Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Turkiet och KCK-rättegångarna

Interpellationsdebatt 4 mars 2014
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Carl Bildt (M)

Anf. 28 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Turkiet fullt ut ska respektera den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter samt Köpenhamnskriterierna. Förhandlingarna om en turkisk anslutning till EU är det enskilt viktigaste verktyget för att främja en demokratisk utveckling i Turkiet och för att ställa krav på stärkta mänskliga rättigheter. Turkiet har under det senaste decenniet gjort framsteg som ett resultat av EU-förhandlingarna. För att Turkiet ska leva upp till den nivå av respekt för mänskliga rättigheter som EU kräver måste den kurdiska minoritetens ställning stärkas. Detta utgör en viktig del av det politiska Köpenhamnskriteriet. Minoriteters förutsättningar i Turkiet har dock förbättrats de senaste åren. Sverige och EU välkomnade den turkiska regeringens så kallade demokratipaket som presenterades den 30 september 2013. Demokratipaketet inkluderade en rad åtgärder för utökade rättigheter för den kurdiska befolkningen. Liksom kommissionen påpekar i sin årliga översynsrapport anser Sverige att det är mycket anmärkningsvärt med det stora antal personer som gripits i samband med KCK-rättegångarna. Även Europadomstolen har dömt Turkiet till skadestånd för att beslut om häktning verkställs på vaga grunder och för att långa häktningstider i vissa fall har använts som bestraffning eller avskräckning. Turkiska medborgare har rätt att gå till Europadomstolen för att pröva om staten Turkiet lever upp till sina åtaganden enligt Europakonventionen. Det är välkomnande att se att turkiska medborgare utnyttjar denna rätt. Sverige, liksom EU, pekar återkommande på att den vida definition av terrorism, som ligger till grund för tillslag mot kurdiska aktivister och regeringskritiska journalister, är högst problematisk. I dialog med den turkiska regeringen kommer därför Sverige gemensamt med EU att ställa fortsatta krav på reformer för att stärka skyddet för den enskilde. Ett kontinuerligt samarbete för att stödja reformprocesser i Turkiet sker även bilateralt med Sverige. Bland annat pågår i dag ett utbyte mellan svenska och turkiska åklagare och domare för att stärka det turkiska rättssystemets oberoende och effektivitet. Det svenska bilaterala reformsamarbetet möjliggör även åtgärder för att främja rättsreformer och för skydd av mänskliga rättigheter i enlighet med de krav som ställs genom Köpenhamnskriterierna. Det strategiska partnerskapet mellan Sverige och Turkiet, som undertecknades i samband med statsbesöket i fjol, utgör en plattform för stärkt bilateral dialog om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Sverige och EU kommer att fortsätta stödja Turkiets demokratisering och ser på EU-närmandet som ett ankare för reformprocessen i Turkiet. På så vis kan Turkiets fortsatta EU-process liksom hittills vara en kraft för positiva förändringar.
Jacob Johnson (V)

Anf. 29 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern. Det är snart nu i slutet av denna månad återigen lokalval i Turkiet. Jag kommer att åka ned till den största kurdiska staden Amed, eller Diyarbakir som det heter på turkiska, för att fungera som valövervakare, precis som jag gjorde för fem år sedan 2009. Då blev jag och några andra valövervakare i och för sig ombedda att åka till staden Mersin, som är en hamnstad vid nordöstra Medelhavet, med stor kurdisk befolkning för att följa valet där. Valet då kunde trots vissa incidenter anses ha genomförts på ett godtagbart sätt. Det dåvarande prokurdiska partiet DTP, Demokratiska samlingspartiet, hade stora framgångar och vann många borgmästarplatser. Dess värre reagerade Turkiet mycket negativt på dessa framgångar för DTP, och bara drygt två veckor efter valet påbörjades massarresteringar av folkvalda kurdiska politiker och även av journalister, människorättsföreträdare med flera. Många av dessa sitter fortfarande häktade i turkiska fängelser efter snart fem år, vilket är fullständigt oacceptabelt. En av de fängslade vars fall jag har engagerat mig särskilt i är advokaten, författaren och vice ordföranden i Human Rights Association of Turkey Muharrem Erbey. Erbey fängslades på julafton 2009, några månader efter det att han samma höst hade deltagit i ett seminarium här i riksdagen på inbjudan av Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet - ett av de nätverk som vi riksdagsledamöter är engagerade i. Denne unge tvåbarnsfar sitter nu, snart fyra och ett halvt år senare, fortfarande häktad i Diyarbakir. Jag har besökt honom i fängelset och följt rättegången mot honom och hans medåtalade på plats flera gånger. Det är en näst intill tragikomisk, men i själva verket naturligtvis djupt deprimerande, teater som upprepas med jämna mellanrum. Det är fullständigt oacceptabelt att ett land som Turkiet, som hävdar att det uppfyller Köpenhamnskriterierna, behandlar en person som Muharrem Erbey på detta sätt. Erbeys fall har uppmärksammats internationellt, och han erhöll Ludovic-Trarieux International Human Rights Prize för 2012. Det är ett pris som delas ut av advokater för att hedra andra advokater som kämpar för mänskliga rättigheter. Den förste som fick priset var förresten advokaten Nelson Mandela 1985. Även internationella PEN verkar för Erbeys frigivande. Ett femtiotal ledamöter av Sveriges riksdag, från de flesta av riksdagens partier, har också krävt hans frigivande. Fru talman! Jag använder mig av exemplet Erbey för att konkretisera vad som nu har pågått i snart fem år i Turkiet - utan kraftfulla reaktioner från svensk eller EU:s sida. Dessutom strider Turkiets behandling av de fängslade i KCK-rättegångarna mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt mot dess artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång inom rimlig tid. Utrikesministern svarar på min fråga om vilka initiativ han avser att ta med anledning av dessa helt oproportionerliga KCK-rättegångar i stort sett att Sverige och EU kommer att fortsätta stödja Turkiets demokratisering och att man ser på EU-närmandet som ett ankare för reformprocessen i Turkiet. Fru talman! Detta har vi hört i årtionden. Ändå fortsätter Turkiet att behandla sina medborgare på detta sätt. Är det inte dags, Carl Bildt, att rakt över disk och direkt till ansvariga i Turkiet kräva att Erbey och andra medåtalade nu efter snart fem år i fängelse släpps fria?
Carl Bildt (M)

Anf. 30 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jacob Johnson har alldeles rätt när han beskriver det arbete som vi bedriver från den svenska regeringens och Europeiska unionens sida. Det handlar om att hjälpa Turkiet att ta itu med de avgörande brister som har rått sedan lång tid. Det som Jacob Johnson beskriver, om man går längre tillbaka i tiden, är en stat som kommer från en militärdiktaturtradition - en utomordentligt auktoritär tradition - som successivt och steg för steg håller på att röra sig i rätt riktning. Det är ibland två steg framåt och ett steg tillbaka, och EU-processen har varit ett starkt stöd för detta. Men när EU-processen blir svagare blir också reformkrafterna i Turkiet svagare. Bland det allra svåraste, och från turkisk utgångspunkt nästan det mest plågsamma, är självfallet hela den kurdiska frågan. Det som är glädjande i sammanhanget är att vi nu har fått i gång en försiktig och trevande men ack så viktig fredsprocess. Den har nu kommit in i lite av ett viloläge, vilket vi beklagar, på grund av att andra frågor tenderar att dominera den turkiska inrikespolitiken. Men vad vi gör i dialogen med turkiska företrädare - som är tämligen intensiv även om den handlar mycket om annat också - är att ständigt både understryka vikten av Europaprocessen när det gäller att stärka skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna i olika avseenden och att gå vidare med den kurdiska fredsprocessen. Det finns ett intimt och tydligt samband mellan dessa bägge processer. Som jag sade är det två steg framåt och ibland ett steg bakåt. Jag noterar att i dag, åtminstone enligt medieuppgifter, har den turkiska regeringen offentliggjort en aktionsplan för mänskliga rättigheter. Det är en förutsättning för att man ska kunna öppna det så kallade 23:e kapitlet i anslutningsförhandlingarna med Europeiska unionen. Det har Sveriges starka stöd. När vi kommer in i en konkret förhandling mellan Turkiet och Europeiska unionen om de frågor som rör rättsordningen och allt som har med detta att göra får vi bättre möjlighet att påverka den turkiska lagstiftningen och hur den tillämpas. Jag hoppas att det som har publicerats i dag ska göra det lättare att öppna det 23:e kapitlet och därmed påverka detta. Sedan finns det många andra delar. Låt mig bara igen nämna det som jag tog upp i interpellationssvaret: Turkiet är medlem i Europarådet och ansluter sig till Europakommissionen för mänskliga rättigheter. Där prövas en hel del av de här sakerna. Turkiet tillhör inte dem som får mest underkänt, men landet är för ögonblicket tvåa i listan. Det är viktigt att denna möjlighet till individuell prövning av alltifrån häktningstider och annat i Europadomstolen förekommer. Lika viktigt är det självfallet att Turkiet anpassar sig efter de utslag som kommer i Europadomstolen.
Jacob Johnson (V)

Anf. 31 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag anser trots allt, även om det finns positiva steg, att Sverige och EU är alldeles för flata när det gäller KCK-rättegångarna mot bakgrund av Köpenhamnskriterierna och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Nu har till och med konstitutionsdomstolen i Turkiet i några uppseendeväckande domar före jul beslutat att fängslandet av ett antal folkvalda parlamentariker i några andra rättsfall var olagligt. Det gäller bland annat några parlamentsledamöter från det prokurdiska partiet BDP. De har nu frisläppts och har kunnat sväras in i det turkiska parlamentet. Konstitutionsdomstolen fann som domskäl att fängslandet av folkvalda parlamentariker strider mot folkets vilja och att de fängslade politikerna hade suttit häktade under oproportionerligt lång tid. Det är naturligtvis ett positivt steg att konstitutionsdomstolen har kommit till ett sådant ställningstagande. Men det måste fullföljas. Dessutom menar jag att det turkiska agerandet när det gäller de fängslade kurderna är mycket svårförståeligt och kontraproduktivt för en lösning av den kurdiska frågan. Hösten 2012 genomförde tusentals fängslade kurder hungerstrejker som varade i månader och som avbröts först på uppmaning av den fängslade kurdledaren Öcalan. Våren 2013, alltså för ett år sedan, uppmanade Öcalan PKK att dra tillbaka sin gerilla från Turkiet. Jag var själv på plats i Turkiet i maj förra året när gerillan påbörjade sitt uttåg. Med tanke på den långvariga konflikten mellan turkar och kurder måste man välkomna att PKK på Öcalans uppmaning drog tillbaka sin gerilla. Det var ett konkret steg för att främja en fredlig demokratisk lösning på kurdfrågan. Det krävs knappast någon professorshatt i statsvetenskap för att förstå att den kurdiska sidan förväntar sig att Turkiet också anstränger sig så att fredsprocessen, eller den demokratiska öppning som Erdogan talade om för några år sedan, kan ta ett ytterligare steg framåt. Jag anser att Turkiets hanterande av KCK-rättegångarna med till exempel den snart femåriga fängelsevistelsen för Muharrem Erbey snarast kan ses som ett steg bakåt, och inte som ett steg framåt. Utrikesminister Bildt hänvisar i sitt svar till att Sverige anser att det stora antal personer som har gripits i samband med KCK-rättegångarna är mycket anmärkningsvärt och att Sverige tycker att den vida definition av terrorism som används är högst problematisk. Men jag tycker, fru talman, att ord som anmärkningsvärd och problematisk inte är tillräckliga nu när det snart har gått fem år. Det måste skickas ett mycket tydligt krav till Turkiet att det räcker nu. Denna rättsfars måste få ett slut. Enligt den information jag har fått kommer rättegången i Diyarbakir att återupptas den 14 april, exakt fem år efter det att fängslandena i KCK-rättegångarna påbörjades. Tänker utrikesministern utnyttja detta tillfälle till att ställa konkreta krav på turkiska myndigheter - med hänvisning också till den turkiska konstitutionsdomstolens beslut före nyår - på frisläppandet av människorättsföreträdaren Muharrem Erbey och övriga medåtalade i KCK-rättegångarna?
Carl Bildt (M)

Anf. 32 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Vi ställer från Europeiska unionens sida mycket konkreta krav på Turkiet när det gäller reformeringen av rättssystemet. Det ligger i dialogen om de här frågorna, men det ligger också i vår förhoppning om att vi ska kunna komma in i förhandlingen så att vi mer konkret har möjlighet att påverka, hoppas jag i alla fall, de lagar som är problematiska från den utgångspunkten. Som Jacob Johnson och jag är överens om handlar det inte minst om den mycket vida definitionen av terrorism som finns i den turkiska lagstiftningen - det är Turkiet dess värre inte alldeles ensamma om i världen att ha - och bakgrunden är att det har varit en lång och plågsam historia av terrorism med PKK och kampen om detta. Kvarlevan är en lagstiftning med en mycket vid definition som dessutom historiskt sett har tillämpats på ett utomordentligt vitt sett. Det måste vara en viktig del också av fredsprocessen att man tar itu med detta och får en lagstiftning som är i överensstämmelse med rimliga europeiska krav och bestämmelserna vad gäller skyddet av medborgerliga fri- och rättigheter i Europa. Vi understryker ständigt vikten av den kurdiska fredsprocessen. Det är rätt som Jacob Johnson säger här att det har tagits steg från bägge sidor. Det är ingen tvekan om att det har tagits steg från PKK-sidan som har varit betydelsefulla, liksom det har tagits steg från den andra sidan. Den stora hungerstrejken nämndes här, och den handlade i grunden om rätten att använda det kurdiska språket i domstolar. Den rätten fick man, och det var en del av anledningarna till att hungerstrejken kunde upphöra. Det innebär förvisso inte att alla problem är lösta, för det är de inte. Vi vet av ibland relativt dyrköpt historisk erfarenhet att fredsprocesser är både långsiktiga och besvärliga, och dessutom ska man inte underskatta att de är känslomässigt krävande för bägge sidor som ofta med betydande uppoffringar varit involverade i väpnad kamp under mycket lång tid. Jag kan försäkra Jacob Johnson om att vi lägger energi både på att få ökad tyngd åt rättsfrågorna och frågorna om mänskliga rättigheter i relationen med EU - det handlar mycket om kapitel 23 - och på förutsättningarna för att föra den kurdiska fredsprocessen vidare både i dialog med de turkiska myndigheterna och med andra företrädare. Låt mig speciellt nämna den positiva roll som spelas av myndigheterna och av president Barzani i den norra delen av Irak, i det som kallas KRG, och det samarbete som Barzani har med både Turkiet och andra för att föra denna process framåt. I det sammanhanget hoppas jag självfallet att man ska kunna komma fram till en acceptabel och rättssäkert korrekt lösning också i de individuella fall som allt detta ytterst handlar om.
Jacob Johnson (V)

Anf. 33 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för den här debatten, utrikesministern! I slutet av mars åker jag åter ned till Kurdistan, till Amed, för att följa valet som valövervakare. Jag ser fram emot och förväntar mig ett demokratiskt och fredligt val och att myndigheterna respekterar valresultatet och till skillnad från valet 2009 helt upphör med fängslandet av för dem kanske misshagliga men trots allt folkvalda politiker. Jag förväntar mig också och kräver att Erbey och hans medåtalade friges allra senast den 14 april, på femårsdagen av massarresteringarna. Jag anser som sagt att de här rättegångarna strider mot Köpenhamnskriterierna som ju Turkiet egentligen ska ha uppfyllt innan man börjar förhandla om medlemskap i EU. Rättegångarna är kontraproduktiva när det gäller att få till stånd en fredlig lösning på den kurdiska frågan. Det finns naturligtvis därutöver också starka humanitära skäl att frige personer som på vaga och obevisade grunder, menar jag, har suttit fängslade i snart fem år. Många av dem har under tiden dessutom drabbats av allvarliga sjukdomar och behöver avancerad läkarvård, vilket de förvägras. Jag förväntar mig till sist att den svenska regeringen kraftfullt agerar gentemot turkiska myndigheter så att dessa orättfärdiga och farsartade rättgångar kan avslutas, de oskyldiga friges och ett betydelsefullt steg tas mot en fredlig lösning av den kurdiska frågan och utvecklad demokrati i Turkiet.
Carl Bildt (M)

Anf. 34 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig inskränka mitt avslutningsanförande till att säga att jag uppskattar Jacob Johnsons engagemang i den här frågan och de insatser han har gjort och ska göra som valobservatör. Jag vill önska honom all framgång i det säkert både intressanta och viktiga arbetet.

Dokument

den 21 januari

Interpellation

2013/14:233 Turkiet och KCK-rättegångarna

av Jacob Johnson (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I slutet av mars äger nya lokalval rum i Turkiet. Genomförandet av dessa blir ett viktigt test på hur demokratin utvecklas i landet. I samband med de föregående lokalvalen i mars 2009 deltog jag som frivillig valövervakare i den kurddominerade delen av landet. Det dåvarande prokurdiska partiet DTP (Demokratiska samhällspartiet) hade stora framgångar och vann ett stort antal borgmästarplatser i valet, men bara ca 14 dagar efter valet påbörjade Turkiet det som kom att bli massarresteringar av folkvalda politiker med kurdisk bakgrund, huvudsakligen med argumentet att de var medlemmar av eller gav sitt stöd till den i Turkiet förbjudna organisationen PKK. I dag sitter fortfarande tusentals folkvalda politiker med flera fängslade och väntar på sina domar.

Den turkiska författningsdomstolen förbjöd sedan (i sedvanlig ordning) under hösten DTP, varpå ett nytt prokurdiskt parti, BDP (Freds- och demokratipartiet), bildades.

Men det var inte bara DTP-politiker som fängslades i det som kom att kallas KCK-rättegångarna. Även människorättsaktivister har fängslats, till exempel advokaten och vice ordföranden för Human Rights Association of Turkey, Muharrem Erbey. Erbey sitter sedan julen 2009 fängslad i Diyarbakir. Han är åtalad bland annat för att under ett besök i Sveriges riksdag på inbjudan av det i riksdagen befintliga nätverket SSKT, Svenska kommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, ha uttalat sig kritiskt om situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet.

Jag är för närvarande ordförande för SSKT och har följt och upprörts över hur Erbey behandlats av den turkiska rättsapparaten sedan 2009. Jag har besökt honom och hans medåtalade i fängelset i Diyarbakir och följt rättegången på plats vid olika tillfällen, nu senast den 13 januari 2014.

Domstolen i Diyarbakir har inte kunnat visa att Erbey begått någon terrorhandling, vilket också genomgående gäller för övriga åtalade. De har däremot verkat för sitt folks rättigheter på olika sätt – rätten till sitt eget språk, rätten till självstyre, rätten att få sin kurdiska identitet erkänd. Den turkiska statens svar på dessa krav, fängslanden och anklagelser om terrorism, är helt oacceptabelt. Kurdernas krav måste mötas i en fredlig demokratisk process – inte genom rättsliga övergrepp. Det är till exempel ur ett svenskt perspektiv helt omöjligt att tänka sig att en svensk företrädare för en frivilligorganisation som utomlands uttalar sig kritiskt om situationen i Sverige ur till exempel ett människorättsperspektiv skulle fängslas och ställas inför rätta i vårt land för sitt agerande.

Erbeys fall har uppmärksammats internationellt och han erhöll Ludovic-Trarieux International Human Rights Prize för 2012. Priset delas ut av advokater för att hedra andra advokater som kämpat för mänskliga rättigheter. Det är uppkallat efter den franske advokaten Ludovic-Trarieux som bildade en människorättsorganisation under Dreyfusaffären i början av 1900-talet. Den förste som erhöll priset var advokaten Nelson Mandela 1985.

Även internationella Pen, inklusive Svenska Pen, verkar för Erbeys frigivande, och ett femtiotal ledamöter av Sveriges riksdag från de flesta av riksdagens partier har krävt hans frigivande.

Enligt min uppfattning strider Turkiets behandling av de fängslade i KCK-rättegången mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt mot dess artikel 6 som säger:

Article 6 – Right to a fair trial

In the determination of his civil rights and obligations or of any criminal charge against him, everyone is entitled to a fair and public hearing within a reasonable time by an independent and impartial tribunal established by law.

En del av de åtalade har nu varit fängslade i snart fem år – det kan inte anses vara förenligt med konventionens krav på en rättvis rättegång inom rimlig tid.

Konstitutionsdomstolen i Turkiet beslöt i några uppseendeväckande domar före jul att fängslandet av ett antal folkvalda parlamentariker var olaglig, bland annat gäller det några ledamöter från det prokurdiska partiet BDP. Dessa har nu också frisläppts och har kunnat sväras in i det turkiska parlamentet.

Konstitutionsdomstolen angav som domskäl dels att fängslandet av folkvalda parlamentariker strider mot folkets vilja, dels att de fängslade politikerna hade suttit häktade oproportionerligt lång tid.

Det är en skam för Turkiet att de behandlar personer som Erbey på detta sätt. Turkiet måste, om man gör anspråk på att bli medlem i EU, respektera politiska meningsmotståndares och människorättsföreträdares rätt att fredligt föra fram sina åsikter. Turkiets hantering av de så kallade KCK-rättegångarna strider också enligt min mening mot innebörden av Köpenhamnskriterierna, vars uppfyllande ju är ett villkor för medlemskap i EU.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Turkiet fullt ut ska respektera den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter samt Köpenhamnskriterierna?