Ungas bostadssituation

Fru talman! Hillevi Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra förutsättningarna för ungdomar att få egen bostad. Interpellanten har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att studentbostäder ska byggas även utan statligt stöd. Jag håller med interpellanten om att ungdomars bostadssituation är viktig. Regeringens politiska inriktning innebär att långsiktigt stabila villkor för ägande och byggande av bostäder ska etableras. Detta innebär bland annat att snedvridande subventioner och detaljregleringar avskaffas. Denna inriktning förbättrar möjligheterna för bostadsbyggande oavsett upplåtelseform och ägarkategori. Regeringen anser att stöd för att gynna grupper att ta sig in på bostadsmarknaden blir mer effektiva och ändamålsenliga om de riktas till konsumenterna i stället för till producenterna. Mot denna bakgrund har regeringen avsatt 100 miljoner kronor i 2007 års budgetproposition för att underlätta för enskilda att etablera sig på bostadsmarknaden. På kort sikt fördyras visserligen produktionen av nya studentbostäder när stödet tas bort. Jag är dock inte övertygad om att detta får ett omedelbart genomslag på hyrorna, eftersom fastighetsägarna också måste ta hänsyn till sina kunders - i detta fall studenternas - ekonomiska situation och betalningsförmåga. Att inte göra det skulle leda till vakanser och inkomstbortfall. På längre sikt gynnas dock all bostadsproduktion, även studentbostäder, av att beroendet av statliga bidrag upphör och ersätts med normala marknadsförutsättningar. Tillgången till bostäder handlar inte enbart om att producera nytt utan även om att utnyttja ett befintligt bestånd på ett effektivt sätt. Privatpersoner som tillfälligtvis inte utnyttjar sin bostad skulle genom att hyra ut den helt eller delvis kunna bidra till att komplettera de konventionella boendeformerna. Regeringen har gett tilläggsdirektiv till utredningen om ekonomiska och juridiska förutsättningar för privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden. Avsikten med tilläggsdirektiven är att öka möjligheterna för utredningen att lämna förslag till ekonomiska incitament som kan öka bostadsinnehavarens intresse av upplåtelse av den egna bostaden. Att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet på ett bättre sätt skulle gagna hela bostadsmarknaden, inte minst studenter. Det är inte helt självklart så att bostäder ska byggas för de hushåll som står i bostadskön. Det är viktigt att komma ihåg att även när det produceras nya bostäder skapas flyttkedjor, som kan leda till att nya personer kan etablera sig på bostadsmarknaden i redan befintliga bostäder. Sammanfattningsvis är jag övertygad om att de långsiktiga villkor som nu regeringen skapar, som varit efterfrågade av byggbranschen en längre tid, kommer att leda till att Sverige kan närma sig den högre nivån på bostadsbyggandet som finns i övriga EU-länder. Det skulle gynna alla på bostadsmarknaden, däribland ungdomar.

Fru talman! Tack för svaret! Ungdomar och studenter har i dag en besvärlig situation på bostadsmarknaden, och det är anledningen till att vi har infört stöd för byggande av billiga hyresrätter och studentbostäder. Man kan se att det har skett ett uppsving av byggandet på senare år, inte minst föregående år. Studenter är inte en drömgrupp för dem som bygger bostäder. Studenter har väldigt låg inkomst - det gäller ungdomar överlag - och därmed kan man inte räkna med att få ut så stora hyror av den gruppen. Anledningen till att vi har de här stöden är just att ge en stimulans till detta byggande. Det som är problematiskt just nu är att det har planerats väldigt många ungdoms- och studentbostäder som nu ligger på is. Det rör sig om tusentals hyreslägenheter och studentbostäder som nu står utan finansiering. När man planerade byggandet av de här bostäderna var förutsättningen nämligen de stimulanser som finns. Det handlar om investeringsbidraget, en investeringsstimulans, speciellt inriktat på att bygga mindre hyreslägenheter och studentbostäder. Det handlar om räntebidrag, som leder till minskade hyror för dem som hyr. Problemet nu är att byggandet ligger på is. Det är alltså tusentals studenter och ungdomar som riskerar att inte få en bostad. Ett annat problem är att de som redan har en bostad i dag riskerar att få se sin hyra höjd. Man räknar med att hyran kommer att höjas med ungefär 500 kr för mindre lägenheter och ungefär 1 000 kr för större lägenheter på grund av det här. Det är alltså bara räknat utifrån räntebidraget. Om man även räknar in investeringsstimulansen, investeringsbidraget, innebär det ytterligare hyreshöjningar. Men antagligen kommer dessa hyreshöjningar inte att aktualiseras, för bostäderna kommer inte att byggas över huvud taget. Det är alltså ett jätteproblem att ungdomar riskerar att inte få en bostad och att de som redan har det riskerar att få höjda hyror. Vi har i civilutskottet, som numera behandlar bostadsfrågor, blivit uppvaktade av både kommuner och studentföreningar. Till exempel Uppsala kommun, som för övrigt leds av Moderaterna, är ganska desperat just nu. Man hade planerat väldigt många lägenheter, både billiga hyreslägenheter och speciellt riktade studentbostäder, som nu inte kan byggas. Det får långtgående konsekvenser. Det handlar om att studenterna inte får någonstans att bo. Det handlar om att de får höjda hyror. I förlängningen blir det färre ansökningar till universitetet och därmed en sämre utveckling i samhället, en mindre rekryteringsbas för företag som i dag rekryterar från universiteten när de vill nyanställa. Därför ser man det här som ett väldigt stort problem, inte bara från studenternas utgångspunkt utan från hela kommunen. Det här är bara en av många kommuner som drabbas av den här situationen. Jag kan konstatera att det inte finns några akuta lösningar i nuläget, och jag ser inte heller några långsiktiga lösningar från regeringen. Det enda konkreta förslaget handlar om att man ska kunna bo inneboende hos någon. Jag ser det som en överföring, att i stället för att se till att det finns billiga egna lägenheter betalar man någon ytterligare för att hyra ut, något som man redan i dag kan göra och tjäna pengar på. Jag tycker att det är oroande, men jag ger ändå möjlighet att svara.

Fru talman! Det är en viktig fråga som Hillevi Larsson ställer till statsrådet Mats Odell. För många unga människor är en egen bostad en mycket viktig fråga. Det är glädjande att Mats Odell också tycker det. Att flytta hemifrån är ett stort steg på vägen mot vuxenlivet - att få känna att man klarar sig på egen hand, att kunna skaffa familj och att kunna tacka ja till den utbildning man vill gå. Även om det byggs väldigt mycket bostäder råder det fortfarande bostadsbrist på de flesta högskoleorter. I Halmstad, som jag kommer ifrån, var det hundratals studenter som stod utan bostad vid terminsstarten i höstas. Många fick tyvärr säga nej till en studieplats. Att då föra en politik som leder till högre hyror och färre bostäder anser jag är fel väg att gå. Mats Odell framför i sitt svar att förslagen om att slopa investeringsstöd och räntebidrag har varit efterlängtade. Men de här förslagen har ju stött på väldigt mycket kritik. På NCC och Skanska har ett antal hyresrättsprojekt redan avbrutits, och det slås fast att flera av bolagens projekt inte kommer att genomföras om stödet försvinner. De säger också att detta väldigt hårt drabbar byggandet av hyreslägenheter. SABO, de allmännyttiga bostadsföretagens organisation, uppskattar att över 6 000 planerade hyreslägenheter kommer att läggas i malpåse. Svenska Studentbostadsföreningen säger att följden av regeringens förslag att slopa investeringsbidraget för nybyggnation är stopp för nya studentbostäder, risk för höjda hyror och försämrat underhåll i befintliga studentlägenheter. Så ser den dystra verkligheten ut om förslaget genomförs efter årsskiftet. Redan nu har 2 000 lägenheter lagts på is, och flera kommer att kunna gå samma väg. Förutom brist på studentlägenheter kommer detta att drabba studenterna hårt. Precis som Hillevi sade har de en väldigt låg inkomst. Studenterna har 7 200 kr i månaden, och ofta går ungefär hälften till hyra. Mats Odell skriver i sitt svar att fastighetsägarna måste se till studenternas ekonomiska situation och betalningsförmåga, och därför kommer detta inte att leda till höjda hyror. Problemet är att hyran följer efterfrågan, och eftersom det är brist på studentlägenheter kommer det att finnas studenter som kanske med hjälp av sina föräldrar eller genom extraarbete kommer att ha råd att betala dessa hyror. De som drabbas värst är de studenter som redan från början har det svårt att ta steget att börja läsa på högskola. De personerna kommer kanske inte att kunna få den hjälpen och kommer då inte att kunna hitta en bostad. Avslutningsvis: Det förslag som statsrådet Mats Odell för fram i sitt svar är att hitta ekonomiska incitament för privatpersoner att hyra ut delar av sin bostad. Det finns säkert studenter eller unga människor som för en kort tid skulle kunna tycka att det är bra att kunna hyra och hyra in sig hos någon. Men precis som jag sade i början tror jag att det är väldigt viktigt att man får en egen bostad. Studenterna är inte en homogen grupp. Mer än 20 % är över 35 år, och lika många har barn. Det gör också att man kanske har svårt att bo inneboende, inte bara en kort period utan överlag. Det jag vill skicka med statsrådet Mats Odell är att det här förslaget drabbar studenterna väldigt hårt. Jag hoppas att man hittar lösningar som gör att alla får möjlighet att ta steget att börja studera. Jag tror att det här förslaget annars gör att det finns de som säger nej till en studieplats.

Fru talman! Jag är väldigt glad för den här debatten, för det är oerhört angeläget att vi kan hitta vägar för att också unga människor ska kunna hitta bostäder, oavsett om de ska studera, jobba eller något annat. Bekymret är ju att vi i Sverige har så enormt mycket lägre bostadsproduktion än de har i våra grannländer. Om vi tar Danmark och Norge, som har ungefär hälften av Sveriges befolkning vardera, bygger de lika mycket som Sverige - de bygger dubbelt så mycket som vad vi gör. I Sverige bygger vi bostäder för ungefär 6 % av bruttonationalprodukten. I Finland bygger man för 12 % av bruttonationalprodukten. Det vi försöker göra är att röra oss i den riktning som de har i exempelvis våra nordiska grannländer. Tittar man på den politik som de har genomfört ser man att det är ungefär det vi föreslår, nämligen att skapa långsiktigt goda förutsättningar för bostadsbyggande. Då frågar jag gärna både Magdalena Streijffert och Hillevi Larsson: Är det så att en ung människa - vi behöver inte ta en student som exempel - som ska ha sin första bostad väntar på en nyproducerad lägenhet? Är det vad man vill ha? Vi vet i dag att även en liten lägenhet, till exempel en tvåa på 55 kvadratmeter, kostar i genomsnitt 6 000 kr i månaden i hyra, med den subvention som nu försvinner. I förrgår kom byggbranschen med en ny prognos som visar att bostadsbyggandet ökar i förhållande till deras tidigare prognos. Det är en väldigt glädjande utveckling som hänger mycket mer samman med att vi har en stark konjunktur och att hushållen känner optimism: Ja, jag vill nog satsa på en bostad även om den kanske är lite dyrare än vad jag trodde att jag hade råd med innan jag fick denna reallönehöjning. Hushållens disponibla inkomst kommer ju att öka med över 4 % nästa år, enligt Konjunkturinstitutets rapport. Om vi alltså får i gång byggandet så att det produceras flera lägenheter som kanske inte bara riktar sig direkt till ungdomar får vi i gång en flyttkedja som gör att också billigare hyresrätter blir lediga för unga människor. Bekymret i dag är ju att unga människor som ställer sig i bostadskö i Stockholm, Göteborg eller Malmö inte längre är unga när de får sin hyresrätt. Jag vet inte vad dagsnoteringen är på bostadskön, men det är lite grann av en skönmålning att säga att vi nu har väl fungerande system som den nya regeringen håller på att rasera. Sanningen är ju att vi har bostadsköer. Vi har en situation som det finns all anledning att åtgärda. Det går inte att tro att vi via skattsedeln ska subventionera byggföretag som redan gör miljardvinster. Subventioner till producenterna tenderar att stanna hos producenterna. Det byggindustrin nu säger är att när detta försvinner måste vi ägna oss åt att få upp volymerna och att börja pressa kostnaderna. Vi tror att vi kan komma ned till samma priser som gällde med subventionerna, men det kommer att ta ett tag. Nu säger visserligen SABO i denna prognos att det blir färre lägenheter. Sammantaget visar prognosen för dem som producerar hyresrätter att det kanske blir 2 500 färre nästa år. Hälften av den minskningen beror dock på att man tidigarelägger byggandet till i år för att få del av den här subventionen. Det är alltså lite för tidigt att göra bokslut över regeringens nya bostadspolitik.

Fru talman! Jag vill börja med att tydliggöra vad jag sade i förra inlägget. Jag sade att jag skulle möjliggöra för statsrådet att ge ett svar. Det är givetvis talmannen som möjliggör detta. Det jag menade var att jag givetvis skulle lyssna på svaret innan jag dömde ut politiken helt och hållet. När jag hör detta kan jag konstatera att det inte finns några större stimulanser överlag när det gäller byggandet. Det är inte heller så att det i dag är olönsamt att bygga villor och bostadsrätter. I till exempel Malmö, som jag kommer ifrån, har det byggts både villor och bostadsrätter. Vill man ha en bostadsrätt eller villa och kan betala för det är det inget som helst problem. Problemet gäller hyresrätter och studentlägenheter. Därför är det otroligt viktigt att öka utbudet av dessa lägenheter. Visserligen är det dyrare att bo i en nyproducerad hyreslägenhet, men det finns ändå en efterfrågan. Det finns studenter som klarar att betala denna summa. Nu är dock risken att man pressar det ytterligare så att det blir 500 kr, 1 000 kr eller i vissa fall kanske till och med 1 500 kr dyrare i månaden, och då är smärtgränsen nådd. Konsekvensen blir att byggföretagen inte kommer att bygga dessa lägenheter - det är en väldigt konkret konsekvens. Dessutom handlar ju dessa flyttkedjor som kan komma i gång framför allt om att man flyttar mellan likvärdiga boenden. Man flyttar inte från en etta till en trea eller fyra, men om det byggs flera billiga, små hyreslägenheter kan det bli flyttkedjor mellan dem. Ju flera det finns att välja bland, desto mer kan man också hålla nere hyrorna. En anledning till att hyrorna i många fall är för höga är ju att det finns för få lägenheter att välja mellan och ett otroligt starkt tryck att komma åt dessa lägenheter. Det är också en anledning till att det finns en del svartaffärer på marknaden. När det finns för få lägenheter blir trycket så enormt stort att det börjar handla om pengar. Det är ytterligare en anledning att stimulera studentlägenheter och billiga hyreslägenheter. Detta är bra både kortsiktigt - det finns studenter som nu väntar på en bostad, som själva kan konstatera att det finns en efterfrågan och som har råd - och långsiktigt. Att man minskar utbudet av hyreslägenheter i kombination med att man vill underlätta ombildning från hyresrätt till bostadsrätt kommer i förlängningen att minska utbudet ytterligare. Den som inte har stora inkomster, rika föräldrar eller någon annan källa till lån eller rena pengar blir därmed utestängd från bostadsmarknaden. Vi har ju haft problem, till exempel i Malmö, med studenter som har tvingats tacka nej till sin utbildningsplats därför att de inte har hittat en lägenhet. Nu har byggandet kommit i gång, och därmed ljusnar det. Det är dock många kommuner som nu är i desperat behov av studentlägenheter och som också har planerat mycket i kommunen utifrån att detta ska kunna lösas. Vi får inte heller glömma att det inte bara handlar om studentlägenheter. Det finns många ungdomar som inte studerar som vill ha en billig hyreslägenhet i ett boende som kanske inte enbart är för studenter. Det måste alltså till både-och. Båda dessa satsningar är nu dock hotade. Jag ser gärna att man ytterligare stimulerar byggandet av bostadsrätter och villor, men jag ser inte heller de satsningarna. Jag ser inte heller att detta skulle leda till att folk lämnade små, billiga hyresrätter för att flytta till stora, dyra villor och bostadsrätter. Det är två helt olika marknader. Det som måste stimuleras är hyresrätterna.

Fru talman! Vad vi kan vara överens om är att dessa förslag inte drabbar bostadsbyggandet i sig utan byggandet av hyreslägenheter. Väldigt få unga människor har råd att köpa en villa eller en bostadsrätt. Den enda möjlighet man har är att hyra en bostad. Då är det problematiskt att vi redan i dag ser en brist på studentlägenheter och hyreslägenheter. När ni nu slopar subventionerna och räntebidragen gör ju det att bostadsföretagen väljer att inte bygga hyreslägenheter. I stället bygger man bostadsrätter och villor, och detta drabbar som sagt unga människor och studenter. Här är det viktigt att se till studenternas inkomster. Jag vet att statsrådet Mats Odell inte har med studiemedlen att göra. Jag hade dock äran att delta i en debatt där vi pratade just om detta och där Mats Odell och Kristdemokraterna lovade att man skulle höja studiemedlen för studenterna, något som man inte gör. Detta gör att just studenter blir extra drabbade. Konsekvensen blir att det finns de som väljer att inte börja plugga därför att de inte hittar en bostad på studieorten eller inte har råd att hyra en bostad. Konsekvenserna blir alltså ganska stora för både individen och samhället. Därför vore det ganska intressant att höra hur man vill komma till rätta med de problemen.

Fru talman! Hillevi Larsson tar upp situationen i Malmö. Jag tycker att den är ganska intressant. Jag läste i Sydsvenska Dagbladet någon gång i början av december att Malmö kommuns stadsbyggnadskontor hade samlat ett 30-tal producenter av bostäder för att höra hur deras liggande planer för byggande i Malmö skulle påverkas av de förändringar som har skett i budgetpropositionen. Svaret i artikeln, som Hillevi Larsson kan läsa i Sydsvenska Dagbladet, var att ingen av dessa 30 hade några planer på att förändra någonting av det man hade tänkt sig att bygga. Det är min minnesbild av detta, men Hillevi Larsson kan som sagt kolla det i Sydsvenska Dagbladet från någon av de första dagarna i december. Sedan säger Hillevi Larsson att man inte flyttar från en etta till en trea. Det skulle vara intressant att höra vilket statistiskt underlag som Hillevi Larsson lutar sig mot i den delen. Mitt intryck är väl att folk som har börjat med en liten lägenhet eller bostad ofta flyttar till större. Om man har barn kanske man börjar gå åt andra hållet då dessa har flugit ut, men normalfallet när det gäller små hyresrätter är väl ändå att man flyttar till större lägenheter. Varken Hillevi Larsson eller jag vet naturligtvis exakt hur det här ser ut. Men det är nog inte en särskilt djärv hypotes att tro att det förhåller sig på det viset. Sedan håller jag med Hillevi Larsson om att vi har en kategori som vill in på bostadsmarknaden. De som har föräldrar som kan teckna borgen i banken, som kan se till att de får en garanti när det gäller att betala hyran och så vidare har en bättre situation än dem som inte har de förutsättningarna. Det är därför som regeringen har SBO. Vi fullföljer den politik som den förra regeringen hade på det området. Vi satsar nämligen 100 miljoner kronor för att stärka just den gruppen. Det handlar ofta om ungdomar som inte har fasta anställningar, som har olika typer av tillfälliga jobb och som kanske därmed inte får lån eller någon typ av garanti när det gäller att betala hyran. 100 miljoner kronor ska användas för att stödja den typen av hushåll eller personer när det gäller att kunna få ett fotfäste på bostadsmarknaden. Sedan kan jag berätta för Hillevi Larsson och Magdalena Streijffert att myndigheten BKN ser över sina möjligheter att stödja olika bostadskonsumenter för att de ska kunna komma in på marknaden. Det handlar också om att bygga och driva bostadsproduktion i områden med svagare marknadsställning. Min förutsättning är att vi måste röra oss i en riktning liknande våra nordiska grannländer. Där har man ungefär ett dubbelt så stort byggande, totalt sett, som vi har i vårt land. Magdalena Streijffert tar upp att det byggs men inte hyresrätter. Jag vill säga att jag också är oerhört angelägen om att hyresrätten inte ska minska. Den fyller en oerhört viktig funktion i en aktiv jobbpolitik, i en aktiv politik som ska göra det möjligt för människor att bo. Ja, det handlar om att det, innan man skaffar sig ett eget ägande, finns hyresrätter. Därför ska vi fullfölja det som står i budgetpropositionen, nämligen att utveckla hyresrätten. Och jag har redan börjat med samtal med samtliga parter på bostadsmarknaden för att vi tillsammans ska titta på hur detta praktiskt ska kunna gå till.

Fru talman! Ja, det är i alla fall ett litet första steg att man då vill satsa 100 miljoner kronor på dem som vill ta sig in. Men vad hjälper det om det över huvud taget inte finns bostäder att bo i? Det är ju ett av huvudproblemen. Nu är det tusentals lägenheter som inte blir byggda, som var planerade. Vad hjälper det då att man får hjälp? Jag vet för övrigt inte hur den här hjälpen ska utformas. Det är väldigt luddigt i nuläget. Att ha en lägenhet att bo i är ändå grunden. Det hjälper ju inte att stimulera om man inte har någonstans att bo. Så det här måste till. Detta är inte farhågor ute i det blå, utan detta är vad byggföretagen själva säger och vad Hyresgästföreningen, kommunerna som är berörda och studentföreningarna säger. Detta är konkreta fakta när det gäller vad som kommer att hända, och det måste man ju ta fasta på. Sedan är det väldigt oroande att man tar bort de här stöden och att det inte ens finns någon form av övergångsregler. Inte ens planerade projekt kan då genomföras. Och det här är ett mycket märkligt sätt att gå till väga. Kommuner planerar ju sådana här byggen över flera års sikt. Nu är det ett totalt katastrofläge, och många kommuner är desperata. Det gäller även moderatledda kommuner, kan tilläggas. Man kan konstatera att Malmö har varit en av de kommuner som har haft den svåraste situationen. Studenter har fortfarande en mycket svår situation. Och det motsäger ju det faktum att det löser sig bara man bygger många villor och bostadsrätter. Det är först när vi har börjat bygga billiga hyresrätter i stor omfattning som det här problemet har börjat minska. Sedan kan man konstatera att det säkert finns byggföretag som genomför sina byggen, men det handlar om tusentals byggen som inte blir gjorda. Detta är inte en farhåga, utan det är konkret. Jag hoppas verkligen att man tar tag i det här snarast möjligt.

Fru talman! Det här med statistik över byggande är alltid relativt. Det låg alltså i prognoserna redan långt innan den här regeringen tillträdde att byggandet skulle minska under 2007 och 2008. Det här följer mycket med konjunkturen. Konjunkturen är mycket mer styrande än marginella subventioner. Det är klart att man därmed kanske också kan förringa de 100 miljoner som satsas, men låt oss ändå titta på detta. Nu säger Hillevi Larsson att det två månader efter att en ny regering har tillträtt är ett totalt katastrofläge på bostadsmarknaden. Jag tror nog att det är lite lätt överdrivet att säga det. Prognoserna nu är att det kommer att byggas mer än man trodde innan regeringen tillträdde. Och jag är alltså beredd att mycket noga följa utvecklingen vad gäller hyresrätten. Jag har redan haft flera samtal med företrädare för hyresgäströrelsen, SABO och fastighetsägarna när det gäller hur vi tillsammans ska kunna utveckla hyresrätten, som är en mycket viktig del av den svenska bostadsmarknaden.