Utflaggning och tonnageskatt

Fru talman! Lars Johansson har frågat mig om jag avser att ta några initiativ i fråga om tonnageskatt, hur jag ser på den svenska rederinäringens konkurrenssituation och hur jag ser på läget för rederinäringen och jobben utan tonnageskatt. De frågor Lars Johansson har ställt är desamma som han ställde för några veckor sedan. Anledningen till att Lars Johansson nu väljer att upprepa frågorna är att han den gången fick förhinder att närvara vid debatten. Det finns inte någon anledning för mig att efter så kort tid förändra innehållet i mitt tidigare svar. Min grundinställning är således fortfarande att det bör råda likvärdiga konkurrensvillkor mellan den svenska handelsflottan och andra handelsflottor. Sjöfartsnäringen är dock redan i dag en skattemässigt gynnad bransch. Rederinäringen erhåller ett omfattande sjöfartsstöd, som innebär att branschen får tillbaka både inkomstskatt och sociala avgifter trots att de ombordanställda tjänar in pension och andra sociala förmåner i Sverige. Avskrivningsreglerna gör att branschen har byggt upp stora latenta skatteskulder genom överavskrivningar på fartyg. Ska vi ha ett system med tonnageskatt måste en rad utestående frågor ses över. Den samlade effekten av sjöfartsstödet och de skattevillkor som gäller för sjöfarten får inte heller utformas så att andra branscher missgynnas. Jag kan därför fortfarande inte lämna något besked om när ett förslag om tonnageskatt kan komma att läggas fram.

Fru talman! Jag tackar för svaret, även om jag inte är nöjd med svaret från finansministern. Det kanske inte är så förvånande eftersom jag ställde ett antal frågor om hur finansministern ser på rederinäringen, kopplat till vilken beskattning man ska ha av rederinäringen i Sverige. Det är inte bara en fråga om vilka regler vi har i Sverige utan det är också fråga om vilka regler som övriga sjöfartsnationer har, framför allt inom EU. Det som är väldigt tydligt är att alla andra sjöfartsnationer inom EU har tonnageskatt, dock icke Sverige. Det är anledningen till att jag har ställt den här frågan. Det har också betydelse för i vilken utsträckning som de svenska rederierna kommer att bibehålla sina fartyg med svensk flagg respektive utländsk flagg. Den senaste statistiken som vi har, från juni i år, visar att de svenska rederierna har 354 fartyg med utländsk flagg och 235 med svensk flagg. För närvarande har man en beställning på 57 båtar till de svenska redarna. Många av de här rederierna säger nu: Vi är inte intresserade av att flagga med svensk flagg eftersom det är mer fördelaktigt att lägga fartygen i andra länder därför att Sverige inte har tonnageskatt. Det här är ju ingen ny fråga. Den har varit uppe till debatt i riksdagen under många år. Jag kan konstatera att när det parti som statsministern tillhör var i opposition väcktes ett flertal motioner, också av nuvarande statsministern, som krävde att Sverige skulle införa tonnageskatt före regeringsskiftet. Det är egentligen en av de frågor jag vill ställa återigen. Varför går det så trögt med den här frågan, när de borgerliga partierna i opposition var väldigt angelägna om att man skulle införa tonnageskatt i Sverige? Det gavs också ett tillkännagivande till den socialdemokratiska regeringen om att utreda frågan, vilket skedde. Det lades fram ett förslag våren 2006 från den så kallade Tonnageskatteutredningen om att införa tonnageskatt i Sverige. Det låg på regeringens bord vid regeringsskiftet. Det hände ingenting direkt. Det kan jag ha full förståelse för, men riksdagen gav ett tillkännagivande året därefter och begärde enigt att regeringen skulle komma med ett förslag till tonnageskatt just av de skäl som jag har anfört inledningsvis, att många andra länder i Europa har tonnageskatt och att det av konkurrensskäl är väldigt viktigt att ha samma villkor. I annat fal riskerar vi ökad utflaggning från Sverige. På det här viset har riksdagen hanterat frågan ytterligare. Jag kan nämna - det framgår också av interpellationen - att i april i år skrev skatteutskottet till konstitutionsutskottet och tyckte fortfarande att det var märkligt att regeringen inte har tagit upp den här frågan. För ett år sedan fanns den med i budgetpropositionen som en fråga som regeringen beredde. I årets budgetproposition finns det inte med ett ord nämnt att regeringen bereder frågan om tonnageskatt. Jag har därför väldigt svårt att förstå varför regeringen inte vill fullfölja en linje som handlar om att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för rederinäringen så att vi fortsättningsvis kan se att de 57 nya fartygen i större utsträckning kommer att ha svensk flagg. Mina frågor till finansministern kvarstår: Varför går det så trögt med beredningen av tonnageskattefrågan? De andra två frågorna är lika viktiga. Hur ser statsrådet på att den svenska rederinäringen inte har samma konkurrensmöjligheter som andra sjöfartsnationer inom EU? Hur bedömer statsrådet läget för rederinäringen och jobben när vi riskerar ökad utflaggning utan tonnageskatt?

Fru talman! Det är tveklöst så att regeringsansvar ger många nya insikter. Det kan Lars Johansson säkert också vittna om. Jag vill säga att lika villkor, som Lars Johansson nämner, är en viktig utgångspunkt. Låt mig göra en enkel jämförelse. För en industriarbetare som tjänar 20 000 kronor i månaden utgår en arbetsgivaravgift på 6 484 kronor och en inkomstskatt på 5 300 kronor. Han betalar följaktligen 11 789 kronor i skatt. Det är vad han bidrar med till det allmänna. Sedan kan man naturligtvis tycka att skatterna borde vara högre eller lägre i största allmänhet, men så mycket betalar en industriarbetare. En sjöman får en arbetsgivaravgift på 6 484 kronor, en inkomstskatt på 3 443 kronor. Sedan utgår ett sjöfartsstöd på 9 927 kronor, och skattebetalningen är alltså noll kronor. Tittar vi sedan på sjöfartsnäringen kan vi notera att man har en nettoomsättning på 37 824 000 000 kronor. På detta har man ett överskott på 221 miljoner kronor. Man har en bolagsskatt på 62 miljoner kronor och en slutlig skatt på 170 miljoner kronor. Det är mycket svårt att hitta någon annan industri som har en sådan proportion mellan omsättning och skattebetalning. Jag tror att det var lädervaruindustrin, som i min tabell har förkortningen DF, som betalar 67 miljoner kronor i bolagsskatt på en omsättning på ungefär en femtedel av sjöfartsnäringens. Sjöfartsnäringen är med andra ord en mycket gynnad bransch i Sverige. Jag tillhör dem som tror att vi har många skäl att få lägre skatter på sikt i Sverige, men det ska vi ha för breda näringar, för stora näringar och på lika villkor för näringarna. Sjöfartsnäringen är naturligtvis väldigt viktig och central. Den är viktig för att vi ska vara en del av världshandeln. Men låt oss också komma ihåg att när vi tittar på statistiken kan vi se att omsättningen för den här verksamheten har ökat. Handelsflottan har ökat. Vi har fler båtar med svensk flagg än tidigare. Jag måste säga att jag har lite svårt att se grunden för Lars Johanssons vurm för att kraftigt sänka skattebelastningen för sjöfartsnäringen. Det är min övertygelse att skulle vi tappa avskrivningsreglerna skulle det förmodligen bli så att svensk sjöfart i större utsträckning skulle flagga ut. Det är just avskrivningsreglerna och möjligheterna att rulla dem framför sig som gör att vi har relativt stora investeringar i den här näringen. Då kan det naturligtvis vara motiverat att man kan skriva av en del av dem. Jag vill inte framstå som en skattetaliban som värnar varje skatteintäkt för statskassan, men det är ändå centralt och viktigt att vi får in våra skattebetalningar. Jag kan inte känna att det är en stor, angelägen, central och viktig arbetsuppgift för Finansdepartementet att prioritera en näring som är skattemässigt så påtagligt gynnad framför andra viktiga skatteprojekt. Vi ska naturligtvis bereda frågan vidare. Det finns många intressanta aspekter där man kan väga fram och tillbaka behovet av att arbeta vidare med detta. Men det finns inte ett färdigt utredningsförslag utan det finns ett mycket omfattande återstående arbete att göra på området. Jag vill ändå påpeka att vi är på väg in i ett ordförandeskapsår - vi har EU-ministern här. Under det året kommer våra möjligheter att göra den typen av stora och omfattande beredningsarbeten att vara mycket begränsade.

Fru talman! Jag noterar inledningsvis att finansministern säger att regeringsarbetet ger lite nya insikter. Det kan i och för sig vara glädjande att ta del av. Jag hoppas att det gäller också inom andra politikområden med tanke på vad Moderaterna sade i den senaste valrörelsen. Jag ska inte gå in djupare i den frågan, men jag ska ta upp ett par saker som jag tycker är viktiga att komma ihåg. Antalet fartyg som har utflaggats har ökat. Det är inte så att inflaggningen har ökat utan det är utflaggningen som har ökat. Om man jämför åren 2000 till och med 2007 är det 83 fartyg från svenska rederier som har blivit utflaggade. Det är betydligt fler än vad som har kommit med ny svensk flagg. Utvecklingen går i den riktningen. Det är trist att vi har en sådan utveckling i Sverige. Det är en viktig sjöfartsnation. Även om vi med stor kraft är på väg in i en allvarlig lågkonjunktur har vi ändå en stor del av svensk export som går via de svenska rederierna runt om i världen. Det är viktigt för Sverige att vi har en ordentlig sjöfart som fungerar på ett bra sätt och kan transportera våra varor fram och tillbaka till Sverige över de olika haven runt om i världen. Det är en viktig näring. Vi har diskuterat sjömansskatt och liknande tidigare. Vi har diskuterat frågan om det så kallade jobbskatteavdraget skulle gälla för sjömän också, som det inte gjorde från början. Den frågan har vi klarat ut. Nu gäller jobbskatteavdraget även för sjömän. Men jag har fortfarande svårt att förstå varför vi inte kan ta fram ett förslag som handlar om tonnageskatt. Det är klart att man måste se till hela beskattningen av rederinäringen. Det inser alla. Latenta skatteskulder och liknande måste hanteras i ett sådant paket. Men jag förstår fortfarande inte varför det är så svårt att gå in i en dialog om att förändra skattesystemen så att vi får ett likvärdigt skattesystem för rederinäringen med en så kallad tonnageskatt så att det blir samma konkurrensförhållanden mellan de olika länderna i Europa. Det är det som är huvudfrågan. Vad är det som gör att det är så svårt att konstruera ett sådant system? Varför ska det ta så oerhört lång tid? Det har ändå tagit drygt två år sedan Anders Borg kom in på Finansdepartementet. Nu är du väl ganska varm i kläderna - trots allt. Många andra frågor går fort, men just den här frågan tar lång tid. Det går inte ens att ange någon tidsplan för ett beredningsarbete, utan det hänvisas till att andra frågor är viktigare än denna. Rederinäringen tycker att denna fråga är viktig. Jag har inga andra ambitioner än att vi ska ha en likabehandling av svensk sjöfart som annan sjöfart i andra länder och att de ska betala sin del av skatten. Men när det inte är likvärdiga konkurrensförhållanden, och vi riskerar att allt fler fartyg flaggas ut ur landet, upplever jag att detta är ett stort problem. Det måste ha hänt någonting. Bara något år efter regeringsskiftet sade Åsa Torstensson, ansvarig för kommunikationsfrågorna, att det ska komma ett förslag om tonnageskatt under innevarande mandatperiod. Jag uppfattar de tidigare beskeden från finansministern i budgetpropositionen som att ett förslag skulle vara på väg. När kommer förslaget? Kommer det under denna mandatperiod?

Fru talman! Jag har stor respekt för Lars Johanssons vurm för den här frågan. Samma gäller för många riksdagsmän i mitt eget parti, allianspartierna och andra partier i riksdagen som har sin hemmahörighet i viktiga sjöfartsregioner. Jag har stor respekt för det. Jag kan ändå inte blunda för det exempel jag alldeles nyligen läste upp, om en industriarbetare med 20 000 i lön och en sjöman. Kombinationen av sjömansskatt, sjöfartsstöd och arbetsgivaravgift gör att skattebetalningarna från denna näring är utomordentligt små - obefintliga. Jag ska gärna ge Lars Johansson en förklaring till varför min egen skepsis har tilltagit. I samband med att vi har jobbat med räntesnurrorna har jag funnit anledning att relativt noggrant granska hur olika näringar och företag sköter sina betalningar med bolagsskatten. Det är viktigt att alla betalar sina skatter. Det är viktigt att alla näringar fullgör sina förpliktelser mot samhället. Det är naturligtvis frapperande att en näring som omsätter 37 miljarder betalar 62 miljoner i bolagsskatt. 37 miljarder och 62 miljoner - då kan inte det svenska skattetrycket vara ett alldeles stort problem för denna näring. Jag har inte räknat ut procentsatserna av omsättningen de betalar i skatt, men det lär inte bli någon alldeles särdeles hög siffra. Vi har problemet på avskrivningssidan. Både Lars Johansson och jag vet att den inte är okomplicerad. Det är svårt att värja sig från intrycket att delar av sjöfartsnäringens stora intresse i frågan i praktiken handlar om att de vill undkomma de stora latenta skatteskulder som här finns. Så länge de latenta skatteskulderna finns och möjligheterna till avskrivningar finns har man anledning att investera i båtar i svensk sjöfart. Jag upplever därför inte att vi har villkor för svensk sjöfartsnäring som är så problematiska och besvärliga som det ibland ges sken av. Jag har suttit i Nordiska ministerrådet och fått motsatta argument från våra kolleger, det vill säga att den svenska sjöfartsnäringen har så utomordentligt goda villkor att det faktiskt sker inflaggning till Sverige från andra nordiska länder. Den grundläggande utgångspunkten är att varje näring ska betala sina skatter på ett korrekt sätt så att vi får ett ansvarstagande från hela samhället utifrån de skatter som naturligtvis måste betalas in. Det gäller inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och bolagsskatter. Det är inte så att sjöfartsnäringen är särskilt illa utsatt. Man har mycket förmånliga skattevillkor. Det är kanske nödvändigt. Men givet de stora komplikationer som ligger i avskrivningsfrågan måste det här få ta den tid det tar. Jag kan inte ställa i utsikt att den här svåra frågan kan lösas snabbt. Det kommer att ta sin tid innan vi når resultat.

Fru talman! Det kan väl ändå vara så att finansministern i sina överläggningar med andra finansministrar inom EU diskuterar tonnageskattefrågan. Det måste ändå vara viktigt för ett land som Sverige med en stor sjöfartsnäring att vi har likvärdiga konkurrensförhållanden så att inte rederinäringen kan säga att i andra länder finns tonnageskatt men inte i Sverige, och därför flaggas våra fartyg ut. Jag tycker att det är lite pinsamt. Varför kan vi inte reglera frågorna på ett sådant sätt att vi har likvärdiga konkurrensförhållanden? På andra områden går vi fram och sänker till exempel bolagsskatten. Vi är överens om den sänkning som regeringen föreslog i höstas därför att vi har sett att andra länder inom EU har sänkt sin bolagsskatt. Av konkurrensskäl måste vi ha en bolagsskatt som inte slår ut de svenska företagen. Finansministern går förbi den frågan lite för lätt. Varför har det varit så oerhört svårt att ha överläggningar med rederinäringen i den här frågan? Jag är precis som finansministern helt klar över att det inte bara är att ändra och införa tonnageskatt och alla andra villkor ska vara oförändrade. Det har jag aldrig sagt. Jag tycker att man ska ha tonnageskatt därför att det skapar likvärdiga konkurrensförhållanden. Det kan påverka övriga skatter som rederinäringen har. Självklart måste frågan om de latenta skatteskulderna regleras. Men varför kallas inte rederinäringen till överläggning på Finansdepartementet för att lösa frågan? Ni har till och med vägrat att svara på brev och delta i överläggningar. Det har varit många inbjudningar, och ni har sagt nej till att över huvud taget träffa rederinäringen. Det tycker jag är bekymmersamt. Det är en viktig bransch, och det är viktigt att den branschen känner att den har ett stöd från Sveriges regering också i fortsättningen. Sedan kan man ha olika uppfattning i sak, men jag tycker ändå att man måste få en gemensam diskussion och klara ut vilka problem vi står inför.

Fru talman! Jag försäkrar Lars Johansson att jag har stor respekt för hans vurm för rederinäringen. Det är en viktig bransch. Vi är ett utrikeshandelsberoende land. Det är alldeles uppenbart. Jag kommer själv från en hamnstad, Norrköping, så jag kan ha stor respekt och stor förståelse för detta. Det stämmer inte att vi inte har haft överläggningar med rederinäringen. Jag har själv träffat dem. Min statssekreterare Ingemar Hansson har vid upprepade tillfällen haft sammankomster med dem. Men jag föreställer mig att de kanske inte är alldeles nöjda med de svar vi har gett vid de överläggningarna. Tyvärr är det ibland så att man måste ge svar som inte alltid uppskattas av dem som får dem. Men vi har haft överläggningar, och vi kan gärna ha överläggningar igen och diskutera hur det kommer sig att bolagsskatten för de här företagen uppgår till 62 miljoner kronor. Det skulle jag gärna ha en bra överläggning om. Det kan jämföras med - jag var tvungen att titta i tabellerna - hela gummi- och plastvaruindustrin, som har en liknande omsättning. Det är den som i mina tabeller ser likvärdig ut. De betalar 464 miljoner kronor på samma omsättning som rederinäringen betalar 62 miljoner. Det är svårt att hitta näringar som har så förmånliga skattevillkor som denna. Jag gläds alltid åt människor som har låga skatter, men de skatter vi har ska betalas och näringar bör ha likvärdiga villkor. Jag vill därför också vurma för våra skattebaser, även om jag naturligtvis delar Lars Johanssons starka intresse för just rederinäringen och vurmar för dess viktiga utveckling. Men låt oss också komma ihåg att detta är en bransch med mycket förmånliga skattevillkor - noll skatt på arbetskraften och nästan ingen bolagsskatt. Det är väldigt få andra branscher som kan erbjuda sådana villkor i Sverige.