Ungdomars rätt till egen försörjning

Fru talman! Ann-Christin Ahlberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska ungdomsarbetslösheten. Låt mig börja med att säga att arbetslösheten bland unga har vuxit under de senaste årtiondena. Den har legat på höga nivåer sedan 1990-talskrisen. Regeringen har en bred jobbstrategi för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. En del av den är att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för unga. Det har vi gjort genom att halvera socialavgiften för alla under 26 år och genom halverad restaurangmoms. Därtill kan ungdomar som har varit utan arbete under minst sex månader ta del av nystartsjobb. I budgetpropositionen för 2013 gör vi dessutom en ytterligare förstärkning av nystartsjobben. Stödet fördubblas för ungdomar som varit utan arbete i minst tolv månader. För att skapa fler vägar till jobb för unga har regeringen också föreslagit ett omfattande ungdomspaket på drygt 8 miljarder kronor fram till 2016. En mycket viktig komponent i att förebygga arbetslöshet hos unga handlar om att ungdomarna får en utbildning av hög kvalitet och att det finns en stark koppling mellan skola och arbetsliv. Det är också här regeringen har genomfört stora reformer, och ytterligare förstärkningar har föreslagits i ungdomspaketet. Bland annat föreslås ökade resurser till lärlingsutbildningen inom både gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning samt en ökning av antalet utbildningsplatser inom yrkesvux, yrkeshögskolan, folkhögskolor, universitet och högskolor. De ungdomar som riskerar att fastna i långvarigt utanförskap måste erbjudas bästa möjliga stöd hos Arbetsförmedlingen. Precis som Ann-Christin Ahlberg påpekar är det många av de långtidsarbetslösa som är utan gymnasieutbildning. Det är mycket viktigt att ungdomar får möjlighet att påbörja en gymnasieutbildning - eller slutföra i de fall som studierna har avbrutits. I budgetpropositionen för 2013 föreslås därför förlängning av flera viktiga satsningar. Precis som tidigare kommer det under 2013 att vara möjligt att få den högre bidragsnivån inom studiemedlen för kompletterande studier såväl inom kommunal vuxenutbildning som vid folkhögskola. Detta gäller för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år som saknar slutförd grundskole- eller gymnasieutbildning och som kvalificerat sig för någon av garantierna. Redan från första dagen i arbetslöshet har ungdomar som saknar grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen möjlighet att delta i studiemotiverande utbildning vid folkhögskola. Detta kommer att vara möjligt även under 2013 och 2014. Dessutom kan ungdomar ta del av de förstärkta förmedlingsinsatserna. De ungdomar som på grund av särskilda skäl står långt ifrån arbetsmarknaden kan även få vissa programinsatser redan från dag ett i arbetslöshet. Under tiden som de tar del av dessa tidiga insatser får de utvecklingsersättning eller aktivitetsstöd. Detta är ett par exempel på hur regeringen genom aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser och satsningar på utbildning bekämpar ungdomsarbetslösheten. Jag kan försäkra att vårt arbete för att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden kommer att fortsätta.

Fru talman! Regeringen har misslyckats med sin jobbpolitik. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat, och ungdomsarbetslösheten i Sverige är i dag 22,2 procent enligt SCB:s senaste mätningar från september. 138 000 unga människor är arbetslösa - det tål att upprepas. Det är en enormt hög siffra. De är arbetslösa samtidigt som också väldigt många andra har hamnat i arbetslöshet. Fler människor hamnar i långtidsarbetslöshet. Till och med unga - nu 392 stycken - hamnar i fas 3, vilket det inte var tänkt att de skulle göra. Vi har i denna höst fått läsa om många varselbesked som också drabbar unga människor. Unga människors situation på arbetsmarknaden har försämrats oerhört de senaste åren, och Sverige har en högre ungdomsarbetslöshet än de flesta jämförda länder, vilket är väldigt oroande. Av ministerns svar framgår tydligt att den borgerliga regeringens huvudsakliga lösning på den höga ungdomsarbetslösheten har varit att halvera de sociala avgifterna för ungdomar som redan har ett jobb. Men den reformen har inte fungerat. Det har inte blivit så att fler ungdomar fått jobb, och det är inte bara S som menar det. Nedsättningen av sociala avgifter för unga har dömts ut även av regeringens finanspolitiska råd, som beskriver det som en dyr och ineffektiv åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten, och IFAU har uttryckt att det är tveksamt om det fungerar. Lyssnar inte regeringen på dem? Ser ministern inte att det inte fungerar? Fru talman! Unga människor drömmer om att få starta ett vuxenliv med bra arbete och en lön som går att leva på. De vill få möjlighet att flytta hemifrån och slippa bo hemma hos sina föräldrar. Det kan vara skönt att bo hemma hos mamma och pappa, men många vill flytta hemifrån och få sin egen bostad. För många unga är det dock bara en dröm. Verkligheten ser annorlunda ut. Våra ungdomar används alltför ofta som flexibilitetsbuffertar som anlitas vid behov och arbetstoppar och slås ut lika snabbt som de kommer in. De får ofta otrygga anställningar och har svårt att få fast anställning. Då tvingas de att bo kvar hos sina föräldrar. Vad gör regeringen då? Jo, den ser till att arbetsgivaren kan stapla ännu fler visstidsanställningar. Flera regeringspartier säger att de vill sänka ungdomars löner och försämra anställningstryggheten, som om det skulle vara lösningarna som ska göra att ungdomar kommer att få jobb. Som tur är sköter inte partierna lönebildningen, men det visar att regeringspartierna vill sänka ungdomarnas löner och försämra anställningsvillkoren. När ska man då kunna försörja sig? När ska man få börja arbetslivet om man ska börja med ännu sämre villkor än alla andra? Ingångslönerna är ganska låga för unga redan i dag.

Fru talman! I Socialdemokraternas budgetförslag är det väldigt mycket som slår direkt mot ungdomars möjligheter att få jobb, inte minst de höjda sociala avgifterna. När det blir dubbelt så dyrt för arbetsgivare att anställa, tror då Ann-Christin Ahlberg att fler arbetsgivare kommer att anställa ungdomar eller att ungdomarna får behålla sina arbeten? Jag tycker att den frågan är ganska enkel att besvara. Om man inför begränsningar av visstidsmöjligheterna eller begränsningar för bemanningsföretagen, fördubblar restaurangmomsen och höjer kostnaderna för ungdomar kommer jobb att slås ut. Jag försökte i mitt interpellationssvar tala om vad regeringen gör för ungdomar. Låt mig nämna några saker igen, eftersom det uppenbarligen inte har gått fram riktigt. Vi är väldigt tydliga med att utbildning och tidiga insatser är viktigt för ungdomar. Att Arbetsförmedlingen använder sig av profileringsverktyg för att ge de ungdomar som löper risk för långtidsarbetslöshet insatser tidigt tror jag är väldigt viktigt, liksom att man försöker motivera ungdomar att till varje pris gå tillbaka till skolan. Men som jag nämnde tidigare går många ungdomar åt andra hållet. De kommer inte tillbaka till Arbetsförmedlingen om utbildning är det enda som erbjuds. De vill komma ut till praktik eller arbete. Där tror jag att det är väldigt viktigt med de ansträngningar som nu görs och förhoppningsvis kommer att leda framåt i den jobbpakt som vi försöker diskutera fram med arbetsmarknadens parter. Inte minst finns det stora rekryteringsbehov, framför allt inom vård- och omsorgsyrken. Vi har för få sökande på omsorgsprogrammen, och väldigt många kommer att gå i pension inom bara några år. Folkhögskolesatsningen är viktig. Den har lett till att en relativt sett ganska stor andel ur den väldigt svårmotiverade gruppen går tillbaka till utbildning. Vi förlänger nu den och utökar den till de unga vuxna som fyllt 25 år. Också möjligheten att få flyttningsbidrag kan vara viktig. Många orter har en vikande arbetsmarknad för tillfället, och då är det viktigt att kunna motivera ungdomar att ta klivet till en bättre arbetsmarknad. Det tror jag är en viktig del. Möjligheterna för arbetsgivare att använda de lönesubventioner som finns i form av nystartsjobb är något angeläget. Men till syvende och sist måste företag som vågar och vill anställa kunna göra det. Som en interpellant tidigare sade: Företagen anställer bara om de har behov. Ann-Christin Ahlberg! Det kan inte ha gått någon förbi att vi haft ett kraftigt tapp på arbetsmarknaden och att vi är inne på det femte året i en allvarlig kris. Det kan inte ens ha gått Ann-Christin Ahlberg förbi. Ändå har vi lyckats upprätthålla en hög sysselsättning. Vi har till och med ökat arbetskraften under de här åren. Människor som tidigare blev förtidspensionerade per automatik finns nu i arbetskraften och är på väg tillbaka i arbete. Det, Ann-Christin Ahlberg, måste väl ändå visa att regeringens politik biter?

Fru talman! Bristerna i regeringens jobbpolitik skyller regeringen på finanskrisen, trots att vi inte alls har haft samma ekonomiska problem som många andra länder. Men det handlar också om prioriteringar. Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 22,2 procent. 138 000 ungdomar är arbetslösa. Det är siffror som bevisar att regeringens politik har misslyckats. Jag hoppas verkligen inte att regeringen och ministern är nöjda med detta. En ungdomsarbetslöshet på dagens nivå riskerar att förändra Sverige för lång tid framöver. Våra möjligheter till framtida tillväxt och välstånd begränsas om vi låter arbetslösheten bita sig fast som den gör. När till och med våra unga kommer in till fas 3 som en återvändsgränd, då är det mycket allvarligt. Arbetsmarknadsministern undrar om jag tror att det hade gett jobb eller inte om man hade tagit bort eller inte haft nedsättningen av sociala avgifter för unga. Detta kan man fundera över, och regeringen är svaret skyldig. Om regeringen haft en bra jobbpolitik och dessa nedsättningar skulle ha hjälpt skulle inte arbetslösheten vara så stor. Ungefär 14,2 miljarder kostar det. Det kan bli ganska många jobb för det. 5,4 miljarder kostar restaurangmomsen, och det är stora pengar som verkligen hade kunnat skapa många arbetstillfällen till ungdomar. Det är inte så att det inte finns arbetsuppgifter i vårt samhälle även till unga människor eller att det behövs mer utbildningsinsatser för unga människor som inte har den utbildning som arbetsgivarna kräver för de nya jobben. Det är förvisso inte lätt att fixa allt över en dag eller två eller ens ett år. Men regeringen har haft makten i sex år. Under den här tiden borde man ha gjort lite mer som gett resultat, om man nu tycker att man har en bra jobbpolitik. Vi socialdemokrater tycker att ungdomarna ska få chanser till sjysta jobb, så att de har möjlighet att försörja sig själva, men framför allt att börja sitt vuxenliv och flytta hemifrån. Visstidsanställningar, kortare vikariat och så vidare ger inte möjlighet att få en bostad eller börja sitt vuxenliv. Att jämt stå med mobilen och vänta på ett sms från en arbetsgivare som kanske vill att man ska arbeta två tre timmar en dag eller två dagar nästa vecka kan vara okej om man bor hemma hos mamma och pappa, men det är ingen framtid för unga människor. Här pratar regeringen om unga människor upp till 25-26 år. När ska man bli vuxen nog att ha möjlighet till trygga anställningar? De här nedsättningarna har inte skapat någon större mängd jobb för ungdomar.

Fru talman! De sänkta socialavgifterna för unga är en fråga som har diskuterats vid flera tillfällen. Jag tänkte ändå att det var rimligt att ta upp den handske som arbetsmarknadsministern här slänger ifrån sig. Vi har föreslagit att de ska avskaffas av det enkla skälet att de inte fungerar, som Ann-Christin Ahlberg var inne på. Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att det inte är någonting som jag eller Ann-Christin Ahlberg som socialdemokratiska oppositionspolitiker hävdar. Detta är faktiskt någonting som statsministern har slagit fast väldigt klart och tydligt. Det var en ganska infekterad debatt inom Alliansen, jag tror det var i våras. Där gick Folkpartiet ut och hävdade att om man sänkte lönerna skulle man lösa ungdomsarbetslösheten. Jag får notera till protokollet att den moderate statsministern då i någon mening var klok. Den moderate statsministern var väldigt tydlig med att man inte trodde på sänkta löner som en lösning för ungdomsarbetslösheten. Det intressanta med det uttalandet från statsministern, arbetsmarknadsministerns chef i regeringen, var att resonemanget byggde på att lönesänkningar för ungdomar inte är någon väg att lösa ungdomsarbetslösheten. I så fall, sade statsministern, hade de sänkta sociala avgifterna för ungdomar haft effekt. Men det har de inte, konstaterade statsministern. Han resonerade precis på samma sätt som Ann-Christin Ahlberg. Då hade man sett att ungdomsarbetslösheten hade minskat. Statsministern för det resonemanget på ett väldigt klokt, logiskt, rimligt och naturligt sätt och säger nej till lönesänkningar för ungdomar som en väg att gå med hänvisning till sin egen havererade, misslyckade politik. Statsministern konstaterar faktiskt att man har använt väldigt stora resurser och summor till en åtgärd som inte har fungerat. Det är ändå viktigt att notera att det är den moderate statsministern som säger att sänkningen av sociala avgifter för ungdomar inte har gett fler jobb.

Fru talman! Har man ingen politik, Patrik Björck, och inga bra reformer ägnar man sig åt att recensera och tolka vad andra människor har sagt på ett felaktigt sätt. Det är inte så konstruktivt. I själva verket är det så att de flesta oberoende bedömare är helt överens om att regeringens politik har lett till en ökad sysselsättning och till att vi har betydligt bättre resultat i Sverige än i övriga delar av Europa. Vi har den lägsta långtidsarbetslösheten. Det kan vara någonting om man jämför med hur det ser ut i andra delar. Man har en ungdomsarbetslöshet i Spanien där nästan varannan ungdom är arbetslös. Det är klart att jag inte är nöjd med situationen vi har här i Sverige. Men tittar man på gruppen ungdomar i åldern 15-24 år går ungefär hälften av de ungdomarna i skolan på heltid och betraktar sig som heltidsstuderande. De går på grundskolan och gymnasiet. En del går också på högskolor. För den som är 15, 16, 17 eller 18 år och som inte lyckats få ett feriejobb på en timme eller mer innebär det inte en social katastrof och att livet blir dåligt. Vi ska sätta in de mesta resurserna för de ungdomar, kanske runt 10 procent, som inte har en avslutad utbildning och som har stora svårigheter. Jag kan ställa en fråga tillbaka. Hur kan det bli fler arbeten - Ann-Christin Ahlberg och Patrik Björck - om det blir dubbelt så dyrt för arbetsgivare att anställa ungdomar, som vi vet har relativt hög lönekostnad som det är? Det är klart att lönekostnader för arbetsgivare påverkar viljan och graden av att anställa. Vi kan titta på Tyskland som jag besökte för en dryg vecka sedan och deras lärlingssystem. Det har väl underlättat att få en lägre ungdomsarbetslöshet i Tyskland. Där har lärlingssystemen funnits under en lång tid, och det är helt andra lönelägen. Nu är inte regeringen inte intresserad av att gå in i lönebildningen i Sverige. Men vi är intresserade av att stödja parternas överenskommelse om introduktionsavtal. Där har man ofta en lägre lönekostnad mot att man erbjuder ungdomar utbildning. Det tycker jag är ett utmärkt sätt. Jag besökte i förra veckan Karlskrona, där man på ABB Cable har anställt 34 arbetslösa ungdomar och gett dem en industriutbildning. Nu efter ett år har de fått en fast anställning och en bra industriarbetarlön. De stortrivs och tycker att de har en jättebra arbetsgivare. Sådana exempel vill vi se mer av. Vi kan också se att till exempel AB Volvo nu anställer 400 ungdomar per år i en lärlingsutbildning med en sjyst lön där de får en utbildning för att bli bilbyggare. Man garanterar inte arbete. Men många kommer att erbjudas jobb hos Volvo eller i andra industrier. Sådana exempel vill regeringen stödja mer. Men vi inser också att det är viktigt att arbetsgivare får möjligheter genom sänkta kostnader för att anställa dessa ungdomar. De har inte en fullständig produktivitet eftersom de är så pass oprövade. Därför är benägenheten stor hos arbetsgivare att i stället anställa någon annan som kanske på marginalen kostar lite mer men som producerar lite mer.

Fru talman! Jag fick en fråga. Jag ska väl vara ärlig med att jag inte exakt kan säga vad det skulle innebära. Däremot har regeringens satsningar med 14,2 miljarder på nedsättning av sociala avgifter för ungdomar inneburit att de jobben blivit väldigt dyra om det blivit några fler jobb. Jag hoppas att ministern kan svara på hur många jobb det har blivit av de alla miljarderna. Likadant vill jag ha svar på hur många jobb det har blivit av nedsättningen av restaurangmomsen. Eftersom man är ganska nöjd med de insatserna antar jag att man har koll på det. När Finanspolitiska rådet säger att det är en dyr och ineffektiv reform tror jag att det både har tittat och räknat på det. IFAU säger också precis som vi att det inte är något som ser ut att vara en lyckad reform. När ministern använder Spanien som en jämförelse med Sverige vet man inte om man ska gråta eller skratta. Spanien har haft en helt annan ekonomisk situation än vad vi i Sverige har fått. Det är 138 000 ungdomar som är arbetslösa. Det är en ungdomsarbetslöshet på 22 procent. Regeringen tycker att den har en bra jobbpolitik för ungdomar. Det tycker inte vi i Socialdemokraterna. Vi tycker att vi kan ha det bättre och att vi kan satsa mer. Om det har lyckats så bra som regeringen säger, varför har vi då så hög ungdomsarbetslöshet? Vi kan inte jämföra oss med Spanien.

Fru talman! Nej, sannerligen, Spanien är inte Sverige, och det är jag väldigt glad för. Jag är glad för att vi har en av de starkaste ekonomierna i hela Europa. Det är ingen slump och ingen händelse. Det är inte så att det bara blev så. Det beror på att vi har fört en ansvarsfull politik så att vi har råd att satsa i en av de allvarligaste kriser som vi har haft i Sverige i modern tid. Titta runt i Europa hur det ser ut. Titta på hur många länder i Europa som skär ned allting utom kanske kontantstöd till arbetslösa, inte har någon arbetsmarknadspolitik, skär ned löner och pensioner och säger upp anställda i offentlig sektor. Jag är sannerligen glad att vi inte är Spanien. Med en ansvarsfull politik ska vi heller inte hamna där. Därför är det viktigt att vi prioriterar det som gör att Sverige växer så att vi kan rädda jobb kvar och företag vill satsa på och investera i Sverige och att vi har bolagsskatter som ligger på eller under snittet i EU så att vi kan värna jobb i Sverige. Vi har fortfarande en väldigt stor exportsektor. Det är i grunden bra när det går bra för Europa och bra för vår omvärld. Men när halva vår export går till Europa där man i dag har sviktande efterfrågan är det klart att vi måste satsa på den inhemska marknaden. Oberoende bedömare är överens om att de reformer som är genomförda av alliansregeringen har gett effekt, och så ska det fortsätta att vara. Avslutningsvis - eftersom det är slut på inläggen - kan man säga att vi är överens om att arbetslösheten ska bekämpas. Frågan är bara hur. Vi tror att det blir fler jobb om det blir billigare att anställa. Socialdemokraterna tror att det blir fler jobb om det blir dubbelt så dyrt. Där tror jag att väljarna kan bilda sig en egen uppfattning om vad som leder till att bygga Sverige starkt.