Våldsutsatta kvinnors möjlighet att behålla sin bostad

Fru talman! Laila Naraghi har frågat infrastruktur- och bostadsministern vilka åtgärder han avser att vidta inom sina ansvarsområden för att en person som har varit utsatt för brott i en nära relation och som med hänsyn till svårigheterna att ordna en ny bostad kan ha ett extra starkt behov av att vid en separation få behålla det boende som varit parets gemensamma ska kunna göra det oavsett boendeform. Interpellationen har överlämnats till mig.

Regeringen arbetar på bred front mot våld och kränkningar i nära relationer, i synnerhet när det gäller mäns våld mot kvinnor. Den 1 juli 2024 träder de lagändringar som Laila Naraghi lyfter i sin fråga i kraft. Genom dessa stärks det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta personer så att den som utövar våld mot en närstående ska kunna bli av med sin lägenhet samtidigt som den våldsutsatta personen får bättre möjligheter att ta över hyreskontraktet och bo kvar. Det är förövarna som ska behöva flytta, inte brottsoffren.

Det är givetvis viktigt att även våldsutsatta som inte bor i hyresrätt ska ha rätt till en trygg bostad. När det gäller frågan om vilka åtgärder som behövs beträffande andra boendeformer måste det dock beaktas att det finns stora skillnader i regelverken. Lagändringarna på det hyresrättsliga området handlar om vilka förutsättningar som ska gälla för att en hyresvärd ska behöva godta någon som vill överta ett hyreskontrakt som hyresgäst. Den som utsatts för brott får nu bättre möjligheter till det. Den specifika problematik som dessa lagändringar tar sikte på har ingen motsvarighet i reglerna för bostadsrätter eller ägda boenden. För att någon ska kunna ta över exempelvis en bostadsrätt eller en villa aktualiseras en rad frågor av ekonomisk karaktär som måste hanteras.

Vid en separation finns regler om bodelning i äktenskapsbalken och sambolagen (2003:376). Det är angeläget att ordningen för bodelningar fungerar väl. Utdragna bodelningsprocesser medför att det tar längre tid tills egendomen, exempelvis en gemensam bostad, fördelas. Även om det finns möjligheter för en domstol att bestämma vem som ska ha rätt att bo kvar i en gemensam bostad under en begränsad tid kan utdragna processer medföra problem.

Under 2024 avser regeringen att tillsätta en utredning som ska se över reglerna om bodelning i syfte att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning. Regelverket ska inte kunna utnyttjas av en våldsutövande partner i syfte att förhala bodelningsprocessen och därmed avhålla någon från att lämna en relation.

Regeringen vidtar också en rad andra åtgärder på området. Bland dessa kan nämnas finansiering av statsbidrag i syfte att långsiktigt stärka och utveckla kommunernas arbete när de erbjuder våldsutsatta hjälp med att ordna stadigvarande boende.

Vidare har Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag att analysera bostadsmarknaden från ett jämställdhetsperspektiv. Det inkluderar uppföljning och analys av fördelningen mellan kvinnor och män vad gäller ägande och värdet på fastigheter och att lämna förslag på informationsinsatser för minskad ekonomisk ojämställdhet. Uppdraget ska slutrapporteras senast den 31 maj 2025.

Regeringen har nyligen också beslutat om ett nytt åtgärdsprogram för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Programmet ska gälla 2024-2026.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som vi aldrig kan acceptera. Ytterst handlar det om att alla som lever i vårt land ska ha samma rätt till frihet och trygghet.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. När en kvinna lyckas separera från en våldsam man måste samhället finnas där, också lagen. Lagen måste vara på den våldsutsatta kvinnans sida, inte på förövarens och våldsutövarens. En viktig pusselbit för att kunna lämna en våldsam relation är att få till en ordnad bostadssituation, och det är ofta mycket svårt för en våldsutsatt kvinna.

När vi socialdemokrater satt i regering tog vi därför tag i denna fråga, tillsammans med en lång rad andra frågor som gäller mäns våld mot kvinnor. Just vad gäller bostadsfrågan startade vi som ett första steg arbetet med att ändra hyreslagen så att våldsutsatta kvinnor ska kunna behålla hyreskontrakt och förövaren flytta. Vi tillsatte en utredning, som tog fram ett konkret lagförslag. Vårt mål var tydligt: Det är självklart kvinnan som ska bo kvar i det gemensamma hemmet och förövaren som ska flytta.

Det var den tidigare justitieministern Morgan Johansson som gav rättschefen och sedermera chefsrådmannen Magnus Hermansson uppdraget att utreda just ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor. Detta uppdrag redovisades sedan till Gunnar Strömmer när han tillträtt som justitieminister. Som han vet har vi socialdemokrater här i riksdagen i både motioner och skriftliga frågor uppmärksammat honom på denna utredning och tryckt på för att den ska omsättas i lag. Det är bra att regeringen har lagt fram ett konkret lagförslag om detta till riksdagen och att vi kan vara överens om detta, och det är ett styrkebesked för Sveriges arbete mot mäns våld mot kvinnor att förberedda lagändringar kan genomföras även om det skett ett regeringsskifte. Nyligen fattade riksdagen också beslut om denna lagändring, och den träder i kraft om en vecka, den 1 juli. Det är en seger för rättvisa och sunt förnuft och mot våldet.

Fru talman! Som justitieministern känner till gäller lagändringen enbart kvinnor som bor i hyresrätt då denna lagstiftning handlar om den hyresrättsliga regleringen. Det var ett första steg vi socialdemokrater tog i regering, och nu har socialdemokrater och moderater gemensamt i och med denna lag åstadkommit en bred parlamentarisk samsyn om principen att den våldsutsatta kvinnan ska kunna bo kvar och att den våldsutövande mannen ska flytta.

Nu gäller det att ta nästa steg, för givetvis ska denna princip gälla alla våldsutsatta kvinnor och alla våldsutövande män oavsett boendeform. Nästa steg skulle därför rimligtvis vara att tillsätta en utredning som ser över bostadsrättslagen och den reglering som gäller vräkning av bostadsrättsinnehavare. Också bostadsrättsinnehavare kan nämligen vräkas. En bostadsrätt kan förverkas i olika situationer, till exempel om man inte betalar sin avgift, stör sina grannar eller vanvårdar lägenheten. Här finns ett om inte likadant men motsvarande regelverk som för hyresrätter för när en bostadsrätt är förverkad. Givetvis borde det därför gå att göra motsvarande tillägg eller ändring i bostadsrättslagen som i den hyresrättsliga regleringen för att stärka våldsutsattas möjlighet att behålla bostaden.

Inte kan det väl vara så att justitieministern och regeringen menar att lagen ska skilja på hur allvarligt det är att en man utövar våld mot en kvinna i hemmet beroende på om hemmet är en hyresrätt eller en bostadsrätt. Det vore bisarrt. Nog måste samhällets och lagens principer om våld i hemmet gälla oavsett boendeform. Det torde åtminstone utredas, precis som man gjorde när det gällde den hyresrättsliga regleringen.

Fru talman! Jag tackar Laila Naraghi för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i dag.

Det råder ingen som helst tvekan om att mäns våld mot kvinnor är ett av samhällets allra största och dessvärre också pågående misslyckanden. Lagstiftningen och de preventiva insatserna för att motverka denna typ av våld och övergrepp har varit alldeles för svaga. Därför är det för mig glädjande och viktigt att få vara en del av ett sammanhang där vi på bredden flyttar fram positionerna på detta område.

Nu diskuterar vi de hyresrättsliga förutsättningarna att vräka den man som utövar våld och skriva över kontraktet på den våldsutsatta kvinnan. Låt mig sätta in detta i ett sammanhang av andra åtgärder som handlar om att skydda hemmet. Exempelvis ser vi framför oss en stor reform av kontaktförbudslagstiftningen, som i grund och botten är ägnad att skydda hemmet som en trygg plats. Men nu handlar det inte om att skydda bara hemmet utan att utvidga lagstiftningen till att gälla också större geografiska områden. Poängen är att en kvinna som har varit våldsutsatt ska kunna leva ett fritt och vanligt liv, och därför måste regelverken omfatta inte bara hemmet utan också exempelvis arbetsplatsen eller andra delar av orten där man bor och rör sig, kanske hela kommunen.

Allt detta ska ses som ett sammanhang. Mitt hem är min borg, och här ska jag vara som mest trygg. I grund och botten handlar det om att utforma en lagstiftning som gör att den våldsutsatta kvinnans frihet och trygghet värnas och att den våldsutövande mannens rörelsefrihet begränsas. Det är viktigt att säga.

Det betyder också att när vi närmar oss andra boendeformer är det inte ett uttryck för en relativisering av problemets betydelse utan en insikt om att vi kommer in på helt andra regelverk. Det hyresrättsliga är på det sättet ganska enkelt. Det handlar om vilka krav som kan ställas på och vilka möjligheter som kan ges till en hyresvärd när det gäller att disponera bostaden kontra vad som står i hyreskontraktet.

När det gäller bostadsrätter eller för den delen radhus eller villor som ägs gemensamt kommer andra regelverk in. Det handlar om att man äger bostaden eller, i bostadsrättsföreningens fall, om att man äger en andel i föreningen. Det gör att i en bodelning är till exempel inte en hyresrätt med, men det är däremot ett boende som utgör en tillgång. Det är därför regler om bodelning och annat kommer in.

I detta sammanhang vill jag lyfta upp ett initiativ som vi har tagit i en fråga som har ältats i decennier och som gäller bodelningar, hur dessa kan effektiviseras och hur den typen av frågor ska hanteras. Till att börja med ska bodelning inte användas som ett verktyg för den ekonomiskt starkare parten att trycka till den ekonomiskt svagare, som ofta är kvinnan och dessvärre i många fall också en våldsutsatt kvinna.

Jag tycker att utredningen om detta är en bra start, för den ger sig rakt in i de regelverk som omfattar exempelvis ägande av bostad eller ägande med en andel i en bostadsrättsförening, vilket är något annat än det hyresrättsliga.

Jag tycker att vi nu tar viktiga steg för att bredda frågeställningen, men vi gör det med full insikt om att olika slags boenden innebär olika slags regelverk och därmed också olika möjligheter att komma åt den viktiga fråga som Laila Naraghi lyfter upp.

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Jag tror att justitieministern vet att vi socialdemokrater i civilutskottet har uppskattat den kontakt som förevarit kring olika civilrättsliga frågor och våld i hemmet. Jag har till och med bjudit justitieministern till min hemkommun Oskarshamn, där socialdemokrater och moderater styr tillsammans.

Med detta som utgångspunkt och utifrån de principer som vi talar om här - att man ska slippa våld och få leva i frihet - hoppas jag att vi ska kunna ta viktiga steg framåt också i denna fråga.

Med detta sagt, fru talman, utgår jag ifrån att det som justitieministern säger är det som gäller i fråga om regeringens politik. I ett svar på en skriftlig fråga i april förra året sa justitieministern så här till mig: "Laila Naraghi har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera för att möjliggöra för våldsutsatta kvinnor att bo kvar i hemmet och för att se till att det är förövaren som måste flytta på sig. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med full kraft. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor är en prioriterad fråga för regeringen och det inbegriper åtgärder för att hjälpa de kvinnor och barn som exponeras för våld. Här är möjligheten att bo kvar i en gemensam bostad en viktig del." Därefter skrev han ett stycke om utredningens förslag om förändrad hyresrättslig reglering.

Fru talman! Det är inte rimligt att en kvinna som blir utsatt för våld av en partner ska riskera att tvingas bryta upp från sin invanda miljö och lämna sitt hem. Det är justitieministerns egna ord. Det är bra ord, men de kan ju inte enbart gälla våldsutsatta kvinnor i hyresrätt.

Den fråga som infinner sig är: Är det enda som ni i regeringen vill göra på detta område ett initiativ som vi socialdemokrater tog i regeringsställning och som ni sedan följde upp, vilket var mycket bra?

Ministern nämnde också bodelningsfrågan, som även den är ett resultat av ett tillkännagivande som föreslogs av civilutskottet på initiativ av oss socialdemokrater. Vi fick en majoritet i utskottet som sedan landade i ett gemensamt ställningstagande av alla partier, vilket var väldigt bra.

Det är självfallet utmärkt att regeringen arbetar vidare med båda dessa saker och tar frågorna vidare, förbättrar och utvecklar dem i ett stort regeringskansli, precis så som ett regeringskansli ska arbeta, också på uppdrag av riksdagen. Men är det verkligen så att det krävs att vi socialdemokrater säger till regeringen vad som ska göras, för att regeringen ska skapa förändringar på detta område, så att våldsutsatta kvinnor kan få en bra bostadssituation?

Fru talman! Justitieministern har inte varit den enda i regeringen som har talat i allmänna ordalag om bostaden och hemmet och om våldsutsatta kvinnors möjlighet att vara kvar där, utan det har också jämställdhetsministern gjort. När hon talade om detta på en presskonferens under våren sa hon att vi måste ha ett regelverk som dels gör det möjligt att stoppa att hemmet används som en brottsplats, dels stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden för egen del. Jag upprepar: ett regelverk som stärker brottsutsattas möjlighet att få behålla bostaden.

När jag och andra har lyssnat på regeringens stora ord och sett deras stolta miner - med rätta, då det är viktiga reformer - utgick vi ifrån att regeringens ambitioner och målsättningar gäller alla våldsutsatta kvinnor och att ytterligare ett steg kommer att tas, rimligtvis för bostadsrätter, så att våldsutövande män också kan vräkas från dem med hjälp av lagen och brottsoffret få bo kvar i hemmet.

Vi behöver inte tala om de exakta formerna för detta här i kammaren. Det gör vi sällan, utan man identifierar ett problem, ser en möjlig väg framåt och kan tillsätta en utredning om det. Om vi nu har kommit överens om att det är den våldsutsatta kvinnan som ska kunna bo kvar och att det är förövaren som ska flytta är det fullt rimligt att detta måste gälla alla boendeformer. Låt oss därför titta på hur man i nästa steg kan göra detta för bostadsrätter.

Fru talman! Nej, jag är inte - i alla fall inte helt och hållet - beroende av tillsägelser från Socialdemokraterna när det gäller politiska initiativ. Jag kanske heller inte har ett fullt lika påträngande behov av att ta åt mig äran av allt som jag vidtar, utan jag betonar gärna det goda samspel som finns mellan oss och andra partier här i riksdagen för att komma framåt i dessa frågor och tar fasta på det. Jag delar gärna på både glädjen, ansvaret och stoltheten över det som åstadkoms.

Jag kan konstatera att det fanns bra saker där vi kunde ta vid när vi klev in i Regeringskansliet. En av dessa saker var den utredning som handlade om det hyresrättsliga skyddet. Det fanns luckor i den. Till exempel fanns det ett medvetet val att inte utsträcka ansvaret för den brottslighet som begås i lägenhet och i närområdet till att också omfatta barn som man har ett ansvar för. Detta tilläggsdirektiv tryckte vi in, och det tror jag var viktigt.

Vi tog fasta på det som fanns, och jag har med stor glädje och i samspel med en bred majoritet i riksdagen kunnat lägga det på riksdagens bord. Nu träder dessa viktiga regler och det hyresrättsliga skyddet i kraft.

När det gäller reformen för bodelningar borde en utredning ha tillsatts för länge sedan. Glädjande nog får vi nu till denna utredning. Den kommer att vara viktig eftersom vi vet eller i alla fall på goda grunder kan anta att bodelning används som ett påtryckningsmedel mot den svagare ekonomiska parten, oftast kvinnan, i destruktiva relationer. Det är ett tillstånd som vi inte kan acceptera. Där finns också, som en del av bodelningarna, flera av de frågor som vi nu talar om, såsom tillgången till det som har varit en gemensam bostad, en bostadsrätt eller, för den delen, ett radhus eller en villa.

När det gäller bostadsrätter håller jag med Laila Naraghi om att det finns likheter mellan det hyresrättsliga skyddet och skyddet för bostadsrätter. Jag är fullt medveten om att det är två olika bostadsformer.

Laila Naraghi nämnde reglerna om förverkande och att de regelverk som gäller för bostadsrätter liknar regelverken för hyresrätter. Sedan finns det väsentliga skillnader som man också måste ta med i beräkningen när det gäller äganderättsfrågor, belåningsfrågor, tvångsförsäljningsfrågor kopplade till Kronofogdemyndigheten och så vidare. Det är inte ett argument för att inte se närmare på frågorna, men det är ändå omständigheter som ska vara med eftersom det gör att frågan skiljer sig från det hyresrättsliga, kanske också vad gäller enkelheten att hitta lösningar.

Med detta sagt är jag beredd att fortsätta att diskutera dessa frågor. Precis som Laila Naraghi har jag som utgångspunkt att vi ska göra allt vi kan för att värna våldsutsatta kvinnor och för den delen också andra personer som är våldsutsatta i nära relationer. Bostaden är en helt central fråga i den ekvationen.

Jag är glad för att vi har genomfört hyresrättsliga förändringar och att vi är på gång när det gäller bodelningar. Vi ska givetvis fortsätta diskussionen också när det gäller andra boendeformer, framför allt bostadsrätter, där det finns likheter med det hyresrättsliga. Jag är fullt medveten om skillnaderna.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för dessa ord. Ord är viktiga. Vår erfarenhet som socialdemokrater i civilutskottet är just att när vi har haft dessa meningsutbyten har det lett framåt. Jag uppskattar det, och jag har uttryckt den uppskattningen tidigare. Det är viktigt att vi kan dra åt samma håll.

Fru talman! Det är också väldigt viktigt, som justitieministern säger, att man när man hittar hål i förslag eller lagstiftning och har det stora Regeringskansliet till sin hjälp kan täppa till dessa. Det är alldeles utmärkt. Det är precis så vi ska arbeta.

Eftersom utredningen om bodelningsfrågor tas upp här vill jag ta tillfället i akt att fråga när denna utredning kommer att tillsättas. Finns det någon möjlighet att få ytterligare besked om det?

Mäns våld mot kvinnor måste motverkas med full kraft. Vi är överens om detta. Jag uppfattar det som att vi, oavsett färg på regeringen, jobbar på och stretar vidare bit för bit.

Det gäller också att jobba med detta inom det civilrättsliga. Som jag sa tidigare är den farligaste platsen för kvinnor hemmet. Där plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. Bristerna i den civilrättsliga lagstiftningen används dessvärre av våldsutövare för att kunna hålla kvar kvinnor i våldsamma relationer.

När en kvinna väl lyckas separera från en våldsam man måste samhället verkligen finnas där. Då gäller det att titta på alla tårtbitar i lagstiftningen.

Fru talman! Vi socialdemokrater i civilutskottet har haft mycket kontakt med justitieministern när det gäller våld mot barn och våld inom familjen - den familjerättsliga lagstiftningen. Men just detta med bostaden är en så viktig pusselbit för att kunna lämna en våldsam relation. Därför hoppas vi verkligen att regeringen kommer att ta sig an detta och tillsätta en utredning för att titta på hur vi kan göra samma sak med den bostadsrättsliga lagstiftningen som med den hyresrättsliga.

Fru talman! Jag tackar än en gång Laila Naraghi för möjligheten att lyfta dessa frågor tillsammans i dag.

Jag vill verkligen ta fasta på den ambition som Laila Naraghi ger uttryck för och som jag verkligen delar - betydelsen av att vi mobiliserar på alla fronter för att komma åt det stora samhällsproblem som utgörs av män som slår kvinnor, och även annat våld i nära relationer.

Jag vill också bejaka vikten av att ha bredd i perspektivet när man tar sig an den här frågan. Jag tror för egen del att det straffrättsliga är väldigt betydelsefullt. Det är viktigt att vi inte begränsar oss till bara de kriminella gängen och nätverken utan att vi även ser att dagens straff när det gäller övergrepp på det här området inte speglar brottens allvar.

Det är en utomordentligt destruktiv ordning att Kriminalvården inte får överväga återfallsrisken som en omständighet när de ska avgöra om någon ska bli villkorligt frigiven eller inte. Det kan vara en utomordentligt farlig sak för kvinnor som har blivit utsatta för våld av en man som kommer ut i förtid. Det straffrättsliga är superviktigt.

Vi har talat om kontaktförbuden, och jag är säker på att vi kommer att kunna bygga gemensamma breda majoriteter kring detta när vi återkommer till riksdagen med de lagförslagen. Det ser jag fram emot. Jag är också väldigt glad över det vi gör på det civilrättsliga området.

När det gäller det hyresrättsliga har Laila Naraghi frågat om en tidpunkt för bodelningsfrågorna. Vi har sagt att det ska ske under året, och det står fast. Jag tänker att det är "show, don't tell", så ni får veta det när den kommer. Också andra frågor som rör vårdnad, umgänge, boende och som är relaterade till barn är i praktiken väldigt betydelsefulla frågor för kvinnor som har blivit utsatta för våld.

Låt oss bejaka den gemensamma ambitionen och glädjas åt allt vi gör gemensamt, se på nya frågeställningar och hålla bredden uppe när det gäller reformerna - från straffen till bostaden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.