USA:s nya utrikespolitiska agenda
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Anna Lin (S)
- Hoppa till i videospelarenYvonne Ruwaida (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Anna Lin (S)
- Hoppa till i videospelarenYvonne Ruwaida (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Anna Lin (S)
- Hoppa till i videospelarenYvonne Ruwaida (Mp)
- Hoppa till i videospelarenUtrikesminister Anna Lin (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 41 Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 42 Yvonne Ruwaida (Mp)
Anf. 43 Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 44 Yvonne Ruwaida (Mp)
Anf. 45 Utrikesminister Anna Lin (S)
Anf. 46 Yvonne Ruwaida (Mp)
Anf. 47 Utrikesminister Anna Lin (S)
Interpellation 2001/02:432
av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesminister Anna Lindh om USA:s nya utrikespolitiska agendaEfter terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september förra året slöt nästan hela världen upp bakom en sårad och skakad amerikansk nation. Det var både naturligt och riktigt.
När tusentals oskyldiga civila dödas av fanatiska fundamentalister sluter världen självklart upp bakom offren. Inledningsvis har även den amerikanska kampen mot terrorismen fått politiskt stöd från stora delar av världen. Det är många som räds detta osynliga hot, som utan förvarning kan tänka sig att döda tusentals civila.
För oss som vill fortsätta leva i öppna demokratiska samhällen är terrorn givetvis en fruktad fiende. Men sedan den militära operationen i Afghanistan är att betrakta som avslutad i fråga om terrorbekämpning, finns det goda skäl att förhålla sig mer skeptisk till fortsatt amerikansk uppladdning. Krigsretoriken från Vita huset börjar inte bli bara påfrestande i sin nationalistiska uppblåsthet utan även en fara för den internationella säkerheten.
När USA:s president Bush i sitt tal om tillståndet i den amerikanska nationen kallade Iran, Irak och Nordkorea för "ondskans axelmakter", föreföll det mest vara retorik ägnat den politiska hemmamarknaden. Nu talar dock alltmer för att Bush har för avsikt att följa upp sitt tal både militärt och diplomatiskt. Utrikes- och säkerhetspolitiskt är det en återgång till Ronald Reagans maktpolitik. Massiv militär upprustning, men inte för att möta en stark väl definierad fiende som Sovjetunionen. I stället en världsomspännande jakt på det som kallas den internationella terrorismen.
Alltsedan terrorattackerna den 11 september domineras den internationella agendan av USA:s kamp mot terrorism. Men syftet med kampen och dess utformning har också skapat tvivel världen över. Att bekämpa den nya globala terrorismen får inte ske bara genom bestraffning av terroristerna. Man måste också belysa de bakomliggande orsakerna för terrorism: Stora grupper av världsbefolkningen marginaliserats genom inkomstklyftor, förtryck och kolonialismens efterverkningar.
En "snabbinsats" mot terrorism enligt USA:s modell äventyrar inte bara den globala säkerheten. Den allmänna rättssäkerheten håller på att urholkas. Vi ser en utveckling mot mer av ett "kontroll-" och "övervakningssamhälle" där medborgarnas civila och politiska rättigheter inskränks alltmer och den personliga integriteten sätts ur spel. Detta får aldrig ske i "terrorismbekämpningens namn".
FN och EU måste se till att såväl nationell lagstiftning som internationella överenskommelser om de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna inte urholkas av US-administrationens och det internationella samfundets kamp mot terrorism.
Om Bushadministrationen får sitt budgetförslag igenom i kongressen, kommer USA att ensamt stå för halva världens militära utgifter. USA tog sig rätten att bestämma över världspolitiken den 11 september. USA förväntar sig uppställning på temat "de som inte är med oss stöder terroristerna".
Det betyder att allt som USA gör vägs och mäts i en amerikansk vågskål. Isolationism ligger i den ena vågskålen, militära aktioner för att skydda USA i den andra. Utrymmet för "den goda världsmedborgaren" krymper. Internationella konflikter sätts i relation till "hur påverkar det USA?". På samma sätt värderas internationella avtal vad gäller allt från miljön till krigstribunaler. Det utvidgade säkerhetstänkandet krockar dramatiskt med demokratiska fri- och rättigheter. Registrering, övervakning och avlyssning är inslag som förändrar ett öppet, demokratiskt samhälle.
I ett tal vid en minnesceremoni ett halvår efter attackerna den 11 september underströk USA:s president Bush att "USA förväntar sig att omvärlden hjälper till i kampen mot 'parasiterna' som hotar världsfreden." Bush framhöll att "USA är berett att hjälpa länder i den nu påbörjade andra fasen av kriget mot terrorismen och manade att alla måste vara redo att 'konfrontera' länder som utvecklat massförstörelsevapen @ och terrorister som 'hungrar' efter sådana vapen."
USA:s president upprepade i ett tal förra veckan, med trolig hänsyftning till Irak, varningen att länder som utvecklar massförstörelsevapen snart kommer att få möta USA:s vrede. Bush har gång på gång hotat med en militäraktion mot Bagdad och markerat en möjlig utvidgning av det USA-ledda kriget mot terrorismen. Den aggressiva utrikespolitik som Vita huset står för i dag borde få omvärlden att bli mer kritisk till USA. Inte minst viktigt är det att de europeiska staterna vågar säga ifrån när amerikanarna väljer att gå sin egen farliga väg.
Sverige och EU kan i längden inte vara tysta och tolerera att USA går sin egen väg i den internationella politiken. Men någon kritik mot USA vågar sig EU:s utrikesministrar inte på. Förklaringen till undfallenheten ska sökas i det faktum att det europeiska självförtroendet i förhållande till USA är sällsynt dåligt.
Därför anser jag att det är hög tid att Sverige och EU borde höja sin röst gentemot USA:
- om Bushadministrationens budgetförslag går igenom, kommer USA att stå för halva världens militärbudget;
- USA har världens största arsenal av massförstörelsevapen;
- USA har inte ratificerat Kyotoavtalet, med hänvisning till att detta skulle skada de amerikanska företagens intressen och trots att landet står för mer än 25 % av världens utsläpp;
- USA har sagt upp ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet);
- USA har sagt nej till provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban Treaty);
- USA har planer att utveckla ett eget missilförsvar (NMD); missilförsvaret är en del av Bushs nya unilaterala kärnvapenpolicy;
- USA har ännu inte betalat sina skulder gentemot FN (en av tre avbetalningar är gjord);
- USA tänker inte att ratificera den permanenta internationella brottmålsdomstolen;
- USA:s utrikespolitik har blivit alltmer aggressiv och unilateral;
- USA:s nya utrikespolitiska doktrin är förenklande, splittrande och bidrar till en skärpning av det säkerhetspolitiska läget i världen;
- Bushs närmsta säkerhetspolitiska rådgivare förespråkar en användning av taktiska kärnvapen i framtida krig;
- USA ger ekonomiskt och militärt stöd till länder som befinner sig i militära konflikter och som inte garanterar sina medborgare grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:
1.Hur avser utrikesministern att agera på USA:s nya utrikespolitiska agenda efter terrorattackerna den 11 september?
2.Hur avser utrikesministern att agera på USA:s strategi att bekämpa terrorism utanför dess egna gränser?
3.Hur avser utrikesministern att agera på att Bushadministrationen gör sig redo för ett angrepp mot Irak?
4.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA kommer att stå ensamt för halva världens militära budget, om Bushadministrationens budgetförslag går igenom?
5.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA inte har ratificerat Kyotoavtalet?
6.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har sagt upp rustningskontrollavtalet?
7.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har sagt nej till provstoppsavtalet för kärnvapen?
8.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA har planer att utveckla ett eget missilförsvar (NMD)?
9.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA ännu inte har betalat sina skulder gentemot FN (en av tre avbetalningar är gjord)?
10.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att USA inte tänker ratificera den permanenta internationella brottmålsdomstolen?
11.Hur avser utrikesministern att agera på det faktum att Bushadministrationen förespråkar en användning av taktiska kärnvapen i framtida krig?
12.Vad kommer utrikesministern att göra gentemot USA:s alltmer aggressiva och unilaterala utrikespolitik som bidrar till en skärpning av det säkerhetspolitiska läget i världen?
13.Vad avser utrikesministern att göra inom EU och FN för att förhindra att den globala kampen mot terrorism upphäver internationella överenskommelser om de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna?
14.Vad avser utrikesministern att göra för att förhindra framtida militära konfrontationer mellan USA och länder som USA:s president Bush betecknade i sitt tal till nationen som "ondskans axelmakter"?