Ungas boende

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ så att utvecklingen vänder när det gäller ungdomars ofrihet i boendet samt om jag är beredd att verka för att lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar förtydligas så att kommuninvånarnas ställning stärks gentemot kommunen när det gäller deras behov av boende. Jag är precis som interpellanten bekymrad över att det råder bostadsbrist och att denna särskilt drabbar ungdomar. Stora ungdomskullar i kombination med lågt bostadsbyggande under många år har försvårat situationen. Problemen har blivit särskilt uttalade i storstadsregionerna i allmänhet och i Stockholm, som interpellanten refererar till, i synnerhet. Vad beträffar situationen för kvarboende ungdomar i föräldrahemmet visar ändå Boverkets kartläggning i rapporten Ungdomars boende , tvärtemot Hyresgästföreningens rapport, att det inte har skett några större förändringar under de senaste tio åren. När det gäller sättet att lösa frågan kring bostadsbrist har jag och interpellanten helt olika utgångspunkter. Interpellanten förordar en lösning på bostadsbristen av planekonomisk karaktär. I det avseendet har jag aldrig sett något lyckat exempel. Vi lever i en marknadsekonomi och regeringens mål för bostadspolitiken är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader. Stöd ges i stället till hushållen genom bostadsbidrag, hyresgarantier och olika kreditgarantier till byggherrar. För att fler ska vilja investera i samt äga och förvalta bostäder krävs långsiktigt goda och förutsägbara villkor. Det stöd i form av subventioner för hyresbostadsbyggande som nu interpellanten vill återinföra är den typ av insatser som har stört bostadsmarknaden och bostadsbyggandet. Dessa insatser kostade ett antal miljarder kronor och gav inte några märkbara förändringar för hyresbostadsbyggandet. Dagens nivåer på hyresbostadsbyggandet är i nivå med hyresbostadsbyggandet under den tid då stödet fanns. Men vi är fortfarande i ett läge där fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas. De nya villkor på hyresmarknaden som trädde i kraft vid årsskiftet är en viktig del i regeringens bostadspolitiska strategi. En annan förutsättning för hyresrätten är att det råder balanserade villkor för upplåtelseformerna. Regeringen framförde i budgetpropositionen för 2011 att möjligheten att stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att övervägas. I det sammanhanget kan de förslag som bostadsmarknadens parter framfört till regeringen i denna fråga komma att prövas. Regeringens långsiktiga bostadspolitik ska gynna alla på bostadsmarknaden, däribland ungdomar. Regeringen följer särskilt ungdomars situation och har uppdragit åt Ungdomsstyrelsen att genomföra en tematisk analys av ungdomars bostadssituation. Syftet är att öka kunskaperna om ungdomars situation på bostadsmarknaden, de insatser som görs lokalt för att underlätta ungdomars etablering samt ungdomars egna strategier för att skaffa bostad. Uppdraget ska redovisas i november 2011. Kommunen har redan i dag ett tydligt ansvar för bostadsförsörjningen och ska enligt bostadsförsörjningslagen ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod. Jag ser inget behov av att förtydliga kommunernas ansvar i bostadsförsörjningslagen. Vi har inte för avsikt att ställa krav på kommunerna att införa en så kallad första-bo-garanti.

Fru talman! Jag tackar bostadsminister Stefan Attefall för svaret. Att ministern delar den oro som jag och hundratusentals ungdomar och aktivister bär på när det gäller ungdomars boendesituation är något positivt. Däremot vet jag inte om ministern verkligen följer utvecklingen. I dagens Metro, som delas ut här i Stockholm, kan vi läsa om hur olika kommuner tar sitt bostadspolitiska ansvar. I botten ligger Danderyd. Kommunerna har också olika inriktning på vilka boenden de vill ha i framtiden. I vissa kommuner säljer man ut hyresrätter billigt. Dessa blir i framtiden dyra bostadsrätter, och den första generationen kan göra ett klipp. Men hur går det för framtida generationer? Hur går det för dem som i dag är barn och ungdomar? Statsrådet Attefalls svar är en allmän hyllning till marknadskrafterna, som ska lösa dagens samhällsproblem och bostadssituation. Han säger sig vara mot subventioner, men för dem som äger sitt boende rullar miljarderna friskt. Marknadsliberalismens företrädare Stefan Attefall säger sig vara för att se över om hyresrätten ska fortsätta att diskrimineras skattemässigt i framtiden - detta bland annat utifrån de förslag som ett antal organisationer har lagt fram: För att uppnå en rimlig balans föreslår man en skattereform med åtgärderna att en låg moms läggs på bostadshyror, att fastighetsskatten på hyresrätter avskaffas och att skattereglerna ändras för att underlätta underhåll av hyreshus. Att införa en låg moms på bostadshyrorna menar jag kan ta många år. I väntan på det föreslår vi i Vänsterpartiet att ett tillfälligt ROT-stöd ges till hyresrätter och att någon form av balanserade villkor införs för nyproduktion av hyresrätter. Det är viktigt för att någon ändring ska ske nu. Principskillnaden mellan KD och Vänsterpartiet kokar ned till om vi ska bygga för alla eller för dem som har hyggliga inkomster och är välbeställda. Attefall är för bidrag och subventioner när det passar: just för de välbeställda. Vår utgångspunkt är att det ska finnas boende för alla och att det ska vara låga hyror också för dem som inte har mer i plånboken. Det är även detta som är andemeningen med den kommunala bostadsförsörjningslagen. Detta kan dock förtydligas, så att vi gör många ungdomars bostadsproblem synliga för kommunpolitikerna. Jag köper inte Stefan Attefalls argumentation i interpellationssvaret. Detta är bara att kringgå vad dagens problem egentligen är för ungdomarna. Vad gör man egentligen för ungdomarnas framtid?

Fru talman! Det är helt riktigt att vi har ett stort problem på bostadsmarknaden. Vi har i Sverige under nästan 20 års tid byggt ungefär hälften av vad våra nordiska grannländer har gjort. Vi har alltså underinvesterat i bostadssektorn under en lång följd av år i Sverige. Detta bidrar till bostadsbristen, särskilt när vi ser att storstadsregionerna och universitetsorterna växer. Där tilltar bostadsbristen, och dit söker sig också ungdomarna. Vi har en demografisk utmaning. Allt fler unga människor i åldern 19-25 år söker sin första bostad och kommer ut på bostadsmarknaden på orter där det redan råder bostadsbrist. Det är en jättestor utmaning och ett jättestort problem. Nu ser vi hur bostadsbyggandet ökar kraftigt. Byggindustrin har kommit med ny statistik. Under första kvartalet i år är det 30 procent fler påbörjade lägenheter än det var i fjol. Vi har en kraftig uppgång i bostadsbyggandet. Vi ska försöka skapa goda förutsättningar för att det inte bara stannar här utan fortsätter uppåt och ligger kvar på en hög nivå under en lång följd av år. Endast så kan vi skapa en bättre balans på bostadsmarknaden. Det handlar om att få i gång flyttkedjorna. Vi behöver bygga allt. Bygger man en ny villa eller en bostadsrätt skapar det flyttkedjor. Det minskar trycket och skapar utrymme för att någon lämnar en lägenhet, som i sin tur bebos av någon som lämnar en annan lägenhet. Kvar blir då kanske den lilla ettan ledig, som en ung människa kan flytta in i som sitt första boende. Sedan måste det också göras speciella insatser. Jag nämnde att vi ska titta på frågan hur vi kan stärka hyresrättens ställning. Det finns en del olika idéer, och även bostadsmarknadens parter har kommit med en del idéer. Problemet med en del av de idéerna är att de kräver EU-regeländringar. Det tar ruskigt lång tid. Det finns också andra problematiker med den typen av förslag som finns, men vi ska granska och analysera dem. Det handlar också om: Hur kan vi stimulera mycket mer av andrahandsuthyrning och uthyrning av del av privatbostad? Det kan vara ett sätt att klara det akuta läget kanske inte minst för studenter som under en kortare tid behöver bostad på studieorten. Man kan sedan gå till vad Vänsterpartiet föreslår. Först och främst säger man att vi ska ha en annan lagstiftning än vad vi har i dag med bostadsförsörjningslagen för kommunerna. Lagen är tydlig. Kommunerna har ett tydligt ansvar. Den skrevs och infördes av den tidigare socialdemokratiska regeringen i samarbete med Vänsterpartiet. Frågan är vad som har hänt som gör att Vänsterpartiet tar avstånd från den lag man själv var med och formulerade. Hur skulle man vilja formulera den nya lagen så att den inte bryter mot de regler vi har om kommunal självstyrelse och liknande saker? Det är dilemmat. Vi har en tydlig lag. Här ser jag att kommuner är duktiga på sina håll och mindre duktiga på sina håll. Ibland beror det på att de har en dålig politisk vilja att visa framfötterna, ibland beror det på att de har jobbiga förutsättningar kommunalekonomiskt eller kanske på annat sätt. Kommunerna kan göra mer, och kommunerna gör mycket. Det finns ett uppvaknande i kommunsektorn som är positivt. Tittar man på de olika subventionerna ser vi att erfarenheten visar att vi trots att vi haft subventioner ändå har byggt hälften av vad man har gjort i våra nordiska grannländer. Bostadssubventionerna i vänsterpartistisk och socialdemokratisk tappning har inte fungerat. Varför skulle de fungera nu? Det kan Amineh Kakabaveh svara på.

Fru talman! Ministern har rätt i att bostadsbyggandet är på samma nivå som när det fanns ekonomiskt stöd för att bygga. Problemet är: För vem bygger man, och vad bygger man? Det är viktigt att komma ihåg det. I Boverkets rapport hittar man hyror i Sverige från 1975 till 2009. I en sammanfattning kan man läsa att nyproduktionshyrorna i genomsnitt har varit 140 procent av hyrorna i det totala beståndet. Den senaste treårsperioden har detta ökat till i genomsnitt närmare 160 procent med en topp 2009 på nästan 170 procent. Vi vet att ungdomar inte ha råd med att flytta in i nyproduktion. Enligt prognosen kommer det att byggas ca 9 000 hyresrätter. Det kommer att vara skyhöga hyror som ingen har råd med. I Solna kommun i Stockholm kommer tvåor på 69 kvadratmeter att kosta 9 300 kronor. Det är totalt omöjligt med tanke på hur inkomsterna är och vad ungdomar i dag har råd med. Inte ens ett par med två inkomster har råd med detta. Det är problemet. Det är inte att det inte byggs. Det byggs en del, men det är långt ifrån det som Boverket strävar efter och vi i Vänsterpartiet strävar efter. Man ska bygga 35 000-40 000 lägenheter för att tillgodose de ungdomskullar som i dag är på väg att flytta hemifrån och behöver bostad. Det är ca 3 000 hemlösa bara i Stockholm, och av dem är 11 procent ungdomar i åldern 19-25 år. Det är allvarligt att ungdomar ska bo på härbärgen bland kriminella och missbrukare för att de inte har råd att bo i hyresrätter i andra- och tredjehand. Det är ett samhällsproblem som i dag observeras i alla tidningar. Stefan Attefall säger att det behövs en lyhördhet. Vänsterpartiet tycker att det är bra att vi har stiftat en lag, och sedan den tiden har vi också byggt en hel del. Men vi har problem med många kommuner som inte uppfyller sina invånares behov. Det handlar om att man ska kunna införa sanktioner mot dessa kommuner. Det är till deras ungdomars och medborgares fördel. Det är vad vi i Vänsterpartiet kräver. Det behövs visioner när man för framtiden investerar i bostadsbyggandet och välfärden. Det är en viktig välfärdsfråga när det finns så många hemlösa. Man kan läsa en intervju om det med en kille i tidningen Arbetaren. Stockholms stad har gjort den mätning som jag har hänvisat till. Det är också viktigt att komma ihåg. Det är väldigt viktigt att stärka hyresrätten och hyresvärdarna. Vad tycker bostadsministern om det som har uppdagats i en kommun i Skåne? Där vill man sälja ut. Det är 2 000 människor som har skrivit under ett upprop mot detta, men man har inte lyssnat på dem.

Fru talman! Jag vill betona att vi har en ordning i Sverige där kommunerna har en stor roll, ett stort ansvar men också stora rättigheter på bostadspolitikens område. Det kan krångla till det för en bostadsminister, eftersom jag inte kan peka med hela handen i alla lägen. Men det är samtidigt den ordning vi har i Sverige. Vill Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet ändra på det öppnar sig en intressant principiell diskussion. Jag föreslår att ni återkommer till riksdagen med motioner i den frågan. Jag har att jobba utifrån de lagar som finns. Vi har en tydlig bostadsförsörjningslag. Jag tycker att många kommunpolitiker kan skärpa sig. Men jag har också respekt för att man har olika förutsättningar att jobba under. Amineh Kakabaveh frågar: För vem bygger man? Grundproblemet är att vi bygger för lite. Jag välkomnar alla former av bostäder. Det underlättar för alla, och även för den unga människan som inte har råd att efterfråga en dyr bostad. Det beror på att man får i gång flyttkedjor, utbudet och rörligheten på bostadsmarknaden. Ungdomar har inte råd med nyproduktion, säger Amineh. Det är korrekt. Den som inte kan lägga upp stora pengar kommer alltid att ha svårt med nyproduktionen. Nyproduktionshyrorna är per definition alltid dyrare än hyrorna för gamla lägenheter. Det är en sanning vi aldrig kommer runt. Vi kan inte heller ändra på den grundläggande förutsättningen. Däremot kan man säkert bygga billigare många gånger. Där kan kommuner och kommunala bostadsbolag spela en roll genom att pressa kostnaderna och vara tuffare i olika typer av upphandlingar. Vi måste jobba med de kostnadsökningar vi ser. Vi kan se i statistiken hur byggkostnaden stiger mycket snabbare än inflationen. En stor bov i dramat är kommunerna som höjer kostnaderna kraftigt. Det gäller alla typer av kostnader. Bygglovstaxor, anslutningsavgifter för vatten och avlopp, markpriser etcetera höjs mycket snabbare än inflationen. Vi ser också hur industrin har svårt med kostnadskontrollen. En stor problematik i sammanhanget är ofta materialsidan. Här måste vi jobba. Vi analyserar från departementet hur vi kan göra ytterligare saker. Vi har också i gång en del samarbeten med aktörerna på marknaden för att se vad vi kan göra tillsammans för att pressa kostnadsutvecklingen. Allting kokar för Vänsterpartiets del ändå ned i att man vill subventionera mer. Som jag sade tidigare finns det ingenting som visar på att vi har lyckats med subventioner som har drivit upp bostadsbyggandet. Vi har legat på samma takt som i våra nordiska grannländer. Det har ökat lite grann i Sverige vissa år, och det har gjort så i Finland, Norge och Danmark. Det har sjunkit i Finland, Norge och Danmark, och det har sjunkit i Sverige. Det har följt samma konjunkturutveckling. Man vill införa ROT-avdrag för flerbostadshus. Ert förslag som ni hade i den rödgröna överenskommelsen räckte till 760 kronor per kvadratmeter för att renovera. Renoveringen kostar 6 000-12 000 kronor per kvadratmeter. De pengarna kommer bara att gå rakt ned i byggherrarnas fickor och inte leda till att en enda kvadratmeter mer blir renoverad. Det är den typer av subventioner som är en misslyckad symbolpolitik som inte leder till någonting. Tyvärr har Vänsterpartiet fullt av den typen av åtgärder.

Fru talman! Det är beklämmande att höra bostadsministern säga att subventioner inte gynnar hyresrätter. Det gör de. Varför gynnar det när det gäller de välbeställda? Varför gynnar det när det gäller att renovera köket och badrummet och sedan sälja för flera hundra tusen? De välbeställda kan gynnas av subventioner, men de finns inte för de mest behövande. Där går skiljelinjen mellan höger- och vänsterpolitik. Det står i Ds2005:39 att investeringsbidrag har haft en styrande funktion vid byggandet av hyresrätter. Frågan är inte enbart hur mycket som byggs, utan för vad och för vem och hur mycket det kostar. Det är det som är viktigt. Det finns en teori, den så kallade flyttkedjan, som ministern talade om. Den säger att om man bygger dyra bostadsrätter kan en billig hyresrätt bli ledig. I praktiken blir det inte möjligt med billiga hyresrätter. Det är inte billigt för en ungdom, och det blir inte heller ledigt för den som behöver en lägenhet. Här pratar vi om ungdomarnas situation. Den billiga hyresrätten kanske finns i andra delar av landet eller så har den blivit ombildad till bostadsrätt. För vem ska vi bygga och i vilken kommun ska den kommunala bostadsförsörjningen gälla? Och gynnar detta verkligen ungdomar eller inte? Det är fortfarande frågan. Jag fick inte heller svar på frågan om vad Stefan Attefall tycker om det som händer i Staffanstorp i Skåne när kommunfullmäktige helt enkelt beslutar om att omvandla och inte ens tar hänsyn till människor som verkligen inte vill ha det här. Handlar det om hyresgästernas inflytande och hyresrättens stärkande i lagen? Det är det som är viktigt, tycker jag.

Fru talman! Jag har stor respekt för det kommunala självstyret. Jag tycker att det här ska vara en fråga som man diskuterar i Staffanstorps, Stockholms och alla andra kommunfullmäktige. Man ska ha en kommunal valrörelse, och jag tycker också att man måste respektera att väljarna på respektive ort kan göra olika bedömningar. Det behöver inte se likadant ut i alla delar av Sverige. Om man omvandlar en hyresrätt till en bostadsrätt blir det inte fler eller färre lägenheter. De byter ägare, och de byter form. Det stora problemet i Sverige är att vi har byggt för lite. Vi har för lite av alla typer av bostäder. Jag vill främja byggandet genom att skapa långsiktigt goda spelregler. Den som investerar i bostadsbyggande gör det för en lång tid framåt. Då måste spelreglerna vara så förutsägbara som bara möjligt är. Det handlar om en god makroekonomi med vettiga räntor. Men det handlar också om att regelverken är sådana att man inte tror att de plötsligt ska kastas om. När man ska annonsera om att man exempelvis ska införa en subvention för att bygga en viss typ av bostäder stannar allting av. Först måste man gå till EU-kommissionen och få denna typ av stöd godkänd. Det får inte vara statsstöd, som är illegalt. Alla väntar på subventionen, anpassar sig och tänker: Hur ska jag bygga för att få subventionen? Den räcker till ett begränsat antal lägenheter. Sedan kostar det enorma pengar. Effekten blir att det snarare blir ett mindre totalt bostadsbyggande med den politik som Vänsterpartiet och de rödgröna har föreslagit i valrörelsen. Det är det som är så beklagligt. Jag tror på goda spelregler. Jag tror på långsiktighet. Jag tror på att skapa goda förutsättningar och på att se till att minska regelkrångel och minska kostnader den vägen. Sedan hoppas jag också på aktiva kommunpolitiker som hjälper till att lösa problemen för de människor som i dag inte har den bostad som de skulle önska. Däribland är ungdomarna en oerhört utsatt grupp.