Utredningen om utjämningssystemet

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig varför jag inte verkat för mer resurser till utredningen om utjämningssystemet och en förlängning av utredningstiden.

Den pågående parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att göra en bred översyn av det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning som ser över hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet, med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Enligt tillkännagivandet skulle översynen också omfatta en analys av hur systemet påverkar kommuners och regioners drivkrafter att stimulera tillväxt. Dessa delar finns med i ursprungsdirektiven.

Tilläggsdirektiven innebär att frågan om utjämningssystemets påverkan på tillväxt betonas ytterligare och att kommittén ska lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner.

Utjämningskommitténs utredningstid och resurser har anpassats efter kommitténs breda och viktiga uppdrag. Samtidigt pågår och planeras för flera andra angelägna utredningar. Prioriteringar, både vad gäller tid och resurser, är därför nödvändiga.

Fru talman! Sverige behöver satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och jämlikt samhälle. Alla kommuner och regioner ska kunna ha en bra välfärd för alla oavsett vem man är eller var man bor - ett Sverige där hela landet ska leva.

Just nu står välfärden inför en kostnadskris, och situationen är generellt svårare bland de befolkningsmässigt minsta kommunerna och bland de kommuner som har stora så kallade socioekonomiska utmaningar. Förutsättningarna att möta denna utmaning skiljer sig alltså åt mellan kommuner och regioner. Vi måste prioritera mer jämlika förutsättningar i hela landet.

Förra året tillsattes en utredning för en ny översyn av hela det så kallade utjämningssystemet, det vill säga hur vi fördelar resurserna till välfärden till kommuner och regioner. I korthet var uppdraget som gavs i april 2022 att säkerställa att alla kommuner och regioner har likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge sina invånare en välfärd med hög kvalitet. Det är en mycket viktig och avgörande utredning. Uppdraget är mycket omfattande. Det gäller själva utredningen, men uppdraget omfattar och berör också väldigt många människor.

Den 20 april 2023 fattade regeringen beslut om tilläggsdirektiv till utredningen. Förutom de ursprungliga direktiven får utredningen nu också i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner, inklusive åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. En mycket omfattande utredning har alltså fått två nya ganska omfattande frågor. Men utredningstiden ligger fast, och inga ytterligare resurser till utredningen har beslutats.

Redan i inledningen av arbetet talade vi i kommittén om att det var en kort tid för utredningen. De analyser som har gjorts hittills i utredningen visar också att det är relativt stora förändringar som är nödvändiga för att säkerställa att systemet skapar likvärdiga förutsättningar.

Nu har kommittén i dess helhet, oberoende av partitillhörighet, också begärt längre tid och utökade resurser. Den förra utjämningskommittén, som tillsattes 2008, hade 32 månader till sitt förfogande jämfört med denna utredning som har 24 månader till sitt förfogande. Denna utredning är dessutom mycket mer omfattande, och den inbegriper fler områden än den förra.

Vi skriver tillsammans i kommittén: Det vore olyckligt om kommittén måste prioritera vilka frågor som får tillräckligt utrymme och vilka som måste prioriteras ned.

Detta är anledningen till att jag återigen ställer frågan till civilminister Erik Slottner: Varför kan civilministern inte verka för mer resurser till utredningen och en förlängning av utredningstiden, så att vi får en väl utförd utredning som kan ge svar på de frågor som vi behöver ha svar på?

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för en väldigt viktig interpellation.

Fru talman! Statsministern med flera statsråd pratar om paradigmskiften i Sverige. Det ser vi ännu inte så mycket av här i riksdagen då det inte levereras så många förslag hit och voteringstiderna ställs in. Men en orsak till detta är att mycket i Tidööverenskommelserna ska utredas. Det var inte minst statsministern mycket tydlig med i regeringsförklaringen där han sa: "Regeringen kommer därför att stärka Regeringskansliets samlade reformförmåga. Bland annat kommer det under samordningskansliet i Statsrådsberedningen att inrättas en funktion med erfarna och meriterade utredare som tar sig an målinriktade utredningsuppdrag. Målet är att korta utredningstiden, till och med halvera den, med bibehållna krav på hög juridisk precision."

Allt väl så långt. Men när vi tittar på detta handlar det faktiskt också om att stärka Sverigedemokraternas inflytande i Regeringskansliet. Det handlar om att det stora partiet i Tidösamarbetet ska få tillräckligt mycket inflytande på utredningarna. Det hämmar tyvärr kanske sådana här utredningar som är så viktiga och som har varit grunden i den svenska modellen - trovärdigheten för utjämningssystemet. Vi har i grunden varit överens om att det är väldigt viktigt. Det tycker vi borde prioriteras. Det förtjänar att prioriteras.

Trots att utredningstiden var längre förra gången landade man i en välfärdsmiljard, tillväxtmiljard, till de mest välbeställda kommunerna. Det är klart att vi skulle behöva ändra på det. Det borde gå att ta fram förslag för att förstärka och ge denna utredning rimliga förutsättningar.

Fru talman! Först och främst vet ledamoten Eva Lindh att jag inte kan gå runt offentligt och verka för någonting eller tycka till om någon utredning bör tillsättas eller om någon utredning bör få förlängd utredningstid. Eva Lindh vet faktiskt inte vad jag har verkat för i interna rum. Jag tycker därför att frågeställningen i sig är lite konstig, varför jag inte har verkat för detta. Ledamoten vet ju inte om jag har verkat för detta eller inte. Det är inte jag ensam som bestämmer vilka utredningar som ska tillsättas eller vilken utredningstid som varje utredning ska ha, utan detta är en prioriteringsfråga.

Alla de utredningar som denna regering och enskilda statsråd vill tillsätta blir inte tillsatta eftersom det är en prioriteringsfråga. Det finns inte så mycket resurser ekonomiskt men inte heller rent personellt och kompetensmässigt att tillsätta alla de utredningar som vi skulle vilja tillsätta. Det är väldigt många utredningar som den här regeringen vill tillsätta efter åtta år med olika socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styrda regeringar. Det finns många områden inom vilka vi i denna regering tycker att vi har tappat fart och där vi nu vill tillsätta nya utredningar. Så det är klart att det är en prioriteringsfråga. Och en förlängning av en befintlig utredning tränger undan andra utredningar, och det är en sammanvägd bedömning som vi gör. Och det är långt ifrån alltid så att krav eller önskemål om förlängning av utredningar tillgodoses. Det görs bedömningar i varje enskilt fall.

Som har påpekats är detta en lång utredning. Den parlamentariska kommitté som ska se över det kommunalekonomiska utjämningssystemet har längre tid på sig än de flesta utredningar. Det är möjligt att den har något kortare tid på sig än andra tidigare utredningar i samma ämne, men den har ändå två år på sig. Regeringen gör bedömningen att tidsramen bör räcka för att utredningen ska kunna återkomma med ett betänkande utifrån grunduppdraget och de två tilläggsdirektiv vi har gett.

Jag menar också att vi måste kunna jobba snabbare. Vi kan inte ha utredningar som bara pågår år efter år över flera mandatperioder, utan vi måste kunna jobba och komma fram till resultat snabbare.

Sedan kan jag inte låta bli att ta upp en annan interpellationsdebatt med Eva Lindh som berörde detta ämne. Debatten handlade om att tilläggsdirektivet inte betydde någonting; det var så litet, och det vi gav ett tilläggsdirektiv om fanns redan med i ursprungsdirektiven. Det skulle alltså inte tillföra utredningen något nytt utan stökade bara till det och lade till någonting som man redan jobbade med. Enligt det resonemanget skulle tilläggsdirektiven alltså absolut inte påverka utredningen - men nu plötsligt innebär de så mycket att vi måste förlänga tidsfristen med flera månader. Jag tycker möjligtvis att det är något motsägelsefullt.

Fru talman! Jag måste säga att det är lite småaktigt av civilministern att märka ord på det sättet.

Det är klart att jag hade kunnat ställa en fråga i interpellationen om huruvida han hade fattat ett beslut, men det vet jag ju att regeringen inte har gjort. Jag försökte vara lite vänlig och fråga varför man inte har verkat för detta - av det skälet att jag på allvar ber civilministern att arbeta för att vi ska få längre tid på oss. Och om det nu är så problematiskt att ge oss längre tid, varför inte utöka resurserna? Vi vet att vi inte kommer att hinna utreda allt det vi skulle behöva utreda för att få ett bra underlag inför att beslut ska fattas.

Jag tycker alltså att det är lite småaktigt, men jag tänker att jag kan ställa om frågan. Kommer regeringen att fatta beslut om att utöka resurserna eller utöka tiden för utredningen? Jag vill ha ett ja eller nej som svar.

Sedan måste antingen jag ha varit väldigt otydlig eller civilministern ha ordentligt misstolkat en tidigare interpellationsdebatt vi haft. Jag frågade då vad innebörden var av de tilläggsdirektiv som regeringen hade fattat beslut om. Jag påstod inte att de redan fanns i utredningsdirektiven, utan frågan handlade just om att exempelvis detta med att dra ned möjligheterna att höja skatten faktiskt inte var med. Jag argumenterade för att jag tycker att vi måste ta ansvar för att Sverige har ett kommunalt och regionalt självstyre och fatta beslut utifrån det.

Sekretariatet och vi i kommittén har gjort bedömningen att ett införande 2026 vore möjligt även om man förlängde utredningstiden bara lite grann, det vill säga med några månader. Det skulle ge utredningen väldigt mycket större möjligheter att verkligen granska och komma med bra underlag inför att nya beslut ska fattas. Jag vet inte vad det är med tanken på en förlängning som oroar så mycket - eller om det bara handlar om att man faktiskt inte är intresserad av att få en ordentlig utredning gällande utjämningssystemet.

Vi är ju överens i kommittén om att vi inte kommer att hinna inom den tidsfrist vi har. Min fråga till civilministern är därför: Om civilministern nu inte litar på socialdemokratiska riksdagsledamöter, litar han ändå inte på sina egna partiföreträdare i utredningen - eller på de samarbetspartier som sitter i utredningen? De har ju också ställt sig bakom skrivelsen med en önskan om förlängd tid och mer resurser.

Jag frågar igen: Får vi ett beslut om en förlängd tidsfrist, det vill säga mer tid, eller utökade resurser? Behovet finns nämligen. Jag vill gärna ha ett ja eller nej som svar.

Fru talman! Som framgår av statsrådets svar handlar detta om prioriteringar. Det är väldigt tydligt att man i Regeringskansliet prioriterar utredningar som är tydligt kopplade till Tidöavtalet.

Jag tror också att Erik Slottner är ärlig när han säger att vi inte vet vad han har verkat för. Jag tror till och med att Erik Slottner har goda avsikter och gärna skulle vilja ge utredningen rättvisa förutsättningar - men att han inte får, därför att det är andra partier i regeringsunderlaget som bestämmer vad pengarna faktiskt ska användas till.

Fru talman! Jag är väl medveten om att Socialdemokraterna ofta försöker ge sken av att vissa partier bestämmer över andra partier. Detta är en trepartikoalition, och vi är överens. Vi har ett kollektivt beslutsfattande. Vi är inte alltid överens i alla frågor initialt, men efter förhandlingar är vi överens.

Man får väl också säga att regeringen under sitt första år har presterat väldigt mycket och haft ett högt reformtempo med de förslag och det arbete vi har gjort. Jag är alltså väldigt nöjd med vårt första år. Vi har hållit ihop på ett mycket bra sätt och även levererat på det vi gick till val på. Det är dessutom tre år kvar på mandatperioden, så mycket mer kommer att komma.

På Eva Lindhs konkreta fråga går det inte att svara ja eller nej i dag, för jag har inga sådana konkreta besked att ge. Svar på frågan om de exakta tiderna kommer när jag kan ge ett svar. Vi håller nu på att jobba med utredningar som ska komma, och det kommer att komma ett besked även vad gäller tiden för just den utredning vi pratar om i dag.

Det är dock självklart att detta, precis som i princip varenda annan fråga, är en prioriteringsfråga. Vi i regeringen - vi ministrar - vill utreda mycket. Vi vill åstadkomma mycket, och vi är en otålig regering. Vi har Tidöavtalet som naturligtvis sätter ramarna för vårt regeringsarbete, och de reformer vi vill genomdriva och prioritera är självklart sådana som finns i Tidöavtalet. Det var nämligen det som låg högst upp på våra agendor när vi mötte väljarna i valet.

Detta är alltså inget konstigt, utan jag är öppen med att det som finns i Tidöavtalet är viktiga prioriteringar för regeringen. Avtalet är också avgörande för att regeringen ska kunna styra landet med hjälp av ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna. Det är inga konstigheter alls i det. Det är också därför vi har en så tung slagsida för utredningar inom exempelvis rättspolitiken, sjukvårdspolitiken och mycket annat som finns i Tidöavtalet. Det är inget konstigt med det.

Tiden räcker väldigt sällan till; det är ju vanligt att man vill ha mer tid och mer resurser. Om man redan i det initiala skedet i utredningens arbete säger att man nog kommer att behöva mer tid kan jag dock tycka att siktet nog också blir inställt på det. Man ställer sig på något sätt in på att man kanske kommer att få mer tid. Vi kan inte ge mer tid till alla utredningar som önskar mer tid, för det skulle tränga undan andra viktiga utredningar som regeringen vill göra.

Kommittén har dessutom fått ett tvåårigt uppdrag, vilket är längre än vad de allra flesta utredningar får. Det har man fått på grund av att det är ett omfattande uppdrag. Regeringen gör bedömningen att dessa två år bör räcka för att man ska kunna komma med ett slutbetänkande som svarar upp mot de direktiv som getts.

Fru talman! Jag vill rikta två vädjanden till civilministern, och jag hoppas att civilministern lyssnar.

Först och främst: Det är faktiskt inte så att vi redan från början lade ned någon kraft på eller förväntade oss att få mer tid. Jag vill inte att civilministern feltolkar detta.

Vi såg initialt, i början av utredningen, att det skulle bli tufft. Det var ett högt tempo och mycket som skulle utredas. Vi har också sett att det finns mycket som behöver förändras, och när förändringar ska göras krävs goda underlag för att beslut ska fattas på riktiga och goda grunder. Man behöver också verkligen hinna titta på frågan. Vi har en utredningskultur i Sverige just för att man ska ha goda förutsättningar och bra underlag för att fatta beslut. Hela kommittén för utredningen säger att man nu kanske måste börja prioritera. Det vore olyckligt om man inte hann titta på alla avgörande frågor.

Jag vädjar också om att vi ska få mer resurser och mer tid, så att det verkligen blir en bra utredning. Jag vill åter påminna om vad det här handlar om. Det handlar om att kunna fördela resurser till kommuner och regioner på ett rättvist sätt, så att alla kommuner och regioner från norr till söder får likvärdiga förutsättningar för en bra välfärd. Därför är den här utredningen oerhört viktig för att kunna fatta ett bra beslut. Återigen vädjar jag till civilministern och regeringen att fatta beslut som gör att vi får rättvisa förutsättningar för den här utredningen.

Fru talman! Jag instämmer i Eva Lindhs uppfattning att det är en viktig utredning. Det är inte någon utredning som den här regeringen har lagt ned eller kortat utredningstiden för. Vi har till och med gett ett par tilläggsdirektiv just för att stärka betydelsen av utredningen. Det finns ingen oenighet där.

Vädjan om att det önskas mer tid är härmed mottagen. Jag har också sett skrivelsen där detta önskemål uttrycks. Jag är fullt medveten om det.

Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i denna debatt, utan det är samma argument. Det är en prioriteringsfråga. Vi kan inte bifalla alla önskemål om mer tid till utredningar.

Statsministern har aviserat ett annat sätt att jobba med utredningar, med ett nytt särskilt kansli för att få igång snabbare utredningar, så att regeringens inriktning ska kunna bli verklighet snabbare. Långa utredningsprocesser är ofta en anledning till att implementeringen av politik tar längre tid än vad vi som regering önskar men också längre tid än vad väljarna och medborgarna förväntar sig. Detta riskerar i sin tur att spä på politikerförakt, vilket jag tycker är allvarligt för demokratin inte minst. Därför tror jag att vi behöver hitta metoder för att kunna jobba på snabbare med våra utredningar. Det är den här regeringens inriktning och önskemål.

Därmed tackar jag för denna debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.