Utländskt tiggeri

Herr talman! Adam Marttinen har frågat mig vilka åtgärder regeringen har vidtagit för att stoppa det utländska tiggeriet i Sverige och om regeringen avser att ompröva sitt motstånd mot någon form av tiggeriförbud.

Jag vill börja med att understryka att regeringen är bekymrad över att personer som vistas tillfälligt i Sverige tigger för sin försörjning och att denna grupp lever under ovärdiga förhållanden. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att bekämpa utsatthet, stärka det straffrättsliga skyddet mot människohandel och människoexploatering samt underlätta för Polismyndigheten och andra myndigheter att agera mot brottslighet som förekommer.

Den 1 juli 2018 trädde nya straffrättsliga bestämmelser i kraft för att förstärka skyddet mot exploatering av utsatta personer i arbete och tiggeri. Bland annat infördes ett nytt gradindelat brott i brottsbalken, människoexploatering. Genom bestämmelsen straffbeläggs att på vissa otillbörliga sätt exploatera en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri. Förutom det nya brottet människoexploatering gjordes flera ändringar i straffbestämmelsen om människohandel. Syftet med ändringarna var att förstärka det straffrättsliga skyddet mot människohandel och öka antalet lagföringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under 2018 finns ett par exempel på fällande domar för människohandel avseende tiggeri. Den 15 februari 2022 kom det första avgörandet från Högsta domstolen där någon fälls för det nya brottet människoexploatering. Regeringen följer naturligtvis utvecklingen av rättspraxis på det här området noga.

Regeringen genomför en historisk satsning på Polismyndigheten. Den innebär att antalet anställda ska öka med 10 000 mellan ingången av 2016 och utgången av 2024. Enligt Polismyndighetens personalstatistik vid årsskiftet har vi nått mer än halvvägs. I syfte att finansiera satsningen har Polismyndighetens anslag höjts kraftigt.

Regeringen har även tagit initiativ till nya regler som syftar till att göra det enklare för markägare att få tillbaka besittningen till sin mark, samtidigt som de som uppehåller sig på platsen tillförsäkras en rättssäker process. Reglerna trädde i kraft den 1 juli 2017. Markägare kan numera under vissa förutsättningar få en ansökan om avlägsnande prövad av Kronofogdemyndigheten utan att behöva lämna uppgifter om vilka personerna som ska avlägsnas är. Vidare kan avlägsnandet genomföras mot personer som har anslutit sig till platsen efter att ansökan lämnades in.

År 2020 bifölls 30 ansökningar om avlägsnande bara i Stockholm, varav 18 verkställdes. Antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten gällande rätten att återfå besittning till sin mark har minskat väsentligt efter reformen. År 2015 inkom 235 sådana ansökningar nationellt, vilket ska jämföras med 65 ansökningar 2020. Statistiken talar för ett minskat behov av att vända sig till Kronofogdemyndigheten för att återfå besittningen till sin mark.

Vidare gav regeringen Länsstyrelsen i Stockholm ett nationellt samordningsuppdrag i frågor som rör utsatta EU- och EES-medborgare under perioden 2016-2019. Uppdraget syftade framför allt till att ge stöd och höja kompetensen hos aktörer som möter målgruppen och till att bidra till ett mer likformigt arbete i hela landet. Länsstyrelserna fick även i uppdrag att under 2020 ansvara för regionala kompetensutvecklingsinsatser i frågor som rör målgruppen.

Det finns som bekant inget nationellt förbud mot tiggeri i Sverige. En kommun kan dock med stöd av ordningslagen meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. I en dom från Högsta förvaltningsdomstolen meddelad i december 2018 slogs det fast att kommuner får reglera passiv penninginsamling på offentlig plats, det vill säga tiggeri, genom lokala ordningsföreskrifter. I domen konstateras att det finns ett utrymme att införa lokala ordningsföreskrifter som begränsar penninginsamling, förutsatt att de är tillräckligt tydliga med sitt syfte och avgränsade i sitt geografiska tillämpningsområde.

Flera kommuner har infört förbud eller tillståndskrav gällande tiggeri genom lokala ordningsföreskrifter. Det är emellertid en polisiär uppgift att upprätthålla allmän ordning och ingripa till exempel när personer uppträder ordningsstörande eller begår brott.

Herr talman! Jag noterade nu på morgonen att det var nästan exakt fyra år sedan vi senast hade denna debatt om utsatta EU-medborgare och, inte minst, oppositionens förslag om ett nationellt tiggeriförbud. Jag kunde också notera att svaret från statsrådet är ungefär likalydande i dag som för exakt fyra år sedan. Man nämner ett antal saker som regeringen tog initiativ till och sedan också har genomfört, bland annat skärpta straff för människoexploatering och andra saker som regeringen har annonserat, inte minst i svaret här i dag och tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är inget som Sverigedemokraterna har varit emot. Det har tvärtom funnits ett ganska stort stöd för alla straffskärpningar som regeringen har kommit med. Vi har dessutom varit kritiska till att de straffskärpningar som regeringen har gått fram med allt som oftast har varit i underkant.

Jag tar upp den här debatten igen, inte minst på grund av att vi numera tycks dela stora delar av den problembild som det utländska tiggeriet på Sveriges gator och torg innebär, nämligen att utsatta EU-medborgare i varierande grad utnyttjas för kriminella syften. Så har det inte alltid sett ut.

När Sverigedemokraterna började uppmärksamma hur den fria rörligheten i Europa utnyttjades och vilken situation som låg bakom - att det ofta var organiserat och att kriminella syften låg bakom - fick vi utstå en hel del kritik, inte minst från Socialdemokraterna och den rödgröna regeringen, om att vi skulle ha illasinnade syften. Men nu tycks vi alltså dela problembilden och uppfattningen att detta inte bör förekomma i Sverige och att vi bör vidta åtgärder för att stävja det utländska tiggeriet på våra gator. Det är inte på detta sätt den fria rörligheten är tänkt att fungera i Europa - att man ska kunna uppehålla sig i Sverige genom tiggeri.

Vi kan bara konstatera att trots alla de åtgärder som man nu har vidtagit under de här fyra åren och under alla de åtta år som man suttit i regeringsställning är det utländska tiggeriet fortsatte utbrett på Sveriges gator. Trots att man säger att det är en polisiär sak att upprätthålla ordning och att det finns en viss möjlighet för kommunerna att ställa vissa krav kan vi se att tiggeri förekommer även i de kommuner där man har infört olika åtgärder via den lokala ordningsstadgan. Resultatet är klent eller obefintligt. Situationen är precis likadan i dag som den var för fyra eller åtta år sedan i Sverige, trots regeringens ansträngningar.

Därmed kvarstår min fråga till regeringen som jag inte fick svar på i det skriftliga interpellationssvaret: Är regeringen beredd att vidta någon åtgärd som faktiskt gör skillnad?

Oppositionen har exempelvis föreslagit ett nationellt tiggeriförbud, vilket skulle sända en tydlig signal om att den fria rörligheten inte kan utnyttjas av utländska medborgare för att tigga på Sveriges gator. Den möjligheten skulle per automatik upphöra. En sådan signal skulle, tror jag, leda till att vi på väldigt kort tid skulle åstadkomma resultat som regeringen inte har kunnat åstadkomma under de gångna åtta åren. Är regeringen beredd att ompröva sitt motstånd mot ett nationellt tiggeriförbud?

Herr talman! Min bild är precis tvärtom, faktiskt. Här säger Adam Marttinen att resultaten är klena eller obefintliga. Men det är precis tvärtom. Det som skiljer situationen nu från hur det var för fyra år sedan är att problemet har minskat kraftigt. Det har skett bland annat till följd av de åtgärder som vi har vidtagit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Först och främst sa vi att ingen ska tvingas till tiggeri. Vi sa att vi måste skärpa lagstiftningen i det avseendet, så att vi får bättre straffrättsliga verktyg för att komma åt detta. Därför straffbelade vi det, och vi har ny lagstiftning på plats sedan den 1 juli 2018. Det finns ett antal fällande domar just för detta. Så sent som i höstas kom ytterligare en dom. Då var det två föräldrar som dömdes för att ha tvingat sina barn att tigga. Det är en mycket tydlig praxisbildning från domstolarnas sida, där man använder lagstiftningen på ett aktivt sätt.

För några år sedan kom också lagstiftning för att ge en markägare ökade möjligheter att få tillbaka besittningen till sin mark, alltså i praktiken att kunna vräka människor som bosatt sig där utan att ha rätt till det. Detta var tidigare en mycket byråkratisk och omständlig process. Den drog ofta ut länge på tiden, och markägarna fick betala en avgift för varje person som de ville ha avhyst. De var tvungna att identifiera varje person och så vidare. Det var massor av byråkratiska hinder. Vi införde ny lagstiftning som gjorde det lättare att avhysa personer som befann sig på mark där de inte hade rätt att vara.

Också denna lagstiftning ser ut att ha fungerat på ett bra sätt. Sedan den trädde i kraft har antalet ärenden som kommer till Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten för avhysning minskat med 70 procent. Det är en kraftig nedgång i den delen.

Dessutom talar allting för att tiggeriet generellt sett har minskat kraftigt i Sverige på senare år. Antalet anmälda brott när det gäller tiggeriändamål har minskat med 85 procent mellan 2015 och 2021. Polisen är i sin rapport från 2020 ganska tydlig om vad detta kan bero på. Man skriver: Minskningen av antalet anmälda brott om tiggeri kan ha flera förklaringar. En förklaring kan vara att det under 2018 lagfördes fler personer för människohandel för tiggeri än något annat år. Den ökande lagföringen av människohandel för tiggeri kan ha avskräckt förövare.

Från Polismyndighetens sida noterar man att de ökade straffrättsliga möjligheterna har haft effekt, liksom den förändrade lagstiftningen när det gällde markägares rätt att få tillbaka sin mark.

Med detta sagt påstår jag att situationen nu är helt annorlunda än för fyra år sedan och att de åtgärder som vi har vidtagit har haft effekt.

Herr talman! Min fråga var ju inte huruvida de vidtagna åtgärderna har haft effekt eller inte utan om regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder för att åstadkomma en större skillnad än man åstadkommit hittills. Det är ju detta som debatten handlar om, med slutklämmen om ett förslag om ett nationellt tiggeriförbud, som numera flera partier i den här kammaren instämmer i.

Justitieministern säger att man generellt sett kan göra ett antagande om att tiggeriet har minskat. Men man kan ändå ha öppna ögon när man går ute i samhället och se att tiggeriet är fortsatt utbrett. Även om det nu skulle ha halverats, vilket inte finns några siffror på, finns det fortfarande tusentals migranter eller utländska medborgare som tigger på Sveriges gator. Detta utgör fortfarande en plattform för människor som kan ha dåliga avsikter och utnyttjar utsatta människor.

Den fråga man kan ställa sig är: Är man nöjd med att det bara förekommer lite grann? Ja, det kanske är det besked vi får av regeringen. Regeringen är nöjd med att man eventuellt har lyckats få ned tiggeriet lite grann, men det kan fortfarande förekomma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker inte att det är ett tillfredsställande svar, utan jag skulle vilja ha klara besked om faktiska effekter som ger hundraprocentiga resultat. Ska det vara möjligt att komma till Sverige och försörja sig genom tiggeri? Det är ju en principiell fråga, inte minst med tanke på hur vi vill se den fria rörligheten inom EU.

Där tycks ju svaret från regeringen vara att det ska vara fullt möjligt för andra EU-medborgare att komma till Sverige och tigga på Sveriges gator. Det är ju det som förekommer, trots de vidtagna åtgärderna från regeringen. Ett nationellt tiggeriförbud skulle ge helt andra utfall, givetvis, men också helt andra signaler till de EU-medborgare som tar sig till Sverige för att tigga och de som ligger bakom det hela och eventuellt organiserar det för att tjäna pengar på människors utsatthet.

Vi har sett hur andra länder har hanterat just tiggeriförbudsfrågan på olika sätt. I regioner, kommuner eller delar av kommuner där man har infört ett totalt tiggeriförbud har tiggeriet upphört. Inte minst kan man se den effekten i Holland, där man har gett stora befogenheter till kommunerna att införa ett totalt tiggeriförbud. Där förekommer inget tiggeri på gatorna i de kommuner som har infört ett sådant förbud.

En sådan effekt skulle givetvis vara önskvärd även i Sverige, men givetvis med ett nationellt ansvarstagande, så att inte tiggeri uppstår i någon kommun, utan att de utsatta EU-medborgarna får en möjlighet att integreras i sina hemländer. Den typen av integrering blir helt omöjlig så länge de sitter på Sveriges gator och tjänar sitt uppehälle genom tiggeri.

Jag skulle gärna vilja ha ett svar på åtminstone någon av frågorna här. Ska Sverige tillåta att mark används av andra EU-länders medborgare som kommer hit och tjänar sitt uppehälle genom tiggeri - är det på detta sätt som regeringen ser på den fria rörlighetens möjligheter i Europa? Och utesluter regeringen förslaget om ett nationellt tiggeriförbud, som skulle ge omedelbar effekt mot den här typen av tiggeri?

Herr talman! Nu säger Adam Marttinen att det kanske har minskat lite grann. Sedan säger han: Det kanske har halverats.

(ADAM MARTTINEN (SD): Vi vet ju inte.)

Det jag redovisade var ju siffror som var mycket större än så. Om vi tittar på just brott som gäller människohandel för tiggeri kan vi se att det har minskat med 85 procent. Och antalet ärenden med avhysning av folk som bor på platser där de inte har rätt att bo har minskat med 70 procent till följd av den nya lagstiftningen.

Jag skulle tro att även allmänhetens bild är att detta har minskat kraftigt de senaste åren. Detta var precis det jag sa i den debatt som vi hade för fyra år sedan: De åtgärder som vi vidtar nu kommer att ha effekt.

Det är inte tillåtet att exploatera folk för tiggeri. Det var därför vi införde den här lagstiftningen, och nu har vi domstolsdomar som visar att lagstiftningen faktiskt fungerar.

Sedan säger Adam Marttinen: Ja, men vi kan väl ha lokala förbud? Ja, men det har vi ju redan. Det finns en dom i Högsta förvaltningsdomstolen där man godkänt de lokala förbuden, så den möjligheten finns faktiskt redan nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min uppfattning är ändå att vi, med de möjligheter vi har och med de nya lagar vi har när det gäller avhysning och exploatering, har nått väldigt långt i denna del.

Sedan handlar detta kanske om vad man betraktar som stora samhällsproblem. Hur ser man på de här människorna? Sverigedemokraterna är ett parti som nästan aldrig visar någon som helst empati med fattiga människor, särskilt inte människor med utländsk härkomst, tvärtom. Man ser på dem med förakt. Man vill naturligtvis inte ha dem här. Man vill bara att de ska ut. Det är liksom Sverigedemokraternas grundläggande hållning. Därför lyfter man fram detta som ett stort samhällsproblem.

Problemet är i grunden fattigdomen i Europa och de stora klyftorna i Europa. Det handlar om att se till att vi kan ha en ekonomisk utveckling i hela Europa som gör att ingen någonsin ska behöva hamna i den här situationen. Det är kanske där vi skiljer oss åt i grunden. Det handlar om på vilket sätt man ser på de människor som tvingas in i denna situation.

Jag tycker att de lagstiftningar som vi har genomfört hittills är välbalanserade, och jag är inte just nu beredd att ta några ytterligare initiativ i detta avseende.

Men jag tror verkligen att vi skiljer oss åt när det gäller hur vi ser på de människor som tvingas till detta. Jag vill försöka se till att vi kan hjälpa dem ur fattigdomen, medan Sverigedemokraternas linje i grunden tycks vara att de bara ska ut. Ni vill inte ha med dem att göra. Ni ser på dem med förakt. Det tycker jag faktiskt väldigt illa om.

Herr talman! Bortsett från de halmgubbar och hjärnspöken som tycks omfamna justitieministerns anförande kan vi konstatera att vi är överens om att så länge människor tigger på Sveriges gator blir en integrering i hemländerna helt omöjlig. Det är det som är utgångspunkten och problemet i denna diskussion. Den fria rörligheten utnyttjas i Europa, och tiggeriet på våra gator hjälper inte till att integrera utsatta EU-medborgare i deras hemländer.

Det hänvisas här till de lokala möjligheterna till tiggeriförbud. I Eskilstuna, som är min hemkommun, har vi infört den typ av tiggeriförbud som ordningslagen medger, det vill säga passiv penninginsamling är tillåten. Tiggeriet fortsätter. Tiggeriet finns kvar. Jag ser det när jag är i Eskilstuna. Jag är faktiskt där rätt ofta, och jag ser det varje vecka.

Detta finns överallt i samhället. Det finns kvar. Oavsett om det skulle ha halverats, vilket jag betvivlar, rör det sig om tusentals utsatta EU-medborgare som vistas i Sverige och som tjänar sitt uppehälle genom tiggeri i en utsatt situation, där integreringen i deras hemländer helt omöjliggörs. Därför blir frågan: Är regeringen nöjd med den situationen? Våra gator kan utnyttjas för tiggeri av utsatta EU-medborgare. Kriminella syften kan ligga bakom detta. Så har det bevisligen ofta varit - jag tänker inte minst på den redogörelse som justitieministern har gjort när det gäller de brott som klaras upp.

Svaret från regeringen är att man inte är beredd att vidta några nya åtgärder. Denna möjlighet kommer att fortsätta att finnas. Sverige kommer att vara ett land där man kan utnyttja människor och där tiggeriet får förekomma och vara en del av vår stadsbild.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är nöjd med dessa svar, för de klargör att det finns en viss skillnad i vilken typ av handlingskraft vi har från oppositionens sida och från regeringens sida.

Herr talman! Återigen: Allt tyder på att detta har minskat kraftigt under senare år. Antalet ärenden som kommer in som handlar om att man måste få tillbaka sin mark eftersom folk har bosatt sig där har minskat kraftigt.

Jag minns hur det var när jag tillträdde 2014. Då hade vi ett stort läger i Sorgenfri, mitt i Malmö. Det var hundratals människor som hade bosatt sig där. De hade bott där i många, många år, och ingen hade gjort någonting åt det, vilket naturligtvis var helt orimligt.

Detta klarades upp efter det att vi hade tillträtt som regering. Det var Malmö kommun och polisen som tillsammans, så att säga, gjorde den insatsen. Det var nödvändigt, för man kan inte ha det på det sättet.

Sedan kom våra lagstiftningar när det gäller människoexploatering och när det gäller möjlighet att avhysa människor från privat mark. Det har gjort att detta problem har minskat kraftigt.

Men det är en fråga som Adam Marttinen undviker, som han inte vill prata om: Varför är de över huvud taget här? Adam Marttinen säger: Ja, men om de tillåts att tigga i Västeuropa blir de inte integrerade i sina hemländer.

Jag påstår att det finns ett skäl till att de inte är integrerade i sina hemländer från första början. Många av dessa människor är inte bara fattiga. De är också jagade och utsatta för en fruktansvärd rasism. Framför allt pratar vi om romer från Centraleuropa. Det är en fruktansvärd rasism i de centraleuropeiska länderna som har gjort att de aldrig någonsin har kunnat komma in i de samhällena. De har helt enkelt förvägrats det. Då måste vi sätta tryck på de länderna för att se till att de faktiskt tar hand om sina egna medborgare. Den dialogen måste föras. Men jag ser också att det finns en del, inte minst högerregeringar, som absolut inte vill höra talas om detta och som inte vill ge dem möjligheten att komma in.

Återigen: Detta har minskat väldigt kraftigt, men det är roten till problemet som vi måste komma åt. Vi måste alltså försöka se till att dessa människor kan komma in i sina respektive samhällen och få en bra ekonomisk utveckling och integreras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.