängden transporter av begagnade litiumjonbatterier sannolikt att öka eftersom de är handelsvara som går att fortsatt använda för andra ändamål. Dessa transporter av gamla litiumjonbatterier har uppmärksammats av berörda myndigheter på senare tid, inte bara i Sverige utan även i andra länder som till exempel Norge. Det arbetas även internationellt inom EU med att ta fram fler lämpliga bestämmelser för dessa batterier så att de kan transporteras och återanvändas på ett säkert sätt.

Jag kan konstatera att det finns lagstiftning som reglerar området och att utpekade myndigheter getts i uppdrag att bedriva tillsyn över att regelverket följs. MSB vidtar även särskilda åtgärder på området genom att informera berörda tillsynsmyndigheter och branschorganisationer om risken för olyckor och krav på säkerhet i hanteringen av litiumjonbatterier. Vidare avser MSB att diskutera frågan med sin motsvarighet i Norge, Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att detta är ett relativt nytt men känt problem som hanteras av ansvariga myndigheter. Jag avser att fortsatt följa frågan och är beredd att överväga ytterligare åtgärder vid behov.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Farligt gods är ett samlingsbegrepp för ämnen eller föremål som kan orsaka skador på människor, miljö eller egendom. Vi ser ofta sådana transporter ute på vägen; det sitter en orange skylt på bilarna. En del skyltar talar om vilket ämne som finns ombord. Etiketter anger om ämnena är frätande, explosiva eller vad det nu kan vara.

Dessa transporter lyder under ett ganska komplicerat regelverk för att vi inte ska råka ut för allvarliga olyckor eller att de ska påverka människor eller miljö. För att minimera riskerna är det oerhört viktigt att transporterna följer regelverket. Om det är en transport med farligt gods som går helt dold - det finns inga tecken på bilen att det är en transport med farligt gods - kan räddningstjänsten vidta fel åtgärder i händelse av en olycka, och då förvärras läget dramatiskt.

Låt mig ta ett exempel. När jag jobbade som regionchef på Sveriges Åkeriföretag var det ett företag i Skaraborg som beställde en transport med 22 500 kilo av ett ämne som var självantändande. Det räckte med lite vatten för att man skulle få en eld som närmast kan liknas vid en explosion. Denna transport gick helt omärkt hela vägen upp från Göteborg. Om fordonet hade råkat ut för en trafikolycka hade räddningstjänsten kunnat vidta fel åtgärder i sitt räddningsarbete. Då hade man fått ett mycket värre läge än innan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu larmar Kustbevakningen om att de ser transporter som går med begagnade litiumjonbatterier från bilar. Batterierna kan vara uttjänta, det vill säga att de rent naturligt har tappat sin kapacitet efter en tids användning. Men det kan också handlade om batterier som skadats i samband med att fordon har varit utsatta för en olycka. Vi vet att det då kan uppstå termisk rusning i batterierna.

Ett av de exempel som Kustbevakningen tog upp handlade om en transport som hade batterier med en vikt på 900 kilo. Man förstår vilken effekt det skulle få om de antänts. Dessutom var de inte lastsäkrade. Var och en som jobbat med lastsäkring vet vilken enorm kraft som uppstår i händelse av en olycka om material ligger helt löst på flaket. Då kan det verkligen bli fråga om termisk rusning.

MSB skriver följande om skadade batterier: "Med allvarligt skadade batterier menas batterier som är skadade eller defekta och som är benägna att snabbt falla isär, reagera farligt, alstra lågor eller generera farlig värmeutveckling eller avge giftiga, frätande eller brandfarliga gaser."

Kustbevakningen larmar som sagt om att de ser transporter med batterier som av någon anledning är uttjänta eller skadade. Det är en allvarlig situation. Jag har jobbat med frågorna under mitt yrkesverksamma liv. Det här kan ställa till med en fullskalig katastrof om det exempelvis sker på en färja.

Myndigheterna måste vara mer på tårna än vad de varit tidigare. Nu är det en myndighet som larmar, och då är det läge för regeringen att agera.

Herr talman! Jag tackar Thomas Morell för en väldigt viktig och relevant frågeställning och för inlägget. Jag instämmer i stora delar med vad Thomas Morell anför.

Det här är frågor att ta på mycket stort allvar. Efter att ha varit i kontakt med den föreskriftsgivande myndigheten MSB är min bild att man gör det. Man har haft utbildningar eller information för bland annat Kustbevakningen, och man avser att ha en fortsatt dialog med polisen om bevakningen av detta.

Man kommer också att ta kontakt med sin norska motsvarighet. Enligt den information som jag har handlar det här nämligen ofta om flödesströmmar som kommer från Norge, där man har en åldrande elbilsflotta på grund av en tidigare utrullning av elbilar. Det gör att man har fler begagnade batterier att hantera, och de transporteras ofta genom Sverige eftersom det fortfarande finns ett relativt stort värde i batterierna. Det är då viktigt att märkningen sker korrekt redan från start.

De föreskrifter som finns i dag är det som heter MSBFS 2020:9. Där listas hur litiumjonbatterier ska klassificeras, förpackas, märkas och dokumenteras vid transport på väg. Man delar in batterierna i tre kategorier: nya batterier, begagnade batterier som transporteras till återvinning och skadade batterier. De ska märkas på erforderligt sätt just för att man ska kunna få information om vilket slags gods som transporteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller helt med om att det är en fråga att ta på yttersta allvar. Det är en fråga vars aktualitet kommer att öka med tiden, eftersom vi inte kommer att se färre utan snarare fler transporter av detta slag som en konsekvens av att vi använder sådana batterier på fler områden i samhället. Därmed kommer mängden begagnade batterier att öka.

Jag konstaterar att arbetet måste bedrivas effektivt och ändamålsenligt av berörda myndigheter, framför allt MSB som föreskriftsmyndighet samt Kustbevakningen och Polismyndigheten.

Herr talman! Farligt gods är som sagt en benämning på ämnen som kan vara skadliga för människor, miljö, djur och så vidare. Farligt gods är egentligen inte farligt om man bara hanterar det på rätt sätt, men det förutsätter att transporten sker enligt föreskrifterna, att den är etiketterad, förpackad och lastsäkrad. Fordonet måste vara märkt så att man ser vad det är fråga om för transport och så att räddningstjänsten kan vidta rätt åtgärder. Föraren måste dessutom ha relevant utbildning och kunna hantera det här och alla transportdokument som givetvis måste finnas med.

Transporter sker dock i fordon som inte är märkta. De passerar som vilken annan lastbil som helst - lätt eller tung spelar ingen roll. Man vet inte vad som finns på flaket, och det är då situationen förvärras. Då kan de även lastas på båtar. Om en sådan bil kommer upp på en båt och har ett skadat batteri som får en termisk rusning under tiden som fartyget stävar ute på havet får man en situation som inte går att hantera.

Det är det här som är det farliga i situationen. Farligt gods är inte farligt så länge man gör rätt. Men de som ägnar sig åt just dessa transporter har alldeles uppenbart inte koll på vad regelverket kräver och kan inte vidta de åtgärder som behövs.

Vi hade besök av trafikpolisen i utskottet för ett par veckor sedan. Vi diskuterade kontroller på väg. Jag frågade: Hur ser det ut med statistiken - uppfyller ni kraven? Ja, det gjorde de. Vi pratade bland annat om farligt gods. Man hade gjort de kontroller som det åvilar Polismyndigheten att göra. Men det gällde de bilar med orange skylt som de stoppade. De bilarna är ju egentligen inte intressanta. Visst kan det finnas brister där också, men merparten av de här transporterna följer regelverket. Det kan finnas några mindre anmärkningar som polisen gör, men i det stora hela följer de regelverket. Det är lite självmarkerande med den orange skylten.

Det som var intressant i resonemanget gällde de transporter som inte följer regelverket. Jag frågade polisen: Hur många är de, och hur många har polisen rapporterat? Det är de som utgör den stora faran. Då fick vi till svar att det inte fanns någon statistik på det. Vi vet alltså inte hur många det är som flyger under radarn med sådana här transporter. Då ringer varningsklockorna i alla fall hos mig. Det handlar inte bara om batterier, utan det kan vara många andra ämnen också. När man inte har grepp om hur många transporter som sker utan att regelverket följs lurar olyckan bokstavligt talat runt hörnet.

Jag tycker nog att regeringen behöver lyfta upp frågan ett snäpp till. Vi har en myndighet som larmar om situationer där fordon ska köra på båtar men regelverket inte följs. Man skyltar inte som man ska, man lastsäkrar inte och förarna har inte utbildning att hantera farligt gods. Alla dessa fel i samband med de här transporterna kan leda till att det inträffar olyckor som drabbar oskyldiga människor oerhört hårt. När det sker en termisk rusning i ett sådant här batteri avges en giftig gas som är dödande. Man behöver inte ens andas in den; det räcker med att den träffar huden. Så farligt är detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar Thomas Morell för inlägget. Thomas Morell har naturligtvis helt rätt i att den största delen av det här problemet är de transporter som sker regelvidrigt. Det är väl det som är pudelns kärna i den här diskussionen. Om man företar den här typen av transporter av farligt gods på ett sätt som inte är förenligt med regelverket, det vill säga bryter mot regelverket, måste vi naturligtvis beivra det. Det är här de oseriösa aktörerna finns. Men att beivra brott och överträdelser mot den här regleringen är inte primärt en uppgift för MSB som föreskriftsmyndighet, utan det är en uppgift för de rättsvårdande myndigheterna som de naturligtvis måste ta på mycket stort allvar, som så många andra uppgifter.

Frågan om statistik över hur många omärkta transporter som sker ska ställas till Polismyndigheten. Det är bara de som kan göra ett estimat, möjligen tillsammans med Kustbevakningen, av hur frekvent förekommande det är att man träffar på det här. Skulle det visa sig att detta är ett stort dolt problem kanske man får fundera över vilka åtgärder man behöver vidta för att intensifiera arbetet gentemot det.

Frågan om att hantera transporter som sker regelvidrigt och beivra dessa är en fråga för våra rättsvårdande myndigheter snarare än för MSB. Med det inte sagt att det här inte är ett problem, snarare tvärtom. Jag kommer för all del också att ta kontakt med den myndighet som sorterar under mig, nämligen Kustbevakningen, för att få deras bild av hur det här problemet ser ut och vilka upptäckter man gör vid till exempel kontroller i hamn.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Nu har vi landat i det som är det egentliga problemet, nämligen kontrollerna på väg. Kustbevakningen, en myndighet som sorterar under statsrådet, larmar om den här situationen, som de ser är ökande. Men när man ställer frågan till polisen har de inte ens statistik på hur många det är som flyger under radarn och inte utför transporter enligt regelverket. Här har vi alltså två olika myndigheter som upplever verkligheten på två olika sätt, vilket man kan tycka är lite förbryllande, för bilarna finns ju ändå där ute på vägen.

Jag ska citera ur den artikel jag nämner i min interpellation. Jonna Ström, inspektör på Kustbevakningen, säger om en lastbil: "Den var lastad med tre litiumjonbatterier från Norge med en sammanlagd vikt på cirka 900 kilo vilket gjorde transporten med god marginal till en fullvärdig ADR-transport" - det vill säga en transport med farligt gods. "Trots detta saknades allt som krävs enligt ADR-regelverket varför den bilen stoppades för fortsatt färd."

Jag tycker att Kustbevakningen gör ett alldeles utomordentligt arbete. Regeringen behöver lyssna på Kustbevakningen och skapa sig en bild av hur stort problemet är och varför polisen inte signalerar samma sak. Transporterna har ju trots allt kommit på väg till hamnen. Eftersom Kustbevakningen larmar om ett ökande problem som utsätter människor för stor fara finns det anledning att ta en rejäl diskussion med Kustbevakningen, lyfta den här frågan och se till att polisen gör kontroller på väg, så att vi får stopp på den här marknaden. De som utför de här transporterna följer inte regelverket på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag delar i stort bedömningen. Från min sida blir det naturligtvis aktuellt att ha en fortsatt dialog med den myndighet som sorterar under mig för att ta del av deras erfarenheter. Sedan kan vi försöka bilda oss en bredare uppfattning om hur stort problemet är. Oavsett det behöver vi ha ögonen på denna fråga, som jag sa i mitt interpellationssvar. Till följd av det teknikskifte som vi befinner oss i, bland annat i transportsektorn, kommer förekomsten av den här typen av transporter att öka. I takt med att den totala transportvolymen ökar kommer sannolikt också antalet oseriösa aktörer att öka. Det är naturligtvis en fråga som man måste hålla under mycket stor uppsikt. Precis som interpellanten säger finns en extremt stor nedsida i riskerna med att hantera den här typen av material på ett felaktigt sätt, till exempel ombord på passagerarfärjor.

Jag tackar interpellanten för en viktig interpellation. Vi kommer att fortsätta hålla ögonen på denna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.