Upprustning av Västerdalsbanan

Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Västerdalsbanan ska bevaras och utvecklas i framtiden och vilka åtgärder jag avser att vidta för att även landsbygdskommuner med så kallade lågtrafikerade banor kan försäkras en inriktning där dessa banor bibehålls och utvecklas. Västerdalsbanan som går från Borlänge via Repbäcken till Malung är ett stråk av vikt för godstrafiken och har även betydelse för persontrafik och viss turisttrafik. Förstärkningsåtgärder för att öka bärigheten genomfördes under åren 2003-2004, och 2007 startade Banverket anpassningsarbeten på Västerdalsbanan för att kunna införa ett fjärrstyrt trafikstyrningssystem. Arbeten sker löpande längs hela den drygt 13 mil långa banan från Repbäcken till Malung och beräknas tas i bruk i oktober 2010. En vinst med det nya signalsystemet är att man ökar kapaciteten, säkerheten och tillgängligheten på banan. Regeringen presenterade under hösten 2008 att 417 miljarder kronor ska avsättas för infrastrukturåtgärder under perioden 2010-2021. Trafikverken har utifrån de givna ekonomiska ramarna kommit fram till det förslag till nationell plan för transportsystemet som de lämnat till regeringen. Nu bereds förslaget i Regeringskansliet och även andra underlag. Till exempel länsplaneförslagen som regionerna har lämnat kommer att ingå i beredningen. Det är möjligt för länen att i länsplanerna bidra till järnvägsåtgärder som till exempel upprustning av järnvägsnätet. Den slutgiltiga nationella planen och regionernas ekonomiska ramar har regeringen för avsikt att fastställa under mars-april 2010. Därför vill jag inte föregripa beredningsprocessen och uttala mig om satsningar på enskilda järnvägsobjekt. Utan att föregripa beredningen och bedömningarna som ska göras eller beslutet som ska fattas vill jag ändå då det gäller lågtrafikerade järnvägar framhålla att regeringen i infrastrukturpropositionen Framtidens resor och transporter gjorde bedömningen att delar av det lågtrafikerade järnvägsnätet kan ha en viktig funktion som matarlinjer till de större stråken. I infrastrukturpropositionen fastslogs att Banverket i samråd med övriga transportmyndigheter och regionala organ ska analysera vilka av dagens lågtrafikerade banor man utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv bör överväga att rusta upp till högre standard och för vilka banor standardhöjande åtgärder inte krävs för att upprätthålla funktionen. Jag kan nämna att utredningen om lågtrafikerade banor är i slutskedet och ska presenteras för trafikverkens ledning under april 2010.

Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret som var ganska långt men som jag ändå inte tycker säger så mycket. Det är utredningar på gång, planer på väg in som ska behandlas och så vidare. Jag bor i orten Malung, och det här är en bana som sedan länge har blivit mer eller mindre misshandlad. Man har gjort små justeringar av banan och gjort en del investeringar för bärigheten. Det är en väldigt dålig kvalitet på banan. Det var också fråga om att man skulle sätta ned hastigheten. Den här banan hotas rent långsiktigt av nedläggning. Det är inte bara den här banan utan också andra som ligger i farozonen. När det gäller Västerdalsbanan har vi norra Europas största vinteranläggningar där uppe. Det är en näring. För vår del är det en basnäring. Det ingår också resor till den näringen. Det blir persontrafik. Det som är angeläget är att den rustas upp så att den blir konkurrenskraftig. Länsplaner och sådant i all ära men prio ett är Dalabanan. Det har jag ingenting emot, men det får inte bli så att de som matar Dalabanan får ett undermåligt underhåll. Det har varit ett undermåligt underhåll på den här banan länge. Vi har också som bekant ett väldigt tryck på väg 71 som resulterar i att man inte bara måste ta miljöhänsyn utan också ta in trafiksäkerhetsaspekten. 71:an är en av landets mest olycksdrabbade vägar. Nu har man gjort en förstudie i regionen med EU-medel. Bansträckningen från Rågsveden upp till Malung är av väldigt dålig kvalitet och skulle behöva en upprustning. Det är väldigt viktigt. Därför lyfter jag upp den här frågan som en nationell angelägenhet. Kalkylerna håller ju inte. Vänsterpartiet har i sin budget en speciell post på nästan en miljard om året för lågtrafikerade banor. Regeringen räknar inte på samma sätt. Man anser att lågtrafikerade banor ingår i underhållet. Jag vill höra ministerns svar på detta. Det är ju viktigt för basnäringen som grundar sig på att det kommer mycket turister. Vi har ett stort sågverk med ca 100 anställda i Fiskarheden. Där går 58 lastbilar ut och 65 lastbilar in per dygn. Det är ett hårt tryck på vägarna. Man nöter ut dem.

Fru talman! Vi står inför viktiga systemval. Jag vill kort presentera en vision för infrastrukturministern. I Sälenområdet finns det redan i dag närmare 90 000 sängar att sova i om man räknar in privatägda fritidshus som tämligen regelbundet hyrs ut till turister. Det kommer att bli många fler under de närmaste åren - 30 000 finns i pipeline, sägs det. Under vinterhalvåret byter sängarna gäster nästan varje helg. De flesta åker bil till och från området. Tyvärr medför den anhopningen av trafik många olyckor. I hela landets vägnät, inte bara i Dalarna, var det 16 dödsolyckor förra året under sportlovsveckan. Västerdalsbanan är därför inte en angelägenhet bara för Dalarna, vilket jag tycker att ministern antyder i sitt svar. I första hand är det faktiskt en nationell angelägenhet. Vilket annat område i Sverige med så stora trafikvolymer saknar en järnvägsförbindelse? Jag tror inte att man kan hitta något exempel som ens kommer i närheten, utom möjligen Gotland på somrarna. Men där fyller ju båttrafiken samma funktion som tågen skulle kunna göra i det här området. Om regeringen inte redan har fått det kommer man inom kort att på sitt bord få en ansökan om att bygga en stor flygplats i Sälenområdet - en stor flygplats med möjlighet att ta emot de största flygmaskiner som finns. Det är ett ingrepp i fjällnaturen som kan jämföras med att bygga ett oljeraffinaderi på västkusten. Det sätter frågan om systemval på sin spets i skuggan av klimatfrågan. Är det en hållbar infrastruktur vi ska satsa på eller ska vi fortsätta att bygga utan hållbarhet tills vi stupar och samhället bryter samman? Se möjligheten, Åsa Torstensson! Rusta upp den befintliga banan till högsta standard. Bygg ut den fram till ett hotellnära läge, till exempel vid Lindvallen. Bygg en stor stationsbyggnad med restauranger, kaféer och all tänkbar service. Förse den med linbanor till lämpliga platser i området runt omkring, till backar och övernattningsmöjligheter. Se sedan till att utrusta ett eller flera specialtåg för semestrande fjällturister och skapa ett system där bagage kan checkas in från avreseplatsen - kanske någon annanstans i världen - ända fram till hotellet i fjällområdet. Naturligtvis ska man också bygga ut en bra infrastruktur för framtidens elbilar så att de som inte bor alldeles i närheten har den möjligheten och de uthyrningsfirmor som etablerar sig i området törs satsa på den senaste modernaste tekniken. Hundratusentals svenskar besöker Sälenfjällen varje år, och fler blir det. Antalet besökare från andra länder växer i allt snabbare takt. Genom att göra de rätta valen skulle vi kunna skapa ett skyltfönster för klimatanpassning, ett skyltfönster för hållbar teknik, för framtidsbilder och inte minst för ett framtidshopp och något positivt ur infrastruktursynpunkt. Det går att spara många människoliv genom att skapa ett alternativ som är så attraktivt att de flesta väljer bort bilen och i stället tar tåget när de ska besöka fjällvärlden. Att visa att detta är möjligt skulle bidra till en omställning som vi ändå måste göra. Det handlar mycket om psykologi om vi ska klara det. Att en upprustning och förlängning av Västerdalsbanan dessutom skulle bidra till att flytta mängder av långväga lastbilstransporter från väg till järnväg, inte minst från sågverken som vi hörde Lena berätta om, gör det hela ändå attraktivare. Min önskan är att regeringen vågar se längre än, som jag uppfattar ministerns svar, till att lappa och laga för de akuta behoven.

Fru talman! Det är frestande för en ledamot i trafikutskottet att kasta sig in i den här typen av debatter. Det är glädjande att vi är så många som är engagerade i trafikfrågor i allmänhet och regionala tågbanor i synnerhet. Jag hoppas att det inte bara är för att det är valår. Jag hoppas att det är ett bestående intresse. Under den förra mandatperioden såg vi att det är mycket ord när det gäller att satsa på järnväg, men när det kommer till att anslå pengar är intresset inte alltid lika stort. Den europeiska järnvägsunionen konstaterade för bara några år sedan att Sverige har varit sämst i klassen i Europa på att sköta järnvägarna. Då har det naturligtvis byggts upp ett jättelikt berg av behov av bättre underhåll, mer satsningar och mer pengar för att vi ska ta itu med det eftersatta underhållet. Det är bra att intresset nu är stort på alla håll. Jag antar att ministern kommer in på att det har gjorts betydande höjningar av anslagen till järnvägssidan. När det gäller drift och underhåll har anslagen höjts med ungefär en tredjedel jämfört med hur det var under den förra mandatperioden. När det gäller nyinvesteringar är det en fördubbling i satsningar under den här mandatperioden på järnvägssidan. Det är glädjande, och det är jättebra. Men det illustrerar också att det är ett jättelikt behov. Det handlar inte bara om Västerdalsbanan. Jag kan räkna upp banor runt om i landet. På ministerns hemmaplan har vi Bohusbanan. Vi har Karlsborgsbanan, vi har Inlandsbanan, för att inte tala om min hemmaplan där vi har Dellenbanan mellan Hudiksvall och Ljusdal. Där ligger rälsen kvar, men trafiken har varit nedlagd ett tag och vi är många som hoppas och tror att det inom ett antal år, fem eller tio kanske, kan bli möjligt att återuppta trafiken. Det är uppbenbart att med den miljö- och klimatsituation vi har i världen och i Sverige kommer järnvägen att spela en allt viktigare roll. Sjöfart och järnväg kommer att spela en allt viktigare roll i takt med att miljö- och klimatintresset växer. Vi ser att det är alldeles nödvändigt att minska de utsläpp som vägtrafiken orsakar. Det finns inga andra alternativ kända i dag än att kraftfullt satsa på järnvägstrafik och sjöfart och sådant som inte innebär så stor belastning på miljön. Det är välkommet att engagemanget för Västerdalsbanan och andra banor växer. Vi ska värna om alla de regionala banor som finns. Jag brukar drista mig till att säga att den dag måste vara förbi när vi lägger ned en enda meter järnväg i det här landet. Det gäller att hitta möjligheter att bevara och rusta upp de delar vi har kvar. Jag är övertygad om att Västerdalsbanan är ett angeläget projekt. Jag vet att Region Dalarna med Anders Ahlgren i spetsen jobbar aktivt tillsammans med kommunerna för att hitta modeller för att ha kvar Västerdalsbanan, rusta upp den och kombinera den med smart busstrafik för att upprätthålla trafiken. Vi har, som Jan Lindholm och Lena Olsson har varit inne på, en enorm turistpotential runt Sälenfjällen. I samband med Vasaloppet såg vi att biltrafiken kan korka igen vägarna så att det blir kaos. Tusentals åkare kom för sent till Vasaloppsstarten på söndagsmorgonen på grund av att trafiken fungerade så undermåligt. Då är järnvägen en potential som vi måste använda. Jag ansluter mig till alla dem som tycker att det här är ett angeläget projekt. Jag utgår från att regeringen också tar det här på största allvar och anstränger sig för att hitta modeller nu när åtgärdsplanen står för dörren så att vi kan komma till skott med en kraftfull satsning.

Fru talman! Tack för engagemanget för järnvägsinvesteringar i stort. Det uppskattar jag verkligen; det har inte alltid varit så. Lena Olsson tycker inte att jag svarade på frågan. Jag svarade i allra högsta grad på frågan med just det som Lena Olsson efterfrågar. De investeringar som görs nu är ganska avgörande för att Västerdalsbanan ska fungera. Västerdalsbanan har i dag ett signalsystem som är svårt att förnya, och det är dyrt att underhålla. Ni som åker tåg känner till alla utrop när man skyller på signalsystemet som inte fungerar. Investeringar i ett nytt signalsystem ökar kapaciteten, ökar säkerheten och ökar tillgängligheten på banan. Det är ganska grundläggande förutsättningar just för att Västerdalsbanan ska kunna ta nästa steg i att vara en säker och intressant bana för, i detta sammanhang, godstrafiken som har ett stort behov av effektiva transporter och en logistik som fungerar. Detta är ett pilotprojekt som, vilket kan te sig konstigt, man följer i ett europeiskt sammanhang mycket noga eftersom vi ska införa nya ERTMS-system på järnvägen och järnvägsinfrastrukturen i EU just för att det ska vara smidigt och tillmötesgå godstrafikens behov av att järnvägstransporterna blir effektiva. Det är de inte i EU. Där prioriterar man persontransporterna. Detta är en investering som påbörjades 2007, och man räknar med att det ska kunna tas i bruk i oktober 2010. Det här är samma moderna system som man under hösten kommer att ha på Botniabanan. Det är naturligtvis oerhört intressant och avgörande för att den grundläggande kapaciteten ska fortsätta fungera i ett sammanhang. Här i debatten har man lyft fram järnvägen generellt. För första gången har vi gjort det arbete och åstadkommit den process som framför allt Jan Lindholm efterlyser. Vi låter den regionala nivån få ett stort ansvar och en stor delaktighet av den anledningen att man där kan identifiera vad som behöver prioriteras i förhållande till vilket näringsliv som man ser är på väg att utvecklas. Här är det i allra högsta grad turismen och turistindustrin i sig som naturligtvis har varit den givna verksamheten förutom oerhört traditionell näring som finns i dessa områden. Region Dalarna har mycket tydligt i det underlag och det strategiska arbete som ligger som underlag för de nationella planerna pekat ut persontrafiken för att fånga upp det kollektiva resandet i syfte att minska vägtransporterna till våra turistanläggningar. Där har man gjort sina prioriteringar på Dalabanan. Vi kan alla räkna miljarderna som behövs till nyinvesteringar och till reinvesteringar i järnvägsnätet. Region Dalarna har varit med och gjort denna prioritering i syfte att minska trafiken.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret och alla er andra som har backat upp när det gäller Västerdalsbanan. Min fråga gäller lågtrafikerade banor över huvud taget. Visst har man investerat i det nya trafiksystemet ERTMS, och man har utsett Västerdalsbanan som provbana. Men då vore det också angeläget att man gör investeringar i den bana där tågen ska gå eftersom den är undermålig enligt den undersökning som man har gjort. Det gäller sträckan Rågsveden-Malung. Där behöver man investera. Här handlar det om att man ska kasta ut ca 80 miljoner på ett nytt system när underlaget på banan där tågen ska gå är undermåligt. Jag vill göra ministern uppmärksam på hur det ser ut i dag. Jag vet också vilka prioriteringar som länet gör. Jag vet också att denna bana är ett riksintresse för godstrafiken. Den hängde på gärdsgården för några år sedan när man tänkte ta bort banan som ett riksintresse. Efter påverkan tog man tillbaka det. Banan är hela tiden i riskzonen, och det verkar inte som om den ena vet vad den andra gör. Men om man slänger ut 80 miljoner på detta nya system måste man se till att tågen kan åka på banan eftersom kvaliteten på banan brister. Vi önskar också en elektrifiering för att man ska kunna använda motorvagnar som går på elektricitet. När det sägs att banan är en angelägenhet för godstrafiken tänker man på varor. Det är svårt att få turismen betraktad som en näring över huvud taget. Jag vet inte hur länge jag har arbetat med dessa frågor. Men det är en näring som har stor betydelse för Sverige, och den växer hela tiden. Vänsterpartiet vill att vi utvecklar denna bana ända upp till Sälen och helst över Trysil på den norska sidan och ned till Gardermoen. Det är fullt möjligt. Det gjordes en stor utredning som kom fram till det. Jag tror att det var 1996. Jag har försökt att leta reda på den, men jag har inte hittat den än, men jag hoppas att jag gör det. Jag menar att detta måste bli en nationell angelägenhet. Man kan inte bara lägga allt på regionen. Banverket har denna bana som en provbana. Men det måste till vettiga resurser för underhåll och att man kan investera så att den håller för lång tid framöver. Det är bekant i den här kammaren att Vänsterpartiet har en investeringsbudget när det gäller infrastruktur eftersom miljön och trafiksäkerheten har en stor betydelse för oss. Nu har jag tagit upp frågan om denna bana för första gången i den här kammaren, och jag har motionerat om den. Men den är av stor betydelse för näringslivets utveckling, även norr om Malung. Det finns stora önskemål om att man ska föra över gods från bil till järnväg. Om det är något som nöter ut vägarna för oss där uppe så att de blir livsfarliga så är det den tunga trafiken.

Herr talman! Jag ska först vända mig till Sven Bergström och till ministern. Ni behöver inte vara oroliga för att mitt engagemang för Västerdalsbanan skulle ha något speciellt med valåret att göra. Jag engagerade mig för Västerdalsbanan tio-tolv år innan jag ens funderade på att bli politiker 1987. Det är alltså ett gammalt och långt engagemang. Visst finns det andra banor som är viktiga, inte minst dubbelspåret mellan Falun och Borlänge som är en katastrof nu när vi börjar komma ur lågkonjunkturen. Det är synd att man inte satte i gång att bygga det förra året medan det var lågkonjunktur. Jag tycker att det är synd att ministern bara ser detta som en lågtrafikerad bana. Jag försökte ge visionen att även om vi hade fem tågsätt som gick Stockholm-Sälen tur och retur dygnet runt och fem andra tågsätt som gick tur och retur dygnet runt under helgerna från Göteborg skulle vi i bästa fall kunna klara 20 procent av trafiken. Vi vet att om tio år kommer beläggningen att ha ökat ännu mer. Det handlar inte om att tro att en mycket stor järnvägssatsning skulle minska trafiken på vägarna, utan det handlar om att slippa bygga motorvägar dit därför att trafikvolymerna är så enorma under bytesdagarna. Man kan kanske med viss ökad styrning minska dessa trafiktoppar genom att få andra bytesdagar än just under helgerna. När det gäller att länet skulle ta ett ökat ansvar försökte jag i mitt förra anförande visa att det är en nationell angelägenhet, inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt, även om olyckorna inte inträffar i Dalarna i första hand. Men dessa helger är våra värsta trafikhelger.

Herr talman! Jag vill gärna återkomma till vikten av den regionala nivåns och Region Dalarnas delaktighet i planeringen av infrastruktur. Syftet är att vi ska få ett sammanhållet system där den regionala nivån också är med och prioriterar. Det är därför det som Lena Olsson efterlyser också är en del av näringslivets delaktighet. Turismen är viktig i Dalarna, men vi har också en oerhörd potential på andra ställen. Det innebär att alltifrån den enskilda vägen till X 2000 eller flyget in till Sverige måste fungera, och detta måste höra samman och knytas ihop. Det är därför jag återkommer till vikten av att ha en mycket tydlig regional delaktighet i detta. Det innebär inte, Jan Lindholm, att staten frånsäger sig ansvar ekonomiskt. Däremot skapar vi förutsättningar för länet att friare kunna hantera resurserna när det gäller det man själv förvaltar och bestämmer över. Dessutom tillför regeringen mer resurser till länsplanen som länen själva kan hantera och prioritera, allt för att där kunna möta det som näringslivet har behov av men också för att stärka en arbetspendling som i allra högsta grad är lokal eller regional. På andra ställen har man tydligt tagit med lågtrafikerade banor i ett kollektivtrafiktänk och ett matartänk. Då blir det ett sammanhållet system. Detta har aldrig gjorts tidigare, men det är grunden för att vi ska kunna få järnvägssystemet att komma upp i rätt nivåer vad gäller det ständiga underhållet. Jan Lindholm och Miljöpartiet pratar väldigt mycket järnväg, men ni har inte levererat. Ni har haft väldigt många år på er att lägga riktade pengar till de lågtrafikerade banorna. Jag vet att ni inte har gjort det. Det är så dags att komma nu! Jag tar den bollen, av den anledningen att jag nu tar järnvägssystemet och knyter ihop det med vägar och flyg. Dalarna är i allra högsta grad beroende av att de olika transportslagen utgör ett sammanhållet system. Annars fungerar det inte utanför storstaden. Som mycket tydlig regionalist med stark tilltro till att varje del i landet kan utvecklas på sina premisser måste man vara lyhörd och fånga upp regionernas egna prioriteringar. Allt kan nämligen inte göras på en gång; det är jag den första att bekräfta. Vi gör dock allt för att få ut ytterligare effektivitet av de skattepengar vi lägger in i systemet.

Herr talman! Visst är det bra med delaktighet från regionerna, men man har ju vissa begränsningar när det gäller resurser. Banverket har konstaterat att om tågförseningarna ska minska med 50 procent - och det har man ju sagt - och godskapaciteten öka med 50 procent måste man ha 7,6 miljoner kronor per år att lägga på banunderhåll. Vi i Vänsterpartiet har det till underhåll. Vi har också lagt nästan 1 miljard varje år till lågtrafikerade banor, och vi har Västerdalsbanan som en nationell angelägenhet. Om man nu har lagt ut 80 miljoner på den här provbanan, som är intressant för hela Europa, är det nödvändigt att vi får resurser fördelade av Banverket. Att de behöver mer pengar är det väl ingen som tvivlar på längre, efter allt vi har sett denna vinter som behöver göras. 80 miljoner har alltså provsystemet kostat, och då borde tågen också ha en rejäl räls att åka på. Banverket har som sagt konstaterat att man måste ha 7,6 miljoner per år om man ska minska förseningarna och öka godskapaciteten med 50 procent, och det gäller även den banan. Regeringen föreslår i sin budget 5,3 miljoner. Det räcker inte för att underhålla dessa lågtrafikerade banor. Hur ska detta gå till?

Herr talman! Jag vill bekräfta det Lena Olsson säger: Efter den här vintern är det fler som är intresserade av att prata drift och underhåll. Ibland är vädrets makter med en när man ska argumentera för sådant som väldigt få har engagerat sig i. Jag har i mina tre budgetar, Lena Olsson, tillfört nya pengar till drift och underhåll, av den anledningen att jag vet hur det ser ut ute i de 150 år gamla spåren. Vi har tillfört ökade resurser motsvarande 33 procent på drift och underhåll. Men jag vet också att det behövs mer. Det är min allra högsta ambition att ge Banverket en långsiktighet inom den ramen så att de själva dels kan ha en strategi för när de bygger, ökar kapaciteten och byter de signalsystem och de växlar som behöver förnyas runt omkring i landet, dels kan göra detta på ett hållbart sätt. Det är då vi får ett hållbart system, allt i syfte att bejaka och understödja det som Lena Olsson efterlyser. Det är så vi knyter ihop landet. Det kan gälla stora turistorter, men det finns också områden runt dessa turistorter där människor bor och verkar som också behöver ha bra vägar och järnvägar för att det ska fungera i deras vardag. Detta är grunden för den planering som nu görs och det arbete som nu pågår, allt i syfte att knyta ihop landet och skapa förutsättningar för att binda samman människor i bättre resemönster.