Utvärdering av Västra Götalandsregionen

Fru talman! Sten Bergheden har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en utvärdering för att dra lärdom av sammanslagningen till Västra Götalands region innan statsrådet och regeringen går vidare med nya regionreformer och om det är statsrådets uppfattning att man bör lyssna in folkets röst och låta invånarna folkomrösta om saken innan en regionbildning beslutas.

Regionfrågan har utretts ett flertal gånger, senast av Ansvarskommittén och Utredningen om den statliga regionala förvaltningen. Det är bland annat utifrån dessa utredningar tydligt att den nuvarande läns- och landstingsindelningen till stora delar inte längre är ändamålsenlig.

Även det nyligen presenterade betänkandet av Utredningen om högspecialiserad vård föreslår färre sjukvårdshuvudmän. Flera av landstingen är för små för att klara av sina uppgifter både på kort och på lång sikt. Länsstyrelserna har motsvarande problem.

Indelningskommittén arbetar i samarbete med Skåne och Västra Götalands läns landsting och får på så vis del av lärdomar från tidigare regionbildningar.

Syftet med att tillsätta Indelningskommittén är att skapa en ändamålsenlig indelning och effektiva organisationer som medför bestående fördelar, bland annat genom en bättre anpassning till demografiska, näringsgeografiska och miljömässiga förhållanden.

Indelningen ska också ge stabila ekonomiska förhållanden i de nybildade landstingen, bättre överensstämmelse mellan medborgarnas behov och deras möjligheter att utöva demokratiskt inflytande samt ökade möjligheter till ansvarsutkrävande. En viktig del i detta är att ge de ansvariga en grundläggande stabil struktur. Likaså är det av största betydelse att se denna fråga ur ett långsiktigt perspektiv.

De utredningar som genomförts har pekat på vikten av att vidta dessa åtgärder innan det blir alltför svårt för de ansvariga att hantera olika utmaningar. Staten måste därför ta sitt ansvar för att se till att Sverige har en fungerande samhällsorganisation.

En ny indelning innebär att det skapas landsting som har en bättre ekonomisk bas för nödvändiga investeringar och som kommer att ha bättre förutsättningar att ge medborgarna en jämlik vård. Dessutom främjas en modern kunskapsutveckling i landstingen. Indelningen kommer också att medföra att goda förutsättningar skapas i hela landet och inte bara i storstadslänen. En ny indelning innebär därmed större möjligheter att hålla ihop hela Sverige genom att ge landstingen och länsstyrelserna mer likartade grundförutsättningar.

När det gäller befolkningens möjlighet att säga sitt i en folkomröstning kan konstateras att det i indelningslagen inte finns några sådana bestämmelser avseende indelning av landsting. Det är därför upp till respektive landsting att bedöma om och i så fall hur man avser att genomföra något särskilt initiativ avseende befolkningens inställning.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Först vill jag bara säga att det är märkligt att regeringen i det här läget, när den här regionsbildningen ska bli så fantastisk och lösa alla problem vi har runt om i landet, är så rädd att man inte ens kan göra en utvärdering från regeringens sida och titta på vad som har hänt i Västra Götaland, gå igenom de frågorna eller stämma av med folk som bor i området - och då kanske inte bara med dem som bor i Göteborg utan även med dem som bor en bit ifrån de stora centralorterna.

Dessutom, om det här är så fantastiskt och kommer att lösa alla problem här i samhället, är det väl rimligt att ni också frågar folket om man är med på detta och tycker att det är lika bra som ni i regeringen tycks tycka.

Fru talman! När vi startade upp Västra Götalandsregionen fanns det stor tveksamhet inför den. Man gjorde då en förhandling och diskuterade ihop sig.

År 1999 genomförde man detta. Då kom man också fram till hur man skulle fördela olika verksamheter inom Västra Götalandsregionen. Vissa myndigheter, statliga och regionala, skulle placeras på olika ställen. Detta var, efter många om och men, de olika kommunerna överens om.

Vad hände sedan? Jo, två tre år efteråt sa företrädare för ministerns parti: Ja, men den där överenskommelsen är ju flera år gammal. Den kan vi inte ta hänsyn till nu. Nu måste vi göra någonting annat.

Därför måste min fråga till ministern bli: Kommer förhandlingarna som nu ska pågå runt omkring att gälla, eller kommer de bara att gälla så länge bläcket fortfarande är vått på papperet?

Kommer företrädarna därefter att säga: Nej, det här var det ju några år sedan vi kom överens om; nu gör vi någonting annat? I så fall är det bra att man tydligt talar om det för dem som ska ingå i de här diskussionerna och förhandlingarna och säger: Detta är ändå ingenting som kommer att gälla, så lägg inte för stor kraft på just den biten!

Det är också märkligt att ministern tar upp att detta är utrett och klart. Då går jag tillbaka till min interpellation och ställer frågorna som jag ställde där, för då måste det finnas svar på dem. Det måste väl ändå ministern ha tittat igenom.

Hur mycket skattepengar har vi sparat i Västra Götaland på grund av att vi slog ihop kommuner och gjorde en region? Det måste finnas i svart på vitt om man har gjort en ordentlig utredning.

Har ombildningen inneburit högre effektivitet för området, kortare väntetider och lägre skatt för invånarna i regionen?

Detta hade jag hoppats att ministern hade svarat på i och med att det är just de frågorna jag lyfter upp i interpellationen. Jag hade hoppats att det fanns en antydan.

I stället säger ministern: Det har gjorts utredningar. Men här har vi inga svar, utan nu rullar vi vidare som vi har tänkt. Sedan hoppas och tror vi att människorna runt om i landet går på den här lösningen, som ska lösa alla tänkbara problem inom sjukvård och regionsbildning i framtiden.

Korta frågor till ministern: Varför är ni rädda att genomföra en ordentlig utvärdering av Västra Götaland? Kommer ni att säkra upp papper och förhandlingar så att det man eventuellt kommer överens om vid en ny regionsbildning också blir genomfört? Hur kommer ni i så fall att säkra upp de här sakerna? Det får inte bli som i Västra Götaland att man tre fyra år efter regionsbildningen fullkomligt struntar i det som man kom överens om, kör sitt eget race och säger: Det är ju två tre år gamla papper - det kan vi inte ta ställning till nu.

Fru talman! Jag kan inte motstå frestelsen att delta i debatten. Eftersom jag är på väg att lämna riksdagen för att bege mig till landstinget har jag varit inblandad i diskussionen om Indelningskommittén och utredningen från Dalarnas horisont. Frågan är väldigt intressant. Det framhålls ofta att Västra Götaland har lyckats väldigt bra, och i viss mån hänvisar man till Skåne. Det exemplet är väl inte lika lysande när det gäller till exempel soliditet. Den ligger på -8 i Skåne. Det finns ett landsting som slår det, och det råkar tyvärr vara Dalarna, med -10 i soliditet. Då är det riktigt illa.

Ska Dalarna ingå i en större region är nog detta det enda sättet. Förr åkte man runt och tittade på dynghögen. Var den stor, då var det en rik familj. Det var ett bra sätt att ingå äktenskap. Man jag kan garantera att om någon åker runt och tittar på Landstinget Dalarna är det nog nästan tvångsgifte som måste till för att någon över huvud taget ska vilja ha med Dalarna att göra, med den ekonomi som Landstinget Dalarna har.

Då tittar man på Västra Götaland. Kommer sjukvården hemma i Dalarna att bli mycket bättre, utgående från Västra Götalands erfarenheter? Det finns inga bra exempel. Däremot finns det ett bra exempel i Halland. Där har man en region med bra ekonomi och bra utbud. Jag medger gärna att man naturligtvis har draghjälp av att man ligger nära Göteborg.

När jag ändå är i Göteborg ska jag be att få citera en socialdemokrat som tyvärr har lämnat oss, nämligen Göran Johansson. Han sa: Det spelar ingen roll hur stort hjulet är. Det finns bara ett nav.

Så kommer det att bli, tror jag. Detta är ett slag mot landsbygden. Urbaniseringen finns ju i kommunen. Den finns på länsnivå och även i landet i stort. Jag kan inte på något sätt se att detta skulle kunna öka tillväxten. Jag skulle vilja ha statsrådets exempel på hur det här kan förbättra för näringslivet. Det kommer ju inte att finnas mer infrastrukturpengar, som jag ser det. Möjligtvis är det någon som inbillar sig att vi skulle kunna ta lite mer av någon annan. Det är ju regering och riksdag som avgör storleken på den påsen.

Sedan hoppas jag, och detta är vi kanske politiskt överens om, att man måste se detta mer som stråktänkande. Det kan vi ju ägna oss åt utan att bilda stora regioner.

Jag håller helt med min kollega Sten Bergheden här. Det vore jättebra med tydliga exempel på det som har gjort att alla vallfärdar till Västra Götaland för att det har blivit så bra med storregion. Jag träffar inte de personerna.

Varför inte ta fram detta som ett underlag till oss som håller på i den här processen? Just nu känns det som om man är angelägen om att detta ska gå fort när man tar beslutet från regeringens sida, så att inte fakta ska hinna i kapp.

Ge mig fakta: Varför är det bra att bilda stora regioner? Jag hittar inte detta i Västra Götaland, men upplys mig gärna!

Fru talman! Först vill jag önska Ulf Berg framgång med det kommande uppdraget i det vackra Dalarna.

Det är av största vikt att vi gör allt vi kan för att säkra välfärden i hela vårt land. Den mycket snabba urbaniseringstakt som vi har sett och ser i Sverige kombinerat med en centraliseringsvåg i den svenska staten, som har försvagat den svenska statens närvaro i landet, innebär att vi har rätt så allvarliga utmaningar framför oss. Regeringen tar detta på största allvar, både vad gäller lokaliseringsfrågan och vad gäller den administrativa indelningen.

Låt mig påminna interpellanten och riksdagsledamöterna om en aspekt som ofta glöms, nämligen att statens regionala indelning är av vikt för statens samordning, alltså samordningen mellan de statliga myndigheterna och mellan staten och den regionala och lokala nivån. I dagsläget har vi en situation där de statliga myndigheterna har sina egna, unika regionala indelningar.

Om riksdagsledamöterna använder tiden till att sätta sig ned med kommun- och landstingspolitiker - Ulf Berg kommer att vara en av dem om ett tag - kommer de att förstå att ett av de viktigaste budskapen från Kommun- och Landstingssverige är att detta måste göras så att vi får ordning och reda för samordningen mellan staten, kommunerna och landstingen: Skapa nu jämnstarka regioner, så att inte några runt storstäderna drar ifrån resten! Det handlar om att se till att säkra tillväxt och utveckling i hela vårt land. Se till att arbetsmarknadsregionerna i resten av vårt land förstoras, vilket har skett i Västra Götaland! Då får vi en minskad regional klyfta i vårt fantastiska land.

Fru talman! Den här frågan är inte ny. Om jag som statsråd hade stått här och påstått sådant som var mina egna åsikter, hopsnickrade på Finansdepartementet, hade jag kunnat förstå frågeställarna.

Jag kan börja med att läsa 1959 års länsutredning. Tröttnar jag på den kan jag läsa 1963 års länsutredning, 1974 års länsutredning, 1992 års regionutredning, 1995 års regionberedning, 2007 års ansvarskommitté eller 2012 års utredning om den statliga regionala indelningen.

Den fråga jag måste ställa mig är: Varför ska bara Göteborg, Stockholm och Malmö få de administrativa möjligheterna att jobba med arbetsmarknadsförstoring och samordning med staten? Varför ska inte hela vårt land få göra detta?

Om jag är intresserad av Västra Götalands och Skånes erfarenheter, vilket jag är, hade jag kunnat besöka det seminarium som arrangerades av Västra Götalands ledning här i riksdagen för ett par veckor sedan och tagit del av deras erfarenheter och ställt de frågor som är relevanta för dem. Om jag inte hade varit nöjd med detta hade jag kunnat läsa de utvärderingar av regionförstoringen som gjordes i Ansvarskommitténs underlag. Om jag inte litar på detta kan jag gå till Göteborgs universitet, som har bedrivit ett tioårigt forskningsprogram, mellan 1999 och 2009, med fokus på uppföljning och utvärdering av Västra Götalandsregionens utveckling. Är jag inte nöjd med detta kan jag ta del av de senaste rapporterna som kommit i detta ämne.

Vi vet att Sverige håller på att klyvas. Vi vet att den regionala klyftan och riskerna med en sjukvård och välfärd som inte är likvärdig är ett hot mot vårt lands sammanhållning. Den fråga vi bör ställa oss är: Är den svenska staten skyldig att agera? Regeringens svar är: Ja, vi är skyldiga att agera.

Fru talman! Det är synnerligen märkligt att ministern målar upp en så positiv och ljus bild av regionerna och den utveckling som har varit runt Malmö och Göteborg och på andra ställen. Jag kan upplysa ministern om att jag bor i en av dessa regioner. Jag har sett utvecklingen av regionbildningen. Jag har sett avlövningen av stora delar av Skaraborg. Det har fullständigt plockats ned. Det har inte skapat någon utveckling för vårt område. Det har skapat en avveckling för vårt område.

Detta måste man ha med sig. Man har gynnat just det som ministern tar upp här. Man har gynnat storstäderna, och man har flyttat verksamhet till storstäderna av olika anledningar. Nu säger ministern att detta är lösningen för resten av landet också. Vi ska fortsätta på precis samma sätt i övriga delar av landet. Vi ska plundra de små kommunerna och lägga över det på de stora kommunerna. Det är det som skapar utveckling, säger ministern. Jag tror inte på det, och jag vet att det inte har fungerat.

Därför har jag krävt att vi skulle göra en utvärdering. Jag tycker att det är helt självklart att man gör det innan man går vidare. Man utvärderar detta på ett sakligt och korrekt sätt och ser vad man kan dra för nytta av det, så att man inte gör om samma misstag.

Fortfarande har jag inte fått något svar på detta från ministern. Vid de förhandlingar som kommer att genomföras, kommer man att följa de protokollen i de nya regionerna, eller kommer man att göra precis som i Västra Götaland och fullständigt strunta i dem, lägga undan dem efter fyra år och säga att man går en annan väg?

Tänker ministern vara med och lura övriga landet att gå in i regionerna? Detta skulle jag gärna vilja ha svar på. Hur ska ministern säkerställa att man verkligen följer det som blir överenskommet? Här kan ministern gå tillbaka och titta på hur man har gjort. Västra Götaland har inte följt det. Så enkelt är det.

Fru talman! Det är en sak till. Jag lyssnade på frågestunden med ministern tidigare. Då sa ministern:

"Det är viktigt att vi driver igenom denna förändring, inte för att regeringen vill det utan för att det finns ett önskemål från dem som arbetar i sjukvården och har kunskap om sjukvårdens utmaningar."

Ministern bekräftar det här också. Han vill inte detta själv heller. Ministern tycker inte att det är den smartaste lösningen, utan det är andra människor som vill ha det här. Då kommer det fantastiska. Jag åker också runt en hel del i landet, fru talman, och jag träffar de här människorna. Jag har inte mött en enda människa som vid första mötet har sagt: Kom hit och bilda en storregion i detta område, så att vi kan lösa våra problem! Vi har sådana fantastiska bekymmer med företagsvillkor, jobb, bostäder, infrastruktur och annat. Vi tror att vi kommer att lösa detta bara vi får en storregion med politiker som sitter ovanför den här nivån.

Det är inte en enda. Man kan fråga sig vilka möten ministern hamnar på när han just hör detta. Det är inte ministern som vill ha detta, utan det är andra människor. Nej, folket där ute har aldrig efterfrågat detta. Detta är en grej som kommer uppifrån.

Däremot, fru talman, är det faktiskt precis tvärtom när jag åker runt. De säger så här: Lägg ned det här med regioner! Vi tror inte på det. Lägg ned landstingen! Det säger man. Det är en av de grejer som ofta kommer upp. Men ministern är beredd att köra över folket och strunta i de förhandlingar som har skett. Jag har fortfarande inte hört hur du ska säkra de förhandlingarna. Det vill jag gärna ha reda på av ministern. Hur ska ni säkra att de förhandlingar som ni nu genomför verkligen blir genomförda och att man inte på samma sätt blir bortlurad som vi i Västra Götaland?

Fru talman! Jag tror att jag måste börja med att säga något snällt till statsrådet, för detta var ord och inga visor. Jag delar helt Stens uppfattning, men jag ska ge statsrådet beröm vad det gäller synen på statliga jobb.

Jag sitter i Parlamentariska landsbygdskommittén och har slagits för det här med statliga jobb. Det är staten som ofta först försvinner från landsbygd och mindre orter. Att man har en ny syn där välkomnar jag verkligen, som landsbygdsbo. Jag vill ge en eloge till statsrådet för det. Sedan kanske det inte blir så många fler eloger, men jag tycker: Gör man bra saker ska man få höra det.

Vi kan hålla oss till Landstinget Dalarna. Ca 9 miljarder äger landstingsfullmäktige att besluta över. De här 9 miljarderna kommer naturligtvis att ingå i den här storregionen. Och helt plötsligt är man en minoritet. Då blir det betydligt svårare att värna vad man vill för de här 9 miljarderna.

Det är klart att andra vill ha de här pengarna. Det är väl därför man vill in i de här storregionerna. Man tror att någon annan ska vara med och betala. Det brukar ju vara någonting bra, men i slutändan är det faktiskt invånarna som på ett eller annat sätt kommer att få räkningen, hur den än ser ut.

Jag tror för min del att det är mycket bättre att åka runt och förhandla. Och det pågår just nu inom landstinget. Man förhandlar. Var ska den högspecialiserade vården ligga någonstans? Och så kommer man överens. Det är inte svårare än när jag under min kommunalrådstid för några år sedan och lite till åkte och förhandlade med nuvarande riksdagsledamoten Stig Henriksson och förutvarande vänsterpartisten Kent Persson. Vi kom överens över länsgränser och över kommungränser och gjorde bra saker.

Från Uppsala åker man till Stockholm för att jobba. Man har ingen aning om att man åker över en länsgräns. Det är annat som styr arbetsmarknadsregioner.

Fru talman! Tack, statsrådet, för ett väldigt tydligt svar! Det är många som efterfrågar en jämlik sjukvård. Man kan fråga sig, och man kan fråga Moderaterna och väljarna: Vad ska pengarna gå till? Ska vi betala administration och sjukvårdsdirektörer, eller ska det gå till vårdpersonal?

Precis som statsrådet väldigt väl förklarade är det inte en utredning. Det är många utredningar som har förevarit, och alla har pekat i den riktningen: att det behövs mer samordning, framför allt för den högspecialiserade sjukvården.

Det är märkligt att Sten Bergheden och Moderaterna inte vill se en jämlik sjukvård och jämlika möjligheter runt om i landet. Stockholmsregionen, Västra Götaland och Malmö går faktiskt före och lämnar oss andra efter, bland annat Västerbotten, Dalarna och Norrbotten. Det är väl rimligt att vi en gång för alla, även om den nuvarande indelningen har hållit i många hundra år, börjar titta på moderna förutsättningar.

Sedan är det så att det är utifrån de politiker som faktiskt ska tillträda, som faktiskt ska ta besluten: Hur ska varje region fungera? Vilken indelning ska vi ha?

Jag har min mamma boende i Falköping i Västra Götaland. Som västerbottning blir man faktiskt ganska imponerad när man ser hur kollektivtrafiken fungerar även ute i glesbygden i Västra Götaland på ett helt annat sätt än den har förutsättningar att göra i Västerbotten, som jag är ifrån.

Man kan också titta på vad det här kostar. Om vi tittar på hur mycket vård man får för pengarna ser vi att man får mer i de tre regioner som går före. Man får mer högspecialiserad vård för pengarna.

Nej, jag tycker att det är dags. Jag önskar statsrådet lycka till. Vi ska ge all den stöttning vi kan för att det här ska gå i hamn så snart och så smidigt som möjligt.

Fru talman! Tack, riksdagsledamöterna, för en bra diskussion! Sten Bergheden riktar mycket hård kritik mot moderatledda Västra Götalandsregionen. Jag har en annan partifärg än ledningen för Västra Götalandsregionen, men låt mig ta dem i försvar.

Ingen landstingspolitiker sätter sig på bänken i landstingsfullmäktigesalarna för att försämra förhållandena i sjukvården, utan alla våra ledningar i våra landsting och regioner gör sitt bästa för att säkra sjukvårdens framtid, förbättra kollektivtrafiken och verka för den regionala utvecklingen.

Jag är väldigt glad och stolt över att tillhöra en regering som förra torsdagen fattade beslut om att decentralisera ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna. Sverige ska regionaliseras, och det är med en regional och lokal förankring som välfärden kan utvecklas och effektiviseras på bästa möjliga sätt i vårt land.

Det är inte så att regionreformen löser alla de utmaningar som finns inom sjukvården eller i välfärden. Men organisationen, strukturen och den administrativa indelningen är viktig för verksamheterna och påverkar verksamheternas effektivitet. Det är inte människorna, medborgarna, som ska anpassa sig till den offentliga sektorns struktur. Det är den offentliga sektorns struktur som ska anpassas till människors behov och utvecklingen i dagens samhälle.

Fru talman! Rörelsemönstren förändras i vårt land. Men ett av de problem som vi har är att arbetsmarknadsregionförstoringen inte sker i hela vårt land. Det är en av orsakerna till de regionala klyftor som vi ser.

Fru talman! Vi vet nu, efter alla de här utredningarna, att ska vi kunna utveckla en effektiv sjukvård och använda resurserna till sjukvården på bästa möjliga sätt krävs det en brukarkapacitet, ett underlag, på någonstans mellan 1 och 2 miljoner. Det är inte ett allmänt tyckande. Det är inte en siffra som har hittats på av regeringen, utan det är ett gediget underlag från flera olika utredningar.

Fru talman! Vi kan också ta del av erfarenheterna från Danmark. Vi kan ta del av erfarenheterna från Norge. Vi kan studera debatten i Finland. Det är inte så att vi inte har kunskapen. Vi vet att vi behöver ett brukarunderlag någonstans där för att kunna säkra framtiden i sjukvården. Då är frågan: Ska regeringen passivt sitta och titta på och acceptera att de regionala klyftorna växer, eller ska vi ta tag i detta? Ska vi ta tag också i den statliga regionala organisationen, så att den överensstämmer med dagens behov och anpassas till de särskilda samordningskrav som man bör ha i ett system med kommunalt självstyre?

Sverige har en välfungerande välfärd för att vi har byggt ut välfärden lokalt och regionalt. Denna förankring i och anpassning till lokala och regionala behov och förutsättningar har gjort att vi använder resurserna så effektivt som möjligt. Vi måste ständigt modernisera och effektivisera den offentliga sektorn, och då måste vi också våga lyssna på professionerna.

Jag skulle vilja rekommendera Sten Bergheden att kontakta Läkarförbundet, Vårdförbundet och alla de andra professionsorganisationer som finns inom detta område. Ställ frågan till dem som arbetar i välfärden: Är det verksamheterna som är det viktiga, eller är det gamla strukturer och administrativa indelningar?

Där måste vi föra debatten om vi menar allvar med ett jämlikt Sverige som ska hålla ihop.

Fru talman! Jag kan upplysningsvis säga att jag träffar de människor som bor i dessa områden dagligen, i Mariestad, Skaraborg och alltihop, och de har en helt annan bild än den som ministern målar upp här i dag. Det kanske ändå är de som ska avgöra hur de vill ha sin framtid.

Detta vägrar dock ministern. Ministern vill inte ha folkomröstning om det, och han vill inte göra en utvärdering av området. Detta är märkligt, för om det nu vore så bra vore det väl inga svårigheter att genomföra den saken. Det är den frågan jag har ställt här i dag, liksom hur man kan säkra upp det man kommer överens om.

Sedan försökte ministern ta några billiga poänger på att Västra Götaland styrs av moderater i dag. Javisst, men sedan 1999 har det i stort sett hela tiden styrts av Socialdemokraterna. Det är Socialdemokraterna som jag har diskuterat med i Västra Götaland som har påstått att det här är flera år gamla papper som de inte längre kan stå för.

Gå ned och gör din hemläxa, ministern! Det här har du inte läst på, och det borde du göra innan du går vidare med regionreformen.

Regeringen och ministern tänker genomföra något som ingen har efterfrågat, och man vägrar att göra en utvärdering av de regioner som faktiskt redan finns. Man vägrar också att lyssna in vad folket i området tycker. Man säger i stället att det är någon annan som vill ha detta. Det är heller inte ministern själv som vill ha det, utan det är någon annan som vill ha detta; ministern bara gör det som alla andra vill.

Jag har mött alla de där andra, och nej, de vill inte ha detta. Det är ministern och regeringen som vill ha det. Stå för det i stället, för det är ni som jobbar med det!

Jag tycker att det är märkligt. Jag ställde den här interpellationen för att få svar på ett antal frågor. Ministern har hänvisat till utvärderingar, utredningar och allt annat. Svar på de frågor som jag ställde - hur mycket mindre skatt och annat det har blivit i de här områdena - har inte redovisats i den här interpellationsdebatten. Det enda som har redovisats är att ministern inte heller vill ha regionerna men att han tänker genomföra det ändå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är klart att ett stort arbete har lagts ned. Efter Mats Svegfors utredning 2007 startade ett arbete med nya regioner. I norra Sverige samlades man i kommittéer och kom fram till vilken väg man skulle gå. Det slutade med att tre län ansökte om att kunna gå fram i en gemensam region.

På detta svarade Stefan Attefall i den tidigare regeringen med en debattartikel i Dagens Nyheter, där han konstaterade att det var tveksamt om mandatet fanns och att man skulle fortsätta arbeta underifrån och så lite bludder - alltså ingenting.

Man slog undan benen för allt det regionala arbete som faktiskt hade lagts ned. Så hanterade den tidigare regeringen denna viktiga fråga. Så såg den tidigare regeringen på att ge likadana förutsättningar.

Till Sten Bergheden vill jag nog ändå säga att vi har fått ett mandat. Socialdemokraterna var väldigt tydliga när vi gick till val: Vi ska skapa bättre och likvärdiga förutsättningar. Det är också vad regeringen och regeringsförklaringen har ställt fram: Vi ska skapa bättre förutsättningar regionalt.

Vad folket efterfrågar, Sten Bergheden, är att när man blir sjuk, till exempel får en stroke, en hjärtinfarkt eller cancer, ska man få bästa möjliga vård på kortast möjliga tid. Nu har utredning efter utredning visat att så inte är fallet. Det behövs betydligt bättre möjligheter i form av likvärdig sjukvård, likvärdiga möjligheter till kollektivtrafik och regional utveckling. Lycka till, ministern!

Fru talman! Jag flyttade till Sverige i årsskiftet 1989/90. Första perioden i Sverige åkte jag mycket mellan Sandviken och Stockholm. Den förmodligen starkaste minnesbilden som jag har från dessa månader är den förvåning och beundran som jag kände över det faktum att villkoren var likvärdiga i Sverige. Jag blev så chockad över att det fanns samma samhällsservice och välfärd i Sandviken som i Stockholm.

Jag är därför så oroad över den utveckling vi ser, med urbaniseringens effekter, med effekterna av den demografiska utvecklingen och med de stora regionala klyftor som växer i vårt land. Vi måste agera.

Sten Bergheden sa att ingen har efterlyst detta. Men professionerna har efterlyst detta i över tio år, och regeringen satte igång denna process, som är en förhandlingsprocess mellan två förhandlingspersoner och de berörda landstingen och kommunerna, efter att vi uppvaktades av en enig styrelse i Sveriges Kommuner och Landsting som uppmanade regeringen att ta tag i denna fråga och driva igenom denna reform.

Då satte vi igång processen. Vi satte igång processen efter att vi haft en ordentlig dialog med Sveriges Kommuner och Landsting, där de identifierade de enorma utmaningar som vi har i den offentliga sektorn om vi ska nå målet om likvärdighet och en effektiv resursanvändning.

Jag står upp för denna reform. Denna regering står upp för denna reform. Jag, regeringen och riksdagen har nämligen en skyldighet gentemot svenska folket, och det är att säkerställa likvärdigheten och sammanhållningen i vårt land. Då krävs det jämnstarka regioner som utvecklar sjukvård, kollektivtrafik och tillväxt i hela vårt land, inte bara runt storstäderna.

Tack så mycket för en mycket intressant diskussion!

Överläggningen var härmed avslutad.