Utredningen om exportkontroll av krigsmateriel

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Stig Henriksson har frågat utrikesministern när riksdagen kan förvänta sig en proposition från regeringen med anledning av utredningen om exportkontroll av krigsmateriel. Ansvarsfördelningen inom regeringen är numera sådan att det ankommer på mig att besvara frågan.

Krigsmaterielexportöversynskommittén (KEX-utredningen) tillkallades i oktober 2012 med det huvudsakliga uppdraget att lämna förslag till skärpningar i exportkontrollen av krigsmateriel gentemot icke-demokratiska stater. Kommittén lämnade i december 2014 ett delbetänkande med förslag till ändringar av sanktionerna vid överträdelser av regelverket samt i juni 2015 ett slutbetänkande, med bland annat förslag till skärpningar gentemot icke-demokratiska stater och ytterligare åtgärder för att förbättra tillsynen, öppenheten och transparensen på krigsmaterielområdet. Sex partier stod gemensamt bakom kommitténs slutbetänkande.

Låt mig här understryka hur betydelsefullt det är att kommittén har nått en bred parlamentarisk enighet kring sina förslag. Det är viktigt för att skapa långsiktiga förutsättningar för den svenska försvarsindustrin, liksom tydliga och stabila regler för de länder och företag som handlar med Sverige. Det är också avgörande för att säkerställa materielförsörjningen till det svenska försvaret.

Sedan slutbetänkandet lämnades har en mycket bred remissrunda genomförts. Över 100 myndigheter, företag och organisationer har beretts tillfälle att ge sina synpunkter. Omkring 75 instanser utnyttjade denna möjlighet fram till november 2015. Ett omfattande arbete pågår nu inom Regeringskansliet för att omsätta kommitténs förslag och remissynpunkterna till ett riksdagsförslag. Regeringens avsikt är att under våren 2017 lägga fram en proposition om en ny krigsmateriellagstiftning.

Herr talman! Tack för svaret, herr minister, och en senkommen gratulation till att även detta område nu ska hanteras av justitie- och migrationsministern. Det är en inte helt enkel ministerportfölj att hantera om man ska döma av historien.

Jag har alltså frågat när en proposition kommer efter den så kallade KEX-utredningen. Det är förstås inte konstigt att vi tycker att regeringens ställningstagande dröjer. Vapenexport är ju lite av cirkelns kvadratur eller, om man så vill, hur man ska äta upp kexet och ändå ha det kvar.

Det är redan i dag i princip förbjudet att exportera krigsmateriel. Ändå anses det att vi måste göra det, och vi gör det. Det finns särskilda hinder för att exportera till bland annat krigförande länder, och ändå gör vi det. Det finns hinder för att exportera till länder som grovt och omfattande kränker de mänskliga rättigheterna, och ändå gör vi det. Vi ska inte exportera till diktaturer, och ändå gör vi det.

Nu aviseras i alla fall en proposition till våren 2017, och jag antar att det inte är så meningsfullt att här försöka få ministern att göra uttalanden om vad den kommer att innehålla. Låt oss då i stället ta chansen till ett mer fritt samtal kring denna svåra fråga, bara oss två emellan. Så många fler finns ju i alla fall inte i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänkte att vi kan passa på när chefen din är på utlandsresa. Statsministern åker ju i helgen till Saudiarabien av alla ställen. Som ressällskap har han, som av en händelse, ordföranden för Sveriges största vapentillverkare Saab, nämligen Marcus Wallenberg. Jag vet inte om de kanske hinner dit redan denna fredag - en av de fredagar då Raif Badawi ska piskas offentligt. Han ska ju äntligen få 50 av de 1 000 piskrapp han har dömts till - för bloggande!

Man kan tycka att Saudiarabien uppfyller alla de villkor som borde förhindra vapenexport. Även om statsministern inte vill kalla Saudi för en diktatur gör nog de flesta andra det. Min fundering är: Hur tänker ministern, är Saudiarabien en diktatur?

Att man grovt och omfattande kränker de mänskliga rättigheterna, typ yttrandefrihet, när man dömer en bloggare till 1 000 piskrapp - vilket i praktiken är en dödsdom om det verkställs - borde det väl inte vara något tvivel om. Anser ministern att Saudiarabien kränker de mänskliga rättigheterna?

Att Saudiarabien är ett krigförande land kan anhöriga till många av offren i Jemen vittna om, senast häromveckan då ett begravningsfölje bombades med 150 döda som lades till de redan 6 800 räknade offren, exklusive den humanitära katastrof som krigandet utlöst. Hittills har dock inte de jemenitiska offren belastat ministerns andra roll som ansvarig för migration. Men det är ett exempel på hur vi är med om att skapa de katastrofer som vi sedan med stora svårigheter får hantera. Men vad anser ministern, är Saudiarabien invecklat i en väpnad konflikt?

Vi säljer ju krigsmateriel till Saudiarabien. Vi har bland annat sålt Erieye, ett luftburet radarsystem för stridsledning som i militär fackpress beskrivs som "en hörnsten i Saudiarabiens krigsföring i regionen". För att för ett ögonblick låna statsministerns vokabulär, känns det okej?

Herr talman! Stig Henriksson inledde med att gratulera mig till att ha fått ta hand om den här frågan, som han sa är en inte helt enkel fråga. Å andra sidan: Vem har sagt att politik ska vara enkelt? På Justitiedepartementet har vi redan frågor som rör migrationen och terrorismen, så vi har en viss vana att hantera frågor som är lite mer komplicerade och ibland kan leda in en i en del etiska dilemman, som ju också denna fråga i stor utsträckning är.

Stig Henriksson har egentligen fått svar på sin fråga i interpellationen om när en proposition ska komma, att den kommer vi att lämna till riksdagen under våren. Därmed skulle debatten kunna ta slut där, men jag resonerar gärna mer om de här frågorna.

Utgångspunkten är att Sverige har ett av världens mest strikta regelverk för exportkontroll av försvarsmateriel, och jag tycker att vi ska vara stolta över det. Det behövs för att vi ska uppfylla våra målsättningar och våra internationella åtaganden.

Det kan naturligtvis ifrågasättas, vilket ibland sker, varför vi alls ska ha en möjlighet till export. Jag ser framför allt försvars- och säkerhetspolitiska argument för det. Sverige är ett alliansfritt land, och så ska det förbli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot den bakgrunden är det naturligtvis en stor tillgång att vi har en egen försvarsmaterielproduktion, så att vi inte i alltför stor utsträckning ska bli beroende av andra länder och allianser för materiell försörjning till försvaret. Svensk försvarsindustri bidrar på så sätt till Försvarsmaktens förmåga och ytterst till Sveriges säkerhet. Men för att en sådan försvarsindustri ska vara bärkraftig behövs också en möjlighet till export. Det vi i dag diskuterar är regelverket kring den här exporten och hur vi ska kunna förändra det.

En fråga man kan ställa sig är förstås om export av försvarsmateriel över huvud taget är moraliskt försvarbart. Det beror ju helt och hållet på vart den går och hur den används, hur regelverket ser ut och hur det tillämpas. Vi i Sverige har ett försvar just för att försvara oss. Det är det vi ska använda vår försvarsmakt till. Vi har ingen tanke på att angripa andra länder.

Det finns gott om länder i världen som har precis samma inställning som vi och som därför vill kunna köpa svensk försvarsmateriel just för att kunna försvara sig själva i händelse av ett angrepp utifrån. Jag har i grunden inga moraliska problem med det. Denna utgångspunkt är också bärande i dagens reglering.

Är det då något ytterligare vi behöver göra med regelverket? Den parlamentariska utredningen ville se en skärpning av regelverket när det gäller export till icke-demokratier genom att införa ett så kallat demokratikriterium. Jag tycker att det finns starka argument för att göra det, och vi arbetar nu med ett sådant förslag.

Här i riksdagen står samtliga de fyra borgerliga partierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet bakom KEX-utredningens betänkande, så jag ser framför mig att vi kan skapa en bred parlamentarisk majoritet för en sådan reform. Vi kommer att inleda den parlamentariska förankringsprocessen nu i höst. Jag ser då fram emot att kunna arbeta tillsammans med oppositionen i dessa delar för att kunna få en ny lagstiftning på plats.

Regelverket kommer alltså att reformeras, och jag ser framför mig införandet av ett demokratikriterium i det nya regelverket.

Herr talman! Jag är i alla fall överens med ministern om en sak, att det här inte är enkelt. Att antingen sälja till alla eller inte sälja alls är väldigt enkelt i teorin men inte i verkligheten, eftersom det finns försvars- och säkerhetspolitiska intressen att beakta.

Jag noterar att ministern inte vill gå in på mina följdfrågor som är liksom ett lackmustest på om vi kan sälja krigsmateriel till Saudiarabien. Eftersom nuvarande lagstiftning sägs vara ett av världens mest restriktiva regelverk kan man fundera över hur restriktivt det är och hur restriktivt det kommer att bli.

Just Saudiarabien är mycket intressant. Det är en diktatur. Man kränker mänskliga rättigheter, inte minst vad gäller kvinnor. Man är invecklad i väpnad strid och rustar mer än till och med Ryssland, som anses vara det stora hotet i världen. Det är alla terroristers moderland, skulle jag vilja säga. Jag tror att det var 11 av 18 terrorister inblandade i "nine eleven" som kom just från Saudiarabien. Ändå är landet USA:s bästa vän, västs bästa vän och numera även Sveriges vän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sveriges statsminister åker alltså tillsammans med Sveriges största vapenexportör till Saudiarabien, som är ett särskilt prioriterat land att utveckla handel med enligt näringsminister Damberg. Här hittar vi förutom Saudiarabien länder som Kina, Kazakstan, Iran, Egypten, Qatar och Förenade Arabemiraten.

Om man till äventyrs trodde att handel, inklusive vapenexport, skulle vara en del av den feministiska utrikespolitiken är det lite svårt att se Egypten, Saudiarabien och Iran som komponenter i den. Min fundering är: Är handel, inklusive vapenexport, en del av den feministiska utrikespolitiken?

Så till de försvars- och säkerhetspolitiska argumenten. Trots alla hinder - det är med vissa undantag i princip förbjudet med vapenexport - vinner de ofta. Vi exporterar gång på gång till krigförande länder inblandade i stridshandlingar, vi exporterar till diktaturer och vi exporterar till länder som kränker mänskliga rättigheter.

Detta är besvärande, även om jag inser att det är en komplicerad fråga. Så länge vi kan sälja till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och många andra länder kan vi inte säga att vi har en restriktiv politik. Vi må ha världens mest restriktiva regelverk, men det säger i så fall mer om de övriga ländernas regelverk.

Mina funderingar kvarstår. Låt oss använda Saudiarabien som lackmustest för hur det ser ut i dag: Kränker Saudiarabien de mänskliga rättigheterna, vilket är ett hinder för vapenexport? Är Saudiarabien invecklat i en väpnad konflikt, vilket är ett hinder för vapenexport? Är det okej att ha exporterat Erieye, som sägs vara en hörnsten i Saudiarabiens krigföring i regionen och som kostar tusentals människor livet och bidrar till en enorm humanitär katastrof? Är Saudiarabien en diktatur?

Herr talman! Stig Henriksson spekulerar i vad statsministerns resa till Saudiarabien kommer att innebära.

Det finns en gång för alla dessa ärenden. Om det skulle vara aktuellt med export till något land är det Inspektionen för strategiska produkter som hanterar det, och myndigheten tillämpar det regelverk vi har i dag. Det kommer inte till regeringen om inte myndigheten tar det till regeringen. I så fall fattar vi beslut om det.

Det kan inte ha gått Stig Henriksson förbi att vi har sagt upp det samarbetsavtal med Saudiarabien som tidigare fanns. Det sas upp förra året, vilket ledde till en stor diskussion.

Det vi nu talar om är vad vi ska ha för regelverk i framtiden. Jag varken får eller kan gå in i enskilda affärer så länge frågan ligger på myndigheten. Det är när myndigheten tar frågan till regeringen som regeringen får ett ansvar för den.

Vi har dock ett ansvar för att diskutera hur det framtida regelverket ska se ut. Här har Vänsterpartiet ställt sig utanför uppgörelsen i KEX-utredningen, och det beklagar jag. Jag betraktar nämligen den uppgörelse som de fyra borgerliga partierna tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde som ett steg framåt i just den fråga som Stig Henriksson pekar på: Hur ska vi skärpa regelverket för export till länder som inte är demokratier och till länder som har stora problem med kränkningar av mänskliga rättigheter? Det är innebörden av det förslag som ligger på regeringens bord och som vi nu jobbar med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har Vänsterpartiet ställt sig utanför, och jag förstår inte riktigt varför. Men det kan Stig Henriksson kanske svara på. Det hade varit mycket bättre om Vänsterpartiet hade varit med i diskussionen om hur regelverket ska se ut i stället för att bara ställa sig vid sidan om.

Kanske är det så att Vänsterpartiet egentligen vill se en utveckling där all export av krigsmateriel avskaffas. Denna inställning delar inte jag, för det finns länder som precis som Sverige behöver ha krigsmateriel för att försvara sig. Jag inga moraliska betänkligheter vad gäller att exportera vapen till dessa länder.

Vi lägger fram en proposition till våren, och beredning pågår. Jag ser framför mig att vi kommer att införa ett demokratikriterium i den nya lagstiftningen, vilket är en stor reform. Samtidigt är det komplex juridik, och det måste fungera i verkligheten. Jag ser framför mig en bred förankring i riksdagen, och jag tycker att KEX-utredningen lägger en bra grund för reformen.

Herr talman! Skälet till att Vänsterpartiet står utanför majoriteten i KEX-utredningen är att vi anser att utredningen inte är tillräcklig - precis som nuvarande lagstiftning alldeles uppenbarligen inte är tillräcklig, eftersom vi säljer till länder som bevisligen kränker mänskliga rättigheter, är diktaturer och är invecklade i krigsoperationer.

Det finns säkerhets- och försvarspolitiska aspekter. Man får dock inte glömma bort att en viktig komponent var att vi behövde ha en egen försvarsindustri för att få ned kostnaderna för leveranserna till vårt eget försvar, och då måste vi exportera.

Men verkligheten har förändrats ganska drastiskt. Ta till exempel Gripenplanet. Över hälften av de vitala komponenterna kommer från USA. Hur mycket egen försvarsindustri har vi? När flertalet försvarsindustrier är utlandsägda, hur mycket svensk försvarsindustri har vi? Lite cyniskt kan man säga att vi i huvudsak har en sammansättning av vissa vapensystem i Sverige. Det är ungefär där vi befinner oss.

Nåväl, det är bra att samarbetsavtalet med Saudiarabien har sagts upp.

Vi råkade sälja Erieye till Saudiarabien när de hamnade i en väpnad konflikt. Men det stannade inte där, för mitt under brinnande krigföring godkändes export av i princip samma stridsledningssystem till Förenade Arabemiraten, som också är invecklat i de krigsoperationer som mördar människor i Jemen. Till och med Sipri kallar detta godkännande kontroversiellt, vilket är ett starkt ord från dess sida.

Det är inget undantag. Vi säljer Gripen till Thailand. Vi säljer till oroshärden Pakistan och till det ständigt krigförande USA. 85 procent av värdet av vår krigsmaterielexport går till krigförande länder. Vad ska vi göra åt det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hela frågeställningen om export till länder som inte är demokratier var precis det som utredningen tittade på.

Jag förstår att Stig Henriksson är missnöjd med det nuvarande regelverket och tillämpningen av det, men varför är han då inte med och lägger fram förslag till förbättringar, åtstramningar och skärpningar av det? Det är ju i den riktningen vi går.

Det tror jag beror på att Vänsterpartiet inte är emot regelverket i sig utan emot export av försvarsmateriel över huvud taget. Det är ett slags pacifistisk inställning, som jag inte delar. På samma sätt som vi behöver krigsmateriel för att kunna försvara oss behöver andra länder det för att kunna försvara sig. Jag har inga moraliska betänkligheter över att vi har en försvarsindustri som kan bistå med det.

Det bästa hade varit om Vänsterpartiet hade varit med i reformeringen av regelverket. Men här har man som sagt ställt sig utanför. Jag tror att det beror på att man i grunden inte vill ha någon export över huvud taget.

Regeringen fortsätter med sin beredning och lägger som sagt fram en proposition i vår. Den kommer att innehålla ett demokratikriterium och en uppstramning av möjligheterna att exportera vapen och annan krigsmateriel i en del avseenden. Jag ser fram emot att få en bred förankring av det nya regelverket i riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.